Det har nog pågått mycket längre än så...

Rapport: Hundratusentals fall av övergrepp mot barn inom kyrkan

Idag 12:35 • 51 sek


Pågått i decennier • "Det är fruktansvärt"


I decennier kunde tusentals präster inom Frankrikes katolska kyrka förgripa sig på hundratusentals barn, och då i huvudsak minderåriga pojkar. Det konstaterar den oberoende kommissionen Ciase i sin rapport om övergrepp som skett sedan 1950-talet.

Enligt rapporten har över 300 000 barn utsatts av präster eller andra personer som arbetat inom kyrkan. I 216 000 fall är det präster som ligger bakom brotten.

– Det är fruktansvärt för det franska samhället och den katolska kyrkan, säger Oliver Savignac, från brottsofferorganisationen "Parler et revivre".

Domen över en tystnadskultur som funnits, där de skyldiga fått agera ostört i många år, är hård. Antalet förövare befaras ha varit minst runt 3 000.

Se mer om övergreppen, i klippet ovan
Relaterat



Han utsattes för övergrepp i kyrkan: "En skammens byggnad"

Enligt min mening...

finns inte nog straff för sexuella övergrepp. 

I synnerhet inte på barn!

Lägg ner kyrkorna!

Vad är det för fel på rättsväsendet? Varför skyddas så ofta pedofiler?!

”Sverige behöver en särskild barndomstol”

OM DEBATTÖREN

Agneta Bravélius

Grundare av BRY – Barns Rättsskydd

Publicerad 13 augusti 2018

”Vi har flera specialdomstolar, exempelvis arbets- och migrationsdomstol. Nu är det dags för särskild barndomstol som skulle innebära bland annat snabbare skyddsinsatser för barnen”, skriver Agneta Bravélius, grundare av BRY – Barns Rättsskydd, i ett debattinlägg.

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Idag uppmanar vi barnen att berätta om någon kränker dem. Vi ska även bredda bilden av förövaren. Bra initiativ! Men vad händer när barnen berättar och förövaren är trevlig?

Sexåriga Sofia hade problem i underlivet. Efter undersökningen bad läkaren att få tala med mamman i enrum.

Han uttryckte sin oro. Han hade bevittnat skador och var tvungen att göra polisanmälan. Chockad lämnade modern mottagningen med sin dotter. Väl hemma började hon ställa trevande frågor.

Sofia berättade vad hennes pappa brukade göra. Det gjorde jätteont. 

Hon tyckte inte heller om när han kissade på henne.

Mamma kontaktade socialtjänsten som startade utredning. De ansåg att Sofia hade två väl fungerande hem. Båda föräldrarna var trevliga. Pappan hade dessutom en hög position inom näringslivet. Problemen i underlivet kunde bero på stress i skolan, eller på den nya cykelsadeln. Pappan hade berättat att hon brukade cykla på gropig grusväg.

Polisanmälan ledde ej till åtal. På orten där de bor leder endast en liten andel av alla polisanmälningar om misstänkta sexualbrott mot barn till åtal. Hade de bott i Eskilstuna så hade det kanske sett annorlunda ut. Där leder 79% till åtal.

Varken socialtjänst, polis eller domstol ansåg att det skulle tillföra något att höra läkaren som från början slog larm. De såg ingenting som hindrade pappan från att umgås med sin dotter. Varannan hel vecka enligt tingsrätten.

Sofia är långt ifrån ensam i sin situation. Inom BRY – Barns Rättsskydd får vi ofta kännedom om nya fall.

Föräldrarna tar kontakt i djup förtvivlan över att inte få hjälp att skydda sina barn. Trots att vart femte barn utsätts för övergrepp innan de fyller 18, fortsätter vi att förneka att barn far illa mitt ibland oss.

Fastän en stor del av övergreppen begås av någon inom familjen eller annan närstående så vill vi inte tro barnen när de pekar ut den skyldige. De barn som vågar peka ut en trevlig förövare faller ofta rakt ner i ett livsfarligt glapp som innebär att de tvingas fortsätta umgås med den som förgriper sig på dem.

Vårt samhälle måste lyfta blicken och fokusera på lösningar. Vi måste stå redo att ta emot barnens berättelser.

En tidig insats från samhällets sida kan vara livsavgörande. Vi har flera specialdomstolar, exempelvis arbets- och migrationsdomstol.

Nu är det dags för en särskild barndomstol som skulle innebära:

• Kortare handläggningstider
• Snabbare skyddsinsatser för barnen
• Barnets förtroende för rättsväsendet och för vuxenvärlden i stort skulle förbättras
• Snabbare behandlingsinsatser
• Likvärdigt rättsskydd oavsett var i landet barnet bor
• Snabbare rehabilitering

Barn som berättar eller visar tecken på att vara utsatta men inte blir tagna på allvar får ofta psykiska problem och hamnar i destruktiva beteenden.

Detta påverkar hela samhället och kostar oerhörda summor varje år.

Det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra genom att upptäcka och hjälpa utsatta barn i god tid. Men framför allt så skulle vi minska det enskilda barnets lidande i barndomen och långt upp i åren.

Sofia heter i själva verket något annat.

Varför kan somliga män inte hålla snorren kvar i brallorna?!

Man misstänks förgripit sig på dräktig häst

Publicerad 17 mar 2019 kl 15.29

En man ska under natten till lördagen tagit sig in på en ridklubb i Stockholm och förgripit sig på en häst.
Polisen har inlett en förundersökning gällande tidelag.
– Det är ju riktigt vidrigt kan man ändå konstatera helt enkelt, brottet i sig, säger Anna Westberg på polisen.
Ordföranden på ridklubben berättar att hästens ägare mår riktigt dåligt efter händelsen.

