Jag fäster mig vid något som Johan Hakelius skriver i sin krönika i Expressen efter att först ha konstaterat att han inte stödjer Löfvén & Co i den senaste tidens händelser vilket dock jag gör.
Han skriver:
Det regeringen satte igång när de vädjade till ”folkvett” var i själva verket en tävlan.Vem är folkvettigast?
Och eftersom folkvettet inte har några fasta gränser – det är liksom poängen med det – finns ingen hejd på vad hur folkvettig man kan vara.
Nu, några månader in i den här kollektiva psykosen, kan vi ana var det slutar.
Folkvettet har sakta glidit mot det skräckinjagande.
Att ens besöka en butik beskrivs vid det här laget som något på gränsen till kriminellt vansinne. Folkvettets representanter därute håller mobilerna högt, så att de inte missar en chans att dokumentera och ange varje beslutsfattare som vågat sig ut.
Hur kommer det sig, förresten, att ingen frågar varför angivarna fanns i samma shoppinghelveten som ministrarna?
Vad hade de för ”nödvändiga ärenden” att uträtta, förutom att agera moralpoliser?
Folkvettet gör svenskarna mindre och mindre vettiga, mer och mer rabiata, för var dag som går. Folkvettet får de otäcka tjallarna att frodas.
Det finns snart inget vettigt kvar i folkvettet. Vi kan räkna dagarna till det första folkliga förslaget på att alla beslutsfattare bör förses med elektronisk fotboja, så att vi vet direkt om de slinker iväg till urmakaren eller Sälen.
Löfven har gjort bort sig, men det är det vettiga folket som står naket.
Man kan bli folkskygg för mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar