Lina Stenberg:
Vem ska tvingas bo granne med framtidens kärnkraftverk?
När M och KD ser kärnkraften som lösning på klimatkrisen är det djupt oansvarigt. Historien borde ha lärt oss att kärnkraften tillhör det förflutna – inte framtiden, skriver Arbetets ledarskribent.
Klimatfrågan har rekordsnabbt seglat upp som den viktigaste frågan i söndagens EU-val.
Det är positivt. Men klimatet är inte en enkel fråga, den är krävande.
I stället för att ta väljarnas oro och engagemang på allvar fördummar Moderaterna och Kristdemokraterna debatten och menar på fullt allvar att kärnkraften är svaret på klimathotet.
Det krävs en tillbakablick till mitten av 1900-talet för att se ett lika glödande kärnkraftförespråkande som högerpartierna nu uppvisar. Skillnaden var att då förstod man inte riktigt hur farlig den är.
Det var efterkrigstid och Sverige behövde bli självförsörjande på el. Att importera bränsle ansågs både dyrt och onödigt, särskilt när där ju fanns det där nya häftiga. Kärnkraft.
1964 startades den första komersiella kärnreaktorn i Sverige, Ågestaverket som fram till 1974 försörjde Stockholmsstadsdelen Farsta med värme.
Det var inte jättepopulärt, men restprodukterna behövde ju ta vägen någonstans.
Det radioaktiva spillvattnet från Ågestareaktorn spolades regelbundet ut i närbelägna sjön Magelungen, vars vatten användes till både dricksvatten och bevattning.
Snart uppmättes höga doser Strontium 90 i rotfrukter och bladgrönsaker på odlingslotterna.
I reaktorn skedde två haverier, varav det ena ledde till att 500 liter tungt vatten läckte ut.
En katastrof var ytterst nära att inträffa, något som blev offentligt först 25 år senare .
Fortfarande finns förhöjda halter av radioaktivitet i området.
Det ingen visste då, men som vi vet alltför väl i dag är att kärnkraft är bland det farligaste som någonsin existerat. Att leka med elden är en sak, att experimentera med kärnkraft något helt annat.
När M och KD ser kärnkraften som lösning på klimatkrisen är det djupt oansvarigt. Historien borde ha lärt oss att kärnkraften tillhör det förflutna – inte framtiden, skriver Arbetets ledarskribent.
Klimatfrågan har rekordsnabbt seglat upp som den viktigaste frågan i söndagens EU-val.
Det är positivt. Men klimatet är inte en enkel fråga, den är krävande.
I stället för att ta väljarnas oro och engagemang på allvar fördummar Moderaterna och Kristdemokraterna debatten och menar på fullt allvar att kärnkraften är svaret på klimathotet.
Det krävs en tillbakablick till mitten av 1900-talet för att se ett lika glödande kärnkraftförespråkande som högerpartierna nu uppvisar. Skillnaden var att då förstod man inte riktigt hur farlig den är.
Det var efterkrigstid och Sverige behövde bli självförsörjande på el. Att importera bränsle ansågs både dyrt och onödigt, särskilt när där ju fanns det där nya häftiga. Kärnkraft.
1964 startades den första komersiella kärnreaktorn i Sverige, Ågestaverket som fram till 1974 försörjde Stockholmsstadsdelen Farsta med värme.
Det var inte jättepopulärt, men restprodukterna behövde ju ta vägen någonstans.
Det radioaktiva spillvattnet från Ågestareaktorn spolades regelbundet ut i närbelägna sjön Magelungen, vars vatten användes till både dricksvatten och bevattning.
Snart uppmättes höga doser Strontium 90 i rotfrukter och bladgrönsaker på odlingslotterna.
I reaktorn skedde två haverier, varav det ena ledde till att 500 liter tungt vatten läckte ut.
En katastrof var ytterst nära att inträffa, något som blev offentligt först 25 år senare .
Fortfarande finns förhöjda halter av radioaktivitet i området.
Det ingen visste då, men som vi vet alltför väl i dag är att kärnkraft är bland det farligaste som någonsin existerat. Att leka med elden är en sak, att experimentera med kärnkraft något helt annat.
Och här kommer vi till något av det viktigaste att notera i debatten om kärnkraft. Historiskt har avsikten med en utbyggd kärnkraft varit tvådelad. Lika mycket civil som militär.
Vårt land skyndade inte bara in i atomåldern för att slippa importera olja från mellanöstern.
Kunskapen behövde finnas nära till hands, det kunde ju bli ett tredje världskrig.
Detta ska vi minnas när samma partier som påhejar kärnkraft också vill se en försvarsuppbyggnad. Det finns fog för oro.
