Fruktansvärt!

Expressen:

K-G BERGSTRÖM:
Trodde aldrig jag skulle se nazister marschera – men nu har det skett

Publicerad 8 jul 2017 kl 21.07

Den här krönikan om Gustav Fridolins Almedalstal kommer inte att inledas med något citat ur talet. I stället med något som skildrar det mest skrämmande under årets Almedalsvecka:

”Det är så vidrigt att jag som jude år 2017, ska behöva känna mig otrygg, när jag går på Visbys gator”. Den som sa så här till DN är Willy Silberstein. Under många år var han ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism.

Själv trodde jag aldrig att jag skulle behöva se nazister marschera i Sverige. Men det är precis vad som skett i Visby i veckan.

Det framstår som svårbegripligt att de gavs tillstånd att vara här. Av allt att döma kommer Region Gotland inte att göra om misstaget, men skadan är redan skedd. 38 nazister har förstört för tusentals andra. Dels för dem som valde att inte åka hit – av rädsla eller i protest – dels för de som störts av deras högröstade närvaro. Nu i kväll skanderade de mot Gustav Fridolin när han kort berörde nazismen. Sen avmarscherade de i samlad tropp från mötesplatsen med rop om klassförrädare .Tidigare på lördagen försökte de störa hans presskonferens.

De uppges också ha ett extra ont öga till oss som jobbar för DN och Expressen. Varför? Därför att ägarfamiljen är judisk. Man kan knappast tro att det i det civiliserade Sverige finns människor som inget tycks ha lärt av Förintelsen och som beter sig som Hitlers anhang för 80 år sen.
Läs hela krönikan här.

Och Expressen:

HANNE KJÖLLER
Vilka ord finns kvar när nazisterna nu flyttar fram sina positioner?

Med nazistiska Nordiska motståndsrörelsens närvaro i Almedalen i färskt minne funderar jag över hur tankarna går hos de rödmärkta opinionsbildare och politiker som redan förbrukat alla kraftord.

Diskussionen om Nya Tiders närvaro på Bokmässan, och om man ska hälsa på Sverigedemokrater i riksdagen eller inte, framstår i dag som ett bortskämt kacklande i en grund ankdamm.

För jo, demokratiskt bortskämd har vänstern varit, när den kunnat kosta på sig att förbruka Breivikassociationer med liberala debattörer. När fascist- och nazistetiketter, liksom paralleller till 1930-talets Tyskland, använts för att beskriva personer eller rörelser som varken är det ena eller det andra.

Så vilka ord finns kvar när nazisterna nu flyttar fram sina positioner? När NMR förgiftar det offentliga rummet genom sin ”uppsökande verksamhet”?

Kanske hade jag varit naiv. Men jag hade trott att nazisterna skulle stå i sitt hörn. Att den som ville bara kunde nonchalera dem.

Men så blev det alltså inte. Där människor samlades, samlades också nazisterna. Ibland skränades ”folkförrädare”. Ibland bara tysta, med benen isär och armarna korslagda över bröstet, psykstirrandes på den som talade.

Yttrandefrihet är en grundsten i varje demokrati. Och inskränkningar vanskliga. Det fanns många som menade att Svenskarnas Parti, föregångare till NMR, borde stoppats från att demonstrera i Jönköping den 1 maj 2014. Kommunen försökte, men förvaltningsrätten gav nazisterna rätt.

Och då är det faktiskt bara att lägga ned. Den dag polisen börjar gå emot domstolarnas beslut är Sverige inte längre en rättsstat.

Dessvärre fick vi denna gång ingen domstolsprövning om NMR:s närvaro. Det är beklagligt. För det hade varit intressant att se hur förvaltningsrätten agerat om någon av de organisationer som hade tänkt vara på plats hela veckan – och som hade rimliga skäl att frukta nazisternas närvaro – hade vänt sig till rätten. Men som i stället åkte hem.

Även en yttrandefrihetsfundamentalist måste erkänna den ytterligare nivå av målkonflikt som kommit i ljuset. Nu handlar det inte bara om hetslagstiftning och yttrandefrihetens begränsningar. Om NMR mer eller mindre tömmer Almedalen på folk måste man fråga sig om yttrandefriheten stärkts eller försvagats?

Retoriska frågor har ställts om vad som skulle hända om IS ansökte om en tältplats. Men vad är egentligen det juridiska svaret på den frågan?

För det juridiska är avgörande för det politiska. Men något politiskt svar har vi inte fått. När partiledarna fått frågan om nazisternas närvaro tycks de snarare ha svarat på vad de tycker om nazismen. För om man inte bara tycker att NMR är förskräcklig, utan att det också är förskräckligt att de fått tillstånd att vara här, bör man väl rimligtvis ha någon politisk idé om vad man kan göra för att det inte händer igen.

För den fortsatta diskussionen behöver vi veta om NMR:s tillstånd blott förklaras av ogenomtänkta kommunala och polisiära beslut. Eller om nazister, jihadister eller andra terrorrörelser faktiskt har ett stöd i svensk grundlag för att bli ett återkommande inslag vid diverse offentliga evenemang.

Jag brukar argumentera för en fri debatt. Men nu handlar det inte längre om debatt. Det handlar om grundlagen kan användas som en hävstång för terror.