onsdag 17 december 2014

Patrik Nyberg har blivit Ulf och Dispatch International är ute och cyklar. Igen...

Jag har i dag medvetandegjorts om en sällsynt fånig artikel i rassenazzeblaskan Dispatch International med titeln:
Ny rättegång mot feministisk stalkare.

http://www.d-intl.com/2014/10/26/ny-rattegang-mot-feministisk-stalkare


Ny rättegång mot feministisk stalkare
Det är, enligt uppgift, den så kallade journalisten Patrik Nyberg - nu med nytt namn, nämligen Ulf Nyberg - som skrivit en ur allmänintresset sällsynt ointressant historia om ett civilrättsligt mål som avhandlades i Solna tingsrätt den 7 november.

Den åtalade svaranden kallas "feministisk stalkare" medan målsägaren inte beskrivs alls. Han framställs därmed som ett offer han inte är.
Att svaranden skulle vara en feministisk stalkare har Patrik Nyberg hittat på själv.

Läsaren får veta på vilka bloggar han ibland kommenterar, vad han har för signatur på slaskforumet flashback och vilka personer Patrik Nyberg anser att mannen ska ha förföljt. Incidenser har förvisso förekommit men för stalking finns såvitt jag vet varken belägg eller dom. Det finns följaktligen inga skäl för Patrik Nyberg att - som journalist i en tidning - påstå detta.

Än mindre finns skäl för chefredaktör Ingrid Carlqvist att publicera inkorrekta uppgifter. Den enda rimliga slutsatsen att hon ändå gör det är att hon ränner målsägarens ärenden. Han är nämligen ur sans och balans hämndlysten på allt och hon är hans villiga verktyg. Själv är målsägaren en av Sveriges absolut värsta stalkers. Det kan vem som helst själv konstatera.

Journalistiskt är det helt förkastligt.
Undra på att Patrik Nyberg har valt att kalla sig Ulf. Han försöker tänka på sitt rykte. Dessvärre är det för sent. Ingen normal funtad publicist släpper någonsin mer in honom någonstans efter alla hans undermåliga skriverier i DI. Ett öde han sedan länge delar med chefsredaktör Carlqvast.

Nåväl,
I rättegången i Solna anklagades svaranden, enligt Patrik Nyberg, för att ha publicerat ett bokmanus om en gammal vårdnadstvist på sin blogg. Han ska därmed ha gjort sig skyldig till brott mot upphovsrättslagen.

Det är inte sant.

Sant är att en eller flera okända personer - alternativt målsägaren själv! - hade publicerat ett antal brottsstycken eller citat ur målsägarens text "No daddy" i kommentarsfältet på svarandens omodererade blogg. Och det är ju något helt annat.

Den väl spridda texten "No daddy" är en sällsynt dåligt skriven historia om cirka 40 sidor som inte på något vis kan liknas vid ett bokmanus. Dess enda chans att hamna mellan pärmar är att målsägaren själv finansierar ett print-on-demand-tryck i stil med andra förtalsböcker som han under årens lopp har totat ihop och låtit trycka på skattebetalarnas bekostnad sedan han dragit av kostnaderna i deklarationen.

Jag var ombedd att yttra mig om målsägaren inför rättegången i Solna.
Därför har jag någorlunda följt det civilrättsliga målet som resulterade i att...

Åtalet ogillades. 
Tingsrätten fann att målsägarens påståenden var ogrundade.

Men om det får ni antagligen aldrig läsa i rassenazzeblaskan.
Tanken var nämligen inte att journalistiskt rapportera om ett fall. Tanken är att skada svaranden.

För Ingrid Carlqvist, Patrik Nyberg och deras anhang saknar trivialiteter som om vederbörande är skyldig eller inte skyldig betydelse. Det har de med all önskvärd tydlighet visat många gånger tidigare också. DI är alltså en rakt igenom oseriös nätblaska.

Av nämnda händelse lär vi oss: 

1) att Patrik Nyberg uppenbarligen känner ett behov av att kunna segla under falsk flagg. Därför kallas han numera Ulf Nyberg i nazzerasseblaskan där han gjort sig känd för att hålla i skaftet när den inre kretsen vill att yxan ska gå. Hans uppgift är alltså att utföra sina vänners privata vendettor hur smutsiga de än är. Det har han också ofta gjort just åt den aktuelle målsägaren som uppenbarligen håller såväl Patrik Nyberg som Ingrid Carlqvist i ett fast grepp. Som journalister är deras rykten numera tämligen solkigt för att inte säga totalförstört.

2) att chefredaktör Ingrid Carlqvist utan betänkligheter publicerar - eller känner sig tvungen att publicera - osant material i den hämndlyste målsägarens privata intresse. Se alltså upp med henne. Minsta kontakt kan resultera i en verbal avrättning i nazzerasseblaskan.

3) att det inte råder någon tvekan om att den hämndlystne målsägaren, Ingrid Carlqvist och Patrik Nyberg utgör en treklöver med starka gemensamma intressen, alltså en inre cirkel om man så vill. Den gemensamma nämnaren kommer så småningom att avslöjas. Så här långt får vi nöja oss med deras gemensamma önskan om att skada, krossa och helst för all framtid också förgöra människor de ogillar blir allt mera tydlig. Det kommer att straffa sig i långa loppet. Rätt som det är faller de på eget grepp.

4) att alla tre såvitt känt är återfinns i kretsen av Svensk så kallad Demokrati.

Så vad ni gör, gott folk...
Se upp för den här treklövern!
Det är ett mycket samhällsfarligt gäng. 

Tro aldrig ens för ett ögonblick på något ni möjligen av olyckliga omständigheter råkar läsa i Dispatch International.
Ingenting!

Det är nämligen inte sant.

tisdag 16 december 2014

Finns Satan, det var frågan...

Nerja på Costa del Sol
Jag har varit en sväng i Spanien, njutit av ljuset och värmen och den porlande spanska cavan. Visst är det kallt om nätterna nu, sisådär 14-15 grader, men om dagarna är det varmt och skönt. Särskilt i solen som nästan varje dag gav oss mellan 25 och 30 plusgrader. Superskönt! Särskilt med tanke på mörkret här hemma just nu. Vintern blir liksom lite kortare efter en vistelse där. 