Om inget annat borde Tjernobyl ha lärt oss något.
Kärnkraftsolyckan 1986 som ju inte bara dödade 4 000 människor i dess direkta närhet.
Det drabbade också Sverige hårt.
Än i dag har fisk, bär och svamp förhöjda värden av radioaktivitet i stora områden i landet.
Bland svenska vildsvin är halten Cesium så pass högt att de avråds från att ätas.
Hur kan vi ens diskutera en utbyggnad när det saknas en lösning på vad som ska göras med det redan existerande radioaktiva avfallet?
Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson undviker att nämna riskerna.
De pratar inte om de genetiska skador och missbildningar som radioaktivitet ger.
Om den förhöjda cancerrisk som är belagd. Eller om den enorma miljöpåverkan kärnkraften leder till.
De pratar inte om vem som ska bo granne med framtidens kärnkraftverk.
Historien borde ha lärt oss att kärnkraften tillhör det förflutna, inte framtiden.
Låt oss minnas det när vi röstar på söndag.
Lina Stenberg
Docplayer: Magelungen - en avloppsfråga som väckte riksintresse
Dagens Arena: Märkligt tyst om kärnvapnens "fredliga" näringskedja
SvD: Sverige jäktade in i atomåldern
WHO: Chernobyl: the true scele of the accident
Men who och alla andra FN-organ (utom en av Ocha:s rapporter) har ljugit hela tiden!
Who är sedan 1959 förbjudet att yppa något alls som går emot lobbyorganet IAEA:s version.)
ATL: Så klarade Sverige Tjernobylolyckan.
Dessvärre också lögn.
Dåvarande SSI hade samma huvudman som FN:s Unscear: Gd Lars-Erik Holm. Hemskt!!!
Och i Ny Teknik
”Moderat klavertramp om klimat och kärnkraft”
2019-05-21 13:07
DEBATT. Moderater försöker sätta fokus bara på utsläppen från själva kärnkraftverkets drift, inte dess livscykel. Det är genant och djupt odemokratiskt. Energipolitiken lämpar sig absolut inte för kvartalspolitik, skriver Göran Bryntse, Tekn Dr och ordförande SERO.
Det pågår för närvarande en kampanj för svenskproducerad kärnkraft. Den drivs av moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater utifrån bevekelsegrunder som att en kärnkraftssatsning skulle vara bra för klimatet och samtidigt rädda oss undan den elbrist de försöker skrämma oss med. Detta trots att Sverige har ett obestridligt elöverskott.
Hur bygger man då upp en argumentation kring kärnkraft som en positiv miljöfaktor och en strategi för att riva upp energiöverenskommelsen? Jo, genom att försöka förändra överenskommelsen till att satsningar på förnybar energi ska ersättas med satsningar på så kallad fossilfri energi till vilken man räknar just kärnkraft. Vilket är fel säger fel säger fel.
Om det är klimatet man vill rädda, måste man se på varje energislag ur ett livscykelperspektiv. Inte bara titta på utsläpp från själva kraftverket utan också räkna in koldioxidutsläppen vid exempelvis uranbrytning, anrikning, reaktorbygge och inte minst den efterföljande hanteringen av det radioaktiva avfallet – alla energikrävande. Det framgår då att kärnkraften är klart sämre för klimatet än förnybar energi.
Flera studier
I en konsultrapport från 2017 till de gröna i EU-parlamentet framgår hur kärnkraften ur ett livscykelperspektiv står för 117 g CO2/kWh medan satsningar på förnybar energi och energieffektiviseringar bara belastar atmosfären med 5-20 g CO2/kWh. Andra studier ger belägg i samma riktning.
Report Climatechange and nuclear power.pdf
Review Stanford University.pdf
Välrenommerade Stanforduniversitetet i USA har i en omfattande, oberoende vetenskaplig studie, (Energy and Environmental Science) kommit fram till liknande nivåer för kärnkraft, cirka 125 g CO2/kWh. Dessa resultat står i bjärt kontrast till en studie gjord av Vattenfall som hävdar att kärnkraften bara ger 5 g CO2/kWh. Delar av livscykeln har där negligerats och man har utgått från livslängder som ännu ingen reaktor i världen har uppnått. Studien skulle knappast godkännas för publicering i en peer-reviewad vetenskaplig tidskrift, och Stanfordstudien, som utvärderade drygt hundra livscykelanalyser av kärnkraft, ratade Vattenfallsstudien eftersom denna inte var transparent.
