Mycket klokt av Björn Ranelid i Expressen...

Björn Ranelid i Expressen:

Sverige befinner sig i krig och det är politikerna som bär ansvaret

Sverige befinner sig i krig och det är politikerna som bär ansvaret.
Fem nätter i sträck har bilar satts i brand i universitetsstaden Lund.
Sådana vansinnesdåd har inträffat vid hundratals tillfällen på olika platser i Sverige de senaste femton åren.

Från 1955 till 1985 antändes förmodligen inte en enda bil i Malmö, Göteborg, Stockholm eller Lund. Dessa kriminella handlingar har ingenting att göra med antalet bilar i dessa städer vid de löpande årtalen. Det är således inga gradskillnader i brottets karaktär utan det handlar om en ny art av kriminalitet.

När en kvinnlig sociolog på Malmö universitet förklarar brotten med att ynglingarna är frustrerade, förbannade och vilsna så talar hon strunt och dumheter. Hon upprepar en ramsa som kunde ha varit utsagd av en papegoja.

Ingen av dessa brottslingar svälter eller saknar tillgång till rent vatten. De har tak över huvudet och de har erbjudits kostnadsfri skolgång i nio eller tolv år. De bor inte i några fallfärdiga hus. Samtliga dessa vettvillingar har haft en högre materiell standard i sina hem än flera tusen av barnen och ungdomarna som växte upp på Ellstorp i Malmö där jag bodde med mina föräldrar och två syskon på fyrtiosju kvadratmeter i två små rum och kök från 1949 till 1966.

Läs hela krönikan här

Vi måste kunna prata om det...

Vi kan inte fortsätta offra unga flickor, vårt samhälles väl och i slutänden vårt land för denna vår fånigt uppblåsta iver att visa hur storsinta och duktiga vi är. Allt det som egentligen bara banar väg för SD. Det måste gå att prata om, det måste upphöra.

Kvinnor och män har samma värde i vårt land. Alla arbetar och betalar skatt efter förmåga. Alla tar samma ansvar och har samma skyldigheter. Det betyder också att alla har samma rättigheter att kunna gå fritt omkring och leva i fred utan risk för exempelvis övergrepp.

Och barn är än mer skyddsvärda. 

Våldtäkt och övergrepp av andra slag är mycket grova brott som måste bestraffas mycket, mycket hårt. Gruppvåldtäkter - som förr inte ens fanns som begrepp i vårt land - ska vi inte ens tala om. Såvitt jag vet räcker inte ens vår nuvarande lagstiftning till för att beivra den sortens brott.  

Jag läser en vittnesskildring om 
tillståndet i Oskarshamn i Katerina Magasin: 


”Den 20:e december 2017 utsätts Oskarshamn för stadens nionde butiksrån för i år, denna gång mot en Coop Konsum-butik – som är det andra rånet mot denna butik. Två svartklädda förövare rånar butiken med ett knivliknande föremål. Det har framkommit vilka en del av rånarna var som begått de tidigare brotten, de var syriska medborgare.

...

En annan uppmärksammad händelse från Oskarshamn är mordet på Claudia Quiroz i Stadsparken, där gärningsmannen heter Omar Ali Abdalsalam – en man som efter avtjänat straff kommer att utvisas till Irak. Innan mordet på Claudia 2015 var han dömd till fängelsestraff för att ha strypt och knivhuggit sin gravida dåvarande fästmö i magen och halsen och för kvinnofridskränkning. På Hamngatan, vilken jag senare kommer nämna, högg han även en man i halsen, bröstet, magen och ljumsken efter att mannen hade gått emellan ett bråk mellan Claudia och Omar. Omar gick då fri eftersom polisen inte hade tillräckligt med resurser, utan det var först när Claudia blev mördad som mannen kunde identifiera Omar som den man som även knivhögg honom.

...

Sedan 2015 har min omvärld sakta men säkert förändrats. Vintern 2015 minns jag en specifik händelse. I väntan på stadsbussen, 20 år gammal, gick jag som vanligt och satte mig i väntrummet för att värma mig. Lokalen hade en biljettkur som var stängd för dagen och en bänk längs långsidan. Jag var ensam, och jag skulle sitta där i tjugo minuter till. In kom fyra svarta män. De satte sig i andra änden på bänken där jag satt, med ett par meter från mig. De talar inte svenska. Jag märker hur ena killen sneglar på mig under kepsen. De sänker rösterna, som om de tror jag kan förstå dem. Det enda jag förstår är att de pratar om mig, utifrån deras blickar och gester. Jag möter ena killens blick. Han stirrar ogenerat. Han glider närmare mig och jag reser mig kvickt. De skrattar. Resterande femton minuter spenderar jag ute i tio minusgraders kyla. Det var starten på min upplevda otrygghet, i staden jag förr kunde känna mig trygg i.

Läs hela artikeln här.

Vi måste kunna prata om och stoppa detta!

Jag påminner igen om Angelica Wiktor.

Det här är inte bara oförskämt...

Det är för jävligt också!

Afghanistan vill inte ha hem sin egen befolkning! De tycker att vi ska ta hand om deras unga män och försörja dem. Trots att somliga av dem har som sport att våldta små pojkar. Trots att somliga av dem utmärker sig för en kvinnosyn som är helt oacceptabel. Trots att svenska kvinnor får sina liv förstörda och till och med tar sitt liv på grund våldtäkter de begår. 

Härom dagen var några småflickor i 12-års åldern ute och gick med en hund. De träffade på några skolkamrater med rötter i just Afghanistan. Hunden skällde och pojkarna drog kniv. För dem är hundar orena och ska dödas. Händelsen polisanmäldes. Nu är flickorna hotade till livet för att polisen blandades in. De är 12 år och kan inte längre gå på gatorna i sin stadsdel. För att andra 12-åringar hotar dem till livet! 

Är det så vi vill ha det? 

Absolut inte!

Afghanistan måste ta tillbaka den del av sin befolkning som kommit hit men inte har vett att uppföra sig som folk. Och absolut alla som begår brott. Det måste de göra idag, i morgon och i framtiden. Det är deras ansvar att ordna ett omhändertagande. Ingen annans. Det är direkt oförskämt att begära att andra ska ta hand om deras befolkning och därmed tvingas på deras synnerliga sjuka kultur. 

Aftonbladet:

  
Afghanistan kan säga upp flyktingavtal

I oktober tecknades ett samförståndsavtal mellan Sverige och Afghanistan med målet att hjälpa afghaner att återvända på ett humant sätt. Men nu vädjar Afghanistans flyktingministrar till Sverige och EU om att stoppa utvisningarna av afghaner.

– Skicka inte fler människor till Afghanistan, säger landets vice flyktingminister Alema Alema till SvD.

Hon säger att myndigheterna saknar kapacitet att ta emot fler, på grund av säkerhetsläget och flyktingströmmar från Pakistan och Iran. Tillsammans med flyktingministern skickar hon nu brev till alla europeiska ambassader i Afghanistan där de vädjar om att inte skicka människor.

Parterna har rätt att säga upp avtalet genom att via diplomatiska kanaler skriftligen meddela den andra parten. Enligt Karin Gyllenring, advokat på Stockholms asylbyrå, är det just vad Afghanistan gör nu.

– Så fort brevet nått svenska ambassaden börjar fristen om 30 dagar löpa, sen är avtalet uppsagt.

Ge familjen upprättelse!

Missa inte presskonferensen idag.  Du hittar den här. 

Återkommer till fallet Kevin som jag tidigare skrivit om här och här.
Se de tre dokumentärerna här. 
Leif GW Persson om fallet i Expressen här.
Och Leif Silbersky i Brottscentralen, Expressen-TV här.

Jag fick ett mail:

Hej Monica!

Se speciellt sid. 34-35.

Karriär på barns bekostnad.

http://ninahjelmgren.com/dok/Kevin-fallet.pdf

Med vänlig hälsning, 

Ingemar

Länken går till en sammanfattning av fallet Kevin skriven av journalisten och författaren Nina Hjelmgren. Jag hinner inte läsa hela rapporten just nu men den ser väl genomarbetad och seriös ut. Rekommenderas!

Om förundersökningsledare Rolf Sandberg, inspektör Ingrid Harrysson, övriga poliser och i synnerhet psykprofessor Sven-Åke Christiansson kan bara sägas:

Vilka Stopskott!

Robin och Kristian med familj måste nu tilldelas det största svenska skadeståndet någonsin. 

De ansvariga bör helst själva tvingas stå för kalaset!

Jag har för övrigt sett att Erik Rodenborg skriver om den aktuella tv-serien och DN:s reportage om fallet Kevin i sin blogg som du hittar här. Eftersom man inte kan kommentera där så gör jag det här. 

Erik Rodenborg skriver om "naiva själar" (och refererar då till mig!) som uppriktigt tycks tro att reportagen har kommit till i en genuin önskan att värna barn rättssäkerhet. Men så är det inte, menar han. 

Erik tycker nämligen inte att Stefan Lisinski (DN) och Dan Josefsson (SVT) som gjort de nu aktuella avslöjandena av Kevin-fallet är trovärdiga personer. Dessa båda, skriver han, tror nämligen inte på möjligheten att bortträngda minnen kan återkallas. 

Det vet han emellertid att jag gör. Det är väl därför jag något överseende kallas naiv då. 

Man bör alltså inte tro på dessa båda journalister bara för att de har yttrat en sådan åsikt. 

Själv tycks Erik tro att Stefan Lisinski och Dan Josefsson har gjort det här gedigna grävjobbet - och alltså utstuderat ha utnyttjat de båda pojkarna Robin och Kristoffer med familjer - i syfte att slå undan benen för de barn som framöver ska komma att vittna om sexuella övergrepp. När barn misstänkta för mord alltså inte kan avlägga trovärdiga vittnesmål så kan inte brottsofferbarn heller göra det. Man borde alltså inte ha gjort dokumentären och artikelserien - som sannolikt kommer att fria de båda pojkarna från misstankarna om mord - menar Erik. Den slutsatsen måste man dra av hans resonemang. 

Jag inte bara tror utan till och med vet att obehagliga minnen kan trängas undan det medvetna. Rimligtvis kan de också återkallas. Vad andra tror om den saken rör mig inte i ryggen. Var och en blir salig på sin tro, som farmor sa.

Stefan Lisinski och Dan Josefsson är journalister. Möjligen tänker vi likadant inför en story som den om mordet på Kevin. När jag ser programmen ser jag ett gediget journalistiskt arbete och ingenting annat. Och ett lika uselt polisarbete. Lisinski/Josefsson blottar en spricka i det svenska rättssystemet som måste täppas till. För allas vår säkerhets skull. 

Det har absolut ingenting med framtida offer för barnaskändare att göra. Sanningen måste fram. Alltid. Även i fall där Erik Rodenborg av någon slags missriktad omtanke om offren helst vill dölja den. De offren måste vi också slåss för helt enkelt. Det är allas rättssäkerhet det handlar om. Och den tycks det ju vara både si och så med i Sverige. 

Mer om fallet Kevin...

Missa för all del inte Leif GW Perssons krönika om fallet Kevin.
Du hittar den här. 

Han har lagt till ett slutord kallat spaningstips som är så bra att jag tar mig friheten att lägga in det här:

Rolf Sandberg-spaning

Om uppgifterna om de förhör, samtal, vallningar och andra utredningsåtgärder som man skulle ha utsatt de två bröderna för, är sanna strider de inte bara mot de regler som gäller för förhör med barn. De medför också en utomordentligt hög risk för att man får falska medgivanden eller erkännanden.

Paolo Macchiarini-spaning

Minns ni Paolo Macchiarini? Denne kirurg som genom en bland läkare förhoppningsvis ovanlig förening av inkompetens, girighet och vanlig mytomani förkortade livet för ett stort antal människor med hjälp av sina egna händer och den kniv som han höll i. Säkert finns det många som minns den skandal som han vållade och om det nu kan vara till någon tröst för den medicinsk-akademiska världen runt Karolinska institutet vill jag påstå att han framstår som en enkel amatör jämfört med sin motsvarighet inom den polisiära kunskapssfären. ”Minnespsykologen”, professor Sven Åke Christianson.

Sven-Åke Christianson-spaning
Inom kriminalpolitiken saknas det inte galna experter. Vanliga virrpannor och lögnhalsar som det tidvis går tretton på dussinet av. Sven Åke Christianson är dock bara tillverkad i ett exemplar. Under sin trettioåriga karriär inom rättsväsendet har han bland annat lyckats med att förvandla olyckshändelser till mord, att få åtminstone en riktig mördare frikänd genom sin innovativa förhörsteknik, att skydda ett halvdussin andra genom att peka ut oskyldiga och dessutom förvandla en av den globala kriminologins minst trovärdiga mytomaner till en av dess allra gräsligaste seriemördare. En märklig man, ständigt redo att färdas på baron Münchhausens kanonkula oavsett färdriktning.

Sandberg-Christianson-spaning

Med tanke på detta är det kanske inte så konstigt att just professor Christianson är den som kan erbjuda en enkel man som kommissarie Sandberg den vetenskapliga stödkorsett han så innerligt väl behöver. Här gäller det att köra så det ryker, nämligen. Det kan ta flera månader innan man får smågrabbar att erkänna mord och redan i femårsåldern börjar grova våldsbrottslingar fantisera om alla hemska dåd som de ska begå senare i livet. Och hade det inte varit för Sandbergs och Christiansons förenade kompetens och deras nära samarbete – även det ”unikt” - hade det funnits ”en mycket stor risk för att fallet Kevin aldrig klarats upp”. Allt detta enligt herrarna själva och eftersom jag är en dålig människa är det med viss förväntan som jag ser fram mot de kommande avsnitten av ”Fallet Kevin”.

Mitt tidigare inlägg om fallet hittar du här.
På samma sida hittar du Expressens Brottscentralen och Leif Silbersky som också yttrar sig om fallet.

För jävligt!!! Det enda man kan säga om fallet Kevin.

Lägg till bildtext

Jag har just sett första delen av Svt:s Dokument Inifrån om fallet Kevin och jag mår ILLA.
Fy Faaan så hemskt! Så fina pojkar! Ett sånt vidrigt utnyttjande av små barn. Och en spaningschef som gjorde karriär på deras bekostnad, satt i radion och skröt som sommarvärd och allt.
Fy faaan igen!

Ingen annan än polisen har sett och läst förundersökningen. Inte ens de båda pojkarnas föräldrar och än mindre de själva i vuxen ålder. De fick inga advokater, inte ens föräldrarna fick närvara vid förhör och ingen annan än de som förhörde ungarna fick någonsin höra det påstådda erkännandet.

Fy faaan igen!
Jag kan inte bättre säga.

Se programmet!

Det är ett strålande journalistiskt arbete av Dan Josefsson och hans redaktion. De påstår inget. De låter folk tala och sanningen växa fram av sig självt. Elegant. Kunde inte ha gjorts bättre.

- Häpnadsväckande, säger Dan Josefsson om fallet i media.
- För jävligt, säger jag. Och helt oförlåtligt! Vilket uruselt polisarbete och vilket grovt utnyttjande av oskyldiga små barn! Den här byken måste tvättas. Ordentligt. Nu!

Leif Silbersky sågar polisen i Kevin-fallet
Läs vidare om fallet Kevin här och här och här och här och här och här och här.
Se här vad GW säger.