DSA – en reglering av de digitala plattformarna
Olagligheter som hot och bedrägerier sprids på internet. Data och annonser används och riktas utan att vi alltid vet hur. Inom EU förbereds därför ett förslag på en ny lag Digital Services Act (DSA), som ska reglera de digitala plattformarna. DSA-förslaget är omfattande och träffar en rad olika aktörer och verksamhetsområden och kan därmed komma att påverka både nationella och internationella marknader och konsumenter.
MPRT är med i flera internationella sammanhang där DSA-frågan debatteras flitigt. Men vad är DSA? Hur kan förslaget komma att påverka de digitala plattformarna? Och inte minst, hur kommer vi i Sverige att påverkas av detta förslag? Här reder vi ut vad vi vet så här långt.
Det här innehåller DSA-förslaget
DSA är en förordning som EU-kommissionen föreslagit för att reglera de digitala plattformarna – inklusive de stora globala digitala plattformarna.
Förslaget vill följande:
- uppnå en välfungerande inre marknad för digitala tjänster,
- ha gemensamma överensstämmande ansvarsregler för olika digitala tjänsteleverantörer,
- förbättra medlemsstaternas samarbete i fråga om efterlevnad av reglerna,
- säkerställa transparens, trygghet och säkerhet samt respekt för grundläggande rättigheter i digitala miljöer.
DSA-förslaget innehåller bland annat olika krav som ställs på hur myndigheter och aktörer ska agera i samband med att myndigheter utfärdar förelägganden mot en leverantör.
Bakgrunden till förslaget
Syftet med DSA är bland annat att ge EU nya verktyg för att komma åt olika typer av olagligt innehåll online, öka transparensen gällande annonsering på digitala plattformar samt stärka EU i förhållande till de stora globala plattformarna. Det kan ses som ett försök av EU att komma till rätta med flera av de senaste årens omdiskuterade problem, som till exempel spridningen av olagligt innehåll, riktad reklam och insamling av personuppgifter.
Vilka plattformar träffas av DSA?
Kraven i DSA kommer att träffa i princip alla som tillhandahåller digitala plattformar – små företag som stora. Skyldigheterna kommer att öka ju större man är. De riktigt stora så som Facebook (Meta), Amazon, Google, Apple, Twitter, Snapchat och TikTok kommer träffas av alla skyldigheter medan de mindre företagen endast kommer träffas av vissa skyldigheter. Företag som bryter mot DSA kommer kunna bli skyldiga att betala böter på upp till sex procent av sin årsomsättning.
Finns det en gemensam EU-lagstiftning idag för dessa plattformar?
Regelverket för innehåll på internet är komplext. Vilka regler som gäller för vilka tjänster beror i många fall på vilken typ av innehåll och distributionsform det är fråga om samt vilket land som en tjänst är etablerad i. Det land som en leverantör av en tjänst är etablerad i bestämmer vanligtvis vilka regler som gäller. Det är i dessa fall också det landet som har ansvar för att följa upp att leverantören följer reglerna.
För audiovisuella medietjänster (tv-sändningar och play-tv) samt till viss del videodelningsplattormar finns ett gemensamt europeiskt regelramverk – det så kallade AV-direktivet – som gör att alla länder i EU har en liknande lagstiftning för dessa tjänster. Några gemensamma regler motsvarande de som är föreslagna i DSA finns idag inte på EU-nivå.
Då kan DSA börja gälla
EU-kommissionen presenterade det ursprungliga DSA-förslaget den 15 december 2020. Europaparlamentet (parlamentet) och Europeiska unionens råd (rådet) har nu antagit egna versioner av förslaget. För att DSA ska bli unionslagstiftning krävs det nu att en slutlig gemensam version förhandlas fram i de så kallade trepartsmötena (trilogerna) mellan EU-kommissionen, parlamentet och rådet. Ännu står det inte helt klart när lagen kan komma träda i kraft; det kan dock ske under 2023.
Vilka regler ska plattformarna följa enligt DSA?
För att hantera bl.a. olagligt innehåll på nätet föreslås det att plattformarna ska kunna föreläggas att agera mot olagligt innehåll samt ta ansvar för att granska sina algoritmer så att de inte får skadliga effekter för användarna. Det ska även bli enklare för användarna att ”flagga” farligt och olagligt innehåll. En annan viktig aspekt är att plattformarna ska öka sin transparens gentemot användarna så att det blir tydligare hur data används och annonser riktas. Dessutom ska plattformarna dela med sig av sin data för forskning.
Det finns även krav på att plattformarna ska bli bättre på att skydda unga användare från skadligt innehåll. Lagförslaget innehåller bland annat bestämmelser som förbjuder företag att rikta digitala annonser till barn.
Det här är ännu oklart
Det är ännu inte klart hur tillsynen kommer gå till på nationell nivå. Det som den s.k. samordnaren[1] av digitala tjänster och eventuella behöriga myndigheter föreslås göra är att se till att de krav som ställs upp i DSA uppfylls av de olika leverantörerna av digitala tjänster. Kraven på leverantörerna på nationell nivå handlar t.ex. om:
- skyldigheter att ha en kontaktpunkt eller rättslig företrädare inom unionen,
- att öka transparensen gentemot bl.a. myndigheter och slutanvändare,
- att tillhandahålla ett system där användare kan anmäla olagligt innehåll,
- samt tillhandahålla möjligheter till klagomål och tvistlösning.
DSA-förordningen är komplex och det är ännu inte klart hur den slutliga versionen kommer att se ut. Det är därför svårt att svara närmare på hur DSA kommer att fungera. Men – vi fortsätter följa utvecklingen genom vår medverkan i det internationella arbetet.
[1] Varje medlemsstat ska utse en nationell samordnare för digitala tjänster. Varje samordnare ska - lite förenklat - ansvara för att reglerna i DSA följs på nationell nivå (om inte någon annan myndighet har getts ansvar för vissa specifika uppgifter eller sektorer) och att samordningen av de olika frågorna fungerar på nationell nivå. Samordnaren ska även bidra till att DSA fungerar och följs i hela unionen.
Här finns mer om lagen.
https://ec.europa.eu/info/digital-services-act-ensuring-safe-and-accountable-online-environment_en
GP
12 sept 2018
Emanuel Karlsten bävar på plats i Strasbourg
Onsdag klockan 12 kan en sista livlina kastas ut till internet. Jag är på plats i Strasbourg, kanske inte så mycket för att bevaka det, som för att bevittna det. Det känns historiskt på något sätt. Stämningen är lite märklig, en blandning mellan upprorisk nonchalans och förlägen nervositet. Det är kanske inte så konstigt.
Nu avgörs frågan om länkskatt
Förslaget det handlar om är det som kallats “länkskatt” och “internetfilter”. En i grunden god tanke; upphovshavare ska få betalt för material som sprids på nätet. I praktiken innebär det att sajter tvingas filtrera allt användare gör, ta bort det som kan bryta mot upphovsrätten eller ta betalt om de vill länka till nyheter. Förslaget passerade ministerrådet och det juridiska utskottet, men när det skulle passera parlamentet reagerade internet med kraft och ledamöter kontaktades från oroliga medborgare över hela Europa. I efterhand berättade ledamöter att de aldrig varit med om något liknande, flera berättade om hur de tagit emot tiotusentals mejl och telefonsamtal. Vad händer? Parlamentet stoppade frågan, bordlade den - till idag.
Därför är det nervöst. För vad ska man rösta nu? Möjligheten att lägga ned förslaget nu finns i praktiken inte, men ändringar kan göras inför det som kallas trilogsamtal. 244 förslag till tillägg har skickats in. Det är ovanligt många, mer än fem gånger så många som behövs för att talmannen ska få makt att skicka tillbaka förslaget till utskotten. Det kommer inte hända nu. Frågan är för känslig. Europas internet vibrerar ju?
Det kommer inte hända nu. Frågan är för känslig. Europas internet vibrerar ju?
På tisdagens morgon träffades svenska socialdemokratiska ledamöter för att äta frukost. Pressen är med. Ingen av ledamöterna kan svara på vad de ska rösta på. De vet inte. Ska fundera och diskutera. Kanske vet de ikväll? Då är det bara timmar kvar. Fi:s Soraya Post håller också pressträff, säger samma sak. Flera av de stora grupperna har kvällen på sig att hitta en linje.
Frågan är infekterad
Andra tolkar engagemanget från medborgare på andra sätt, som att de är utsatta för en kampanj. Jasenko Selimovic (L) visar upp sin mobil när vi träffas. “Kolla vad som skickats bara under tiden vi suttit här!”. Han visar upp de många mejlen han har fått. Han menar att det är konstruerat, en påverkanskampanj betald av Google och Facebook. Hur han vet det? Han har hört. Och han är inte ensam. Frågan är infekterad, i korridorerna viskas det om att lobbyister och PR-företag är helt fulltecknade av aktörer som vill lobba mot ledamöter. Svenska författarförbundet går ännu längre än Selimovic, skriver under måndagen en debattartikel om att det pågått “fejkade medborgarkampanjer”, att parlamentarikerna inte kunnat “stå emot” medborgarna.
På internets olika forum är det tvärtom. Där pekas de mäktiga upphovsrättsorganisationerna ut som de som långsamt förstör internet. I parlamentet får de stöd, Wycleaf Jean uppträder på en av korridorernas olika scener under tisdagskvällen, “Killing the internet softly”. Han vill markera att artister måste använda internet, inte arbeta mot det.
Det är märkligt alltihop, att det är i de här förvirrade korridorerna som internets framtid nu ska avgöras. Vid lunchtid på onsdag vet vi hur det slutar. Just nu vet inte särskilt många någonting.
Och SR:
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=7041286
Tonläget har varit högt och lagförslaget har kallats både ”internets död” och ”konstens död”.
Förslaget gick igenom men vad betyder det??????????
Från en vän:
Alla svenska partier utom socialdemokraterna och Fi röstade emot detta förslag, som betyder att någon som jag som skriver blogg i värsta fall kommer att vara utestängd från att ta del av vad tidningar skriver. Ännu mer än nu, när det ändå snart är begränsat till SVT och SR, de statliga organen - om man inte betalar. Allt handlar om pengar istället för yttrandefrihet.
Själv tycker jag det här med minimilön som man tycks vilja genomföra överallt
SvaraRaderai EU är minst lika intressant. Bara Sverige är emot och ALLA partier är eniga.
LITE pengar kan väl aldrig vara helt fel. Klart bättre än INGA pengar ...