Näthatare och stalkers...

Sant och bra om näthat och stalkers

https://www.amnesty.se/aktuellt/vald-och-trakasserier-pa-natet-mot-kvinnor-i-sverige/

VÅLD OCH TRAKASSERIER PÅ NÄTET MOT KVINNOR I SVERIGE

Av: Katarina Bergehed  

Sakkunnig kvinnors rättigheter, Amnesty International Sverige
Publicerad: 31 Maj 2018
Den här texten publicerades den 20 november 2017 på Amnestys tidigare blogg, Uttryck. Den återpublicerades här på amnesty.se den 31/5 2018.

Den senaste tiden har sexuellt våld och trakasserier mot kvinnor uppmärksammats stort genom #metoo. Kvinnor i alla åldrar har tröttnat på att hålla tyst om de övergrepp och kränkningar de utsätts för på jobbet, i vardagslivet och i nöjeslivet. Det tycks inte finnas några fredade zoner – inte ens hemma, ensam framför datorn.

En ny undersökning från Amnesty om nätbaserade kränkningar och trakasserier mot kvinnor visar att nära en fjärdedel av de tillfrågade kvinnorna hade erfarenhet av att minst en gång ha varit utsatta för sådana trakasserier eller kränkningar, från 16 procent av kvinnorna i Italien till 33 procent i USA. Undersökningen omfattar kvinnor mellan 18-55 år i åtta länder: Danmark, Italien, Nya Zeeland, Polen, Spanien, Sverige, Storbritannien och USA. Undersökningen gjordes av Ipsos MORI.

Att internet är en otrygg plats för många är ingen nyhet. Inte heller att kvinnohat, sexism och hot frodas i sociala medier som Facebook och Twitter, och andra webbforum. Amnestys undersökning fokuserar dock på vilka konsekvenser hotfullt och kränkande språk, bilder, hot om fysiskt och/eller sexuellt våld får för de som utsätts. Resultatet ger en fingervisning om hur allvarligt och skadligt näthatet mot kvinnor faktiskt är.

Kvinnor i Sverige

Trots årtionden av jämställdhetsarbete kan samma mönster skönjas i Sverige som i övriga undersökta länder. Av 500 tillfrågade kvinnor i Sverige uppgav 147, motsvarande 29 procent, att de någon gång utsatts för kränkningar och trakasserier på internet. 19 procent av de tillfrågade uppgav att de hade utsatts vid mer än ett tillfälle. 99 kvinnor svarade i mer detalj på var, hur och vilka konsekvenser det fått för dem personligen.

Erfarenheten av kränkningar och trakasserier var betydligt mer utbredd i den yngsta gruppen i undersökningen än i den äldsta.

Nätet skiljer sig inte från samhället i stort när det handlar om diskriminering av och våld mot flickor och kvinnor. Det tar sig ofta uttryck i sexistiska eller kvinnofientliga kommentarer och hot om fysiskt eller sexuellt våld. De kränkningar och trakasserier som kvinnor utsätts för är alltså ofta kopplat till deras kön, men även andra aspekter av deras identitet, såsom etnicitet eller sexuell läggning. Här skiljer sig inte Sverige från andra länder.

Om vi tittar närmare på vad som döljer sig bakom kvinnornas erfarenheter av “kränkningar och trakasserier” i Sverige ser vi att:

• 70 procent uppgav att de utsatts för allmänt kränkande språkbruk eller kommentarer riktade mot sin person
• Drygt 48 procent uppgav att de utsatts för sexistiska eller kvinnofientliga kommentarer riktade mot sin person
• Över 27 procent uppgav att de fått direkta eller indirekta hot om fysiskt eller sexuellt våld riktat mot sin person
• 19 procent hade utsatts för rasistiskt språkbruk eller rasistiska kommentarer riktade mot sin person
• Närmare 9 procent hade utsatts för homofobiskt eller transfobiskt språkbruk eller kommentarer riktade mot sin person
• Drygt 8 procent hade fått intima bilder av sig utlagda på nätet utan att ha gett sitt medgivande
• Drygt 7 procent hade fått sina personuppgifter publicerade på nätet i syfte att åsamka rädsla eller stress.

I nästan två tredjedelar av fallen uppgav kvinnorna att de inte kände den eller de personer som låg bakom kränkningarna och trakasserierna (knappt 65 %). I drygt 27 procent var det fråga om en person som kvinnan kände personligen. I drygt 14 procent av fallen handlade det om en nuvarande eller tidigare partner.

Konsekvenser för den som utsätts

Effekterna av att utsättas för kränkande kommentarer, hot om sexuellt våld, rasism eller få dina privata bilder eller uppgifter spridda försvinner inte i samma stund som du loggar ut.

Amnestys undersökning pekar tvärtom på förödande konsekvenser för dem som utsätts.

Många av de tillfrågade kvinnorna i den svenska studien uppgav att de fått allvarliga psykologiska besvär, som en direkt följd av de kränkningar och trakasserier de utsatts för på sociala media.

• 39 procent uppgav att de fruktat för sin fysiska säkerhet
• 18 procent uppgav att de känt oro för sin familjs säkerhet
• Två tredjedelar av de kvinnor som utsatts uppgav att de hade en känsla av maktlöshet vad gäller sin förmåga att bemöta kränkningarna och trakasserierna
• 67 procent angav att de fått sömnproblem
• Drygt 60 procent upplevde sämre självkänsla eller brist på självförtroende
• 58 procent hade upplevt panikattacker, ångest eller stress
• Över hälften hade upplevt en känsla av isolering eller ett behov att dra sig undan
• Över hälften uppgav att de hade svårare att fokusera på vardagsuppgifter
• Över hälften uppgav att de bävat inför tanken på att använda internet eller sociala medier
• Över hälften upplevde en känsla av oro när de får e-post eller notiser från sociala medier
• 48 procent upplevde humörsvängningar
• 46 procent upplevde att de hade svårt att koncentrera sig längre stunder
• 38 procent upplevde att de inte kunnat slutföra det de vanligtvis skulle ha gjort en vanlig dag
• 31 procent uppgav att de upplevt sig mindre förmögna att fatta vardagliga beslut

Konsekvenser i samhället

Nätbaserade kränkningar, hot och trakasserier – det som ofta brukar benämnas som näthat – får allvarliga konsekvenser. Inte bara för individen utan för samhället i stort.

Internet och sociala medier har revolutionerat vår möjlighet att uttrycka oss och kommunicera med andra samt ta del av och sprida information. Det gäller inte minst i Sverige, vars invånare ofta beskrivs som “världens mest uppkopplade folk”. Sociala medier är en viktig arena där individer kan utöva sin yttrandefrihet, men näthat utgör ett direkt hot mot detta och riskerar att tysta människors röster. Kränkningar, hot och trakasserier kan leda till självcensur eller att individer helt avstår från att uttrycka sina åsikter på sociala medier – eller helt slutar att använda dem.

I Amnestys undersökning uppgav 23 procent av de kvinnor som utsatts för kränkningar och trakasserier på nätet i Sverige, att de slutat posta sådant som uttrycker deras åsikter i vissa frågor. Vidare svarade 32 procent att de använder sociala medier lite eller mycket mindre än tidigare. 7 procent har helt slutat använda de sociala medier där kränkningarna skett.
Yttrandefrihet omfattar inte hat eller våld

Alla typer av nätbaserat våld och näthat måste bekämpas. Amnesty understryker vikten av att regeringar världen över, inklusive i Sverige, ser till att lagar, policies, praxis och utbildning är på plats och fungerar för att förebygga och få ett slut på trakasserier och våld mot kvinnor online. Samtidigt får inte näthat användas som en ursäkt för att minska yttrandefriheten.


Från Amnestys sida konstaterar vi att yttrandefriheten även skyddar uttryck som kan upplevas som anstötliga, sårande eller störande. Men yttrandefriheten kan aldrig användas för att förespråka hat och våld.

Många av Sveriges lagar som ska skydda individen från integritetskränkningar från andra, tillkom långt före internet och måste uppdateras. Regeringen lade nyligen fram en proposition om att stärka det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten. I den föreslås bland annat att ett nytt brott införs: olaga integritetsintrång, som gör det straffbart att göra intrång i någon annans privatliv genom att sprida integritetskänsliga bilder och uppgifter. Dessutom föreslås att bestämmelserna om olaga hot, ofredande och förolämpning uppdateras och förtydligas för att bättre kunna täcka in sådana brott som begås på internet. Detta blir ett viktigt steg för utvecklingen av trygghet på nätet.

Men inte bara regeringar måste agera. Även företagen som tillhandahåller sociala medieplattformar har ett stort ansvar. De måste intensifiera arbetet för att alla – inte minst flickor och kvinnor – fritt kan använda deras plattformar utan rädsla och fruktan.
* Undersökningen genomfördes av Ipsos MORI, som använde sig av en nätbaserad enkät. 500 kvinnor mellan 18-55 år i varje land ingår i undersökningen och och urvalet avseende kvinnornas ålder, region och yrkesverksamhet återspeglar den proportionella andelen i befolkningen i respektive land. Urvalet är nationellt representativt för respektive land. Felmarginalen för varje land varierar mellan 3-4 %.

Fyra typer av stalkers:

Henrik Belfrage, professor i kriminologi, har delat upp förföljarna i fyra olika typer:

Den före detta partnernEn person som har svårt att acceptera en brytning och förföljer sin tidigare partner. Den före detta partnern är den vanligaste typen av den förföljare. Den har också störst risk för att bli våldsam.

Den socialt inkompetente
En person som inte förstår det sociala spelet och inte kan ta ett nej. Den socialt inkompetente kan inte tolka det personer säger utan tror att det betyder det han vill.

Den hämndlystne
Kämpar för att få upprättelse. Här återfinns exempelvis rättshaveristen som vill få upprättelse genom att exempelvis trakassera beslutsfattare med anonyma brev.

Erotomanen
Erotomani är en psykisk sjukdom. Personen är besatt av en person och tror att känslorna är besvarade. Personen kan tro att de redan har en kärleksrelation fast de inte har det. Personerna kanske inte ens har träffats. Erotomaner kan ofta förfölja kända personer.

Topparna på Google kan dömas för hatet

Expressen

Publicerad 16 mar 2018 kl 14.24

Anna Wikland är vd för Google Sweden Foto: EERO HANNUKAINEN / IBL
Larry Page grundade Google tillsammans med Sergey Brin. Page är i dag vd för moderbolaget Alpgabet. Foto: SETH WENIG / AP TT / NTB SCANPIX


Topparna på Google kan dömas för hatet 

Publicerad 16 mar 2018 kl 14.24


Google låter kommentarer med dödshot ligga kvar på Youtube och rensar ofta upp först efter anmälan.
Men att invänta anmälan kan stå Google-cheferna dyrt. Nu menar en av Sveriges främsta experter på nätlagstiftning att det kan innebära fängelse.
– Brottet har redan skett, säger advokaten Dag Wetterberg.

De senaste veckorna har Google och dess videotjänst Youtube kritiserats för bristande kontroll över vilket material som sprids och får synas i bolagets kanaler.
Debattörer har ifrågasatt om Google och Youtube ska lyda under svensk lag, eftersom de är just internationella storbolag som erbjuder tjänster på internet.
Men här är Googles företrädare tydliga: svensk lag gäller.
– Google och Youtube följer självklart svensk lagstiftning. Om vi uppmärksammas om olagligheter på våra tjänster så agerar vi, säger Googles presschef Farshad Shadloo, till Expressen.

För Youtubes kommentarsfält gäller lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (1998:112), även kallad bbs-lagen.

Av lagen framgår tydligt att den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla, ett kommentarsfält, ska ta bort ett meddelande, en kommentar, om det innehåller till exempel olaga hot, uppvigling eller hets mot folkgrupp.
”Vem som ska hållas ansvarig är komplicerat”

Den som bryter mot lagen riskerar maxstraffet på två års fängelse.

– Vem som i så fall ska hållas ansvarig är komplicerat. Man kan inte driva en straffrättslig process mot en juridisk person. Då får man utreda vem på företaget som hade ansvar för det inträffade, säger Michael Bogdan, professor i internationell privaträtt vid Lunds universitet.

Styrelsen för Google Sverige finns på Irland. Styrelseordförande för Google Sweden AB är David Munro Sneddon. I styrelsen sitter även Nancy Mable Walker, ledamot, och Fionnuala Moninne Meehan, suppleant.

Anna Wikland är chef för Google Sweden.

Youtube ägs av Google, som i sin tur kontrolleras av moderbolaget Alphabet, där vinsterna från alla Googlekontrollerade bolag hamnar. Googles grundare Larry Page är vd för Alphabet.

Styrelseordförande för Alphabet är John Hennessy. Fram till 2017 var Eric Schmidt styrelseordförande för Alphabet.

Expressens granskning har visat att Youtube vid flera tillfällen låtit kommentarer med hot och hets mot folkgrupp ligga kvar öppet i kommentarsfältet.

En sökning på ordet ”invandring” på Googles videoplattform Youtube leder vidare till videoklipp där kommentarsfälten flödar av hundratals inlägg som innehåller hot, hat och uppmuntran till att begå brott mot till exempel poliser.

Och inlägget ”Kan inte någon halalslakta denna parasit och göra korv av henne”, har legat helt öppet i Youtubes kommentarsfält i 4 år.

Kommentarer som ”Sådana där poliser ska man ta efter arbetstid när dom hämtar barnen på dagis” och ”Verkar som att 'polisen' glömt bort att även dom blöder när dom blir skjutna” låg öppet i ett kommentarsfält.

Först i måndags kväll, när Google uppmärksammats på problemet, stängdes det kommentarsfältet ned. Då hade kommentarerna redan legat ute i ett halvår.
Advokaten: Google har ansvar för det som skrivs i kommentarsfältet

Men enligt advokat Dag Wetterberg är det inte så lagen är tänkt.

Han är expert på lagstiftning på nätet och han har nyligen skrivit boken ”Dataskyddsförordningen GDPR: förstå och tillämpa i praktiken”.

Wetterberg menar att Google har ett ansvar för det som skrivs i deras kommentarsfält, även innan någon ser och anmäler brottsligt innehåll.

Att vänta några veckor eller månader med att ta bort kommentarer med brottsligt innehåll räcker inte.

– Då har brottet redan skett, säger han till Expressen.

Av lagen framgår tydligt att den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla, ett kommentarsfält, ska ta bort meddelandet om det innehåller till exempel olaga hot, uppvigling eller hets mot folkgrupp.

Men trots att Google nu själva säger att de tar bort brottsligt material från sina tjänster, säger andra experter att de inte måste.

Juristen Benjamin O. J. Boman, som drivit flera näthats-mål, menar att även om Youtube möjliggör tjänsten är det användaren som tillhandahåller kommentarsfälten till sina videoklipp.

Han jämför det men bloggportaler, där bloggaren står ansvarig för sitt kommentarfält.

– Personligen skulle jag säga att den här typen av stora aktörer som Youtube och Facebook inte har ett ansvar enligt bbs-lagen för innehållet, utan det ansvaret faller på personen som har kontot där kommentarerna sker, säger Benjamin O. J. Boman.

Anders Ahlqvist, it-brottsspecialist på polisens nationella operativa avdelning, NOA, är inne på samma linje. Han poängterar samtidigt att bbs-lagen, som lagen om elektroniska anslagstavlor kallas, är 20 år gammal och inte anpassad efter dagens sociala medier-landskap.

– Det finns en massa hinder i lagen och pratar man med åklagare säger de att det aldrig har hänt - och sannolikt kommer det aldrig hända - att man tillämpar den här lagen.

– Problemet är vem den ska tillämpas mot: är det Google eller personen som har startat det här kontot? Det är möjligt att jurister säger att det självklart är Google, men för mig är det inte självklart. Jag är benägen att säga att personen bakom kontot är tillhandahållaren och inte företaget. Men det är inte prövat i domstol så vi vet inte hur man kommer att bedöma det, säger Anders Ahlqvist.
Tre toppchefer från Google fälldes i italiensk domstol

Frågan om Google och Youtube ska följa lagar i länderna de är verksamma i uppmärksammades 2006 då tre toppchefer, däribland den globala chefsjuristen, fälldes för integritetsintrång i första instans av en italiensk domstol och dömdes till sex månaders fängelse.

Anledningen var att Youtube hade låtit en video som laddats upp av fyra pojkar och som föreställde hur de mobbade en autistisk pojke, ligga kvar. Toppcheferna friades i en andra instans.


SÅ SÄGER LAGEN

Om en användare sänder in ett meddelande till en elektronisk anslagstavla ska den som tillhandahåller tjänsten ta bort meddelandet från tjänsten eller på annat sätt förhindra vidare spridning av meddelandet, om

1. meddelandets innehåll uppenbart är sådant som avses i bestämmelserna i 4 kap. 5 § brottsbalken om olaga hot, 4 kap. 6 c § brottsbalken om olaga integritetsintrång, 16 kap. 5 § brottsbalken om uppvigling, 16 kap. 8 § brottsbalken om hets mot folkgrupp, 16 kap. 10 a § brottsbalken om barnpornografibrott eller 16 kap. 10 c § brottsbalken om olaga våldsskildring, eller

2. det är uppenbart att användaren har gjort intrång i upphovsrätt eller i rättighet som skyddas genom föreskrift i 5 kap. lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk genom att sända in meddelandet.

Källa: 5 § i Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (1998:112).

De som säger sig bekämpa näthat är ofta själva de största näthatarna.

Jag läser i Katerina Magasin om hur hon förföljs och trakasseras för sina åsikter av grupperingar på nätet.
Det är en fruktansvärd läsning. 
Jag blir beklämd och får ont i magen över den sandlådenivå som blottar sig hos människor som borde vara vuxna. 

Dessvärre känner jag igen den. 
Den där sortens drev utsattes jag själv för i samband med släppet av min bok "Mia - Sanningen om Gömda" i december 2008. Den uppenbarade sig först på ett stort antal bloggar men främst i de vidriga avloppsrännorna Flashback och Familjeliv på vilka fegt anonyma antagonister tog sig i stort sett vilka friheter som helst. Miljontals vidriga hot och hatkommentarer ligger säkert kvar där än i dag. Sånt försvinner nämligen inte. 

Först var det vad man skulle kunna kalla ultrafeminister som drev hatkampanjen. Följaktligen togs jag i försvar av den så kallade papparättsrörelsen som jag då inte visste var en sådan. Jag trodde de var rättskaffens folk helt enkelt. Men det är inte lätt att som föremål för en hatkampanj navigera bland fegt anonyma. I synnerhet som skamgreppen är många.
När det visade sig att jag inte var den feministhatare de hade hoppats på - utan bara hade avslöjat ett brott - tog papparättsnissarna över hatkampanjen och gjorde den till sin. Den pågår fortfarande med full kraft och alla ingredienserna finns med. Från falska påståenden, uthängningar, hat och hot till olaga datorintrång, förstörelse av egendom och ännu värre. 

Det märkliga är - precis som Katerina Janouch skriver - att de här mobb-grupperingarna och ett antal fake-news-blaskor på nätet som de gärna använder sig av - som påstår sig vilja motarbeta näthat faktiskt är de allra, allra värsta näthatarna själva! 
Allt för att förvirra såväl polisen som omgivningen och motivera sina hatiska skriverier.

Jag känner inte till den gruppering som gett sig på Katerina Janouch och vill verkligen inte stifta bekantskap med den heller. 

Men då den bevisligen existerar - och jag själv i snart sju års tid har kämpat mot en hatgruppering på den yttersta högerkanten - måste man ställa sig frågan: 
Varifrån kommer allt detta hat? 

Hur många är de som - märkligt nog ofta på heltid! - spenderar sina liv med att hata, ljuga, hänga ut och förnedra dem vars åsikter inte stämmer överens med deras egna. I syfte att helt enkelt tysta dem! 
Som i den värsta diktatur! Vad 17 tänker de med?!

Det är för mig en gåta att det finns en sådan fattigdom i Sverige. 
Något annat kan det knappast kallas. 
Den som inte har något annat än hat, hot, elakhet och ondska att fylla sitt liv med är verkligen fattig. 
Stackars krakar.

Men det är mest synd om deras offer. 

Samhället måste inse att denna brottslighet existerar. 
Det är inte acceptabelt att mobbar av självutnämnda civilpoliser tillåts bedriva förföljelser och smutskastningskampanjer mot enskilda människor i syfte att kränka, knäcka och tysta. Det är helt enkelt inte okej.

En första åtgärd måste vara att ta bort möjligheten till anonymitet. 
En andra åtgärd måste vara att tillsätta hederliga poliser med kapacitet att sätta sig in i och återge helhetsbilder av existerande hatkampanjer oavsett blandade brottsrubriceringar.
En tredje åtgärd bör vara att se över reglerna för utgivningsbevis, ställa strikta krav på ansvarig utgivare och vid missbruk dra in utgivningsbevisen. Man ska inte kunna köpa sig ansvars- och straffrihet för några löjliga tusenlappar.  

För att bara nämna något.

Kan då jag som sedan länge drabbad ge Katerina Janouch något råd?
Nej. Inte än.
Men det är bra att hon delar med sig av sina erfarenheter och dokumenterar det som händer. Hon kommer att behöva det en dag. 

Vissa dagar är bättre än andra...

Heja regeringen!!!

Regeringskansliet:


Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten

Ansvarig: Justitiedepartementet, Regeringen

Den tekniska utvecklingen och framväxten av internet har inneburit positiva förändringar för yttrandefriheten och den demokratiska debatten. Utvecklingen har emellertid också medfört att hot och andra former av kränkningar av den personliga integriteten har tagit nya former. För att anpassa det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten till teknik- och samhällsutvecklingen föreslår regeringen att skyddet stärks och moderniseras.