Varje tanke på att fortsätta köra Ringhals 1 och 2 ett par år till och att dessutom börja projektera nya kärnkraftverk faller redan på sin ekonomiska orimlighet. Att köra Ringhals 1 och 2 ett par år till skulle kosta ca en miljard kronor i säkerhetsåtgärder. Ny kärnkraftsproduktion skulle kosta ca 2-3 gånger mer per kWh att bygga än vindkraften, vilken i dag är det billigaste alternativet för ny svensk elproduktion.
Risker och avfallsproblem
Klimatmässigt är det sammantaget minst 10 gånger dyrare att ta bort koldioxid ur atmosfären med ny kärnkraft än vad det är med vindkraft. Vem vill betala för detta och samtidigt stå där med risker för kärnkraftshaverier och därtill avfallsproblem som rymmer många faror 100 000 år framåt i tiden?
Sverige har ett stort elöverskott, ca 20 TWh, som dessutom kommer att öka de närmaste åren. Sveriges effektbehov var som störst 2001, 27000 MW, och har sedan sjunkit, precis som elförbrukningen. Effektbristen är av regional karaktär och kan lätt lösas med fler kablar.
Den billigaste lösningen på osannolik nationell effektbrist är import. Att bygga en ny kärnreaktor för cirka 100 miljarder kronor som ska köras några få timmar per år under en extremt kall vinterdag är ekonomiskt vansinne. Sverige har dessutom en potential för efterfrågeflexibilitet på minst 1700 MW och som kommer att öka med fler elbilar med den redan förekommande VHG-tekniken, Vehicle to Grid.
Sopa under mattan
Den nya dimridån för att sopa allt detta under mattan har getts beteckningen ”fossilfritt”. Begreppet har troligen uppfunnits för att gå runt det förbud som redan 2010 utfärdades för Eon 2010 att hävda att kärnkraften är koldioxidfri. När nu moderater med ”fossilfritt” försöker sätta fokus bara på utsläppen från själva kärnkraftverkets drift, inte dess livscykel, är redan själva ansatsen i detta genant.
När man dessutom försöker ta med sig begreppet in i den fastlagda energiöverenskommelsen och där ersätta ”100 % förnybar energi” med ”100 % fossilfritt” är det inte bara tankemässigt ohederligt – det är dessutom djupt odemokratiskt eftersom man försöker underminera möjligheter till en långsiktighet. Energipolitiken lämpar sig absolut inte för kvartalspolitik.
Göran Bryntse, Tekn Dr
Ordf. i Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, SERO
Vice president i European Renewable Energies Federation, EREF
När Moderaterna och Kristdemokraterna påhejade av Sverigedemokraterna nu påstår att kärnkraft är framtiden står de helt utan garantier.
Detta kan inte väljarna godta.
Hur kan vi ens diskutera en utbyggnad när det saknas en lösning på vad som ska göras med det redan existerande radioaktiva avfallet?
Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson undviker att nämna riskerna.
De pratar inte om de genetiska skador och missbildningar som radioaktivitet ger.
Om den förhöjda cancerrisk som är belagd. Eller om den enorma miljöpåverkan kärnkraften leder till.
De pratar inte om vem som ska bo granne med framtidens kärnkraftverk.
Historien borde ha lärt oss att kärnkraften tillhör det förflutna, inte framtiden.
Låt oss minnas det när vi röstar på söndag.
Lina Stenberg
Docplayer: Magelungen - en avloppsfråga som väckte riksintresse
Dagens Arena: Märkligt tyst om kärnvapnens "fredliga" näringskedja
SvD: Sverige jäktade in i atomåldern
WHO: Chernobyl: the true scele of the accident
Men who och alla andra FN-organ (utom en av Ocha:s rapporter) har ljugit hela tiden!
Who är sedan 1959 förbjudet att yppa något alls som går emot lobbyorganet IAEA:s version.)
ATL: Så klarade Sverige Tjernobylolyckan.
Dessvärre också lögn.
Dåvarande SSI hade samma huvudman som FN:s Unscear: Gd Lars-Erik Holm. Hemskt!!!
Och i Ny Teknik
”Moderat klavertramp om klimat och kärnkraft”
2019-05-21 13:07
DEBATT. Moderater försöker sätta fokus bara på utsläppen från själva kärnkraftverkets drift, inte dess livscykel. Det är genant och djupt odemokratiskt. Energipolitiken lämpar sig absolut inte för kvartalspolitik, skriver Göran Bryntse, Tekn Dr och ordförande SERO.
Det pågår för närvarande en kampanj för svenskproducerad kärnkraft. Den drivs av moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater utifrån bevekelsegrunder som att en kärnkraftssatsning skulle vara bra för klimatet och samtidigt rädda oss undan den elbrist de försöker skrämma oss med. Detta trots att Sverige har ett obestridligt elöverskott.
