torsdag 29 november 2018

Vad vore livet utan undantag...?

Jag har ju slutat framträda men när Vallentuna PRO ringde så ställde jag så klart upp. Det är några veckor sedan nu och ämnet för dagen var Vallentuna Revyn.

Det blev fullsatt och festligt och många glada återseenden. Särskilt som Roger Larsson förtjänstvilligt ställde upp och mekade det ljud som var möjligt, en bergsprängare för musiken, två små högtalare i taket och en glappande mikrofon från anno dazumal. Men vad gjorde väl det? Man gör så gott man kan i alla väder.

Jag var dessutom i väldigt gott sällskap. Föredragshållaren före mig heter Birgitta Dahl. en tjej som jag personligen gärna hade velat lyssna till. Tyvärr missade jag det. Jag har intervjuat Birgitta i sommarhuset i Öregrund för några år sedan och vet att hon har mycket spännande att berätta. Speciellt som hon är uppväxt här i Vallentuna.


Om den trevliga eftermiddagen hos PRO skriver idag Barbro Ljungström på PRO:s hemsida:

Primadonna Absoluta 


GEMENSKAP & AKTIVITETER

Barbro Ljungström

Monica Antonsson, multikonstnär och artistiskt kraftpaket från Vallentuna, besökte månadsmötet i november och berättade om sitt stormiga och rika liv som revymamma och -artist.

2018-11-29 Monica är kvinnan bakom de många lokalrevyerna, som lät sig omtalas vida omkring och som kretsade kring händelser som "makthavarna" kanske inte alltid ville kännas vid.Men få har kunnat motstå charmen och intensiteten i de sånger och sketcher som sattes upp genom åren. Det blev rätt många revyer som spelades upp på Tuna torg. Men den som tror att det var ett liv i glans och glamour har fel. Det var med mycket små medel man skapade sina uppsättningar, men ensemblen kring Monica bestod av människor som inte bara kunde sjunga, dansa, traktera flera instrument och spela teater. 

Man kunde sy kostymer, snickra kulisser, sätta ljus, fynda billig rekvisita. På mötet gav oss Monica glimtar av sitt rika - och då menar jag inte penningstarka- liv och den musikskatt och lokalhistoria som alla hennes uppsättningar innehållit. 

Profet i egen stad får kämpa för erkännanden och det var nog lite snålt med responsen på allt fantastiskt Monica producerat, inte från publiken, den var stormande entusiastisk och road, men från "etablissemanget" blåste det ibland lite snålt. 

Men till sist fick Monica den officiella uppskattning hon förtjänade och när lokaltidningen skrev med fet stil ”Du är magnifik, Monica!”, då blev hon glad.

Monica Antonsson är inte bara en showartist och revyskapare, hennes samhällsengagemang är stort. Ett journalistiskt driv har fört henne ända till Tjernobyl. Om upplevelserna och mötena med de drabbade där, om det för den egna hälsan riskabla livet i detta dödligt kontaminerade område och om arbetet med att förmedla kunskapen om vad som egentligen hände, kan hon berätta vid ett kommande möte.

Barbro Ljungström
___________________

Monica:
Jag visste inte om jag skulle våga sjunga under de omständigheter som råder på Väsbygården. Se ovan. Särskilt som det är många år sedan sist. Men det blev ett revynummer i alla fall. Den som vill kan ju lyssna på en nyinspelning här och kolla några fler bilder av Barbro Ljungström.



Ur revyerna: Höj skratten 1993 och Dom kallar oss Gupptuna 1999.
Musikalisk bakgrund av Claes Bure 1992.
Inspelad i Tommy Aperias studio 2018.

















Några kul bilder av Barbro Ljungström.
Min komplimang till Barbro som har en så bra penna och är duktig med kameran.
Det är minsann inte alla som kan ta "levande" bilder!
Bra jobbat!

onsdag 28 november 2018

Säg NEJ Stefan Löfvén...

Småpartierna Centern och Liberalerna gläfser och ställer krav på Sossarna att de ska bedriva borgerlig politik för att få statsministerposten. Varför i all världen skulle de göra det? Säg nej, Stefan.
C och L kan ta sig i röven!

Aftonbladet:
C och L:s kravlistor är skadliga för Sverige.
Kan få allvarliga konsekvenser i lågkonjunktur

måndag 19 november 2018

Våra gosegrisar...


Grädde och Lakrits står det på deras hälsokort. Så hette de när de kom.
Just nu lutar det åt Oliver/Tusse och Sotis. Men ibland säger vi Gulan och Svarten också. 
Vi får se var vi landar och vad katterna lystrar till. De får själva bestämma.

Och här är historien:

Solgläntans Kattpensionat känner sig bekymrad .
5 november kl. 13:01 · 


Höstmörkret och kylan kommer, mysig för oss som bor inne, livsfarligt för hemlösa kattungar! 😿💔
Vi fick ett samtal förra veckan angående en kull kattungar som far illa i kylan. Det var tydligt att de var hemlösa och hade matats lite av rädsla för att de skulle svälta ihjäl av ett godhjärtat par.

När vi kom ut ser vi en kattfamilj på ca 9 katter med både små ungar på bara några veckor samt fyra unga vuxna katter som kämpade för att kunna ge skydd och mat åt de små. Nu när det har blivit minusgrader vissa nätter och katterna levde utan skydd ute i skogen förstod vi hur bråttom det var att få in dem i värmen.

Vi lämnade fällor och åkte dag och kväll i princip hela helgen för att kunna fånga in de små liven, tack och lov har nu alla fångats in förutom en sista vuxen katt som vi väntar på snart ska gå i fällan.

Även om katterna är mycket rädda och alla ungar har fötts ute så var hungern så stor hos hela familjen att alla gick i fällorna. Det säger mycket om hur tufft de har haft det, vi som har skygga katter vet ju att de ofta inte är så lättmutade.

Nu sitter vi med en hel familj som akut behöver få vård. De vuxna behöver kastreras, vaccineras, avmaskas samt id märkas. Samtliga behöver vaccinationer och id märkning, några av dem kräver mer omfattande veterinärvård och minst en av dem en tandoperation.

Katterna är mycket rädda – de har inte haft närkontakt med människor på år, förutom genom matning på marken. Men trots att de är skygga så är det nästan som att de är så desperata att de vågar ge oss en chans ändå, allt för att få lite mat och värme.

Vi vill så gärna kunna säkra dessa små bebisars framtid, kunna ge dem nya hem och veta att vi har stoppat vad som kunnat bli en hel koloni av hemlösa katter inom något år.

Vill du hjälpa oss med ett bidrag till Märsta katterna? Vi har veterinär som kommer in idag för att ge vård och börja deras behandlings resa.

Vi behöver även namnförslag till kattungarna, två små hanar och tre små honor. Gärna namn som hör ihop. Tack kära ni för allt. Vi håller er uppdaterade!

Solgläntans swish: 123 030 48 16 (Vallentuna kattcenter) Bankgiro 182-0992

Märk swishen med ”märsta katterna” så går det oavkortat till kattungarnas vård.



Solgläntans Kattpensionat
6 november kl. 09:57 ·

Uppdatering märstakatterna!


Igår kom vår underbara veterinär Moa ut och gick igenom alla katterna samt vaccinerade och avmaskade de små.

De vuxen katterna blev kastrerade och en av dem har en avslagen tand som vi nu har bonat tid för att ta bort.

Även om alla är magra och rädda så har de räddats i tid och kommer nu få all den vård och kärlek de behöver, om några veckor även nya hem 😍

Precis innan vi skulle stänga kom det in ännu en kattunge! Den var mindre än de andra och mycket hungrig. Nu nappas han upp av en i personalen och ska sedan få återförenas med resten av kattfamiljen ❤️😻

Nu behöver vi bara samla in mer pengar och hitta fina jourhem/permanenta hem till dessa små krakar. De vuxna ska flytta tillbaka till anmälaren som ska ta över vårdnaden för dem på en plats de känner sig trygga. Vi är så glada och tacksamma för att vi fick in dem i tid!

Swish till denna kullen: 123 030 48 16
Märk med ”Märsta katterna”




När man adopterar en katt hos Solgläntans katthem måste man skriva på ett kontrakt om hur de ska skötas framöver. Man förbinder sig exempelvis att kastrera dem vid lämplig ålder. Katthemmet ser till att alla katter är besiktigade, avmaskade, chippade och försäkrade. Man måste också komma på besök i förväg för att bekanta sig med utvald katt och bli godkänd. Lena Engen och hennes personal på Solgläntan gör ett enastående jobb för våra allra minsta. Respekt!

Solgläntan, Vallentuna Kattcenter AB
Solgläntan på Facebook


fredag 2 november 2018

Nu slipper hon åtminstone stalkern...

Annika Sundbaum-Melin död
Journalist
Annika Sundbaum-Melin, folkbokförd som Annika Märta Fredrika Cecilia Sundbaum Vretman, född 22 juni 1962, död 1 november 2018, var en svensk journalist och författare. 
Genom Aftonbladet gjorde hon sig ett namn som rockrecensent och blev sedermera även känd för sina personliga och orädda krönikor. Wikipedia Född: 1962 (ålder 56 år)
Annikas bortgång är outhärdligt sorglig!

Hon skrev böckerna: 
- Singel i Sumpan 2001
- Hon och han: en kärlekshistoria 2005

Jan-Olov Andersson:
Aftonbladet

Annika Sundbaum-Melin – en skribent med stort rättspatos och rolig som fan


Annika Sundbaum-Melin.

Annika Sundbaum-Melin har avlidit, blott 56 år gammal.

Hon skrev mycket om hårdrock och Melodifestivalen i Aftonbladet. Efter romanen ”Singel i Sumpan” fortsatte hon sedan som taleskvinna för ensamstående mammor, för fattiga och utsatta och för sitt Sundbyberg.


– Hon var grym, den bästa värvningen jag gjorde. På den tiden fanns det inte många tjejer som skrev om musik och framför allt inte hårdrock. Hon hade ibland obekväma åsikter, men vågade stå för dem, säger Lasse Anrell, dåvarande nöjeschef.

Aftonbladets nöjesredaktion var 1987, när Annika Sundbaum-Melin kom dit, en ganska grabbig avdelning.

Så hon kom in som en frisk fläkt. Som 25-årig kvinna var hon vad som då ansågs nästan ”grabbigt” frispråkig på ett sätt som inte sällan fick oss några år äldre manliga arbetskamrater att rodna. Vi bombarderades med åsikter om både våra egna liv och bekännelser ur hennes eget. Samma sak när hon skrev i tidningen. Hon funderade aldrig ängsligt över om hennes åsikter om musik, film, teater eller vad det nu var låg rätt i tiden eller inte.

Den påtänkta filmen blev aldrig av

Hon drog en lans för hårdrocken när den musikstilen inte alls var lika älskad av medierna som nu. Hon bevakade Melodifestivalen, som då var ett stort evenemang en gång om året, inte hela våren. Feminist var hon, självklart, men hennes krönikor var föga politiskt korrekta.

Annikas framgångsrika självbiografiska roman ”Singel i Sumpan” gavs ut av Norstedts 2001. Undertiteln – Hur man överlever första året som ensamstående mamma med hjälp av snälla grannar, Treo och ett och annat ragg – beskriver väl vad den handlade om.

Den påtänkta filmen blev aldrig av. I rätt händer skulle en film eller tv-serie av boken även i dag bli en tankeväckande historia om en sällan skildrad verklighet.

Hon utsågs till Årets Sundbybergare

Annikas liv som frilansjournalist och ensamstående tvåbarnsmor blev ibland både kaotiskt och föga inkomstbringande. På sin blogg skrev hon inlägg om allt från klass och fattigdom till sitt älskade Sundbyberg, där hon också förde en kamp mot ombildandet av hyres- till bostadsrätter.

Hon utsågs till Årets Sundbybergare 2006.

Vid sidan av sitt rättspatos, var hon alltid rolig som fan. Väldigt lätt att tycka om.
Annika Sundbaum-Melin gick bort efter en kort tids sjukdom.
***
Annika skrev på instagram den 23 oktober att hon hade drabbats av lungemboli och blodcancer. Det första är ofta en följd av det andra och det var cancern som tog hennes liv. 
Annika skrev:
- Plötsligt händer det. Det är lite svårt att ta in. Men jag har haft ett bra liv.
Ska jag dö får det gå fort.


Annika var/är svårt drabbad av en ondsint stalker, 
en person som bedriver en lika grov och smutsig som orättfärdig 
smutskastningskampanj mot henne som hon inte kunnat försvara sig mot.
Precis som han gjort mot 12-15 andra svårt drabbade mobboffer de senaste 20 åren.
Annika är den tredje av hans offer som inte får leva vidare.
Två har sålt sig till djävulen för att rädda sina egna skinn
och minst en har försvunnit utomlands.
  
Stalkern förstörde de sista tio åren av Annikas liv. 
Om det berättar hon utförligt på flera ställen i sin blogg 
Det finns även annan dokumentation.
Annika fick ingen hjälp av någon.
Alla hennes vänner valde att blunda, livrädda för att själva drabbas.

Hon slipper honom nu. 
Det är det enda vi kan glädja oss åt.
Hade hon fått leva, är det ingen som helst tvekan om,
att han hade gett henne ett fullständigt helvete framöver.
Inte minst på grund av allt som står att läsa i hennes blogg.

Så,

Vila i frid nu Annika!

Får du möjlighet kan du gott spöka för fanskapet!

Det har han verkligen gjort sig förtjänt av.

I min värld har de förverkat all rätt till liv...

Sveriges Radio
En av morgonens nyheter lyder:

Sexbrott drabbar allt yngre barn


Sexuella övergrepp mot barn blir allt grövre

och offren allt yngre, enligt polisorganisationen Interpol. 

Var 20:e offer är spädbarn!

Enligt Interpol är barn som utsätts för sexualbrott yngre nu än tidigare. Omkring fem procent av offren är spädbarn, mer än hälften är förpubertala.

– Det som vi ser är grova penetreringar på väldigt små barn. Materialet blir mer och mer våldsamt och beskriver yngre och yngre barn Det finns en stark korrelation mellan mycket våld och framför allt unga pojkar. Så det är absolut en trend man kan se när det gäller materialet som sådant, säger Björn Sellström, chef för avdelningen brott mot barn på Interpol.

Hur många barn som utsatts för sexuella övergrepp är svårt att veta, mörkertalet är stort. Årligen döms omkring 200 personer i Sverige för sexualbrott mot barn, ungefär en tredjedel för våldtäkt. En del av övergreppen dokumenteras i form av filmer eller bilder som sedan kan skickas runt på internet i all oändlighet.

Ewa Thored är utredare och har jobbat med sexualbrott mot barn i över fem år. Hon har sett övergreppsmaterial på barn i alla åldrar, vissa riktigt små.

– Jag har sett allt från övre tonåren och ner till spädbarn. Det yngsta spädbarnet jag har sett är när det här ärret från att man klippt navelsträngen fortfarande är kvar. Och jag tror det trillar av inom en vecka, säger Ewa Thored.

Men vilka är det som utsätter små barn för övergrepp? Enligt Ewa Thored är det ofta en nära anhörig när det handlar om spädbarn.

– Det är ju inte så att man lämnar bort sitt enveckors spädbarn till någon okänd. Utan då är det ju någon som har direkt access till det här barnet. Förälder, styvförälder eller farfar som faktiskt är på besök i hemmet, säger Ewa Thored.

– Hittar vi gärningsmannen, hittar vi offret och hittar vi offret hittar vi gärningsmannen ganska nära offret, dessvärre, säger Björn Sellström.

Omkring 200 gärningsmän döms i Sverige varje år.
Och då vet vi att nästan inga pedofiler döms här i Sverige!
Så hur illa är det egentligen?

I min värld har dessa gärningsmän förverkat
all rätt till fortsatt eget liv!

Hur är det i din?