Jehovas vittnen, ett svenskt par, är återkommande besökare i min urbanisation. De tycks alltid gå omkring och knacka dörr. Jag är visserligen ateist - och det vet de - men de är trevliga och jag tycker att man ska respektera varandra så ibland blir det givande samtal. 

Finns Satan?
Ja, den frågan verkade vara deras tema just nu. Om det är aktuellt för världen, Sverige eller bara deras lilla församling i Torre del Mar vet inte jag. Men frågan är onekligen knepig att svara på. För mig och mitt sällskap är väl Satan närmast detsamma som Ondskan och ondskefulla människor som till exempel Putin kunde vi namnge flera.


Den havererade reaktor 4 i Tjernobyl 1986
Ett annat ämne för diskussion var följande citat ur uppenbarelseboken 8:10-11 som lyder: 

"Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till malört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert."

Väldigt många - och särskilt människorna i närområdet - menar att den texten är en förutsägelse eller profetia om kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl. Inte minst för att namnet Tjernobyl faktiskt betyder malört. 

Jag har mött föreställningen om detta många gånger när jag rest och arbetat i de radioaktivt nedsmutsade områdena, så jag tyckte det var intressant att diskutera detta med det trevliga paret. 

Men nej, det hela är en missuppfattning hävdade de. 


Den som sprider ut lögner om andra är
djävulens villige hantlangare.
Så vi återvände till Satans vara eller icke vara. Och mannen sa: 

- Om någon till exempel sprider ut falska rykten om dig, om han påstår att du stulit, skändat och mördat fast du - självklart - är helt oskyldig så är det ett Satans verk. 

Jag spetsade öronen då, kan ni tro. Och ni förstår säkert varför. 

- Han är kanske inte djävulen själv från början. Han kanske är psykiskt sjuk och instabil. Satan har i alla händelser tagit över hans själ, gjort honom till djävulens hantlangare. Satan finns! Han utmanar människan (och Gud) och måste förgöras!

Särskilt en prästsläkts svarta får och avfälling, tänker jag. Var ska Djävulen nästla in sig om inte i kretsen av det skenheliga och förljugna prästerskapet! Det har vi ju sett så många gånger. 


Gibraltar
Nåväl, 
vi pratade inte så mycket mer om det. Lite synd kanske. Hade vi gjort det, så hade jag kanske fått reda på hur man blir av med en sådan stalker. 

Dagen därpå mailade det trevliga paret och ville komma tillbaka. Vi hade emellertid inte tid. Vi åkte till Gibraltar och kollade på tunnlarna, grottorna och aporna. Vi åt fantastiskt god mat, drack gott vin därtill och shoppade. Om det får jag väl berätta i resebloggen framöver. Det var i vilket fall som helst en himla intressant och trevlig dag.  



Fotnot 1
Det finns ett uppmärksammat dokumentärprogram om händelserna i Tjernobyl och dess konsekvenser, "Och stjärnans namn var Malört". Citatet är från 1917 års bibel, i Bibel 2000 har alltså "var" blivit "är". I Karl XII:s bibel står "och stjernans namn kallas malört" vilket, såvitt jag kan se, faktiskt verkar ligga allra närmast originalet.

Malört användes som medicinalväxt i det gamla Egypten och antiken, under den senare perioden även som smaksättning i vin, till vilket det brukas än idag, i vermouth; det ordet kommer f.ö. från tyskaWermut = malört. Bruket i brännvin är väl alltför välkänt för att behöva nämnas här. 

Som en kuriositet kan nämnas att gråbo och malört, liksom myriader av andra växter, tillhör familjen korgblommiga växter, vars vetenskapliga namn är Asteraceae; i vilket ordet för stjärna, aster, ingår...

Ytterligare kuriosa: Även Sverige har sina tjernobyl - på Eniro hittar jag sexton orter med namnet "Gråbo".


* Väldigt ofta pratar man om det "latinska" namnet för växter och djur. Den korrekta termen är det "vetenskapliga" namnet; även om latin kanske är allra vanligast så förekommer åtskilligt med grekiska i sammanhanget, måhända även en del andra språk.


Fotnot 2
Natten till den 26 april 1986 inträffade världens hittills största kärnkraftkatastrof i staden Tjernobyl i Ukraina. En 30 meter hög fackla fördunklade alla de hemsökelser som drabbat staden i det förgångna: pogromer, hungersnöd, andra världskriget med nazismens raseri. Men först nu har människorna övergivit staden ...

Ingen känner Tjernobyls äldsta historia. Namnet dyker första gången upp i krönikor från 1193. Staden har en spännande och intressant historia.(1) Det är troligen inte allmänt känt att Tjernobyl från början av 1700-talet var ett centrum för judiskt religiöst tänkande, som utövade starkt inflytande på judenheten i det tsaristiska Ryssland. Här grundades den berömda chassidiska dynastin – Twerskydynastin.(2) Dess grundare, Menahem Nahum Ben Zevi (1730-1798), även kallad ”Den store Rabbin Nahum”, drog i likhet med sina efterkommande genom sina predikningar till sig beundrare från när och fjärran. Så småningom uppstod en annan dynasti – saddikernas – i Tjernobyl. Den började med Menahems son, Mordecai från Tjernobyl. Saddikerna (rebbes) hade en speciell position bland chassiderna – det var de som förmedlade kontakten mellan troende och Gud. Det är inte underligt att stämningen just i Tjernobyl var laddad med ivrig förväntan på Messias ankomst.

1898 var 7 189 av Tjernobyls 10 759 invånare judar. Men först pogromer och efteråt den nazistiska förintelsen ledde till att judarna i Tjernobyl blev så gott som utrotade. Efter kriget började judar åter bosätta sig här och 1970 utgjordes den judiska befolkningen i staden av 150 familjer ... Romanen ”Liv och öde” av Vasilij Grossman, som skildrar judarnas svåra lott i Ukraina under den tyska ockupationen, ger oss en klar föreställning om vad som även hände i Tjernobyl.

En annan historia av religiös karaktär är förbunden med staden. Under kejsarinnan Katarina den Stora (1762-1796) upplöstes de gammaltroendes samfund i västra Ryssland. En del av dem bosatte sig i Tjernobyl. Här grundade dessa gammaltroende (på ryska ”raskolniki”) en sekt med namnet ”Tjernobolskoe soglasie” (Endräkt från Tjernobyl). Dess medlemmar kallades Tjernobolcy (de som lever i Tjernobyl) och var kända för sin radikalism. De predikade Antikrists ankomst och världens snara undergång ...

TV-kameran visar staden Tjernobyl i maj 1986. Plötsligt kommer man att tänka på ukrainarnas öde, hur mycket de har fatt utstå: den fruktansvärda hungersnöden under kollektiviseringstiden på 30-talet då 3-5 miljoner dog, och andra världskriget som inte bara drabbade judarna, utan var deras gemensamma lidande – precis som idag.

Kameran glider över trivsamma gamla byggnader, blommande trädgårdar med brunnar ... en övergiven hund någon inte kunde ta med sig vid evakueringen ... Bilderna förmedlar en drömliknande stämning – som om tiden hade stannat för länge, länge sedan. Det är svårt att föreställa sig att just härifrån kom den moderna tidens katastrof – det radioaktiva moln som så småningom vandrade över hela världen; över alla människor utan hänsyn till vilka de är eller vad de tänker – en påminnelse om att våra liv och öden är sammanvävda.

Man kan inte komma ifrån funderingar om vad chassiderna från Tjernobyl skulle säga idag. 

T.ex. Aaron, Menahems sonson, som var övertygad om att Messias skulle komma under hans livstid ... och hur skulle de gammaltroende tolka katastrofen i sin stad?
Men egentligen behöver man inte ha någon speciell tro för att känna den bittra malörten från katastrofen i Tjernobyl. Det är tillräckligt att se i en ordbok vad ordet tjernobyl (på ukrainska tjornobil) betyder. I folkmun är det namnet på en art av malört – artemisia vulgaris – på svenska gråbo. I Ryssland och Ukraina, förutom ordet tjernobyl, säger man också ”vanlig malört.”

måndag 8 december 2014

Vad menar Reinfeldt?!

Reinfeldt: Plats för fler flyktingar.De nordiska länderna har plats att ta emot betydligt fler flyktingar än i dag. Det säger Moderaternas avgående partiledare Fredrik Reinfeldt i en intervju med danska Politiken.- Vad betyder ordet "nog"? Är Sverige fullt? Är Norden fullt? Är vi för många människor? Vi är 25 miljoner människor som bor i Norden. Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig. De som hävdar att landet är fullt, de bör visa var det är fullt.Under höstens politiska turbulens har Reinfeldt lyst med sin frånvaro. Men till Politiken säger den förre statsministern att han utesluter tanken på ett eventuellt samarbete med Sverigedemokraterna.- Det finns ingen svensk borgerlighet som innefattar Sverigedemokraterna.
Vad menar Reinfeldt?!Ska flyktingar bo i skogar och på oändliga fält eller?!

onsdag 3 december 2014

För Sanningens skull. När det passar...

Visselblåsaren Edward Snowdon har fått lilla nobelpriset - Right Livelihood-priset - för sitt civilkurage att avslöja amerikanska statshemligheter för omvärlden, sanningar som han fann orätta. Prisutdelningen gick av stapeln i Stockholm. Edward Snowdons pappa tog emot priset och med på länk från Ryssland fanns Snowdon själv.

Det hela var förstås en världshändelse och framför allt MP-röster har höjts här hemma för att Sverige skulle ge honom politisk asyl vilket jag personligen verkligen hoppas att han inte får. För USA är han fullt förståeligt en landsförrädare och vi behöver USA som vår bundsförvant. Särskilt i tider av galenskap i Kreml.

Men det var inte det jag ville skriva om.
Jag är i stället fylld av förundran över hur framför allt Aftonbladet och TV4 hanterade nyheten.

Aftonbladet
http://www.aftonbladet.se/debatt/article19236645.ab
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article19948626.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19943872.ab
http://bloggar.aftonbladet.se/omvarlden/2014/01/tank-om-snowden-far-fredspriset/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19943872.ab

Och TV4
http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/%C3%A5rets-right-livelihood-pris-till-edward-snowden-2974141



Och vad man än tycker om tilltaget att förråda sitt land så tycks man vara väldigt eniga om Edward Snowdons rätt att berätta sanningen. Det tycker jag också. Det är civilkurage helt enkelt..

Problemet är Aftonbladet och TV4 som
plötsligt omhuldar sanningen och dess förespråkare.
Det är nästan löjligt.

När jag avslöjade Liza Marklunds grova och omfattande lögner i böckerna Gömda och Asyl - som hade drabbat människor å det grövsta - ville de inte höra talas om sanningen. 
Alls.
Tvärtom faktiskt. 
De till och med förvanskade den. 
Ljög. 
Och ljuger fortfarande, till och med ännu värre i sina arkiv. 
För svågerpolitikens och pengarnas skull.
Då var sanningen inget värd. 

Så hur i all världen ska man kunna tro på dem nu?
Nej, det kan man förstås inte.

Tänk om det är så...

... att svenska folket faktiskt vill minska invandringen...

Det slår mig nu när jag läser om regeringskrisen. Såväl regeringen som alliansen är eniga om invandringen. Det är bara Sverigedemokraterna som är emot - 800 000 väljare - och vill dra ner den till den nivå som Sverige hade på Göran Perssons tid.

Låter det fel? Nej, egentligen inte.
På facebook påstod någon att varje invandrare som pluggar svenska för invandrare (SFI) får 12 500 kr per månad för att göra just bara det. Och det kan pågå i flera år för var och en.

Samtidigt har Sverige två miljoner pensionärer. Den genomsnittliga pensionen låg förra året på 12 000 kronor. Var tredje ålderspensionär - eller varannan kvinnlig pensionär - ligger under EU:s fattigdomsgräns som i Sverige går vid 10 800 kronor. Efter att på olika sätt ha arbetat och betalat skatt ett helt liv!

Jag vet inte om det är sant men om... Om det är det, så känns det faktiskt inte bra.
De byggde vårt land och vår välfärd. De måste få gå i första hand.

I stället hotas de av "bromsar" som ingen begriper och än mindre kan påverka men som kommer att ytterligare sänka pensionerna. Och detta sedan Göran Persson snodde 348 miljarder av pensionspengarna till statskassan! Som inte betalas tillbaka! Vad har de gjort med våra pengar?!

Sverigedemokraterna har just deklarerat att de kommer att fälla varje regering som inte går med på en begränsad invandring. Det är hemskt. Det är utpressning och gangstermetoder! Med svensk ekonomi som insats!

Men tänk om...

Tänk om det faktiskt är vad svenska folket vill...

Tanken svindlar.

Som någon sa...
Det parti som kan tänka sig att frysa invandringen på dagens nivå - den är stor ändå - avväpnar SD. 
Svårare än så är det inte.

måndag 17 november 2014

Vi måste hjälpa de rumänska romerna genom att förbjuda tiggeriet. Varje krona vi ger förlänger lidandet!

I slutet av 1800-talet och långt in på 1900-talet var Sverige ett av Europas fattigaste länder. Människor levde i undermåliga bostäder fyllda av ohyra och med stampat jordgolv. Småbarn frös ihjäl, såldes på auktion och svalt till döds i en omfattning som är svår att ta in. De många missväxtåren när skördarna slog fel ledde till omfattande hungersnöd. Människor tvingades dryga ut sitt mjöl med bark och överlevde på rovor och potatis. Det var bara adeln, prästerna och bönder som ägde sina gårdar som klarade sig från svält. 
Ett par gånger om året kunde sockenstämman i bästa fall besluta vilka rika bönder som skulle ge vilka fattiga människor en allmosa i form av någon skeppa råg eller ett fång ved.
För hundra år sedan och ända fram till början 1950-talet var det inte ovanligt att svenskar bodde i kåkstäder, egenhändigt hopsnickrade skjul och kojor i skogen.


Hela 1,3 miljoner människor lämnade landet och for till Amerika under de cirka 50 år som emigrationen pågick. Men alla fick inte komma in i USA. De som var halta och lytta eller av andra skäl kunde komma att kosta den amerikanska staten pengar tvingades vända om innan de ens fått stiga iland. De som kom in fick klara sig bäst de kunde. Några nådagåvor i det nya landet var det inte tal om. Många lyckades men det var också många som misslyckades och till och med bara försvann.   
År 1900 bodde var femte svensk i USA vilket ledde till en riksomfattande oro här hemma. Sverige var på väg att avfolkas. 
1907 kom den så kallade emigrationsutredningen som rekommenderade staten att införa såväl sociala som ekonomiska reformer för att få folk att stanna kvar. 
En konsumentkooperativ förening bildades som gjorde att Konsumbutiker startades över hela landet till vilka man med stora gemensamma inköp kunde anskaffa mat som folk hade råd att köpa. Egnahemsrörelsen började byggde människovärdiga bostäder och skolan reformerades för bättre utbildning åt alla och inte minst också med bad för ohyrans skull.
Så lärde vi oss hygien. 
Första världskriget 1914-1918 bromsade upp utvandringen några år men den tog fart igen och tog inte slut förrän på 1920-talet sedan USA börjat kvotera invandringen. Man kan gott säga att det räddade Sverige. Ett land behöver sin befolkning. 
Socialdemokraterna tillkom 1881 under August Palms ledning. Formellt bildades partiet några år senare av fackföreningar, sjuk- och begravningskassor samt ett antal socialistiska grupper som samtliga stred för lika villkor åt alla. 1898 bildades Landsorganisationen och den unga svenska arbetarrörelsen enades om två huvudfrågor: 1) Allmän och lika rösträtt åt alla samt 2) åtta timmars arbetsdag. Det sistnämnda blev verklighet 1919 och det förstnämnda 1921. 

Sju år senare formulerade Per Albin Hansson sossarnas vision om Folkhemmet: ”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn” och 1932 fick socialdemokraterna regeringsmakten som de kom att behålla för lång tid framöver. Kondom och p-piller gav oss småningom barnbegränsning och som kronan på verket kom den legala aborten som gör att inga barn i Sverige behöver födas oönskade till svält, missbruk och kriminalitet.      

Man må ha vilken politisk hemvist som helst men detta är grunden för den svenska välfärd som vi idag är så stolta över. 
Den är ingalunda självklar. Tvärtom. Den måste värnas varje dag. Hade vi haft en Putin vid makten så hade vi fortfarande levt i misär, hungrat och frusit ändan av oss. 
Våra förfäders mycket mödosamma arbete för jämställdhet och rättvisa kostade blod, svett och tårar. Tro för all del inget annat och låt oss aldrig glömma det. 

Hundra år lång var vägen.
Och minst lika lång lär den bli för romerna i Rumänien.
Såvida vi inte förstör den möjligheten för dem!


I dag svämmas Sverige och hela det övriga Europa över av romer som till 90 procent kommer från Rumänien. Övriga kommer från länder som Bulgarien och Slovakien. 

De tigger utanför i stort sett varenda livsmedelsbutik, samlar tomglas i parkerna och bor tre- eller sex månad åt gången i tillfälliga skjul- och tältläger. Såväl myndigheterna som allmänheten står handfallna. Bara ett är säkert. De som vågar sig på att kritisera fenomenet stämplas omedelbart som  rasister. Särskilt de som tror sig veta att tiggeriet är organiserat, en uppgift som svenska myndigheter ivrigt dementerar. 

Är det verkligen ingen som har funderat över hur det kommer sig att det alltid sitter en eller högst två tiggare vid varje butik och att ingen butik klarar sig utan?
Tiggeriet är självklart organiserat.
Det är inte detsamma som att de skulle ha kommit hit tvingade av någon sorts maffia. Tvärtom. De har helt enkelt upptäckt att tiggeriet är en bra födkrok och organiserar det hela släkt- eller familjevis rent praktiskt. 

De har delat upp varenda butik i hela landet sig emellan. Annars hade det rimligtvis blivit bråk om sittplatserna. Men det sitter bara en eller två utanför varje livsmedelsbutik och tunnelbanestation. Och alla är till synes vänner.
- Sedan finns de som tjänar stora pengar på att köra dem hit för, enligt uppgift, 200 euro (ca 1800 kronor) enkel väg, pengar som de ofta måste låna ihop. 
- Andra tjänar pengar på att skjutsa dem kors och tvärs i Sverige mellan olika samhällen. 
- Dessutom finns de som tycker sig ha tagit någon slags patent på sittplatserna och kräver tiggarna på pengar för att få sitta där. 
För att bara nämna något.

