Jag kom av någon anledning att tänka på...

Annika Sundbaum Melin 

född 22 juni 1962 - död 1 november 2018

Hon var en omtyckt journalist och utsågs 2006 till Årets Sundbybergare. Drabbade av samma stalker blev hon dessutom en mycket god vän de sista åren av sitt liv. Det får mig att tänka på en annan Annika med efternamn Tiger som nog var en av dem som drabbades först. Och som också gick under. De och andra var fina kloka tjejer allihop som fick betala dyrt för att de trodde på den självklara yttrandefriheten. Den är nämligen inte så självklar. Det finns stollar där ute som anser sig ha rätt att tysta särskilt kvinnor. Och lagen har ingenting att sätta emot. En och annan man också föresten. Alexis var en. Lennart är en annan. Tillsammans delade vi under ett decennium ett helvete som vi ännu inte sett slutet på. Det kommer förstås. Det gör det alltid. Och då med full kraft... 

Läs gärna mer om Annika, hennes liv och död här i bloggen. Du hittar henne här 

Och här hittar du: Spring för livet om du möter en sån här...

Monica Antonsson · Stalker

Om du inte redan visste det...

Jag är drabbad av en ljugande tjuv med vanföreställningar och grandios självuppfattning.

En grinig pensionär som ger sig på en gammal bräcklig dam som knappt kan gå utan rullator.

En verkligt modig kille alltså. Men det är för all del bra att han är sysselsatt och har en hobby.

Att hobbyn råkar vara jag är naturligtvis trist. Det hade varit bättre för mig om det varit någon annan.

Men jag vet ju att han projicerar och ljuger och utan att få en siffra rätt.

Förleds för all del inte att tro något annat. Minsta kontakt gör att du själv riskerar fastna i förtalsfabriken.

Den insikten får för min del räcka tills vidare. 

Man måste välja sina strider. Och han är inte värd min.

Förtjänstfullt och fint om Annika...

Minnesord: Annika Sundbaum-Melin

Ur: DN

Publicerad 2018-12-07

Journalisten Annika Sundbaum-Melin, Sundbyberg, har avlidit i en ålder av 56 år. Djupt saknad av barnen Fredrika och Mio, anhöriga och vänner.

Annika var unik. I hela Journalistsverige fanns ingen med hennes tilltal, rättspatos och mod. Hon hade förmågan att med sitt icke-dömande sätt inge förtroende, värnade om dem hon intervjuade, men var skoningslös i val av frågor och backade aldrig för kontroversiella ämnen. Hon skrev direkt ur hjärtat, utan filter. Annikas reportage blev alltid snackisar runt fikaborden i Sverige.

Annika föddes i Västerås och flyttade som baby till Emmaboda. Hennes engagemang började redan i elvaårsåldern när hon skrev till kungen och bad att hastigheten skulle sänkas på hennes gata i Emmaboda. Hon lyckades. På högstadiet skrev hon för Barometern och via tidningen Frida och förlaget Semic blev hon en av Sveriges få kvinnliga hårdrocksjournalister på Aftonbladet. Där fick hon smeknamnet Starlet, efter en av tidningarna på Semic. Hon hittade snart en nisch där hon värnade ”fulkulturen”, bevakade schlagerfestivalen och andra folkliga kulturområden.

I Aftonbladet skrev hon också mycket personliga krönikor, som blev en av Sveriges första bloggar, ”Singel i Sumpan”. Bloggen gavs ut som bok 2001, med samma titel. Av kritiker kallades Annika Sundbaum-Melin för ”Sveriges sista arbetarförfattare”.
Efter många år på Aftonbladet blev Annika en framgångsrik frilansjournalist. Hon skrev sin andra bok, ”Hon & Han”, med dåvarande sambon Henrik Kolbjér.
Annikas engagemang för utsatta i samhället var oändligt. Som feminist tog hon nya unga, kvinnliga kollegor under sina vingars skugga under tiden på Aftonbladet. Utsatta kvinnor och deras barn fick bo hos henne.

Under senare år engagerade hon sig i Sundbybergs bostadspolitik och drev frågan om överkomliga hyresrätter.
Privat var hon en generös och hängiven vän, hennes brännbollsfester var legendariska. Det var med Annika man hade de roligaste och ibland galnaste samtalen. Frispråkig och rapp i käften pratade hon om högt och lågt – utan att vara elak. Hon var en lejoninna när det gällde barn och djur, såväl sina egna som andras.

”Jag har haft ett fantastiskt liv”, sa hon den sista gången vi sågs. Vi vill säga: du har gjort livet mer fantastiskt.

Annika gick bort den 31 oktober och vi mötte den gråaste och mörkaste novembermånaden någonsin. Ja, hela Sverige har blivit lite gråare nu.

Catharina Hansson och Britt-Marie Rasque

Nu slipper hon åtminstone stalkern...

Annika Sundbaum-Melin död
Journalist

Annika Sundbaum-Melin, folkbokförd som Annika Märta Fredrika Cecilia Sundbaum Vretman, född 22 juni 1962, död 1 november 2018, var en svensk journalist och författare. 

Genom Aftonbladet gjorde hon sig ett namn som rockrecensent och blev sedermera även känd för sina personliga och orädda krönikor. Wikipedia Född: 1962 (ålder 56 år)

Annikas bortgång är outhärdligt sorglig!

Hon skrev böckerna: 
- Singel i Sumpan 2001
- Hon och han: en kärlekshistoria 2005

Jan-Olov Andersson:
Aftonbladet

Annika Sundbaum-Melin – en skribent med stort rättspatos och rolig som fan

Annika Sundbaum-Melin har avlidit, blott 56 år gammal.

Hon skrev mycket om hårdrock och Melodifestivalen i Aftonbladet. Efter romanen ”Singel i Sumpan” fortsatte hon sedan som taleskvinna för ensamstående mammor, för fattiga och utsatta och för sitt Sundbyberg.

– Hon var grym, den bästa värvningen jag gjorde. På den tiden fanns det inte många tjejer som skrev om musik och framför allt inte hårdrock. Hon hade ibland obekväma åsikter, men vågade stå för dem, säger Lasse Anrell, dåvarande nöjeschef.

Aftonbladets nöjesredaktion var 1987, när Annika Sundbaum-Melin kom dit, en ganska grabbig avdelning.

Så hon kom in som en frisk fläkt. Som 25-årig kvinna var hon vad som då ansågs nästan ”grabbigt” frispråkig på ett sätt som inte sällan fick oss några år äldre manliga arbetskamrater att rodna. Vi bombarderades med åsikter om både våra egna liv och bekännelser ur hennes eget. Samma sak när hon skrev i tidningen. Hon funderade aldrig ängsligt över om hennes åsikter om musik, film, teater eller vad det nu var låg rätt i tiden eller inte.

Den påtänkta filmen blev aldrig av

Hon drog en lans för hårdrocken när den musikstilen inte alls var lika älskad av medierna som nu. Hon bevakade Melodifestivalen, som då var ett stort evenemang en gång om året, inte hela våren. Feminist var hon, självklart, men hennes krönikor var föga politiskt korrekta.

Annikas framgångsrika självbiografiska roman ”Singel i Sumpan” gavs ut av Norstedts 2001. Undertiteln – Hur man överlever första året som ensamstående mamma med hjälp av snälla grannar, Treo och ett och annat ragg – beskriver väl vad den handlade om.

Den påtänkta filmen blev aldrig av. I rätt händer skulle en film eller tv-serie av boken även i dag bli en tankeväckande historia om en sällan skildrad verklighet.

Hon utsågs till Årets Sundbybergare

Annikas liv som frilansjournalist och ensamstående tvåbarnsmor blev ibland både kaotiskt och föga inkomstbringande. På sin blogg skrev hon inlägg om allt från klass och fattigdom till sitt älskade Sundbyberg, där hon också förde en kamp mot ombildandet av hyres- till bostadsrätter.

Hon utsågs till Årets Sundbybergare 2006.

Vid sidan av sitt rättspatos, var hon alltid rolig som fan. Väldigt lätt att tycka om.
Annika Sundbaum-Melin gick bort efter en kort tids sjukdom.

***

Annika skrev på instagram den 23 oktober att hon hade drabbats av lungemboli och blodcancer. Det första är ofta en följd av det andra och det var cancern som tog hennes liv. 
Annika skrev:
- Plötsligt händer det. Det är lite svårt att ta in. Men jag har haft ett bra liv.
Ska jag dö får det gå fort.

Annika var/är svårt drabbad av en ondsint stalker, 
en person som bedriver en lika grov och smutsig som orättfärdig 
smutskastningskampanj mot henne som hon inte kunnat försvara sig mot.
Precis som han gjort mot 12-15 andra svårt drabbade mobboffer de senaste 20 åren.
Annika är den tredje av hans offer som inte får leva vidare.
Två har sålt sig till djävulen för att rädda sina egna skinn
och minst en har försvunnit utomlands.
  

Stalkern förstörde de sista tio åren av Annikas liv. 

Om det berättar hon utförligt på flera ställen i sin blogg 
Det finns även annan dokumentation.
Annika fick ingen hjälp av någon.
Alla hennes vänner valde att blunda, livrädda för att själva drabbas.

Hon slipper honom nu. 
Det är det enda vi kan glädja oss åt.
Hade hon fått leva, är det ingen som helst tvekan om,
att han hade gett henne ett fullständigt helvete framöver.
Inte minst på grund av allt som står att läsa i hennes blogg.

Så,

Vila i frid nu Annika!

Får du möjlighet kan du gott spöka för fanskapet!
Det har han verkligen gjort sig förtjänt av.

Se också:

Mitti Sundbyberg

Sydsvenskan

Norrköpings tidningar

Uppsala Nya tidning

Folkbladet

Dagens Nyheter

Svenska Dagbladet

Hallands Nyheter
Bohuslänningen
Barometern
SVT Kulturnyheterna
Göteborgsposten
Hallands Nyheter

#MeToo, en berättelse om kvinnors vardag...

Jag fick ett brev med posten. Kuvertet var rejält trasigt och hoptejpat på både längden och bredden. Det levererades tillsammans med en ursäkt från Post Nord. 
- Vi ber om ursäkt. Försändelsen har tyvärr skadats i hanteringen.
I brevet låg några artiklar tydligt inspirerade av #MeToo. En var publicerad i Aftonbladet Kvinna redan 1992 - för hela 26 (!) år sedan alltså. Den visade sig vara skriven av journalisten och författaren Annika Sundbaum-Melin. 
Jag har fått hennes tillåtelse att återpublicera den här. Mest för att jag vill visa att det här med mäns sexuella trakasserier mot kvinnor inte är något nytt. Det har alltid funnits. Det finns inte en kvinna som inte någon gång har drabbats. Låt oss hoppas att det är över nu. Det, åtminstone.

Annika Sundbaum-Melin är i dag aktuell med facebookgruppen Sumpan forever i hopp om att kunna påverka politikerna med det högst rimliga argumentet att alla ska ha råd att bo.