söndag 28 juni 2020

TV-serien en ren katastrof...

Jag har lyssnat på journalisten Tonchi Percans intervju med Bo-Göran Bodin i SR:s Medierna om Svt-serien "Att rädda ett barn" som i programmet påannonseras så här:

- Det finns situationer när man måste dölja sina avsikter som journalist för att få tillgång till viktiga personer och miljöer när det är det enda sättet för att avslöja missförhållanden och problem. Men att inte vara helt transparent mot intervjupersoner är samtidigt en etiskt utmanande journalistisk metod som kräver särskilda etiska överväganden.
Svt:s dokumentärserie "Att rädda ett barn" har hyllats.
- Ett mästerverk, skriver Svenska Dagbladet. Samtidigt menar Dagens Nyheters prisade journalist Matilda Voss Gustavsson att dokumentären bygger på oetiska intervjuer...

Jag tycker detta är förskräckligt. 

Om Bo-Göran Bodin hade klivit in i organisationen Bry och wallraffat för att granska deras verksamhet så hade jag inte sagt ett knyst. Sånt kan vara motiverat. Det kan till och med vara okej att åtminstone inledningsvis dölja sina avsikter FÖRUTSATT att de berörda efteråt på generöst tilltaget utrymme får möjlighet att gå i svaromål.

I den aktuella tv-serien framställdes samtliga inom Bry som ett gäng galenpannor. De fick ingen chans att försvara sig och kommer förmodligen inte att under återstoden av sina liv helt kunna resa sig ur den här dyngan. Varför fick de inte gå i svaromål? Vem ska ersätta dem och deras familjer för detta lidande?

Det finns ingen journalistisk rättighet att kränka människor.

Att dölja avsikten med en intervju är ett bedrägligt förfarande mot intervjupersonen. Som journalist har man ett självklart ansvar att dels förhålla sig neutral och dels se till att den intervjuade får figurera i bästa möjliga dager.
Som Tonchi Percan gör när han intervjuar Bo-Göran Bodin.

Det är inte okej att för egen vinning lura folk att säga saker de aldrig skulle ha sagt under normala förhållanden.
Att journalisten dessutom färgar sitt reportage med egna åsikter är helt uteslutet.
I en intervjusituation finns följaktligen inget utrymme för dolda avsikter.
Sånt kan möjligen polisen ägna sig åt.

Bo-Göran Bodin lyckas med alltihop.
För att knäcka Bry blandar han sig dessutom i - och det är det värsta - en privat vårdnadstvist.
Som part i målet!
Det är ingen tvekan om vad han tycker. Pappan är god och mamman är ond. Pappan får närmast obegränsat utrymme att visa sig på styva linan. Mamman, som får en intervjumöjlighet på slutet, anar ugglor i mossen och drar sig ur.
Det är det enda friska i tv-serien.
Bo-Göran Bodin vinklar emellertid även det till hennes nackdel.

TV-serien har resulterat i att:
En åttaårig pojke har förlorat sin mamma.

Jag tar det igen:
En liten pojke har förlorat sin mamma.

För att en tv-reporter på jakt efter scoop och utmärkelser blandat sig i hans liv.
Hur kan man göra något dylikt?!

Mammans situation har inte bara förvärrats av virrpannorna i Bry. Bo-Göran Bodin har gjort henne helt omöjlig inför socialtjänst och domstol. Hennes egna handlingar var illa nog. Nu tvingas hon svara även för Bry och tv-serien.
Såvitt jag förstår är hon chanslös. Låt oss hoppas att jag har fel.

Pappan tackar och tar emot.
Är han karl för sin hatt - och har empati för sitt barn - så ser han omgående till att pojken får träffa sin mamma ofta, regelbundet och i en atmosfär fri från bråk. Ett barn behöver båda sina föräldrar och har absolut rätt till ett liv fritt från varje form av övergrepp.

Vårdnadstvister ska inte drivas i media av journalister.
De ska heller inte drivas i sociala medier.
Någonsin!