Den här sortens verksamhet föder med andra ord kriminalitet. 
Det är sak samma i hela EU där tiggeriet är tillåtet och man kan anta att de som tigger just i Sverige har dragit någon slags nitlott. I södra Europa slipper de åtminstone frysa. Eller så betalar det sig bättre här uppe i norr. Kanske är vi dummare än andra, vi svenskar. Det är svårt att veta hur de resonerar.
 
 
Deras ständigt ökande närvaro betyder i alla händelser att tiggeriet här är lönsamt. De så kallade EU-migranterna tjänar helt enkelt mer på att tigga och samla tomglas här än att stanna hemma och bygga upp Rumänien. 
Det betyder dessvärre också att de faktiskt har det bättre här rent materiellt trots att de tvingas bo i tältläger av sämsta slag. Eller så bor de inte där. I varje fall inte alla. Somliga bara låtsas. Problemet är att de inte har det bättre i hemlandet.
Kåkstäderna i Sverige ökar kraftigt 
Det är för inte bara med sig misär. Det är dessutom farligt.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/brand-i-taltlager
http://www.expressen.se/kvallsposten/brand-bland-talt-och-skjul-i-centrala-malmo/

Lyssna även på
Kampen mot kåkstaden
i Sveriges Radio som du hittar här.

 

Mikael Anefur, nationell hemlöshetssamordnare: 
- Vi måste lösa detta på EU-nivå så att tiggeri inte är ett alternativ.
Många godhjärtade svenskar klarar inte av att se misären. Villigt öppnar de sina plånböcker medan andra föredrar att hjälpa dem med filtar, täcken och mat för det fall att någon tiggarhallick står bakom hörnet. 

- Min vän tiggerskan äter sig mätt på skräpmat, sa en svensk kvinna som jag intervjuade om hennes engagemang för tiggarna. Hon lät till och med tiggerskan och hennes man flytta hem till sig. 
Inte minst efter detta:

Därefter följde hon med till Rumänien, förfärades av deras fattigdom och startade en insamling på facebook som snabbt blev framgångsrik.
- Nu är de tillbaka igen, sa hon när vi sågs. Häromdagen visade tiggerskans man en bild av ett tvåvåningshus i sin Iphone. Det har de lyckats bygga i Rumänien tack vare min insamling


Ett svenskt par i Jönköping har gjort samma sak.
De samlade in jackor och filtar åt tiggarna och bjöd till sist hem ett par i trettioårsåldern och lät dem bo där. Deras hus i Rumänien hade spolats bort i en översvämning och deras tre barn fick ingen mat. Det svenska paret förde omedelbart över pengar till tiggarna och påbörjade en insamling.
- De var skuldsatta när de kom hit. Det finns chaufförer som kör hit folk och tjänar pengar på det. Det kostade 200 euro per person för en enkelresa till Sverige. De fick låna till biljetten och villkoret var att de var tvungna att betala tillbaka pengarna inom tre veckor. Gjorde de inte det skulle skulden dubblas. De fick ihop cirka 100 kronor per dag innan de köpte mat så det fanns inte en chans att få ihop pengarna.
När skulden väl var betald bestämde sig det svenska paret för att samla ihop pengar till ett nytt hus åt dem i Rumänien. Det skulle kosta 5000 euro (ca 45 000 kronor). Mycket snabbt samlades halva summan ihop och nu har parets barn kunnat flytta in där. Och insamlingen fortgår till huset, ved, mat och utbildning. Tiggarparet bor numera i det svenska parets sommarstuga. Mannen har arbete och kvinnan tigger.

Andra godhjärtade svenskar har satt sig på gatorna för att tigga tillsammans med och åt tiggarna.

Visst är det fint!
Romerna måste ju tro att de har kommit till himmelriket. 


De tiggande romerna är inte hemlösa. De bor i Rumänien.
Deras tältläger här är nästan inte sämre än deras kåkstäder där.
Och sociala skyddsnät har de inte någonstans.
De har dessvärre levt i samma misär i hundratals år. 
Låt oss göra något åt det!
Risken är stor och uppenbar att de fastnar i kriminalitet och att vi blir lurade.
Den här sortens verksamhet föder kriminalitet, trafficking och banar i värsta fall även väg för sexuella utnyttjanden av barn. De fattiga EU-migranterna gör vad de kan för att tjäna pengar och tar fullt förståeligt för sig av vårt överflöd.

Man måste kunna tala om det!

Jag har mött ett starkt zigenarhat i Ryssland men jag vill påstå att det inte längre finns i Sverige. I vårt land är alla människor lika mycket värda. Det tror jag att vi är överens om. 

Men hur ser egentligen det romska tiggeriet ut i Europa? 
Missa för all del inte den här filmen som är ett väldigt gott journalistiskt gräv.

 
 
En färsk rapport från Spanien den 10 november 2014 avslöjar för övrigt att antalet rumäner där har blivit större än antalet marockaner visar färska siffror från INE (Instituto Nacional de Estadística). Det finns idag 720.492 rumänska medborgare jämfört med 621.416 marockaner. Omvänt är det 482 registrerade spanjorer i Rumänien.
 
Antalet rumäner har backat sedan 2012 då 829.936 var registrerade i Spanien. Ekonomisk kris har gjort att en del har återvänt hem skriver idag Diario SUR. Å andra sidan var det den intensiva byggboomen som lockade rumäner till Spanien.
 
I Bukarest fick en byggnadsarbetare 200 euro i lön. I Spanien kunde månadslönen ligga på 3.000 euro.
 
Antalet rumäner ökade stort i Spanien mellan 2000 och 2008. År 2000 fanns det 6.343 rumänska medborgare som hade ökat till 200.000 fyra år senare. 2006 hade rumänerna ökat till det dubbla.
Flest rumäner bor det i Madrid (194.837) följt av Valencia (142.964).

Så vilka är de då, de romska tiggarna?
Hur har de det och vad driver dem ut ur Rumänien?

Några klipp från Youtube:
Romernas Rumänien (Rumänien)
Sanningen om tiggarna på Park Lane


Romernas kamp för överlevnad



How Gypsies live in Bulgaria (Bulgarien)



Romany Romance (Rysssland)


Allt oftare hörs nu kraven här hemma på att det svenska samhället ska ta hand om de rumänska romerna, ge dem flyktingstatus, bostäder och förnödenheter på olika vis. Över hela Sverige öppnas härbergen och soppkök. Miljöpartiet vill till och med att vi ska införa en slags tak-över-huvudet-garanti. Och Stockholm avsätter 11 miljoner kronor åt tiggarna. 

Barn- äldre- och jämställdhetsministern funderar på att tillsätta en tiggerisamordnare. Uppsala och Linköping fixar speciella campingplatser med sanitära anordningar bättre än vad romerna någonsin haft. I Göteborg är de över 600 nu. 

Det fattiga Europa har  med andra ord flyttat till trottoarerna i Stockholm, Örebro och alla andra svenska städer. Det är otrevligt och påverkar varenda svensk. Vi har våra lokala ordningsstadgar för att vi ska ha rent och fint omkring oss och slippa sånt.

Direkt sjukt var det svenska företag som hade tänkt sig att tjäna pengar på att systematisera tiggeriet och som härom året annonserade efter tiggare som skulle tigga åt dem i Stockholms city den 25 augusti som de kallade Tiggarlördag.  

Så det är klart att vi som har det bättre ska hjälpa.
Men om vi ska göra det här är mer tveksamt. 

Jag tror att det är lite väl naivt.

Hjälper det eller stjälper det?



Andreas Samuelsson som de senaste nio åren inom  den kristna internationella organisationen Networks har arbetat med fattiga romer i staden Arad i nordvästra Rumänien uttalade sig i Jönköpingsposten den 13 november 2014. Han är bestämd i sin uppfattning att våra slantar aldrig kan lösa romernas problem i Rumänien.
– Efter nio års arbete i Rumänien, brottandes med den här frågan, kämpandes för att ge allt jag har i mina fickor och skramla ihop och jaga efter pengar för att ge, så har jag förstått att det har hjälpt väldigt lite. Pengar hjälper väldigt lite mot fattigdom
– Om du skulle flytta till den här byn, då skulle du inte vara fattig. Du skulle hitta ett sätt att tjäna pengar, för du är rik som människa. Han liknar människan vid ett glas för att utveckla vad han menar.

– Likt ett glas fylls vi med olika saker genom livet. Om det enda du möter är hat, oro, osäkerhet och fördömande, då får du ett liv fyllt med problem. En människa som enbart har fått detta investerat i sig, är inte att räkna med på samma sätt som en människa rik på hopp, tro, kärlek och tillförlit.

– Romerna som grupp har blivit väldigt motarbetade, de har inte fått växa som andra människor. Därför lever de i en situation med mycket ilska och frustration, utan någon som vandrar med dem och ger dem en chans. En rom som växer upp i Rumänien i dag har väldigt svårt att se en framtid inom en utbildning och ett jobb, det är ett stort problem. Det sämsta vi kan göra i den situationen, menar Andreas Samuelsson, är att göra tiggeriet till ”världens bästa grej”. Han ger exempel på människor i byn där han arbetar som lyckats få jobb, men som gett upp det för att bli tiggare i Sverige – för att det ger mer betalt.
– Komplexiteten i det här är svinsvår; att tiggeriet här gjorde att de faktiskt förlorade sitt jobb och sin framtid där.
Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet menar att vi ska förbjuda folk att ge tiggarna pengar, ett förbud mot förnedringen och inte mot godhet.
- Vi byggde en gång välfärdsstaten för att folk inte skulle förnedras när de behövde hjälp, påminner han. En parallell med sexköpslagen. Vi ska sätta press på Rumänien att lösa problemet.
 
 Rumäniens ambassadör i Sverige, Raduta Matache,
skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter den 8 februari 2014:
Hjälp finns. Rumänien har en omfattande plan för att stötta och integrera romer i samhället. Att vissa av dem lockas att tjäna pengar i Sverige utan att arbeta försvårar det arbetet. Nu måste Sverige och Rumänien samarbeta i frågan om gatutiggeriet.
Det är bara genom samarbete mellan Sverige och Rumänien som frågan om de romer av rumänskt ursprung som i dag antingen har valt eller varit tvingade att tigga på gatorna i olika svenska städer kan lösas.


Den romska befolkningen i Rumänien omfattar cirka 600 000 personer. Läs här om deras rättigheter i hemlandet. Och här och här och här.



Carina Nilsson (s) kommunalråd i Malmö som har att ansvara för skattebetalarnas pengar, skrev i en debattartikel i Sydsvenskan den 15 november 2014 att:

Vi kan inte lösa Europas fattigdom.
- Bristande stöd i hemlandet får människor att känna sig tvingade att söka sig utomlands för sin försörjning.
-Malmö ger bidrag till frivilligorganisationer som möter EU-medborgare som försörjer sig i gatumiljö och som bor i eländiga tält på olika platser runt om i Malmö. Ett bidrag som nu föreslås öka för att i viss mån kunna möta behovet. Det kommer inom kort finnas fler möjligheter till dusch och tvätt i samarbete med Svenska kyrkan och Stadsmissionen.
- Malmö eller andra kommuner kan inte lösa denna fråga. Vi driver därför frågan i Sveriges kommuner och landsting för att få till stånd ett gemensamt arbetssätt i Sveriges kommuner. Vi driver också på för att Sverige ska lyfta frågan i EU för att utöva påtryckningar på Rumänien.
Pengarna från svenska gator håller byn vid liv, skrev Dagens Nyheter för en tid sedan. Det råder väl ingen som helst tvekan om att romerna har det mycket svårt i sina hemländer och då kanske främst Rumänien. De romska lägren i svenska skogsbackar tycks inte vara sämre än de gräsliga bostäder de är vana vid hemma.

Det är den fria rörligheten inom EU som har fått dem att söka sig utomlands där somliga försöker försörja sig genom tiggeri. Det är, som Bengt Engvist skriver i Miljömagasinet nr 46/2014, en stor skam för ett lands regering att så illa sörja för sina medborgare.
- Det är aldrig så att ett land saknar resurser för att hjälpa sina fattigaste invånare, fortsätter han. Det är omfördelning av resurserna som krävs men vissa regeringar vägrar kräva av sina rikaste medborgare att de bättre ska bidra till de fattigas välfärd.

- Om vi i Sverige tar hand om tiggarna underlättar vi för dessa länders regeringar att fortsätta sin oansvariga hantering av problemet. 
Att inte förstå det är att vara naiv och blåögd i överkant.