Hur bygger man då upp en argumentation kring kärnkraft som en positiv miljöfaktor och en strategi för att riva upp energiöverenskommelsen? Jo, genom att försöka förändra överenskommelsen till att satsningar på förnybar energi ska ersättas med satsningar på så kallad fossilfri energi till vilken man räknar just kärnkraft. Vilket är fel säger fel säger fel.
Om det är klimatet man vill rädda, måste man se på varje energislag ur ett livscykelperspektiv. Inte bara titta på utsläpp från själva kraftverket utan också räkna in koldioxidutsläppen vid exempelvis uranbrytning, anrikning, reaktorbygge och inte minst den efterföljande hanteringen av det radioaktiva avfallet – alla energikrävande. Det framgår då att kärnkraften är klart sämre för klimatet än förnybar energi.
Flera studier
I en konsultrapport från 2017 till de gröna i EU-parlamentet framgår hur kärnkraften ur ett livscykelperspektiv står för 117 g CO2/kWh medan satsningar på förnybar energi och energieffektiviseringar bara belastar atmosfären med 5-20 g CO2/kWh. Andra studier ger belägg i samma riktning.
Report Climatechange and nuclear power.pdf
Review Stanford University.pdf
Välrenommerade Stanforduniversitetet i USA har i en omfattande, oberoende vetenskaplig studie, (Energy and Environmental Science) kommit fram till liknande nivåer för kärnkraft, cirka 125 g CO2/kWh. Dessa resultat står i bjärt kontrast till en studie gjord av Vattenfall som hävdar att kärnkraften bara ger 5 g CO2/kWh. Delar av livscykeln har där negligerats och man har utgått från livslängder som ännu ingen reaktor i världen har uppnått. Studien skulle knappast godkännas för publicering i en peer-reviewad vetenskaplig tidskrift, och Stanfordstudien, som utvärderade drygt hundra livscykelanalyser av kärnkraft, ratade Vattenfallsstudien eftersom denna inte var transparent.
Varje tanke på att fortsätta köra Ringhals 1 och 2 ett par år till och att dessutom börja projektera nya kärnkraftverk faller redan på sin ekonomiska orimlighet. Att köra Ringhals 1 och 2 ett par år till skulle kosta ca en miljard kronor i säkerhetsåtgärder. Ny kärnkraftsproduktion skulle kosta ca 2-3 gånger mer per kWh att bygga än vindkraften, vilken i dag är det billigaste alternativet för ny svensk elproduktion.
Risker och avfallsproblem
Klimatmässigt är det sammantaget minst 10 gånger dyrare att ta bort koldioxid ur atmosfären med ny kärnkraft än vad det är med vindkraft. Vem vill betala för detta och samtidigt stå där med risker för kärnkraftshaverier och därtill avfallsproblem som rymmer många faror 100 000 år framåt i tiden?
Sverige har ett stort elöverskott, ca 20 TWh, som dessutom kommer att öka de närmaste åren. Sveriges effektbehov var som störst 2001, 27000 MW, och har sedan sjunkit, precis som elförbrukningen. Effektbristen är av regional karaktär och kan lätt lösas med fler kablar.
Den billigaste lösningen på osannolik nationell effektbrist är import. Att bygga en ny kärnreaktor för cirka 100 miljarder kronor som ska köras några få timmar per år under en extremt kall vinterdag är ekonomiskt vansinne. Sverige har dessutom en potential för efterfrågeflexibilitet på minst 1700 MW och som kommer att öka med fler elbilar med den redan förekommande VHG-tekniken, Vehicle to Grid.
Sopa under mattan
Den nya dimridån för att sopa allt detta under mattan har getts beteckningen ”fossilfritt”. Begreppet har troligen uppfunnits för att gå runt det förbud som redan 2010 utfärdades för Eon 2010 att hävda att kärnkraften är koldioxidfri. När nu moderater med ”fossilfritt” försöker sätta fokus bara på utsläppen från själva kärnkraftverkets drift, inte dess livscykel, är redan själva ansatsen i detta genant.
När man dessutom försöker ta med sig begreppet in i den fastlagda energiöverenskommelsen och där ersätta ”100 % förnybar energi” med ”100 % fossilfritt” är det inte bara tankemässigt ohederligt – det är dessutom djupt odemokratiskt eftersom man försöker underminera möjligheter till en långsiktighet. Energipolitiken lämpar sig absolut inte för kvartalspolitik.
Göran Bryntse, Tekn Dr
Ordf. i Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, SERO
Vice president i European Renewable Energies Federation, EREF
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar