Så känner du igen en psykopat...

Om vårdnadstvister...

Jag hittade en artikel om vårdnadstvister från hösten 2012.

Varje år är 50 000 barn i Sverige med om att föräldrarna separerar. Det är för alla inblandade en akut kris. Men kriser ser olika ut. Den ena föräldern har kanske funderat länge på skilsmässa och är väl förberedd. Den andra drabbas kanske som av en blixt från klar himmel. Om det finns svek och otrohet med i bilden är det extra svårt och allra svårast är det för barnen.

- Det är viktigt att förstå det, säger utredare Gunilla Cederström som arbetar med familjerättsfrågor vid Socialstyrelsen. Men det är ändå klokt att försöka ta det lite lugnt och hitta lösningar som passar alla parter. De behöver ju inte vara för evigt. När allt har stabiliserats och livet gått in i en ny fas vill man kanske ha det på ett annat sätt. Men det får man ta itu med då. Det viktigaste är att så långt som möjligt försöka hålla barnen utanför konflikterna.

Gifta föräldrar behåller automatiskt sin gemensamma vårdnad om barnet. För ogifta gäller att mamman är ensam vårdnadshavare tills faderskapet är fastställt. Då kan de välja gemensam vårdnad, om de vill och dela såväl rättigheter som skyldigheter. Går mamman inte med på det kan pappan stämma henne i en vårdnadstvist och få sin sak avgjord i domstol. Sak samma efter en skilsmässa om någondera parten inte längre vill ha gemensam vårdnad.

Efter separationen bor barnet vanligen hos den ena föräldern medan den andra har umgängesrätt. Växelvis boende fungerar numera utmärkt i drygt 30 procent av alla fall men förutsätter att föräldrarna bor nära varandra och kan samarbeta.

- De allra flesta löser sina problem själva, säger Gunilla Cederström. De som inte kan komma överens söker sig som regel till familjerätten för att få hjälp med så kallade samarbetssamtal. De flesta inser att de kanske inte kan få sin vilja igenom helt och hållet och att det handlar om kompromisslösningar.  Fungerar inte det föreligger en vårdnadstvist. Den ena parten stämmer den andra och ärendet hamnar i domstol.

Domstolen beslutar som regel att parterna genom samarbetssamtal ska försöka hitta frivilliga lösningar. Går inte det begär domstolen att socialtjänsten ska göra en vårdnadsutredning. Omkring 7000 barn är varje år berörda av en sådan.

- Kvarstår tvisten dömer domstolen med stöd av socialtjänstens yttrande och annan information med barnets bästa för ögonen. Utgångspunkten är att båda föräldrarna ska vara så delaktiga i barnet som möjligt och att barnet ska ha ett omfattande kontakt med båda.

Försvårande omständigheter kan vara våld, missbruk, psykiska eller andra svårigheter hos någon av föräldrarna. Det kan i värsta fall leda att han eller hon inte ska ha något umgänge alls med barnet. Ibland kan domstolen också besluta att umgänge ska ske tillsammans med en tredje person, ett så kallat umgängesstöd, eller att det ska ske på en viss plats.

- Då är tanken att umgänget så småningom ska kunna normaliseras.

Socialtjänsten och domstolen ska, enligt föräldrabalken, alltid bedöma om barnet eller någon annan i dess närhet löper risk för våld eller övergrepp eller om det finns risk att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar exempelvis utomlands. Det är också viktigt att man kan försörja barnet. Men om lägenheten är liten eller stor spelar mindre roll. Man lägger ingen större vikt vid ekonomin.

- Tycker detta är lite knepigt vet inte hur man kan formulera det men man lägger vikt vid barnet behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna och försöker utreda vem av föräldrarna som bäst kan tillgodose de behov det enskilda barnet har. Det handlar alltså om barnets relation till respektive förälder. Barnets egna tankar och önskemål har också betydelse för bedömningen av vad som är bäst för barnet.

Den förälder som känner sig missnöjd med domslutet kan överklaga men måste rätta sig i ledet tills han eller hon lyckats få en eventuell ändring till stånd.

- Den som saboterar umgänget genom att exempelvis inte lämna ut barnet till den andra föräldern utan att ha godtagbara skäl för det riskerar att förlora vårdnaden, säger Gunilla Cederström.

Monica Antonsson

PS. Förra året (2011) var 7 419 barn föremål för vå/bo/umg utredningar. Av dem har 32-38% växtelvis boende. 

PAS får inte användas i Sverige. Det har emellertid tillämpats i en enda dom, nämligen T8421-07 i Solna tingsrätt. 

Allmän info:

PAS = parental alienation syndrom

Teori utarbetad av den amerikanska psykiatrikern Dr Richard Gardner som arbetade för att få till stånd en ändring i det som han uppfattade som samhällets alltför moralistiska och dömande reaktioner mot pedofiler. Tog livet av sig när han blev avslöjad som sådan.

http://cincinnatipas.com/richardgardner-pas.html

- Jag hittade ett och annat själv också. En till papparerörelsen mycket kritisk kvinnlig advokat i uppsala bl a. Jag har också sett att riksdagen avvisat försök att få Gardners ”lära” godkänd som terapi eller behandling. Men tydligen försiggick det en hel del utbildnignar ute i kommunderna utifrån den här läran.

Föräldraalienation heter det alltså.

Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6r%C3%A4ldraalienation

(Obs, att Wikipedia inte nödvändigtvis är sann)

PAS = parental alienation syndrom

Teori utarbetad av den amerikanska psykiatrikern Dr Richard Gardner som arbetade för att få till stånd en ändring i det som han uppfattade som samhällets alltför moralistiska och dömande reaktioner mot pedofiler.

Tog livet av sig när han blev avslöjad.

Googla på Richard Gardner. Det finns massor.

http://cincinnatipas.com/richardgardner-pas.html

Dr Phil hade ett program om PAS och redovisade att många mist livet på grund av tillämpningen av PAS.

  

Socialstyrelsen: Det är inte tillåtet använda sig av metoden PAS i Sverige.

Utredaren rekommenderar Eva Kornhalls film på youtube och att möjligen ställa Eva Kornhall mot Lena Hellblom Sjögren mot varandra.

Advokat Eva Kornhall (motståndare till  irrläran PAS): ”PAS är en metod att tysta barn.”

Se absolut ”Advokat i barnens tjänst”: 

http://www.kanal24.info/2011/09/advokat-i-barnens-tjanst/

Det fall hon drar är ”mangamannen” som misstänks ha utsatt sitt barn för övergrepp.

http://www.kornhall.eu/medarbetare-1785737

”Pas är den mest effektiva metoden att tysta ett barn.”

http://www.unt.se/inc/print/barnen-i-klam-i-vardnadstvister-1112934-default.aspx

 Advokat Madeleine Leijonhufvud har slagit larm om hur värnlösa barn har blivit på grund av ny rättspraxis.

HD-dom gör det omöjligt att fälla för sexövergrepp: http://www.dn.se/debatt/hd-dom-gor-det-omojligt-att-falla-for-sexovergrepp

För få anmälningar som leder till fällande dom: http://www.newsmill.se/node/6622

Svårt att bli fälld för sexövergrepp mot barn: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4291093

Tjoho!!!

Äntligen, äntligen, äntligen lyssnar världen!

Det gläder mig oerhört att tv-serien Chernobyl på HBO är en sådan världsomfattande storsuccé. 
Äntligen, äntligen, äntligen lyssnar världen!
Hela 33 år efter explosionen i reaktor 4. 
Äntligen ser världen vad vi som arbetat med katastrofen har vetat hela tiden. 
Tack vare en tv-serie. 
Det är nästan så man blir religiös... 


Jag skrev följande för några dagar sedan,
närmare bestämt i tisdags:

- Jag har just sett femte och sista avsnittet av tv-serien Chernobyl på HBO. På bara några veckor har den slagit ut allt annat och puttat Game of Thrones till historien. Serien är högst rankad någonsin, skriver The Economist. Baserat på varje avsnitts rankning har The Economist räknat att serien som helhet har 9.7 poäng av 10 möjliga.
- Chernobyl är en stenhård käftsmäll till serie, skriver Aftonbladet som menar att det är en fasansfull tittning som andas och osar av död.