Sverige betalar, enligt den uppgift jag har, årligen 37 miljarder kronor till EU.

Det är alltså främst den rumänska staten som ska råda bot på det. Det har de fått pengar från EU för att klara. Dessa pengar har inte utnyttjats förutom en mindre del som, enligt uppgift har hamnat i fel händer.
Utfrysningen och särbehandlingen av romer måste upphöra.
Rumäniens regeringen måste jämställa och ta ansvar för alla sina medborgare,
 bygga upp landet och skapa en social situation som fungerar för alla.
Gör de inte det, så ska landet gå miste om sitt EU-medlemskap.
 
Under tiden ska Sverige - precis som Danmark och nu också en första kommun i Norge förbjuda tiggeriet på gator och torg. Allt för att underlätta för såväl romerna som Rumänien och övriga berörda länder.
Räcker inte det får vi mobilisera insamlingar, utbildningsinsatser och humanitära hjälpsändningar till Rumänien. Precis som vi i decennier gjort såväl till Östblocket som till Afrika och alla möjliga andra länder. Det vinns få saker som är så enkla som att samla in kläder. Med dem kan man starta secondhandbutiker som ger arbetstillfällen och billiga kläder. Man kan klippa mattrasor och starta vävstugor där arbetslösa kan väva mattor som kan säljas tillbaka till Sverige om det inte som i Ryssland finns någon rumänsk marknad för det. För att bara nämna något.
Det är bara fantasin som begränsar när Rumänien med en humanitär inställning till problemet nu måste bygga upp sitt land. Vi kan hjälpa men vi kan inte göra det åt dem. Det är upp till dem själva om det ska ta hundra år eller mera.  
Och så till sist det oundvikliga:
Att yrka förbud för tiggeriet har ingenting med främlingsfientlighet eller rasism att göra.
Det är en fråga om vilka rättigheter och skyldigheter vi vill att alla människor ska ha. 

Det är en fråga om hur vi vill ha det på våra gator och torg.
Man får inte urinera på allmän plats, inte slå läger och inte binda fast sina tillhörigheter i lyktstolpar eller sova på Sveavägen i Stockholm.
Det är en ordningsfråga likaväl som man inte får bygga kåkstäder och skräpa ner omkring sig. Lagen är lag och den ska följas även av romer på besök. 
De försöker tigga ihop pengar till hus och ett bättre liv hemma i Rumänien. Låt oss hjälpa dem med det då. Vi kan samla ihop pengarna på facebook eller i bössor på allmänna platser utan att de sitter där och tigger. Vi skulle dessutom kunna ta beslut om att all pant i hela landet under ett antal år går till de rumänska romerna. Och så vidare. Det är bara fantasin som begränsar.

Varje krona vi ger tiggarna på gator och torg förlänger deras tid i misären och fördröjer en jämställd utveckling.

De rumänska romernas situation är en fråga för i första hand Rumänien och i andra hand för EU. De är som sagt inte hemlösa. De bor i Rumänien. EU måste därför kräva av den rumänska regeringen att den tar sitt ansvar.
 
PS. Det finns enligt uppgift ett hundradal svenskar som skämmer ut oss med att tigga i Spanien. Skicka för all del hem dem! DS.

fredag 14 november 2014

Nationens hjälte eller en dödsmaskin i kjol...

När det nu inte skrivs om Nadiya Savchenko i svenska tidningar så får väl jag göra det då!


 

Nadiya Savchenko, 33, pilot i det ukrainska flygvapnet och militärpolis sitter fängslad i Moskva dit hon har förts mot sin vilja för "psykiatrisk undersökning" sedan hon tillfångatagits och kidnappats av pro-ryska terrorister. Det har resulterat i ett fullständigt mediakrig i framför allt sociala medier som Kreml har svårt att kontrollera.


Ryssarna - som under Vladimir Putin har tagit för vana att förneka alla kriminella övertramp de gör sig skyldiga till - menar att Nadiya Savchenko var inblandad i mordet på de två ryska tv-journalisterna Mr Korneluk och Mr Voloshin. De dödades i samband med en granatattack vid den vägspärr nära Luhansk i östra Ukraina där Nadiya som militärpolis i en frivilligbataljon hjälpte till att utbilda ukrainsk volontärmilis. Hon ska dessutom ha korsat gränsen till Ryssland förklädd till flykting. Säger ryssarna.

Det finns emellertid vittnen som kan intyga att Nadiya Savchenko kidnappades flera timmar före granatattacken och att hon tillfångatogs den 17 juni när hon var i färd med att hjälpa sårade kamrater. Regeringen i Kiev förnekar att hon skulle ha passerat gränsen av egen fri vilja. Hon finns helt enkelt inte med bland dem som officiellt har rest ut ur landet. Hon har smugglats ut. Uppgiften om att hon skulle ha kidnappats av Kreml-stödda terroristgrupper, så kallade separatister, är följaktligen trovärdig. 

Nadiya Savchenko ska först ha förts till Voronezhfängelset och så småningom vidare till Serbski Institute men att hon nu befinner sig i Pretrial Detention Centre N6 i samband med rättegång och psykiatrisk undersökning, en metod vanlig i det forna Sovjetunionen när helt friska men regimkritiska människor med fördel låstes in på psykiatriska sjukhus med diagnosen civil idioti.

Det är självklart inte tillåtet för främmande makt att föra ut ukrainska medborgare ur landet. Utrikesministeriet i Kiev framförde därför en kraftfull protest till Ryssland den 8 juli i vilken man krävde att den ukrainska arméofficeren omedelbart ska släppas fri och beredas möjlighet att återvända hem.  

- Det inträffade är ett brott mot internationell rätt men även mot normal anständighet och moral hette det i protesten som sägs vara både stark och kategorisk.

Ukraina krävde dessutom att få omedelbar tillgång till fången Nadiya Savchenko för att förse henne med nödvändig juridisk hjälp.

- Vi uppmanar det internationella samfundet att fördöma olagliga handlingar i Ryssland som systematiska kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter under vilka ukrainska medborgare lyder, hette det vidare.
Den ryska ledningens så kallade straffrihet är ett verkligt hot mot den civiliserade världen.

Om det innebär att den ryska regimen har stiftat lagar som innebär att den kan ta sig till precis vad som helst utan att någonsin kunna straffas är i skrivande stund av tillgängligt material inte känt.  

Den amerikanska ambassaden i Moskva har emellertid också uppmanat Ryssland att omedelbart försätta Nadiya Savchenko på fri fot.

Kidnappningen av Nadiya Savchenko har gett upphov till omfattande skriverier med Kreml-styrda - dvs alla ryska medier - å ena sidan och den fria internationella pressen å den andra. Redaktörerna för de förstnämnda lever med kniven mot strupen och törs inte annat än att pytsa ut vad Putin vill att folket ska tro. Den ryska befolkningen får nöja sig med det. De får egentligen aldrig veta något som inte är till Putins fördel.
 
De flesta ryssar är följaktligen övertygade om att utlandet består av fascister som vill Ryssland illa. Det är Amerikas fel att allt fler ryska unga män kommer hem lemlästade och döda. Att det är Ryssland som har annekterat Krim och nu också invaderat östra Ukraina med över 80 militära fordon, att där just i detta nu pågår intensiva strider och att Ryssland alltså bedriver ett regelrätt anfallskrig mot det närmast försvarslösa Ukraina får den ryska befolkningen aldrig veta. Det enda de märker är att lönerna inte längre betalas ut – alla pengar går åt till Putins skoningslösa krigsmaskineri – och att unga män dör i en närmast förfärande omfattning.

I ryska medier kallas Nadiya Savchenko för Satans dotter och en Mördarmaskin i kjol. I Ryssland är det hon som är ond.
 
Ukrainsk och all annan internationell media - fri från politisk styrning - berättar en helt annan historia om hur Putin - som den gamle KGB-bandit han är - försöker återskapa det forna Sovjetunionen och återuppväcka Kalla Kriget.
 
Det varnar till och med den siste Sovjetledaren Michail Gorbatjov världen för.

Det så kallade mediakriget har emellertid fått en ny plattform genom att det till stor del utspelar sig i sociala medier på Internet – vilket Putin av naturliga skäl vill begränsa men ännu inte har någon kontroll över.
 
Det mesta av adekvat information om Nadiya Savchenkos öde finns följaktligen att hämta där. Den som vill kan själv lyssna till inspelade förhör i vilka hon konsekvent har vägrat avslöja ukrainska militärens hemligheter. Det har gjort henne så älskad att hon i en närmast passionerad mediekampanj har upphöjts till nationens hjälte. I dag vet alla att hon tjänstgjorde i Ukrainas trupp i Irak 2005 under mottot: 
- Jag ser målet, inte hindren…

För säkerhets skull belyser media även hennes mer kvinnliga intressen som broderier och modedesign. Och debatten fortgår:



- Hur vågar Kreml kidnappa människor i Ukraina, undrar någon på twitter och en pro-rysk svarar:
- Skjut denna tik som en hund!
Men motsatsen överväger.
I ryska sociala medier hånar anonyma skribenter Kreml:

- Jasså minsann, Savchenko flydde till Ryssland förklädd till flykting från den blodiga fascistjuntan och hamnade i tät omfamning av broderlig demokrati.

Man har förstås också sett till att Nadiya Savchenko har hamnat på facebook, dels under eget namn och dels i ett antal grupper där diskussionerna går höga.

#Nadiyasavchenko

#Savchenko

#FreeSavchenko

#SaveOurGirl





 

Ryska aktivister protesterar nu på gator och torg i Moskva för Nadiya Savchenkos sak vilket som bekant inte är helt riskfritt. Regimen brukar göra processen kort med sina moståndare. Så sent som i förra veckan mördades den Putinkritiske skådespelaren Alexei Devotchenko i sitt hem i Moskva där han hittades i en blodpöl.
Och alla minns den likaså regimkritiska journalisten Anna Politkovskaja som mördades för några år sedan.
Vladimir Putin är med andra ord en väldigt lättkränkt liten kille. När sådana får makt är det farligt. Mycket farligt.



Mycket märkliga förhör pågår nu med Nadiya Savchenco bakom galler på välkänt ryskt manér sedan hon eskorterats dit av tio tungt beväpnade poliser.

- De var inte bara beväpnade med handeldvapen, heter det på en av hennes facebooksidor. De var dessutom utrustade med maskingevär. Troligen i avsikt att mentalt knäcka henne. Hon försågs inte med någon tolk vilket är ett brott i Ryssland. Den psykiska pressen till trots behöll hon sitt lugn och sin fighting spirit.

- Ära vare Ukraina, utbrast hon när hon steg in i rättssalen och tilltalade rätten uteslutande på sitt modersmål ukrainska trots att alla ukrainare även talar ryska. Det har de varit tvungna att lära sig. Hennes advokater är fulla av beundran för den viljestyrka och det kurage hon visar upp inför rätten.

 

- Jag mår illa av Ryssland och era lögnaktiga domstolar, sa Nadiya Savchenko bland annat.

Utanför rättssalen skanderade demonstranter att hon borde friges. Deras röster hördes in i rättssalen där förhandlingarna hölls. En av hennes advokater, Mark Feygin, hävdade senare på twitter att han och kollegan Nikolay Polozov ska begära att Nadiya Sovchenko ska frias från de brott hon anklagats för i Ryssland och ges krigsfångestatus.

Ett ögonvittne som kan berätta vad som egentligen hände och fria henne från alla misstankar om inblandning i journalistmorden tillätts inte vittna. Först sedan Nadiya Savchenkos advokater klagat i domstolen över detta accepterades vittnesmålet. 

Nadiyas syster Vira Savchenko som anlände till Moskva med sin ukrainske advokat för att stötta och hjälpa henne stoppades på flygplatsen i Moskva. Där fick Vira besked om att hon inte kommer att släppas in i Ryssland förrän på nyårsafton, den 31 december 2014 när allt antas vara över. Detta trots att Ukraina och Ryssland inte har något visumtvång sinsemellan.
 
Ukrainska ambassaden i Moskva tvingades hjälpa Vira Savchenko tillbaka till Kiev medan advokaten stannade i Moskva där han hoppas kunna få till ett möte med den Ryska Federationens undersökningskommitté. 

Fortsättning följer... 


PS. Den symbol Nadiya bär på sin t-shirt och den ryska damen ovan på sin halsduk är Ukraina vapen. DS