Natten till lördagen ska en person ha tagit sig in på en ridklubb i Stockholm och förgripit sig på en dräktig häst. Händelsen fångades av övervakningskameror och är nu polisanmäld.
– Vi har inlett en förundersökning gällande tidelag, säger Anna Westberg, presstalesperson på polisen.
Ordföranden på ridklubben berättar om händelsen. Det är inte hennes häst, men enligt henne är familjen fortfarande omskakade.
– De är riktigt illa berörda. Det är som ett övergrepp på hela familjen. De mår riktigt dåligt.

Läs hela artikeln här.

Ingen musik - ingenting överhuvud taget - är så högtstående att det motiverar överseende med sexuella övergrepp...

Expressens Lars Lindström skriver att han tror vartenda ord.
Det gör jag också.

Dokumentärfilmaren och regissören Dan Reed (i mitten) har intervjuat Wade Robson och James Safechuck till dokumentären ”Leaving Neverland”.Foto: TAYLOR JEWELL / AP TT NYHETSBYRÅN
Se dokumentären!SVT

Tror de att den är något att titta på?

Jag råkade få Linnéa Carlssons krönika i mitt facebookflöde.
Hon skriver att "Penisbilderna är ändå inte det värsta."
Det värsta är att berätta om det och inte bli trodd.
Hon fick tolv på en dag i mobilen. Till morgonkaffet, på bussen, på mötet. Den ena värre än den andra. Läs hela hennes krönika här.

Och jag tänker...
Vad i all världen får en karl att dra ner brallorna och plåta sin snopp?!
VAD? Tror han att den är något att titta på?

Eller utövar han en makt han tillskansat sig, möjligheten att skrämma och skada kvinnor som inte kan försvara sig mot oönskade dickpics i telefonen?

Och jag undrar...
Brukar de träffas, dra ner brallorna och knäppa lustiga pittbilder på varandra? Vita och blå, med lim på ollonet och med en pensel i urinröret.
Sånt som tjejer får i luren.

Jag kommer att tänka på...
en läkare som under mina år på KS berättade vad de kan få plocka ut ur män på akuten. Går det snett måste de trots allt söka hjälp. Ni skulle inte tro mig om jag berättade, så jag avstår. Det är inte bara otroligt, det är läskigt också.

Under Linnéa Carlssons krönika finns länken till en annan krönika med titeln:
"Pinsamma föräldrar är bästa skyddet mot pedofilerna på nätet."
Du hittar den här.

Den handlar om hur hon som elvaåring blev utsatt för grooming. När den söte killen på bilden bad henne sätta på webkameran och det visade sig att han var en runkande 45-åring...

Det är krig i världen. Människor svälter och är på flykt. Hjälporganisationer gör allt för att hjälpa. Vi andra skänker pengar så gott vi kan. Tillsammans försöker vi skapa en bättre värld.
 
Allt medan vuxna män sitter framför datorn och runkar...

Det är svårsmält faktiskt.

Må de alla jagas fram ur sina mörka hålor och ställas till svars!

Varför är det så tyst om Childhood?! Ett av tio barn är utsatta för sexuella övergrepp!

Jag gick förbi tv.n och såg en som en del av en repris en intervju med drottning Silvia och prinsessan Madeleine om Childhood och Maddes kampanj Eyes Wideopen. 

Barnens hjälte!

Jag googlade och fann det omskrivet i Svensk Damtidning här (New York) och här (Stockholm) och här.

"Det senaste året har Childhood riktat särskilda insatser för att jobba förebyggande mot sexuellt utnyttjande av barn, bland annat genom kampanjen Eyes Wide Open."

"På en av världens mest betydelsefulla reklamplatser - Times Square på Manhattan - vädjar prinsessan Madeleine till omvärlden att sätta stopp för sexuellt utnyttjande av barn."

Newsner skriver också:
"Varje dag drabbas barn över hela världen av sexuella övergrepp och det får prinsessan att rasa – och ryta ifrån ordentligt under intervjun.
– Det är därför jag startade ”Eyes wide open”. Jag blev frustrerad över att folk såg inte det antalet barn som far illa. En av tio barn blir sexuellt utnyttjande – en av tio! Det innebär att vi vet kanske någon som behöver hjälp och stöd, säger hon."

Och Hänt:
Det här får bara inte ske!

Något som heter "Stoppa pressarna" skriver också under rubriken "Kungligt": Madeleine upprörd av känsliga frågan om barnen.

Jag frågar mig:

Var är våra seriösa

medier i denna viktiga fråga???

Att högerextrem nätmedia inte skriver förstår jag bara alltför väl. Det är där barnskändarna flockas, bildar grupp och beskyddar varandra.

Så jag googlar på Childhood och här
Och här sägs i en första informationsfilm att ett av fem (!) barn har utsatts för sexuella övergrepp. Och att:

Tystnaden

är förövarens bästa vän!

Childhood: Det här gör Childood för att förebygga våld och sexuella övergrepp mot barn 

Childhood: Var med och bryt tystnaden. Lyssna, tala och ge!

Childhood: Frågor och svar

Childhood: Här kan du hjälpa!

Vi har en drottning som driver en fantastiskt kampanj mot barnskändarna. Vi har en prinsessa som tar stor professionell del i detta arbete. Childhood är etablerat i hela världen och omhuldas av FN. Vi borde vara omåttligt stolta över det. 

Precis som vi är över Tre Kronor när det här hockey-VM, den ende svenske astronauten Fuglesang, tenniskungen Björn Borg, Hollywoodstjärnor som Britt Ekland och Ola Rapace eller Benjamin Ingrosso när det är Eurovision. 

Så varför får vi ingen adekvat information om Childhood utom i skvallerpressen?! 

Varför skrivs inget om Childhood och alla pedofiler som uppenbarligen gömmer sig i samhället?!

Är det av samma idiotiska skäl som gör att man inte skriver om Lions Club?

För det gör man ju inte heller om det går att undvika.

Det är för mig en gåta

hur ens någon enda en - för en endaste sekund - kan gå med på att oskyldiga små barn 

- ett av fem eller ett av tio - 

utsätts för sexuella övergrepp medan omvärlden avsiktligt blundar. 

Och vad är det för fel på männen - förövarna - som ens kan komma på tanken?

Om man har en position på Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, övrig landsortspress, Sveriges Television, TV4 och alla andra kanaler och inte gör något för att sprida information om dessa vidriga brott och vårt svenska flaggskepp 

World Childhood Foundation 

grundad 1999 av vår egen drottning Silvia, 

ja då göder man pedofilerna och stöder sexuella övergrepp på våra allra mest värnlösa!

Och när gärningsmännen väl ertappas får de inga straff medan offren beläggs med skuld.

Hur kan vi ens leva i ett samhälle där sådant pågår?

Det är en praktskandal och inget annat!

Skriv! Skriv! Skriv!

För somligt finns inte straff nog...

ECPAT Sverige
Icke-statlig organisation (NGO)

ECPAT Sverige

den 14 februari kl. 16:00 ·

Dessa saker har påträffats av Polisen och ECPAT Hotline. Föremålen har alla suttit instoppade i kropparna på barn.

En del gånger har det lett till döden. I samtliga fall har sakerna varit ditstoppade av en vuxen.

Vi behöver dig i kampen för en värld fri från barnsexhandel. Swisha 100 kronor till
90 34 34 9. Tack. 🖤

Aldrig mer Turkiet!!!

Så kallat "sex" med barn är ingenting annat än: 

Grov våldtäkt på de av våra allra minsta

som inte kan försvara sig!

Det finns inte straff nog

för den sortens gärningsmän!

Vidrigt!

Svt Nyheter:

Turkiet:
Lagförslag om sex med barn antogs

Det mycket uppmärksammade lagförslaget om sex mellan vuxna och barn i Turkiet har antagits i den första av två omröstningar i parlamentet. Återigen kommer kritik om att lagen ursäktar våldtäkt mot barn.

Enligt lagförslaget ska den som har sex med en minderårig inte åtalas om den sexuella aktiviteten varit utan ”tvång, hot” eller haft ”någon annan begränsning av samtycke” samt om de inblandade gifter sig med varandra. Förslaget, som kommer från det styrande partiet AKP, ska upp i en andra omröstning de närmaste dagarna.

När lagen började diskuteras ledde det till ett infekterat bråk mellan Sverige och Turkiet efter uttalanden av utrikesminister Margot Wallström.
”Benådar dem som våldtagit barn”

Nu sparkar parlamentsledamoten Özgür Özel från det oppositionella partiet CHP bakut:

– AKP driver igenom en text som benådar dem som gifter sig med det barn de våldtagit.

Men justitieminister Bekir Bozdag (AKP) säger att lagförslaget inte handlar om att legalisera våldtäkt. Han säger att lagen är till för dem som har underårig sex med samtycke och som vill gifta sig.

– När sedan ett barn föds av den här icke officiella föreningen varnar läkaren åklagaren och mannen skickas i fängelse, vilket sätter barnet och moden i finansiella svårigheter.

De som försvarat lagen har också pekat på att det finns gränser för hur ungt barnet får vara.

Relaterat

• Wallström: Min tweet om Turkiet var bra
• Protesten mot Wallström: ”En skandal”
• Domstolen: Vi har inte tillåtit sex med barn

Avgrundsvrål och smutskastningskampanjer

Sverige har sett några bloggbävningar. Först ut var den om FRA-lagen. Sedan kom Gömda-skandalen och därefter Pirate bay. Jag var inblandad i en av dem. Det var ingen lek, om nu någon trodde det. 

Nu har vi #Metoo som likt en mareld löper över hela världen. Det är en oväntad befrielse och verkligen på tiden 737 år efter Birger Jarls Kvinnofridslag. 

Klipp från facebook. Christina Grahn:
Jag trodde i min enfald att #metoo skapades
för at belysa grova övergrepp men det
verkar vara ytterligare en hat-kampanj
mot (svenska) vita män!!!

Män måste förstå att de inte får förgripa sig på kvinnor och barn. Ja, inte på män heller för den delen. Förr var det belagt med dödsstraff. På 1770-talet var straffet för våldtäkt högsta kroppsplikt vilket innebar nio (9) gatlopp eller motsvarande, två år på fästning och förlust av egendom. 

I dag är det knappt någon inom rättsväsendet som ens höjer på ögonbrynen för slagna och våldtagna kvinnor. Rättsväsendet dömer knappt ut några straff alls ens för pedofiler. De sistnämnda tycks dessutom åtnjuta någon sorts olustigt samhällsskydd. Pedofiler får inte röras och barn får klara sig bäst de kan medan rättsväsendet blundar. Det är för jävligt helt enkelt.

Så har vi då fått #MeToo, ett slags feministiskt avgrundsvrål i protest mot sekler av kvinnoförnedring och förtryck. Nu får det faktiskt vara slut, ryter vi allihop och slår näven i bordet. Slut på sexövergrepp och trakasserier. Ja tamej faaan... 

Då plötsligt halkar debatten in på sidospår som i praktiken gynnar gärningsmännen. Unga kvinnor står i tv och beklagar sig över att män tittar för mycket på dem. En klagar över ett nyp i rumpan och en surar över visslingar. Och ve den man som sa något uppskattande om en kvinnas bröst. Hur kunde han?! För att inte tala om den karl som ställde sig lite för nära i kön på lunchrestaurangen. 

Allt medan våldsmännen glöms bort och kan agera fritt.

Detta gagnar ingen. Det föder kvinnohat eller rättare sagt feministhat om man ska tala klarspråk. Se till exempel klippet ovan hämtat från facebook. Ni som driver #Metoo-kampanjen ur det perspektivet skickar oss tillbaka till Hedenhös. 

Risken är uppenbar att åsikter som Alexander Bards får fäste. I synnerhet som fejk-news-blaskor bär ut budskapet. Bard går i god för alla de uthängda männen. De är oskyldiga, säger han. 
- Med en sådan vän behöver mansrörelsen inga fiender, skriver Sofia Mirjamsdotter. 

"Det går inte att se på en person om han är en våldtäktsman. Det går inte att se på en person om han är en sådan som skickar "dick pics" till okända kvinnor, eller om han har för vana att dela ut sexistiska kommentarer till kvinnor när ingen annan hör."

Sant. Det är därför kvinnor har beredskap jämt. Dygnet runt. 24/7. 

"Men den som våldtar brukar inte berätta det för sina vänner. Den som tafsar på personalfester brukar försöka göra det någorlunda diskret."

Våld, övergrepp och trakasserier är brott som ska utredas av polis och dömas av rättsväsendet hur illa det än må fungera. Fallerar det ska det påverkas och ändras politiskt. Till detta finns inga alternativ. Vilda Västern går bort. Medborgargarden och privatdomstolar är förbjudna. Vi kan därför inte acceptera uthängningar och smutskastningakampanjer drivna av hatmobbar på internet. Det är helt enkelt olagligt. 

Men av någon outgrundlig anledning har det plötsligt blivit okej att snacka skit! Hur mycket som helst! 

Risken är därför att #MeToo, som Fristad.eu skriver, blir ett monster som måste stoppas!!! Och det var ju inte tanken.

Därmed kommer vi in på den senaste tidens vidriga uthängningar. 

Fredrik Virtanen ska ha gjort sig skyldig till någon slags sexbrott mot Cissi Wallin, meddelar hon. 

Polisen har lagt ned ärendet i brist på bevis. Virtanen ska därmed ses som oskyldig. Ändå hängs han ut som sexbrottsling och knarkare. 

Aftonbladet ger honom time out och inleder en opartisk granskning av det nedlagda ärendet. Så långt är allt korrekt, enligt min mening. Återstår alltså att se vad utredningen kommer fram till.

Plötsligt får Virtanen inte längre vara ledarskribent på Aftonbladet. Ett publicistiskt haveri, klagar han och jag håller med. Han är frikänd och i lagens mening oskyldig. Den pågående utredningen är inte klar men hans chef har på egen hand - i sin privata AB-domstol - mätt ut sitt privata straff.  
Det enda som är kul är att han kallas Virre i kommentarsfälten.

Har Cissi Wallin fått sin hämnd nu, undrar jag. För vad annat kan ha drivit henne att hänga ut en människa på detta sätt? Han är slut som medieperson. Troligen också som journalist. Aftonbladets läsare kommer aldrig att kunna läsa hans byline igen utan att tänka på hur han med snorren i näven uppmanade henne att suga. 

Och vad ska man säga om Martin Timell? Upp som en sol och ned som en pannkaka. Hans karriär är slut. Någon annan kommer att snickra i "Äntligen hemma" framöver. 

Martin Timell har, enligt obekräftad uppgift, tafsat på en tjej i en privat badtunna för nio år sedan. Brottet är inte ens anmält. Han är än mindre dömd. 
Men varför i allsin dar skulle han visa snorren för Caroline Giertz?! Om det nu är sant. Det begriper ingen. 

Och nu är han anmäld för våldtäkt också! Av tjejen i badtunnan. 
- Efter tre försök till uppgörelse, så får jag göra jobbet som TV4 borde ha gjort för länge sedan, säger hon i Expressen. 
TV4? Badtunnan står ju hemma hos Timell på en ö i skärgården. Åh, vilken soppa!

Timell har dessutom skällt ut en medarbetare i produktionen. En film seglar omkring på internet som sägs visa hur hemsk han är. Han var arg. Det är inte olagligt. Resten är, såvitt jag förstår, elaka rykten ihopsnickrade av någon som uppenbarligen vill ha bort honom. Det är de som tidigare seglat på hans popularitet som nu skyller honom för mobbing, sexism och rasism. Det är inte särskilt snyggt. 

TV4-ledingen sparkar honom trots att brott inte är visat. Man samlas i lunchmatsalen och snackar skit. Tar avstånd. Programledaren hängs ut å det grövsta - inte minst av den sanslösa egna tv-kanalen där alla tycks ta avstånd från den fd kollega de tidigare fjäskat för.

Jag tycker det är för jäkligt. Han borde ha fått en rimlig chans. Vi är alla ett resultat av vår tid, tidigare generationers mansgriseri och ett månghundraårigt allmänt känt kvinnoförtryck. 

Lasse Kronér hängs också ut som sexbrottsling. Han har gjort något mot en kvinna som senare - frivilligt - var ihop med honom ett helt år. När han inte ville fortsätta anmälde hon honom för sexbrott. 

Förundersökning är inledd men han är redan uthängd och av allmänheten dömd. Svt är emellertid mer sansat är TV4 hans program Dobido tills vidare. 


Det är antagligen som att svära i kyrkan men för mig framstår Eva Rusz, 57, beskyllningar mot Dogge Doggelito, 42, som rent bisarra. Han ska ha kastat ned henne på sängen, försökt knäppa upp hennes blus och sagt att han ville suga på hennes bröst. 

Förundersökning inleddes efter hennes anmälan men lades ned. Det föreligger inte tillräckliga skäl att väcka åtal, tyckte åklagaren. Bevisningen är så bristfällig att den inte kan leda till fällande dom. Då har Eva Rusz (psykolog, relationsexpert och författare) valt att i stället hänga ut Dogge Doggelito till allmänt åtlöje på nätet och kalla honom mytoman.

Och om artisten Anders "Moneybrother" Wedin som just nu är aktuell i "Så mycket bättre" skriver Expressen: "Därför nämns inte artistens sexbrott" för att han - mot sitt nekande - är dömd för sexuellt ofredande. Man kan liksom inte sluta gotta sig i andras tillkortakommanden.

Anklagelserna väller fram genom TV-bolagens alla sportredaktioner, fotbollsförbundet, försäkringsbolaget If och i princip alla andra företag och organisationer också. Och sanningen är väl att varenda karl troligen har tafsat någon gång och att varje kvinna på något sätt varit drabbad. Vi har alla mer eller mindre villigt spelat med i den tystnadskultur som präglat vårt samhälle.

Det är för jävligt när man tänker efter och nu sätter det på pränt. Icke desto mindre är det sant. Alla kvinnor bär med sig oron och beredskapen genom livet. Det sitter i den så kallade ryggmärgen. Enda trösten är att angreppen och kränkningarna av naturliga skäl oftast glesnar ut med åren. 

Det fråntar emellertid inte även kvinnorna från ansvar. Att först låta sig tafsas på för att få stöd, förmåner och högre lön och sedan fegt hugga beskyddaren i ryggen när han redan ligger slagen - fälld av andra - är inte särskilt snyggt det heller. 

Men jag måste tillstå att Lulu Carter ger ett väldigt seriöst intryck när hon berättar sin historia i Aftonbladet. 

Jan Guillou har jag inga högre tankar om efter Gömda-skandalen. I den visade han en mycket olustig sida av lögnacceptans och skäms uppenbarligen inte för att utnyttja sin makt. I det fallet tror jag stenhårt på Katerina Janousch. Men vem bryr sig om Guillou mer än de hoppfulla författare som söker sig till Piratförlaget? Som tur är finns det andra förlag och han har väl gjort sitt. 

Men att hänga ut folk till allmän bespottning är en tillbakagång till medeltida skampålar fast värre. Inte en tanke på de uthängdas familer.
- Det skulle de ha tänkt på innan de tafsade, gastar folk i kommentarsfälten. Och så fortsätter kacklandet. Utan tanke, som sagt, på de uthängdas anhöriga. De utpekade männen - och många andra - har fått hållas för att exempelvis de chefer som nu tvår sina händer har hållit dem om ryggen. Sedan var det väl själva himlen som föll ner och slog dem i huvudet med #MeToo. Det är faktiskt inte okej. Man kan inte ändra spelregler retroaktivt.

Åsa Lindeborg har rätt. 
Den journalistiska etiken har åkt rakt ner i källaren. Och det är Expressen som har gett skampålejournalistiken ett ansikte.

Anmäl dem!
Stäm dem!
Låt juridiken och rättsväsendet avgöra.
Men avstå från uthängningar och smutskastningskampanjer! 
Jag hoppas att alla de utpekade männen söker upprättelse juridiskt när stormen bedarrat.
Det är inte mer än rätt.


Vägra smutskastning!

#MeToo-kampanjen är fantastisk. Måtte detta kvinnornas avgrundsvrål inte klinga ut förrän alla män förstått vad det faktiskt handlar om. Sexuellt våld, sexuella trakasserier och vad man nu ska kalla det som män med makt gör, när de kräver sex för att kvinnor ska få behålla jobbet eller sina medborgerliga rättigheter. Förövarna är i över 99% av fallen män. Det slog GW fast i förra veckans Veckans brott. Till och med Carola har råkat illa ut. Och i det fallet var gärningsmannen en kvinna vilket alltså är undantaget som bekräftar regeln.

För mig tog det flera dagar innan jag fick det hela på rätt köl. 
Verutschkow frågade:
- Och när får vi höra din berättelse då?
- Aldrig, sa jag. Jag är inte drabbad, har aldrig varit drabbad. 

Plötsligt kom jag att tänka på en av männen bakom Nygammalt som i mitten av 80-talet var Sveriges absolut största underhållningsprogram och som alla ville vara med i. Särskilt vi som sjöng och spelade teater. Allsångsprogrammet med den omåttligt populäre Bosse Larsson var ofta vägen till grammofonbolag, skivkontrakt och Svensktoppen. 

Jag var enastående småbarnsmamma i mitten av 1980-talet och hade fullt upp med Vallentuna Revyn vid sidan av sekreterarjobbet och frilansandet som lokalreporter. En kompis och jag skulle in till Radio Stockholm för att bli intervjuade och en annan kompis med dragspel hängde med. Vi skulle sjunga "Tunna skivor" men med annan text ur en föreställning som strax skulle ha premiär. 

Efteråt berättade dragspelaren att han kände en av producenterna för Nygammalt.
- Han borde verkligen få höra er, sa han. Jag ringer och frågar om vi kan få komma dit någon dag så kan ni bjuda in honom till premiären.
Producenten bodde ensligt i en skogsglänta bara någon mil bort, visade det sig. Det var lördag och han blev själaglad.
- Kom över direkt så bjuder jag på en bit mat. 

Producenten hade dukat till kalas i solen och vi hade hur trevligt som helst i flera timmar. När mörkret föll och dagen gick mot sitt slut var han tämligen berusad. Han riktade in sig på mig och krävde allt mer aggressivt att få visa sina etsningar. (I motsats till Cissi Wallin väljer jag att inte citera honom ordagrant.) 

Vi insåg att det var dags att tänka på refrängen.
- Du får aldrig vara med i Nygammalt, skrek han efter mig sedan vi tackat för oss och gått därifrån. Jag minns att jag blev väldigt ledsen. Vi hade avsiktligen inte sagt ett smack om Nygammalt och ändå trodde han... 
Vilken tur att jag inte var ensam, tänker jag nu. Det kunde ha gått precis hur illa som helst.

Dagen därpå ringde han och bad mig komma tillbaka. Jag tackade vänligt men bestämt nej och då sa han det igen.
- Du får aldrig vara med i Nygammalt!

Nej, jag fick inte det. Jag försökte inte heller. Lite stolthet måste man ha. Men jag kände mig kränkt rätt länge och berättade inte för någon. Man gör liksom inte det. 

Jag har inte ägnat det här en tanke på många herrans år och hade inte tänkt på det nu heller om inte #MeToo hade varit. Men visst var det ett sexuellt ofredande på något sätt. Jag vet inte vad man ska kalla det. Programmet lades ner några år senare och producenten är död sedan länge. I dödsrunan står:

"Det var lätt att bli bekant med X. Hans öppenhet gav många vänner. Sågs ofta i publiken spejande efter nya förmågor från scenerna. I Nygammalt fick många nya förmågor sin karriär krönt. X berättade en gång att programserien blev särskilt populär bland amatörerna av den enkla anledningen att det var det enda program där sådana människor fick sin chans till lansering."

Han satt i redaktionen för flera andra program också, ser jag. Han hade verkligen makt. Och han utnyttjade den. Jag har många gånger undrat hur många av dem som var med i programmet som faktiskt ställde upp. 

Det hindrar inte att han var en skicklig producent med många goda kvaliteter som gav svenska folket populära och folkkära program. Det måste man komma ihåg. Han var verkligen ingen ond person. Det bara var så eländigt med den kulturen. Det visste alla. Brist på hyfs och folkvett helt enkelt.   

Så här har du min berättelse, Verutschkow. 
Och sedan det minnet klarnat har en rad andra minnen också dykt upp. Allt från nypet i baken mitt på dagen på en gata i Tunis och dickpicks i datorn till killen som i samband med dans i parken kastade mina nya skor i Väddö kanal för att jag inte följde med till hans tält. Jag var 13 år. Det är så kvinnor har det. Det är det trista och själva anledningen att jubla över #MeToo. Polisanmälde jag? Nej. Berättade jag? Absolut inte. 

Det är som Underbara Clara skriver om alla kvinnors beredskap:

"Nu klagar vissa män på att de känner sig osäkra på spelet mellan man och kvinna. Att alla dessa neurotiska #metoo-kvinnor begränsar dem. Välkommen till vår värld! Vi kvinnor är redan osäkra på det sociala spelet. Men medan din rädsla handlar om oro för att uppfattas som plump eller sexistisk är vi rädda för våra liv. Vi begränsar oss i de kläder vi bär, var vi vistas ute på kvällen, hur vi interagerar med män och hur mycket vi dricker.

Nej – alla män begår inte övergrepp. Men hur ska vi kunna se skillnad? Vi måste vara på vår vakt."

Två av Expressens reportrar har gått ut på Stureplans nattklubbar för att testa läget.
Här är deras rapport.

Men uthängningar? 

Vill allmänheten egentligen veta hur kändisar tafsar på kvinnliga kollegor i hissar och badtunnor? Jag tror inte det. Och jag vill verkligen inte veta vem som har velat suga på någons bröstvårtor. Jag vill se bra tv-program och ha bra underhållning. Vad stjärnorna gör privat struntar jag i. I synnerhet sånt som att någon vid mental härdsmälta halar fram snorren eller skickar dickpicks till folk. 

Hur korkat de än har uppfört sig så har de även goda sidor och är skickliga yrkesmän. Såvitt här framkommit ligger det mesta av deras tafsande typ tio år tillbaka i tiden när de nu hängs ut och kölhalas. De är barn av sitt tidevarv präglade av den tystnadskultur vi kvinnor faktiskt - om än omedvetet och mycket motvilligt - gått med på. Av den enkla anledningen ska de inte hängas ut som svin i det offentliga rummet och få sina liv totalt förstörda. Jag förstår inte hyenorna som nu hänger på nätet för att spy sitt privata hat över män de aldrig ens har träffat och än mindre har någon relation till. 

Vi behöver #Metoo så slafsa inte bort den på trams. 

