Skyll inte vår dåliga ekonomi på de äldre
Politikerna i Göteborg oroar sig för att äldreomsorgen kommer att kräva en allt större del av budgeten kommande år. Men det är inte pensionärerna som är problemet utan framförallt kostnaderna för alla nyanlända som nu vältras över på kommunerna, skriver Sten Larnholt, specialistläkare i geriatrik.
I Göteborg oroar man sig från politiskt håll för att äldreomsorgen kommer att kräva en allt större del av budgeten under kommande år. Man framför detta yrvaket som om ökningen av antalet äldre vore en nyhet (Allt fler äldre blir problem för Göteborgs ekonomi, SVT 4/10). Detta har dock för de flesta varit känt i decennier. Ökningen av antalet äldre kommer sannolikt att leda till en höjning av kommunalskatten, effektiviseringar och nedskärningar.
Det man inte vill eller vågar nämna är att de statliga kostnaderna för effekterna av de senaste årens migrationspolitik, det vill säga flyktingmottagandet, under 2018 kommer att föras över på kommunerna. De omtalade tio miljarderna som regeringen anslagit extra till Sveriges 290 kommuner kommer inte på långt när att räcka för att täcka alla ökade kommunala utgifter för nyanlända; skola, försörjningsstöd, övrigt ekonomiskt bistånd, äldreomsorg, äldrevård och andra delar i välfärden.
De flesta kommuner i Sverige kommer mer eller mindre med början 2018 att vara tvingade att höja kommunalskatten med i genomsnitt uppemot två kronor, enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL. För en pensionär med 20 000 i månadsinkomst innebär detta en skatteökning på 400 kronor per månad. För en familj med en sammanlagd månadsinkomst på 70 000 kronor ökar skatten med 17 000 kronor per år. Vissa kommuner med stora budgetunderskott kommer att behöva öka skatteuttaget med 6–7 kronor, bland andra Malmö stad (6:41 kronor enligt Sydsvenska Dagbladet).
Fegt och svekfullt
Det är oärligt, fegt, svekfullt och vilseledande att försöka få det att framstå som om det ökande antalet vård- och omsorgsbehövande äldre är orsaken till Göteborgs allt sämre ekonomi. Göteborgs budgetunderskott är redan i dag omkring -2,5 miljarder kronor och täcks med statliga utjämningsbidrag från andra kommuner med större skattekraft och plusbudgetar. Malmö är i en ännu sämre situation och har cirka -4,5 miljarder kronor i underskott.
Målkonflikterna i välfärden har funnits länge och prioriteringar inom budgeterna har skett i alla år. När det blir svårt och känsliga men viktiga förhållanden behöver diskuteras gömmer man sig bakom klyschan ”man får inte ställa svaga grupper mot varandra” och så avslutas diskussionen, för detta får vi inte diskutera. Men varje medborgare med egen ekonomi, familjer och grupper måste dagligen göra prioriteringar för att få ekonomin att gå ihop.
Det finns mycket inom äldreomsorgen och äldresjukvården som behöver förbättras. Listan är lång. Jag har erfarenhet sedan 35 år av arbete som geriatrisk specialist inom primärvård, hemsjukvård, sjukhusbunden specialiserad geriatrisk vård och de senaste åren även arbete inom specialiserad palliativ vård i hemmet.
Det är ett stort svek och ett fult grepp mot de äldre göteborgarna att försöka skylla på att den ökande andelen äldre skulle vara huvudorsaken till Göteborgs allt sämre ekonomi. Göteborgs politiker är de äldre göteborgarna svaret skyldiga. Åstadkom nu inte bara tomma löften igen innan valet.
Vart tog pengarna vägen?
Slutligen undrar jag och många andra var de 1,1 miljarderna hamnade som S, MP, V och Fi flyttade från äldreomsorgen till andra verksamheter. Under Daniel Bernmars (V) tid som ansvarigt äldrekommunalråd har enligt Alliansen i Göteborg mer än en halv miljard kronor som avsatts för hemtjänst, hemsjukvård, hospice och äldreboenden plockats bort från äldreomsorgsbudgeten. Om detta har det varit tyst utåt även om oppositionen skulle granska detta noga och återkomma. Bara detta är i sig värt en särskild offentlig granskning och tydlig information till allmänheten.
Nu är jag pensionerad sedan ett par år och kan därmed mer öppet än tidigare stå på de äldres sida. De äldre i Göteborg kommer inte att låta de politiska partierna flyga under radarn och tro att prat och tomma löften inte kommer att ha någon avgörande effekt i nästa val.
Sten Larnholt
specialistläkare geriatrik, fd överläkare
Min kommentar:
Det är något riktigt otäckt över det förhållandet, att personer som sitter inne med information och kunskap i specialområden faktiskt känner sig tvungna att hålla tyst tills de blivit pensionärer och inte längre behöver vårda sin karriär, innan de törs ta bladet från munnen, säga sanningar och ta ställning för de svagare. Det är i mina ögon - oavsett om det gäller kärnteknologi eller äldreomsorg - en skam för en demokrati som Sverige med lagstadgad yttrandefrihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar