torsdag 13 december 2018

Förtjänstfullt och fint om Annika...

Minnesord: Annika Sundbaum-Melin

Ur: DN
Publicerad 2018-12-07

Journalisten Annika Sundbaum-Melin, Sundbyberg, har avlidit i en ålder av 56 år. Djupt saknad av barnen Fredrika och Mio, anhöriga och vänner.
Annika var unik. I hela Journalistsverige fanns ingen med hennes tilltal, rättspatos och mod. Hon hade förmågan att med sitt icke-dömande sätt inge förtroende, värnade om dem hon intervjuade, men var skoningslös i val av frågor och backade aldrig för kontroversiella ämnen. Hon skrev direkt ur hjärtat, utan filter. Annikas reportage blev alltid snackisar runt fikaborden i Sverige.

Annika föddes i Västerås och flyttade som baby till Emmaboda. Hennes engagemang började redan i elvaårsåldern när hon skrev till kungen och bad att hastigheten skulle sänkas på hennes gata i Emmaboda. Hon lyckades. På högstadiet skrev hon för Barometern och via tidningen Frida och förlaget Semic blev hon en av Sveriges få kvinnliga hårdrocksjournalister på Aftonbladet. Där fick hon smeknamnet Starlet, efter en av tidningarna på Semic. Hon hittade snart en nisch där hon värnade ”fulkulturen”, bevakade schlagerfestivalen och andra folkliga kulturområden.

I Aftonbladet skrev hon också mycket personliga krönikor, som blev en av Sveriges första bloggar, ”Singel i Sumpan”. Bloggen gavs ut som bok 2001, med samma titel. Av kritiker kallades Annika Sundbaum-Melin för ”Sveriges sista arbetarförfattare”.
Efter många år på Aftonbladet blev Annika en framgångsrik frilansjournalist. Hon skrev sin andra bok, ”Hon & Han”, med dåvarande sambon Henrik Kolbjér.
Annikas engagemang för utsatta i samhället var oändligt. Som feminist tog hon nya unga, kvinnliga kollegor under sina vingars skugga under tiden på Aftonbladet. Utsatta kvinnor och deras barn fick bo hos henne.

Under senare år engagerade hon sig i Sundbybergs bostadspolitik och drev frågan om överkomliga hyresrätter.
Privat var hon en generös och hängiven vän, hennes brännbollsfester var legendariska. Det var med Annika man hade de roligaste och ibland galnaste samtalen. Frispråkig och rapp i käften pratade hon om högt och lågt – utan att vara elak. Hon var en lejoninna när det gällde barn och djur, såväl sina egna som andras.

”Jag har haft ett fantastiskt liv”, sa hon den sista gången vi sågs. Vi vill säga: du har gjort livet mer fantastiskt.
Annika gick bort den 31 oktober och vi mötte den gråaste och mörkaste novembermånaden någonsin. Ja, hela Sverige har blivit lite gråare nu.

Catharina Hansson och Britt-Marie Rasque

Hasse i hönsgården...

Tack Hasse!


torsdag 29 november 2018

Vad vore livet utan undantag...?

Jag har ju slutat framträda men när Vallentuna PRO ringde så ställde jag så klart upp. Det är några veckor sedan nu och ämnet för dagen var Vallentuna Revyn.

Det blev fullsatt och festligt och många glada återseenden. Särskilt som Roger Larsson förtjänstvilligt ställde upp och mekade det ljud som var möjligt, en bergsprängare för musiken, två små högtalare i taket och en glappande mikrofon från anno dazumal. Men vad gjorde väl det? Man gör så gott man kan i alla väder.

Jag var dessutom i väldigt gott sällskap. Föredragshållaren före mig heter Birgitta Dahl. en tjej som jag personligen gärna hade velat lyssna till. Tyvärr missade jag det. Jag har intervjuat Birgitta i sommarhuset i Öregrund för några år sedan och vet att hon har mycket spännande att berätta. Speciellt som hon är uppväxt här i Vallentuna.


Om den trevliga eftermiddagen hos PRO skriver idag Barbro Ljungström på PRO:s hemsida:

Primadonna Absoluta 


GEMENSKAP & AKTIVITETER

Barbro Ljungström

Monica Antonsson, multikonstnär och artistiskt kraftpaket från Vallentuna, besökte månadsmötet i november och berättade om sitt stormiga och rika liv som revymamma och -artist.

2018-11-29 Monica är kvinnan bakom de många lokalrevyerna, som lät sig omtalas vida omkring och som kretsade kring händelser som "makthavarna" kanske inte alltid ville kännas vid.Men få har kunnat motstå charmen och intensiteten i de sånger och sketcher som sattes upp genom åren. Det blev rätt många revyer som spelades upp på Tuna torg. Men den som tror att det var ett liv i glans och glamour har fel. Det var med mycket små medel man skapade sina uppsättningar, men ensemblen kring Monica bestod av människor som inte bara kunde sjunga, dansa, traktera flera instrument och spela teater. 

Man kunde sy kostymer, snickra kulisser, sätta ljus, fynda billig rekvisita. På mötet gav oss Monica glimtar av sitt rika - och då menar jag inte penningstarka- liv och den musikskatt och lokalhistoria som alla hennes uppsättningar innehållit. 

Profet i egen stad får kämpa för erkännanden och det var nog lite snålt med responsen på allt fantastiskt Monica producerat, inte från publiken, den var stormande entusiastisk och road, men från "etablissemanget" blåste det ibland lite snålt. 

Men till sist fick Monica den officiella uppskattning hon förtjänade och när lokaltidningen skrev med fet stil ”Du är magnifik, Monica!”, då blev hon glad.

Monica Antonsson är inte bara en showartist och revyskapare, hennes samhällsengagemang är stort. Ett journalistiskt driv har fört henne ända till Tjernobyl. Om upplevelserna och mötena med de drabbade där, om det för den egna hälsan riskabla livet i detta dödligt kontaminerade område och om arbetet med att förmedla kunskapen om vad som egentligen hände, kan hon berätta vid ett kommande möte.

Barbro Ljungström
___________________

Monica:
Jag visste inte om jag skulle våga sjunga under de omständigheter som råder på Väsbygården. Se ovan. Särskilt som det är många år sedan sist. Men det blev ett revynummer i alla fall. Den som vill kan ju lyssna på en nyinspelning här och kolla några fler bilder av Barbro Ljungström.



Ur revyerna: Höj skratten 1993 och Dom kallar oss Gupptuna 1999.
Musikalisk bakgrund av Claes Bure 1992.
Inspelad i Tommy Aperias studio 2018.

















Några kul bilder av Barbro Ljungström.
Min komplimang till Barbro som har en så bra penna och är duktig med kameran.
Det är minsann inte alla som kan ta "levande" bilder!
Bra jobbat!

onsdag 28 november 2018

Säg NEJ Stefan Löfvén...

Småpartierna Centern och Liberalerna gläfser och ställer krav på Sossarna att de ska bedriva borgerlig politik för att få statsministerposten. Varför i all världen skulle de göra det? Säg nej, Stefan.
C och L kan ta sig i röven!

Aftonbladet:
C och L:s kravlistor är skadliga för Sverige.
Kan få allvarliga konsekvenser i lågkonjunktur