Säkerhetsrisk redan då...

 Svenska Dagbladet

Det skärpta säkerhetsläget

Odenberg: 

SD är en säkerhetsrisk

Som tidigare försvarsminister är jag djupt oroad över perspektivet att SD ska få ett ökat inflytande över svensk försvars- och säkerhetspolitik. Partiet är en potentiell säkerhetsrisk för vårt land, skriver Mikael Odenberg (M).

Uppdaterad 2018-09-06
Publicerad 2018-09-06

Vi måste utgå från våra värsta farhågor om SD

Expressen

JENS LILJESTRAND
Vi måste utgå från våra värsta farhågor om SD

Publicerad 15 jan 2021 kl 06.00

Våldsamma Trumpsupporters möts av tårgas när de stormar Kapitolium den 6 januari 2021.



Terrorn och våldet i Trumps USA visar att högerextremismens hot mot demokratin en gång för alla måste tas på allvar.
Jens Liljestrand skriver om våldshögerns svenska medlöpare och nödvändigheten av att göra motstånd.

KULTURDEBATT.
Boken hette ”Vänstern och tyranniet” och jag måste ha fått den i min hand när den kom 1994, kanske året efter. Den före detta folkpartiledaren och vice statsministern Per Ahlmark tog bladet från munnen och skällde ut generationer av svenska intellektuella – bland dem medarbetare på denna kultursida – som relativiserat, försvarat eller rentav hyllat kommunistiska förtryckarregimer runtom i världen, från Rumänien och Albanien till Sovjetunionen, Kina och Pol Pots Kambodja.

Som 20-åring, uppvuxen i ett vänsterhem där demokratisk socialism var ledstjärnan och solidaritet honnörsordet framför andra, var läsningen en kalldusch. Hur kunde människor ha varit så förblindade av hat, så besatta av revansch, så ideologiskt förvridna och framför allt så inkapslade i en ekokammare av grupptänkande att de inte förmådde se den avgörande skiljelinjen mellan demokrati – hur bräcklig, kompromissfylld och banal den än kan te sig – och förtryck?

I skrivande stund har det gått över en vecka sedan Donald Trumps anhängare stormade Kapitolium. För varje dag som har passerat har en obehaglig, isande visshet smugit sig på, en förfärande insikt om hur planerad och potentiellt ohygglig attacken var, hur de folkvalda – inklusive vicepresidenten Mike Pence – och deras tjänstemän med ett nödrop klarade sig undan att bli skadade eller mördade.

Det återstår att se vilka personer som bär det yttersta ansvaret för denna förfärande terroraktion, men helt säkert kommer vi under de kommande veckornas och månadernas utredningar se ett kriminaldrama utan motstycke utvecklas. Vi bör numera bortse från hur diverse twittrande avfallskvarnar var snabba med att avfärda attacken som ”några arga 20-åriga killar i mjukisbyxor som tar selfies”, då den sortens självmål riskerar att ta fokus från den verkliga skandalen: Att det under denna vecka inte har förekommit ett enda tecken på självkritik från den falang inom den svenska högern som i åratal mer eller mindre öppet har beundrat Trump, hans parti och den rörelse som har svept honom till makten.

De sverigedemokrater som vill ge Trump Nobels fredspris står fortfarande bakom denna groteska nominering – ”man måste skilja på saker och ting”, menar Björn Söder, mannen som en gång var Sveriges vice talman. Detta om en ledare som, vet vi nu, under pågående terrorattack ringde upp skräckslagna partikamrater i den ockuperade byggnaden – inte av omtanke utan för att övertala dem att tillmötesgå terroristerna och sabotera utnämningen av Joe Biden till president.

På samma sätt uttalar partiledaren Jimmie Åkesson återigen sitt stöd för Trump som president efter att han skickat en rasande, blodtörstig mobb på det egna parlamentet eftersom man ”får se till politikens innehåll”.

Om ”chefsideologen” Mattias Karlsson, numera ledare för tankesmedjan Oikos, fortfarande föredrar Trump som den demokratiska världens ledare efter att han försökt kullkasta demokratin i sitt hemland, är oklart, men tillåt mig att vara en smula pessimistisk. I besvikelsen efter riksdagsvalet 2018 skrev Karlsson drömskt på Facebook om hur landet skulle frälsas av ”den orubbliga envisheten, övertygelsen, offerviljan och ledarskapet hos en liten skara patrioter”, om ett val som stod mellan ”seger eller död”, och när man har flinat färdigt åt dessa grillchipsflottiga rader inser man att det är exakt den retorik som drev en folkmassa att tåga till Kapitolium med kevlarvästar och buntband.

I dessa tider, när den starkt ifrågasatta hanteringen av pandemin tär hårt på regeringen Löfven och dess samarbetspartier i januariavtalet och debatten gärna vill handla om allt från friskolesystemets rövarkapitalism och Ebba Busch husköp till Dan Eliassons julsemester och statsministerns uppenbara inkompetens när det kommer till webbhandel, är det lätt att glömma att det är i synen på detta parti, denna ideologi, som den egentliga skiljelinjen går i svensk politik.

Det är skiljelinjen mellan sådana som KD:s Sara Skyttedal, som kallade Annie Lööf för ”quisling” när hon vägrade kompromissa i sin ståndaktighet mot högerextremismen, och de politiker som rakryggat står fast vid demokratins mest grundläggande principer och inte ger tomma löften till Förintelsens överlevare.

Mellan skribenter som Kajsa Dovstad, som i en av de senaste årens mest avslöjande texter menade sig få ett ”Jimmie-moment” av att besöka en mataffär driven av en invandrare (!), och dem som menar att en saklig kritik mot migrationspolitiken går att föra utan att förfalla till barnsligheter och ren rasism.

Mellan opportunister som Alice Teodorescu Måwe, tidigare politisk chef på GP, nu på Bulletin, som anser att det räcker med att ”uppfostra” Sverigedemokraterna så är problemet löst, och de som tydligt ser de moderna representanterna för nazismens och fascismens långa skugga över demokratin.

Här är ett förslag.
När Mattias Karlsson skriver ”seger eller död”: tro honom.
När sverigedemokraten Linus Bylund på Twitter kallar journalister för ”folkets fiender”: tro honom.
När sverigedemokraten Richard Jomshof i en intern dialog förmanade partikamrater att anpassa sin retorik eftersom ”Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än)”: tro honom. 

Läs hela den suveräna krönikan här

SD i ett nötskal...

Tanterna - de enda som visade civilkurage...

Aftonbladet
Gundi, 79, startar tantuppror
Polisen hindrade kvinnor

Gundi, 79, startar tantuppror – mot nazism



Två damer på en bänk brukar vanligtvis inte ge upphov till någon större uppmärksamhet.
Men det gjorde Gundi Almaas, 79, och Katarina Nyberg, 73, där de satt med sina ”tantväskor” i lördags.
– Om vi har en puderdosa eller tegelsten i, det angår ju ingen, säger Gundi.

Gundi Almaas, 79, bor i Ludvika, men levde sina första elva år i krigets Tyskland. Redan som femåring genomförde hon sin första stilla protest, då hon och mamman vägrade att göra Hitlerhälsning när SS marscherade på gatorna.

– Min mor lyckades ställa sig längst bak i ledet med oss och sa väldigt tyst ”den sortens gymnastik behöver ni inte göra”. Det var en liten protest, säger Gundi Almaas.

Sedan dess har ställningstagandena för jämlikhet blivit fler. Så sent som i lördags väckte Gundi och vännen Katarina Nyberg, 73, stor uppmärksamhet där de satt på en bänk bredvid NMR:s kampanjtält i Ludvika.
Både Gundi och Katarina har uppdrag som gode män och engagerar sig i frågor som rör ensamkommande. När de fick höra att NMR givits tillstånd att demonstrera varje dag fram till valet började de mobilisera ett tantuppror via Facebook.

– Jag tänkte att kan man inte demonstrera så kan man promenera. Nu blev vi bara två små tanter, men det ser ut att bli en större aktion med tanter och en och annan farbror senare i veckan. Tantväskor är ju bra, ingen vet vad vi har i dem… Om vi har en puderdosa eller tegelsten i, det angår ju ingen, skrattar Gundi och tillägger:

– Fast vi går inte in för att göra några utfall eller komma med glåpord, det får de andra stå för.

Väskorna, inspirerade av den som en tant svingade mot en nynazist i Växjö 1985, har vännerna köpt för 20 kronor styck på second hand. På de rymliga läderväskorna har de fäst dekaler med budskapet ”Rösta mer mänskligt”.

– Vi hade dem i knät på det där tantviset. Vi satt ju fullt synliga med våra väskor med dekalerna på. Det delades inte ut en enda broschyr under den timme vi satt där.

Gundi hoppas att initiativet nu ska sprida sig över hela landet.

– Jag har egen erfarenhet av hur det kan bli, och det kan gå fort, det är därför jag gör det här. Det Sverige som vi kom till – ett paradis – det är borta. Jag hoppas att det här leder till att folk tänker om och känner efter: är detta det Sverige vi vill ha, det nya, kalla, med stängda dörrar?

***

Polisen hindrade kvinnor att hålla varandra i hand utanför nazisttält
Gundi Almaas, 79: ”Men budskapet gick fram ändå”




Ett 50-tal äldre kvinnor omringade i dag NMR:s tält i Ludvika för att visa sitt missnöje mot nazisternas politik.
Polisen avvisade kvinnorna.
– Vi fick inte manifestera och hålla varandra i hand, men budskapet gick fram ändå, säger Gundi Almaas, 79, som deltog i protesten.

”Ett 50-tal äldre kvinnor har ställt sig i en ring runt NMR:s tält i centrala Ludvika för att visa sitt missnöje med NMR:s politik. Händelsen bedömdes som en icke tillståndsgiven allmän sammankomst och polisen avvisade kvinnorna från platsen på grund av risk för ordningsstörning”, skriver polisen i Bergslagen på myndighetens webbsajt.

En av personerna som deltog i manifestationen var Gundi Almaas, 79.

– Vi stod alltså i ring och tog varandra i hand alla. Vi var nog nästa 100 personer. Det blev en ring runt NMR:s tält vid gågatan, säger hon.

Fick inte hålla varandra i hand

Gundi berättar att de först tänkt sig en tyst manifestation men någon började plötsligt sjunga.

– Först stod vi alla mot dem. Vi hade våra tantväskor med texten ”rösta mer mänskligt”, säger Gundi och fortsätter:

– Sedan vände alla ryggen mot dem. Vi stod så i ungefär tio minuter.

Sedan kom polisen till platsen.

– De började lösa upp ringen och sa att vi av civilrättsliga skäl inte fick manifestera och hålla varandra i hand. Hade vi stått i små grupper hade säkert ingen reagerat, men det måste ju synas. Och det gick fram, budskapet gick fram, säger Gundi Almaas.
Brott mot ordningslagen

Polisen i region Bergslagen uppger att en anmälan gällande brott mot ordningslagen kommer att upprättas.

– Det är arrangören misstänkts ha begått ett brott, säger Christina Halling, presstalesperson vid polisen i Bergslagen.

Och de som deltog?

– De har inte begått något brott. Man får medverka och yttra sina åsikter även om det ät en icke tillståndgiven sammankomst. Men man får inte arrangera sådant.
”Lugnt och fredligt”

Händelsen inträffade vid 13-tiden i centrala Ludvika.

– Kvinnorna ställde sig i en ring runt NMR:s tänt som står uppställt på Storgatan, säger Christina Halling.

Polisen hade patruller på plats som uppmärksammade det. Kort efter det anvisades kvinnorna till en plats en bit ifrån NMR:s tält.

– De här kvinnorna visade sitt missnöje med NMR:s politik. Exakt vad de gjorde vet jag inte, men det var i alla fall lugnt och fredligt.

Gundi Almaas, 79, bor i Ludvika, men levde sina första elva år i krigets Tyskland. Redan som femåring genomförde hon sin första stilla protest, då hon och mamman vägrade att göra Hitlerhälsning när SS marscherade på gatorna.

När Gundi och hennes väninna Katarina Nyberg, 73, fick höra att NMR givits tillstånd att demonstrera varje dag fram till valet började de mobilisera ett ”tantuppror” via Facebook, vilket Aftonbladet tidigare rapporterat om.



Se Aftonbladets film: Så fort tog Hitler makten

Adolf Hitler tog makten på nolltid.

På bara några månader 1933 avskaffade han demokratin.

• Den 30 januari: Hitler utsågs till rikskansler helt legalt.
• President Hindenburg såg sig tvingad att ge honom makt. 
• Den 4 februari 1933 - Yttrandefriheten begränsades.
• Den 23 mars 1933 - Efter ett nyval antog riksdagen "Fullmaktslagen"
• Det gav nazisterna rätt att stifta lagar oberoende av riksdagen.
• Den 14 juli 1933: Alla andra politiska partier förbjöds.
• Tyskland var därmed en nazistisk diktatur.

Detta är vidrigt och måste absolut förhindras!

Tack Gundi och alla tanterna för att ni hade civilkurage nog att visa vägen!

Vad som helst men inte SD!!!
(nazisternas parti)

Fem goda skäl...

Magasinet Para§raf

Dick Sundevall

Fem goda skäl att rösta på Sverigedemokraterna på söndag

2018-09-06

Det finns klara och tydliga skäl för att rösta på SD – liksom det finns uppenbara skäl att inte göra det. Det handlar som alltid vid valurnorna att utgå ifrån var man själv står i olika frågor. Men om någon fortfarande tvekar hjälper jag gärna till med några klargöranden.

   1) Man ska naturligtvis rösta på Sverigedemokraterna om man är rasist. De övriga sju riksdagspartierna är nämligen antirasistiska. Om ens rasism i huvudsak är riktad mot judar eller muslimer kan vara detsamma. Det är SD som gäller.

   2) Om man anser att konst och litteratur i dess olika former, musik, målningar, böcker etcetera, inte ska få verka fritt utifrån konstnärernas kreativa idéer, utan att politiker ska bestämma hur det utformas i detalj, så ska man också rösta på SD. De andra partierna har en mer, ska vi säga, liberal hållning till konst och litteratur.

   3) Gillar man knätofs och allehanda gamla sedvänjor och anser att allt som framkommit sedan 1940-talet är moderniteter med utländska influenser som inte hör hemma i Sverige, så ska man rösta på SD.

   3) Gillar man knätofs och allehanda gamla sedvänjor och anser att allt som framkommit sedan 1940-talet är moderniteter med utländska influenser som inte hör hemma i Sverige, så ska man rösta på SD.

   4) Anser man att Sverige är skit. Nattsvart i största allmänhet och håller på att ramla samman, trots allehanda internationella analyser och forskningsrapporter som klargör motsatsen – så ska man rösta på SD.

   5) Vill man skylla allt som man anser vara dåligt i Sverige på invandringen, vilket är en enfaldig och korkad uppfattning, då ska man definitivt rösta på Sverigedemokraterna.

   Men – om man är missnöjd med fördelningspolitiken och blir rent ut sagt förbannad över alla rapporter om att det går så bra för Sverige, utan att det märks i den egna plånboken – då ska man inte rösta på SD.

   Det finns ingenting som tyder på att fördelningspolitiken skulle bli bättre, mer rättvis, med ett starkt extremhögerparti i regeringen. Finns inte ett enda internationellt exempel på det.

   Vill man att riksdagspolitiker, alltså de som stiftar våra lagar, ska vara ansvarstagande seriösa personer, ska man inte rösta på SD. Visst kan politiker från andra partier vara med och stifta lagar som i efterhand visade sig inte vara så värst lyckade – men då ändrar de på det hela. Så fungerar en demokrati.

  Om du, som väldigt många andra, har röstat på sossarna vid tidigare val men nu funderar på att rösta på SD – så tänk efter. Har du någonsin funderat på att rösta på moderaterna istället? Tror inte det va.

 Om du, som väldigt många andra, har röstat på sossarna vid tidigare val men nu funderar på att rösta på SD – så tänk efter. Har du någonsin funderat på att rösta på moderaterna istället? Tror inte det va.

   Men om du nu röstar på SD så röstar du på ett parti som står långt till höger om M. Står långt ute på avgrundens kant i den mörkblåbruna geggan.

   Om du har röstat på moderaterna men nu funderar på att rösta på SD så är även det ett väldigt stort steg. Ett steg från ett rumsrent demokratiskt parti i form av moderaterna, som jag själv inte röstar på men som jag kan respektera för ställningstaganden i en del frågor där jag är helt överens med det partiet.

   Därifrån är steget långt till ett högerextremt parti som är allt annat än rumsrent och som har sina rötter i nazism och andra rasistiska sammanhang.

   Det finns sju demokratiska riksdagspartier att välja på. Dessa sju är definitivt inte ”samma sak”. Det är långt, mycket långt, mellan Vänsterpartiet och Moderata samlingspartiet. Och däremellan finns fem andra demokratiska partier.

   Men om du är trött på de sju etablerade riksdagspartierna, så har jag all förståelse för det. Ibland vill man spy på alltihop när man läser och hör om deras olika utspel i en valrörelse. Men därifrån är steget långt till att rösta på något mycket värre. Vill man protestera mot alltihop är det i så fall bättre att rösta blankt. Det om något är en markering och en protest.

   Vi och inte minst våra föräldrar liksom far- och morföräldrar har byggt upp ett bra land. Det är inte perfekt men bättre än de flesta andra länder i världen.

   Låt oss inte förstöra det på söndag genom att rösta på ett parti som har sina rötter bland nazister och skinnheads. Ett parti som just nu har fullt upp med att utesluta medlemmar som står på valbar plats, efter att de avslöjats med att mygla åt sig skattepengar eller farit ut i omogna rasistiska angrepp på olika sajter – där de trott sig vara anonyma.

   Alltså personer som inte rakryggat kan stå för sina åsikter offentligt. Där jag växte upp kallade vi sådana ”fega små skitar”. Vem vill rösta fram sådana personer?

   Om du som läser det här inte är överens med mig om något annat så hoppas jag att vi i varje fall är överens om att vi inte ska ha folk i vår lagstiftande församling och i ledningar för landsting och kommuner – som i nyktert tillstånd beter sig som tonårsgrabbar som har fått i sig för många öl.

   Som sagt – vill du proteströsta och göra en markering på söndag, så rösta blankt. Rösta inte på ett parti som SD som bara kommer att göra saken än värre – för såväl dig själv som för oss andra.

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Vad som helst men INTE SD!!!

Det är väl jävligt märkligt att karlar ska envisas
med att lägga sig i det som rör kvinnors kroppar!

Det ska de vara vänliga att låta bli. 
Det är INTE deras sak. 
Rösta INTE på förrädarna!
UTVISNING SD!

Från Facebook (min rödfärgning/ma):

Marcus Oscarsson
BARNMORSKA UPPRÖRD PÅ JIMMIE (SD) I ABORTFRÅGAN
– BARNMORSKEFÖRBUNDET & (S) INLEDER PROTEST MOT SD

Jimmie (SD) pressades av barnmorskan Sofia Heimer från Katrineholm i radioprogrammet Karlavagnen igår kväll.

– Den svenska kvinnan bör få bestämma över sin kropp ända fram till vecka 17 + 6 [dagar]. Ska ni ge mer pengar till rättsliga rådet som ska sitta och titta på kvinnor som har ett foster i vecka 13 som är livsodugligt. Som de ska ange skälen till varför hon vill göra abort, tex att hon blivit våldtagen. Det känns ju anskrämligt. Ett foster är livsodugligt fram till vecka 21 + 6 [dagar] idag, sa barnmorskan till SD-ledaren i direktsändning.

– Jag träffar de här kvinnorna varje dag i mitt jobb. Och att de ska behöva berätta för nån varför de vill göra abort på ett livsodugligt foster känns makabert. Det är inte humant alls, sa barnmorskan.

– Det är inte säkert att fostret är livsodugligt, svarade Jimmie.

– Foster är livsoduligt i vecka 12. Så påläst är du väl ändå att du vet att det inte kan leva i vecka 12. Det kan inte leva i vecka 18 heller. Man har räddat någon i vecka 21+6 i Storbritannien, svarade barnmorskan.

– Jag har respekt för din uppfattning och din kunskap men det förändrar inte min inställning, svarade Jimmie.

– Detta kan leda till en massa illegala aborter, sa barnmorskan.

– Vet du Jimmie, det förslag du nämner nu kommer kosta massor av pengar, och kommer kosta massor av tårar och lidande för de här kvinnorna, sa barnmorskan.

– Det är mycket möjligt att det är så. Jag kan inte säga emot dig. Men det är i grunden en etisk diskussion om när livet börjar, svarade Jimmie.

Abortfrågan var även i centrum när utrikesminister Margot Wallström idag höll pressträff på Barnmorskeförbundet som startat en protest mot SD kring abortfrågan via uppropet #minkroppmittval.

– Vi tänker bekämpa alla former av hot mot kvinnors rättigheter, oavsett om dessa kommer från politiska och religiösa extremister, säger Wallström som betonade att kvinnors rättigheter är hotade av SD:s kvinnofientliga politik.

FAKTA
I Sverige har kvinnor helt fri rätt att göra abort fram till och med graviditetsvecka 18 utan att behöva berätta för någon varför du gör det. Därefter krävs en särskild prövning av Socialstyrelsens rättsliga råd. SD vill flytta gränsen från vecka 18 till 12.

ANALYS
För första gången i mannaminne är nu abortfrågan en het potatis i en svensk valrörelse, som i ett amerikanskt val. Fast i Sverige. S har inlett en massiv kampanj mot SD i frågan och får nu även stöd av Barnmorskeförbundet. Frågan är sannolikt omöjlig att vinna för den sida som vill minska dagens aborträttigheter och den riskerar nu att bli ett uppenbart problem för SD i slutspurten

Vad som helst men ALDRIG SD!!!

Aftonbladet

Att föda barn är inte mitt intresse, Åkesson

Annika Strandhäll: 

Efter valet riskerar SD:s kvinnofientliga politik att bli verklighet



FOTO: TT (MONTAGE)
Om Jimmie Åkesson fick bestämma skulle vår abortlag vara hårdare än Rumäniens, Tjeckiens och Bulgarien

DEBATT. Häromdagen frågades Jimmie Åkesson ut i P1 morgon. Han sa då att det finns skillnader i den ”nedärvda essensen” mellan kvinnor och män. 
Han menade också att vi har olika intressen, eftersom kvinnor föder barn.

Jag är kvinna och har fött barn två gånger. Lika lite som barnafödande är ett intresse för min sambo, lika lite är det ett intresse för mig. Det är lätt att skämta bort det som Jimmie Åkesson säger i intervjun, men det sätter fingret på något väldigt viktigt – Sverigedemokraternas kvinnosyn. Efter valet riskerar deras kvinnofientliga politik att bli verklighet. Det är allvar nu.

För är det något vi kan vara säkra på, så är det att SD vill tillbaka till 50-talets kvinnosyn, oavsett hur många kvinnor de har på sina valaffischer. Om SD får bestämma ska kvinnor bidra genom att föda barn och stå vid spisen. De vill återinföra och bygga ut vårdnadsbidraget, som inte är något annat än en kvinnofälla. Samtidigt vill de backa sig in i framtiden genom att göra föräldraförsäkringen mindre jämställd.

Det kommer att slå mot kvinnors löne- och karriärsutveckling, barns rätt till båda sina föräldrar, och leda till mer ojämställda pensioner.

Som om detta inte vore nog går SD till val på att sänka gränsen för abort till 12 veckor. Det är en kraftig begränsning som skulle innebära att många ofrivilligt gravida tvingas fullfölja en oönskad graviditet. Det är sex kvinnor om dagen som SD därmed vill förvägra abort.

Om Jimmie Åkesson fick bestämma skulle vår abortlag därmed vara hårdare än Rumäniens, Tjeckiens och Bulgariens. Sverige skulle gå mot att bli ett av de mest konservativa länderna i Europa när det gäller kvinnors rättigheter.

Dessutom driver SD att barnmorskor ska ha rätt att vägra medverka vid abort. Detta skulle begränsa tillgängligheten till abort och leda till att ofrivilligt gravida inte får den vård de har rätt till. Det stöds inte heller av professionella eller fackliga organisationer.

Mitt och Socialdemokraternas besked här är tydligt: kvinnors rätt till sin kropp och till en god vård måste stå i centrum. Abort är en naturlig del av hälso- och sjukvården och ska självklart utföras av berörda medarbetare i vården.

SD har också varit kritiska till att ungdomar ska få kunskap om sin kropp och sexualitet. I Uppsala län röstade SD mot mer pengar för sexualupplysning till unga och i riksdagen motionerat om inskränkt sexualundervisning.

Sverige ska vara ett land som står upp för kvinnor, jämställdhet och aborträtten - i Sverige och i världen. Jag vill att kvinnor i Sverige ska känna att de får stöd i svåra situationer, har rätten att bestämma över sina egna kroppar, och har samma fri- och rättigheter som männen runt omkring sig.

Kampen för kvinnors rättigheter har nästan alltid gått framåt, inte spikrakt men långsamt och efter många kvinnor och mäns slit. Efter höstens val riskerar vi att backa tillbaka flera decennier.

För Sverige är det på allvar nu. Till skillnad från de borgerliga partierna har socialdemokrater lämnat ett glasklart besked till väljarna: vi kommer aldrig samarbeta med eller göra oss beroende av de krafter som vill begränsa kvinnors rättigheter. Till skillnad från Jimmie Åkesson vill jag fortsätta kampen för att män och kvinnor ska ha samma rättigheter och möjligheten att forma sina egna liv.

Så bygger vi ett tryggare Sverige, och ett starkare samhälle.

Annika Strandhäll, socialminister

Särskilt korkat av kvinnor att rösta på SD...

Aftonbladet, debatt

För SD ska män och kvinnor inte vara lika

Debattören: 

Partiet vill locka kvinnliga väljare men minska kvinnors rättigheter

Anna-Lena Lodenius har granskat Sverigedemokraternas politik i en ny rapport

DEBATT. 

Sverigedemokraterna är Sveriges mest mansdominerade parti med en enorm övervikt för manliga representanter och väljare, inget annat parti kommer ens i närheten.
Om bara männen fick rösta skulle Sverigedemokraterna vara Sveriges största parti. Däremot tvekar kvinnorna.

Det här har partiets ledning vetat i många år, utan att hitta formeln för att nå de kvinnliga väljarna. Men situationen är på väg att förändras. Strax före sommaren visade SCB att nästan var femte kvinna i LO-kollektivet sympatiserade med Sverigedemokraterna.

Det betyder att de ger sitt stöd till ett parti som inte bara har den mest extrema invandringspolitiken, utan också den sämsta för alla som tror på jämställdhet mellan könen.

I en ny rapport granskar jag Sverigedemokraternas antifeministiska politik och hur partiet arbetar för att nå de kvinnliga väljarna.

Partiet förnekar att det finns olika villkor som påverkar mäns och kvinnors liv, och dess representanter hävdar att det faktum att kvinnor tjänar sämre är deras eget val. De kämpar mot åtgärder som kvotering, pedagogik och forskning med fokus på genus och olika former av jämställdhetsbonusar.

Tanken är att det finns en naturlig ordning där män och kvinnor har olika förutsättningar och också bör uppmuntras att förbli just olika. Därför ska inte politiken ingripa och försöka skapa mer jämlika villkor.

Sverigedemokraterna vill skrota pappamånaderna, alla former av kvoteringar för att öka kvinnors representation och införa en frivillig sambeskattning – ett system som försvann just för att det bidrog till att många kvinnor stannade hemma och inte fick en egen ekonomi och en pension som de kunde leva på.

Dessutom vill de återinföra och utöka vårdnadsbidraget som togs bort av den rödgröna regeringen bland annat eftersom det slår mot kvinnor som har en svag ställning på arbetsmarknaden.

Sverigedemokraterna har två strategier för att locka kvinnorna: Att göra partiet mer rumsrent samt att satsa på frågor som de tror lockar kvinnliga väljare.

Kvinnor är känsligare för att möta negativa reaktioner från omgivningen, och påverkas mer av partiets dåliga rykte och mörka historia. Nolltolerans mot rasism, många uteslutningar och skarpa uttalanden mot extremisterna i partiet är åtgärder som tros kan beveka i synnerhet kvinnor.

De vill också framställa sig som ett parti som kämpar för välfärd, bättre sjukvård och förbättrade villkor för de som arbetar i offentlig sektor. Den offentliga sektorn är inte bara en viktig arbetsgivare för många kvinnor utan också en förutsättning för att kvinnor ska kunna släppa en del av ansvaret för barn och äldre anhöriga och delta fullt ut i yrkeslivet.

Men deras förslag, som ofta presenteras med formuleringar lånade av facket, är motsägelsefulla och sällan värda att ta på allvar. De guldkantade löftena till kommunerna ekar ihåligt om man betänker att andra bidrag samtidigt tas bort och att det ofta blir minus i slutänden.

Sverigedemokraterna är och förblir ett konservativt högerparti som hellre stödjer näringslivet än den offentliga sektorn, och vars ideal är den klassiska kärnfamiljen och de traditionella könsrollerna.

Allt fler väljare avvaktar med att besluta sig för hur de ska rösta tills tätt inpå valet, och det här valet är det fler än någonsin som tvekar. Kvinnor är generellt mer osäkra än män på hur de ska rösta, och därför intressantare för partierna att nå under slutskedet av valrörelsen.

Kvinnor har tidigare varit mer positiva till invandring. Men på senare år har kvinnorna närmat sig männen i synen på invandringen vilket kan påverka deras inställning till Sverigedemokraterna.

Det gör det extra viktigt att få ut kunskapen till så väl kvinnor som män att populistiska partier på högerkanten inte bara agerar i invandringsfrågor.

De är också det sämsta valet för alla som längtar efter lika lön oavsett kön, bättre arbetsvillkor i kvinnligt dominerade sektorer av arbetsmarknaden och mindre könsdiskriminering i samhället som helhet.

Anna-Lena Lodenius, 

journalist och författare med mångårig erfarenhet av att granska nationalistiska rörelser.

Aftonbladet om SD:s nazistiska rötter...

Nazistiska sprängdåd

Den "smittsamma epidemi" som Emerich Roth skriver om är svår att stoppa när den väl börjat spridas. För när Sverigedemokraterna växer så ökar även nazistiska kamporganisationer som Nordiska motståndsrörelsen sin verksamhet. I spåren följer hat, våld och angrepp på oliktänkande.

Återigen sker nazistiska sprängdåd mot vänsteraktivister i Sverige, flyktingförläggningar brinner och det politiska våldet ökar.

För så hänger det ihop. I högerextremismens garderob står stövlarna ständigt putsade.
Om vi glömmer det är vi förlorade.

Läs hela artikeln här.

Låt er inte förledas av SD...

Så motarbetar SD kvinnors rättigheter
...
Rötterna i nazismen

En röst på SD är inte bara en röst på ett rasistiskt parti med rötterna i nazismen, det är också en röst på ett parti som aktivt motarbetar kvinnors och hbtqi-personers rättigheter.

Runt om i världen och Europa ser vi ett växande motstånd mot kvinnors, flickors och ungdomars tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, i synnerhet rätten till abort. SD är en del av detta motstånd. De går som enda riksdagsparti till val på att sänka gränsen för abort till 12 veckor. Det är en kraftig begränsning som skulle innebära att många ofrivilligt gravida tvingas fullfölja en oönskad graviditet.

Vägra abortvård

SD driver dessutom, utan stöd från berörda professionella och fackliga organisationer, att barnmorskor ska få rätt att vägra medverka vid abortvård, vilket de redan har lagt förslag om i Stockholms läns landsting. Detta skulle begränsa tillgängligheten och leda till att ofrivilligt gravida inte får den vård de har rätt till.

För oss är det självklart att kvinnors rätt till sin kropp och till en god vård i stället måste stå i centrum. Abort är en naturlig del av hälso- och sjukvården och ska vara lika självklart att utföra för berörda medarbetare i vården som annan sjukvård.

Läs hela artikeln här.


SD borde oroa varje tänkande människa
...

Ted Ekeroth (ordförande för Sverigedemokraterna i Lund) sa häromdagen något mycket typiskt slående för representanter för den nya färgen på vår politiska karta. Han gjorde det på Twitter och det handlade om Sveriges polischefer. Märk ordvalet och den bakomliggande kulissen:

"Dagens polischefer ska bort när vi tar makten. Varenda en ska väck och ersättas med riktiga poliser." Han fortsätter: "Tro mig. När vi tar makten ska vi visa hur enkelt det är att ersätta oduglingar." Tidigare har hans bror och trosfrände, Kent Ekeroth (riksdagsledamot och rättspolitisk talesperson i Sverigedemokraterna), sagt att de "i sinom tid" tänker "stoppa media."
Det finns många liknande exempel.
...

Det första jag reagerar på är uttrycket "när vi tar makten". Nu är det ju ingenting man "tar", utan något man får att förvalta av väljarna. Dessutom handlar det inte om Makt, utan om att på bästa sätt styra skutan Sverige, oftast i samråd med andra.

Det andas fascism i orden att dagens polischefer ska ersättas med "riktiga poliser." Vad är en "riktig polis"? Är det sådana som är tillräckligt hårdföra och går regeringens ärenden?

Nu har vi ju en lagstiftning att ta hänsyn till i det här landet. Den måste först sättas åt sidan om SD "enkelt" ska "ersätta oduglingar".

Eftersom medierna också ska "stoppas", får vi förmoda att i Sverigedemokraternas hybrisvärld kommer det mer att råda ett tillstånd av statskupp än seger i ett demokratiskt val.

Detta borde oroa varje tänkande människa. Särskilt de som inte ser fascism som ett styre de vill leva under.

Bit för bit kryper detaljer fram - detaljer som är djupt oroväckande.
Läs hela artikeln här.

I morse sa Leif GW Persson...

... i Nyhetsmorgon 

att en majoritet av Sveriges poliskår är 

Sverigedemokrater!

Jag finner detta djupt oroande och samhällsfarligt!

SD:s koppling till nazismen

(Hämtat från Facebook)

Niklas Orrenius:

Hur kommer det sig att somliga ser sverigedemokrater som smygnazister?

LÖRDAG 30 SEPTEMBER 2017

Kära Sverigedemokrater.
Den här helgen marscherar hundratals medlemmar i den nazistiska våldsorganisationen NMR genom Göteborg. Har det något med er att göra?

Ja, det har ju faktiskt det. NMR:s våldsdårar gillar när det går bra för er i opinionsmätningarna. Varför är det så? Och hur kan det komma sig att somliga människor ser er Sverigedemokrater som smyg­nazister?

Jag förstår att det är urjobbigt. Vem vill jämföras med nazister, liksom? NMR är en sorts terrorgrupp som spränger bomber och attackerar bögar och hatar judar och vrålar ”vit revolution utan pardon”. Sådana är ju inte ni. Ni spelade ju Loreen på er valvaka 2014. Så jag förstår om det känns djupt orättvist.

Visst, er partiledare på 1990-talet, Anders Klarström, han var ju en gång i tiden aktiv i nazistiska NRP, det går inte att komma ifrån. Och Bo Nilsson, som ni valde som vice partiordförande 1991 – han visade sig också vara nazist.

Och Gustaf Ekström, med­grundare av SD:s Malmöavdelning 1988 och sedan partistyrelsens revisor – nog var han en gång frivillig i Hitlers trupper, som Rottenführer i Waffen-SS. Men han ångrade sig sen.

Eller, nej, det gjorde han visst inte.
”Hela tiden kände vi att vi kämpade mot världsjudendomens omfattande välde över Europa och andra världsdelar”, sa den gamle SD-revisorn och SS-soldaten i SVT:s dokumentär ”Blågul nazism” från 1993.

Men det där var så länge sedan. ”De vilsna åren”, som ni som i dag sitter i SD:s ledning ibland kallar dem, åren fram till 1994. Efter 1994 var det slut med nazismen. Eller… i april 1996 stod Tina Hallgren-Bengtsson, SD:s vice partiordförande mellan 1993 och 1995, på ett fält i Blekinge, i full nazistmundering. Brun skjorta, armbindel, koppel, rubbet. Framför henne brann ett bokbål med böcker skrivna av bland andra Förintelseöverlevaren Ferenc Göndör, Tage Erlander och Winston Churchill. Hon höll tal:

”Vi kan med gott samvete föra kampen mot mänsklighetens gift: marxister, liberaler och framför allt mot den sionistiska ockupationsmakten. Som den ohyra de är ska de krossas som löss!”
Men Tina Hallgren-Bengtsson var ju faktiskt på väg att lämna SD då. Ni tog farväl så fint i parti­tidningen SD-Bulletinen, en dryg månad efter nazitalet och bok­bålet. I en hyllningsartikel tackade ni nazi-Tina för ”det ovärderliga arbete hon lagt för vår sak”.

