AV
ANDERS CARLSSON
Partistyrelsen (K)
Därför har kärnkraftskramarna fel!
Ledarkrönika:
Istället för den farliga kärnkraften bör Sverige satsa på utbyggnad av kraftnätet, på förnyelsebara energikällor, samt på system för ellagring.
Så var det dags igen. En bister köldknäpp i februari gav kortvarig brist på el i södra Sverige och genast poppade kärnkraftskramarna upp som påskliljor om våren. Och då tänker jag inte bara på högerns hårda garde, anförda av radarparet Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson, utan också och inte minst beklagligt på diverse vänsterpopulister, som likt döda fiskar flyter med i den opportunistiska strömmen.
Spektaklet är bedrövligt.
Sakförhållandet är att Sverige är nettoexportör av el. Det är bara under extrema omständigheter, som under polarkylan i februari, som Svenskt Kraftnät, SKV, tvingas importera el, alternativ skramla igång oljekraftverket i Karlshamn.
Under 2020 exporterades 15 procent av den svenskproducerade elen. SKV:s prognos säger att andelen kommer att öka till 20 procent år 2023, detta trots att sex av ursprungligen tolv kärnkraftsreaktorer stängts av 1999-2020.
Avveckla kärnkraften – för gott!
Det råder ingen elbrist i Sverige. Vilket är orsaken till att Ringhals 1 inte startades upp igen våren 2020 som planerat. Med ett överskott på el var den dyra kärnkraftselen inte kommersiellt lönsam.
Sant är att det råder brist på överförings- och lagringskapacitet. Elen produceras huvudsakligen i Norrland och den konsumeras mestadels i södra Sverige. Med en allt större andel vindkraft i elproduktionen (17 procent) produceras dessutom mindre el på det ofta vindfattiga vinterhalvåret, då konsumtionen är som störst.
Detta har varit känt ända sedan folkomröstningen 1980, som beslutade om att avveckla kärnkraften. Men med den kortsiktighet som är typisk för kapitalismen har inget gjorts för att lösa de logistiska problemen, trots att tekniska lösningar finns. Istället har elmarknaden avreglerats.
"Metoden är inte pålitlig"
Här finns definitivt ansvar att utkräva.
Vad gäller kärnkraften har inget förändrats till det bättre sedan 1980. Den reaktor vid Ringhals som firma Ulf & Jimmie med doakör vill sätta igång igen är över 40 år gammal. Det krävs jättelika investeringar för att göra den någotsånär säker och ändå blir den aldrig helt säker.
Kärnkraftsolyckorna i Harrisburg (1979), Tjernobyl (1986) och Fukushima (2006) har faktiskt ägt rum. Kärnkraften är livsfarlig. Lägg därtill att avfallsfrågan är fortsatt olöst.
Detta är smått ironiskt. Samma vecka som kärnkraftskramarna poppade upp rapporterade Svensk Kärnbränslehantering AB att mellanlagret Clab utanför Oskarshamn snart är fullt. Där finns nu 7.300 ton utbränt kärnbränsle. Som måste förvaras i 100.000 år för att radioaktiviteten ska klinga av.
Samtidigt rapporteras fortsatta problem vid slutförvaret i Forsmark. De kapslar av gjutjärn och koppar som ska förvara avfallet håller inte måttet. Risk finns för att radioaktivitet kan läcka ut i grundvattnet.
Så ser det ut. Kärnkraften är farlig och dess avfallsproblem är inte lösta. Ändå vill kärnkraftskramarna producera nytt avfall. Med statlig jättesubvention.
Detta är rena dårskapen. Vad som krävs i ett land som producerar ett överskott av el är en utbyggnad av kraftnätet så att elen når konsumenterna, fortsatt utbyggnad av förnyelsebara energikällor, samt en statligt planerad satsning på system för ellagring.
Avveckla kärnkraften!
Expressen debatt
Nu får det vara nog med fulargument för kärnkraft
Publicerad 25 feb 2021 kl 06.15
Ute i Europa undrar man varför den svenska energidebatten bortser från kärnkraftens avgörande nackdelar.
Hur någon med ansvar för klimat, ekonomi och säkerhet kan förorda investeringar i ny kärnkraft är obegripligt, skriver Göran Bryntse, ordförande i Sveriges energiföreningars riksorganisation.
DEBATT. Kärnkraftsförespråkare i Sverige har fått ny luft under vingarna under den gångna kalla vintermånaden. Ny kärnkraft kostar i genomsnitt 5 gånger mer än landbaserad vindkraft eller större solenergianläggningar, den tar i genomsnitt 11 år längre tid på sig innan den alstrar någon elektricitet överhuvudtaget, och den alstrar mer än 10 gånger så mycket koldioxidutsläpp än vad vindkraften gör per genererad kWh elektricitet. Allt enligt Stanfordprofessorn Mark Z Jacobson (”100% Clean, Renewable Energy and Storage for Everything”).
Släpper ut mycket mer under hela livscykeln
Kraftbolagens påstående att kärnkraften är fossilfri är alltså bara sant ur ett skorstensperspektiv. Ur ett livscykelperspektiv tillkommer utsläppen också vid uranbrytningen, anrikningen, rivningen av reaktorer och inte minst avfallshanteringen. Jacobson räknar sammantaget med ett utsläpp på över 100 g koldioxid/alstrad kWh, det vill säga mer än 10 gånger mer än vindkraftens som uppgår till högst 10 g koldioxid/alstrad kWh.
Det finska fiaskot
Sett per investerad krona är kärnkraftens tillkortakommande ännu större än vad den är vad gäller koldioxidutsläpp. Ekonomiskt får man 50 gånger större koldioxidminskning via landbaserad vindkraft än via ny kärnkraft. Tänk bara på den ännu inte färdigbyggda finska reaktorn Olkiluoto 3. Den finska regeringen föreslog år 2000 att den skulle byggas till en kostnad på 25 miljarder kronor. Riksdagen sade ja år 2002. Reaktorn skulle tas i drift april 2009. Nu står det klart att den i bästa fall tas i drift år 2022 och blir 4 gånger dyrare än utlovat, dvs kostar cirka 100 miljarder i svenska kronor. Liknande förseningar och fördyringar sker vid de två andra pågående reaktorbyggena i Frankrike och England.
Lägg till detta att kärnkraftsreaktorer dessutom alstrar klimatskadande ämnen som radioaktiva krypton-85 och kol-14 och ett trettiotal andra isotoper, av vilka vissa kan orsaka barnleukemi i reaktorns omgivning.
”Fjärde generationen” kan avfärdas
Men kan man då inte hoppas på fjärde generationens kärnkraftsreaktorer, de s k bridreaktorerna? Nej. Sedan 1950-talet har forskningsinvesteringarna i dessa uppgått till cirka 1 000 miljarder kronor men ännu har ingen kommersiell reaktor börjat fungera. Tyskland, England, USA, Japan och senast Frankrike har alla avbrutit sina kostsamma satsningar på denna teknik. Det är inte nog med att bridreaktorerna skulle bli dyrare än de nuvarande – de utgör dessutom rena julafton för terrorister (6 kg plutonium räckte till Nagasakibomben).
Den svenska debatten är absurd
Mina styrelsekollegor i EREF, från nästan hela EU, undrar varför den svenska energidebatten bortser från kärnkraftens avgörande nackdelar? Hur alls någon med ansvar för klimat, ekonomi och säkerhet kan förorda investeringar i ny kärnkraft är obegripligt. Dessförinnan borde man ha funderat på alternativ användning av beloppen för nyinvesteringar i kärnkraftsreaktorer. Exempelvis skulle de med råge räckt till att råda bot på flaskhalsarna i det svenska elnätet.
Det är ju dessa och bara dessa som gör att Sverige under riktigt kalla perioder kan ha ett behov av att under några timmar eller dygn vara en nettoimportör av elektricitet – under årets övriga 8 750 timmar är vi nettoexportörer.
Varken nu eller framöver har Sverige någon elenergibrist – det enda missförhållandet finns i elnätet, och detta ska under alla omständigheter byggas bort.
Av Göran Bryntse
Tekn Dr
Ordförande i SERO, Sveriges energiföreningars riksorganisation
Vice president i EREF, European renewable energies federation
Istället för den farliga kärnkraften bör Sverige satsa på utbyggnad av kraftnätet, på förnyelsebara energikällor, samt på system för ellagring.
Så var det dags igen. En bister köldknäpp i februari gav kortvarig brist på el i södra Sverige och genast poppade kärnkraftskramarna upp som påskliljor om våren. Och då tänker jag inte bara på högerns hårda garde, anförda av radarparet Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson, utan också och inte minst beklagligt på diverse vänsterpopulister, som likt döda fiskar flyter med i den opportunistiska strömmen.
Spektaklet är bedrövligt.
Sakförhållandet är att Sverige är nettoexportör av el. Det är bara under extrema omständigheter, som under polarkylan i februari, som Svenskt Kraftnät, SKV, tvingas importera el, alternativ skramla igång oljekraftverket i Karlshamn.
Under 2020 exporterades 15 procent av den svenskproducerade elen. SKV:s prognos säger att andelen kommer att öka till 20 procent år 2023, detta trots att sex av ursprungligen tolv kärnkraftsreaktorer stängts av 1999-2020.
Avveckla kärnkraften – för gott!
Det råder ingen elbrist i Sverige. Vilket är orsaken till att Ringhals 1 inte startades upp igen våren 2020 som planerat. Med ett överskott på el var den dyra kärnkraftselen inte kommersiellt lönsam.
Sant är att det råder brist på överförings- och lagringskapacitet. Elen produceras huvudsakligen i Norrland och den konsumeras mestadels i södra Sverige. Med en allt större andel vindkraft i elproduktionen (17 procent) produceras dessutom mindre el på det ofta vindfattiga vinterhalvåret, då konsumtionen är som störst.
Detta har varit känt ända sedan folkomröstningen 1980, som beslutade om att avveckla kärnkraften. Men med den kortsiktighet som är typisk för kapitalismen har inget gjorts för att lösa de logistiska problemen, trots att tekniska lösningar finns. Istället har elmarknaden avreglerats.
"Metoden är inte pålitlig"
Här finns definitivt ansvar att utkräva.
Vad gäller kärnkraften har inget förändrats till det bättre sedan 1980. Den reaktor vid Ringhals som firma Ulf & Jimmie med doakör vill sätta igång igen är över 40 år gammal. Det krävs jättelika investeringar för att göra den någotsånär säker och ändå blir den aldrig helt säker.
Kärnkraftsolyckorna i Harrisburg (1979), Tjernobyl (1986) och Fukushima (2006) har faktiskt ägt rum. Kärnkraften är livsfarlig. Lägg därtill att avfallsfrågan är fortsatt olöst.
Detta är smått ironiskt. Samma vecka som kärnkraftskramarna poppade upp rapporterade Svensk Kärnbränslehantering AB att mellanlagret Clab utanför Oskarshamn snart är fullt. Där finns nu 7.300 ton utbränt kärnbränsle. Som måste förvaras i 100.000 år för att radioaktiviteten ska klinga av.
Samtidigt rapporteras fortsatta problem vid slutförvaret i Forsmark. De kapslar av gjutjärn och koppar som ska förvara avfallet håller inte måttet. Risk finns för att radioaktivitet kan läcka ut i grundvattnet.
Så ser det ut. Kärnkraften är farlig och dess avfallsproblem är inte lösta. Ändå vill kärnkraftskramarna producera nytt avfall. Med statlig jättesubvention.
Detta är rena dårskapen. Vad som krävs i ett land som producerar ett överskott av el är en utbyggnad av kraftnätet så att elen når konsumenterna, fortsatt utbyggnad av förnyelsebara energikällor, samt en statligt planerad satsning på system för ellagring.
Avveckla kärnkraften!
Expressen debatt
Nu får det vara nog med fulargument för kärnkraft
Publicerad 25 feb 2021 kl 06.15
Ute i Europa undrar man varför den svenska energidebatten bortser från kärnkraftens avgörande nackdelar.
Hur någon med ansvar för klimat, ekonomi och säkerhet kan förorda investeringar i ny kärnkraft är obegripligt, skriver Göran Bryntse, ordförande i Sveriges energiföreningars riksorganisation.
DEBATT. Kärnkraftsförespråkare i Sverige har fått ny luft under vingarna under den gångna kalla vintermånaden. Ny kärnkraft kostar i genomsnitt 5 gånger mer än landbaserad vindkraft eller större solenergianläggningar, den tar i genomsnitt 11 år längre tid på sig innan den alstrar någon elektricitet överhuvudtaget, och den alstrar mer än 10 gånger så mycket koldioxidutsläpp än vad vindkraften gör per genererad kWh elektricitet. Allt enligt Stanfordprofessorn Mark Z Jacobson (”100% Clean, Renewable Energy and Storage for Everything”).
Släpper ut mycket mer under hela livscykeln
Kraftbolagens påstående att kärnkraften är fossilfri är alltså bara sant ur ett skorstensperspektiv. Ur ett livscykelperspektiv tillkommer utsläppen också vid uranbrytningen, anrikningen, rivningen av reaktorer och inte minst avfallshanteringen. Jacobson räknar sammantaget med ett utsläpp på över 100 g koldioxid/alstrad kWh, det vill säga mer än 10 gånger mer än vindkraftens som uppgår till högst 10 g koldioxid/alstrad kWh.
Det finska fiaskot
Sett per investerad krona är kärnkraftens tillkortakommande ännu större än vad den är vad gäller koldioxidutsläpp. Ekonomiskt får man 50 gånger större koldioxidminskning via landbaserad vindkraft än via ny kärnkraft. Tänk bara på den ännu inte färdigbyggda finska reaktorn Olkiluoto 3. Den finska regeringen föreslog år 2000 att den skulle byggas till en kostnad på 25 miljarder kronor. Riksdagen sade ja år 2002. Reaktorn skulle tas i drift april 2009. Nu står det klart att den i bästa fall tas i drift år 2022 och blir 4 gånger dyrare än utlovat, dvs kostar cirka 100 miljarder i svenska kronor. Liknande förseningar och fördyringar sker vid de två andra pågående reaktorbyggena i Frankrike och England.
Lägg till detta att kärnkraftsreaktorer dessutom alstrar klimatskadande ämnen som radioaktiva krypton-85 och kol-14 och ett trettiotal andra isotoper, av vilka vissa kan orsaka barnleukemi i reaktorns omgivning.
”Fjärde generationen” kan avfärdas
Men kan man då inte hoppas på fjärde generationens kärnkraftsreaktorer, de s k bridreaktorerna? Nej. Sedan 1950-talet har forskningsinvesteringarna i dessa uppgått till cirka 1 000 miljarder kronor men ännu har ingen kommersiell reaktor börjat fungera. Tyskland, England, USA, Japan och senast Frankrike har alla avbrutit sina kostsamma satsningar på denna teknik. Det är inte nog med att bridreaktorerna skulle bli dyrare än de nuvarande – de utgör dessutom rena julafton för terrorister (6 kg plutonium räckte till Nagasakibomben).
Den svenska debatten är absurd
Mina styrelsekollegor i EREF, från nästan hela EU, undrar varför den svenska energidebatten bortser från kärnkraftens avgörande nackdelar? Hur alls någon med ansvar för klimat, ekonomi och säkerhet kan förorda investeringar i ny kärnkraft är obegripligt. Dessförinnan borde man ha funderat på alternativ användning av beloppen för nyinvesteringar i kärnkraftsreaktorer. Exempelvis skulle de med råge räckt till att råda bot på flaskhalsarna i det svenska elnätet.
Det är ju dessa och bara dessa som gör att Sverige under riktigt kalla perioder kan ha ett behov av att under några timmar eller dygn vara en nettoimportör av elektricitet – under årets övriga 8 750 timmar är vi nettoexportörer.
Varken nu eller framöver har Sverige någon elenergibrist – det enda missförhållandet finns i elnätet, och detta ska under alla omständigheter byggas bort.
Av Göran Bryntse
Tekn Dr
Ordförande i SERO, Sveriges energiföreningars riksorganisation
Vice president i EREF, European renewable energies federation
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar