Musik, instrumentation och mixning Tommy Aperia
Text och sång Monica Antonsson
Stalker
Jag har fått nog - efter alla år
Så stick iväg – lämna inga spår
Nu är det slut – du har haft din chans
Nu ska du bort – någon annanstans
För det är nog – efter år av gräl
Av allt mitt knog – och av dina fel
Som ondskan själv – triumferar du
med allt ditt hat – fall i glömska nu
Du är en stalker som plågar livet ur folk
Du är en nolla så stor du är
För dina offer kan du se mig som en tolk
De e dags att dra efter all misär
Du – stick iväg – efter allt du gjort
Och sköt dig själv – på nån annan ort
Du släpper mej –jag är inte din
Jag var din grej – men nu är jag min
Solo
Du är en stalker som plågar livet ur folk
Du är en nolla så stor du är
För dina offer kan du se mig som en tolk
De e dags att dra efter all misär
Du – stick iväg – efter allt du gjort
Du ljuger smått – och du ljuger stort
Du sårar folk - när du sprider smuts
Nu ska du dra – men får ingen skjuts
Tonartshöjning
helt tonsteg
Jag har fått nog – av din djävlighet
Av allt förtal – din förföljarsmet
Nu är det slut – du har härjat klart
Nu ska du bort – Stick iväg - sätt fart
Tommy Aperia:
Vad är en "Stalker"? Utdrag från Wikipedia: Förföljelsesyndrom, stalkning[1][2] (av eng. stalking), är att tvångsmässigt smyga på och förfölja en annan person. Det kan exempelvis handla om en psykiskt störd person som förföljer en politiker, känd person, person i sin umgängeskrets eller en för vederbörande helt obekant person. Det kan även röra sig om att kontakta en person i sådan omfattning via telefon, brev eller e-post att det uppfattas som trakasseri.
Enligt TV & tidningar har 1/4 artister drabbats, !/3 kvinnor m.fl.
Blev en inspelning idag på Svenska med text & sång av Monica Antonsson på min senaste låt, arr & instrumentation. Klart idag att spelas in även av andra artister på flera språk utomlands. Kommer bl.a. på radio redan den 15/06 2018.
VÅLD OCH TRAKASSERIER PÅ NÄTET MOT KVINNOR I SVERIGE
Av: Katarina Bergehed
Sakkunnig kvinnors rättigheter, Amnesty International Sverige
Publicerad: 31 Maj 2018
Den här texten publicerades den 20 november 2017 på Amnestys tidigare blogg, Uttryck. Den återpublicerades här på amnesty.se den 31/5 2018.
Den senaste tiden har sexuellt våld och trakasserier mot kvinnor uppmärksammats stort genom #metoo. Kvinnor i alla åldrar har tröttnat på att hålla tyst om de övergrepp och kränkningar de utsätts för på jobbet, i vardagslivet och i nöjeslivet. Det tycks inte finnas några fredade zoner – inte ens hemma, ensam framför datorn.
En ny undersökning från Amnesty om nätbaserade kränkningar och trakasserier mot kvinnor visar att nära en fjärdedel av de tillfrågade kvinnorna hade erfarenhet av att minst en gång ha varit utsatta för sådana trakasserier eller kränkningar, från 16 procent av kvinnorna i Italien till 33 procent i USA. Undersökningen omfattar kvinnor mellan 18-55 år i åtta länder: Danmark, Italien, Nya Zeeland, Polen, Spanien, Sverige, Storbritannien och USA. Undersökningen gjordes av Ipsos MORI.
Att internet är en otrygg plats för många är ingen nyhet. Inte heller att kvinnohat, sexism och hot frodas i sociala medier som Facebook och Twitter, och andra webbforum. Amnestys undersökning fokuserar dock på vilka konsekvenser hotfullt och kränkande språk, bilder, hot om fysiskt och/eller sexuellt våld får för de som utsätts. Resultatet ger en fingervisning om hur allvarligt och skadligt näthatet mot kvinnor faktiskt är.
Kvinnor i Sverige
Trots årtionden av jämställdhetsarbete kan samma mönster skönjas i Sverige som i övriga undersökta länder. Av 500 tillfrågade kvinnor i Sverige uppgav 147, motsvarande 29 procent, att de någon gång utsatts för kränkningar och trakasserier på internet. 19 procent av de tillfrågade uppgav att de hade utsatts vid mer än ett tillfälle. 99 kvinnor svarade i mer detalj på var, hur och vilka konsekvenser det fått för dem personligen.
Erfarenheten av kränkningar och trakasserier var betydligt mer utbredd i den yngsta gruppen i undersökningen än i den äldsta.
Nätet skiljer sig inte från samhället i stort när det handlar om diskriminering av och våld mot flickor och kvinnor. Det tar sig ofta uttryck i sexistiska eller kvinnofientliga kommentarer och hot om fysiskt eller sexuellt våld. De kränkningar och trakasserier som kvinnor utsätts för är alltså ofta kopplat till deras kön, men även andra aspekter av deras identitet, såsom etnicitet eller sexuell läggning. Här skiljer sig inte Sverige från andra länder.
Om vi tittar närmare på vad som döljer sig bakom kvinnornas erfarenheter av “kränkningar och trakasserier” i Sverige ser vi att:
70 procent uppgav att de utsatts för allmänt kränkande språkbruk eller kommentarer riktade mot sin person
Drygt 48 procent uppgav att de utsatts för sexistiska eller kvinnofientliga kommentarer riktade mot sin person
Över 27 procent uppgav att de fått direkta eller indirekta hot om fysiskt eller sexuellt våld riktat mot sin person
19 procent hade utsatts för rasistiskt språkbruk eller rasistiska kommentarer riktade mot sin person
Närmare 9 procent hade utsatts för homofobiskt eller transfobiskt språkbruk eller kommentarer riktade mot sin person
Drygt 8 procent hade fått intima bilder av sig utlagda på nätet utan att ha gett sitt medgivande
Drygt 7 procent hade fått sina personuppgifter publicerade på nätet i syfte att åsamka rädsla eller stress.
I nästan två tredjedelar av fallen uppgav kvinnorna att de inte kände den eller de personer som låg bakom kränkningarna och trakasserierna (knappt 65 %). I drygt 27 procent var det fråga om en person som kvinnan kände personligen. I drygt 14 procent av fallen handlade det om en nuvarande eller tidigare partner.
Konsekvenser för den som utsätts
Effekterna av att utsättas för kränkande kommentarer, hot om sexuellt våld, rasism eller få dina privata bilder eller uppgifter spridda försvinner inte i samma stund som du loggar ut.
Amnestys undersökning pekar tvärtom på förödande konsekvenser för dem som utsätts.
Många av de tillfrågade kvinnorna i den svenska studien uppgav att de fått allvarliga psykologiska besvär, som en direkt följd av de kränkningar och trakasserier de utsatts för på sociala media.
39 procent uppgav att de fruktat för sin fysiska säkerhet
18 procent uppgav att de känt oro för sin familjs säkerhet
Två tredjedelar av de kvinnor som utsatts uppgav att de hade en känsla av maktlöshet vad gäller sin förmåga att bemöta kränkningarna och trakasserierna
67 procent angav att de fått sömnproblem
Drygt 60 procent upplevde sämre självkänsla eller brist på självförtroende
58 procent hade upplevt panikattacker, ångest eller stress
Över hälften hade upplevt en känsla av isolering eller ett behov att dra sig undan
Över hälften uppgav att de hade svårare att fokusera på vardagsuppgifter
Över hälften uppgav att de bävat inför tanken på att använda internet eller sociala medier
Över hälften upplevde en känsla av oro när de får e-post eller notiser från sociala medier
48 procent upplevde humörsvängningar
46 procent upplevde att de hade svårt att koncentrera sig längre stunder
38 procent upplevde att de inte kunnat slutföra det de vanligtvis skulle ha gjort en vanlig dag
31 procent uppgav att de upplevt sig mindre förmögna att fatta vardagliga beslut
Konsekvenser i samhället
Nätbaserade kränkningar, hot och trakasserier – det som ofta brukar benämnas som näthat – får allvarliga konsekvenser. Inte bara för individen utan för samhället i stort.
Internet och sociala medier har revolutionerat vår möjlighet att uttrycka oss och kommunicera med andra samt ta del av och sprida information. Det gäller inte minst i Sverige, vars invånare ofta beskrivs som “världens mest uppkopplade folk”. Sociala medier är en viktig arena där individer kan utöva sin yttrandefrihet, men näthat utgör ett direkt hot mot detta och riskerar att tysta människors röster. Kränkningar, hot och trakasserier kan leda till självcensur eller att individer helt avstår från att uttrycka sina åsikter på sociala medier – eller helt slutar att använda dem.
I Amnestys undersökning uppgav 23 procent av de kvinnor som utsatts för kränkningar och trakasserier på nätet i Sverige, att de slutat posta sådant som uttrycker deras åsikter i vissa frågor. Vidare svarade 32 procent att de använder sociala medier lite eller mycket mindre än tidigare. 7 procent har helt slutat använda de sociala medier där kränkningarna skett.
Yttrandefrihet omfattar inte hat eller våld
Alla typer av nätbaserat våld och näthat måste bekämpas. Amnesty understryker vikten av att regeringar världen över, inklusive i Sverige, ser till att lagar, policies, praxis och utbildning är på plats och fungerar för att förebygga och få ett slut på trakasserier och våld mot kvinnor online. Samtidigt får inte näthat användas som en ursäkt för att minska yttrandefriheten.
Från Amnestys sida konstaterar vi att yttrandefriheten även skyddar uttryck som kan upplevas som anstötliga, sårande eller störande. Men yttrandefriheten kan aldrig användas för att förespråka hat och våld.
Många av Sveriges lagar som ska skydda individen från integritetskränkningar från andra, tillkom långt före internet och måste uppdateras. Regeringen lade nyligen fram en proposition om att stärka det straffrättsliga skyddet för den personliga integriteten. I den föreslås bland annat att ett nytt brott införs: olaga integritetsintrång, som gör det straffbart att göra intrång i någon annans privatliv genom att sprida integritetskänsliga bilder och uppgifter. Dessutom föreslås att bestämmelserna om olaga hot, ofredande och förolämpning uppdateras och förtydligas för att bättre kunna täcka in sådana brott som begås på internet. Detta blir ett viktigt steg för utvecklingen av trygghet på nätet.
Men inte bara regeringar måste agera. Även företagen som tillhandahåller sociala medieplattformar har ett stort ansvar. De måste intensifiera arbetet för att alla – inte minst flickor och kvinnor – fritt kan använda deras plattformar utan rädsla och fruktan.
* Undersökningen genomfördes av Ipsos MORI, som använde sig av en nätbaserad enkät. 500 kvinnor mellan 18-55 år i varje land ingår i undersökningen och och urvalet avseende kvinnornas ålder, region och yrkesverksamhet återspeglar den proportionella andelen i befolkningen i respektive land. Urvalet är nationellt representativt för respektive land. Felmarginalen för varje land varierar mellan 3-4 %.
Fyra typer av stalkers:
Henrik Belfrage, professor i kriminologi, har delat upp förföljarna i fyra olika typer:
Den före detta partnernEn person som har svårt att acceptera en brytning och förföljer sin tidigare partner. Den före detta partnern är den vanligaste typen av den förföljare. Den har också störst risk för att bli våldsam.
Den socialt inkompetente En person som inte förstår det sociala spelet och inte kan ta ett nej. Den socialt inkompetente kan inte tolka det personer säger utan tror att det betyder det han vill. Den hämndlystne Kämpar för att få upprättelse. Här återfinns exempelvis rättshaveristen som vill få upprättelse genom att exempelvis trakassera beslutsfattare med anonyma brev.
Erotomanen Erotomani är en psykisk sjukdom. Personen är besatt av en person och tror att känslorna är besvarade. Personen kan tro att de redan har en kärleksrelation fast de inte har det. Personerna kanske inte ens har träffats. Erotomaner kan ofta förfölja kända personer.
I dag publicerar Expressen en amatörvideo från festen hos Martin Timell på Mjölkö där han håller ett välkomsttal och säger: - Jag vet att jag har druckit men skiter i det. Som så många miljoner andra svenskar har sagt i välkomsttal på stora kalas. Det som alltså var ett glädjens tal över gott samarbete och en lyckad tv-produktion vänds nu offentligt till att ytterligare solka ner den man som redan ligger och som de alla var beroende av för sina egna egoistiska karriärer.
Det är tamej f-n otillständigt. Nu hör man tv-folk som säger att så där har Martin Timell alltid varit. Det vet ju alla. Han är ett svin och så vidare. Det är annat ljud i skällan än förr när han var en upphöjd tv-stjärna som alla ville vara du och bror med. När kommer filmen som visar hur han petar sig i näsan och torkar sig i röven? Jag har varit på hans ö. Han hämtade oss med båt. Där är jättefint. Bryggan och badhuset har han snickrat själv med den äran. Ja, huset med de runda fönstren också. Jag har sett badtunnan och jag har intervjuat honom i många timmar. Han kändes mycket seriös, gav ett gott och ödmjukt intryck. Varför ska jag tro att han förställde sig just då? Det tror jag inte. Han har varit likadan varje gång och jag hade inte tyckt illa vara om han i ett tal på en fest plötsligt hade sagt: - Ja, jag vet att jag har druckit men jag skiter i det. Det var privat i hans eget hem! Det var av lycka, en lycka han ville dela med sig av. Det var till och med charmigt, om man ska vara ärlig. Det tyckte hans gäster som lät sig bjudas också. De som fnissade och skålade med. De som sviker honom nu. Det var ju fest! Privat!
Tänk på det inför den stundande midsommarfesten!
Allt du säger och allt du gör kan plötsligt komma att publiceras i Expressen. Det enda som behövs är att du tio år senare har blivit någon som går att - med eller utan orsak - skandalisera. Du kommer inte att kunna försvara dig. Du är chanslös. Det enda som behövs är illasinnade människor - och sådana finns det gott om - som njuter av att förstöra ditt liv. Och att Expressen driver detta - eller låter sig utnyttjas som det grova förtalets förlängda arm - är fanimej skamligt! Att publicera filmen från den privata festen är lika illa som att polisen buggade och filmade en oskyldig kvinna i hennes eget hem i Operation Playa.
Tommy Aperia lät mig härom dagen sjunga in ett riktigt favoritnummer kallat Bagladyn. Det ingick på sin tid i Vallentuna Revyns uppsättningar: Höj skratten 1993 som "I andra hand" (bilden) och Dom kallar oss Gupptuna 1999 som "Bättre begagnad" efter vilket jag med tre personers hjälp fick göra ett klädbyte på bara några sekunder mitt på scenen i en black. Ni vet när ljuset släcks efter ett nummer - under applåden - och tills det tänds igen när nästa nummer tar vid i det här fallet finalen.
Ja, jag hade förstås dubbla lager kläder och blev alltså på nolltid av med det ena tack vare scenchefen Marika Karlsson och hennes medhjälpare. En tog mikrofonen ur min hand, en annan slet framifrån upp den med karborrband ihopsatta svarta klänningen och en tredje drog av den bakifrån varefter jag fick tillbaka mikrofonen igen plötsligt iklädd hellångt blått med paljetter. Lätt som en plätt och himla kul var det!
Kärt barn har många namn alltså och det här numret har följt mig som ett av det roligaste och mest uppskattade genom åren. Det rör sig ursprungligen om ett rätt avancerat medley på följande melodier:
Second hand Rose
Give me the simple life
I got plenty of nothing
Brother can you spare a dime
Nobody knows you when you´re down and out
Second hand Rose
The best things in life are free
Texten är min utom de fyra första raderna på "Nobody knows you" eller "Alla sköna pengar" som min syster Anki Antonsson så förtjänstfullt skrev och framförde i en tidigare revy vid tiden för den stora bankkrisen.
Man kan vidare påminna om att Yesterdays då var ett alldeles enastående danspalats i Vallentuna.
Den fantastiska bakgrunden är gjord 1992 av suveräne Claes Bure.
Inspelningen är gjord 26 år senare den 31/5 2018 av den lika fantastiske Tommy Aperia.
Jag får tack vare er sakta men säkert återerövra såväl rösten (som legat i träda)
som mina härliga sånger!
Det är ett fantastiskt material som bara ligger och samlar damm.
Tack grabbar!
Claes Bure på facebook: Det var en utmaning att göra den bakgrunden. Men utmaningar är kul och Monica försåg mig med en hel del sådana under ett antal år med vallentunarevyn 🎶🎹😃 KUL!
Jag har just sett Uppdrag Granskning om MeToo och Fredrik Virtanen - ett program som redan har lyckats samla på sig över tusen anmälningar. Programmet är alldeles utmärkt. Äntligen en journalistisk motvikt mot all fasansfull smutskastning som har bedrivits mot exempelvis Fredrik Virtanen och Martin Timell.
Det är naturligtvis för jävligt för Cissi Wallin att polisen inte gjorde sitt jobb.
Samtidigt kan man inte komma ifrån att de kanske gjorde rätt.
Det kanske inte var någon våldtäkt. I två hela år trodde hon inte det själv.
Vad fick henne att ändra sig?
Oavsett vad så har man definitivt inte rätt att skapa drev mot en människa så som hon har gjort.
Hon borde verkligen fundera ett varv till. Och helst också backa från de här galenskaperna.
Det finns fastställda maxstraff för alla brott.
Den som begått brott ska kunna straffas som lagen förespråkar.
Inte på annat sätt.
Inga av dessa straffsatser lyder: FÖRSTÖRT LIV
Dessa uthängningar gagnar sannerligen inte MeToo - en rörelse som dessvärre är alldeles nödvändig. Personligen blir jag mest förbannad på Aftonbladet som inte hade stake nog att stå upp för sin medarbetare. Sak samma med Sveriges Radio när det gäller Lotta Bromé. De blev inte sämre journalister och programledare för att de - rätt eller fel - blev uthängda och utsatta för ett drev utan att kunna försvara sig. Såvitt jag vet är ingen av dem dömd för de brott de beskylls för.
Det är otroligt ruttet alltsammans! Hur ska dessa utpekade personer någonsin kunna få sina liv tillbaka? Se gärna vad jag tidigare skrivit om de män som hängts ut i MeToo-debatten. Du hittar det här.
***
Det har kommit till min kännedomatt den störste svenske lögnhalsen tillika uthängaren och näthatarennågonsin (vid sidan av sin dito uppdragsgivare) rekommenderar sina läsare detta mitt enkla blogginlägg på twitter. Han måste med andra ord ha drabbats av totalt tuppjuck. Det förstår ni som känner honom. Den enkla orsaken är väl att jag här faktiskt försvarar - män. Det skulle aldrig falla honom in att ha någonting alls till övers för (riktiga) kvinnor. Se upp för denne skribent om ni råkar stöta på honom! Ge honom framför allt inget utrymme på din plattform om du har en. Han drar sig inte för att störta dig i fördärvet. Det finns absolut ingenting gott i den mannen. Han är en skithög så stor han är och totalt utan skrupler.