Angelica Wiktor

Folkvett och uppfostran behöver i synnerhet de män från underutvecklade kulturer som har kommit hit och för vilka sexuella trakasserier, våld och allmänt kvinnoförtryck är en självklarhet. Våldtäkterna har ökat. Till och med i grupp. Det måste vi också kunna tala om. Högt och ljudligt. Särskilt som det tigs ihjäl att kvinnor till och med tar livet av sig för att gärningsmän går fria i händerna på oproffsiga poliser och ett alltför slappt rättsväsende.  

Tag till exempel del av Angelica Wiktors öde. Hon blev våldtagen av en man "som fått en ny chans i vårt land". Allt medan hans kompis såg på. Hon tog sitt liv sedan polisutredningen lagts ned. Hon kunde inte leva vidare. Läs mer om henne här. 

Läs också Katerina Magasin om hur kvinnor offras för ensamkommande män här.

Och Katerinas Magasin om Jan Guillous villfarelser. 

Och Paulina Neudings artikel "Journalister, ta reda på fakta!"

"Polisens egen utredning av de uppmärksammade fallen av grupptrakasserier mot kvinnor från förra året, visar att just detta brott till stor del var ett utslag av migrationen de senaste åren. Tidigare studier från Brå 1996 och 2005 visade en kraftig överrepresentation av invandrare från patriarkala samhällen bland misstänkta förövare när det kommer till sexualbrott i stort. En ökad migration från just dessa områden de senaste decennierna bör alltså statistiskt sett ha lett till en ökning av sexualbrott i Sverige – om inte mönstren för överrepresentation förändrats mycket drastiskt sedan studierna gjordes.

Det bästa vore naturligtvis om regeringen gav Brå i uppdrag att göra en ny studie. I väntan på en sådan ligger ansvaret på journalistkåren att ta reda på fakta."

Men uthängningar är inte lösningen.

Jag citerar Jenny Strömstedt i Expressen:

"- Men lika viktigt som att tala om det som har hänt och kommer fortsätta att hända, lika komplicerat är det att offentliggöra varje enskild person som betett sig illa. Tiden kan ha gått. Stjärnor dalat. Förnuft fångats. Skvallertribunalen riskerar att kväva sakfrågan till förmån för lynchmobbens rop på hämnd.

Och Paul Ronge i News55:

"Ärligt talat – vilket är ”allmänintresset” i att namnge kända personer som inte dömts och låta dem schavottera i hela Sverige för sådant som är rent snask och skvaller? Vittnesmålen i #MeToo över hela världen är ju i huvudsak beskrivningar av vidriga övergrepp och beteenden utan att personer hängs ut med nam...Men i andra ändan av historierna finns människor som får sina liv krossade. De starkaste och mäktigaste klarar sig ibland, eftersom de har råd att stämma för förtal – ofta för miljonbelopp. Andra hamnar mer eller mindre i rännstenen."

Det finns ondsinta människor som ägnar sina liv åt att med just uthängningar förstöra livet för folk. Det räcker med några välriktade grova lögner i sociala medier och ditt liv är förstört - precis som för de uthängda männen ovan. Det har hänt mig och det kan när som helst hända dig. Du får aldrig, aldrig bort det. Och för vanligt folk är det minsann inte bara att ta en time-out när man vill komma undan en smutskastningskampanj.

Det är inte okej. Samhället och rättsapparaten måste ta tag i den uråldriga frågan om kvinnofrid men dessutom finna ett sätt att få stopp på nätets vidriga smutskastningskampanjer. 

Nio barn varje dag...

Jag hör på tv att nio barn varje dag utsätts för sexuella övergrepp. 
Nio barn. Varje dag. I Sverige!

Måtte Fan själv ta alla snuskgubbar och i synnerhet de som ger sig på barn...

Absolut INGEN har rätt att göra någonting med en annan människas kropp! Så är det bara!

Norran:

Sofia blev utsatt för övergrepp på tio fosterhem

Notera att denna artikel är från 2014
Publicerad 2014-12-11 (uppdaterad 2014-12-12). Av Susanne Lindberg


I tio olika fosterhem utsattes Sofia Rapp Johanssons för sexuella övergrepp. För att ge hopp till andra i samma situation berättar delar hon med sig av ­sina upplevelser. ”Jag mår bra. Men visst har jag skit­dagar jag också, som alla andra”, säger hon.

Sofia Rapp Johansson föddes 1980 i Enköping. Både hennes mamma och pappa var missbrukare. När Sofia var ett år åkte hennes mamma till BB för att föda ett syskon. När mamman kom hem på gården hörde hon ända ut hur Sofia skrek. När hon kom in såg hon sin dotter ligga på golvet med torkat blod mellan benen.

– Det var antagligen då det började, säger Sofia Rapp Johansson.

I veckan har hon föreläst i Skellefteå för skolpersonal från Västerbotten och Norrbotten.
När Sofia var sju år knackade det på dörren. En person från socialtjänsten och en från polisen kommer in och säger åt Sofia och hennes tre syskon att packa var sin ryggsäck. Hennes föräldrar har vid det här laget flyttat isär, men mamman är inte hemma. Hon har dragit, som hon gör med jämna mellanrum för att ta amfetamin.
Inlåst

Sofia och syskonen hamnar i ett jourhem. En dag när Sofia kommer in i huset känner hon på sig att något är fel. Hon går den böjda trappan upp på övervåningen. Där ser hon ett par nakna mansben i glipan på den halvöppna toalettdörren.

