Socialtjänsten och kammarrätten då?!

 Rubriker i Expressen idag...

Rättvisan svek ”Lilla hjärtat” – men kom ikapp mamman


FREDRIK SJÖSHULT: 

Därför döms hon för dråp till åtta års fängelse

”Lilla hjärtats” mamma gripen efter domen


Döms till åtta års fängelse – förs till häktet

”Jag tror inte på straff, jag tror på kärlek”

Melinda Jacobs om sorgen efter Lilla hjärtat

_______________________________________________________

Socialtjänsten och kammarrätten då...?

Alla verkar vara både glada och lättade över att mamman äntligen har dömts för dråp till åtta års fängelse. Göta hovrätts dom sägs vara handlingskraftig och resolut. Den viker inte en tum från föräldraskapets ansvar, konstaterar Expressen. 

Det kan väl ändå inte ha varit så svårt. Mamman är narkoman och har psykisk ohälsa. Det var väl inte så svårt att döma ut henne. Hon är väl knappast rustad att ta sig segrande igenom en rättsprocess. Dessutom står hon ensam fast gärningen var delad. Den missbrukande, kriminelle pappan smet från ansvaret genom att dö i fängelset. 

Det är en stor tragedi alltsammans. 

Nåja, domen kan nog vara rätt och riktig ändå. Om jag vore mammans mamma skulle jag var lycklig över att min dotter äntligen blir ordentligt avgiftad. Kanske får hon vård för sin psykiska ohälsa till och med. Kanske han hon komma ut så småningom som en ny människa rent av - få ett liv och därmed också ett åtminstone uthärdligt slut på den här historien.  

Men jag undrar...

Vilket straff får de inom socialtjänsten och kammarätten som tvingade den arma flickstackarn att lämna sitt trygga fosterhem och med livet som insats flytta hem till de biologiska föräldrarna? 

Är det inte de som är de verkliga bovarna i dramat Lilla hjärtat?

I fall som detta skulle det inte alls sitta i vägen med ett visst tjänstemannaansvar!

Skrämmande rättsröta orsakad av serie...

Henning Witte:

En intervju med "polisexperten" Conny Andersson.

Den 20 november och 1 december 2020 var sista rättegångsdagen i det mycket uppmärksammade Anna och Elias fallet i Svea hovrätt. 

Bara 3 dagar innan, den 17 november, publicerade SVT Veckan Brott en hemlig NOA rapport (ett av de högsta polisorganen) att polisen systematiskt nonchalerar anklagelser om pedofila övergrepp. 

Det var precis det som Anna och sonen Elias har råkat ut för. Först efter flera år av pedofilanklagelser mot fadern bekvämar sig polisen att förhöra fadern, dock naturligtvis utan resultat, Elias hördes när fadern var i närheten och han fick befara repressalier, vilket är helt mot regelverket. 

SVT under Bo Göran Bodin nästlade in sig hos alla berörda parter i Anna-fallet redan innan den första tingsrättsförhandlingen under maj 2019. SVT valde att ställa sig på faderns sida när de i tre delar med Dokument inifrån, Att rädda ett barn, under maj och juni 2020 gjorde allt för att påverka Svea Hovrätt att döma modern Anna, som tingsrätten hade gjort med skandaldomaren Maria Hölcke. 

Men SVT kom inte, tvärt emot vad de hade sagt till White TV. 

Expressen kom inte heller till Svea hovrätt, trots att de hade förolämpat och hängt ut Anna till nackdel för Elias. 

(Resten av citatet borttaget av bloggägaren då det kan innehålla felaktigheter. Resten står för H Witte.)

______________________________________________________________

Veckans brott om en hemlig rapport från NOA

hittar du här

Att rädda ett barn

hittar du här

TV-serien en ren katastrof

hittar du här

Att rädda ett barn...

Jag har just sett serien "Att rädda ett barn" fast jag egentligen inte ville. Men det hampade sig så att jag råkade hamna framför tv:n mitt i tredje avsnittet och det var så chockerande att jag måste se alltihop.

Gömda-varning!
I slutet av avsnitt 2 är Gömda-varningen självlysande!
Det är samma gamla beskyllningar, missförstånd och grova förtal. Idealisterna här blir lika lurande och engagerade som någonsin Mias socialtanter. Historien rullar på av sig själv och går inte att stoppa. Riksdagshuset återkommer också. Nu är det Kristina Olin som gör vad Inger Segelström gjorde då. Och den där politikern i Stockholms stadshus. Det lär nog dröja innan hon lägger två hårstrån i kors för en medmänniska igen - om hon ens får vara kvar. Historien om Anna och Elisas är en Gömda-story som borde ha kunnat lösas bättre.

Jag kan - i motsats till programledaren Bo-Göran Bodin - inte ta ställning i själva vårdnadstvisten.
Och det förvånar mig stort att han gör det.
Bodin ger i början sken av att vara opartisk men serien blir en tydlig partsinlaga.
Har han fel i sina antaganden, är det en katastrof.

Bodin förvånar mig genom att göra sig själv till en bricka i spelet. På slutet agerar han till och med privatspanare - och försöker påverka domslutet! Serien slutar med att han drar slutsatsen, att de som ville rädda ett barn blev de som skadade det.
Det är något för Granskningsnämnden att titta närmare på.
Han såväl anklagar som utreder och dömer dem han (och pappan?) tycker är skyldiga.
Man måste allvarligt fråga sig om Bodin är kompis med pappan eller bara en del av papparättsrörelsen*.

Om pappan vet jag inte vad vad jag ska tro. Han får fritt spelrum på till synes obegränsad tid i varje avsnitt och framställs som något av en svärmorsdröm. Men han kan lika gärna vara en mardröm. Det vet alla som har varit med ett tag. Han har en stenhård blick, riggar dolda kameror i sitt hem och gillrar fällor på nätet med hjälp av "kompisar". Han tycks dessutom ha en drivande roll (!) i serien och känns iskall trots att han lagar mat och sparkar boll.
För mig förblir han ett frågetecken.

Agneta Bravelius hängs ut som en ren katastrof. Jag hade personligen ingen aning om att hon är författaren bakom "När Blodsbanden brister". Men jag har som kvinna blivit utskälld som "feminist" och fått mycket skit för den boken. Jag vet därför hur hatad den är inom papparättsrörelsen. Var och en kan själv fundera ut varför.
Och det är klart, sticker man in sin blonda kalufs i det getingboet så blir man förstås ett högvilt hot som måste plockas bort. Det är också vad som sker i den här serien. 

Jag läser på hennes hemsida - för att få höra båda parter - att hon gick med på medverkan under falska förespeglingar. Det syns. Tydligt. Hon och de andra på mammans sida agerar som ett gäng tossiga tokar framför kameran för att de tror, att Bodin är på deras sida.

Icke desto mindre tar jag nu bort min flera år gamla länkning till Agnetas Bravelius Bry-sida. Jag gjorde den för ämnets skull när det begav sig. Våra barn är det viktigaste vi har. Men det ska skötas snyggt också. Det må till en del vara programmets fel, men Agneta Bravelius ger inget trovärdigt intryck. Jag vill därför, som läget är nu, inte ha något med Bry att göra. Att döma av hur somliga entusiaster reagerat på det måste jag tyvärr konstatera att beslutet är för mig det rätta. Länkningen var fel redan från början.

Juristen i serien är ett skämt och psykologen så pinsam att man stundtals både blundar och håller för öronen. Med båda händerna. Det är han som blir Annas fall. Det kan varken missförstås eller bortförklaras.

Monica Dahlström Lannes håller jag emellertid högt sedan länge. Jag vet att hon är seriös och måste ha blivit grundlurad in i det här. Jag vet också att hon håller på med en bok. Låt oss hoppas att ämnet är ett annat. Hon och Agneta Bravelius lär få minst lika svårt att återhämta sig efter den här serien som någonsin Paulo Roberto efter sexköpet.

Anna då?
Ja, hennes berättelse får vi inte ens höra. Hon utmålas som en ondsint galning som uteslutande agerar för att skada mannen. Bodin kan inte ens för en sekund tänka sig, att hon faktiskt kan ha rymt för att rädda sitt barn.

Inför programmet får hon klart för sig att Bodin är svårt partisk. Då hoppar hon av och vill inte bli intervjuad. Vad trodde han?! Att hon skulle vara så road av att synas i tv att hon var beredd att begå harakiri?!

Hennes avhopp är för mig det friskaste som sker i serien - fast Bodins avsikt är en annan. Han har mycket tydliga avsikter i bestämd riktning med allt han skildrar.

Anna är den enda av parterna som varken förtalar någon eller berättar sin egen sanning. För mig är det därför hon som ger det bästa intrycket. Man ska aldrig döma en ohörd. Särskilt inte om hon är den som blir grundligt uthängd och förtalad.
Då finns tvärtom alla skäl i världen att bli misstänksam!

Serien må vara skickligt gjord och kanske sevärd om man bortser från de journalistiska klavértrampen av typen:
- Hon har ännu inte förstått att... följt av Bodins privata åsikter.
Men det som sker här är en serie karaktärsmord. På i stort sett samtliga runt Anna.

Rent allmänt tycker jag inte att man ska skilja ett barn från sin mor. De hör ihop helt enkelt.
Alla barn ska ha samma tillgång till båda sina föräldrar.
Föräldrarna ska tvingas till samarbete. Basta!

Det stora problemet med serien är att pedofilerna jublar.
För de finns faktiskt. Och de är flera än vad de allra flesta tror.
Vem hade till exempel trott att det skulle vimla av pedofiler inom katolska kyrkan?!
Självklart finns de i alla samhällsklasser.
Det är det som är så farligt!

Så det blir barnen som får betala det här kalaset.
Till ett pris obegripligt högt.

Efter den här serien lär det dröja länge innan någon vågar ta utsatta barn i försvar och föra upp sexuella övergrpp på agendan igen.

Det kan barnen - tyvärr - tacka Svt för!


* Med papparättsrörelsen menas den löst sammansatta gruppen av oftast anonyma skrivbordskrigare som efter förlust i egna vårdnadstvister - med djupaste kvinnohat som bränsle - driver papparättsfrågor på internet. 


Tillägg:
Jag läser juristens öppna brev till Bodin på Gunilla Madegårds fb-sida och skrattar gott åt följande:
- Du har vågat låta fotografen ljussätta mig, så att jag framstår som något som tillbringar dagarna i en likkista, i väntan på skymningen.

Han har ju humor karln! För precis så framställs han. Jag förstår att han är förbannad.

Jan Guillou har skrivit om serien i en krönika i Aftonbladet som du hittar här
Ganska bra faktiskt. Han viftar bort varje misstanke om pedofiler och det känns ganska rätt undantaget Södertäljeflickan. Där är inte sanningen så enkel som han vill göra gällande.
Vad han inte skriver är det man skulle vilja läsa, nämligen vad Jan Guillou själv anser om pedofilerna och deras roll i samhället. Det hade verkligen varit intressant.

Läs också detta!
Euphorbia Milii "Skyddet måste man få genom socialtjänsten"

Erik Rodenborg: "Att rädda ett barn"

SvD 10 juni 2020

1800 personer ingår i nätverket. 70 är anhållna. De finns överallt, som sagt.
Och ett sånt där filmrum, det var precis vad Södertäljeflickans pappa hade...

Om vårdnadstvister...

Jag hittade en artikel om vårdnadstvister från hösten 2012.

Varje år är 50 000 barn i Sverige med om att föräldrarna separerar. Det är för alla inblandade en akut kris. Men kriser ser olika ut. Den ena föräldern har kanske funderat länge på skilsmässa och är väl förberedd. Den andra drabbas kanske som av en blixt från klar himmel. Om det finns svek och otrohet med i bilden är det extra svårt och allra svårast är det för barnen.

- Det är viktigt att förstå det, säger utredare Gunilla Cederström som arbetar med familjerättsfrågor vid Socialstyrelsen. Men det är ändå klokt att försöka ta det lite lugnt och hitta lösningar som passar alla parter. De behöver ju inte vara för evigt. När allt har stabiliserats och livet gått in i en ny fas vill man kanske ha det på ett annat sätt. Men det får man ta itu med då. Det viktigaste är att så långt som möjligt försöka hålla barnen utanför konflikterna.

Gifta föräldrar behåller automatiskt sin gemensamma vårdnad om barnet. För ogifta gäller att mamman är ensam vårdnadshavare tills faderskapet är fastställt. Då kan de välja gemensam vårdnad, om de vill och dela såväl rättigheter som skyldigheter. Går mamman inte med på det kan pappan stämma henne i en vårdnadstvist och få sin sak avgjord i domstol. Sak samma efter en skilsmässa om någondera parten inte längre vill ha gemensam vårdnad.

Efter separationen bor barnet vanligen hos den ena föräldern medan den andra har umgängesrätt. Växelvis boende fungerar numera utmärkt i drygt 30 procent av alla fall men förutsätter att föräldrarna bor nära varandra och kan samarbeta.

- De allra flesta löser sina problem själva, säger Gunilla Cederström. De som inte kan komma överens söker sig som regel till familjerätten för att få hjälp med så kallade samarbetssamtal. De flesta inser att de kanske inte kan få sin vilja igenom helt och hållet och att det handlar om kompromisslösningar.  Fungerar inte det föreligger en vårdnadstvist. Den ena parten stämmer den andra och ärendet hamnar i domstol.

Domstolen beslutar som regel att parterna genom samarbetssamtal ska försöka hitta frivilliga lösningar. Går inte det begär domstolen att socialtjänsten ska göra en vårdnadsutredning. Omkring 7000 barn är varje år berörda av en sådan.

- Kvarstår tvisten dömer domstolen med stöd av socialtjänstens yttrande och annan information med barnets bästa för ögonen. Utgångspunkten är att båda föräldrarna ska vara så delaktiga i barnet som möjligt och att barnet ska ha ett omfattande kontakt med båda.

Försvårande omständigheter kan vara våld, missbruk, psykiska eller andra svårigheter hos någon av föräldrarna. Det kan i värsta fall leda att han eller hon inte ska ha något umgänge alls med barnet. Ibland kan domstolen också besluta att umgänge ska ske tillsammans med en tredje person, ett så kallat umgängesstöd, eller att det ska ske på en viss plats.

- Då är tanken att umgänget så småningom ska kunna normaliseras.

Socialtjänsten och domstolen ska, enligt föräldrabalken, alltid bedöma om barnet eller någon annan i dess närhet löper risk för våld eller övergrepp eller om det finns risk att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar exempelvis utomlands. Det är också viktigt att man kan försörja barnet. Men om lägenheten är liten eller stor spelar mindre roll. Man lägger ingen större vikt vid ekonomin.

- Tycker detta är lite knepigt vet inte hur man kan formulera det men man lägger vikt vid barnet behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna och försöker utreda vem av föräldrarna som bäst kan tillgodose de behov det enskilda barnet har. Det handlar alltså om barnets relation till respektive förälder. Barnets egna tankar och önskemål har också betydelse för bedömningen av vad som är bäst för barnet.

Den förälder som känner sig missnöjd med domslutet kan överklaga men måste rätta sig i ledet tills han eller hon lyckats få en eventuell ändring till stånd.

- Den som saboterar umgänget genom att exempelvis inte lämna ut barnet till den andra föräldern utan att ha godtagbara skäl för det riskerar att förlora vårdnaden, säger Gunilla Cederström.

Monica Antonsson

PS. Förra året (2011) var 7 419 barn föremål för vå/bo/umg utredningar. Av dem har 32-38% växtelvis boende. 

PAS får inte användas i Sverige. Det har emellertid tillämpats i en enda dom, nämligen T8421-07 i Solna tingsrätt. 

Allmän info:

PAS = parental alienation syndrom

Teori utarbetad av den amerikanska psykiatrikern Dr Richard Gardner som arbetade för att få till stånd en ändring i det som han uppfattade som samhällets alltför moralistiska och dömande reaktioner mot pedofiler. Tog livet av sig när han blev avslöjad som sådan.

http://cincinnatipas.com/richardgardner-pas.html

- Jag hittade ett och annat själv också. En till papparerörelsen mycket kritisk kvinnlig advokat i uppsala bl a. Jag har också sett att riksdagen avvisat försök att få Gardners ”lära” godkänd som terapi eller behandling. Men tydligen försiggick det en hel del utbildnignar ute i kommunderna utifrån den här läran.

Föräldraalienation heter det alltså.

Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6r%C3%A4ldraalienation

(Obs, att Wikipedia inte nödvändigtvis är sann)

PAS = parental alienation syndrom

Teori utarbetad av den amerikanska psykiatrikern Dr Richard Gardner som arbetade för att få till stånd en ändring i det som han uppfattade som samhällets alltför moralistiska och dömande reaktioner mot pedofiler.

Tog livet av sig när han blev avslöjad.

Googla på Richard Gardner. Det finns massor.

http://cincinnatipas.com/richardgardner-pas.html

Dr Phil hade ett program om PAS och redovisade att många mist livet på grund av tillämpningen av PAS.

  

Socialstyrelsen: Det är inte tillåtet använda sig av metoden PAS i Sverige.

Utredaren rekommenderar Eva Kornhalls film på youtube och att möjligen ställa Eva Kornhall mot Lena Hellblom Sjögren mot varandra.

Advokat Eva Kornhall (motståndare till  irrläran PAS): ”PAS är en metod att tysta barn.”

Se absolut ”Advokat i barnens tjänst”: 

http://www.kanal24.info/2011/09/advokat-i-barnens-tjanst/

Det fall hon drar är ”mangamannen” som misstänks ha utsatt sitt barn för övergrepp.

http://www.kornhall.eu/medarbetare-1785737

”Pas är den mest effektiva metoden att tysta ett barn.”

http://www.unt.se/inc/print/barnen-i-klam-i-vardnadstvister-1112934-default.aspx

 Advokat Madeleine Leijonhufvud har slagit larm om hur värnlösa barn har blivit på grund av ny rättspraxis.

HD-dom gör det omöjligt att fälla för sexövergrepp: http://www.dn.se/debatt/hd-dom-gor-det-omojligt-att-falla-for-sexovergrepp

För få anmälningar som leder till fällande dom: http://www.newsmill.se/node/6622

Svårt att bli fälld för sexövergrepp mot barn: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4291093

Det är rätt att avstå från att skriva om pågående vårdnadstvister...

Jag fick ett anonymt mail om den här artikeln för några dagar sedan. En Carola Johansson skrev att hon hade följt mina bloggar i många år och tyckt att jag för fram viktig samhällsproblematik på ett bra sätt. 

- Barnen i vårt samhälle har det mycket svårt, speciellt om de hamnar hos en pappa som förgriper sig på dem, skrev hon/han och länkade till den här artikeln. 

- Jag tycker den är värd att lyftas fram på fler ställen. Äntligen är det en chefredaktör för en tidning med utgivningsbevis som tar sig tid att gräva i en sk "vårdnadstvist". Vad tror du? Jag tycker artikeln är välskriven och lockar till att vilja veta mer.

Det luktade mer än skumt så jag gick aldrig ens in på sajten. Här i bloggvärlden utsätts man för precis vilka bedrägerier och fulknep som helst. Det kan jag berätta om i timmar och kanske till och med skriva böcker om framöver. Så jag avstod alltså. I synnerhet som jag verkligen avskyr anonymitet och fega människor som inte törs stå för sina åsikter. 

Då försökte jag bara bedöma tidningens trovärdighet. Jag hittade ingen redaktionsruta men tiggeri om pengar och gratistexter vilket inte inger något förtroende alls. I dag ser jag att grundaren och redaktören heter Torbjörn Sassersson. Han har nämligen skrivit den aktuella artikeln och presenterar i anslutning till det sin brokiga yrkesbana. 

Journalistiskt imponerar den inte på mig, men han kan ju för allt i världen vara bra ändå. Mer problematiskt är tiggeriet efter pengar och det faktum att vem som helst får skriva i tidningen vilket öppnar för lobbyism och förtäckta smutskastningskampanjer. 

Nu skriver emellertid Erik Rodenborg i sin blogg om fallet, så jag klickade på länken och kom alltså hit. 

Jag har nu ögnat igenom artikeln:

Bortförd av Socialtjänsten - Våldsbenägen och sexmissbrukande pappa fick vårdnaden

Om historien är sann så är det fruktansvärt. 

Problemet är att det är en partsinlaga då det bara är mamman som berättar. Här finns inte skymten av motpart eller folk som kan intyga att det hon berättar är sant. Det är inte till hennes fördel. Det kan mycket väl komma att användas mot henne längre fram. 

Man hänger ut en socialsekreterare som - bra eller dåligt - bara har gjort sitt jobb. Man talar till och med om att hon har bytt namn. Det är inte seriöst. 

Det här är en historia som gjord för ett riktigt journalistiskt gräv. Håller den så är det skandalöst. Håller den inte så bör den inte skrivas alls. Det är just därför som riktiga tidningar aldrig skriver om pågående vårdnadstvister. Det går nästan aldrig att veta vad som faktiskt är sant och inte. Det finns en hake i den här berättelsen och den måste helt enkelt rätas ut. 

Torbjörn Sassersson visar här prov på både empati och medkänsla. Det är förtjänstfullt. Det brister emellertid i journalistiskt tänk och medvetenhet. Det är synd och slår tillbaka såväl mot barnet som den intervjuade mamman. 

Vore detta "min" story så skulle jag gräva fram precis allt och mer därtill för att sedan redovisa alltihop i en bok som inte har tidningens begränsade utrymme. Det är följaktligen också vad jag rekommenderar Torbjörn Sassersson som flaggar för en fortsättning på berättelsen: "När ska flickan få komma hem till sin mamma och återse mormor och morfar?"