Bo-Göran Bodin kallar sitt arbetssätt journalistik och skämmer därmed ut en hel yrkeskår!
Journalistkåren måste sätta klacken i backen och säga i från. Så här får det faktiskt inte gå till.
Varje dag görs nya intervjurer. De som ställer upp måste kunna lita på oss!

Så nej, Svenska Dagbladet, Bo-Göran Bodins tv-serie "Att rädda ett barn" är inget mästerverk.
Den är en totalkatastrof.

fredag 26 juni 2020

WHO backar: Smittspridningen i Sverige är stabil

Publicerat kl 16.36

Världshälsoorganisationen WHO backar nu från uttalandet om att smittspridningen i Sverige går kraftigt uppåt. Organisationen säger att antalet som testas positivt i Sverige fortfarande är stabilt.

Under gårdagen publicerade WHO ett uttalande där man beskrev Sverige som ett land där smittspridningen kraftigt går uppåt och att det finns en risk att sjukvården inte kommer att kunna klara av situationen.

Nu backar WHO från uttalandet och menar i stället att antalet som testas positivt i Sverige fortfarande är stabilt. De skriver i ett pressmeddelande att ”den svenska regeringen har ökat testningen och att detta reflekteras i statistiken av nya fall”.

De konstaterar även att det finns flera väldigt positiva trender i Sverige, som exempelvis att antalet allvarliga sjukdomsfall minskar och att antalet som tas in för intensivvård blir allt färre. Samtidigt noterar de att Sverige fortfarande har en allmän smittspridning och att antalet fall per 100 000 invånare är relativt högt i landet.

WHO konstaterar också att Sveriges sjukvård har förmågan att hantera läget.

lördag 20 juni 2020

Om konsten att grundlura svenska folket...

Aftonbladet

Moderaterna flyr sitt ansvar i krisen igen

Replik från Aida Hadžialić om ansvarsfrågan i coronapandemin

DEBATT

REPLIK. ”En uppvisning i undanflykter, oklarheter och dimridåer”, skriver Moderaternas partiledare Ulf Kristersson på Aftonbladet Debatt.

Man kan tro att Kristersson pratar om sin partikamrat Irene Svenonius, finansregionråd i Stockholm, men så är inte fallet.

I stället är det Stefan Löfven som Ulf Kristersson recenserar, när han anklagar statsministern och regeringen för att inte ta ansvar i coronakrisen.

Ulf Kristersson är förstås mycket väl medveten om ansvarsprincipen – att den som vanligtvis har ansvar för en verksamhet även har det i kris.

Det innebär att Moderaterna, som styr cirka 70 procent av Sveriges 21 regioner, ansvarar för det mesta som handlar om sjukvård och testning.

I Stockholms stad är det dessutom samarbetspartiet Kristdemokraterna, med Erik Slottner som äldre- och trygghetsborgarråd, som styr äldrevården.

Jag slutar aldrig att förundras över hur Moderaterna alltid försöker flytta ansvaret till alla andra än sig själva.

Stockholm är epicentrum för covid-19 i Sverige. Här har Moderaterna styrt i olika konstellationer i 14 år. De har haft god tid på sig att ordna krisberedskap och omsättningslager, men det har Moderaterna inte visat något intresse för.

I stället har landets rikaste region satsat på dyra vårdmarknader som har slitit isär sjukvården och försvårat kärnuppdraget. Det är enbart tack vare extremt hårt arbetande sjukvårdspersonal som Sverige har hanterat pandemin så väl.

Inte ens testningen har Moderaterna klarat av – Region Stockholm är på plats 16 av 21 – och det beror på strukturella problem som man fortsätter att cementera med sin politik.

”Detta handlar inte om att söka syndabockar bakåt”, fortsätter Ulf Kristersson.

Vad han säger är: 
Titta inte mina partikamrater som har makten, låt oss skylla allt på regeringen i stället.

Nu måste vi kraftsamla för att bygga ihop vårdsystemen. Vårdens pengar ska gå till vården, vi behöver öppna fler vårdplatser och utöka bemanningen – vård ska alltid ges efter behov.

Aida Hadžialić, finansregionråd i opposition, Region Stockholm (S)

måndag 8 juni 2020

Med statistik kan man bevisa vad som helst...

Svenska Magasinet


NYHET 2020-06-08

Sju olika siffror över dödsfall i covid-19 i Spanien

Nyheter 2020-06-08
Det råder fullständigt kaos i uppgifterna kring hur många dödsfall i covid-19 som Spanien har. Det finns inte mindre än sju olika studier på antalet dödsfall och där överdödligheten kan vara 16.000 fler. Men Sánchezregeringen håller fast vid sin officiella siffra och hävdar att de övriga dödsfallen kan bero på andra orsaker.

I fredags avslutades den utlysta officiella tio dagar långa landssorgen i Spanien. Utan att vi egentligen vet hur många som har avlidit i sviterna av covid-19. Fram till igår söndag hade 27.135 personer avlidit enligt regeringens siffror.

Men sju av tio invånare i Spanien menar att det saknas insyn och öppenhet i Sánchezregeringen när det kommer till att rapportera covid-19-fall. Det visar en undersökning från GAD3.

Spaniens chef för akutsjukvården Fernando Simón säger att det inte är förnuftigt att tro att vi har 43.000 dödsfall med coronavirus. Han tror att det rör sig om mellan 28.000 till 29.000.

Å andra sidan finns det i Spanien i nuläget inte mindre än sju olika studier och siffror över antalet döda i cocid-19-relaterade sjukdomar.

Hälsovårdsdepartementet Ministerio de Sanidad
Det är hälsovårdsministern Salvador Illa som basar över detta departement.
Dödsfall: 27.135.

Instituto Carlos III
Här mäter man överdödligheten med hjälp av data från civila register. Fram till 26 maj låg siffrorna något över regeringens. När uppgifterna från domstolarna anlände sköt antalet upp i 43.260.

Instituto Nacional de Estadística
Spaniens motsvarighet till statistiska centralbyrån. INE presenterade siffror i förra veckan över antalet döda under de 21 första veckorna 2020. 
Det var 225.930 vilket är en ökning med 43.945 dödsfall i år.

Begravningsbyråerna
Begravningsbyråernas sammanslutning Aesprof (Asociación Española de Profesionales de los Servicios Funerarios) redovisar 43.985 dödsfall i covid-19 mellan 14 mars till 25 maj.

Socialförsäkringssystemet Seguridad Social
Seguridad Social redovisar 38.508 färre pensionsutbetalningar i maj jämfört med april. Förklaringen ska ligga i att många äldre människor och i pensionsåldern har avlidit i covid-19.

Univ. Politécnica de Madrid
Universitetet har utfört en matematisk studie fram till 26 maj som pekar på 45.913 dödsfall. Professor Rafael Cascón förklarar att resultatet bygger dels på MoMo-rapporten och Seroprevalensstudien som tyder på att det faktiska antalet dödsfall kopplade till pandemin kommer att vara cirka 46.000

Världshälsoorganisationen WHO
I torsdags redovisade WHO 29.858 dödsfall i Spanien. Efter att Sánchezregeringen reagerat på WHO:s uppgifter justerades dessa senare.



USA

I USA registrerar man dödsfall i covid-19 utifrån dödsintygen. Om läkare eller obducent bedömer covid-19 som bekräftad eller sannolik dödsorsak och skriver det på personens dödsintyg räknas det in i statistiken.

I Sverige redovisar man antalet personer med bekräftad covid-19 som dött, oavsett dödsorsak. Om det gått 30 eller färre dagar mellan diagnos och död ingår den avlidne i statistiken. Dödsfallet kan alltså ha orsakats av något annat, eller varit en av flera samverkande dödsorsaker. Man kan ha dött med smittan – men inte av den.

Trots att USA bara registrerar de som verkligen har corona som dödsorsak så har de bara 130 färre döda per miljon invånare.

torsdag 4 juni 2020

Att rädda ett barn...

Jag har just sett serien "Att rädda ett barn" fast jag egentligen inte ville. Men det hampade sig så att jag råkade hamna framför tv:n mitt i tredje avsnittet och det var så chockerande att jag måste se alltihop.

Gömda-varning!
I slutet av avsnitt 2 är Gömda-varningen självlysande!
Det är samma gamla beskyllningar, missförstånd och grova förtal. Idealisterna här blir lika lurande och engagerade som någonsin Mias socialtanter. Historien rullar på av sig själv och går inte att stoppa. Riksdagshuset återkommer också. Nu är det Kristina Olin som gör vad Inger Segelström gjorde då. Och den där politikern i Stockholms stadshus. Det lär nog dröja innan hon lägger två hårstrån i kors för en medmänniska igen - om hon ens får vara kvar. Historien om Anna och Elisas är en Gömda-story som borde ha kunnat lösas bättre.

Jag kan - i motsats till programledaren Bo-Göran Bodin - inte ta ställning i själva vårdnadstvisten.
Och det förvånar mig stort att han gör det.
Bodin ger i början sken av att vara opartisk men serien blir en tydlig partsinlaga.
Har han fel i sina antaganden, är det en katastrof.

Bodin förvånar mig genom att göra sig själv till en bricka i spelet. På slutet agerar han till och med privatspanare - och försöker påverka domslutet! Serien slutar med att han drar slutsatsen, att de som ville rädda ett barn blev de som skadade det.
Det är något för Granskningsnämnden att titta närmare på.
Han såväl anklagar som utreder och dömer dem han (och pappan?) tycker är skyldiga.
Man måste allvarligt fråga sig om Bodin är kompis med pappan eller bara en del av papparättsrörelsen*.

Om pappan vet jag inte vad vad jag ska tro. Han får fritt spelrum på till synes obegränsad tid i varje avsnitt och framställs som något av en svärmorsdröm. Men han kan lika gärna vara en mardröm. Det vet alla som har varit med ett tag. Han har en stenhård blick, riggar dolda kameror i sitt hem och gillrar fällor på nätet med hjälp av "kompisar". Han tycks dessutom ha en drivande roll (!) i serien och känns iskall trots att han lagar mat och sparkar boll.
För mig förblir han ett frågetecken.

Agneta Bravelius hängs ut som en ren katastrof. Jag hade personligen ingen aning om att hon är författaren bakom "När Blodsbanden brister". Men jag har som kvinna blivit utskälld som "feminist" och fått mycket skit för den boken. Jag vet därför hur hatad den är inom papparättsrörelsen. Var och en kan själv fundera ut varför.
Och det är klart, sticker man in sin blonda kalufs i det getingboet så blir man förstås ett högvilt hot som måste plockas bort. Det är också vad som sker i den här serien. 

Jag läser på hennes hemsida - för att få höra båda parter - att hon gick med på medverkan under falska förespeglingar. Det syns. Tydligt. Hon och de andra på mammans sida agerar som ett gäng tossiga tokar framför kameran för att de tror, att Bodin är på deras sida.

Icke desto mindre tar jag nu bort min flera år gamla länkning till Agnetas Bravelius Bry-sida. Jag gjorde den för ämnets skull när det begav sig. Våra barn är det viktigaste vi har. Men det ska skötas snyggt också. Det må till en del vara programmets fel, men Agneta Bravelius ger inget trovärdigt intryck. Jag vill därför, som läget är nu, inte ha något med Bry att göra. Att döma av hur somliga entusiaster reagerat på det måste jag tyvärr konstatera att beslutet är för mig det rätta. Länkningen var fel redan från början.

Juristen i serien är ett skämt och psykologen så pinsam att man stundtals både blundar och håller för öronen. Med båda händerna. Det är han som blir Annas fall. Det kan varken missförstås eller bortförklaras.

Monica Dahlström Lannes håller jag emellertid högt sedan länge. Jag vet att hon är seriös och måste ha blivit grundlurad in i det här. Jag vet också att hon håller på med en bok. Låt oss hoppas att ämnet är ett annat. Hon och Agneta Bravelius lär få minst lika svårt att återhämta sig efter den här serien som någonsin Paulo Roberto efter sexköpet.

Anna då?
Ja, hennes berättelse får vi inte ens höra. Hon utmålas som en ondsint galning som uteslutande agerar för att skada mannen. Bodin kan inte ens för en sekund tänka sig, att hon faktiskt kan ha rymt för att rädda sitt barn.

Inför programmet får hon klart för sig att Bodin är svårt partisk. Då hoppar hon av och vill inte bli intervjuad. Vad trodde han?! Att hon skulle vara så road av att synas i tv att hon var beredd att begå harakiri?!

Hennes avhopp är för mig det friskaste som sker i serien - fast Bodins avsikt är en annan. Han har mycket tydliga avsikter i bestämd riktning med allt han skildrar.

Anna är den enda av parterna som varken förtalar någon eller berättar sin egen sanning. För mig är det därför hon som ger det bästa intrycket. Man ska aldrig döma en ohörd. Särskilt inte om hon är den som blir grundligt uthängd och förtalad.
Då finns tvärtom alla skäl i världen att bli misstänksam!

Serien må vara skickligt gjord och kanske sevärd om man bortser från de journalistiska klavértrampen av typen:
- Hon har ännu inte förstått att... följt av Bodins privata åsikter.
Men det som sker här är en serie karaktärsmord. På i stort sett samtliga runt Anna.

Rent allmänt tycker jag inte att man ska skilja ett barn från sin mor. De hör ihop helt enkelt.
Alla barn ska ha samma tillgång till båda sina föräldrar.
Föräldrarna ska tvingas till samarbete. Basta!

Det stora problemet med serien är att pedofilerna jublar.
För de finns faktiskt. Och de är flera än vad de allra flesta tror.
Vem hade till exempel trott att det skulle vimla av pedofiler inom katolska kyrkan?!
Självklart finns de i alla samhällsklasser.
Det är det som är så farligt!

Så det blir barnen som får betala det här kalaset.
Till ett pris obegripligt högt.

Efter den här serien lär det dröja länge innan någon vågar ta utsatta barn i försvar och föra upp sexuella övergrpp på agendan igen.

Det kan barnen - tyvärr - tacka Svt för!


* Med papparättsrörelsen menas den löst sammansatta gruppen av oftast anonyma skrivbordskrigare som efter förlust i egna vårdnadstvister - med djupaste kvinnohat som bränsle - driver papparättsfrågor på internet. 


Tillägg:
Jag läser juristens öppna brev till Bodin på Gunilla Madegårds fb-sida och skrattar gott åt följande:
- Du har vågat låta fotografen ljussätta mig, så att jag framstår som något som tillbringar dagarna i en likkista, i väntan på skymningen.
Han har ju humor karln! För precis så framställs han. Jag förstår att han är förbannad.


Jan Guillou har skrivit om serien i en krönika i Aftonbladet som du hittar här
Ganska bra faktiskt. Han viftar bort varje misstanke om pedofiler och det känns ganska rätt undantaget Södertäljeflickan. Där är inte sanningen så enkel som han vill göra gällande.
Vad han inte skriver är det man skulle vilja läsa, nämligen vad Jan Guillou själv anser om pedofilerna och deras roll i samhället. Det hade verkligen varit intressant.

Läs också detta!
Euphorbia Milii "Skyddet måste man få genom socialtjänsten"

Erik Rodenborg: "Att rädda ett barn"

SvD 10 juni 2020


1800 personer ingår i nätverket. 70 är anhållna. De finns överallt, som sagt.
Och ett sånt där filmrum, det var precis vad Södertäljeflickans pappa hade...