För SD ska män och kvinnor inte vara lika
Debattören:
Anna-Lena Lodenius har granskat Sverigedemokraternas politik i en ny rapport
DEBATT.
Partiet vill locka kvinnliga väljare men minska kvinnors rättigheter
Anna-Lena Lodenius har granskat Sverigedemokraternas politik i en ny rapport
DEBATT.
Sverigedemokraterna är Sveriges mest mansdominerade parti med en enorm övervikt för manliga representanter och väljare, inget annat parti kommer ens i närheten.
Om bara männen fick rösta skulle Sverigedemokraterna vara Sveriges största parti. Däremot tvekar kvinnorna.
Det här har partiets ledning vetat i många år, utan att hitta formeln för att nå de kvinnliga väljarna. Men situationen är på väg att förändras. Strax före sommaren visade SCB att nästan var femte kvinna i LO-kollektivet sympatiserade med Sverigedemokraterna.
Det betyder att de ger sitt stöd till ett parti som inte bara har den mest extrema invandringspolitiken, utan också den sämsta för alla som tror på jämställdhet mellan könen.
I en ny rapport granskar jag Sverigedemokraternas antifeministiska politik och hur partiet arbetar för att nå de kvinnliga väljarna.
Partiet förnekar att det finns olika villkor som påverkar mäns och kvinnors liv, och dess representanter hävdar att det faktum att kvinnor tjänar sämre är deras eget val. De kämpar mot åtgärder som kvotering, pedagogik och forskning med fokus på genus och olika former av jämställdhetsbonusar.
Tanken är att det finns en naturlig ordning där män och kvinnor har olika förutsättningar och också bör uppmuntras att förbli just olika. Därför ska inte politiken ingripa och försöka skapa mer jämlika villkor.
Sverigedemokraterna vill skrota pappamånaderna, alla former av kvoteringar för att öka kvinnors representation och införa en frivillig sambeskattning – ett system som försvann just för att det bidrog till att många kvinnor stannade hemma och inte fick en egen ekonomi och en pension som de kunde leva på.
Dessutom vill de återinföra och utöka vårdnadsbidraget som togs bort av den rödgröna regeringen bland annat eftersom det slår mot kvinnor som har en svag ställning på arbetsmarknaden.
Sverigedemokraterna har två strategier för att locka kvinnorna: Att göra partiet mer rumsrent samt att satsa på frågor som de tror lockar kvinnliga väljare.
Kvinnor är känsligare för att möta negativa reaktioner från omgivningen, och påverkas mer av partiets dåliga rykte och mörka historia. Nolltolerans mot rasism, många uteslutningar och skarpa uttalanden mot extremisterna i partiet är åtgärder som tros kan beveka i synnerhet kvinnor.
De vill också framställa sig som ett parti som kämpar för välfärd, bättre sjukvård och förbättrade villkor för de som arbetar i offentlig sektor. Den offentliga sektorn är inte bara en viktig arbetsgivare för många kvinnor utan också en förutsättning för att kvinnor ska kunna släppa en del av ansvaret för barn och äldre anhöriga och delta fullt ut i yrkeslivet.
Men deras förslag, som ofta presenteras med formuleringar lånade av facket, är motsägelsefulla och sällan värda att ta på allvar. De guldkantade löftena till kommunerna ekar ihåligt om man betänker att andra bidrag samtidigt tas bort och att det ofta blir minus i slutänden.
Sverigedemokraterna är och förblir ett konservativt högerparti som hellre stödjer näringslivet än den offentliga sektorn, och vars ideal är den klassiska kärnfamiljen och de traditionella könsrollerna.
Allt fler väljare avvaktar med att besluta sig för hur de ska rösta tills tätt inpå valet, och det här valet är det fler än någonsin som tvekar. Kvinnor är generellt mer osäkra än män på hur de ska rösta, och därför intressantare för partierna att nå under slutskedet av valrörelsen.
Kvinnor har tidigare varit mer positiva till invandring. Men på senare år har kvinnorna närmat sig männen i synen på invandringen vilket kan påverka deras inställning till Sverigedemokraterna.
Det gör det extra viktigt att få ut kunskapen till så väl kvinnor som män att populistiska partier på högerkanten inte bara agerar i invandringsfrågor.
De är också det sämsta valet för alla som längtar efter lika lön oavsett kön, bättre arbetsvillkor i kvinnligt dominerade sektorer av arbetsmarknaden och mindre könsdiskriminering i samhället som helhet.
Anna-Lena Lodenius,
Om bara männen fick rösta skulle Sverigedemokraterna vara Sveriges största parti. Däremot tvekar kvinnorna.
Det här har partiets ledning vetat i många år, utan att hitta formeln för att nå de kvinnliga väljarna. Men situationen är på väg att förändras. Strax före sommaren visade SCB att nästan var femte kvinna i LO-kollektivet sympatiserade med Sverigedemokraterna.
Det betyder att de ger sitt stöd till ett parti som inte bara har den mest extrema invandringspolitiken, utan också den sämsta för alla som tror på jämställdhet mellan könen.
I en ny rapport granskar jag Sverigedemokraternas antifeministiska politik och hur partiet arbetar för att nå de kvinnliga väljarna.
Partiet förnekar att det finns olika villkor som påverkar mäns och kvinnors liv, och dess representanter hävdar att det faktum att kvinnor tjänar sämre är deras eget val. De kämpar mot åtgärder som kvotering, pedagogik och forskning med fokus på genus och olika former av jämställdhetsbonusar.
Tanken är att det finns en naturlig ordning där män och kvinnor har olika förutsättningar och också bör uppmuntras att förbli just olika. Därför ska inte politiken ingripa och försöka skapa mer jämlika villkor.
Sverigedemokraterna vill skrota pappamånaderna, alla former av kvoteringar för att öka kvinnors representation och införa en frivillig sambeskattning – ett system som försvann just för att det bidrog till att många kvinnor stannade hemma och inte fick en egen ekonomi och en pension som de kunde leva på.
Dessutom vill de återinföra och utöka vårdnadsbidraget som togs bort av den rödgröna regeringen bland annat eftersom det slår mot kvinnor som har en svag ställning på arbetsmarknaden.
Sverigedemokraterna har två strategier för att locka kvinnorna: Att göra partiet mer rumsrent samt att satsa på frågor som de tror lockar kvinnliga väljare.
Kvinnor är känsligare för att möta negativa reaktioner från omgivningen, och påverkas mer av partiets dåliga rykte och mörka historia. Nolltolerans mot rasism, många uteslutningar och skarpa uttalanden mot extremisterna i partiet är åtgärder som tros kan beveka i synnerhet kvinnor.
De vill också framställa sig som ett parti som kämpar för välfärd, bättre sjukvård och förbättrade villkor för de som arbetar i offentlig sektor. Den offentliga sektorn är inte bara en viktig arbetsgivare för många kvinnor utan också en förutsättning för att kvinnor ska kunna släppa en del av ansvaret för barn och äldre anhöriga och delta fullt ut i yrkeslivet.
Men deras förslag, som ofta presenteras med formuleringar lånade av facket, är motsägelsefulla och sällan värda att ta på allvar. De guldkantade löftena till kommunerna ekar ihåligt om man betänker att andra bidrag samtidigt tas bort och att det ofta blir minus i slutänden.
Sverigedemokraterna är och förblir ett konservativt högerparti som hellre stödjer näringslivet än den offentliga sektorn, och vars ideal är den klassiska kärnfamiljen och de traditionella könsrollerna.
Allt fler väljare avvaktar med att besluta sig för hur de ska rösta tills tätt inpå valet, och det här valet är det fler än någonsin som tvekar. Kvinnor är generellt mer osäkra än män på hur de ska rösta, och därför intressantare för partierna att nå under slutskedet av valrörelsen.
Kvinnor har tidigare varit mer positiva till invandring. Men på senare år har kvinnorna närmat sig männen i synen på invandringen vilket kan påverka deras inställning till Sverigedemokraterna.
Det gör det extra viktigt att få ut kunskapen till så väl kvinnor som män att populistiska partier på högerkanten inte bara agerar i invandringsfrågor.
De är också det sämsta valet för alla som längtar efter lika lön oavsett kön, bättre arbetsvillkor i kvinnligt dominerade sektorer av arbetsmarknaden och mindre könsdiskriminering i samhället som helhet.
Anna-Lena Lodenius,
journalist och författare med mångårig erfarenhet av att granska nationalistiska rörelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar