Äntligen, äntligen, äntligen lyssnar världen!

Det gläder mig oerhört att tv-serien Chernobyl på HBO är en sådan världsomfattande storsuccé. 
Äntligen, äntligen, äntligen lyssnar världen!
Hela 33 år efter explosionen i reaktor 4. 
Äntligen ser världen vad vi som arbetat med katastrofen har vetat hela tiden. 
Tack vare en tv-serie. 
Det är nästan så man blir religiös... 


Jag skrev följande för några dagar sedan,
närmare bestämt i tisdags:

- Jag har just sett femte och sista avsnittet av tv-serien Chernobyl på HBO. På bara några veckor har den slagit ut allt annat och puttat Game of Thrones till historien. Serien är högst rankad någonsin, skriver The Economist. Baserat på varje avsnitts rankning har The Economist räknat att serien som helhet har 9.7 poäng av 10 möjliga.
- Chernobyl är en stenhård käftsmäll till serie, skriver Aftonbladet som menar att det är en fasansfull tittning som andas och osar av död.

Och jag undrar:
Varför i all världen har de inte sett detta tidigare? Eller lyssnat på oss som gjorde det? Vi är ändå ganska många. Så här var det och så här har det varit hela tiden. Det är ingen nyhet för den som brytt sig om att kolla fakta. 

Fakta går inte att googla fram.
Ryssarna har varit bäst på att dölja sanningen och världen har inte ens frågat efter den.
Man måste åka dit, intervjua folk och kolla själv.
Men hur mycket vi som varit där än har berättat så är det få som verkligen har lyssnat. För att det är för hemskt helt enkelt. För att de flesta som blir oroade väljer att blunda.
Och för att kärnkraftslobbyn är stark. Och livsfarlig.

- Du får aldrig ut det här, sa en vän när jag kom hem efter första resan till Tjernobyl.
Ett 50-tal artiklar har det blivit ändå.
Men få har förstått. Än färre har dragit några slutsatser av det som hänt. Man blundar. Det är enklast så.

Men åter till tv-serien...
Topplistan just nu
Chernobyl (9.7 – 52,000 röster)
Planet Earth II (9.5 – 71,000 röster)
Band of Brothers (9.5 – 317,000 röster)
Planet Earth (9.4 – 147,000 röster)
Breaking Bad (9.4 – 1,200,000 röster)
Game of Thrones (9.4, 1,500,000 röster)
Our Planet (9.4 – 10,000 röster)
The Wire (9.3 – 244,000 röster)
Cosmos (9.3 – 95,000 röster)
Blue Planet (9.3 – 19,000 röster)

Som väl inläst på kärnkraftsolyckan i Tjernobyl och dess följder är jag djupt imponerad av tv-serien. Detta är sanningen helt enkelt.
Fattas nu bara att filmen görs tillgänglig för alla.

Den här serien måste man se innan man bildar sig en uppfattning Sovjetmaktens vidriga styre och om kärnkraft, den galnaste av alla teknologier vi någonsin kommer att ha förpassat till historien - om vi överlever.

De svenska inslagen i tv-serien är särskilt intressanta för oss svenskar. Regissören Johan Renck, mer känd som Stakka Bo och som tidigare regisserat exempelvis avsnitt i serier som "Vikings" har gjort en strålande (!) insats.

I en av huvudrollerna som Boris Jevdokimovitj Sjerbina, vice regeringschef för ministerrådet och bränsle- och energiminister glänser Stellan Skarsgård vid sidan av Emily Watson och Jared Harris. Hennes roll är en påhittad person inspirerad av flera hjältar. Jag har personligen mött flera av dem hon gestaltar. Andra kända ansikten är exempelvis svensk-danske David Dencik som spelar Michail Gorbatjov.

Själv är jag mest imponerad av Fares Fares som tillsammans med bland andra Adam Lundgren spelar soldater med uppgift att gå in i den evakuerade zonen och göra processen kort med de övergivna husdjuren. (Scenen i filmen där en hund springer efter en buss med husse och matte i är genial.) 

I Fares Fares rolltolkning kommer vi för första gången riktigt nära verkligheten genom att scenerna uttrycker den fasa som faktiskt utspelade sig, vilket jag dessvärre kan sakna i andra delar av serien. 

De som sett serien verkar emellertid djupt tagna ändå så det räckte kanske för att förståelsen av vad som faktiskt hände i Tjernobyl. 

Det är viktigt att påpeka, att Tjernobylkatastrofen inte är något som hände för länge sedan. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl är en pågående katastrof. Ingen ska förledas att tro, att det är lugn som råder under den nya sarkofagen. 

Ljudmila som spelas av tämligen porträttlika Jessie Buckley är en välkänd person för alla som satt sig in i katastrofens följder. 

Jag såg och fotograferade henne på elvaårsdagen av olyckan. Platsen var Mittinokyrkogården i Moskva där de första offren är begravda i blykistor under halvmetertjock betong på grund av strålningsrisken. Högtidstal och parader. Blåsorkester, pompa och ståt. 

Jag visste inte då vem hon var, hade aldrig hört hennes berättelse och missade därför en världsunik intervju. 

Senare fick vi kontakt men flera möten gick om intet i både Göteborg och i Kiev för att våra vägar och tider helt enkelt inte har passade ihop. I dag är hennes historia väl känd och hon har slutat berätta. 

Vi blev inviterade till en stor välgörenhetsföreställning på Bolsjojteatern samma kväll och kalas efteråt med Patriarken av Moskva, Aleksij II, i festvåningen. Det är nog få svenskar som fått vara med om det.

- Du får inte fotografera, sa Kommendanten av Kreml diskret och med ens förstod jag förmånen med att kunna säga: "No comprende" eller vad man nu sa på ryska. Fyra bilder blev det i alla fall. 

Vi smugglade ut bröd, ett äpple och några rödmålade kokta ägg till vår stackars chaufför som inte hade fått någon mat på hela dagen, minns jag. Han fick inte lämna bilen förrän vi var i säkerhet tillbaka på hotellet.  

Men åter till Ljudmila. 

Omkring 2001 gjordes en svensk dokumentärfilm om henne och i samband med det skrev Gunnar Bergdahl "Ljudmilas bok", en rörande historia väl värd att läsa. 
Nu på Svt play. 

I Minsk, Vitryssland, sitter nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj och surar för att hon inte avtackas i tv-serien, trots att HBO tydligen köpt rättigheterna till hennes bok "Bön för Tjernobyl" - boken man bör välja om man bara ämnar läsa en enda bok i livet. Johan Renck har rättat till det hela och nu står hon med i eftertexten till alla kopior som går ut. 

Lite löjligt, tycker jag nog. 

Jag kan inte se att tv-serien använder sig av hennes bok alls trots att de har köpt rättigheterna. Johan Renck säger att de har hämtat "stämningen" ur boken och att manusförfattaren har hämtat "stoff" ur densamma. Jag gissar att det blir minst en omgång till då "Bön för Tjernobyl" inte handlar om olyckan utan om hur det för människorna blev efteråt. 

Svetlana Aleksijevitj har intervjuat folk i sin bok. Stämningen - det sätt på vilket de skildras - är, enligt min mening, lite väl loj såväl i boken som i tv-serien. Det var de intervjuades historier - Sanningen - som gav henne Nobelpriset. Men hon var inte ensam. Andra har gjort samma stordåd. Till exempel Alla Yaroshinskaya som fick Lilla Nobelpriset för sin "Chernobyl, the Forbidden Truth". Den förbjudna sanningen.

Jag har träffat båda och kan bara beklaga att Alla Yaroshinskayas böcker aldrig har översatts till svenska. Om så hade skett, så hade vi alla känt till henne. Svetlana Aleksijevitj blev översatt och lyckades ända fram. Hon äger varken sanningen eller stoffet. Men visst kan hon som Nobelpristagare ge lite extra glans åt tv-serien.
Huvudsaken är att sanningen äntligen kommer fram...

Att HBO köpt rättigheterna till "Bön för Tjernobyl" tyder, som sagt, på en fortsättning.
Hoppas, hoppas, hoppas...