Och jag undrar:
Varför i all världen har de inte sett detta tidigare? Eller lyssnat på oss som gjorde det? Vi är ändå ganska många. Så här var det och så här har det varit hela tiden. Det är ingen nyhet för den som brytt sig om att kolla fakta. 

Fakta går inte att googla fram.
Ryssarna har varit bäst på att dölja sanningen och världen har inte ens frågat efter den.
Man måste åka dit, intervjua folk och kolla själv.
Men hur mycket vi som varit där än har berättat så är det få som verkligen har lyssnat. För att det är för hemskt helt enkelt. För att de flesta som blir oroade väljer att blunda.
Och för att kärnkraftslobbyn är stark. Och livsfarlig.

- Du får aldrig ut det här, sa en vän när jag kom hem efter första resan till Tjernobyl.
Ett 50-tal artiklar har det blivit ändå.
Men få har förstått. Än färre har dragit några slutsatser av det som hänt. Man blundar. Det är enklast så.

Men åter till tv-serien...
Topplistan just nu
Chernobyl (9.7 – 52,000 röster)
Planet Earth II (9.5 – 71,000 röster)
Band of Brothers (9.5 – 317,000 röster)
Planet Earth (9.4 – 147,000 röster)
Breaking Bad (9.4 – 1,200,000 röster)
Game of Thrones (9.4, 1,500,000 röster)
Our Planet (9.4 – 10,000 röster)
The Wire (9.3 – 244,000 röster)
Cosmos (9.3 – 95,000 röster)
Blue Planet (9.3 – 19,000 röster)

Som väl inläst på kärnkraftsolyckan i Tjernobyl och dess följder är jag djupt imponerad av tv-serien. Detta är sanningen helt enkelt.
Fattas nu bara att filmen görs tillgänglig för alla.

Den här serien måste man se innan man bildar sig en uppfattning Sovjetmaktens vidriga styre och om kärnkraft, den galnaste av alla teknologier vi någonsin kommer att ha förpassat till historien - om vi överlever.

De svenska inslagen i tv-serien är särskilt intressanta för oss svenskar. Regissören Johan Renck, mer känd som Stakka Bo och som tidigare regisserat exempelvis avsnitt i serier som "Vikings" har gjort en strålande (!) insats.

I en av huvudrollerna som Boris Jevdokimovitj Sjerbina, vice regeringschef för ministerrådet och bränsle- och energiminister glänser Stellan Skarsgård vid sidan av Emily Watson och Jared Harris. Hennes roll är en påhittad person inspirerad av flera hjältar. Jag har personligen mött flera av dem hon gestaltar. Andra kända ansikten är exempelvis svensk-danske David Dencik som spelar Michail Gorbatjov.

Själv är jag mest imponerad av Fares Fares som tillsammans med bland andra Adam Lundgren spelar soldater med uppgift att gå in i den evakuerade zonen och göra processen kort med de övergivna husdjuren. (Scenen i filmen där en hund springer efter en buss med husse och matte i är genial.) 

I Fares Fares rolltolkning kommer vi för första gången riktigt nära verkligheten genom att scenerna uttrycker den fasa som faktiskt utspelade sig, vilket jag dessvärre kan sakna i andra delar av serien. 

De som sett serien verkar emellertid djupt tagna ändå så det räckte kanske för att förståelsen av vad som faktiskt hände i Tjernobyl. 

Det är viktigt att påpeka, att Tjernobylkatastrofen inte är något som hände för länge sedan. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl är en pågående katastrof. Ingen ska förledas att tro, att det är lugn som råder under den nya sarkofagen. 

Ljudmila som spelas av tämligen porträttlika Jessie Buckley är en välkänd person för alla som satt sig in i katastrofens följder. 

Jag såg och fotograferade henne på elvaårsdagen av olyckan. Platsen var Mittinokyrkogården i Moskva där de första offren är begravda i blykistor under halvmetertjock betong på grund av strålningsrisken. Högtidstal och parader. Blåsorkester, pompa och ståt. 

Jag visste inte då vem hon var, hade aldrig hört hennes berättelse och missade därför en världsunik intervju. 

Senare fick vi kontakt men flera möten gick om intet i både Göteborg och i Kiev för att våra vägar och tider helt enkelt inte har passade ihop. I dag är hennes historia väl känd och hon har slutat berätta. 

Vi blev inviterade till en stor välgörenhetsföreställning på Bolsjojteatern samma kväll och kalas efteråt med Patriarken av Moskva, Aleksij II, i festvåningen. Det är nog få svenskar som fått vara med om det.

- Du får inte fotografera, sa Kommendanten av Kreml diskret och med ens förstod jag förmånen med att kunna säga: "No comprende" eller vad man nu sa på ryska. Fyra bilder blev det i alla fall. 

Vi smugglade ut bröd, ett äpple och några rödmålade kokta ägg till vår stackars chaufför som inte hade fått någon mat på hela dagen, minns jag. Han fick inte lämna bilen förrän vi var i säkerhet tillbaka på hotellet.  

Men åter till Ljudmila. 

Omkring 2001 gjordes en svensk dokumentärfilm om henne och i samband med det skrev Gunnar Bergdahl "Ljudmilas bok", en rörande historia väl värd att läsa. 
Nu på Svt play. 

I Minsk, Vitryssland, sitter nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj och surar för att hon inte avtackas i tv-serien, trots att HBO tydligen köpt rättigheterna till hennes bok "Bön för Tjernobyl" - boken man bör välja om man bara ämnar läsa en enda bok i livet. Johan Renck har rättat till det hela och nu står hon med i eftertexten till alla kopior som går ut. 

Lite löjligt, tycker jag nog. 

Jag kan inte se att tv-serien använder sig av hennes bok alls trots att de har köpt rättigheterna. Johan Renck säger att de har hämtat "stämningen" ur boken och att manusförfattaren har hämtat "stoff" ur densamma. Jag gissar att det blir minst en omgång till då "Bön för Tjernobyl" inte handlar om olyckan utan om hur det för människorna blev efteråt. 

Svetlana Aleksijevitj har intervjuat folk i sin bok. Stämningen - det sätt på vilket de skildras - är, enligt min mening, lite väl loj såväl i boken som i tv-serien. Det var de intervjuades historier - Sanningen - som gav henne Nobelpriset. Men hon var inte ensam. Andra har gjort samma stordåd. Till exempel Alla Yaroshinskaya som fick Lilla Nobelpriset för sin "Chernobyl, the Forbidden Truth". Den förbjudna sanningen.

Jag har träffat båda och kan bara beklaga att Alla Yaroshinskayas böcker aldrig har översatts till svenska. Om så hade skett, så hade vi alla känt till henne. Svetlana Aleksijevitj blev översatt och lyckades ända fram. Hon äger varken sanningen eller stoffet. Men visst kan hon som Nobelpristagare ge lite extra glans åt tv-serien.
Huvudsaken är att sanningen äntligen kommer fram...

Att HBO köpt rättigheterna till "Bön för Tjernobyl" tyder, som sagt, på en fortsättning.
Hoppas, hoppas, hoppas...

Typiskt töntigt, ryssar...

Det fina med tv-serien Chernobyl är att den
1) berättar sanningen och
2) blottar den pinsamma sovjetiska mörkläggningen.
Missa den för all del inte! Den är livsviktig!!!

Men jag måste säga, jag trodde faktiskt inte att ryssarna skulle vara så urbota korkade att de fortsätter ljuga och lägga ut dimridåer. Eller är de blåsta allihop?! Skulle inte tro det. De ljuger! 

Pinsamt är bara förnamnet!

När jag första gången - 1997 - klättrade upp för alla trapporna i hotell Pollissia i Pripyat fanns där på toppen av huset, alldeles intill den stora utkiksterassen, en föreläsningssal. Där stod åhörarnas stolar fortfarande framställda och framför dem en skärmutställning om atombombshotet från Väst. Från åhörarplats kunde deltagarna titta ut genom fönstret och se kärnkraftsverket i Tjernobyl bortom skogen. Föga anade de då att det var därifrån hotet skulle komma. Ingen av dem kunde ens tänka tanken att det var sovjetregimen - och inte amerikanarna - som av ren dumhet hotade världen. 

För varje gång jag sedan återvände till Pripyat och dess hotell förstördes interiören allt mer av väder och vind för att slutligen gå under helt. I dag är det bara vi som har varit på plats och sett den med egna ögon som vet att den en gång stod där. 

Och nu får vi alltså läsa att ryssarna fortfarande har USA på hjärnan och har hittat på en amerikansk spion som nu ska få skulden för den 33 år gamla olyckan. Pinsamt, som sagt. Men låt dem för all del hållas. Den här gången kommer ingen att tro dem.   

Stellan Skarsgård och Emily Watson i HBO:s Chernobyl Foto: HBO/Imdb

Kritik mot tv-serien Chernobyl – Ryssland gör egen version

Publicerad idag 11.58
SVT Nyheter
https://www.svt.se/kultur/kritik-mot-tv-serien-chernobyl-ryssland-gor-egen-version

Tv-serien Chernobyl älskas av tittare – men förkastas av ryska medier.
Nu görs en ny serie om kärnkraftkatastrofen i Ryssland. I den står inte forskare, utan amerikanska spioner i centrum.

HBO:s miniserie Chernobyl har slagit rekord som historiskt omtyckt på film- och tv-sajten Imdb. Drygt 170.000 recenserande tittare ger serien 9,7 av 10 möjliga i betyg.

Men alla älskar inte Craig Mazins berättelse om kärnkarftskatastrofen 1986.

The Moscow Times-journalisten Ilya Shepelin, skriver att Kreml-vänliga mediebolag i Ryssland nu bedriver ett litet korståg mot tv-serien, som avfärdas som en karikatyr av Sovjet. Dessutom arbetar tv-kanalen NTV och regissören Alexei Muradov med en egen Tjernobylproduktion. 

Enligt The Moscow Times kretsar handlingen, liksom i HBO:s Chernobyl, om händelseförloppet efter explosionen. I den ryska versionen infiltrerar en amerikansk spion kärnkraftverket, och KGB-agenter försöker avslöja sanningen genom påstötningar mot CIA.
Överdrivna hjälteporträtt

Författaren och New Yorker-skribenten Masha Gessen, skriver att Chernobyl visserligen är mycket trovärdig i sin estetiska framställning av 80-talets Sovjet, men att den innehåller tendentiösa antaganden och felaktigheter.

“Några fruktansvärda män åstadkommer katastrofen, och några modiga allvetare räddar Europa från att bli obeboeligt och berättar sanningen för världen”, skriver Gessen i The New Yorker och fortsätter:

“Det stämmer att Europa överlevde, det stämmer inte att någon berättade sanningen”.

Hjälteporträttet av forskarna och demoniseringen av politikerna – som hotar med ett nackskott och tar ett glas vodka i en mening är överdrivet, enligt Masha Gessen.

Hasse i hönsgården...

Tack Hasse!

Atomic veterans - atomic soldiers - were silenced for 50 years. Now, they are talking...

Civilkurage Cissi Wallin...

Cissi Wallin

Jag har läst Cissi Wallins intervju med Unni Drougge i Gardets.nu, den omskrivna feministiska plattformen för kvinnor som Cissi Wallin har startat. Medievärlden tycks märkligt nog vara skärrad. Kan det bero på att hon avsiktligt felvinklats i samband med Metoo och råder bot på det genom att skaffa sig en egen plattform? Ja, jag vet förstås inte. Men konstigt är det.

Cissi Wallin har intervjuats om sajten av Expressen. Lyssna på och läs intervjun här.
På bara några få dagar har flera hundra tusen läsare hittat Gardets.nu.

Jag känner att jag bör kommentera det hela.
Dels för att jag 2008-2009 befann mig något i utkanten av Unnis historia och dels för att jag i samband med Metoo har skrivit till fördel för såväl Fredrik Virtanen som Martin Timell.
Jag måste förklara mig.

Unni Drougge

Unni Drougge

har en särskild plats i mitt hjärta för att hon fanns där när jag behövde det som mest. Min bok - Sanningen om Gömda - hade kommit ut och debatterades kraftigt. Den avslöjade författaren Liza Marklunds båda böcker Gömda och Asyl som icke sanna. Jag hade gott på fötter men vänskapskorrumption kan vara stark och medievärlden kring den inflytelserika författarinnan tänkte inte ge mig någon lätt match. Man kan gott säga att det blåste upp till ett regelrätt drev och mitt i stormen stod jag.

Många hörde av sig. Jag har aldrig berättat vilka de var men en av de första var Unni Drougge. Hon satt och pratade med en författarkollega och ringde upp bara för att ge mig sitt stöd. Hon må ha haft ett eget horn i sidan till Liza Marklund men jag har ändå inte ord för hur mycket det betydde. Vi träffades också några gånger i samband med evenemang kring min bok. Något pratade vi också om hennes livs trauma - det som Cissi Wallin nu skriver om - men just då var jag så uppe i hetsen kring mig själv att jag inte riktigt kunde ta in hur illa åtgången Unni hade blivit, hur utfryst hon faktiskt blev.

Det enda jag kan säga är att mötet med Unni Drougge var ett möte med en genuint god människa. Ytterst få ringer upp en okänd uthängd person för att ge sitt stöd. Unni Drougge gjorde det. Jag minns det med värme och glömmer det aldrig. Respekt!

Cissi Wallin
Jag läser idag - den 26 maj - Cissi Wallins egen historia på Gardets.nu. Rubriken lyder: 10 år av hat, hot och eliminering. Du hittar den här.
- I över ett decennium har jag blivit avfärdad som galen.

Det är första gången jag tar del av Cissi Wallins berättelse. Är den sann - och det finns verkligen ingen anledning att betvivla det - är det för jävligt helt enkelt. I tio år har det pågått. Hur har det kunnat ske? Varför har vi inte fått höra hennes version i Metoo-debatten?

Det knepiga är att den utpekade Fredrik Virtanen blev frikänd eller rättare sagt, utredningen blev nedlagd. Därmed är han av alla och envar att betrakta som oskyldig. Ord står mot ord och visar egentligen bara vilket hopplöst lotteri vårt svenska rättssystem faktiskt är.

Metoo 
öppnade ögonen för något som i generationer och århundraden har setts som självklart av oss alla. Män tafsar, trakasserar sexuellt, våldtar och slår sina kvinnor besinningslöst. Inte alla förstås. Somliga. Faktum kvarstår. Det finns inte en kvinna i detta eller något annat land som inte lever hela livet i beredskap om att det kan ske och att varje man i praktiken kan vara ett hot mot deras liv och säkerhet. Man säger det inte så ofta rakt ut - tänker det oftast inte ens - men så är det. Att dessutom många små barn är utsatta för vidrigheter är kanske mindre känt men likaväl ett faktum.

Det existerar förvisso kvinnliga förövare också. Jag skriver det för att hela mansbranschen annars ställer sig upp och skriker. Men de är få. Det är i huvudsak män som står för den här sortens brott. Fråga Leif GW Persson om ni inte tror mig. Så har det alltid varit. Tänk alla dessa pigor som genom århundraden har tvingats föda oäkta barn för att husbonden och hans söner eller rentav av prästen i byn helt enkelt tog sig den rätten. Män som alltid sluppit undan ansvar för att de haft makt eller pengar nog att köpa sig fria. Allt medan kvinnorna och deras oäktingar fått betala priset.

Det är väl här vi med Metoo har fått ett trendbrott.
Såväl Fredrik Virtanen som Martin Timell har efter anklagelserna om våldtäkt fått sina liv förstörda. Det har nog aldrig hänt förr.
Och det är det jag har protesterat mot.

Oavsett om Fredrik Virtanen och Martin Timell har gjort vad de beskylls för eller inte så finns avpassade straffsatser för den sortens brott. För våldtäkt är straffet, enligt Wikipedia, maximalt 3-4 års fängelse. Där står inte ett ord om förstörda liv.
I min värld är det därför Aftonbladet och TV4 som gjort fel. De borde ha stöttat sin personal. Båda borde ha kunnat åtgå till sina liv efter (offentlig avbön) och avtjänat straff OM de hade dömts.

Men de har inte dömts! 
Tvärtom. De har aldrig åtalats respektive friats och är följaktligen att se som oskyldiga. Fredrik Virtanen borde med andra ord ha suttit kvar på Aftonbladet och skrivit krönikor och Martin Timell borde ha snickrat vidare i Äntligen hemma. Men så blev det inte. Båda är offer för en häxjakt utan grund. Så måste man se det då de faktiskt aldrig dömdes för de gärningar som ställts dem till last.

Det hjälper inte vare sig Fredrik Virtanen eller Martin Timell hur många fällningar de än får i Pressens Opinionsnämnd eller hur mycket skadestånd de lyckas klämma fram av diverse medier. Deras liv är yrkesförstörda. De är ute i kylan för alltid vilket är en hemsk tanke.

Och det är det som ställer till det 
för Cissi Wallin. Hon har namngivit sin våldtänktsman trots att hon inte fick något stöd för anklagelsen av samhället. Hon riskerar därför åtal för förtal.
Dessvärre gör hon det igen i sin podd, varför jag inte länkar till den i övrigt intressanta intervjun med Unni Dougge.
I ett demokratiskt land med yttrandefrihet i grundlagen måste man emellertid ha rätt att få berätta vad man har varit med om. I detta fall lär bevisbördan bli tung. I synnerhet som hennes sanning vid det här laget redan har förstört hans yrkesliv. Och ett sådant är inte lätt att laga.

Jag känner förtvivlan för vad Cissi Wallin berättar om Uppdrag Granskning och den, enligt henne, medvetna felvinkling de utsatte henne för. Jag vet hur det känns. I mitt fall hette marodörerna Aftonbladet och TV4 - kompisar med Liza Marklund. Cissi Wallin var klok som filmade verkligheten. Jag kunde ingenting göra. Man är chanslös. Det är liksom bara att svälja förtreten och gratulera. Ni tog hem spelet fast ni ljög. Och jag för min del sover åtminstone gott om nätterna.

Jag känner förtvivlan även för vårt rättsväsende som så slarvigt och subjektivt viftar undan det ena ärendet efter det andra. Man kan lätt konstatera att det många gånger är rena rama Vilda Västern i våra domstolar. I tämligen hög ålder har jag förlorat min barndomstro på det juridiskt korrekta Sverige. Det är tyvärr som ett lotteri alltsammans.   

Cissi Wallin har i den knepiga situationen startat sin Gardets.nu som så fullständigt tycks ha skrämt livet ur etablissemanget. Hon tar sig ton trots att hon är stukad och tillintetgjord. Det väcker hos mig en viss beundran och det gör att jag faktiskt tror på Cissi Wallin. Hon har inte gett upp. Hon visar civilkurage och kräver respekt för sin historia.

Det hade hon knappast gjort om hennes berättelse inte varit sann.
Åh, så synd, att hon och motparten inte kunde göra upp det här i godo. Varför finns inga medlare i det svenska rättssystemet? 

Cissi Wallin har rätt. Ingen ska tysta någon! Alla har rätt att säga sitt.
Jag tycker därför att Cissi Wallins nättidning är ett friskt tillskott i debatten. Vi är många som bör följa i hennes spår och helt enkelt berätta sanningen.
Det enda som bekymrar mig är att hon inte har inväntat sitt utgivningsbevis.
Var försiktig! 

Medan de grövsta gärningsmännen går lösa
Bra Martin! Det gör du alldeles rätt i
Och idag ställs Martin Timell
Avgrundsvrål och smutskastningskampanjer
Behandlingen av de orättfärdigt uthängda är riktigt jäkla rutten!
Skamligt Expressen!