söndag 31 december 2017
lördag 30 december 2017
De som säger sig bekämpa näthat är ofta själva de största näthatarna.
Jag läser i Katerina Magasin om hur hon förföljs och trakasseras för sina åsikter av grupperingar på nätet.
Det är en fruktansvärd läsning.
Jag blir beklämd och får ont i magen över den sandlådenivå som blottar sig hos människor som borde vara vuxna.
Dessvärre känner jag igen den.
Den där sortens drev utsattes jag själv för i samband med släppet av min bok "Mia - Sanningen om Gömda" i december 2008. Den uppenbarade sig först på ett stort antal bloggar men främst i de vidriga avloppsrännorna Flashback och Familjeliv på vilka fegt anonyma antagonister tog sig i stort sett vilka friheter som helst. Miljontals vidriga hot och hatkommentarer ligger säkert kvar där än i dag. Sånt försvinner nämligen inte.
Först var det vad man skulle kunna kalla ultrafeminister som drev hatkampanjen. Följaktligen togs jag i försvar av den så kallade papparättsrörelsen som jag då inte visste var en sådan. Jag trodde de var rättskaffens folk helt enkelt. Men det är inte lätt att som föremål för en hatkampanj navigera bland fegt anonyma. I synnerhet som skamgreppen är många.
När det visade sig att jag inte var den feministhatare de hade hoppats på - utan bara hade avslöjat ett brott - tog papparättsnissarna över hatkampanjen och gjorde den till sin. Den pågår fortfarande med full kraft och alla ingredienserna finns med. Från falska påståenden, uthängningar, hat och hot till olaga datorintrång, förstörelse av egendom och ännu värre.
Det märkliga är - precis som Katerina Janouch skriver - att de här mobb-grupperingarna och ett antal fake-news-blaskor på nätet som de gärna använder sig av - som påstår sig vilja motarbeta näthat faktiskt är de allra, allra värsta näthatarna själva!
Allt för att förvirra såväl polisen som omgivningen och motivera sina hatiska skriverier.
Jag känner inte till den gruppering som gett sig på Katerina Janouch och vill verkligen inte stifta bekantskap med den heller.
Men då den bevisligen existerar - och jag själv i snart sju års tid har kämpat mot en hatgruppering på den yttersta högerkanten - måste man ställa sig frågan:
Varifrån kommer allt detta hat?
Hur många är de som - märkligt nog ofta på heltid! - spenderar sina liv med att hata, ljuga, hänga ut och förnedra dem vars åsikter inte stämmer överens med deras egna. I syfte att helt enkelt tysta dem!
Som i den värsta diktatur! Vad 17 tänker de med?!
Det är för mig en gåta att det finns en sådan fattigdom i Sverige.
Något annat kan det knappast kallas.
Den som inte har något annat än hat, hot, elakhet och ondska att fylla sitt liv med är verkligen fattig.
Stackars krakar.
Men det är mest synd om deras offer.
Samhället måste inse att denna brottslighet existerar.
Det är inte acceptabelt att mobbar av självutnämnda civilpoliser tillåts bedriva förföljelser och smutskastningskampanjer mot enskilda människor i syfte att kränka, knäcka och tysta. Det är helt enkelt inte okej.
En första åtgärd måste vara att ta bort möjligheten till anonymitet.
En andra åtgärd måste vara att tillsätta hederliga poliser med kapacitet att sätta sig in i och återge helhetsbilder av existerande hatkampanjer oavsett blandade brottsrubriceringar.
En tredje åtgärd bör vara att se över reglerna för utgivningsbevis, ställa strikta krav på ansvarig utgivare och vid missbruk dra in utgivningsbevisen. Man ska inte kunna köpa sig ansvars- och straffrihet för några löjliga tusenlappar.
För att bara nämna något.
Kan då jag som sedan länge drabbad ge Katerina Janouch något råd?
Nej. Inte än.
Men det är bra att hon delar med sig av sina erfarenheter och dokumenterar det som händer. Hon kommer att behöva det en dag.
Det är en fruktansvärd läsning.
Jag blir beklämd och får ont i magen över den sandlådenivå som blottar sig hos människor som borde vara vuxna.
Dessvärre känner jag igen den.
Den där sortens drev utsattes jag själv för i samband med släppet av min bok "Mia - Sanningen om Gömda" i december 2008. Den uppenbarade sig först på ett stort antal bloggar men främst i de vidriga avloppsrännorna Flashback och Familjeliv på vilka fegt anonyma antagonister tog sig i stort sett vilka friheter som helst. Miljontals vidriga hot och hatkommentarer ligger säkert kvar där än i dag. Sånt försvinner nämligen inte.
Först var det vad man skulle kunna kalla ultrafeminister som drev hatkampanjen. Följaktligen togs jag i försvar av den så kallade papparättsrörelsen som jag då inte visste var en sådan. Jag trodde de var rättskaffens folk helt enkelt. Men det är inte lätt att som föremål för en hatkampanj navigera bland fegt anonyma. I synnerhet som skamgreppen är många.
När det visade sig att jag inte var den feministhatare de hade hoppats på - utan bara hade avslöjat ett brott - tog papparättsnissarna över hatkampanjen och gjorde den till sin. Den pågår fortfarande med full kraft och alla ingredienserna finns med. Från falska påståenden, uthängningar, hat och hot till olaga datorintrång, förstörelse av egendom och ännu värre.
Det märkliga är - precis som Katerina Janouch skriver - att de här mobb-grupperingarna och ett antal fake-news-blaskor på nätet som de gärna använder sig av - som påstår sig vilja motarbeta näthat faktiskt är de allra, allra värsta näthatarna själva!
Allt för att förvirra såväl polisen som omgivningen och motivera sina hatiska skriverier.
Jag känner inte till den gruppering som gett sig på Katerina Janouch och vill verkligen inte stifta bekantskap med den heller.
Men då den bevisligen existerar - och jag själv i snart sju års tid har kämpat mot en hatgruppering på den yttersta högerkanten - måste man ställa sig frågan:
Varifrån kommer allt detta hat?
