söndag 7 februari 2016

Alla länder - även Marocko - måste ta hand om sin befolkning och i synnerhet sina barn.

Det dräller av marockanska yrkestjuvar i Stockholm. Gatubarn kallas de. Svenska Dagbladet skrev om dem redan i maj förra året. Barnen som inte finns är flera hundra så kallade flyktingbarn och ungdomar som lever på Stockholms gator. De begår brott och är själva utsatta för kriminalitet - bland narkomaner, langare och andra kriminella.

De är minst ett par hundra kriminella nordafrikaner som förpestar miljön framför allt i City med stölder, rån och narkotikabrott. Det bekräftade Uppdrag Granskning redan i september förra året.

Aftonbladet hängde på i oktober när de berättade om brottslighet och droger samt att polisen slagit larm om att situationen var på väg att gå överstyr. Polisen gör nämligen ingenting. I Sverige sätter man inte barn i fängelse nämligen. Är de hitskickade? Tja, det verkar så. Folk som inte syns tar hand om resultatet av deras brottslighet.

Det var väl dem - de marockanska yrkestjuvarna som den så kallade lynchmobben i Stockholm häromsistens var ute efter. Inte bra. Men förståeligt.

Marocko har 80 000 gatubarn och några av dem har alltså lyckats ta sig hit. De livnär sig på brott och polisen är chanslös. Var och en förstår vad det betyder. Situationen är ohållbar. Vanligt folk kan inte längre röra sig fritt på stan utan att riskera såväl egendomsbrott som hotelser och våld. Dödligt sådant till och med. Hela stan håller på att bli förstörd.


***

Ur senaste Veckans Brott, en diskussion mellan Camilla Kvartoft och Leif GW Persson:



- Först ikväll om den lynchmobb som drog igenom Stockholms gator och torg nu i helgen. Enligt polisen så var det ett hundratal maskerade män som försökte attackera flyktingungdomar och bland angriparna fanns också huliganer från fotbollslagens firmor. Den här mobben drabbade samman med vakter och poliser och det fortsatte sedan även på lördagen i samband med en flyktingfientlig demonstration. Flera blev misshandlade och 14 personer greps. Och Leif, det här som man faktiskt fruktat, att en lynchmobb skulle ja, dra igång så här, det har blivit verklighet då?

- Ja, det är riktigt. Vi var ju inne på det i ett annat sammanhang, att när man upplever att polisen kan inte sköta sitt jobb… I det här fallet så har de ju också gått ut och uttryckt sin desperation över att de inte kan hantera den här problematiken som är relaterad till vissa grupper av invandrare…

- Att polisen har gått ut och sagt det…

- Ja just det. Det vittnar om en ganska offentlig uppgivenhet. Det efterlämnar ju inget vakuum. Då börjar andra leta alternativ för att fylla det där. Och då ligger det ju nära till hands, inte minst ideologiskt, att just de här personerna känner sig kallade att ta på sig det här uppdraget.

- Var det fel av polisen att gå ut och säga att man inte kunde…

- Inte i rent saklig mening men det är ju naturligtvis ingen styrkedemonstration. Det kanske hade varit bättre att man hade framfört den biten internt.

- Menar du att det är det som skapar ett utrymme då för de här medborgargarden eller…

- De är väl inga såna där samhällsinformerade människor. Det som har väckt dem till liv är reportage i media där det talas om systematiska övergrepp från såna här personer riktade mot kvinnor och då har man det första fundamentet, ge fan i våra tjejer. Sen har vi det andra, att polisen klarar inte av dem, de står där helt handfallna. Då har man motivet, att nu ska vi gå in och fixa det här åt dem. Och så gör man det.

- Så den här rapporteringen, det blev nån sorts tändande gnista då av en rasistisk mobb?

- De blev medvetna om något som de annars inte hade varit medvetna om.

- Vad lär man sig av det då?

- För en gångs skull så har vi då ett kriminellt beteende som låter sig förklaras genom att man kan peka på ett antal bestämda orsaker som faktiskt går att åtgärda. Ska man leta skurkar i det här scenariot så är det ju faktiskt en ganska splittrad bild. Dels så är ju de här invandrade från framför allt Nordafrika, de är ju faktiskt yrkeskriminella och kommer hit av det skälet.

- Det är unga killar som…

- Ja. De säger ofta att de är mycket yngre än vad de är. Det är en poäng med tanke på vårt straffsystem och så får de härja i stort sett fritt – det är ingen överdrift – och det är mycket problematiskt och drabbar folk hårt.

Det där exemplet från tunnelbanan som vi visade förra gången med den här kvinnan med barn, det är en ganska bra bild av en genomsnittlig person på skurksidan. Och sen har vi de här, vad ska vi kalla dem för, som naturligt har nära till nävarna. Det här medborgargardet har ett gott inslag av så kallade fotbollshuliganer och så får de påspädning av utländska förmågor med samma ideologiska bagage. Och sen har vi en polis som säger att de klarar inte av det här.

- Men kan man kalla dem medborgargarde? Är det inte en lynchmobb.

- Det är vad de kallar sig själva. I den klassiska meningen så är de ju det om vi tar bort lynchning. De är ju gatans parlament, om vi säger så.

- Hur allvarligt är det då, tycker du?

- Ja förr eller senare så slår de ju ihjäl nån, det vet man erfarenhetsmässigt. Och vem som blir ihjälslagen, om det är någon i medborgargardet eller deras motståndare är en senare femma. Det kan vara på båda sidor. Men det måste bli stopp på sånt där och en väsentlig faktor i det sammanhanget är det här med polisens uppgivenhet inför problemet.

- Nu har man i alla fall sagt att Stockholmspolisen ska tillsätta en speciell styrka…

- Det är alldeles utmärkt. Samtidigt ska man vara klar över att det här problemet kommer inte gå över på kort tid. Det finns där latent.

- Det är ju väldigt polariserat, upphetsat just nu.


- Det är mer polariserat i Sverige i dag i den meningen att vi har motsättningar mellan grupper som tar sig kriminella uttryck än vad det har varit på mycket länge. Det är förutsättningarna för det som man måste göra något åt om man ska få någon ordning på det.  

***

Sveriges inneminister nummer ett, dvs inrikesminister Anders Ygeman (S) har insett att de marockanska barnen måste tillbaka till Marocko. Och det så snart som möjligt. Här kan de inte stanna. För att åstadkomma det ska vi ge dem en enkel biljett tillbaka. Marocko har tidigare vägrat ta emot utvisade gatubarn då de naturligtvis saknar pass. De kan lika gärna komma någon annanstans ifrån. Men det hindret tror Anders Ygeman nu att han ska klara av. Men han vill också ha vårdplatser och vårdboenden anpassade till denna grupp. Problemet är väl att de marockanska "barnen" inte vill bli omhändertagna. Gatan är deras hem och så har de alltid varit. De vet inget annat. 


Barnen från Marocko flyr från fattigdomen, skrev författaren och frivilligarbetare Jennie Silis på SVT Opinion den 5 februari. 

Det är onekligen intressant läsning som beskriver ett underutvecklat, empatilöst land som möjligen kan jämföras med Sverige för ett par hundra år sedan. 

Men det är inte vår sak att frälsa Marocko. 

Marocko måste själv vakna ur sin hedniska slummer och börja bygga upp ett land som åtminstone något lite kan jämföras med civilisationerna i Väst. Varje land med självaktning tar hand om sina barn. Inget land värt namnet accepterar förekomsten av gatubarn som växer upp och fostras till kriminella ligister. Kampen för mänskliga rättigheter och jämställdhet för alla måste skapas även i Marocko. Det kan inte göra här och vi kan inte göra det åt dem. 

Sak samma med alla eu-migranter som tigger i vårt land. Jag struntar i om de är rosa eller gröna eller komna från himlen. De måste hem och själva bygga upp sina länder. Det kan ingen annan göra åt dem. 

onsdag 3 februari 2016

Tack Bo Levin...


för ett strålande reportage!
Och tack Monica för kontakterna ni fick av mig...

lördag 30 januari 2016

Såååå fint. Tack!

Annica Tiger var en fantastisk medmänniska och en väldigt generös kvinna.
Hon blev uselt behandlad av underutvecklade näthatare på ett sätt hon inte gjort sig förtjänt av. 
Det är en skam för svensk rättvisa att den verbala misshandeln och den omfattande förtalskampanjen kunde fortgå inför öppen ridå. Det är en skam för svenskt rättsväsende att hon lämnades utan hjälp och tvingades dra sig undan för att sakta men säkert förtvina i sorg. 

Det är glädjande därför att så många nu höjer henne till den nivå hon gjorde sig förtjänt av.
Synd bara, att det kom så sent. Så glad hon hade varit om hon anat.
Jag  hoppas att hon följer oss från sin himmel när hennes heder nu sakta men säkert återupprättas.   

Klicka på artikeln så blir den lite större!

måndag 18 januari 2016

Sammansvärjningen mot Gustav III blev heller aldrig utredd!

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson skriver idag: 

Tänk om Leif GW Persson gör som polisen gjorde 1792 när Gustav III mordet klarades upp

 
När Gustaf III mördades lyckades polisen spåra mördaren med hjälp av hans flintlåspistoler.
Nu kanske Leif GW Persson gör samma sak – med den revolver som kan ha använts vid Palmemordet.
GW,SVT
Expressens Tommy Schönstedt var förste journalist på mordplatsen. Det var för honom som ett vittne, fortfarande med Olof Palmes blod på sig, berättade att det var statsministern som hon hade försökt rädda.
Läs hela krönikan här. 

Men han är dåligt påläst. 

Jacob Johan Anckarström var förvisso den man som höll i vapnet - en 1790-talets Christer Pettersson om ni så vill - men sammansvärjningen bakom mordet blev aldrig utredd. En flagrant parallell till mordet på Olof Palme alltså. 

Den som anses ha kommit närmast sanningen var fil lic Anders Larsson som vid sin bortgång 1958 efterlämnade ett manuskript till en doktorsavhandling med titeln "Sammansvärjningen mot Gustav III". Hans forskningsarbete - med mycket nytt källmaterial - var då avslutat men hann aldrig bli vetenskapligt granskat. Boken kom därför aldrig i tryck. 

Den föreligger dock i en 400-500-sidig maskinskriven variant trots allt utgiven av Historiska Institutionen vid Uppsala universitet 1959.

Låt oss hoppas att Leif GW Persson kommer längre än så. Jag är personligen övertygad om att han redan har sanningen som i en liten ask och att det hela kommer att landa i polisspåret. Det är bara beviset som saknas. 

lördag 16 januari 2016

De satte ut sina barn på vägen och riskerade deras liv på grund av missnöje med mat och boende samt bristen på kommunikationer och affärer!

Men om vi som tar emot dem och betalar kalaset ens blir det minsta upprörda över deras klagomål på dålig service så dras omedelbart rasistkortet! Nog är det väl bra korkat ändå! Samhället måste kunna ställa krav även på flyktingar! De som agerar så här - och de är många - måste ha kommit till fel land! De kan definitivt inte ha flytt för sina liv i alla fall. Då uppför man sig inte så här. Något är väldigt fel i den rådande flyktingsituationen. 
De satte ut sina barn mitt på vägen!
Fullt med folk på vägen

UPPDATERAD 20.50 Ett 20-tal personer hade satt sig på länsväg 140 på torsdagseftermiddagen för att uttrycka sitt missnöje. "Hade jag inte sett reflexerna på barnens overaller så hade jag kört på dem!"

Polisen fick larm strax före klockan 15 på torsdagen att en grupp asylsökande, barn och vuxna, befann sig på länsväg 140 och hindrade trafiken.

Enligt stationsbefäl Björn Tannfelt var det en grupp från asylboendet Fröjelgården.

– De är missnöjda med sitt boende och sitter på vägen för att uttrycka sitt missnöje. Vi har varit där och försökt få dem att flytta sig, men vi kan inte ha en patrull på plats hela tiden. Det är ingen polissak egentligen, sade han på torsdagkvällen.

Har ni pratat med dem och förklarat att det är farligt?

– Ja, de är väl medvetna om risken. Det är därför de sitter där, för att utrycka sitt missnöje, säger Björn Tannfelt.

Enligt Björn Tannfelt kunde polisen inte göra så mycket. De kan lyfta bort folk om de hindrar trafiken, men de kan inte hindra dem från att gå tillbaka. Polispatrullen hade därför lämnat platsen under eftermiddagen efter att upprättat en kontakt med Migrationsverket.

En mycket skärrad kvinna kontaktade Helagotland.se efter att ha passerat platsen vid 17-tiden.

– Hade jag inte sett reflexerna på barnens overaller så hade jag kört rakt på dem. Det var fullt av folk på vägen och de flyttade sig inte. Jag tutade flera gånger, då flyttade de sig så smått.

Kvinnan tog även kontakt med polisen och är upprörd över att man inte tänker göra något.

– Jag kan inte leva med att ha kört på någon, jag skulle bli knäckt för livet. Någon måste göra något!

Clas Dahlén, ägare till Fröjelgården, berättade senare på torsdagkvällen att det handlar om en person som under en längre tid varit missnöjd över olika saker. Under lunchen blev mannen upprörd över matutbudet.

– Han fick med sig några andra och de gick upp och ställde sig på vägen i protest. Vi gick upp och pratade med dem och de kom ner igen, men under tiden stod de på vägen vilket naturligtvis är olyckligt och farligt för dem. Vi ser väldigt allvarligt på det och åtgärdade det snabbt, säger Clas Dahlén.

Han bekräftar att gruppen med barn och vuxna var kvar på vägen när polisen lämnade platsen.


– Vår verksamhetschef, som också talar deras språk, pratade med dem och fick dem att förstå, när den första frustrationen lagt sig. Det här är människor med väldigt mycket känslor i svallning och en liten grej kan nå oanade proportioner. Nu är allt lugnt igen och de satt och åt middag för en stund sedan.

____________


Efter vägprotesten: "De flesta är nöjda"

ASYLBOENDET I FRÖJEL Migrationsverket säger att det inte finns något stort missnöjde med asylboendet på Fröjelgården.

Ett 20-tal personer satte sig på torsdagseftermiddagen mitt på länsväg 140 i Fröjel för att demonstrera sitt missnöje med asylboendet på Fröjelgården. En kvinnlig bilist som passerade människorna på vägen var mycket upprörd när hon hörde av sig till H.elagotland.se:

– Hade jag inte sett reflexerna på barnens overaller så hade jag kört rakt på dem


Anledningen till att de asylsökande protesterade uppgavs vara att de är missnöjda med boendet på olika sätt. Det är oklart vad de tycker inte fungerar.

Mikael Landberg, enhetschef på Migrationsverket, känner till klagomålen från gruppen.

– Det är framför allt en person som är drivande i vissa missnöjesyttringar. Han är enligt uppgifter jag fått psykiskt labil.

Mikael Landberg säger att uppgifterna kommer både från verksamhetschefen på boendet, Clas Dahlén, och från Migrationsverkets personal som är på plats flera gånger i veckan.

Mikael Landberg menar att standarden på boendet är bra och följer de regler som gäller för upphandlingen. Reglerna handlar bland annat om hur många toaletter och duschar det ska finnas och vilken temperatur det ska vara i rummen.

– Vi har uppfattningen att de flesta är nöjda, säger Mikael Landberg.

– Det är vandrarhemsstandard men det är absolut ett värdigt boende och vi ökade på strömförsörjningen när det blev kallare, säger verksamhetschefen Clas Dahlén.

Mikael Landberg säger att Migrationsverkets personal är öppna för klagomål och att de besöker öns asylboenden flera gånger i veckan.

– Det vi fått klagomål om har inte handlat om själva boendena utan om bristen på kommunikationer för att kunna ta sig till affärer bland annat, säger han.

torsdag 14 januari 2016

Så klokt...

Sydsvenskan:

Så här är det faktiskt. Varenda kvinna vet det. Frågan är varför vi accepterar det. Eller kanske varför vi har accepterat det tidigare. För nu är det väl ändå över ändå. Det som fattas våra svenska män måste tillföras genom uppfostran, om man så vill. Våra importerade svenskar måste informeras vid gränsen och acceptera faktum. Varken mer eller mindre. Det måste vara ett absolut villkor för ett liv i Sverige. 

Ingrid Lawesson
Så klok...
Trakasserier förekommer hela tiden.
Det ingår i unga kvinnors vardag.


Rapporteringen om händelserna i Köln och på andra håll kan ge intryck av att detta är en typ av övergrepp mot kvinnor som förekommit någon enstaka nyårsnatt här eller festival där. Även Rikspolischefens uttalanden går i samma riktning.

Sanningen är att sådant händer hela tiden – var som helst, när som helst.
Det ingår i alla flickors och unga kvinnors vardag, i alla fall i större städer.

Varför flickor och unga kvinnor inte anmäler när de blivit antastade och till och med utsatta för övergrepp? De är uppgivna, därför att sådant händer ständigt, hela tiden – i skolan, på jobbet, när de ger sig ut på gator och nöjesställen på kvällarna.

De skyldiga kan vara vuxna män, även äldre, eller grupper av yngre killar.
Ofta blir de direkt hotfulla när kvinnorna avvisar dem. Kvinnor blir förstås rädda och är glada om de lyckas ta sig därifrån utan skador. De är så "vana"
att de resignerar, och sällan eller aldrig har de sett dessa trakasserier bestraffas. Alla känner också till det löjligt låga straffvärdet i dessa brott.

För många hundra år sedan instiftade Magnus Ladulås lagen om kvinnofrid.
Såväl gamla som unga svenska kvinnor kan vittna om att den aldrig varit en realitet. Därför är det utmärkt att denna typ av trakasserier äntligen uppmärksammas och att många reagerar.

Redan för flera år sedan kontaktade jag Malmöpolisen om detta. De kände till problemet och skulle försöka öka patrulleringen. Nu hör vi att polisen mörkat sådana trakasserier därför att förövarna varit av utländsk härkomst.
Fel politiska krafter tjänar på det.

Polisiära åtgärder kan stödja de förändringar som behövs, men räcker inte alls. Det behövs värdegrundsarbete och handlingsplaner på alla håll - i skolan, på arbetsplatser, i familjerna.

Vi måste ladda – uttrycket lånat från Sveriges radios "Studio 1" – unga killar, föräldrar och skolan med argument mot dessa brott, lära dem att själva reagera mot dem. Man ska rapportera till och tala med föräldrar om de brott deras söner begår, få även de föräldrar och andra vuxna som själva har en oacceptabel kvinnosyn, att förstå att detta inte är okej.

När jag frågar flickor vad det är för killar och män som inte låter dem röra sig fritt får jag till min sorg höra att de till allra största delen är av utländskt ursprung. Jag tolkar det som att man vid introduktionen av de nya svenskarna inte tryckt tillräckligt hårt på vad som förväntas av dem som lever och bor i vårt land.

När det gäller de nyanlända måste de under sin första tid i Sverige få mycket tydlig information om att alla i Sverige, oavsett kön, ska kunna röra sig fritt. Många kommer från länder där kvinnors frihet är starkt begränsad, något som absolut inte kan tolereras här. Detta måste också vi se, diskutera, upprätta handlingsplaner mot, alla vi som är långt ifrån invandringsfientliga.