Och Anders Klarström, er förste partiledare med bakgrund i nazistiska NRP, han lämnade ju också ert parti. Jag såg i och för sig att han varit gäst på en västsvensk SD-julfest 2014. Att han höll tal. Han är ju så bra på att tala, Klarström, det säger alla, en vass retoriker.

Men jaja. Förutom det lilla gästspelet av er ex-nazistiske gamla partiledare så är det andra tider i partiet nu. Annat stuk. Den brinnande blågula facklan som ni en gång hade som partisymbol, den som fick folk att associera till fascismen, den är borta. Nu är det blåsippans tid, blåsippan och de varma pastellfärgerna som er PR-avdelning har tagit fram. Slagord som ”Bevara Sverige Svenskt!” har ersatts med ”Heja Jimmie!”. För att inte tala om den berömda nolltoleransen mot rasism, proklamerad från högsta topp.

Så tröttsamt då att folk, trots alla era ansträngningar, ändå fortsätter att tjata om nazismen! Det hjälpte inte ens när Jimmie Åkesson i förra veckan tog i från tårna och sa att han ville förbjuda de våldsamma Hitlerdyrkarna i NMR. Bara några dagar senare handlade rubrikerna om SD och nazister i alla fall. Bara för att Expressen och Expo avslöjat att er Eslövsordförande Johan Sandqvist använt ett nazistiskt alias på nätet.

När SD-ordföranden loggade in för att skriva sina hatkommentarer på nätet, så valde han ett alias med de i nazikretsar närmast magiska sifferkombinationerna 14 och 88.

Som erfarna nationalister vet ni säkert vad de betyder, men för ­säkerhets skull: 88 är en välkänd kod för Heil Hitler. H är den ­åttonde bokstaven i alfabetet, 88 blir HH – Heil Hitler. 14 då? Det står för 14 words, den fjorton ord långa uppmaning som myntats av den amerikanske nazisten David Lane. På svenska lyder den: ”Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn”.
Ja, kära Sverigedemokrater, ni känner nog till fjortonordsuppmaningen. Er gamle SDU-ordförande Robert Vesterlund blev ju sedan redaktör för den svenska nazi­sajten Info-14, döpt just efter Lanes sentens. Vesterlund, ordförande för ungdomsförbundet 1993-94, var med i Nationalsocialistisk Front samtidigt som han var ordförande för SDU.

I måndags avgick så er Eslövsordförande Johan Sandqvist. Inte på grund av nazismen – han sa att han avgick ”av familjeskäl”.

Kära Sverigedemokrater, jag vet att flera av er verkligen avskyr nazism. Det är grovt vilseledande att tala om SD som ett nazistiskt parti, trots er historia. Nazister accepterar inte det demokratiska systemet, de vill inte som ni sitta i socialnämnder och riksdagsutskott - de vill ta till våld och införa diktatur och raslagar.

Ändå kommer det ständigt nya avslöjanden om nazikopplingar till SD. För två veckor sedan kunde tidningen ETC berätta om en rad politiker i ert parti som stött NMR ekonomiskt. Ett par exempel:
Fredrik Franzén, vice ordförande för SD Järfälla, blev stödmedlem i NMR samtidigt som han gick med i SD 2013

Vincent Berggren Flink, SD-politiker i Bollnäs, har beställt propagandamaterial från NMR:s webbshop och skrivit kommentarer om att det ”är obehagligt att så många heljudar/blandjudar når så höga positioner i samhället”.

Er partiledning agerade snabbt, och uppmanade genast Franzén, Flink och tre andra NMR-stödjande SD-politiker att avgå. Men kalla mig cynisk – jag tror inte att det var sista gången vi fick se nazism ur SD-led. Och jag tror ärligt talat inte att ni tror det heller.

I somras träffade jag flera av NMR:s ledare i Almedalen. I en paus mellan deras hatiska gastande om att Anna Kinberg Batra var ”folkförrädare” och att Förintelsen aldrig ägt rum, så frågade jag vad de tyckte om SD. Nazisterna svarade att de var glada för era framgångar, eftersom det visade att ”många svenskar höll på att vakna”.

Varför tror ni att de säger så? ­Vilken koppling ser dessa jude­hatande, nationalistiska anti­demokrater mellan sig själva och er? Jag tror att nazisterna, trots att de tycker att ni är alltför mesiga, känner igen sig i mycket av det ni säger. Framför allt när ni ägnar er åt att sortera människor och förklara för svenskar med utländsk bakgrund att de inte är svenska.

Nej, ni använder inte, som nazisterna, ord som ”rasfrämlingar”.

Men jag minns vad du, SD:s partisekreterare Richard Jomshof, i somras skrev till den moderata Stockholmspolitikern Kahin Ahmed, en svensk medborgare som levt här i 26 år: ”Du är inte välkommen i Sverige, Kahin Ahmad!” Och när min DN-kollega Amanda Lindholm intervjuade dig, så sa du att Kahin Ahmad inte är svensk i dina ögon.

Och jag kommer ihåg när jag för tio år sedan åkte X2000-tåg med dig, Jimmie Åkesson, och du ifrågasatte om Zlatan Ibrahimovic, född och uppvuxen i Malmö, verkligen var svensk (du lutade åt nej).

Jag minns även ditt tal på en antimuslimsk konferens i Köpenhamn, Jimmie, och hur du beskrev det faktum att Muhammed är ett vanligt namn på nyfödda i Malmö som något oroande och hotfullt. Det var 2010, samma år som er dåvarande stjärnpolitiker Erik Almqvist fräste åt komikern Soran Ismail: ”Det är inte ditt land, det är mitt land”.

Och så Loreen. Artisten född i Åkersberga med föräldrar från Marocko. Jo, visst spelade ni hennes låt ”Euphoria” på er valvaka. Men när hon vunnit Eurovision åt Sverige så blev er dåvarande partisekreterare Björn Söder ilsken. När SD-höjdaren fick mothugg av en Facebookkommentator som ”var glad över att Sverige vann” svarade han kort: ”Sverige?”

Den snäva definitionen av vem som är svensk. Besattheten av det etniska. Det är sådant som får nazister att nicka gillande, och andra att oroa sig för vad ni skulle göra om ni kom till makten.
Bland nazisterna som den här helgen marscherar i Göteborg finns troligen Bo Nilsson, er vice partiordförande 1991–1992, som stod som nummer tre på er riksdagslista i valet 1991. Bo Nilsson var även ordförande för SD i Solna/Sundbyberg, en flitig nationalist som drog igång närradiosändningar och skrev artiklar i SD-Kuriren.

I dag har Bo Nilsson hunnit bli 70 år. Den gamle SD-mannen är numera stolt företrädare för NMR. I en filmad intervju som nazisajten Nordfront publicerade i vintras pratar Bo Nilsson glatt om sina minnen av när Jimmie Åkesson började komma till partimötena i mitten av 90-talet: ”han var bara en snorunge då”. Under intervjun bär SD-veteranen svart bomberjacka. På ena ärmen syns en fruktad nazistsymbol från Tysklands 30- och 40-tal: Totenkopf, SS dödskallemärke.

Varför var det så smidigt för Bo Nilsson att gå från SD till nazismen? Varför gick det så lätt för Christoffer Dulny, ert partis toppnamn i Stockholm i förra valet, att gå till antidemokraterna, fascisterna och antisemiterna i den amerikanska alt-right-rörelsen?

Varför är svenska nazister inne i SD-vänliga Facebookgrupper och försöker rekrytera? Varför riktade sig NMR-ledaren Simon Lindberg direkt till SD-väljare i sitt tal i Alme­dalen i somras? Varför tror han att han kan vinna över just er, kära Sverigedemokrater, i sin kamp för en ”vit revolution”?
Åsiktsgemenskap är måhända fel ord för att beskriva relationen mellan SD och nazismen. Men om ni vill undvika nazister i era led i fortsättningen så tycker jag att ni ska fundera på vad det kan vara som lockar dem.

Vänliga hälsningar
Niklas Orrenius
niklas.orrenius@dn.se

Det går inte längre att tiga!

Svenska Dagbladets ledare idag.
En ledare är visserligen en enskild persons åsikt och ingenting annat. I detta fall också en obunden moderat sådan och vanligtvis alltså ingen absolut sanning. Detta är ett undantag (vilket är min privata åsikt).

Jag röstade på miljöpartiet i senaste valet (jag har fem gånger varit i Tjernobyl). I nästa val kommer jag antagligen att rösta på sossarna. Jag tycker att Stefan Löfvén är trygg, utrustad med civilkurage och har möjlighet att bli en god landsfader. 

Icke desto mindre instämmer jag med SvD:s ledare i analysen av dagens Sverige. Den är kort sagt huvudet på spiken. Om övriga partier (än det förfärliga SD) inte omgående inser hur det står till i landet, så kommer det rent ut sagt att gå åt helsefyr med musik. Det finns helt enkelt inget folkligt stöd för den invandringspolitik som för närvarande bedrivs. Problemet är att det kan inte sägas högt. Därför gror ilskan och hatet i det dolda. Det enda som märks är att SD växer. Ni som är politiker i mer rumsrena partier måste göra om, göra rätt och göra det nu. Annars blir det oroliga tider här i Sverige. 
Det går inte längre att tiga.

Ledaren:

Om allt fortsätter som hittills kommer SD att bli Sveriges största parti vid nästa val. De senaste tre riksdagsvalen har partiets röstandel fördubblats och inget tyder på att denna progression kommer att hejdas. Drivkraften bakom en så uppseendeväckande framryckning ligger inte i Jimmie Åkessons omorientering av partiet mot en mer salongsfähig invandringskritisk och folkhemsnostalgisk hållning. Det har givetvis varit förlösande för partiets bredare acceptans, men det är en mäktig våg av folkligt missnöje som til syvende og sidst förklarar partiets framgångar.

Missnöjet bottnar inte i en gryende rasism eller främlingsfientlighet. Så har många velat hävda, men utan det minsta sakliga stöd. Vad som däremot är påfallande och väldokumenterat är en växande oro över en misslyckad integration, som kopplas ihop med en tilltagande segregation, utanförskap och otrygghet. Att det sammanfaller med en rekordstor invandring, tiggeriets utbredning och hundratals ungdomars medverkan i Islamiska statens terrorkrig gör inte saken mindre bekymmersam.
Att inte erkänna detta och istället ge sig på SD:s väljare, som om de vore obotliga rasister, är inte bara att skjuta på budbäraren utan manar fram en ännu starkare reaktion mot vad som uppfattas som ett verklighetsförnekande ”etablissemang”.

Det är, kort sagt, inte bara dumt utan också kontraproduktivt.

Att hålla SD i politisk karantän har också varit kontraproduktiv. Det har inte alls bromsat partiets framväxt, snarare tvärtom: det har gett partiet en martyrstatus och ses av många som ett sätt att fly undan de frågor som SD tar upp. Dessutom uppfattas denna karantän som ett föga demokratiskt och djupt osvenskt förhållningssätt.

För drygt tio år sedan presenterade jag en studie där utanförskapsområdenas utbredning kartlades för första gången. Då var SD ett litet parti, men ingenting gjordes för att vända på den utveckling som i slutändan banade vägen för dess framgångar. Efter valet 2006, då partiet fick 2,9 procent av rösterna, skrev jag att ”mot bakgrund av valutgången borde strutspolitikens tid vara över. Alla förstår att om vi inte agerar snabbt och kraftfullt kan vi vara säkra på att det 2010 sitter en bunt Sverigedemokrater i riksdagen”. Och så blev det.

Denna morgon läser jag om granatattacker i Malmö och Paulina Neudings reportage om ambulanspersonalens utsatthet, särskilt i utanförskapsområdena. Henrik Johansson, ordförande för Alarm Ambulansförbundet, säger: ”Det är också skrämmande att se att man inte verkar vilja ta i det här i den politiska debatten. Det är som att det här problemet inte fanns”. Och det är just denna feghet som kommer att göra SD till Sveriges största parti.

Mauricio Rojas 

docent i ekonomisk historia

Underbart...

Publicerades den 30 juni 2017
Ryskt nyhetsankare kan inte hålla sig för skratt när Kent Ekeroths misshandelsdom kommer på tal.