Tack Lina!
måndag 25 januari 2021
fredag 22 januari 2021
Vi måste utgå från våra värsta farhågor om SD
JENS LILJESTRAND
Vi måste utgå från våra värsta farhågor om SD
Vi måste utgå från våra värsta farhågor om SD
Publicerad 15 jan 2021 kl 06.00
Våldsamma Trumpsupporters möts av tårgas när de stormar Kapitolium den 6 januari 2021.
![]()
Terrorn och våldet i Trumps USA visar att högerextremismens hot mot demokratin en gång för alla måste tas på allvar.
Jens Liljestrand skriver om våldshögerns svenska medlöpare och nödvändigheten av att göra motstånd.
KULTURDEBATT.
Boken hette ”Vänstern och tyranniet” och jag måste ha fått den i min hand när den kom 1994, kanske året efter. Den före detta folkpartiledaren och vice statsministern Per Ahlmark tog bladet från munnen och skällde ut generationer av svenska intellektuella – bland dem medarbetare på denna kultursida – som relativiserat, försvarat eller rentav hyllat kommunistiska förtryckarregimer runtom i världen, från Rumänien och Albanien till Sovjetunionen, Kina och Pol Pots Kambodja.
Som 20-åring, uppvuxen i ett vänsterhem där demokratisk socialism var ledstjärnan och solidaritet honnörsordet framför andra, var läsningen en kalldusch. Hur kunde människor ha varit så förblindade av hat, så besatta av revansch, så ideologiskt förvridna och framför allt så inkapslade i en ekokammare av grupptänkande att de inte förmådde se den avgörande skiljelinjen mellan demokrati – hur bräcklig, kompromissfylld och banal den än kan te sig – och förtryck?
I skrivande stund har det gått över en vecka sedan Donald Trumps anhängare stormade Kapitolium. För varje dag som har passerat har en obehaglig, isande visshet smugit sig på, en förfärande insikt om hur planerad och potentiellt ohygglig attacken var, hur de folkvalda – inklusive vicepresidenten Mike Pence – och deras tjänstemän med ett nödrop klarade sig undan att bli skadade eller mördade.
Det återstår att se vilka personer som bär det yttersta ansvaret för denna förfärande terroraktion, men helt säkert kommer vi under de kommande veckornas och månadernas utredningar se ett kriminaldrama utan motstycke utvecklas. Vi bör numera bortse från hur diverse twittrande avfallskvarnar var snabba med att avfärda attacken som ”några arga 20-åriga killar i mjukisbyxor som tar selfies”, då den sortens självmål riskerar att ta fokus från den verkliga skandalen: Att det under denna vecka inte har förekommit ett enda tecken på självkritik från den falang inom den svenska högern som i åratal mer eller mindre öppet har beundrat Trump, hans parti och den rörelse som har svept honom till makten.
De sverigedemokrater som vill ge Trump Nobels fredspris står fortfarande bakom denna groteska nominering – ”man måste skilja på saker och ting”, menar Björn Söder, mannen som en gång var Sveriges vice talman. Detta om en ledare som, vet vi nu, under pågående terrorattack ringde upp skräckslagna partikamrater i den ockuperade byggnaden – inte av omtanke utan för att övertala dem att tillmötesgå terroristerna och sabotera utnämningen av Joe Biden till president.
På samma sätt uttalar partiledaren Jimmie Åkesson återigen sitt stöd för Trump som president efter att han skickat en rasande, blodtörstig mobb på det egna parlamentet eftersom man ”får se till politikens innehåll”.
Om ”chefsideologen” Mattias Karlsson, numera ledare för tankesmedjan Oikos, fortfarande föredrar Trump som den demokratiska världens ledare efter att han försökt kullkasta demokratin i sitt hemland, är oklart, men tillåt mig att vara en smula pessimistisk. I besvikelsen efter riksdagsvalet 2018 skrev Karlsson drömskt på Facebook om hur landet skulle frälsas av ”den orubbliga envisheten, övertygelsen, offerviljan och ledarskapet hos en liten skara patrioter”, om ett val som stod mellan ”seger eller död”, och när man har flinat färdigt åt dessa grillchipsflottiga rader inser man att det är exakt den retorik som drev en folkmassa att tåga till Kapitolium med kevlarvästar och buntband.
