lördag 30 maj 2015

Det har svenska folket väntat på!

Stefan Löfvén:
Problemet med tiggarna ska lösas...
i Rumänien!

Bra uttryck:
"Det är inte lätt men det är rätt"


Missa inte statsministern i Nyhetsmorgon!

Jag tycker för min del att Stefan Löfvén formulerade problemet på ett alldeles utmärkt sätt.
Yes!

Läs också detta!
"Nu kartläggs brottsligheten i samband med tiggeri.

fredag 29 maj 2015

Putins nättroll Ludmila talar ut...

 – ”oacceptabelt”


Aftonbladet:

Ludmila Savchuk hade som jobb att skriva positiva inlägg på internet om Rysslands president Vladimir Putin – och negativa kommentarer om Ukrainas president Petro Porosjenko och USA. Den här typen av jobb ingår i den ryska så kallade ”trollfabriken” och är en del i Putins informationskrig, skriver DN.

Men Savchuk har vänt sig emot sin tidigare arbetsgivare Internet Research och stämt företaget. Den officiella anledningen är att hon aldrig fick ett formellt anställningskontrakt, men hennes större syfte är att propagandaverksamheten ska komma ut i ljuset. Savchuk har byggt upp en organisation mot politisk nätpropaganda.

– Det som förenar oss är att vi alla anser att metoden med ett informationskrig är oacceptabel, säger Savchuk i en intervju med The Guardian.

Fallet ska tas upp i domstol i Sankt Petersburg inom kort dn.se

Både regeringstrogna och oppositionella i organisationen
themoscowtimes.com

Beskriver arbetsgivaren som en ”trollfabrik”
theguardian.com

måndag 25 maj 2015

Jämställdisterna och dess "patriarkala pekoral" - en samhällsfara!

Jag har tidvis sedan hösten 2008 dessvärre befunnit mig i den här delen av bloggvärlden. Det finns mycket att berätta om den och dess invånare men den största av chocker tillika besvikelser var och är tveklöst bekantskapen med den så kallade papparättsrörelsen, de så kallade jämställdisterna, en skara rättshaverister som tveklöst utgör en fara för själva samhällsbygget. Här lever de och frodas i all sin förfärlighet under ytan till den intet ont anande normala världen.

Jämställdisterna präglas av sina kvinnofientliga antifeminister som omhuldar i första hand män som kommit till korta i vårdnadstvister. Förvånansvärt många har dessutom varit misstänkta eller är dömda för sexuella och andra övergrepp på barn. I gruppen ingår även dessa mäns nya kvinnor som för kärlekens skull till synes blint strider vid deras sida.

Det är ett otäckt gäng som inte skyr några medel.
Om det minner exempelvis den hänsynslösa uthängningen av Kjell Åke Bjurkvist med de minst sagt detaljerade beskrivningarna av de sexuella övergreppen mot honom som barn hämtade direkt ur domstolshandlingarna. I hela sitt liv kämpade han för utsatta barn. Det fick han betala ett högt pris för och i dag finns han inte bland oss längre. Måtte de för uthängningen skyldiga - och i synnerhet deras härförare - ha vett att skämmas!

Under några år var det hårda duster här i bloggtrakten.
Jämställdisterna hävdade att det saknas fog för begreppet mäns våld mot kvinnor. Sak samma med sexuella och andra övergrepp på barn. De för med kraft fram tesen att barns vittnesmål om dylika övergrepp alltid är resultatet av kvinnors hjärntvätt. Eller så är kvinnorna gärningsmän. Pappor i betydelsen män är alltid oskyldiga. Följaktligen sitter mängder av oskyldiga män i våra fängelser.

Talespersoner som den så kallade "forskaren" (jag hade här skrivit in en icke korrekt titel som nu har tagits bort) Max Scharnberg (som aldrig borde ha fått någon tjänst vid Uppsala universitet), redaktör Ingrid Carlqvist och hennes närmaste polare har offentligen påstått att vuxnas "sex" (observera ordvalet) med barn till och med är hälsosamt. För barnen! Till och med 8 månaders bebisar! Det är först när vuxna börjar förfasa sig över det som skador uppstår. Och så vidare. Det är hur sjukt som helst.

Vi har fått en värld där den förbjudna irrläran PAS ändå utövas. Mammor kan inte längre slå larm om misstänkta övergrepp på sina barn utan att riskera att själva förlora vårdnaden. Pedofiler åtalas inte ens. Allt medan utsatta barn tvingas till umgänge med sina förövare. Barn får ingen hjälp av någon och de kan inte ens fly. Samhället ser stillatigande på medan barn utnyttjas. Vi kommer att få stå till svars för det en dag, tro mig.

De så kallade jämställdisterna lever i en värld fjärran från det normala, en värld som ter sig minst sagt sjuk och kriminell. Allt är kvinnors fel. De borde hållit käft och hållit sig till att vara sliddjur, som en av dem skrev. Det är knappt man tror att det är sant. Män är det däremot alltid synd om. Stackars, stackars...

Som tur är har de fel.
Jämställdisterna är en grupp att verkligen se upp för.
De är dessutom infernaliskt tröttsamma att lyssna på och än värre att debattera mot. Det är rent av dumt att ens ödsla tid på dem.

Följaktligen var det med en djup suck jag tog del av Maciej Zarembas högljudda artikelserie i DN. Än en gång samma gamla trams helt utan verklighetsgrund. Hur i all världen lyckades eländet leta sig in i den fina morgontidningen?

Nu har Kajsa Ekis Ekman gått i svaromål.
Så jäkla bra.
Tack för det!
Jag instämmer i varje ord.


Verkligheten går förlorad bland påstådda skandaler och snyfthistorier

Dagens Nyheter: 


Kajsa Ekis Ekman
KULTURDEBATT. Maciej Zarembas ”Rättvisans demoner” lyfte fram hur rättsväsende och socialtjänst behandlar män illa vid vårdnadstvister. Berörande, men vad säger statistiken? Det vanligaste är att män får vårdnad eller umgängesrätt – oavsett vad de har gjort, skriver Kajsa Ekis Ekman.

Att avslöja en skandal är en konst. En ännu större konst är dock att lura i läsaren att man har avslöjat en skandal – trots att alla ens uppgifter visar på motsatsen. Maciej Zaremba kan båda två. Hur han gör? Han berör. Han vet att den svenska borgerligheten älskar snyfthistorier, bara de försetts med kvalitetsstämpel. Zarembas senaste artikelserie ”Rättvisans demoner” innehåller inte mindre än två gråtande barn, en gråtande kvinna och en gråtande man. Den har fått halva Sverige och DN:s ledarsida att ropa rättsröta och skandal. Tesen är häpnadsväckande: hela det svenska rättssystemet och socialtjänsten styrs av ett dolt manshat, som gör att en mängd oskyldiga män förlorar vårdnaden om sina barn och till och med spärras in.

Kan det verkligen vara sant? Författaren försäkrar oss i bästa konspirationsstil att han läst ”ett par tusen sidor dokument” och ”har adresserna” till advokaterna. Vi bänkar oss i väntan på ett gigantiskt avslöjande. Det börjar litterärt: ”En dag befinner sig Erik K mitt i en mardröm” eller ”Därför ska jag nu berätta en liten historia, lika osannolik men lika lärorik.”

Läs mer av artikeln här. 

forts 
Det närmaste Zaremba kommer en riktig granskning är att hitta femton fall av ansökningar till JK för skadestånd. Femton fall av oskyldigt dömda alltså – åtta gäller Thomas Quick. Vi blir alltså kvar med sju fall. Bara två av dessa handlar om män som friats efter att ha fällts för att ha förgripit sig på sina döttrar. Två fall på tio år, alltså. Men Zaremba tillägger suggestivt: ”Det kan finnas flera.”

Om Zaremba haft förmågan att dra slutsatser av sitt eget material, skulle han ha sett att det visar precis samma sak som forskningen: det vanligaste är att män till slut får vårdnad/umgängesrätt. Oavsett vad de gjort. En pågående studie från Uppsala universitet visar att i 69 av 93 fall då en far har utövat våld eller begått övergrepp mot mamman eller mot sina barn, och även i de fall då barnen uttryckligen inte vill ha kontakt med pappan, får han ändå umgängesrätt. Trots att lagen ändrades 2006 så att barnens bästa ska komma i första rummet, det vill säga före en ”nära och god kontakt” med båda föräldrar. Det tycks alltså som att det finns mycket att anmärka på med rättvisan – men inte det som Zaremba menar, utan motsatsen. I stort som all svensk och internationell forskning på ämnet visar att det snarare är barns rättigheter som kränks i rättegångar, inte fäders. (Bagshaw et al 2010, Ekbrand 2006, med fler).