– Jag rusar dit och får se pappan i hemmet förgripa sig på mina systrar. Han håller bort mig och säger att han måste göra så för att de har mask. Han låser in mig i ett rum intill och fortsätter. Det var det jobbigaste. När jag själv har blivit utsatt har jag kunnat tänka mig själv utanför min kropp. I tankarna har jag varit och åkt skateboard istället. Men nu kunde jag inte göra något. Det for jag väldigt illa av.
Vill ge hopp

Hon berättade allt för socialsekreteraren som svarade att Sofia inte skulle projicera över det som hänt med hennes pappa, nu när den här nya snälla pappan ville ställa upp.

Sedan fortsatte det. Under två år flyttade Sofia och hennes syskon mellan elva olika fosterhem. Av de elva fosterhemmen så blev Sofia utsatt för övergrepp på alla utom ett.

Det är därför hon vill berätta sin historia.

– Dels för att ge hopp till andra som är i samma situation. Att det kan bli bättre. Dels också för att socialtjänsten ska skärpa upp sina rutiner kring omhändertagande av barn och fosterhem. Det måste finnas en begränsning i hur många fosterhem man kan få vandra mellan.

Hon berättar om ett fosterhem som hon var på, som hade blivit anmält av en kommun för övergrepp. Men utan problem kunde fosterhemmet få nya barn från en annan kommun. Sådant vill Sofia komma åt.

– Sådana där register måste vara öppna mellan kommunerna. Och så måste det bli oanmälda besök i fosterhemmen, säger hon.
Terapi

Det hade kanske gjort att fosterhemmet, som visade upp idylliska Musse Pigg-inredda pojk- och flickrum för socialtjänsten, hade blivit avslöjade. När socialtjänsten gått hänvisades Sofia och hennes lillebror upp på vinden istället.

Idag är Sofia Rapp Johansson 34 år, författare, musiker och driver sajten sofiarappjohansson.se. Hon har gått i terapi i många år för att bearbeta sina upplevelser.

– Jag mår bra. Men visst har jag skitdagar jag också, som alla andra, säger hon.

Smutskastningskampanjen är vidrig...

Jag bara måste sätta ner foten...

Själv uthängd å det grövsta på nätet av en sällsynt hatisk man som sedan snart sju år bedriver sin helt ogrundade smutskastningskampanj fylld av idel lögner mot mig - måste jag protestera mot den vidriga kampanj som just nu bedrivs av nätmobben mot en känd journalist på Aftonbladet. Det är helt enkelt vidrigt. 

Brott ska dömas juridiskt i domstol och inte av en uppretad folkmassa med drag av masspsykos - en slags självutnämnd pöbel på internet.

Mannen ifråga får hela sin karriär och sociala liv förstört just nu. 
Fast han faktiskt kan vara oskyldig.
Polisutredningen är nedlagd - vilket är direkt tragiskt. 
Cissi Wallin har ingenting mer att komma med än en sin önskan om hämnd.
Nu riskerar hon bli dömd för grovt förtal.

Jag vet inte om journalisten i fråga har fru och barn, föräldrar och syskon men det har han antagligen. Så varför i all världen ska de plågas? De har väl ändå inte gjort något?

Det borde han förstås ha tänkt på innan han var ute och röjde med snorren. Absolut. Men det hjälper ju inte dem. Hur tror ni att de har haft det i skolan, på jobbet och i pensionärsföreningen idag? 

Jag tar absolut inte ställning i sakfrågan. 
Det kan jag inte. Jag har bara träffat personen i fråga en enda gång - hos Svt Norrköping - och då var han både artig och trevlig. Så inte vet jag hur han bär sig åt med dem han delar sänghalm. Jag bara äcklas av det jag läser om honom. Men faktum kvarstår, Cissi Wallin mfl står oemotsagda. Självklart är det förtal. Grovt. Av alla som delar facebookinlägg och kommenterar med hans namn. 

Det är mycket möjligt att den utpekade journalisten - som så många andra män - har burit sig åt som en skitstövel mot de aktuella tjejerna. Vi lever trots allt i en tid då sexuella trakasserier och dito våld är mer eller mindre normaliserat. Sedan årtusenden! Inte ens särskilt många pedofiler blir dömda för sina vidriga brott i vårt land. 

Det måste bli ändring på det. 

Jag kan bara hoppas att #metoo-kampanjen äntligen gör upp med den unkna gamla mansrollen en gång för alla. Kvinnor, barn och riktiga män måste fredas mot sexuella och andra övergrepp. Så är det bara. Män måste uppfostra män helt enkelt.  

Sak samma med smutskastningskampanjer. De måste förbjudas yttrandefriheten till trots. Den som inte själv varit utsatt kan inte förstå vad det innebär. Så skärpning alla! Backa! Lämna den utpekade journalisten i fred och låt rättvisan ha sin gång.

Instagram: 

Cissi Wallin anklagar tung medieprofil för våldtäkt

Här namnger Wallin den utpekade mediekändisen. Nyheter Idag har pixlat namnet.

En mycket välkänd samhällsdebattör på en av Sveriges största tidningar pekas ut med namn av Cissi Wallin som våldtäktsman. ”Bland annat minns jag att jag vaknade till av att han kravlat upp mot mitt ansikte och försökte trycka in sin kuk i min mun medan han väste ‘sug då, sug!’”, berättade Wallin tidigare om händelsen.

Det finns inget heroiskt

i en smutskastningskampanj Cissi Wallin.

Se också:
Vem tar ansvaret för att Angelica tog sitt liv?
och
Jag tycker att Patrik Sjöberg gör rätt