Återkommer till fallet Kevin som jag tidigare skrivit om här och här.
Se de tre dokumentärerna här.
Leif GW Persson om fallet i Expressen här.
Och Leif Silbersky i Brottscentralen, Expressen-TV här.
Jag fick ett mail:
Hej
Monica!
Se
speciellt sid. 34-35.
Karriär
på barns bekostnad.
Med
vänlig hälsning,
IngemarLänken går till en sammanfattning av fallet Kevin skriven av journalisten och författaren Nina Hjelmgren. Jag hinner inte läsa hela rapporten just nu men den ser väl genomarbetad och seriös ut. Rekommenderas!
Om förundersökningsledare Rolf Sandberg, inspektör Ingrid Harrysson, övriga poliser och i synnerhet psykprofessor Sven-Åke Christiansson kan bara sägas:
Vilka Stopskott!
Robin och Kristian med familj måste nu tilldelas det största svenska skadeståndet någonsin.
De ansvariga bör helst själva tvingas stå för kalaset!
Jag har för övrigt sett att Erik Rodenborg skriver om den aktuella tv-serien och DN:s reportage om fallet Kevin i sin blogg som du hittar här. Eftersom man inte kan kommentera där så gör jag det här.
Erik Rodenborg skriver om "naiva själar" (och refererar då till mig!) som uppriktigt tycks tro att reportagen har kommit till i en genuin önskan att värna barn rättssäkerhet. Men så är det inte, menar han.
Erik tycker nämligen inte att Stefan Lisinski (DN) och Dan Josefsson (SVT) som gjort de nu aktuella avslöjandena av Kevin-fallet är trovärdiga personer. Dessa båda, skriver han, tror nämligen inte på möjligheten att bortträngda minnen kan återkallas.
Det vet han emellertid att jag gör. Det är väl därför jag något överseende kallas naiv då.
Man bör alltså inte tro på dessa båda journalister bara för att de har yttrat en sådan åsikt.
Själv tycks Erik tro att Stefan Lisinski och Dan Josefsson har gjort det här gedigna grävjobbet - och alltså utstuderat ha utnyttjat de båda pojkarna Robin och Kristoffer med familjer - i syfte att slå undan benen för de barn som framöver ska komma att vittna om sexuella övergrepp. När barn misstänkta för mord alltså inte kan avlägga trovärdiga vittnesmål så kan inte brottsofferbarn heller göra det. Man borde alltså inte ha gjort dokumentären och artikelserien - som sannolikt kommer att fria de båda pojkarna från misstankarna om mord - menar Erik. Den slutsatsen måste man dra av hans resonemang.
Jag inte bara tror utan till och med vet att obehagliga minnen kan trängas undan det medvetna. Rimligtvis kan de också återkallas. Vad andra tror om den saken rör mig inte i ryggen. Var och en blir salig på sin tro, som farmor sa.
Stefan Lisinski och Dan Josefsson är journalister. Möjligen tänker vi likadant inför en story som den om mordet på Kevin. När jag ser programmen ser jag ett gediget journalistiskt arbete och ingenting annat. Och ett lika uselt polisarbete. Lisinski/Josefsson blottar en spricka i det svenska rättssystemet som måste täppas till. För allas vår säkerhets skull.
Det har absolut ingenting med framtida offer för barnaskändare att göra. Sanningen måste fram. Alltid. Även i fall där Erik Rodenborg av någon slags missriktad omtanke om offren helst vill dölja den. De offren måste vi också slåss för helt enkelt. Det är allas rättssäkerhet det handlar om. Och den tycks det ju vara både si och så med i Sverige.
Det har absolut ingenting med framtida offer för barnaskändare att göra. Sanningen måste fram. Alltid. Även i fall där Erik Rodenborg av någon slags missriktad omtanke om offren helst vill dölja den. De offren måste vi också slåss för helt enkelt. Det är allas rättssäkerhet det handlar om. Och den tycks det ju vara både si och så med i Sverige.
Det är bra att du deklarerar att du inte anser att bortträngning är en myt. Jag vet att du har den åsikten, och det är som sagt bra att du upprepar den.
SvaraRaderaJag har inte sagt att programmen inte borde ha gjorts. Jag bara pekar på vad jag anser vara en uppenbar, inte alltför dold, agenda hos Josefsson och ex.vis Lisinski. Och den vill jag lyfta fram och bekämpa.
Och den handlar inte endast om just bortträngning utan även om påståenden om att barn gärna berättat om övergrepp för vara vuxna till lags.
Redan nu kan för övrigt man se hur en del av DJ:s supporter använder sig av programmen.
Psykologen Julia Korkman, generaliserar utifrån programmet på SVT:s webbsida, på detta sätt.
"Problemet är att små barn är mycket fantasifulla, om man utsätter dem för ledande förhör och ber dem spekulera kan de hitta på saker. Det finns många dokumenterade fall i historien där barn har hittat på alldeles fruktansvärda saker, om sexuella övergrepp, mord, satanistiska ritualer."
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/rattspsykolog-om-kevinforhoren-polisen-torterar-pojkarna
Vad hon inte talar om är att det i nästan alla dessa fall inte handlar om att några barn bevisats hitta på utan om omdiskuterade fall, då det råder delade meningar om berättelserna.
Men hon bara går på som om fallen är solklara. Blir någon förvånad?
Så bra att ni 2 fantastiska människor i grunden nästan är överens om
SvaraRaderasaken ...
Den otäcka motparten till er båda är f ö i full fart bl a på sitt tämligen färska Twitterkonto där han i väldigt hög grad verkar upprepa sig. Han kanske trängtar efter en anställning av något slag inom media ...
Det kommer han aldrig att få, Verutschkow. Han är en bluff. Synd att somliga låter sig utnyttjas.
RaderaDu är förresten rätt fantastisk själv. Sedan får folk säga vad de vill. Alla har vi våra fel och brister men du är i varje fall en verklig vän. Fint det.
RaderaHej Erik,
SvaraRaderaDu är ju mer bevandrad i problematiken kring barn utsatta för sexuella och andra övergrepp än vad jag är, så jag förstår ditt engagemang. Mitt är lika starkt. Jag har full förståelse för din oro vad gäller uttalanden som det av Julika Korkman. Riktigt Korkat kan man säga, om man vill vara lite lustig.
Man måste enligt min mening vara väldigt fyrkantig i sin tankeverksamhet för att kunna påstå att bortträngning av minnen inte existerar. Det är väl känt att människan har en slags inre möjligheter till skydd som vi sällan talar om.
När situationen blir för svår kan medvetandet - eller själen om man så vill - helt enkelt stänga av och försätta sig i ett smärtfritt tillstånd utanför kroppen för att sedan återvända till verkligheten och smärtan. Det är väl känt från tortyrsituationer att offret på så sätt fått en vilopaus som kanhända var avgörande för överlevnad. Detta är också känt från situationer av övergrepp. Inte minst barn har vittnat om det. Man stänger av för att slippa vara med helt enkelt medan kroppen får stryk eller utnyttjas.
Den som har varit med om något – eller kanske själv gjort sig skyldig till något - för svårt att leva med kan om han har tur helt enkelt förtränga minnet av det som hänt. Det är en skyddsmekanism att vara tacksam för.
Den person som klivit av för att få en andningspaus i en svår situation har kristallklara minnen av allt som har hänt. Det har inte den som förträngt ett minne men naturligtvis kan det plockas fram. När stunden är mogen poppar det helt enkelt bara upp. Den mänskliga hjärnan ligger inte datorerna efter. Allt finns lagrat för tid och evighet. Det måste vara plockas fram. Konstigare än så är det inte.
Problemet med att barns trovärdighet ifrågasätts när de har utsatts för sexuella övergrepp måste trots tillskrivas vuxenvärlden och i synnerhet papparättsrörelsen som hårdnackat hävdar att sexuella övergrepp på barn inte existerar och att när barn berättar om det, så har de hjärntvättats av sina mödrar i syfte att få bort pappor ur barnens värld.
Det har man dessvärre fått ett visst gehör för vilket har lett till att mödrar inte längre vågar rapportera den sortens misstankar av rädsla för att då helt förlora barnet. Följden är att somliga mödrar i dagens Sverige - mot bättre vetande - tvingas lämna ut sina barn till umgänge med förövare.
Det är den verklighet vi lever i. Därför förstår jag Eriks oro. Detta måste absolut förändras.
Barn som berättar om sexuella övergrepp ska tas på allvar. Det borde även ha skett i det så kallade Södertäljefallet som väl Julia Korkman refererar till.
Man ska ha väldigt klart för sig att dessa små utsatta barn har en fruktansvärt stark förnekarmaffia mot sig, vuxna personer med märkliga intressen som håller ihop och inte drar sig för att krossa små barn, förfölja dem livet ut och sparka undan benen på dem så snart de ens försöker leva ett normalt liv.
Vi har alla sett det häromkring. I bloggvärlden är de synliga. De har till och med lyckats infiltrera personer som en gång stått oss nära. Det måste avslöjas framöver.
Men nu är det ju Kevin-fallet det handlar om, missförhållanden i rättssäkerheten som lyfts fram i ljuset efter ett journalistiskt gräv av Dan Josefsson och Stefan Lisinski. Det är bra och ska hyllas. Det tycker åtminstone jag.
Att dessa journalister skulle ha gjort sin journalistiska bedrift drivna av en ”uppenbar inte alltför dold agenda” i syfte att sänka barns trovärdighet känns åtminstone för mig som en konspiratorisk tanke även om det är naivt. Jag får helt enkelt inte ihop det. Skulle det vara sant, så skulle alltså dessa båda journalister ha intressen i förnekarmaffian och det har jag svårt att tro.
De får ha vilka åsikter de vill för min del. Men Kevin-fallet är ett gott journalistiskt gräv som bär frukt. Det är bra.
Att det sedan finns stolpskott som Julia Korkman som uppenbarligen utan att blinka har köpt förnekarmaffians historia är trist. Det måste verkligen bekämpas. En vacker dag kommer sanningen fram. Även om förövare och galenskap i Södertäljefallet. Det är bra det.
Verutschkow
SvaraRaderaMed anledning av den elake PN:s och hans ännu elakare uppdragsgivares lika envisa som utstuderade sätt att blanda in mig i dina privata angelägenheter, så måste jag en gång för alla påpeka, att vi inte känner varandra privat.
Jag har ingenting med ditt liv att göra och du har ingenting att göra med mitt. Det vet alla. Den empatilöse PN och hans lika elake uppdragsgivare missar emellertid aldrig ett tillfälle att sprida motsatt rykte. Allt för att smutsa ner den ene med den andre. Det är emellertid fel eller rättare sagt lögn och förbannad dikt som allt annat de sprider omkring sig som pittoreska inslag i sin tämligen läskiga smutskastningskampanj.
En dag ska vi ta itu med den också.
På förekommen anledning vill jag förtydliga följande.
SvaraRaderaJag tar inte avstånd från någon person här i trakten. Inte ens PN och hans polare.
Jag kan ta avstånd från deras handlingar vilket är en helt annan sak.
Dra därför inga som helst växlar på föregående kommentar. Den betyder absolut ingenting annat än vad som står där.
Jag ser fortfarande Verutschkow som min vän och är mycket tacksam för hans stöd.
Jo, kanske PN och hans polare då...
SvaraRaderaDet gör ont i hjärtat att det finns människor som ägnar all sin tid åt att smutskasta och förfölja människor som de gör. Det är verkligen sorgligt och den absolut fulaste formen av näthat.