Judarna i Sverige ska inte behöva vara rädda!

Expressen

Hur kan ni inte utvisa synagogebrännaren?
Publicerad 13 sep 2018 kl 05.00

Vi är rädda för att den importerade antisemitismen ska hota oss till livet. I Sverige råder inte längre någon religionsfrihet för oss judar, skriver Salomon Schulman efter hovrättens beslut. 

DEBATT | BROTT & STRAFF.

Ett gäng kastade molotovcocktails mot synagogan i Göteborg under chanukahelgen ifjol. Endast tre greps, från Palestina och Syrien. Två fick rättmätiga straff. Den tredje som förutom sitt fängelsestraff också blev utvisad överklagade hos hovrätten. Denna bekräftade fängelsestraffet men upphävde utvisningen.

Motiveringen är uppseendeväckande. Mannen skulle kunna råka illa ut på grund av att det fanns en risk att Israel skulle kunna bestraffa honom ytterligare. I denna lindring har hovrätten frångått juridiken och hänger sig åt missriktad politisk tolkning.

LÄS MER: Nya domen efter brandattacken mot synagogan

Israel är en rättstat

Israel är en rättsstat. För denna är ett brandattentat i Sverige en svensk angelägenhet. Israel är enbart engagerad i terrorattacker riktade mot den judiska staten. Judar utanför landet är inte dess angelägenhet.
Här kan jag och min palestinske vän skratta med varandra. Den dömde skurken vill ingen av oss träffa. Han hör inte hemma i Sverige.

Hovrätten kunde utvisa honom till Palestina, där gärningsmannen hör hemma. Det hade känts bra för mig. Nästa vecka är det Jom Kippur. Jag kommer att gå in i en hårt bevakad synagoga. Vi är rädda för att den från arabvärlden importerade antisemitismen ska hota oss till livet. I Malmö hade det skallats att judar skulle skjutas dagen före nidingsdådet i Göteborg i samband med protester mot Trumps ambassadflytt.

LÄS MER: Sverige låter judehatet hända – gång på gång

Både judar och muslimer är drabbade

I Sverige råder inte längre någon religionsfrihet, särskilt inte för oss judar – men även muslimer är drabbade.

En palestinsk vän sa till mig att om vi hade bott nere i Israel/Palestina hade vi varit fiender. Här i Sverige kan vi skratta med varandra. Den dömde skurken vill ingen av oss träffa. Han hör inte hemma i Sverige.

Ingen av oss vill se rasister på våra gator.

Av Salomon Schulman
Författare och läkare

Slå näven i bordet Stefan Löfvén och gör processen kort med de hatiska!

Judisk krönika

På barrikaderna i kampen mot antisemitismen


Våren 2017 besökte statsminister Stefan Löfven för första gången Auschwitz. Besöket gjorde stort intryck och sedan dess är han del av ett pågående samtal med överlevarna Hédi Fried, Livia Fränkel och Emerich Roth. Samtalsämnet är hur vi på bästa sätt vaccinerar oss mot antisemitismen. All sorts antisemitism.
Margit Silberstein träffade statsministern för ett samtal om hans starka engagemang och hans lösningar på problemen.

Stefan Löfven är engagerad. Han lägger ner många timmar på att läsa om antisemitismen och han ägnar mycket tankekraft åt att fundera på hur man kan förhindra att dess gift sprider sig i samhällskroppen. ”Vi måste få stopp på galenskapen,” sammanfattar han och ger också uttryck för sin oro för en ökande antisemitism bland muslimer i Sverige.

Löfven tar emot i sitt vackra arbetsrum i Rosenbad med utsikt mot Strömmen. Det är en höstdag med bleka solstrålar och Löfven beklagar att han måste stänga solen ute för att kunna jobba där. Han har ganska mycket att arbeta med. När vi ses är det bara en dag kvar tills Löfven ska stå värd för det stora EU-toppmötet i Göteborg. Han tar sig tid för Judisk Krönika, men antalet intervjuminuter är begränsade, vilket är tufft med ett ämne, som är komplext och inte låter sig formuleras enligt de vanligaste politiska formlerna.

Var kommer engagemanget ifrån? Kampen mot nazismen?

Löfven svarar att det är något han burit med sig länge, kanske alltid, i alla fall så länge han kan minnas. Bilderna från skoltiden har etsat sig fast, fotografier av de skärvor till människor som kommit till Sverige efter att ha överlevt Förintelsen.

”Jag kommer särskilt ihåg en bok jag läste, tyvärr minns jag inte författarens namn. Men den var skriven av en man i koncentrationslägret och han beskrev hur människovärdet försvinner mer och mer, när man blir fråntagen allt. Den här mannen ramlade vid ett tillfälle i en lerig grop och han blev sparkad på. Men då i den stunden fick han en bild på näthinnan, bilden av sin fru. ”Den kan de i alla fall inte ta ifrån mig,”” återger Stefan Löfven ur boken han läste i sin ungdom.

Han blev tagen av det han läste, det gjorde ett djupt intryck på honom. Idag är han Sveriges regeringschef och funderar mycket på vad han kan göra, vad politiken kan bidra med. Den senaste tiden har han plöjt flera böcker om kriget och Förintelsen och böcker som jämför samtiden med 30-talet. Han har läst Hédi Fried, Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz och han har sett dokumentären om Emerich Roth, mannen som överlevde fem koncentrationsläger. Löfven talar om de tre överlevarna Hedi Fried, Livia Fränkel och Emerich Roth som sina vänner.

– Vi har ett pågående samtal om vad vi kan göra för att vaccinera oss mot antisemitismen. De är så engagerade så det är stimulans bara det.

Det var en stark upplevelse för Stefan Löfven, och inte minst för Livia Fränkel, när de två var i Auschwitz tillsammans. För Löfven var det första gången. För Livia Frenkel andra gången. I juni i år stod hon öga mot öga med helvetet hon befriades ifrån för drygt 70 år sedan. Löfven återkommer till hur starkt och viktigt det är att få höra berättelserna från dem som var där.

– Vi måste ständigt bli påminda. Ett stort ansvar ligger hos oss som har ledarskap, säger Löfven, som lovar att vi framöver ska få se honom stå på barrikaderna i kampen mot antisemitism och rasism. Det här berör mig jättestarkt. Det sitter så djupt.

Stefan Löfven är oroad över vad han ser som en växande antisemitism bland muslimer.

– Vi ska inte blunda för att det kommit många människor hit från Mellanöstern, där antisemitismen är en utbredd uppfattning, nästan en del av ideologin. Vi måste bli ännu tydligare, våga prata mer om det. Även om muslimer är en utsatt grupp är det inte mera legitimt för dem att vara antisemiter.

Krävs det särskilda insatser för dem som blivit indoktrinerade med antisemitism i sina hemländer?

– I grund och botten behövs samma diskussion för alla. Lärarna, alla måste säga ifrån, vi måste vara tydligare. Det är inte okej i Sverige med antisemitism.

Löfven talar om judarna i Malmö och den antisemitism de utsätts för.

– Man tänker att det inte kan vara möjligt att det är så. Men det är ju vad judarna i Malmö upplever. Vi måste medvetandegöra hela samhället.

Statsministern har uppmanat justitieminister Morgan Johansson att tillsätta en utredning om huruvida man kan stoppa marscherande nazister, som bär symboler för nazism och antisemitism. Han vill till exempel undersöka om det kan finnas lagliga möjligheter att förbjuda den omtalade tyrrunan som vajar när Nordiska Motståndsrörelsen marscherar.

Läs hela artikeln här.

Inte för att jag gillar kippa 

- jag tycker lika illa om det som om slöjor - 

men vad bra...

Kippavandring mot antisemitism i Stockholm

Flera partiledare och ministrar deltog i en kippavandring i Stockholm till stöd för judar och mot den ökande antisemitismen.

Kippavandringar har blivit vanligare och vanligare på senare år. I Malmö har flera sådana arrangerats, senast för några veckor sedan.

Anledningen är den senaste tidens trakasserier och attacker mot judar i Sverige och Europa som ökat på många platser.

På söndagförmiddagen var det dags igen. Judiska Ungdomsförbundet (JUS) och Judiska församlingen i Stockholm höll i en kippa-vandring i centrala Stockholm, som Dagen tidigare skrivit om.

På plats var både judar och icke-judar iklädda kippa, rapporterar svt.se.

Läs hela artikeln i Dagen.

Fruktansvärt!

Expressen:

K-G BERGSTRÖM:
Trodde aldrig jag skulle se nazister marschera – men nu har det skett

Publicerad 8 jul 2017 kl 21.07

Den här krönikan om Gustav Fridolins Almedalstal kommer inte att inledas med något citat ur talet. I stället med något som skildrar det mest skrämmande under årets Almedalsvecka:

”Det är så vidrigt att jag som jude år 2017, ska behöva känna mig otrygg, när jag går på Visbys gator”. Den som sa så här till DN är Willy Silberstein. Under många år var han ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism.

Själv trodde jag aldrig att jag skulle behöva se nazister marschera i Sverige. Men det är precis vad som skett i Visby i veckan.

Det framstår som svårbegripligt att de gavs tillstånd att vara här. Av allt att döma kommer Region Gotland inte att göra om misstaget, men skadan är redan skedd. 38 nazister har förstört för tusentals andra. Dels för dem som valde att inte åka hit – av rädsla eller i protest – dels för de som störts av deras högröstade närvaro. Nu i kväll skanderade de mot Gustav Fridolin när han kort berörde nazismen. Sen avmarscherade de i samlad tropp från mötesplatsen med rop om klassförrädare .Tidigare på lördagen försökte de störa hans presskonferens.

De uppges också ha ett extra ont öga till oss som jobbar för DN och Expressen. Varför? Därför att ägarfamiljen är judisk. Man kan knappast tro att det i det civiliserade Sverige finns människor som inget tycks ha lärt av Förintelsen och som beter sig som Hitlers anhang för 80 år sen.
Läs hela krönikan här.

Och Expressen:

HANNE KJÖLLER
Vilka ord finns kvar när nazisterna nu flyttar fram sina positioner?

Med nazistiska Nordiska motståndsrörelsens närvaro i Almedalen i färskt minne funderar jag över hur tankarna går hos de rödmärkta opinionsbildare och politiker som redan förbrukat alla kraftord.

Diskussionen om Nya Tiders närvaro på Bokmässan, och om man ska hälsa på Sverigedemokrater i riksdagen eller inte, framstår i dag som ett bortskämt kacklande i en grund ankdamm.

För jo, demokratiskt bortskämd har vänstern varit, när den kunnat kosta på sig att förbruka Breivikassociationer med liberala debattörer. När fascist- och nazistetiketter, liksom paralleller till 1930-talets Tyskland, använts för att beskriva personer eller rörelser som varken är det ena eller det andra.

Så vilka ord finns kvar när nazisterna nu flyttar fram sina positioner? När NMR förgiftar det offentliga rummet genom sin ”uppsökande verksamhet”?

Kanske hade jag varit naiv. Men jag hade trott att nazisterna skulle stå i sitt hörn. Att den som ville bara kunde nonchalera dem.

Men så blev det alltså inte. Där människor samlades, samlades också nazisterna. Ibland skränades ”folkförrädare”. Ibland bara tysta, med benen isär och armarna korslagda över bröstet, psykstirrandes på den som talade.

Yttrandefrihet är en grundsten i varje demokrati. Och inskränkningar vanskliga. Det fanns många som menade att Svenskarnas Parti, föregångare till NMR, borde stoppats från att demonstrera i Jönköping den 1 maj 2014. Kommunen försökte, men förvaltningsrätten gav nazisterna rätt.

Och då är det faktiskt bara att lägga ned. Den dag polisen börjar gå emot domstolarnas beslut är Sverige inte längre en rättsstat.

Dessvärre fick vi denna gång ingen domstolsprövning om NMR:s närvaro. Det är beklagligt. För det hade varit intressant att se hur förvaltningsrätten agerat om någon av de organisationer som hade tänkt vara på plats hela veckan – och som hade rimliga skäl att frukta nazisternas närvaro – hade vänt sig till rätten. Men som i stället åkte hem.

Även en yttrandefrihetsfundamentalist måste erkänna den ytterligare nivå av målkonflikt som kommit i ljuset. Nu handlar det inte bara om hetslagstiftning och yttrandefrihetens begränsningar. Om NMR mer eller mindre tömmer Almedalen på folk måste man fråga sig om yttrandefriheten stärkts eller försvagats?

Retoriska frågor har ställts om vad som skulle hända om IS ansökte om en tältplats. Men vad är egentligen det juridiska svaret på den frågan?

För det juridiska är avgörande för det politiska. Men något politiskt svar har vi inte fått. När partiledarna fått frågan om nazisternas närvaro tycks de snarare ha svarat på vad de tycker om nazismen. För om man inte bara tycker att NMR är förskräcklig, utan att det också är förskräckligt att de fått tillstånd att vara här, bör man väl rimligtvis ha någon politisk idé om vad man kan göra för att det inte händer igen.

För den fortsatta diskussionen behöver vi veta om NMR:s tillstånd blott förklaras av ogenomtänkta kommunala och polisiära beslut. Eller om nazister, jihadister eller andra terrorrörelser faktiskt har ett stöd i svensk grundlag för att bli ett återkommande inslag vid diverse offentliga evenemang.

Jag brukar argumentera för en fri debatt. Men nu handlar det inte längre om debatt. Det handlar om grundlagen kan användas som en hävstång för terror.