I dessa tider, när den starkt ifrågasatta hanteringen av pandemin tär hårt på regeringen Löfven och dess samarbetspartier i januariavtalet och debatten gärna vill handla om allt från friskolesystemets rövarkapitalism och Ebba Busch husköp till Dan Eliassons julsemester och statsministerns uppenbara inkompetens när det kommer till webbhandel, är det lätt att glömma att det är i synen på detta parti, denna ideologi, som den egentliga skiljelinjen går i svensk politik.
Det är skiljelinjen mellan sådana som KD:s Sara Skyttedal, som kallade Annie Lööf för ”quisling” när hon vägrade kompromissa i sin ståndaktighet mot högerextremismen, och de politiker som rakryggat står fast vid demokratins mest grundläggande principer och inte ger tomma löften till Förintelsens överlevare.
Mellan skribenter som Kajsa Dovstad, som i en av de senaste årens mest avslöjande texter menade sig få ett ”Jimmie-moment” av att besöka en mataffär driven av en invandrare (!), och dem som menar att en saklig kritik mot migrationspolitiken går att föra utan att förfalla till barnsligheter och ren rasism.
Mellan opportunister som Alice Teodorescu Måwe, tidigare politisk chef på GP, nu på Bulletin, som anser att det räcker med att ”uppfostra” Sverigedemokraterna så är problemet löst, och de som tydligt ser de moderna representanterna för nazismens och fascismens långa skugga över demokratin.
Här är ett förslag.
När Mattias Karlsson skriver ”seger eller död”: tro honom.
När sverigedemokraten Linus Bylund på Twitter kallar journalister för ”folkets fiender”: tro honom.
När sverigedemokraten Richard Jomshof i en intern dialog förmanade partikamrater att anpassa sin retorik eftersom ”Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än)”: tro honom.
Terrorn och våldet i Trumps USA visar att högerextremismens hot mot demokratin en gång för alla måste tas på allvar.
Jens Liljestrand skriver om våldshögerns svenska medlöpare och nödvändigheten av att göra motstånd.
KULTURDEBATT.
Boken hette ”Vänstern och tyranniet” och jag måste ha fått den i min hand när den kom 1994, kanske året efter. Den före detta folkpartiledaren och vice statsministern Per Ahlmark tog bladet från munnen och skällde ut generationer av svenska intellektuella – bland dem medarbetare på denna kultursida – som relativiserat, försvarat eller rentav hyllat kommunistiska förtryckarregimer runtom i världen, från Rumänien och Albanien till Sovjetunionen, Kina och Pol Pots Kambodja.
Som 20-åring, uppvuxen i ett vänsterhem där demokratisk socialism var ledstjärnan och solidaritet honnörsordet framför andra, var läsningen en kalldusch. Hur kunde människor ha varit så förblindade av hat, så besatta av revansch, så ideologiskt förvridna och framför allt så inkapslade i en ekokammare av grupptänkande att de inte förmådde se den avgörande skiljelinjen mellan demokrati – hur bräcklig, kompromissfylld och banal den än kan te sig – och förtryck?
I skrivande stund har det gått över en vecka sedan Donald Trumps anhängare stormade Kapitolium. För varje dag som har passerat har en obehaglig, isande visshet smugit sig på, en förfärande insikt om hur planerad och potentiellt ohygglig attacken var, hur de folkvalda – inklusive vicepresidenten Mike Pence – och deras tjänstemän med ett nödrop klarade sig undan att bli skadade eller mördade.
Det återstår att se vilka personer som bär det yttersta ansvaret för denna förfärande terroraktion, men helt säkert kommer vi under de kommande veckornas och månadernas utredningar se ett kriminaldrama utan motstycke utvecklas. Vi bör numera bortse från hur diverse twittrande avfallskvarnar var snabba med att avfärda attacken som ”några arga 20-åriga killar i mjukisbyxor som tar selfies”, då den sortens självmål riskerar att ta fokus från den verkliga skandalen: Att det under denna vecka inte har förekommit ett enda tecken på självkritik från den falang inom den svenska högern som i åratal mer eller mindre öppet har beundrat Trump, hans parti och den rörelse som har svept honom till makten.
De sverigedemokrater som vill ge Trump Nobels fredspris står fortfarande bakom denna groteska nominering – ”man måste skilja på saker och ting”, menar Björn Söder, mannen som en gång var Sveriges vice talman. Detta om en ledare som, vet vi nu, under pågående terrorattack ringde upp skräckslagna partikamrater i den ockuperade byggnaden – inte av omtanke utan för att övertala dem att tillmötesgå terroristerna och sabotera utnämningen av Joe Biden till president.
På samma sätt uttalar partiledaren Jimmie Åkesson återigen sitt stöd för Trump som president efter att han skickat en rasande, blodtörstig mobb på det egna parlamentet eftersom man ”får se till politikens innehåll”.
Om ”chefsideologen” Mattias Karlsson, numera ledare för tankesmedjan Oikos, fortfarande föredrar Trump som den demokratiska världens ledare efter att han försökt kullkasta demokratin i sitt hemland, är oklart, men tillåt mig att vara en smula pessimistisk. I besvikelsen efter riksdagsvalet 2018 skrev Karlsson drömskt på Facebook om hur landet skulle frälsas av ”den orubbliga envisheten, övertygelsen, offerviljan och ledarskapet hos en liten skara patrioter”, om ett val som stod mellan ”seger eller död”, och när man har flinat färdigt åt dessa grillchipsflottiga rader inser man att det är exakt den retorik som drev en folkmassa att tåga till Kapitolium med kevlarvästar och buntband.
I dessa tider, när den starkt ifrågasatta hanteringen av pandemin tär hårt på regeringen Löfven och dess samarbetspartier i januariavtalet och debatten gärna vill handla om allt från friskolesystemets rövarkapitalism och Ebba Busch husköp till Dan Eliassons julsemester och statsministerns uppenbara inkompetens när det kommer till webbhandel, är det lätt att glömma att det är i synen på detta parti, denna ideologi, som den egentliga skiljelinjen går i svensk politik.
Det är skiljelinjen mellan sådana som KD:s Sara Skyttedal, som kallade Annie Lööf för ”quisling” när hon vägrade kompromissa i sin ståndaktighet mot högerextremismen, och de politiker som rakryggat står fast vid demokratins mest grundläggande principer och inte ger tomma löften till Förintelsens överlevare.
Mellan skribenter som Kajsa Dovstad, som i en av de senaste årens mest avslöjande texter menade sig få ett ”Jimmie-moment” av att besöka en mataffär driven av en invandrare (!), och dem som menar att en saklig kritik mot migrationspolitiken går att föra utan att förfalla till barnsligheter och ren rasism.
Mellan opportunister som Alice Teodorescu Måwe, tidigare politisk chef på GP, nu på Bulletin, som anser att det räcker med att ”uppfostra” Sverigedemokraterna så är problemet löst, och de som tydligt ser de moderna representanterna för nazismens och fascismens långa skugga över demokratin.
Här är ett förslag.
När Mattias Karlsson skriver ”seger eller död”: tro honom.
När sverigedemokraten Linus Bylund på Twitter kallar journalister för ”folkets fiender”: tro honom.
När sverigedemokraten Richard Jomshof i en intern dialog förmanade partikamrater att anpassa sin retorik eftersom ”Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än)”: tro honom.
Kloka ord...
Människor använder förstoringsglas
för att se andras fel
i stället för att använda spegel för att upptäcka sina egna.
fredag 15 januari 2021
Bra sagt...
”Jag har aldrig sett en fanatiker med humor, eller en person med humor bli fanatiker”, skrev den israeliske författaren Amos Oz 2006 i en välciterad passage i boken Hur man botar en fanatiker. Högerextremister sprider gärna sarkasmer kring sig, men saknar förmågan att skratta åt sig själva.
Det finns få saker som stör dem så mycket som att bli förlöjligade (jag vet, för jag har interagerat med hundratals av dem på Twitter och hittills inte stött på en enda som visat prov på självdistans).
Kompromisslöshet är en del av radikaliseringsprocessen och förmodligen en nödvändig mekanism för att groteska idéer om renrasiga samhällen över huvud taget ska födas. Om IS-resenärer plötsligt drabbades av självmedvetenhet och började fundera på om det trots allt inte är lite patetiskt att lämna Brysselförorten för att leka krig och bygga parallellsamhällen i Syrien skulle kalifatet förmodligen ha stannat på idéplanet.
Det kommer alltid finnas människor som tycker att det är osmakligt att skämta om det vi lite slarvigt brukar kalla ondska, och de har förstås en poäng. Det var, kan man tänka sig, lätt att hålla sig för skratt när fasorna från Förintelsen började uppdagas i mitten av 1940-talet, på samma sätt som Boko Harams skräckvälde inte känns som en nutida komedi.
