Utvisa tiggarna efter tre månader i Sverige
Lokala S-politiker: Ett parallellsamhälle har vuxit fram
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
FOTO: TT
Det finns två alternativ kring problemen med tiggeri och det parallellsamhälle som växer fram som följd – att acceptera, eller att hantera. Vi väljer det senare. Vi måste ta kontroll över utvecklingen, skriver sex lokala S-politiker.
DEBATT
DEBATT.
DEBATT
DEBATT.
Tiggerifrågan har debatterats flitigt i Sverige under flera år. Debatten har tyvärr ofta varit enkelspårig och missat att tiggeriet är en del i en större problematik med ett framväxande parallellsamhälle. Det bekymrar oss.
1900-talet i Sverige präglades av byggandet av ett välfärdssamhälle som kunde kompensera för de begränsade livsmöjligheter många föddes in i. I vårt samhälle skulle ingen behöva förlita sig på allmosor.
Tyvärr har andra länder inte gjort samma resa. I flera länder är livsvillkoren för vissa grupper mycket dåliga. Ett exempel är romernas situation i Rumänien och Bulgarien.
Trots påtryckningar brister dessa länder fortfarande i att säkerställa välfärden för sina medborgare, vilket leder till att många söker sig till Sverige och lever oerhört utsatt.
När människor kommer hit utan ordnat boende eller möjlighet till försörjning skapas destruktiva strukturer. Tiggeri blir en av få möjliga inkomstkällor. Olagliga bosättningar skapas och medför sanitära och sociala problem. När tiggeri ger mindre inkomster som följd av minskad benägenhet att ge pengar och mindre kontanter hamnar utsatta allt oftare i svartarbete eller prostitution. I dessa utsatta miljöer finns också barn.
Ett parallellsamhälle har vuxit fram.
Vi socialdemokrater som gick i bräschen för att bygga upp vårt välfärdssamhälle måste bekämpa den utveckling vi nu ser. Det är dock inte rimligt att 290 kommuner ska hitta egna lösningar på problemen. Visst ska vi ta vår del av ansvaret, men problemen är gemensamma.
Det finns två alternativ kring problemen med tiggeri och det parallellsamhälle som växer fram som följd – att acceptera, eller att hantera. Vi väljer det senare. Vi måste ta kontroll över utvecklingen.
Den fria rörligheten har inneburit en fantastisk utveckling vad gäller handel och välstånd – men regelverket upprätthålls inte idag. Med den fria rörligheten har EU-medborgare rätt att vistas i ett annat EU-land i tre månader utan särskilda krav utöver legitimation. Efter tre månader gäller andra krav.
I Sverige har vi inga krav på att man ska anmäla närvaro, varken de första tre månaderna när man kommer till landet, eller när tre månader har gått. Det är problematiskt – om vi inte har möjlighet att se vilka som vistas här, kan vi inte heller kontrollera vem som bryter mot bestämmelserna.
För att få kontroll över utvecklingen och motverka att människor lever utsatt här vill vi att Sverige, likt flera andra EU-länder, inför krav på anmälan av närvaro för EU-medborgare som kommer hit. På så sätt kan vi få kontroll över vilka som befinner sig i landet och hur länge.
De som har varit här mer än tre månader får inte vara kvar om de inte uppfyller villkoren som då finns (som att arbeta, studera och så vidare).
Orsakerna till att människor kommer hit för att försörja sig genom tiggeri och att det som följd skapas parallellsamhällen är fattigdom och diskriminering i hemländerna. Sverige kan inte, och ska inte, ansvara för välfärden för andra länders medborgare.
Hemländerna måste ta sitt ansvar och genomföra nödvändiga reformer för säkerställa sina medborgares välfärd.
Vi vill att EU ska kräva bindande åtgärder och att sanktioner riktas mot de länder som inte lever upp till kraven. Det kan ske exempelvis i form av frusna utbetalningar av EU-medel och genom att man förlorar rösträtten i rådet.
Ingen kan påstå att denna fråga är enkel, men att en fråga är svår kan i sig inte vara skäl för att inte ta itu med problemen. Antingen accepterar man, eller så hanterar man.
Kristina Edlund, gruppledare i Linköping (S)
Lars Stjernkvist, gruppledare i Norrköping (S)
Thomas Lidberg, gruppledare i Åtvidaberg (S)
Anders Hedeborg, gruppledare i Vadstena (S)
Britt-Marie Johansson, gruppledare i Boxholm (S)
Anna-Lena Svensson, gruppledare i Ydre (S)
1900-talet i Sverige präglades av byggandet av ett välfärdssamhälle som kunde kompensera för de begränsade livsmöjligheter många föddes in i. I vårt samhälle skulle ingen behöva förlita sig på allmosor.
Tyvärr har andra länder inte gjort samma resa. I flera länder är livsvillkoren för vissa grupper mycket dåliga. Ett exempel är romernas situation i Rumänien och Bulgarien.
Trots påtryckningar brister dessa länder fortfarande i att säkerställa välfärden för sina medborgare, vilket leder till att många söker sig till Sverige och lever oerhört utsatt.
När människor kommer hit utan ordnat boende eller möjlighet till försörjning skapas destruktiva strukturer. Tiggeri blir en av få möjliga inkomstkällor. Olagliga bosättningar skapas och medför sanitära och sociala problem. När tiggeri ger mindre inkomster som följd av minskad benägenhet att ge pengar och mindre kontanter hamnar utsatta allt oftare i svartarbete eller prostitution. I dessa utsatta miljöer finns också barn.
Ett parallellsamhälle har vuxit fram.
Vi socialdemokrater som gick i bräschen för att bygga upp vårt välfärdssamhälle måste bekämpa den utveckling vi nu ser. Det är dock inte rimligt att 290 kommuner ska hitta egna lösningar på problemen. Visst ska vi ta vår del av ansvaret, men problemen är gemensamma.
Det finns två alternativ kring problemen med tiggeri och det parallellsamhälle som växer fram som följd – att acceptera, eller att hantera. Vi väljer det senare. Vi måste ta kontroll över utvecklingen.
Den fria rörligheten har inneburit en fantastisk utveckling vad gäller handel och välstånd – men regelverket upprätthålls inte idag. Med den fria rörligheten har EU-medborgare rätt att vistas i ett annat EU-land i tre månader utan särskilda krav utöver legitimation. Efter tre månader gäller andra krav.
I Sverige har vi inga krav på att man ska anmäla närvaro, varken de första tre månaderna när man kommer till landet, eller när tre månader har gått. Det är problematiskt – om vi inte har möjlighet att se vilka som vistas här, kan vi inte heller kontrollera vem som bryter mot bestämmelserna.
För att få kontroll över utvecklingen och motverka att människor lever utsatt här vill vi att Sverige, likt flera andra EU-länder, inför krav på anmälan av närvaro för EU-medborgare som kommer hit. På så sätt kan vi få kontroll över vilka som befinner sig i landet och hur länge.
De som har varit här mer än tre månader får inte vara kvar om de inte uppfyller villkoren som då finns (som att arbeta, studera och så vidare).
Orsakerna till att människor kommer hit för att försörja sig genom tiggeri och att det som följd skapas parallellsamhällen är fattigdom och diskriminering i hemländerna. Sverige kan inte, och ska inte, ansvara för välfärden för andra länders medborgare.
Hemländerna måste ta sitt ansvar och genomföra nödvändiga reformer för säkerställa sina medborgares välfärd.
Vi vill att EU ska kräva bindande åtgärder och att sanktioner riktas mot de länder som inte lever upp till kraven. Det kan ske exempelvis i form av frusna utbetalningar av EU-medel och genom att man förlorar rösträtten i rådet.
Ingen kan påstå att denna fråga är enkel, men att en fråga är svår kan i sig inte vara skäl för att inte ta itu med problemen. Antingen accepterar man, eller så hanterar man.
Kristina Edlund, gruppledare i Linköping (S)
Lars Stjernkvist, gruppledare i Norrköping (S)
Thomas Lidberg, gruppledare i Åtvidaberg (S)
Anders Hedeborg, gruppledare i Vadstena (S)
Britt-Marie Johansson, gruppledare i Boxholm (S)
Anna-Lena Svensson, gruppledare i Ydre (S)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar