Det blev fullsatt och festligt och många glada återseenden. Särskilt som Roger Larsson förtjänstvilligt ställde upp och mekade det ljud som var möjligt, en bergsprängare för musiken, två små högtalare i taket och en glappande mikrofon från anno dazumal. Men vad gjorde väl det? Man gör så gott man kan i alla väder.
Jag var dessutom i väldigt gott sällskap. Föredragshållaren före mig heter Birgitta Dahl. en tjej som jag personligen gärna hade velat lyssna till. Tyvärr missade jag det. Jag har intervjuat Birgitta i sommarhuset i Öregrund för några år sedan och vet att hon har mycket spännande att berätta. Speciellt som hon är uppväxt här i Vallentuna.
Om den trevliga eftermiddagen hos PRO skriver idag Barbro Ljungström på PRO:s hemsida:
Primadonna Absoluta
Monica Antonsson, multikonstnär och artistiskt kraftpaket från Vallentuna, besökte månadsmötet i november och berättade om sitt stormiga och rika liv som revymamma och -artist.
2018-11-29 Monica är kvinnan bakom de många lokalrevyerna, som lät sig omtalas vida omkring och som kretsade kring händelser som "makthavarna" kanske inte alltid ville kännas vid.Men få har kunnat motstå charmen och intensiteten i de sånger och sketcher som sattes upp genom åren. Det blev rätt många revyer som spelades upp på Tuna torg. Men den som tror att det var ett liv i glans och glamour har fel. Det var med mycket små medel man skapade sina uppsättningar, men ensemblen kring Monica bestod av människor som inte bara kunde sjunga, dansa, traktera flera instrument och spela teater. Man kunde sy kostymer, snickra kulisser, sätta ljus, fynda billig rekvisita. På mötet gav oss Monica glimtar av sitt rika - och då menar jag inte penningstarka- liv och den musikskatt och lokalhistoria som alla hennes uppsättningar innehållit.
Profet i egen stad får kämpa för erkännanden och det var nog lite snålt med responsen på allt fantastiskt Monica producerat, inte från publiken, den var stormande entusiastisk och road, men från "etablissemanget" blåste det ibland lite snålt.
Men till sist fick Monica den officiella uppskattning hon förtjänade och när lokaltidningen skrev med fet stil ”Du är magnifik, Monica!”, då blev hon glad.
Monica Antonsson är inte bara en showartist och revyskapare, hennes samhällsengagemang är stort. Ett journalistiskt driv har fört henne ända till Tjernobyl. Om upplevelserna och mötena med de drabbade där, om det för den egna hälsan riskabla livet i detta dödligt kontaminerade område och om arbetet med att förmedla kunskapen om vad som egentligen hände, kan hon berätta vid ett kommande möte.
Men till sist fick Monica den officiella uppskattning hon förtjänade och när lokaltidningen skrev med fet stil ”Du är magnifik, Monica!”, då blev hon glad.
Monica Antonsson är inte bara en showartist och revyskapare, hennes samhällsengagemang är stort. Ett journalistiskt driv har fört henne ända till Tjernobyl. Om upplevelserna och mötena med de drabbade där, om det för den egna hälsan riskabla livet i detta dödligt kontaminerade område och om arbetet med att förmedla kunskapen om vad som egentligen hände, kan hon berätta vid ett kommande möte.
Barbro Ljungström
Monica:
___________________
Monica:
Jag visste inte om jag skulle våga sjunga under de omständigheter som råder på Väsbygården. Se ovan. Särskilt som det är många år sedan sist. Men det blev ett revynummer i alla fall. Den som vill kan ju lyssna på en nyinspelning här och kolla några fler bilder av Barbro Ljungström.
Ur revyerna: Höj skratten 1993 och Dom kallar oss Gupptuna 1999.
Musikalisk bakgrund av Claes Bure 1992.
Inspelad i Tommy Aperias studio 2018.
Ur revyerna: Höj skratten 1993 och Dom kallar oss Gupptuna 1999.
Musikalisk bakgrund av Claes Bure 1992.
Inspelad i Tommy Aperias studio 2018.
Några kul bilder av Barbro Ljungström.
Min komplimang till Barbro som har en så bra penna och är duktig med kameran.
Det är minsann inte alla som kan ta "levande" bilder!
Bra jobbat!
Man tackar. Det är sådan respons som får en att jobba vidare, testa sina gränser och komma med galna förslag i de föreningar och sammanhang man dras in i/ eller bara hamnar i som pensionär. Energin finns kvar och man mår bra när man får göra av med den på något vettigt. Tack,tack Monica. Until we meet again!
SvaraRaderaTack själv! Det var upplyftande och väldans trevligt. Inte minst tack vare din bevakning!
RaderaInte särskilt vackert med så brungula tänder.
SvaraRaderaNej, jag vet. Röda ögon är heller ingen hit. Båda är dåligt avbildade. Det ser man om man jämför bilderna. Å andra sidan får man i min ålder vara glad för att man överhuvud taget har tänder. Och att de sitter fast. Alla har inte det. Min tandläkare säger att de är fina och definitivt inte ska blekas.
SvaraRaderaDet är som med vissa sjukdomar. Som till exempel hypothyreos som är en folksjukdom. Listan på möjliga symtom är ovanligt lång och är man bara tillräckligt illvillig så kan man tillskriva folk ungefär vad som helst utan att ha minsta aning.
I USA och några andra länder botas sjukdomen eller åtminstone lindras med naturligt sköldkörtelhormon. Det är emellertid förbjudet i Sverige. Här behandlas man med kemiskt tillverkade hormoner. Många hoppas på en förändring. Själv är jag ganska nöjd.
Det är emellertid en jobbig åkomma men långt bättre än psykisk sjukdom och i synnerhet psykopati som ju inte går att bota alls.
Hypothyreos är för övrigt INTE struma.
SvaraRaderaOrdet struma förekommer ofta när man beskriver sjukdomar i sköldkörteln, struma betyder egentligen ”förstorad sköldkörtel” och säger ingenting om körtelns produktion.