Ladda ner pdf:

Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten

Regeringen föreslår att ett nytt gradindelat brott införs i brottsbalken, olaga integritetsintrång. Regleringen straffbelägger intrång i någons annans privatliv genom spridning av vissa slag av bilder eller andra uppgifter, om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör. Om gärningen med hänsyn till bildens eller uppgiftens innehåll eller sättet för eller omfattningen av spridningen var ägnad att medföra mycket allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör, döms för grovt olaga integritetsintrång. Straffet för olaga integritetsintrång föreslås vara böter eller fängelse i högst två år och för grovt olaga integritetsintrång fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Undantag från straffansvar ska gälla om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter var försvarlig.

Det föreslås vidare att straffbestämmelserna om olaga hot, ofredande och förolämpning förtydligas och moderniseras. För olaga hot och ofredande föreslås även vissa utvidgningar av det straffbara området. Dessutom justeras de omständigheter som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett förtalsbrott är grovt, så att det tydliggörs att även sättet för spridningen särskilt ska beaktas vid den bedömningen.

Olaga hot och förolämpning är även straffbara som tryck- och yttrandefrihetsbrott. För att anpassa brottsbeskrivningarna i tryckfrihetsförordningens brottskatalog språkligt och innehållsmässigt till de ändringar som föreslås i dessa straffbestämmelser i brottsbalken, föreslås att motsvarande ändringar ska genomföras i tryckfrihetsförordningen. Genom den hänvisning som görs i yttrandefrihetsgrundlagen till tryckfrihetsförordningen kommer ändringarna även att få genomslag på yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområde.

Vidare föreslår regeringen att skyldigheten för den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla att ta bort vissa meddelanden från tjänsten utvidgas till att gälla även meddelanden vars innehåll uppenbart är sådant som avses i bestämmelserna om olaga hot och olaga integritetsintrång.

Slutligen föreslås att rätten till brottsskadeersättning för kränkning utvidgas till att omfatta även ersättning för den skada det innebär att någon allvarligt kränker någon annan genom grovt förtal.

Lagändringarna i tryckfrihetsförordningen och brottsbalken som avser olaga hot och förolämpning föreslås träda i kraft den 1 januari 2019. I övrigt föreslås lagändringarna träda i kraft den 1 januari 2018.

Pressmeddelande:

Regeringen stärker skyddet mot näthat

I en lagrådsremiss föreslår regeringen att skyddet mot hot och kränkningar stärks och moderniseras. Bland annat införs ett nytt brott som gör det straffbart att sprida vissa integritetskänsliga bilder och uppgifter.

– Dagens lagstiftning ger inte tillräckligt skydd mot hot och kränkningar som kan drabba alla men där kvinnor är särskilt utsatta. Nu stärker regeringen skyddet mot näthat för att värna varje människas rätt till personlig integritet, säger justitieminister Morgan Johansson.

Teknik- och samhällsutvecklingen har medfört att hot och andra former av kränkningar av den personliga integriteten har antagit nya former, särskilt via Internet och på sociala medier. I lagrådsremissen lämnas flera förslag för att uppdatera och stärka skyddet för den personliga integriteten. Regeringen föreslår bland annat att:

• Det införs ett nytt brott – olaga integritetsintrång – som gör det olagligt att göra intrång i någon annans privatliv genom att sprida integritetskänsliga bilder och uppgifter, såsom hämndporr, nakenbilder och andra kränkande uppgifter. Straffet blir böter eller fängelse upp till två år och för grovt brott fängelse i mellan sex månader och fyra år.
• Straffbestämmelserna om olaga hot, ofredande, grovt förtal och förolämpning förtydligas och moderniseras. Bestämmelsen om olaga hot utvidgas även så att det blir straffbart att hota med fler typer av brottsliga gärningar, till exempel hot om att sprida nakenbilder på någon annan.
• Den som tillhandahåller en interaktiv tjänst på internet, till exempel vissa sociala medier, ska vara skyldig att ta bort meddelanden som uppenbart utgör olaga hot eller olaga integritetsintrång.
• Rätten till brottsskadeersättning utvidgas till att gälla även kränkningar som sker genom grovt förtal.

Huvuddelen av förslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2018.

Se också lagrådsremissen:

Ett starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten

Kanon!

I vissa fall bör man kontakta arbetsgivaren!

Om du ser någon som exempelvis bär sig illa åt genom att exempelvis: 

1) bedriva hat- och förtalssidor på nätet eller

2) skriva lögnaktiga förtalsartiklar i oseriösa nätblaskor 

så bör du ta ditt ansvar genom att anmäla det till huvudarbetsgivaren. 

Bisysslorna du inte får ha

Har du ett extraknäck vid sidan av jobbet, eller kanske en hobby som tar mycket tid? Se upp så att du inte bryter mot reglerna om bisysslor. Även sådant som du inte tjänar pengar på kan vara förbjudet.

Du stänger av datorn, loggar ut, släcker lampan. Fritiden kan börja. Men väggarna mellan jobb och fritid är inte alltid helt täta: chefen kan faktiskt ha åsikter om vad du ägnar dig åt också efter att arbetsdagen tagit slut. Anledningen är:

Reglerna om otillåtna bisysslor.

I de flesta kollektivavtal och ibland också i enskilda anställningsavtal finns den anställdes ansvar gentemot arbetsgivaren fastställt. Men en del regler gäller även om de inte är uttalade. Du får inte ha en bisyssla som strider mot kravet på lojalitet gentemot jobbet. Det kan till exempel vara opassande att arbeta för en konkurrent – eller att ha ett extraknäck som riskerar att påverka din handläggning av ett ärende. Om du jobbar statligt är bestämmelserna särskilt omfattande.

Lag reglerar bisyssla

Vilka extraknäck och bisysslor som är förenliga med ett jobb inom staten regleras i lagen om offentlig anställning, loa. Syftet med bestämmelserna uttrycks i lagens förarbeten: "Den offentliga förvaltningen är en grundsten i det svenska demokratiska samhället." Myndigheternas rykte ska vara obefläckat – ingen ska tvivla på att arbetet som uträttas är opartiskt. Förtroendet från medborgarna behöver vara stort. Du som anställd ska aldrig riskera att handla i eget intresse – eller att påverkas av någon annan, som får inflytande över dina beslut.

Som bisyssla räknas i princip allt som du ägnar dig åt vid sidan av din anställning – oavsett om den verksamheten ger dig några inkomster. Det kan handla om engagemang i en förening, ett extraknäck, och i vissa fall till och med ett förtroendeuppdrag.

I förebyggande syfte ska du därför alltid i förväg anmäla en bisyssla till arbetsgivaren. Du kan då undvika att senare anklagas för att vara illojal mot verksamheten.

Det finns flera olika förhållanden som kan göra en bisyssla olämplig, eller rent av förbjuden. Det får till exempel inte finnas någon risk för att den skadar förtroendet för dig eller din arbetsplats, den får inte hindra ditt arbete eller konkurrera med myndighetens verksamhet. Bisysslan får inte heller riskera att försätta dig i en jävsituation.

I lagen om offentlig anställning regleras också vem som bär ansvaret för att det inte sker några övertramp.
Arbetsgivaren är skyldig att informera sina anställda om vilka förhållanden som kan göra en bisyssla otillåten – många myndigheter har därför infört rutiner för att informera nyanställda om reglerna.
Arbetstagaren är å sin sida skyldig att på arbetsgivarens begäran lämna de uppgifter som krävs för att bedöma om bisysslan är tillåten.
Domare och chefer för myndigheter som lyder direkt under regeringen ska på eget initiativ lämna uppgifter om sina bisysslor.

I praktiken kan det vara svårt att veta vilka extraknäck som är otillåtna. En grundprincip är att ju större makt du utövar i ditt arbete, desto mer varsamt måste du se över dina bisysslor.

Strängt inom rättsväsendet

Kraven är särskilt hårda för anställda inom exempelvis rättsväsendet och Kronofogden och för tjänstemän som på olika sätt arbetar med tillsyn – verksamheter där allmänhetens förtroende anses vara extra viktigt.

För att få en fingervisning om vilka bisysslor som är tillåtna, kan det vara en poäng att titta på hur praxis ser ut. Men det går inte alltid att dra generella slutsatser utifrån tidigare ärenden: det är de specifika omständigheterna som avgör om bisysslan är tillåten. Några fall som ansetts strida mot reglerna är:
En chef för taxeringsavdelningen på en länsstyrelse, som ville undervisa i skatterätt.
En länsrevisor som hade ett revisionsuppdrag hos ett enskilt företag.
En generaldirektör som var leda-mot i styrelsen för ett enskilt företag.
En professor vid en högskola som hade aktier i ett enskilt företag med nära band till hans egen institution.
En statligt anställd teletekniker som drev eget företag som bland annat sålde mobiltelefoner.
En handläggare hos Patent- och registreringsverket som ägnade sin fritid åt att formge emblem åt företag.
En anställd vid en arbetsförmedling som ville leda en studiecirkel om att "starta eget".
En biträdande länsveterinär som vid sidan om sin huvudanställning också hade en anställning hos ett försäkringsbolag.

Förtroendeuppdrag kan ifrågasättas

Politiska uppdrag och förtroendeuppdrag i ideella föreningar är i princip tilllåtna för alla. Men det finns lägen där också sådana uppdrag kan ifrågasättas. Det kan till exempel vara om du som fackligt förtroendevald har en anställning på en personalavdelning, där du arbetar med personalärenden och kanske också är inblandad i förhandlingar för arbetsgivarens räkning. Du kan då bli omplacerad under den tid som ditt förtroendeuppdrag sträcker sig.

Om du skulle bryta mot reglerna om otillåtna bisysslor riskerar du att få en disciplinpåföljd – om inte brottet bedöms som ringa. Men i de flesta fall räcker det att du slutar med bisysslan. Om du där­emot väljer att fortsätta med den också efter tillsägelse, riskerar du att förlora jobbet.

Ämnen: Arbetsrätt
Regler i kollektivavtal

Förutom formuleringarna i lagen om offentlig anställning kan det också finnas bestämmelser i ditt kollektivavtal som rör bisysslor.

Personer som arbetar med forskning och utvecklingsarbete på universitet eller högskola har lite friare regler för extraknäck inom sitt eget ämnes­område. Men sådana bisysslor måste alltid rapporteras, så att högskolan kan bedöma om de är förtroendeskadliga.

Lagen om offentlig anställning gäller alltså inte för dig som arbetar inom bolag. För dig gäller bara de bestämmelser som reglerats i avtal – och den grundläggande lojalitetsförpliktelsen som finns i alla anställningsavtal, dold eller inskriven.

Källa: Publikt, fackförbundet Statstjänstemannen

Mitt i prick Jenny...

Expressen:

JENNY STRÖMSTEDT

Kvinnor som inte hatar alla muslimer ska våldtas

enligt nättrollens logik

Publicerad 3 jun 2017 kl 07.18

De är direktörer, egenföretagare och byggjobbare och har familj och barn. Går det ens att avfärda dem som idioter längre?

I filterbubblans brutna ljus kan proportioner förvrängas, jag vet det.

Stort blir smått och smått blir jäsande monster på väg att sluka allt. Min första poäng är således denna: Trollen, de riktigt elaka, de som kastar sig på tangenterna för att ösa dynga när jag eller andra kvinnor skriver om rasism, jämställdhet, global populism eller om utsatta kvinnor i andra länder, är inte alla. De är inte alla män, inte alla Sverigedemokrater, inte alla som har en speciell läggning som heterosexualitet eller talar något särskilt språk som svenska, inte alla som är jätterika eller är förtidspensionärer.

Det snarare troligt att de som gömmer sig bakom stenarna bara är något hundratal, möjligen ett par tusen, och att de inte delar någon gemensam nämnare alls utom denna: de är skitstövlar som hatar kvinnor som har en åsikt i offentligheten.

Vi skriver ofta om dem, kanske får de för mycket uppmärksamhet, ändå kan vi inte sluta berätta eftersom deras hot och hat inte handlar om att viljan att debattera sakfrågor vilket är nödvändigt, utan om ett glödande hat mot kvinnor som inte underordnar sig.

"Du är så korkad att du borde ha ett slagträ i huvudet. Dumfan!"

Min andra poäng är därför denna: jag tycker inte synd om mig själv. Då hade jag avstått från att skriva för att inte få mer skit. Däremot oroas jag över den fläckvisa längtan, som en passerande vindpust i kvinnokollektivet, som börjat drömma om enkelheten att ägna sig åt inredning, kanske lägga upp bilder på sockerkakor och ersätta åsikter och makt med selfies som inte är för fula eller för sexiga och massor av hjärtan från lilla vi som inte fattar något, eftersom det enda som lugnar dessa män är den traditionella kvinnorollen. De vill inte ha kvinnor bredvid sig. De vill ha oss under sig och den kvinnoroll som väcker minst motstånd i all offentlighet är hon som främst finns till för att tillgodose andras behov.
...

Avsändarna avfärdas förvånansvärt ofta som känslomässigt inkompetenta och olyckliga varelser och inga att bry sig om. Ungefär som på skolgården för trettio år sedan när fröken sa att det bara var en lek när pojkarna jagade oss för att tafsa vid klätterställningarna och vi fick stå ut.
...

Går det ens att avfärda dem som idioter längre? De är direktörer, egenföretagare och byggjobbare och har familj och barn. Jag tittar på veckans avsnitt av tv-serien "The handmaids tail" och ser en dystopi där miljöförstöringen skapat ett slavsamhälle där kvinnor återigen fråntagits alla sina rättigheter och reducerats till fortplantningskärl. Historien närmar sig framtiden. Under valet i USA träffade jag en lärarinna på en skola där de fått stora problem med trakasserier efter Trumps valkampanj. 

...

Här hemma ska kvinnor som inte hatar alla muslimer, för att några förtrycker kvinnor, våldtas enligt nättrollens bristande logik.

De kanske bara är hundra, eller ett par tusen, nättrollen. Men de hämtar kraft ur ett globalt kärl och i varandras filterbubblor och sprider sina spyor med maximal effekt. Den effektiviteten får man ge dem.

...

Läs hela krönikan här. 

Riktigt och viktigt om näthat...

Jag fick tips om den här:

Trollsnack. En liten guide till näthatets retorik. 

Det är såvitt jag kan se ingen bok utan en artikel på SVT Nyheters sida som du hittar här.

En fyra minuter lång informativ film om just trollsnack följt av en artikel:

Whataboutism, gishgalopper och halmgubbar – med hjälp av retoriska tjuvknep kidnappar trollen samtalen på nätet.

Kulturnyheterna har granskat näthatarnas argumentation och skapat ”Trollsnack” – en liten guide till näthatets retorik.

Att diskutera infekterade frågor på nätet kan vara en frustrerande och ibland skrämmande upplevelse. Vid sidan av direkta hot kapas ofta samtal och diskussioner av aggressiva, anonyma användare.

Kulturnyheterna har tittat på flera av den senaste tiden nätdrev, och har kunnat identifiera återkommande, ohederliga knep som används för att styra debatten – taktiker som ofta hämtats från politiken och propagandans värld.

Trollsnack, kort och gott. 

Här är några av de vanligaste metoderna för att kontrollera samtalet:

Whataboutism

Konsten att byta samtalsämne. Whataboutism går ut på att kritik mot den egna gruppen avfärdas med en jämförelse med något som någon annan har gjort, i syfte att utmåla motparten som en hycklare.

Whataboutism uppfanns av Sovjetunionen under kalla kriget, och användes med framgång för att avfärda kritik mot kommunistregimen. Kritik för fängslade dissidenter? ”I USA har de lynchat svarta”. Invasionen av Afghanistan? ”USA har krigat i Vietnam”.

På nätet är det en vanlig metod för relativisering i debatter om invandring, klimat eller medier. Om en klimatforskare varnar för ökande koldioxidutsläpp letar man upp en semesterbild på personen i Thailand. Om en journalist granskar en högerextrem rörelse ifrågasätter man varför de inte har granskat vänsterextrema miljöer. Syftet är alltid att hävda hyckleri utan att bemöta sakfrågan.

– Jag tycker whataboutism är ett så bra uttryck, för det handlar om just detta: Men du då? En sorts barnslig sandlåderetorik som är väldigt enkel, men svår att komma åt. Det man vill åstadkomma är att byta fokus, säger Barbro Fällman, retorikexpert och före detta språkforskare.

Ad hominem - personangreppet

Ad hominem betyder ”mot personen” och är den retoriska termen för personangrepp. Här finns taktiker som att kalla sin motståndare för extremist, lögnare, psykiskt instabil eller kort och gott idiot – även här utan att bemöta sakfrågan.

På nätet används metoden ofta för att misstänkliggöra personer vars åsikt man vill neutralisera. Det kan ta formen av rena trakasserier, när hundratals personer plötsligt börjar mejla, ringa, kommentera på sociala medier och kontakta arbetsgivare.

– Syftet är ett karaktärsmord. Det är uråldrigt, redan med tryckerikonsten kom också floder av pamfletter där man ville göra ner människor, säger Heléne Lööw, näthatsexpert och historiker.

Halmgubben

Halmgubben är en specifik form av ad hominem-retorik som går ut på att tillskriva motparten argument som du formulerat själv. Ett tjuvknep som ibland ses inom politisk opinionsbildning: ”Problemet med borgerliga ledarskribenters islamofobi är att...”, ”Som med alla diktaturkramare inom kulturvänstern föraktar Namn Namnsson demokrati, problemet med det är att...”

– Halmgubben är det vanligaste argumentationsfelet jag ser på nätet, säger Karin Karlsson, som undervisar i retorik Göteborgs universitet och är ordförande i föreningen Vetenskap och Folkbildning i Göteborg.

– Man belägger helt enkelt motparten med åsikter den inte har. Istället för att föra fram din åsikt måste du ägna tid åt att argumentera mot den här nidbilden. Men börjar du svara på anklagelsen så är spelet redan förlorat.

Halmgubben kan också användas som en påhittad motpart: Man talar om ”vänsterextremister” eller ”högerspöken” utan att definiera vem eller vilka som åsyftas.

Gish-galoppen

Argumentation genom att rabbla en överväldigande mängd (var för sig svaga) ”bevis” för den egna tesen. Effektivt då motparten tvingas in i en lång och mödosam motbevisning som är närmast omöjlig i en muntlig debatt eller på det begränsade utrymmet i sociala medier. Namnet kommer från den amerikanske kreationisten Duane Gish som var känd för just detta knep.

Inom politiken har den till exempel använts av Trump-administrationen i deras lista på 78 terrordåd som de påstod att media inte rapporterat om. Den har även använts för att beskriva Studio Etts omstridda intervju med anti-vaccinations-aktivisten Mia Tjärnlund.

– Den är extremt vanlig: Du dränker personen i ett hav av siffror eller 58 länkar till olika rapporter. På så sätt dödar du samtalet. Man ska förhålla sig till alla påståenden, annars kommer de omedelbara följdfrågorna: Varför svarar du inte? Vågar du inte bemöta detta?, säger Heléne Lööw.

Så bemöter du trollargument

Retorikexperterna Barbro Fällman och Karin Karlsson beskriver båda de ovanstående debattknepen som retoriska fällor. Har du väl börjat bemöta whataboutism, personangrepp eller gish-galopper har trollet redan vunnit: Då handlar samtalet plötsligt om något annat.  

– Jag anser att man ska hantera argumentationsfel som man bemöter härskartekniker: Genom att göra personen uppmärksam på att man förstår vad de håller på med, säger Karin Karlsson.

– Börjar man svara på anklagelsen så är spelet förlorat, man ska alltid försöka hålla sig borta från ohederliga debattpositioner.

Istället ska man hålla sig kvar vid sakfrågan, även om det kan vara svårt att inte tappa humöret när någon går till personangrepp, förklarar Barbro Fällman.

– Man behöver inte svara dem som förolämpar en, men resten bör bemötas med saklighet.

– Framförallt behöver vi prata mer om att retorik är viktigt. Det är ett demokratiskt verktyg: Ju fler som förstår den, desto mindre är chansen att man blir lurad. Då kan man se att innehållet inte behöver vara sant, även om det är väl framfört.

Retoriska fallasier

Gemensamt för alla exempel i denna text är att de är retoriska fallasier, så kallade argumentationsfel. Det handlar om irrelevanta argument eller felaktigheter i ett logiskt resonemang. Ett argument som helt enkelt låter bra men innehåller en logisk lucka.
– En fallasi är en form av felaktig argumentation som inte följer reglerna för hur man argumenterar. Det baseras inte på sanning, utan handlar om att få fram sitt budskap och svartmåla den andra personen på ett ohederligt sätt, säger Karin Karlsson, som undervisar i retoriska fallasier på Göteborgs universitet.

Fler argumentationsfel

Oändlig bevisbörda
En sorts aktiv, uppsökande faktaresistens, där allt som strider mot den egna linjen misstänkliggörs eller kritiseras. Nyhetsartiklar är fake news, vittnesmål är partiska, myndigheter mörkar. Forskning är bara sann om den bekräftar den egna ståndpunkten – annars kritiseras metod/underlag/forskarens opartiskhet. Detta fortgår med ökande detaljkrav tills motparten ger upp.

Falsus in uno, falsus in omnibus
En enskild felaktighet i en omfattande bevisföring/argumentation används för att avfärda hela sakfrågan. En populär metod för att neutralisera journalistiska gräv. Har bland annat gett upphov till arbetsmetoden ”line by line-verifiering”.

Det enskilda exemplets makt
Motsatsen till ovanstående. Här används ett enskilt exempel för att bevisa ett generaliserande påstående.