Men att behandla våldsverkare med en antidemokratisk agenda som ett för allvarligt hot för att håna och skratta åt är att visa dem en högtidlig respekt som mer än något tjänar deras syften.
Att hysa obehagliga åsikter och ett veritabel våldskapital är dessutom inte samma sak som att vara skräckinjagande. När Nordiska motståndsrörelsen klär ut sig och lajvar SS mellan Ica Maxi och Ica Focus utanför bokmässan i Göteborg är de farliga och djupt komiska samtidigt. Det finns ingen riktigt motsättning i det. Precis som deras förebild, som gormade och ryckte i kroppen så att mustaschen flaxade, var en massmördare och ett skämt på samma gång.
Diktatorer, auktoritära ledare och deras anhang har alltid karikerats av samtiden. Ofta, av naturliga skäl, i det fördolda. Att skratta åt deras oändliga patetik är att avlägsna deras viktigaste vapen: det att sätta skräck i oss.
Kompromisslöshet är en del av radikaliseringsprocessen och förmodligen en nödvändig mekanism för att groteska idéer om renrasiga samhällen över huvud taget ska födas. Om IS-resenärer plötsligt drabbades av självmedvetenhet och började fundera på om det trots allt inte är lite patetiskt att lämna Brysselförorten för att leka krig och bygga parallellsamhällen i Syrien skulle kalifatet förmodligen ha stannat på idéplanet.
Det kommer alltid finnas människor som tycker att det är osmakligt att skämta om det vi lite slarvigt brukar kalla ondska, och de har förstås en poäng. Det var, kan man tänka sig, lätt att hålla sig för skratt när fasorna från Förintelsen började uppdagas i mitten av 1940-talet, på samma sätt som Boko Harams skräckvälde inte känns som en nutida komedi.
Men att behandla våldsverkare med en antidemokratisk agenda som ett för allvarligt hot för att håna och skratta åt är att visa dem en högtidlig respekt som mer än något tjänar deras syften.
Att hysa obehagliga åsikter och ett veritabel våldskapital är dessutom inte samma sak som att vara skräckinjagande. När Nordiska motståndsrörelsen klär ut sig och lajvar SS mellan Ica Maxi och Ica Focus utanför bokmässan i Göteborg är de farliga och djupt komiska samtidigt. Det finns ingen riktigt motsättning i det. Precis som deras förebild, som gormade och ryckte i kroppen så att mustaschen flaxade, var en massmördare och ett skämt på samma gång.
Diktatorer, auktoritära ledare och deras anhang har alltid karikerats av samtiden. Ofta, av naturliga skäl, i det fördolda. Att skratta åt deras oändliga patetik är att avlägsna deras viktigaste vapen: det att sätta skräck i oss.
fredag 8 januari 2021
A President Burns Down His Country
på facebook:
SKANDALÖST AGERANDE AV FACEBOOK, TWITTER OCH INSTAGRAM BORDE SKÄMMAS ÖVER ATT DE AGERAR 4 ÅR FÖR SENT
Nu när klockan är 5 över 12 och fyra personer redan förlorat livet har vissa sociala mediejättar vaknat till och insett att det är rent av livsfarligt att bidra till uppvigling mot sitt eget land. Det är minst 4 år för sent.
Ingen - vare sig en terrorist eller en USA-president - skall tillåtas att sprida en ocean av lögner, konspirationsteorier, grov mobbning och olagligheter som bevisligen leder till ond bråd död, försök till statskupp, våld och annat elände. Det måste vara ordning och regler även i sociala medier.
Facebook, Twitter och Instagram har i många år totalt struntat i att ta ansvar tills nu när det är på tok för sent.
Först i juni 2020 varningsflaggade Twitter en Trumptweet som ansågs uppmuntra till våld mot människor och i augusti spred Trump en mängd livsfarliga inlägg där han ljög om riskerna med coronaviruset och nu - efter att han eldat upp sina anhängare om påhittat valfusk vilket lett till stormning av kongressen och 4 personers död - så har Facebook och Instagram slutligen beslutat att stänga av Trump ända tills hans mandatperiod går ut och kanske ännu längre.
Men det duger absolut inte. Facebook & Co borde ha agerat för många år sedan. Det måste vara ordning och regler även i sociala medier och fokus ska inte i vara att stänga av folk utan att ha tydliga regler som följs med stegvisa åtgärder om de inte följs. Det har varit ett skandalöst agerande av sociala mediejättarna som tycks anse att klickpengar går före att värna säkerhet och liv.
Att de agerar nu när det är 13 dagar kvar av Trumps regeringstid imponerar verkligen inte. Tvärtom - de borde skämmas.
måndag 4 januari 2021
Snart finns inget vett kvar i folkvettet...
Jag fäster mig vid något som Johan Hakelius skriver i sin krönika i Expressen efter att först ha konstaterat att han inte stödjer Löfvén & Co i den senaste tidens händelser vilket dock jag gör.
Han skriver:
Det regeringen satte igång när de vädjade till ”folkvett” var i själva verket en tävlan.Vem är folkvettigast?
Och eftersom folkvettet inte har några fasta gränser – det är liksom poängen med det – finns ingen hejd på vad hur folkvettig man kan vara.
Nu, några månader in i den här kollektiva psykosen, kan vi ana var det slutar.
Folkvettet har sakta glidit mot det skräckinjagande.
Att ens besöka en butik beskrivs vid det här laget som något på gränsen till kriminellt vansinne. Folkvettets representanter därute håller mobilerna högt, så att de inte missar en chans att dokumentera och ange varje beslutsfattare som vågat sig ut.
Hur kommer det sig, förresten, att ingen frågar varför angivarna fanns i samma shoppinghelveten som ministrarna?
Vad hade de för ”nödvändiga ärenden” att uträtta, förutom att agera moralpoliser?
Folkvettet gör svenskarna mindre och mindre vettiga, mer och mer rabiata, för var dag som går. Folkvettet får de otäcka tjallarna att frodas.
Det finns snart inget vettigt kvar i folkvettet. Vi kan räkna dagarna till det första folkliga förslaget på att alla beslutsfattare bör förses med elektronisk fotboja, så att vi vet direkt om de slinker iväg till urmakaren eller Sälen.
Löfven har gjort bort sig, men det är det vettiga folket som står naket.
Man kan bli folkskygg för mindre.
Inte min statsminister...
INTE MIN STATSMINISTER!
Hämtat från facebook
1. Under sin tid som socialborgarråd i Stockholm sålde Kristersson ut förskolor och assistansbolag till ett värde av 81 miljoner kronor – för 3,4 miljoner kronor.
2. Som socialborgarråd så bodde Kristersson i en fin lägenhet i central Stockholm. Enda problemet är att lägenheten tillhörde föreningen Ersta Diakonisällskap och var avsedd för svårt sjuka och hemlösa.
3. 2005 uppdagades en stor barnhandelshärva där barn i Kina kidnappades och såldes för adoption till USA och Europa. Kristersson var vid tiden ordförande för Adoptionscentrum
4. Under sin tid som socialförsäkringsminister bosatte sig Kristersson med sin fru i en attraktiv lägenhet i Stockholm. Lägenheten införskaffades utanför bostadskön, genom kontakter med bostadskapitalisten Stefan Ränk, VD för bolaget Einar Mattsson. Kristersson hade lämpligt nog tidigare sålt ut 1200 allmännyttiga lägenheter till bolaget för 6.600 kronor kvadratmetern. Kristersson fick dock bo kvar trots att han och hustrun bodde på andra adresser – ett regelbrott som hyresgäster i vanliga fall blir vräkta för.
5. Under större delen av 2001 anlitade Kristersson svart städhjälp och betalade en lön på 70-80 kronor i timmen.
7. Under 2007, när Kristersson var socialborgarråd så åkte han och hans fru till Kina var trejde månad för 128.000 kronor. Självklart skattefinansierat. Kristersson påpekade att han var där för att föra samtal om mänskliga rättigheter och demokrati medan kritiker menar att i själva verket följde han med sin fru som för Swedish China Tradecouncils räkning sålde marknadsinformation.
8. När Kristersson valdes in i riksdagen i början av 90-talet sa han att hans mål var att ”bekämpa och avveckla välfärdsstaten.” I boken ”Non-working generation” 1994 jämför han det svenska välfärdssamhället och fackets inflytande med apartheidsystemet i Sydafrika.