Sopar hela Sverige detta under mattan ger vi genom vår tystnad främlingsfientliga och rasistiska krafter monopol på frågan och ger dem fritt spelrum.

Ingrid Lawesson


Ingrid Lawesson är före detta språklärare. Har alltid varit intresserad av samhällsfrågor, andra länder och internationella relationer.

tisdag 12 januari 2016

Varför är somliga män sämre än grisar?!

Ja, det är för allt i världen taskigt att blanda in grisar i detta men ändå...

Aftonbladet skriver i dag om Jonatan som räddar flickor från prostitution, ett öde värre än döden. Här i Europa uppdagas nu en ny sorts sextrakasserier av män i grupp. Mestadels araber och nordafrikaner, flyktingar från länder som inte är i krig.

Man måste ställa frågan: 

Vilka är de män som tar sig friheter, sextrakasserar och våldför sig på flickor och kvinnor? Vad är det som gör att somliga män så fort de ser en kroppsöppning måste dit med snorren och våldföra sig?

Hur är det ens möjligt att flickor stängs in i små rum och våldtas 30 gånger om dagen?

Hur är det ens möjligt för en man att stoppa sin käraste kroppsdel och vispa om i en hålighet som måste intas med våld och där andra män har grisat ner före honom? Snuskigt och äckligt är bara förnamnen. Och vem vill sedan ha en sådan man? Fy för den lede.

Något är uppenbarligen allvarligt fel på en stor del av jordens befolkning av manligt kön. Gick det fel i tillverkningen tro? Är det arv eller miljö? Normalt är det ju inte. 

Frågan är om det kan repareras. Om inte så måste samhället skyddas. Världens hopp står till män som Jonatan. Och de är turligt nog flest. Övriga är ett problem som politikerna måste ta itu med. Helst redan i går!

Han räddar flickor från prostitution

Jonatan Alfvens vardag pendlar mellan att hoppa i taket av lycka och att gråta floder av sorg. Så är livet för de som jobbar med att rädda flickor från trafficking.
– Mänskligheten måste få veta detta, säger Jonatan till Aftonbladet.

Det är genom hjälporganisationen LoveNepal som Jonatan arbetar med att rädda flickor från sexhandel. De jobbar både med fritagning av flickor från själva bordellerna och att rädda de som riskerar att hamna där. Flickorna tas till barnhem där de får bo, äta och studera.

30 våldtäkter per dag
Jonatan och hans kollegor besöker bordellerna för att rädda flickor.
Bordellerna liknas vid fängelser med små, trånga celler.
– Atmosfären där är fruktansvärd. I de här små cellerna tvingas flickorna utstå uppemot 30 våldtäkter per dag. I de områdena jobbar vi hela tiden med att försöka rädda barnen.

”Gråter floder av all ondska”
Flickorna som räddas direkt från bordellerna är oftast mellan 15 och 20 år gamla. De som räddas i förebyggande syfte är några år yngre. För några månader sedan räddade en flicka som var tolv år gammal. En vardag som inte alltid är helt lätt att vistas i, enligt Jonatan.
– Det är en ren och skär berg och dalbana. Ena dagen hoppar man i taket av lyckan efter framgångsrik räddningsoperation. Andra dagen sitter du i en trädgård och gråter floder av allt motstånd och ondska.

Räddat 600 barn
Sammanlagt bor det nu cirka 600 barn på de olika barnhemmen. Vissa har räddats direkt från stora bordeller i städer och vissa har räddats från bordeller i sina hembyar. Jonatan vill väcka frågan om barnprostitution och är väldigt aktiv på Facebook.
– Det är min dagbok samtidigt som det är min megafon till att väcka frågan.

Det som sker på dessa platser är något som mänskligheten verkligen behöver få veta. Hur mycket det än svider så är det inget argument för att stänga det ute.



torsdag 7 januari 2016

Jag har nåtts av ett dödsbud...

Annika Tiger

En av mina meddrabbade har lämnat oss.



Vi kände inte varandra och har aldrig träffats.
Men jag talade med henne för en tid sedan. Jag berättade att det äntligen blivit ett åtal.
Hon var svårt sjuk och sa att hon antagligen inte skulle överleva rättsprocessen.
Än mindre skulle hon orka eller ens hinna driva en egen.
- Det är min fasa att alla lögner han skrivit om mig ska bli mitt eftermäle.
Så sa hon.
Hon har hållit sitt privata helvete dolt för familjen. 
Hur hon nu har orkat det. 

Faktum är att det var hon som visade vägen.
Hon satsade alla sina besparingar på att låta en advokat göra anmälan. 
Så att det verkligen skulle hålla.
Det hjälpte inte. Lagen hade ännu för stora brister. 
Jag tog vid där hon slutade och har kommit en bit längre på väg.

Så jag vänder mig direkt till Dig nu Annika.
Jag är bedrövad över att du inte fick leva längre.
Jag är förtvivlad över att du inte i verkliga livet själv fick ställa plågoanden mot väggen.
Att han, som det verkar, kom undan så lätt.
Det är fruktansvärt att omvärlden - av ren och skär självisk feghet - inte hade kurage nog
att rakryggat ta ställning mot. Att han tilläts och ännu tillåts hålla på.
Eller rättare sagt, ännu inte hindras av lagens långa arm från att begå dessa brott.
Nu när du är borta står övergreppet fullständigt klart.
Det går inte att förlåta.

Jag står inför den första rättsprocessen nu.
Det lär bli flera.
Och jag lovar dig Annika:
Jag ska kämpa med alla krafter jag någonsin kan uppbringa
för att återupprätta din och min och alla de andras heder som har solkats av hans illasinnade lögner.

Tack för att Du fanns!
Du var bra.
Vila i frid.
http://www.dagensanalys.se/2016/01/natlegenden-annika-tiger-ar-dod/

http://acdc-adhd.blogspot.se/2016/01/vi-kommer-aldrig-att-svika-dej.html

http://digital.di.se/artikel/en-svensk-internetpionjar-ar-dod

http://www.svtplay.se/video/5725670/kulturnyheterna/kulturnyheterna-08-01-21-18?start=auto
(efter David Bowie, 1.30 minuter in i inslaget)




torsdag 31 december 2015

Gott Nytt År!


Tack för alla fantastiska jul-, nyårs- och god fortsättningskort!

Gott Nytt År 

Alla vänner runt om i världen!

måndag 28 december 2015

Sverige bör absolut förbjuda all form av våld och förtryck och alla dess symboler dikterat av hederstänkande

Sara Mohammad, Stiftelsen Glöm aldrig Pela och Fadime, gör mig och andra uppmärksamma på en ledare av Mattias Olsson i Norrköpings tidningar.

Vart tog feminismen vägen?
LEDARE Nyligen skrev ett antal företrädare för flera olika kvinnoorganisationer, till exempel Sveriges kvinnolobby, S-kvinnor, Centerkvinnor och Varken hora eller kuvad och Liberala kvinnor, en debattartikel i Svenska Dagbladet. Artikeln var riktad till jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) och handlade om kvinnors situation i "socialt utsatta förorter". 

Som bekant har en debatt tagit viss fart under året där det framkommit att situationen i många så kallade utanförskapsområden är synnerligen illa. Företrädare för reaktionära och extrema föreställningar agerar någon form av moralpolis och kräver att omgivningen rättar sig efter deras föråldrade och felaktiga uppfattningar.

Unga kvinnor får inte gå ut ensamma, man kontrollerar vad kvinnor har på sig och vem de träffar. Unga pojkar får agera spioner på sina äldre syskon. "Bra flickor" kommer hem tidigt på kvällen, "dåliga flickor" är ute längre.

Föreställningar som inte hör hemma i det svenska samhället 2015, föreställningar som vi lämnat bakom oss för decennier sedan.
Läs hela artikeln här. 

Det hela är oerhört korkat. Mattias Olsson noterar krafter i samhället som vill garantera flickor en "mansfri miljö" så att de ska kunna spela boll. Han nämner även ett pinsamt mp-förslag om könsseparerade badtider i offentliga badhus så att flickor kunna bada (vilket de annars inte får för den bakåtsträvande, hederstänkande mansrörelsen i vissa kulturer). Det är direkt pinsamt. Man behöver sannerligen inte vara feminist för att inse det. Hur kan någon ens komma på tanken att falla till föga för dessa efterblivet galna mäns genuina kvinnoförtryck.  

- Vad har hänt med genussyn och feminism i Miljöpartiet, undrar Mattias Olsson. 
- Hur kan man vara för könsseparerade badtider och kalla sig feminist samtidigt? 

Det kan man inte. Det enda man gör är springer könsförtryckarnas ärenden, legitimerar hedersförtrycket och sviker våra egna inhemska ideal. För som Mattias Olsson påpekar, svensk lag gäller, överallt och hela tiden. 

"Vi måste alla se till att samhället står upp för de principer om lika rätt och lika värde som vi under lång tid och med viss möda har mejslat fram. Allt annat är att ta långa kliv baklänges i utvecklingen."

Mattias Olsson kan inte ha mera rätt. 
I Sverige gäller svenska lagar, regler och traditioner. De som kommer hit måste ta seden dit de kommer. I synnerhet vad gäller mänskliga rättigheter. I vårt land är det förbjudet att förtrycka andra. Alltid och i alla lägen. Vi ska inte ens tänka tanken på mansfria miljöer och könsseparerade badtider. Det är en skymf mot Sverige och den svenska demokratin till och med.  

Vi bör till och med ta oss en grundlig titt på företeelsen "mäns våld mot kvinnor" och förekomsten av såväl kvinnojourer som skyddade boenden. De ska helt enkelt inte behövas. Kvinnor och barn ska aldrig gömmas undan. Om de är utsatta för våldsamma män så är det männen som ska plockas bort ur gemenskapen. Det är för jävligt att de får gå fria i samhället medan kvinnor och barn tvingas gömma sig. Det måste vi helt enkelt ändra på. Det är en självklar och inte på minsta vis en feministisk fråga. 

Sara Mohammad gör ett fantastiskt jobb mot hederstänkande och hedersrelaterat våld inom sin stiftelse. Absolut. Det jag inte förstår är hennes önskan om att den svenska feminismen - och i synnerhet Gudrun Schyman - ska lösa hennes och hennes medsystrars problem med den förfärliga hederskulturen. Det är att alltför lättvindigt skyffla över sina problem på andra, menar jag. Hederstänkandet måste avvecklas och förintas inom den egna kulturen av dess eget folk. Det kan ingen hjälpa dem med.

Det hederstänkande som mot vår vilja ankommit till Sverige - och alla dess symboler - bör helt enkelt förbjudas. De som envisas utöva det - exempelvis med förtryck av flickor och kvinnor i förorterna som nämns ovan - bör utan pardon utvisas på livstid ur landet. I Sverige finns absolut inget utrymme för sharialagar. Det innebär också att vi i första hand bör erbjuda vårt beskydd till kvinnor och barn. 

Jag har för övrigt en uppgift om att Fadime Sahindals pappa - Rahmi Sahindal som dömdes till livstids fängelse sedan han avrättade sin dotter Fadime i Uppsala 2002 - nu har fått tidsbestämt straff och kommer att friges inom två år. Frågan är varför? Kan man åtminstone hoppas på utvisning?
Han skyller fortfarande, enligt uppgift, mordet på sin son. Denne sköts 2014 ihjäl av polis. Läs om tragedin här