Staffan Heimersson,
journalist, författare, förebild och vän
Man behöver inte tycka lika i allt för att vänskap ska bestå. I vissa fall kan man tycka väldigt olika till och med. Så klart. Nu blåser det kring min vän Staffan Heimerson, en man som med ett osedvanligt starkt civilkurage vågade ställa sig upp för mig mitt i stormen och säga:
Hallå där! Vänta lite nu...
Jag ska inte blanda mig inte i den nu aktuella sakfrågan men konstaterar att Staffan Heimerson är ett av mitt livs bästa möten och en verkligt god vän. Så jag tänker vara hans. Man behöver, som sagt, inte tycka lika i allt.
Du är så bra, Staffan!
PS. En blogg-granne kallar honom korkad. Det är så inkompetent och fånigt att inget kunde ha varit mera korkat. DS
Marklundsfejket – som en repris från förr KOLUMNISTERlör 03 jan 2009
Likheterna mellan IB-affären, Geijerskandalen, Alcalásvindeln och Marklundsfejket är slående.
I alla fyra fallen följer etablissemangets reaktion samma mönster: Fint folk sluter sig samman, höjer klubban och krossar budbäraren.
Detta är en defekt på vår nationalkaraktär: I kampen mellan David och Goliat håller vi på Goliat.
Jan Guillou avslöjade 1973 en militär spionorganisation, IB, som snokade på hyggliga vänstermänniskor. ÖB säkrade etablissemangets rätt att ljuga. Statsminister Palme bussade fram åklagaren Robèrt. Guillou och hans kolleger greps. De dömdes till ett års fängelse för ”indirekt haft uppsåt att gå främmande makt tillhanda”.
Goliat - David 1-0.
Justitieminister Lennart Geijer brukade vara kund hos minderåriga flickor på horhus. Rikspolischefen hade varnat statsministern om att justitieministern var en säkerhetsrisk. Det avslöjades 1977 av Peter Bratt i Dagens Nyheter.
Statsminister Palme benämnde journalister ”skabbiga råttor med gula betar och nakna svansar”. Palmes hot och bluff synades av ingen. DN:s chefredaktör bad om ursäkt och betalade skadestånd. Bratt sattes i vedboden.
Goliat - David 2-0.
Jesus Alcalá gjorde ett försök att av Sida svindla till sig 250 000 kronor. När utredningen startades avslöjades Alacalá 2001 av Thomas Michélsen i DN. Med en namninsamling byggde etablissemanget en försvarsmur för kulturikonen.
Fallet ledde till fängelse för Alcalá. Men på kultursidor fördömdes Michélsen för ”sin kampanjs försåtlighet och illvillighet”. Krav ställdes på att han skulle lämna tillbaka det journalistpris han tidigare tilldelats.
Goliat - David 3-0.
Sådan är stämningen, när en journalist avslöjat, att Liza Marklunds ”Gömda: En sann historia” är lögn. Monica Antonsson har gått i Marklunds och huvudpersonen Maria Erikssons fotspår. Hon har skaffat fram dokument från socialvård, domstolar och invandrarverk, talat med varje inblandad släkting, fästman, politiker och myndighetsperson.
”Mannen med de svarta ögonen” ska systematiskt ha misshandlat flickvännen Maria och hotat deras dotter med kniv. Hans liga av araber utfärdade en fatwa; de skulle döda Maria varhelst i världen hon befann sig. Med två barn tvangs hon fly, beskyddad av den trygge norrlänningen Anders. Med skyddad identitet höll de sig gömda, flydde till Chile och fick senare asyl i Amerika.
Antonsson punkterar i ”Mia, sanningen om Gömda” ballongen: Norrlänningen är i själva verket en chilenare, som suttit i fängelse för mordförsök på rivalen, ”mannen med de svarta ögonen”. I varje detalj Antonsson kollar avviker boken från verkligheten. Maria är en narcissistisk mytoman som gjort sitt liv till ett oavbrutet bidragsbedrägeri. Hon har för att förverkliga sitt liv övergett ett tidigare och något äldre barn. Som jagad var hon inte mera rädd än att hon upprepat återvänt till hemstaden för att besöka släkten.
I ”Gömda” var det synd om Maria. I verkligheten är det synd om de vardagsgestalter som fått sina liv förstörda av den så kallade sannskildringen.
Deckardrottningen Marklund är en del av eliten. Hon har hedersuppdrag för Unicef och prestigeposition på en stor tidning. På Antonssons meritlista finns bara att hon medverkat i lokalrevy, sjunger country och skriver i Allas Veckotidning.
Det blir som med IB, Geijer och Alcalá: Etablissemanget står upp för Goliat. Skandalen vädras inte på DN:s kultursidor. Det kan bero på att chefredaktören sitter som styrelseledamot i ett av bokförlagen. Nyhetstelevisionen har knappt nuddat ämnet. Det kan bero på att en ansvarig utgivare brukar låna Marklunds villa i Malaga. Och precis som i tidigare skandaler: Anfall är bästa försvar. Förvrid perspektivet. Ett av förlagen har i ett rekord i futtighet låtit sin advokat i Maria Erikssons namn författa en anmälan till Justitiekanslern. Antonsson anklagas för att i strid med tryckfrihetsförordningen ha röjt Marias skyddade identitet.
Hur det går? Tips: Goliat - David 4 - 0. Jag garderar inte med kryss. Makten vinner alltid.
Hut går aldrig hem. Staffan Heimerson
Monica Antonsson friad av JK
0 Reaktioner Av Nyheter24
2009-05-07
Liza Marklunds nemesis, Monica Antonsson, har inte brutit mot källskyddet.
Med sin bok "Mia - Sanningen om Gömda" riktade Monica Antonsson hård kritik mot Liza Marklund. Något som uppmärksammades stort bland annat av Nyheter24. Debatten tog efter mycket om och men upp av gammelmedierna och det hela slutade med att både Antonsson och Marklund JK-anmäldes.
Misstanken var brott mot tryckfrihetsförordningens anonymitetsregler. Alltså källskyddet. Anmälaren "Mia" menade att Monica Antonsson avslöjat hennes som källa till ett antal artiklar i Hemmets Veckotidning. Men nu lägger alltså JK ned förundersökningen.
"Med hänsyn till resultatet av förundersökningen finner jag att det saknas förutsättningar att styrka brott. Jag beslutar därför med stöd av 23 kap. 4 andra stycket rättegångsbalken att förundersökningen ska läggas ned", skriver de i sitt beslut.
Gömda klassas som roman Är Liza Marklunds bok "Gömda" en roman eller en fackbok? En stor del av debatten kring bokens sanningshalt står och faller med det – och nu ändrar både Bibliotekstjänst och nationalbibliografin sin klassifikation av boken. "Gömda" ska från och med nu kallas skönlitterär. – Vi hade inte fått några indikationer på alla dessa år om att någonting varit fel. Men nu när saken har uppmärksammats och det kommer fram nya fakta så är det helt befogat att vi gör den här ändringen, säger Ann-Marie Säfvestad på Bibliotekstjänst (BTJ).
Liza Marklund säger att boken är och alltid har varit en dokumentärroman. Boken har lanserats med orden "En sann historia" på omslaget, och även i förordet görs ett stort nummer av mängden autentiska dokument som stöder berättelsen. Men då journalisten Monica Antonssons bok "Mia – sanningen om Gömda" nyligen utkom blev diskussionen mycket stor om vad som faktiskt var sant och falskt i pseudonymen Mia Erikssons berättelse.
Nu har alltså även Bibliotekstjänst gett sig in i debatten. Man menar där att talet om att boken alltid ska ha varit en roman inte är rimligt:
– Det fanns inte någon indikation på att man skulle betrakta den som något annat än facklitteratur när den kom ut, säger Ann-Marie Säfvestad.
Såväl recensenter som BTJ:s lektörer tolkade också boken som en fackbok när den gavs ut 1995. Följaktligen klassificerade både BTJ och nationalbibliografin, som Kungliga Biblioteket ansvarar för, boken på fackavdelningar. Och varken Piratförlaget eller Liza Marklund protesterade mot det.
Klassifikationen är vägledande för hur både bibliotek och bokhandlare sorterar sina böcker. Men nu klassificeras alltså "Gömda" om - en mycket ovanlig åtgärd efter så lång tid, enligt Ann-Marie Säfvestad.
– Det är lite speciellt att det har gått så många år. Det kan hända att det går några dagar eller någon vecka under tiden som vi har en titel under bearbetning och så får man ett samtal från en författare eller ett förlag som säger: det här är nog en missuppfattning från er sida, kan ni ändra? Tycker vi att deras invändningar är befogade så ändrar vi. Men då har det ju inte gått så här lång tid.
Det finns ytterligare tre böcker som beskriver delar av Mia Erikssons historia: "Asyl", "Mias hemlighet" och "Emma, Mias dotter". Dessa berörs dock inte, eftersom de redan från början har räknats som skönlitterära.
– När vi började titta i "Asyl" slog det både mig och min kollega att det var en väldigt fantastiskt historia. Man började undra: kan detta verkligen ha hänt? Det verkade lite för fantastiskt. I "Gömda" tyckte vi nog att det verkade mer balanserat, men med "Asyl" blev vi misstänksamma helt enkelt och avvaktade tills vi hade ett lektörsomdöme. Lektören skrev att det var en blandning av fakta och fiktion och att man som läsare hade svårt att bedöma vilket som var vilket. Då tyckte vi att vi hade på fötter att klassificera boken som skönlitteratur.
Inte heller mot den klassifikationen har Liza Marklund eller Piratförlaget protesterat.
Det är alls inte kvinnorna som bedriver häxjakt, genom att globalt vittna om vad de varit utsatta för. Det är själva konstruktionen av varumärken och kändisar, som gör företag, partier, politiker, medier och organisationer så känsliga. Det är de som abrupt avskedar den ena efter den andra, utan rättegång, för att inte solka sitt varumärke. Inte kvinnorna, som äntligen vågar berätta. Men företag och akademier vill inte längre kopplas till regelmässig förnedring av kvinnor.
Så stark och ny är dagens ljuvliga kvinnorörelse. Nu kan vad som helst hända!
Det mycket uppmärksammade lagförslaget om sex mellan vuxna och barn i Turkiet har antagits i den första av två omröstningar i parlamentet. Återigen kommer kritik om att lagen ursäktar våldtäkt mot barn.
Enligt lagförslaget ska den som har sex med en minderårig inte åtalas om den sexuella aktiviteten varit utan ”tvång, hot” eller haft ”någon annan begränsning av samtycke” samt om de inblandade gifter sig med varandra. Förslaget, som kommer från det styrande partiet AKP, ska upp i en andra omröstning de närmaste dagarna.
När lagen började diskuteras ledde det till ett infekterat bråk mellan Sverige och Turkiet efter uttalanden av utrikesminister Margot Wallström.
”Benådar dem som våldtagit barn”
Nu sparkar parlamentsledamoten Özgür Özel från det oppositionella partiet CHP bakut:
– AKP driver igenom en text som benådar dem som gifter sig med det barn de våldtagit.
Men justitieminister Bekir Bozdag (AKP) säger att lagförslaget inte handlar om att legalisera våldtäkt. Han säger att lagen är till för dem som har underårig sex med samtycke och som vill gifta sig.
– När sedan ett barn föds av den här icke officiella föreningen varnar läkaren åklagaren och mannen skickas i fängelse, vilket sätter barnet och moden i finansiella svårigheter.
De som försvarat lagen har också pekat på att det finns gränser för hur ungt barnet får vara.
Ett hedervärt budskap i en debattartikel hos Aftonbladet:
Nej, du kallar inte min dotter ”hora”
Åtta pappor och anhöriga i upprop: Vi ställer oss på kvinnornas sida
Vi män har ansvar för vårt beteende och för att agera. Kvinnor och flickor i Sverige ska inte behöva driva dessa förändringar själva, skriver de åtta debattörerna. OBS genrebild. Flickan har inget med artikeln eller debattörerna att göra.
Detta är ett upprop för män i Sverige. Vi män har hittills varit för osynliga i debatten om kränkningar av kvinnor.
Sverige är på många sätt fantastiskt och brukar räknas som ett av världens mest jämställda länder. Men #metoo-kampanjen har visat att män i Sverige kan bättre. När kända skådespelerskor och artister berättar om övergrepp de utsatts för och vågar utmana mäktiga män så börjar plötsligt något hända. Kvinnor och flickor världen över följer efter och vågar även de berätta om sina erfarenheter. Det måste vara en stor befrielse att få dela med sig av så smärtsamma minnen. Att få viss upprättelse och att känna igen sig med andra drabbade.
Berättelserna bidrar till att problemet och dess omfattning kommer i rampljuset och förhoppningsvis leder det till fler fällande domar. Men det räcker inte. En permanent förändring av mäns attityd till kvinnor måste komma till. Vad kan Du och vi tillsammans åstadkomma?
Hur är det möjligt 2017 att halva Sveriges befolkning dagligen skall behöva oroa sig för tafsande händer, våldtäkt eller nedlåtande sexistiska kommentarer? Skulle vi män acceptera att gå runt och vara konstant oroliga för att någon när som helst kan kränka oss? 2016 anmäldes 20 300 sexualbrott, varav 6 720 rubricerades som våldtäkt. Säkerligen är mörkertalet stort. Den överlägset mest utsatta gruppen är unga kvinnor mellan 16-24 år. Antalet anmälda våldtäkter har dramatiskt ökat de senaste 10 åren, cirka 40 procent, samtidigt som uppklarandefrekvensen har sjunkit, allt enligt BRÅ.
Självklart har våra döttrar, systrar och partners samma rätt till sin egen kropp, utbildning, karriär och lika lön. Allt annat vore ju jättekonstigt. Är en människa värd mindre respekt för att hen har snippa i stället för snopp?
Vi är en grupp män, pappor, läkare och vänner sedan många år som reagerat starkt och undrar: Vad kan vi göra? Vi tror att många män skäms över vad män gör och försöker rannsaka sitt eget liv. Har jag själv gått över gränsen? Så här långt har dock endast enstaka manliga politiker, ledare och förebilder erkänt att problemet existerar. Vi vill starta ett upprop där män ställer sig på kvinnornas sida. Vi vill att manliga förebilder och ledare stiger fram och visar vilken sida de står på.
Om vi män känner skuld för att man känt till problemet men inte gjort något åt det, ja då är det är det dags att vakna upp! Innan det nya normala är att kalla unga tjejer för horor, att män i överordnad position fortsätter utnyttja yngre kvinnor och antalet våldtäkter och sexualbrott fortsätter öka.
Vi har inte svar på alla frågor eller färdiga lösningar. Men vi har några förslag. Börja med dig själv
Fundera på hur du uttrycker dig i vardagen. Säg inte saker som ”spela som en kärring”, ”gråta som en flicka”, ”stå upp som en man” etcetera. I samtalet med familj och vänner sätts normerna!
Acceptera inte andras kränkande beteende eller respektlösa skämt. Stat och kommun
Öka anslagen till undervisning i skolor om sex och samlevnad, könsroller och respekt.
Tillsätt en statlig utredning avseende internetporr och diskutera hur det påverkar ungas syn på sex och rätten till den egna kroppen.
Instifta ett pris/stipendium för goda manliga och kvinnliga förebilder.
Förtydliga sexualbrottslagstiftningen och prioritera sexualbrott i rättsväsendet.
Manliga förebilder stig fram! Vi män har ansvar för vårt beteende och för att agera. Kvinnor och flickor i Sverige ska inte behöva driva dessa förändringar själva.
Magnus Larsson, pappa och barnkirurg Lars Eurenius, pappa och hjärtläkare Niklas Sjölander, pappa och distriktsläkare Joachim Kramer, morbror samt barn- och vuxenpsykiatriker Fredrik Nyström, pappa och narkosläkare Mats Lindblad, pappa och kirurg Marcel Sadeghi, pappa och kirurg Martin Ingelsson, pappa och geriatriker