Hur många är de som - märkligt nog ofta på heltid! - spenderar sina liv med att hata, ljuga, hänga ut och förnedra dem vars åsikter inte stämmer överens med deras egna. I syfte att helt enkelt tysta dem!
Som i den värsta diktatur! Vad 17 tänker de med?!
Det är för mig en gåta att det finns en sådan fattigdom i Sverige.
Något annat kan det knappast kallas.
Den som inte har något annat än hat, hot, elakhet och ondska att fylla sitt liv med är verkligen fattig.
Stackars krakar.
Men det är mest synd om deras offer.
Samhället måste inse att denna brottslighet existerar.
Det är inte acceptabelt att mobbar av självutnämnda civilpoliser tillåts bedriva förföljelser och smutskastningskampanjer mot enskilda människor i syfte att kränka, knäcka och tysta. Det är helt enkelt inte okej.
En första åtgärd måste vara att ta bort möjligheten till anonymitet.
En andra åtgärd måste vara att tillsätta hederliga poliser med kapacitet att sätta sig in i och återge helhetsbilder av existerande hatkampanjer oavsett blandade brottsrubriceringar.
En tredje åtgärd bör vara att se över reglerna för utgivningsbevis, ställa strikta krav på ansvarig utgivare och vid missbruk dra in utgivningsbevisen. Man ska inte kunna köpa sig ansvars- och straffrihet för några löjliga tusenlappar.
För att bara nämna något.
Kan då jag som sedan länge drabbad ge Katerina Janouch något råd?
Nej. Inte än.
Men det är bra att hon delar med sig av sina erfarenheter och dokumenterar det som händer. Hon kommer att behöva det en dag.
torsdag 28 december 2017
Vi måste kunna prata om det...
Vi kan inte fortsätta offra unga flickor, vårt samhälles väl och i slutänden vårt land för denna vår fånigt uppblåsta iver att visa hur storsinta och duktiga vi är. Allt det som egentligen bara banar väg för SD. Det måste gå att prata om, det måste upphöra.
Kvinnor och män har samma värde i vårt land. Alla arbetar och betalar skatt efter förmåga. Alla tar samma ansvar och har samma skyldigheter. Det betyder också att alla har samma rättigheter att kunna gå fritt omkring och leva i fred utan risk för exempelvis övergrepp.
Och barn är än mer skyddsvärda.
Våldtäkt och övergrepp av andra slag är mycket grova brott som måste bestraffas mycket, mycket hårt. Gruppvåldtäkter - som förr inte ens fanns som begrepp i vårt land - ska vi inte ens tala om. Såvitt jag vet räcker inte ens vår nuvarande lagstiftning till för att beivra den sortens brott.
Jag läser en vittnesskildring om
tillståndet i Oskarshamn i Katerina Magasin:
”Den 20:e december 2017 utsätts Oskarshamn för stadens nionde butiksrån för i år, denna gång mot en Coop Konsum-butik – som är det andra rånet mot denna butik. Två svartklädda förövare rånar butiken med ett knivliknande föremål. Det har framkommit vilka en del av rånarna var som begått de tidigare brotten, de var syriska medborgare.
...
En annan uppmärksammad händelse från Oskarshamn är mordet på Claudia Quiroz i Stadsparken, där gärningsmannen heter Omar Ali Abdalsalam – en man som efter avtjänat straff kommer att utvisas till Irak. Innan mordet på Claudia 2015 var han dömd till fängelsestraff för att ha strypt och knivhuggit sin gravida dåvarande fästmö i magen och halsen och för kvinnofridskränkning. På Hamngatan, vilken jag senare kommer nämna, högg han även en man i halsen, bröstet, magen och ljumsken efter att mannen hade gått emellan ett bråk mellan Claudia och Omar. Omar gick då fri eftersom polisen inte hade tillräckligt med resurser, utan det var först när Claudia blev mördad som mannen kunde identifiera Omar som den man som även knivhögg honom.
...
Sedan 2015 har min omvärld sakta men säkert förändrats. Vintern 2015 minns jag en specifik händelse. I väntan på stadsbussen, 20 år gammal, gick jag som vanligt och satte mig i väntrummet för att värma mig. Lokalen hade en biljettkur som var stängd för dagen och en bänk längs långsidan. Jag var ensam, och jag skulle sitta där i tjugo minuter till. In kom fyra svarta män. De satte sig i andra änden på bänken där jag satt, med ett par meter från mig. De talar inte svenska. Jag märker hur ena killen sneglar på mig under kepsen. De sänker rösterna, som om de tror jag kan förstå dem. Det enda jag förstår är att de pratar om mig, utifrån deras blickar och gester. Jag möter ena killens blick. Han stirrar ogenerat. Han glider närmare mig och jag reser mig kvickt. De skrattar. Resterande femton minuter spenderar jag ute i tio minusgraders kyla. Det var starten på min upplevda otrygghet, i staden jag förr kunde känna mig trygg i.
Läs hela artikeln här.
Kvinnor och män har samma värde i vårt land. Alla arbetar och betalar skatt efter förmåga. Alla tar samma ansvar och har samma skyldigheter. Det betyder också att alla har samma rättigheter att kunna gå fritt omkring och leva i fred utan risk för exempelvis övergrepp.
Och barn är än mer skyddsvärda.
Våldtäkt och övergrepp av andra slag är mycket grova brott som måste bestraffas mycket, mycket hårt. Gruppvåldtäkter - som förr inte ens fanns som begrepp i vårt land - ska vi inte ens tala om. Såvitt jag vet räcker inte ens vår nuvarande lagstiftning till för att beivra den sortens brott.
Jag läser en vittnesskildring om
tillståndet i Oskarshamn i Katerina Magasin:
”Den 20:e december 2017 utsätts Oskarshamn för stadens nionde butiksrån för i år, denna gång mot en Coop Konsum-butik – som är det andra rånet mot denna butik. Två svartklädda förövare rånar butiken med ett knivliknande föremål. Det har framkommit vilka en del av rånarna var som begått de tidigare brotten, de var syriska medborgare.
...
En annan uppmärksammad händelse från Oskarshamn är mordet på Claudia Quiroz i Stadsparken, där gärningsmannen heter Omar Ali Abdalsalam – en man som efter avtjänat straff kommer att utvisas till Irak. Innan mordet på Claudia 2015 var han dömd till fängelsestraff för att ha strypt och knivhuggit sin gravida dåvarande fästmö i magen och halsen och för kvinnofridskränkning. På Hamngatan, vilken jag senare kommer nämna, högg han även en man i halsen, bröstet, magen och ljumsken efter att mannen hade gått emellan ett bråk mellan Claudia och Omar. Omar gick då fri eftersom polisen inte hade tillräckligt med resurser, utan det var först när Claudia blev mördad som mannen kunde identifiera Omar som den man som även knivhögg honom.
...
Sedan 2015 har min omvärld sakta men säkert förändrats. Vintern 2015 minns jag en specifik händelse. I väntan på stadsbussen, 20 år gammal, gick jag som vanligt och satte mig i väntrummet för att värma mig. Lokalen hade en biljettkur som var stängd för dagen och en bänk längs långsidan. Jag var ensam, och jag skulle sitta där i tjugo minuter till. In kom fyra svarta män. De satte sig i andra änden på bänken där jag satt, med ett par meter från mig. De talar inte svenska. Jag märker hur ena killen sneglar på mig under kepsen. De sänker rösterna, som om de tror jag kan förstå dem. Det enda jag förstår är att de pratar om mig, utifrån deras blickar och gester. Jag möter ena killens blick. Han stirrar ogenerat. Han glider närmare mig och jag reser mig kvickt. De skrattar. Resterande femton minuter spenderar jag ute i tio minusgraders kyla. Det var starten på min upplevda otrygghet, i staden jag förr kunde känna mig trygg i.
Läs hela artikeln här.
lördag 23 december 2017
God Jul...
Jag vill med denna fantastiska video önska alla vänner och läsare av min blogg
en riktigt, riktigt God Jul.
en riktigt, riktigt God Jul.
Särskilt varma julhälsningar går till mina meddrabbade - Annika Tiger och Alexis med anhöriga inräknade - för de smutskastningskampanjer som drabbat oss och den grova verbala förföljelse med idel falska påståenden som vi är utsatta för.
Jag önskar dessutom:
trafikingenjör John Johansson i Sundbyberg,
Joakim Ramstedt, Patrik Nyberg, Ingrid Carlqvist, Cathrine Fahlgren, Ann-Charlotte Magnusson, Magdalena Apelroth och några till en riktigt god och eftertänksam jul och ett mycket snällare 2018 utan konspirationer, olaga datorintrång, falska vittnesmål, grundlöst angiveri, lömska stämningar, fejk news-artiklar baserade på grova lögner, svek, falsk tillvitelse och övergrepp i rättssak.
Livet blir så mycket trevligare då.
tisdag 19 december 2017
Nu får det vara nog. Riv upp domen!!!
 |
| Angelica Wictor |
Rättssystemet är som ett billigt lotteri.
Man tror knappt att det är sant men ju mera man ser av det desto värre blir det.
Den skandalösa domen MÅSTE ändras!
Nu!
De misstänkta gärningsmännen begär 200 000 kronor i skadestånd.
Fatta att folk i deras hemländer bara står och gapar.
Så rättssystemet måste ta ansvar!
Som det inte gjorde med Angelica Wictor, en levnadsglad tjej som trodde gott om alla men som blev skändligen våldtagen av män som fått en ny chans, som hon skrev, i hennes hemland - Sverige.
 |
| Angelica Wiktor |
Och Angelika kunde inte leva vidare med kränkningen...
Så gick det som det gick också.
Hon tog sitt liv när sommaren var som vackrast.
DET har Sveriges rättssystem hela ansvaret för.
Läs mer om Angelica här och här och här.
Så Elisabeth Massi Fritz har helt rätt:
Den nu aktuella domen är en SKAM för vårt rättssystem.
Protestera!!!
Svt Nyheter:
Massi Fritz:
Domen är en skam för vårt rättssystem
Fem män som åtalats för en gruppvåldtäkt i Fittja i södra Stockholm friades på tisdagen av Södertörns tingsrätt. Domen kommer att överklagas, säger kvinnans målsägandebiträde Elisabeth Massi Fritz.
Massi Fritz säger att det i målet finns stödbevisning som räcker för en fällande dom mot de fem tilltalade, som enligt henne, far med osanning och lämnar motstridiga uppgifter.
– Domen är en skam för vårt rättssystem. Jag tycker inte att någon förövare som lämnar motstridiga uppgifter och far med osanning i rättssalen ska kunna komma undan på det här sättet med en frikännande dom, säger hon till SVT Nyheter.
Massi Fritz menar att tingsrätten har ”kört sig fast på kvinnans trovärdighet och tillförlitlighet”.
– Man glömmer att det här inte är enkelt för min klient. Hon lever i ett utanförskap med en stor problematik som före detta missbrukare. Hon har inte förtroende för rättsväsendet. Hon har inte vågat berätta allt. Hon har också haft stora svårigheter, förstås, att komma ihåg alla detaljer.
Massi Fritz tycker kvinnan ändå med säkerhet har kunnat peka ut vad de tilltalade har begått för övergrepp mot henne.
”Väldigt besviken”
Kvinnan ska vara ”väldigt besviken” över den friande domen och ”känner sig rättslös”.
Kvinnan menar också att domaren avbröt henne många gånger och att hon inte fick tala till punkt, till skillnad från de tilltalade, säger Elisabeth Massi Fritz.
– Vi kommer inte att ge upp. Vi kommer definitivt att överklaga och hoppas få tre juristdomare och två nämndemän som förstår problematiken men som också kan värdera den bevisning som finns.
När tingsrätten på tisdagen meddelade domen riktade man samtidigt hård kritik mot utredningen.
Polisens utredning av fallet drog ut på tiden på grund av resursbrist – först tio månader efter händelsen greps de fem personerna.
Enligt uppgift på nätet:
➡️960604-xxxx Abdinmalik *********
Tidigare dömd för bland annat stöld och narkotikabrott.
➡️930416-xxxx Hakan Samet ********
Tidigare dömd för bland annat människorov och sexuellt utnyttjande av barn.Bor hos mamma i Norsborg - Mamma har Tobaksaffären på xxxx i Sthlm.
➡️990123-xxxx Johanon ******
Tidigare dömd för bland annat misshandel, våldsamt motstånd och försök till våld mot tjänsteman.
➡️981017-xxxx Amir *******
Tidigare dömd för stöld och narkotikabrott
➡️940914-xxxx Sohail *********
Tidigare dömd för bland annat narkotikabrott, försök till rån, olovlig körning och försök till grovt bedrägeri.
Från kunnigt håll:
Av 6000 anmälda våldtäkter varje år så blir det ca 200 fällande domar. Då ska man veta att mörkertalet är stort. Man räknar med att det sker ca 36 000 våldtäkter om året i sverige, dvs 100 om dagen! Igen då...200 av dem genererar i fällande dom.
Läs också Kerstin Hofgren Ingasdotter på Katerina Magsin:
"Den nuvarande utvecklingen är en skam för Sverige".
Enligt uppgift på nätet:
➡️960604-xxxx Abdinmalik *********Tidigare dömd för bland annat stöld och narkotikabrott.
➡️930416-xxxx Hakan Samet ********Tidigare dömd för bland annat människorov och sexuellt utnyttjande av barn.Bor hos mamma i Norsborg - Mamma har Tobaksaffären på xxxx i Sthlm.
➡️990123-xxxx Johanon ******Tidigare dömd för bland annat misshandel, våldsamt motstånd och försök till våld mot tjänsteman.
➡️981017-xxxx Amir *******Tidigare dömd för stöld och narkotikabrott
➡️940914-xxxx Sohail *********Tidigare dömd för bland annat narkotikabrott, försök till rån, olovlig körning och försök till grovt bedrägeri.
Från kunnigt håll:
Av 6000 anmälda våldtäkter varje år så blir det ca 200 fällande domar. Då ska man veta att mörkertalet är stort. Man räknar med att det sker ca 36 000 våldtäkter om året i sverige, dvs 100 om dagen! Igen då...200 av dem genererar i fällande dom.
Läs också Kerstin Hofgren Ingasdotter på Katerina Magsin:
"Den nuvarande utvecklingen är en skam för Sverige".
söndag 17 december 2017
Mannen som tyckte sig vara bättre än andra...
Jag har just sett serien om storspionen Stig Wennerström på C-more, tre timslånga avsnitt som så småningom ska komma att visas i TV4.Det är en bra och välgjord dokumentär med Peder Falk i huvudrollen. Researcher Axel Ellung redovisar med hjälp av Annelie Bergman ett digert, mycket spännande material som tidigare inte har avslöjats. Stig Wennerström berättade nämligen sin historia för förhörsledare Bror Lindén - här spelad av Peter Carlberg - med Tandbergaren på inspelning mot att det han berättade inte skulle användas mot honom i rättegången. Banden kallades för snackeband, gömdes och glömdes bort. Historien har därför aldrig tidigare berättats.
Den 9 april 1964 inleddes rättegången mot Stig Wennerström som genomfördes bakom stängda dörrar. I den avslutande pläderingen yrkade åklagaren på livstids fängelse med slutorden:
- Wennerström har äventyrat alla svenskars liv och existens.
Domen föll den 12 juni 1964 och innebar att Stig Wennerström dömdes till livstids fängelse för grovt spioneri, avsättning från tjänsten som överste i flygvapnet och en halv miljon kronor i skadestånd till Kronan, ett belopp som idag motsvarar ca 5 miljoner kronor. Jag kan inte tro att spionen betalade detta.
Stig Wennerström avtjänade sitt straff på Långholmens fasta paviljong där han hölls isolerad och mycket hårt bevakad i många år. Ändå upplevdes han som högdragen och lite bättre än andra av sina medfångar. Ränderna går liksom aldrig ur.Villan i Djursholm stod skrivet på hustrun som därför kunde bo kvar där med barnen. Städerskan, som hjälpte till att avslöja Stig Wennerström - här spelad av Therese Brunnander - blev tidningarnas hjältinna och fick en belöning av polisen på 25 000 kronor.
Själv ångrade hon sig.
- Hade jag vetat det jag vet i dag, så hade det aldrig blivit av. Han var en bedårande människa som fick ett så hemskt straff, säger hon i dokumentären.
- Jag blir inte glad förrän han är fri, sa hon i Aftonbladet.
Efter många års isolering på Långholmen kom Stig Wennerström till en öppen anstalt, där han ägnade sig åt att översätta fackböcker. 1973 blev han benådad och fick ett tidsbestämt straff. Ett år senare kunde han flytta hem till hustrun i Djursholmsvillan.
- Genom mitt handlingssätt har jag åstadkommit en förfärlig olycka för min fru och min familj, sa Wennerström i en filmad intervju.
- När jag nu kommer ut så har jag bara en ambition. Jag vill leva tillsammans med dem igen. Och i den mån som det överhuvud taget går att gottgöra det onda som jag har gjort så vill jag ju försöka göra det.
De är inte dumma de där psykopaterna.
De vet precis vad de ska säga för att få som de vill.
- En förtjusande människa, säger fd grannen.- Om jag haft ånger, sa han. Jag är inte den typen. Jag har aldrig haft den läggningen.
Själv tänker jag dokumentären igenom på vad en före detta bekant, av somliga här känd som undersköterskan LDJ, ofta berättade om Stig Wennerströms hädanfärd. Han tillbringade nämligen sin sista tid på Blomsterfondens äldreboende i Danderyd.
Det är, som jag förstår det, inget äldreboende av normalgraden.
Dit köar man som medlem genom sparande.
Man kan ju undra hur han lyckades med det, men det förtäljer inte historien.
Det var där hos Blomsterfonden som LDJ arbetade innan hon blev sjukpensionär. Närmare bestämt på äldreboendet Tallgården i Enebyberg där Stig Wennerström bodde sin sista tid. LDJ berättade ofta om de döendes svåra ångest och om hur känslokalla anhöriga kunde ge sig till att bråka om arv och annat över de anhöriga på dödsbädden.
LDJ var, som det verkade, särskilt förtjust i Stig Wennerström och hans familj. Andra var inte lika positiva. Som hans speciella favorit var det därför hon som fick hålla hans hans hand och torka hans panna när han låg på sitt yttersta. Det fanns en stolthet hos henne för det.
Efter ett långt, egoistiskt liv fyllt av resor, cocktailpartyn, glamour, spänning och pengar fick Stig Wennerström alltså ett tämligen gott slut 99 år gammal den 22 mars 2006. Precis som det anstår en högdragen man som i hela sitt liv sett sig själv som bättre än andra.
Ett 30-tal personer, släkt och vänner, kom till begravningen i Altorps kapell i Djursholm. En trumpetare kom på moped med sitt instrument hängande i en låda över axeln. Tillsammans med organisten spelade han flera psalmer under den 35 minuter långa ceremonin.
- De hade bråttom, sa begravningsentreprenören till en kvällstidning. De ville inte väcka uppmärksamhet.
Läs också:
Storspionen om hur han sålde ut Sverige.
Säpo: Så avslöjades Stig Wennerström
Wikipedia: Stig WennerströmSvt Öppet arkiv: Wennerström drack alltid Dry Martini
SR: Dokumentär om Stig Wennerström
fredag 15 december 2017
Jag avskyr tiggeriet...
Med det menar jag det tiggeri vi är utsatta för utanför varenda matvarubutik. Snacka om att det är organiserat. Hade det inte varit det så hade det suttit flera än en tiggare vid varje butik. Men det gör det inte. Ingen konkurrens. Utanför varje butik finns en (1) plats och där sitter en tiggare från Rumänien eller Bulgarien. Aldrig två.
Jag avskyr det verkligen. Det skulle aldrig falla mig in att ge dem en slant. Och man ser heller nästan aldrig att någon annan gör det. Så varför sitter de där? De kan inte tjäna många ören. Exakt vad är de täckmantel för, undrar jag. Som alla andra har jag mina misstankar men de behåller jag för mig själv. Att vara kritisk mot tiggeriet är nästan lika omoraliskt som att säga n-ordet instängd i en mörk garderob.
Och nu säger Stefan Löfvén att han inte tänker göra upp med M-ledaren Kristersson om ett förbud mot tiggeriet.
Han har ju rätt!
Det är inte tiggeriet som ska förbjudas. Man kan inte förbjuda fattigdom. I synnerhet inte i ett land som enligt EU:s direktiv har omkring 300 000 fattigpensionärer som inte kan leva på sin pension. De kommer att behöva de ovan nämnda tiggeriplatserna om ingenting görs som förbättrar situationen.
Det är tiggeri-turismen man ska sätta stopp för. Det ska inte gå att ta sig hit i tremånadersperioder om man inte kan försörja sig själv.
Det är Rumänien och Bulgarien som ska lösa problemet. Det har de redan fått bra betalt av EU för att klara av. Men så länge vi jamsar med händer inget. Någon måste därför sätta stopp. Återstår att se vem det blir...
Läs också Ann Helena Rudbergs inlägg:
Vi är lurade på våra pensioner
som du hittar här.
Jag avskyr det verkligen. Det skulle aldrig falla mig in att ge dem en slant. Och man ser heller nästan aldrig att någon annan gör det. Så varför sitter de där? De kan inte tjäna många ören. Exakt vad är de täckmantel för, undrar jag. Som alla andra har jag mina misstankar men de behåller jag för mig själv. Att vara kritisk mot tiggeriet är nästan lika omoraliskt som att säga n-ordet instängd i en mörk garderob.
Och nu säger Stefan Löfvén att han inte tänker göra upp med M-ledaren Kristersson om ett förbud mot tiggeriet.
Aftonbladet:– Vi kan inte acceptera en situation där människor tvingas sitta på gatan och tigga. Om vi är överens om det är det bra. Men jag tror inte att ett förbud i sig får stopp på tiggeriet.
Statsministern menar att frågan måste hanteras på ett bredare sätt – då roten till problemet finns i den fattigdom som drabbar människor i Bulgarien och Rumänien. Regeringen har skärpt lagen kring avhysningar av människor som bosatt sig på andras mark och håller på och skärper lagen så att de som handlar med människor i tiggerisyfte ska straffas hårdare.
Löfven vill även se över vad som kan göras i frågan inom ramen för ordningslagen och är beredd att titta på hur andra länder har löst frågan.
Så det blir inga samtal mellan regeringen och M?– Jag tycker nog att vi, som i de andra frågorna, bör ha det bredare än så.
Han har ju rätt!
Det är inte tiggeriet som ska förbjudas. Man kan inte förbjuda fattigdom. I synnerhet inte i ett land som enligt EU:s direktiv har omkring 300 000 fattigpensionärer som inte kan leva på sin pension. De kommer att behöva de ovan nämnda tiggeriplatserna om ingenting görs som förbättrar situationen.
Det är tiggeri-turismen man ska sätta stopp för. Det ska inte gå att ta sig hit i tremånadersperioder om man inte kan försörja sig själv.
Det är Rumänien och Bulgarien som ska lösa problemet. Det har de redan fått bra betalt av EU för att klara av. Men så länge vi jamsar med händer inget. Någon måste därför sätta stopp. Återstår att se vem det blir...
Läs också Ann Helena Rudbergs inlägg:
Vi är lurade på våra pensioner
som du hittar här.
torsdag 14 december 2017
Slå näven i bordet Stefan Löfvén och gör processen kort med de hatiska!
