Den tändande gnistan...

Gulliga författaren Mari Jungstedt sitter hos Malou efter tio och berättar om varifrån idén kom som ligger till grund för nya romanen "Jag ser dig" - vad som var den tändande gnistan.
Jag har haft förmånen att intervjua henne flera gånger - i förra lägenheten på Söder, i förra huset på Gotland och på Gran Canaria där hon bodde några år. Tyvärr missade jag den vackra villan på Dalarö och nu är den såld. Ack ja, men sånt är livet. Man kan inte alltid få allt som man vill. Det är i alla fall väldigt fint att se Mari och höra henne berätta. Hon har dedikerat boken till Josefin Nilsson. Så fint.

Det är Maris uttryck - den tändande gnistan - som får mig att dra paralleller till gårdagen. Vi hade något som närmast liknade snöstorm här fast det är sommarvarmt och mitt i månaden maj. Flygande fröställningar av asp lade sig i drivor precis överallt både ute och inne. Jag har faktiskt aldrig sett något liknande. Följaktligen måste man ut med kameran. Och det var vi många som måste. Alla förundrades vi av detta märkliga och försökte få den bästa bilden.

- Jag undrar om det brinner, sa en (vuxen) man. I all hast samlade han ihop en knytnävestor hög vita tussbollar på asfalten och tände på!

Snacka om den tändande gnistan!

Det kunde helt enkelt inte ha gått fortare om hela marken hade varit indränkt i fotogen. Vi hade inte en chans att stoppa elden fast vi var flera. På mindre än en sekund stod hela slänten i lågor. Och på andra sidan staketet fanns några lövhögar. Vi rusade alla till med vattenslangar och hinkar. Till och med mormors gamla syltgryta fick tjänstgöra för att hindra lågornas framfart.

Som tur var kom brandkåren. Då insåg man vilka löjliga vattenslangar vanligt folk har. 

Min räckte inte ens fram! Därav hinkarna och syltgrytan.

 

Proffsen tog över och strax var branden undanröjd. Som ni ser var marken lika grön som förut. Det var bara tussarna som brann och flög omkring. Fullständigt livsfarligt med andra ord. Så nu vet ni det. Pröva inte ens!

Expressen

Mitt i:

Vita luddet brinner i hela länet

Extremt lättantändligt

22 MAJ 2019, KL. 14:47

Det vita luddet från asparna är inte bara vackert – det är också väldigt lättantändligt. Nu tror man att de 75 markbränderna som härjat i Stockholm de senaste dagarna orsakats av aspfröna.
– Än så länge hinner vi släcka bränderna, säger Åsa Sköld, ledningsoperatör på Storstockholms brandförsvar.

Det vita luddet från asparna är inte bara vackert – det är också väldigt lättantändligt. Nu tror man att de 75 markbränderna som härjat i Stockholm de senaste dagarna orsakats av aspfröna.

– Än så länge hinner vi släcka bränderna, säger Åsa Sköld, ledningsoperatör på Storstockholms brandförsvar.

Under måndagen och i dag har det varit omkring 75 mark- och skogsbränder i Storstockholms brandförsvars område.
– Det är ovanligt många. Men än så länge hinner vi släcka bränderna, säger Åsa Sköld, ledningsoperatör på Storstockholms brandförsvar.

Snön brinner

Som Mitt i tidigare rapporterat tycks det snöa i Stockholm just nu. Det är asparna som på grund av förra årets varma sommar släpper ut ovanligt mycket pollen. Det speciella naturfenomenet medför däremot nackdelar.
– Asparnas pollen är väldigt lättantändligt. Det sprider bränder genom luften och där dessa tussar har samlats i drivor krävs det inte mycket för att drivorna ska antända, säger Åsa Sköld.

I Storstockholms brandförsvarsområde skedde som en följd av detta ett 50-tal mark- och gräsbränder under måndagen och vid 14-tiden under tisdagen hade omkring 25 bränder rapporterats in till brandförsvaret.

Mänsklig faktor bakom
Södertörns brandförsvar har ingen exakt siffra på hur många bränder som hade rapporterats in de senaste dagarna. De har däremot sju pågående markbränder just nu.
– Det är antagligen den mänskliga faktorn som ligger bakom dessa bränder. Det kan röra sig om någon som grillar eller en slängd fimp som får det att brinna. Det krävs inte mycket just nu, säger Åsa Sköld.