På förekommen anledning...

 Nerikes Allehanda

Illustration: Tecknar-Olle

Det är en frestande tanke. Tänk om det någonstans på vinden ligger en kartong full med tusenlappar. Och det är dina pengar. Pengar som du bara kan plocka fram och använda.
Kanske är det den tanken som driver insändarskribenter och andra att tala om den ”stöld” som Göran Persson sägs ha gjort någon gång på 90-talet. Lömskt ska han ha snott 258 miljarder kronor från pensionärerna. Tänk om pensionärerna bara kunde få tag i den där kartongen med 258 miljarder kronor ...

Det är bara det att bilden är genomfalsk.
Göran Persson stal inte 258 miljarder kronor från pensionärerna. 

Så här gick det till:

Bakom det nya pensionssystemet som beslutades på 90-talet stod fem partier, 

Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna.

Faktum är att beslutet om det nya pensionssystemet fattades i juni 1994, då Sveriges statsminister hette Carl Bildt. 

Göran Persson var inte ens partiledare. Han var ekonomisk talesperson för Socialdemokraterna.

En del av det nya pensionssystemet var att garantipensionen, efterlevandepensionen och förtidspensionen skulle lyftas bort från ATP-systemet. Tanken var att systemet för inkomstpensioner skulle fungera oberoende av statens finanser.

Utgångspunkten var alltså ett ATP-system som var anpassat för såväl inkomstpensioner som för garantipensioner, efterlevandepensioner och förtidspensioner. Pengar hade betalats in till systemet för att klara alla dessa typer av pensioner.

När nu flera typer av pensioner skulle lyftas bort från ATP-systemet, blev det logiskt att föra över en del av pengarna till staten. Den så kallade pensionsgenomförandegruppen kom fram till att det borde handla om ungefär 320 miljarder kronor. Men gruppen kom överens om att överföringen inte borde vara större än 258 miljarder kronor, för säkerhets skull.

Mycket riktigt skedde detta under Göran Persson regeringstid. Men fem av riksdagens sex partier var överens. Att anklaga Göran Persson för detta blir absurt. Och någon stöld handlade det naturligtvis inte om. Det var ett legitimt politiskt beslut.

2008 slog finanskrisen till. Följden blev att pensionsbromsen trädde i kraft. När landets ekonomi krymper blir det mindre pengar över för pensioner. Och pensionärerna är sannerligen inte den enda grupp som drabbats av krisen. Men då väcker någon tanken: 

Tänk om det finns ett kassaskrin någonstans, som Göran Persson har lagt beslag på. Då kanske inte pensionsbromsen behövs. Och så glömmer vi liksom bort varför den där överföringen på 258 miljarder kronor gjordes. Vips, så är det bara att kräva att staten återför pengarna. 

Som om 258 miljarder kronor skulle kunna överföras från staten, utan att det kostar någonting. Som om pengarna bara ligger där och dräller till ingen nytta.

Visst kan pensionärer kräva att få 258 miljarder av staten. Men kom inte och snacka om stöld. Och inbilla dig inte att det går att göra utan att det märks. Kanske i form av sämre statsbidrag till kommuner och landsting. Och bland de grupper som är mest beroende av servicen från kommuner och landsting finns just pensionärer.

Civilkurage...

Göteborgsposten

Debatt

Skyll inte vår dåliga ekonomi på de äldre

Politikerna i Göteborg oroar sig för att äldreomsorgen kommer att kräva en allt större del av budgeten kommande år. Men det är inte pensionärerna som är problemet utan framförallt kostnaderna för alla nyanlända som nu vältras över på kommunerna, skriver Sten Larnholt, specialistläkare i geriatrik.

I Göteborg oroar man sig från politiskt håll för att äldreomsorgen kommer att kräva en allt större del av budgeten under kommande år. Man framför detta yrvaket som om ökningen av antalet äldre vore en nyhet (Allt fler äldre blir problem för Göteborgs ekonomi, SVT 4/10). Detta har dock för de flesta varit känt i decennier. Ökningen av antalet äldre kommer sannolikt att leda till en höjning av kommunalskatten, effektiviseringar och nedskärningar.

Det man inte vill eller vågar nämna är att de statliga kostnaderna för effekterna av de senaste årens migrationspolitik, det vill säga flyktingmottagandet, under 2018 kommer att föras över på kommunerna. De omtalade tio miljarderna som regeringen anslagit extra till Sveriges 290 kommuner kommer inte på långt när att räcka för att täcka alla ökade kommunala utgifter för nyanlända; skola, försörjningsstöd, övrigt ekonomiskt bistånd, äldreomsorg, äldrevård och andra delar i välfärden.

De flesta kommuner i Sverige kommer mer eller mindre med början 2018 att vara tvingade att höja kommunalskatten med i genomsnitt uppemot två kronor, enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL. För en pensionär med 20 000 i månadsinkomst innebär detta en skatteökning på 400 kronor per månad. För en familj med en sammanlagd månadsinkomst på 70 000 kronor ökar skatten med 17 000 kronor per år. Vissa kommuner med stora budgetunderskott kommer att behöva öka skatteuttaget med 6–7 kronor, bland andra Malmö stad (6:41 kronor enligt Sydsvenska Dagbladet).

Fegt och svekfullt

Det är oärligt, fegt, svekfullt och vilseledande att försöka få det att framstå som om det ökande antalet vård- och omsorgsbehövande äldre är orsaken till Göteborgs allt sämre ekonomi. Göteborgs budgetunderskott är redan i dag omkring -2,5 miljarder kronor och täcks med statliga utjämningsbidrag från andra kommuner med större skattekraft och plusbudgetar. Malmö är i en ännu sämre situation och har cirka -4,5 miljarder kronor i underskott.

Målkonflikterna i välfärden har funnits länge och prioriteringar inom budgeterna har skett i alla år. När det blir svårt och känsliga men viktiga förhållanden behöver diskuteras gömmer man sig bakom klyschan ”man får inte ställa svaga grupper mot varandra” och så avslutas diskussionen, för detta får vi inte diskutera. Men varje medborgare med egen ekonomi, familjer och grupper måste dagligen göra prioriteringar för att få ekonomin att gå ihop.

Det finns mycket inom äldreomsorgen och äldresjukvården som behöver förbättras. Listan är lång. Jag har erfarenhet sedan 35 år av arbete som geriatrisk specialist inom primärvård, hemsjukvård, sjukhusbunden specialiserad geriatrisk vård och de senaste åren även arbete inom specialiserad palliativ vård i hemmet.

Det är ett stort svek och ett fult grepp mot de äldre göteborgarna att försöka skylla på att den ökande andelen äldre skulle vara huvudorsaken till Göteborgs allt sämre ekonomi. Göteborgs politiker är de äldre göteborgarna svaret skyldiga. Åstadkom nu inte bara tomma löften igen innan valet.

Vart tog pengarna vägen?

Slutligen undrar jag och många andra var de 1,1 miljarderna hamnade som S, MP, V och Fi flyttade från äldreomsorgen till andra verksamheter. Under Daniel Bernmars (V) tid som ansvarigt äldrekommunalråd har enligt Alliansen i Göteborg mer än en halv miljard kronor som avsatts för hemtjänst, hemsjukvård, hospice och äldreboenden plockats bort från äldreomsorgsbudgeten. Om detta har det varit tyst utåt även om oppositionen skulle granska detta noga och återkomma. Bara detta är i sig värt en särskild offentlig granskning och tydlig information till allmänheten.

Nu är jag pensionerad sedan ett par år och kan därmed mer öppet än tidigare stå på de äldres sida. De äldre i Göteborg kommer inte att låta de politiska partierna flyga under radarn och tro att prat och tomma löften inte kommer att ha någon avgörande effekt i nästa val.

Sten Larnholt
specialistläkare geriatrik, fd överläkare

Min kommentar:
Det är något riktigt otäckt över det förhållandet, att personer som sitter inne med information och kunskap i specialområden faktiskt känner sig tvungna att hålla tyst tills de blivit pensionärer och inte längre behöver vårda sin karriär, innan de törs ta bladet från munnen, säga sanningar och ta ställning för de svagare. Det är i mina ögon - oavsett om det gäller kärnteknologi eller äldreomsorg - en skam för en demokrati som Sverige med lagstadgad yttrandefrihet.  

Jag avskyr tiggeriet...

Med det menar jag det tiggeri vi är utsatta för utanför varenda matvarubutik. Snacka om att det är organiserat. Hade det inte varit det så hade det suttit flera än en tiggare vid varje butik. Men det gör det inte. Ingen konkurrens. Utanför varje butik finns en (1) plats och där sitter en tiggare från Rumänien eller Bulgarien. Aldrig två. 
Jag avskyr det verkligen. Det skulle aldrig falla mig in att ge dem en slant. Och man ser heller nästan aldrig att någon annan gör det. Så varför sitter de där? De kan inte tjäna många ören. Exakt vad är de täckmantel för, undrar jag. Som alla andra har jag mina misstankar men de behåller jag för mig själv. Att vara kritisk mot tiggeriet är nästan lika omoraliskt som att säga n-ordet instängd i en mörk garderob. 

Och nu säger Stefan Löfvén att han inte tänker göra upp med M-ledaren Kristersson om ett förbud mot tiggeriet. 

Aftonbladet:– Vi kan inte acceptera en situation där människor tvingas sitta på gatan och tigga. Om vi är överens om det är det bra. Men jag tror inte att ett förbud i sig får stopp på tiggeriet.

Statsministern menar att frågan måste hanteras på ett bredare sätt – då roten till problemet finns i den fattigdom som drabbar människor i Bulgarien och Rumänien. Regeringen har skärpt lagen kring avhysningar av människor som bosatt sig på andras mark och håller på och skärper lagen så att de som handlar med människor i tiggerisyfte ska straffas hårdare.

Löfven vill även se över vad som kan göras i frågan inom ramen för ordningslagen och är beredd att titta på hur andra länder har löst frågan. 

Så det blir inga samtal mellan regeringen och M?– Jag tycker nog att vi, som i de andra frågorna, bör ha det bredare än så.

Han har ju rätt!
Det är inte tiggeriet som ska förbjudas. Man kan inte förbjuda fattigdom. I synnerhet inte i ett land som enligt EU:s direktiv har omkring 300 000 fattigpensionärer som inte kan leva på sin pension. De kommer att behöva de ovan nämnda tiggeriplatserna om ingenting görs som förbättrar situationen.

Det är tiggeri-turismen man ska sätta stopp för. Det ska inte gå att ta sig hit i tremånadersperioder om man inte kan försörja sig själv. 

Det är Rumänien och Bulgarien som ska lösa problemet. Det har de redan fått bra betalt av EU för att klara av. Men så länge vi jamsar med händer inget. Någon måste därför sätta stopp. Återstår att se vem det blir...

Läs också Ann Helena Rudbergs inlägg: 
Vi är lurade på våra pensioner 
som du hittar här.