Judisk krönika
På barrikaderna i kampen mot antisemitismen
Våren 2017 besökte statsminister Stefan Löfven för första gången Auschwitz. Besöket gjorde stort intryck och sedan dess är han del av ett pågående samtal med överlevarna Hédi Fried, Livia Fränkel och Emerich Roth. Samtalsämnet är hur vi på bästa sätt vaccinerar oss mot antisemitismen. All sorts antisemitism.
Margit Silberstein träffade statsministern för ett samtal om hans starka engagemang och hans lösningar på problemen.
Stefan Löfven är engagerad. Han lägger ner många timmar på att läsa om antisemitismen och han ägnar mycket tankekraft åt att fundera på hur man kan förhindra att dess gift sprider sig i samhällskroppen. ”Vi måste få stopp på galenskapen,” sammanfattar han och ger också uttryck för sin oro för en ökande antisemitism bland muslimer i Sverige.
Löfven tar emot i sitt vackra arbetsrum i Rosenbad med utsikt mot Strömmen. Det är en höstdag med bleka solstrålar och Löfven beklagar att han måste stänga solen ute för att kunna jobba där. Han har ganska mycket att arbeta med. När vi ses är det bara en dag kvar tills Löfven ska stå värd för det stora EU-toppmötet i Göteborg. Han tar sig tid för Judisk Krönika, men antalet intervjuminuter är begränsade, vilket är tufft med ett ämne, som är komplext och inte låter sig formuleras enligt de vanligaste politiska formlerna.
Var kommer engagemanget ifrån? Kampen mot nazismen?
Löfven svarar att det är något han burit med sig länge, kanske alltid, i alla fall så länge han kan minnas. Bilderna från skoltiden har etsat sig fast, fotografier av de skärvor till människor som kommit till Sverige efter att ha överlevt Förintelsen.
”Jag kommer särskilt ihåg en bok jag läste, tyvärr minns jag inte författarens namn. Men den var skriven av en man i koncentrationslägret och han beskrev hur människovärdet försvinner mer och mer, när man blir fråntagen allt. Den här mannen ramlade vid ett tillfälle i en lerig grop och han blev sparkad på. Men då i den stunden fick han en bild på näthinnan, bilden av sin fru. ”Den kan de i alla fall inte ta ifrån mig,”” återger Stefan Löfven ur boken han läste i sin ungdom.
Han blev tagen av det han läste, det gjorde ett djupt intryck på honom. Idag är han Sveriges regeringschef och funderar mycket på vad han kan göra, vad politiken kan bidra med. Den senaste tiden har han plöjt flera böcker om kriget och Förintelsen och böcker som jämför samtiden med 30-talet. Han har läst Hédi Fried, Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz och han har sett dokumentären om Emerich Roth, mannen som överlevde fem koncentrationsläger. Löfven talar om de tre överlevarna Hedi Fried, Livia Fränkel och Emerich Roth som sina vänner.
– Vi har ett pågående samtal om vad vi kan göra för att vaccinera oss mot antisemitismen. De är så engagerade så det är stimulans bara det.
Det var en stark upplevelse för Stefan Löfven, och inte minst för Livia Fränkel, när de två var i Auschwitz tillsammans. För Löfven var det första gången. För Livia Frenkel andra gången. I juni i år stod hon öga mot öga med helvetet hon befriades ifrån för drygt 70 år sedan. Löfven återkommer till hur starkt och viktigt det är att få höra berättelserna från dem som var där.
– Vi måste ständigt bli påminda. Ett stort ansvar ligger hos oss som har ledarskap, säger Löfven, som lovar att vi framöver ska få se honom stå på barrikaderna i kampen mot antisemitism och rasism. Det här berör mig jättestarkt. Det sitter så djupt.
Stefan Löfven är oroad över vad han ser som en växande antisemitism bland muslimer.
– Vi ska inte blunda för att det kommit många människor hit från Mellanöstern, där antisemitismen är en utbredd uppfattning, nästan en del av ideologin. Vi måste bli ännu tydligare, våga prata mer om det. Även om muslimer är en utsatt grupp är det inte mera legitimt för dem att vara antisemiter.
Krävs det särskilda insatser för dem som blivit indoktrinerade med antisemitism i sina hemländer?
– I grund och botten behövs samma diskussion för alla. Lärarna, alla måste säga ifrån, vi måste vara tydligare. Det är inte okej i Sverige med antisemitism.
Löfven talar om judarna i Malmö och den antisemitism de utsätts för.
– Man tänker att det inte kan vara möjligt att det är så. Men det är ju vad judarna i Malmö upplever. Vi måste medvetandegöra hela samhället.
Statsministern har uppmanat justitieminister Morgan Johansson att tillsätta en utredning om huruvida man kan stoppa marscherande nazister, som bär symboler för nazism och antisemitism. Han vill till exempel undersöka om det kan finnas lagliga möjligheter att förbjuda den omtalade tyrrunan som vajar när Nordiska Motståndsrörelsen marscherar.
Läs hela artikeln här.
Inte för att jag gillar kippa
- jag tycker lika illa om det som om slöjor -
men vad bra...
Kippavandring mot antisemitism i Stockholm
Flera partiledare och ministrar deltog i en kippavandring i Stockholm till stöd för judar och mot den ökande antisemitismen.
Kippavandringar har blivit vanligare och vanligare på senare år. I Malmö har flera sådana arrangerats, senast för några veckor sedan.
Anledningen är den senaste tidens trakasserier och attacker mot judar i Sverige och Europa som ökat på många platser.
På söndagförmiddagen var det dags igen. Judiska Ungdomsförbundet (JUS) och Judiska församlingen i Stockholm höll i en kippa-vandring i centrala Stockholm, som Dagen tidigare skrivit om.
På plats var både judar och icke-judar iklädda kippa, rapporterar svt.se.
fredag 8 december 2017
Men vad är det för tjafs...
Ingvar Oldsberg tvingas lämna Bingolotto
Publicerad 8 dec 2017 kl 14.51
Ingvar Oldsberg tvingas lämna "Bingolotto".
Beskedet kommer efter en internutredning som produktionsbolaget Warner har gjort på uppdrag av TV4.
Utredningen har påvisat allvarliga arbetsmiljöproblem.
– Det är inga sexuella trakasserier eller så. Det kan vi vara säkra på. Det kanske kan vara om jag har styrt och dikterat, vilket man gör som programledare, säger Ingvar Oldsberg.
Läs hela artikeln här.
Publicerad 8 dec 2017 kl 14.51
Ingvar Oldsberg tvingas lämna "Bingolotto".
Beskedet kommer efter en internutredning som produktionsbolaget Warner har gjort på uppdrag av TV4.
Utredningen har påvisat allvarliga arbetsmiljöproblem.
– Det är inga sexuella trakasserier eller så. Det kan vi vara säkra på. Det kanske kan vara om jag har styrt och dikterat, vilket man gör som programledare, säger Ingvar Oldsberg.
Läs hela artikeln här.
torsdag 7 december 2017
Det här är verkligen INTE okej...
Hela min familj har gått sönder av ryktet
Ulf Malmros: Jag är oskyldigt anklagad för våldtäkt – men redan dömd av lynchmobben
DEBATT.
DEBATT.
Inom ramen för MeToo-rörelsen har jag falskeligen blivit anklagad och uthängd för en grov våldtäkt som påstås ha skett för 25 år sedan. Jag har skrivit dagbok i hela mitt vuxna liv och minns den aktuella natten väl. Den fruktansvärda anklagelsen som riktas mot mig är en lögn, vilket jag kan styrka.
Utan rättslig prövning eller ens en chans att försvara mig har jag blivit stämplad som våldtäktsman och är därmed redan dömd. Min familjs liv har raserats. Var finns det rättsliga skyddet när det gått så långt att samhället tillåter lynchmobbar att döma enskilda individer och ödelägga liv?
Låt mig konstatera att MeToo-rörelsen i grunden är en mycket bra sak som belyser ett allvarligt strukturellt problem. Men en bra sak får inte leda till att folkdomstolar härjar fritt.
I två Facebookgrupper anklagar en kvinna mig för en våldtäkt med grova sadistiska och rasistiska inslag. Hon uppger även att hon efter händelsen slutade på arbetsplatsen medan min karriär tog fart. Detta trots att vi aldrig har jobbat tillsammans eller befunnit oss på samma arbetsplats.
Kvinnan i fråga missbrukar och solkar ned MeToo-rörelsen för egna syften. Hon är inte ute efter att belysa maktstrukturer, hon vill skada en enskild person och vill att jag förs upp på en ”förövarlista”.
Hon beskriver sig själv i intervjuer som handlingskraftig, provocerande och kapabel till allt. Men det finns ingen polisanmälan och har aldrig funnits någon. Hon har heller aldrig kontaktat eller konfronterat mig under alla dessa år som gått. Hade hon polisanmält mig hade jag fått möjligheten att visa mina dagböcker som styrker min berättelse och slår hål på hennes. Jag hade även låtit vittnen styrka viktiga detaljer som gör anklagelserna ohållbara.
Att vara falskeligen våldtäktsanklagad regissör i en bransch där alla känner alla betyder att samtliga yrkesverksamma filmarbetare och finansiärer har tagit del av det här.
Filmbranschen är en förtroendebransch. Vilken skådespelare vill jobba med en regissör med ett sådant rykte? Vilken finansiär vill förknippas med en våldtäktsanklagad manusförfattare?
Kvinnan uppger inte mitt namn men har lämnat en klar beskrivning av mitt utseende och mina filmer, även en filmtitel, som gör utpekandet av mig uppenbart. Det bekräftas även av den hatiska kommentarstråden och rapporter från kollegor.
Här följer fyra av hundratals kommentarer:
”Viska hans namn så ska jag strypa honom långsamt”
”Läs mellan raderna! Här berättar ju XX vem han är utan att berätta. Snyggt”
”Tack för att du berättar om denna vidriga människas föraktfulla kvinnosyn”
”Vad säger ni andra? Han borde bannlysas i branschen, ställas till svars även om brottet hunnit bli preskriberat”
Kommentatorerna tycks agera utifrån devisen att allt som står under hashtagen MeToo är sant. Är individerna i denna grupp så cyniska att det inte spelar någon roll om ett eller annat oskyldigt huvud rullar? En skrämmande tanke, men i mitt fall förefaller det vara just så. Och vem bär ansvaret att granska anonymiseringen av berättelserna i dessa forum? Fundera gärna på det, ni två kollegor (admin) som startade gruppen.
Det här obehagliga ryktet kommer inte bara följa mig livet ut, det kommer även följa min familj. Inte minst min fru som också arbetar i filmbranschen. I dag lever vi i ett töcken av ångest. Vi kan inte äta. Vi kan inte jobba. Barnen vill inte gå till skolan och hela familjens försörjning är hotad. Vi har gått sönder.
Från att ha levt ett utåtriktat och kreativt yrkesverksamt liv, befinner jag mig nu i en mardröm förpassad till isolering. Jag väljer att gå ut med mitt namn eftersom jag inte accepterar att bli beskylld för något jag inte har gjort. Skammen är inte min. Skammen är förövarens, och i det här fallet är den hennes.
Jag har polisanmält henne och kommer – oberoende av om fallet tas upp av åklagare – att driva rättslig talan mot kvinnan, eftersom jag utsatts för grovt förtal.
MeToo-rörelsen och allt det goda den för med sig får inte leda till att enskilda individer hängs ut och står rättslösa på grund av folkdomstolar. Konsekvenserna av det är förödande både för de individer som drabbas, och för rörelsen som helhet.
Ulf Malmros, regissör
Kvinnan uppger inte mitt namn men har lämnat en klar beskrivning av mitt utseende och mina filmer, även en filmtitel, som gör utpekandet av mig uppenbart. Det bekräftas även av den hatiska kommentarstråden och rapporter från kollegor.
Här följer fyra av hundratals kommentarer:
”Viska hans namn så ska jag strypa honom långsamt”
”Läs mellan raderna! Här berättar ju XX vem han är utan att berätta. Snyggt”
”Tack för att du berättar om denna vidriga människas föraktfulla kvinnosyn”
”Vad säger ni andra? Han borde bannlysas i branschen, ställas till svars även om brottet hunnit bli preskriberat”
Kommentatorerna tycks agera utifrån devisen att allt som står under hashtagen MeToo är sant. Är individerna i denna grupp så cyniska att det inte spelar någon roll om ett eller annat oskyldigt huvud rullar? En skrämmande tanke, men i mitt fall förefaller det vara just så. Och vem bär ansvaret att granska anonymiseringen av berättelserna i dessa forum? Fundera gärna på det, ni två kollegor (admin) som startade gruppen.
Det här obehagliga ryktet kommer inte bara följa mig livet ut, det kommer även följa min familj. Inte minst min fru som också arbetar i filmbranschen. I dag lever vi i ett töcken av ångest. Vi kan inte äta. Vi kan inte jobba. Barnen vill inte gå till skolan och hela familjens försörjning är hotad. Vi har gått sönder.
Från att ha levt ett utåtriktat och kreativt yrkesverksamt liv, befinner jag mig nu i en mardröm förpassad till isolering. Jag väljer att gå ut med mitt namn eftersom jag inte accepterar att bli beskylld för något jag inte har gjort. Skammen är inte min. Skammen är förövarens, och i det här fallet är den hennes.
Jag har polisanmält henne och kommer – oberoende av om fallet tas upp av åklagare – att driva rättslig talan mot kvinnan, eftersom jag utsatts för grovt förtal.
MeToo-rörelsen och allt det goda den för med sig får inte leda till att enskilda individer hängs ut och står rättslösa på grund av folkdomstolar. Konsekvenserna av det är förödande både för de individer som drabbas, och för rörelsen som helhet.
Ulf Malmros, regissör
onsdag 6 december 2017
Sverige måste göra processen kort med våldtäktsmännen...
Läs Dag Öhrlunds blogg
och i synnerhet inlägget:
Och serievåldtäktsmannen heter...
Det här är ett ovanligt långt blogginlägg. Om du inte orkar läsa hela så scrolla till slutet och läs de sista raderna.
Låt mig berätta om en ung, svårt störd man som förstör livet för unga flickor genom att manipulera dem, våldta dem, slå dem, bita dem och förstöra dem fysiskt och psykiskt för åratal framåt.
Eller för livet.
Ju mer jag gräver, desto fler, längre och värre blir offrens historier.
För min äldsta dotter Isabell, mig och min familj börjar historien i början av 2015.
Själv vill jag - åter igen - berätta om Angelica Wiktor som 30 år gammal i somras tog sitt liv sedan hon blivit våldtagen i sitt hem av en man som "fått en ny chans" i vårt land.
och i synnerhet inlägget:
Och serievåldtäktsmannen heter...
Det här är ett ovanligt långt blogginlägg. Om du inte orkar läsa hela så scrolla till slutet och läs de sista raderna.
Låt mig berätta om en ung, svårt störd man som förstör livet för unga flickor genom att manipulera dem, våldta dem, slå dem, bita dem och förstöra dem fysiskt och psykiskt för åratal framåt.
Eller för livet.
Ju mer jag gräver, desto fler, längre och värre blir offrens historier.
För min äldsta dotter Isabell, mig och min familj börjar historien i början av 2015.
Läs hela inlägget här.
|
| Angelica Wiktor |
I spåren av #MeToo är det inte längre rimligt - det har det förresten aldrig varit - att polisutredningar om våldtäkter läggs ned. I synnerhet inte i solklara fall som så ofta tycks vara fallet. Våldtäktsmän ska inte gå lösa. Kvinnor och män betalar skatt på lika villkor och har rätt att slippa dem helt enkelt. Ingen har rätt att göra någonting alls mot en annan varelses kropp utan dennas uttryckliga tillstånd.
Dag Öhrlund fortsätter i ovan nämnda blogginlägg att berättar om våldtäkten på sin dotter. Han berättar även om några av våldtäktsmannens övriga offer. Utredningarna läggs ned på löpande band - hela 13 per dag! - och lämnar svårt sargade offer övergivna. Frågan står fullkomligt klar för vem som än läser Dag Öhrlunds berättelse. Det är bara en tidsfråga tills den här galningen mördar sitt offer. Har han det minsta lilla förstånd i huvudet så ber han själv om att få bli inlåst för gott.
Dag Öhrlund avslöjar våldtäktsmannens identitet i sin blogg till varning för nya tilltänkta offer när nu de rättsvårdande myndigheterna inte gör sitt jobb. Det gör han helt rätt i. För en gångs skull är en uthängning motiverad.
Själv vill jag - åter igen - berätta om Angelica Wiktor som 30 år gammal i somras tog sitt liv sedan hon blivit våldtagen i sitt hem av en man som "fått en ny chans" i vårt land.
En ung vacker kvinnas liv har släckts - för att en man tog sig friheter med hennes kropp medan en annan man höll vakt för att senare tränga sig på henne han också.
Angelica var homosexuell. Hon älskade kvinnor och hade aldrig varit ihop med en man. Kränkningen var därför än jävligare.
Hon ställde upp på alla undersökningar och förhör som erbjöds efter våldtäkten och kunde bevisa vad hon varit utsatt för.
Utredningen lades ned på hennes 30-års dag och hon kunde inte leva vidare med kränkningen och skammen att inte bli trodd.
Hon hade antagligen varit vid liv i dag om polis och åklagare hade gjort sitt jobb. Det gjorde de inte.
De svek sitt brottsoffer.
Angelica har just fått sin gravsten, meddelar hennes mor på facebook-sidan. Det är antagligen det sista vi hör av henne. Gärningsmannen går emellertid ostraffad fri och spanar väl som bäst efter nästa våldtäktsoffer...
Läs också:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)