Om Zaremba hade studerat Maria Erikssons forskning i stället för att rycka ut lösa citat, hade han funnit att i 71 procent av de fall av vårdnadstvister där uppgifter om våld finns görs ingen riskbedömning för barnets välbefinnande.

Vad gäller sexuellt våld, finns det en annan skandal att gräva i: av alla anmälda sexualbrott leder endast en procent till åtal, enligt en rapport från BRÅ 2012. Andelen uppklarade brott är dessutom betydligt lägre när det gäller sexualbrott mot barn.

Men förmodligen märker Zaremba själv att han inte lyckats bevisa sin tes, för artikelserien urartar i ett strukturlöst angrepp på feminism, psykologer och kvinnliga socialarbetare. Allt hänger ihop: identitetspolitik, domarna mot Thomas Quick, styckmordsrättegången på 80-talet, forskaren Eva Lundgren. Alla har det gemensamt att de vill åt mannen på något sätt. Men mannen, ropar Zaremba, är oskyldig! Zaremba har sannerligen uppfunnit en ny genre här: det patriarkala pekoralet.
Kajsa Ekis Ekman

Läs också Åsa Lindeborgs krönika om eländet Zaremba.

Och det här:
Barnets bästa har blivit det motsatta!

lördag 23 maj 2015

Elisabeth Taylor...

Jag råkade hitta den här.
Ska se den vid nåt tillfälle och lägger den här så länge...


torsdag 21 maj 2015

Hur svårt kan det vara...?

Heja Justitiekanslern!

Staten misslyckades med att skydda hennes privatliv 
- 40 000 till smygfilmad kvinna.

Dagens Juridik: 

Justitiekansler Anna Skarhed

Kvinnan smygfilmades av sin pojkväns styvpappa under flera år men eftersom det då inte fanns något förbud mot kränkande fotografering lades utredningen ner. Justitiekanslern konstaterar nu att staten misslyckades med att skydda kvinnans privatliv enligt Europakonventionen och hon får därför 40 000 kronor i skadestånd.


Kvinnan var tonåring när hon smygfilmades av sin pojväns styvpappa under besök hos pojkvännen. Det visade sig att styvpappan hade utrustat bostaden med dolda kameror som styrdes av rörelsedetektorer. Kameror hade under mer än tre års tid spelat in paret nakna och i sexuellt intima situationer.
Åklagaren la dock ner utredningen eftersom gärningen inte var kriminaliserad då - någonting som den är idag.
Europakonventionens skydd för privatliv
Enligt Justitiekanslern står det klart att smygfilmningen omfattas av skyddet för privatlivet i artikel 8 i konventionen.
I ett annat fall, målet Söderman mot Sverige, fick en flicka rätt i Europadomstolen till 10 000 Euro för att hon som 14-åring smygfilmats i duschen.
Justitiekanslern anser att omständigheterna i de två fallen liknar varandra och slår fast att staten har misslyckats med att skydda kvinnans rätt till privatliv enligt Europakonventionen.
Ideellt skadestånd
Kvinnan får nu 40 000 kronor i ideellt skadestånd från staten.


JK kommer fram till beloppet genom att bland annat väga in att smygfotograferingen skett under en längre tid och fångat intima sexuella aktiviteter mellan sökanden och hennes pojkvän i hans hem. ”Å andra sidan har inte framkommit att kvalitén på bilderna har varit särskilt god och inte heller att bilderna har spridits.”

En flagga för Jorden...


En flagga för Jorden. Hur skulle den kunna se ut? Det frågade sig Oskar Pernefeldt under sitt examensarbete på Beckmans. Resultatet blev en flagga att:
1) använda vid representation av planeten Jorden men kanske framför allt
2) en flagga till påminnelse om att vi ALLA har ett gemensamt ansvar för den. 

Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig!

onsdag 20 maj 2015

Tänkvärt...

http://www.aftonbladet.se/debatt/article20787683.ab

Startsidan / Debatt 2015-05-13

Föraktet är värre än övervikten i sig

Debattören: Samhället genomsyras av fördomar mot dem som väger för mycket

Var fjärde svensk man och var femte kvinna förväntas vara överviktig år 2030. Det visar en ny rapport från WHO, men som också säger att Sverige ligger bra till jämfört med andra europeiska länder.
Rapporten gav nytt liv till debatten om en fettskatt. En skatt på fet mat alltså. Folkhälsominister Gabriel Wikström (S) menar att en sådan skatt i dagsläget inte är aktuell, men att det inte går att utesluta som ett alternativ längre fram.
Övervikt har kommit att bli något av det vi är allra mest rädda för. Många är villiga att förkorta sina liv, bara för att slippa vara feta. I en studie från Yaleuniversitetet undersöktes människors syn på fetma och övervikt.
Hälften kunde tänka sig att ta bort ett år från sina liv för att slippa att vara feta och 15 procent kunde tänka sig att korta ner sina liv med 10 år.
Ett helt decennium. 14 procent utvecklade hellre alkoholism än att vara feta och 10 procent föredrog att deras egna barn var anorektiska framför överviktiga.

Jag tänker på det gamla tv-programmet ”Du är vad du äter”, där tittaren trodde att den frossade i andra människors matmisär men egentligen frossade i sitt eget fettförakt. Uttrycket du är vad du äter är en stark symbol för hur synen på ätande och mat har förändrats. Inte längre är mat ett av människans grundläggande behov – mat har fått en egen identitet. För om vi är vad vi äter, måste maten tillföra oss specifika egenskaper.
Kroppen sammankopplas i dag med en hel begreppsvärld, och vi går in i den vid unga år. En studie visade att barn uppfattade jämnåriga, tjocka barn som lata, korkade, fula, olyckliga och icke önskvärda. Med den bakgrunden är det enklare att förstå varför var femte sjuåring vill bli smalare.

När Karolinska Institutet i en rapport meddelade att överviktiga barn presterar sämre i skolan än barn med en lägre vikt, var många snabba med att skylla problematiken på själva övervikten. Men det är den föraktfulla synen på övervikt och fetma som gör att barnet far illa, inte övervikten i sig.
Den feta kroppen har kommit att symbolisera lathet, ineffektivitet och oduglighet. ”Du är tjock” har blivit samma sak som ”du är dålig”. Långt från samhällets idé om den smala kroppens kontroll och självbehärskning.

När jag hade ätstörningar och var underviktig ville jag bli frisk för att kunna njuta av att äta mat. Men det överskuggades länge av min paralyserande rädsla för att bli tjock. Jag var som någon i den där studien, som föredrog en dödlig psykisk sjukdom som anorexi framför att vara tjock.
I dag förstår jag att jag bland annat var rädd för att förknippas med den begreppsvärld som samhället föraktar. Jag var rädd för att ses som en oduglig människa som hade tappat kontrollen. Jag hade inte fått några verktyg för att förstå att tjock inte var någonting annat än en kroppsform, utan hade lärt mig att den tjocka kroppen var sammankopplad med en rad egenskaper och attribut. Det är ett stigma som en smal kropp aldrig behöver ta ställning till.
Att våra kroppar behandlas så olika, att våra kroppar tros inneha så skilda egenskaper beroende på hur vi ser ut, har blivit en fråga om moral. Som det enkelt uttrycks i poden The Body Shaming Epidemic: När en smal person ligger i soffan och kollar på tv antar vi att den vilar, när en tjock person gör detsamma antar vi att den är lat.
Fördomarna genomsyrar hela samhället och sipprar igenom både arbetsmarknad och hälsovård, där tjocka människor exkluderas och blir sämre behandlade.
Det är synen på kroppen vi måste förändra. Det är fettföraktet vi måste bekämpa. Kanske är det dags att införa en skatt på förakt.

Michaela Larsson

söndag 17 maj 2015

Av ren omtanke...

... om en känslig person har jag stängt en tråd i bloggen.


tisdag 12 maj 2015

Slavar i Sverige!

Se för all del kvällens Kalla Fakta om de rumänska tiggarna som är slavar i Sverige.
De tvingas tigga och är bevakade av en sorts hallickar som slår dem och tar deras pengar.

Jag har flera gånger sett
att även tiggarna i Vallentuna centrum är bevakade!
En bit bort står bossarna och glor.
De skiljer sig tydligt från mängden och är lätta att se! 

I Rumänien är tiggeri förbjudet.
Men Sverige ställer upp och gör människohandeln möjlig!
Vi hjälper dem inte. Vi stjälper dem!

Läs också detta.

Jag hoppas verkligen att Kalla fakta gör ett program om Lars Gustafsson (?), den svenske mannen som sedan 25 år bedriver någon slags hjälpverksamhet i Rumänien. Det är naturligtvis honom och liknande organisationer vi ska hjälpa!