9. 2013, under sin tid som socialförsäkringsminister, sa Kristersson att den som är anställd ska själv ansvara för att vara i form och kunna jobba längre. 2001 så uttalade han sig om att psykiskt sjuka borde gå till jobbet istället för att ligga sysslolösa hemma. I boken ”non-working generation” skriver han även att 40-talister är lata och skor sig själva och lämnar notan till de som kommer efter.
Ulf Kristersson har gjort politisk karriär genom att köra över och sko sig på sjuka, hemlösa, bidragstagare och till och med oskyldiga utsatta barn.
------Källor------
Utförsäljningarna:
https://aip.nu/2017/09/17/kristerssons-olagliga-affarer/
https://www.dn.se/ekonomi/utforsaljningar-med-miljonrabatt/
Lägenheten tänkt för sjuka och hemlösa/mutbrottskandal:
https://www.svd.se/m-topp-fick-bostad-av-ersta
https://youtu.be/4EQ0EVlH1u4
https://www.svd.se/lagenhetsaffar-blir-aklagarsak
Adoptionsskandalen:
https://www.aftonbladet.se/.../kristersson-svek-de-stulna...
https://www.aftonbladet.se/.../kristersson-tystade-larm...
Lägenheten via riskkapitalbolag:
https://www.aftonbladet.se/nyh.../a/rLz7n3/brot-mot-reglerna
https://www.svt.se/.../nya-ministern-fick-hyresratt-genom...
Svart städhjälp:
https://www.svd.se/kristersson-kopte-svart-stadhjalp
Taxiresor:
https://www.svd.se/manga-taxiresor-for-kristersson
https://www.expressen.se/.../ulf-kristerssons-saftiga.../
Kinaresor:
https://www.svt.se/.../lokalt/stockholm/kritik-mot-kinaresor
http://www.dagensarena.se/redakt.../best-of-ulf-kristersson/
Citat om sjuka och arbetstagare:
http://www.dagensarena.se/redakt.../best-of-ulf-kristersson/
https://www.aftonbladet.se/.../psykiskt-sjuka-kan-tvingas...
https://www.aftonbladet.se/.../psykiskt-sjuka-ska-spotta...
https://www.dn.se/.../psykiskt-sjuka-kan-ordineras-att.../
Hämtat från facebook
Ulf Kristersson har i någon slags yra fått för sig att han ska bli Sveriges nya statsminister. Han ska leda landet mot bättre tider efter det ”förfall” som den rödgröna regeringen skapat. Att borgarna körde landet och välfärden i botten under åtta år och att S+Mp+V nu kämpat febrilt för att rädda skutan är inget han talar om. Här är några andra saker han inte talar om:
1. Under sin tid som socialborgarråd i Stockholm sålde Kristersson ut förskolor och assistansbolag till ett värde av 81 miljoner kronor – för 3,4 miljoner kronor.
På bara tre år gjordes vinster på 65 miljoner i dessa verksamheter. Till exempel såldes Kulturkrabatens förskolor i Årsta för 635.000 kronor och redan året efter hade den nya förskolechefen tagit ut 9 miljoner i vinst och köpt en gård för bolagets pengar för 2 miljoner. Vantörs Hemtjänst såldes för 69.500 kronor och redan efter nio månader gjorde man vinst på 5,4 miljoner. Utförsäljningarna har i flera instanser, bland annat av regeringens egna utredare, dömts ut som olagliga men Kristersson och Moderaterna har avfärdat och stridit för att allt har gått rätt till.
2. Som socialborgarråd så bodde Kristersson i en fin lägenhet i central Stockholm. Enda problemet är att lägenheten tillhörde föreningen Ersta Diakonisällskap och var avsedd för svårt sjuka och hemlösa.
Stockholm stad köpte tjänster av föreningen för flera miljoner och en förundersökning om mutbrott inleddes men lades snabbt ner.
3. 2005 uppdagades en stor barnhandelshärva där barn i Kina kidnappades och såldes för adoption till USA och Europa. Kristersson var vid tiden ordförande för Adoptionscentrum
och valde att mörka skandalen, trots att flera av de adoptioner som gått genom Adoptionscentrum skett genom aktuella skandalbarnhem i Kina.
4. Under sin tid som socialförsäkringsminister bosatte sig Kristersson med sin fru i en attraktiv lägenhet i Stockholm. Lägenheten införskaffades utanför bostadskön, genom kontakter med bostadskapitalisten Stefan Ränk, VD för bolaget Einar Mattsson. Kristersson hade lämpligt nog tidigare sålt ut 1200 allmännyttiga lägenheter till bolaget för 6.600 kronor kvadratmetern. Kristersson fick dock bo kvar trots att han och hustrun bodde på andra adresser – ett regelbrott som hyresgäster i vanliga fall blir vräkta för.
5. Under större delen av 2001 anlitade Kristersson svart städhjälp och betalade en lön på 70-80 kronor i timmen.
6. Under 2015-2016 åkte Kristersson 668 taxiresor för skattebetalarnas pengar. Notan blev 113.000 kronor. Detta trots att alla riksdagsledamöter tilldelas ett gratis SL-kort och ska främst åka kollektivt. När TV4 konfronterade Kristersson sa han att det var jobbigt att åka kollektivt eftersom han ofta har bagage med sig.
7. Under 2007, när Kristersson var socialborgarråd så åkte han och hans fru till Kina var trejde månad för 128.000 kronor. Självklart skattefinansierat. Kristersson påpekade att han var där för att föra samtal om mänskliga rättigheter och demokrati medan kritiker menar att i själva verket följde han med sin fru som för Swedish China Tradecouncils räkning sålde marknadsinformation.
8. När Kristersson valdes in i riksdagen i början av 90-talet sa han att hans mål var att ”bekämpa och avveckla välfärdsstaten.” I boken ”Non-working generation” 1994 jämför han det svenska välfärdssamhället och fackets inflytande med apartheidsystemet i Sydafrika.
9. 2013, under sin tid som socialförsäkringsminister, sa Kristersson att den som är anställd ska själv ansvara för att vara i form och kunna jobba längre. 2001 så uttalade han sig om att psykiskt sjuka borde gå till jobbet istället för att ligga sysslolösa hemma. I boken ”non-working generation” skriver han även att 40-talister är lata och skor sig själva och lämnar notan till de som kommer efter.
10. När den borgerliga regeringen föreslog att pensionsåldern skulle höjas så motiverade Kristersson detta med att ”man har ett ansvar att hålla sig i fysisk trim. I vissa jobb ingår det som en del av jobbet att hålla sig i trim. Andra tvingas fysiskt tänka på det, hur ska jag hålla mig i fysisk form?”
Ulf Kristersson har gjort politisk karriär genom att köra över och sko sig på sjuka, hemlösa, bidragstagare och till och med oskyldiga utsatta barn.
Ulf Kristersson kommer aldrig vara min statsminister.
------Källor------
Utförsäljningarna:
https://aip.nu/2017/09/17/kristerssons-olagliga-affarer/
https://www.dn.se/ekonomi/utforsaljningar-med-miljonrabatt/
Lägenheten tänkt för sjuka och hemlösa/mutbrottskandal:
https://www.svd.se/m-topp-fick-bostad-av-ersta
https://youtu.be/4EQ0EVlH1u4
https://www.svd.se/lagenhetsaffar-blir-aklagarsak
Adoptionsskandalen:
https://www.aftonbladet.se/.../kristersson-svek-de-stulna...
https://www.aftonbladet.se/.../kristersson-tystade-larm...
Lägenheten via riskkapitalbolag:
https://www.aftonbladet.se/nyh.../a/rLz7n3/brot-mot-reglerna
https://www.svt.se/.../nya-ministern-fick-hyresratt-genom...
Svart städhjälp:
https://www.svd.se/kristersson-kopte-svart-stadhjalp
Taxiresor:
https://www.svd.se/manga-taxiresor-for-kristersson
https://www.expressen.se/.../ulf-kristerssons-saftiga.../
Kinaresor:
https://www.svt.se/.../lokalt/stockholm/kritik-mot-kinaresor
http://www.dagensarena.se/redakt.../best-of-ulf-kristersson/
Citat om sjuka och arbetstagare:
http://www.dagensarena.se/redakt.../best-of-ulf-kristersson/
https://www.aftonbladet.se/.../psykiskt-sjuka-kan-tvingas...
https://www.aftonbladet.se/.../psykiskt-sjuka-ska-spotta...
https://www.dn.se/.../psykiskt-sjuka-kan-ordineras-att.../
fredag 1 januari 2021
Det är inte vi som ska klaga.
Själv önskar jag innerligt ett år utan gnäll på regeringen, folkhälsomyndigheten och landet Sverige.
Vi har världens bästa land. Tro för all del inget annat. Det är inte vi som ska klaga...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)