måndag 30 september 2019

Könskriget...

Jag har - igen - tittat på Evin Rubars reportage Könskriget del 1 och 2.
Det var många år sedan sist.


Skrämmande!

Könskriget är ett jäkla bra men hårresande och mycket avslöjande reportage.
Man blir onekligen fundersam. Särskilt när man som jag vet hur mycket fruktansvärt kvinnohat som flödade över hela internet efteråt - och som dessvärre flödar ännu på sina håll.
Jag konstaterar för mig själv följande:

1.
Mäns våld mot kvinnor och barn går bort helt - liksom allt annat våld - såväl ur mänsklig som samhällsekonomisk synpunkt. Att vi inte har kommit längre än att kvinnor och barn göms undan är ett fruktansvärt misslyckande. Våldet måste helt enkelt upphöra!

2.
Omhändertagandet av slagna och jagade kvinnor och barn ska inte handhas av oavlönade kvinnor bara för att kvinnor anses vara mindra värda och det är billigast för samhället. Mäns våld är ett stort samhällsproblem som kostar miljarder! Detta måste syngliggöras. Frågan är hur mycket skatten skulle kunna sänkas om män slutade slå.

3.
Misshandlade kvinnor och barn ska - precis som misshandlade män - omhändertas av vården och andra ändamålsenliga myndigheter. Att vi har kvinnojourer som de inom Roks för handhavandet av misshandlade kvinnor och barn är en skam för Sverige. De ska handhas av proffs.

4.
Misshandlade kvinnor och barn ska inte gömmas undan. Tvärtom. De ska lyftas fram i ljuset så mycket som möjligt så att omvärlden ser verkligheten och blir en del av skyddet. Det är i stället gärningsmännen - de som i dag går lösa och lediga i samhället medan kvinnor och barn göms undan - som samhället ska skydda oss från och därför ska låsas in.

5.
Varför måste män LÄRA SIG att inte slå?
Vad är det för biologiskt trams att män skulle ha våld i blodet?
Alla vet att allt våld är förbjudet. Alla har att rätta sig efter lagen. Konstigare än så är det inte.
Våldsamma svenskar ska tvångsbehandlas och/eller låsas in.
Våldssamma invandrare utvisas på livstid, ett budskap som ska hamras in från allra första dagen.

6.
Historien om Valeri Solana och Scum-manifestet är ren och skär galenskap.
Varför i all världen sattes den föreställningen upp för bara några år sedan?
Och varför i all världen hyllades eländet i Roks tidning?
Det gagnade inte någon och i synnerhet inte feminismen. Tvärtom!
Lika sinnessjuka var emellertid mordhoten (på nätet) som den gången riktades mot skådespelarna.


Jag har svårt för professor Eva Lundgren som i filmen sägs ha "en drottnings ställning i rörelsen". Detta trots att ett och annat av vad hon säger är sant. För visst finns den så kallade könsmaktsordningen, hur trist det än kan låta. Eva Lundgren har spridit fantasier som varit förödande för jämställdheten och den svenska feminismen. Man kan nästan säga att det var hon som skapade det så kallade könskriget. Illa, illa.  

Personer som Ireen "Män är djur" von Wachenfelt och andra manshatande extremister inom exempelvis Roks har varit förödande för alla svenska kvinnor. Särskilt som de fick stöd av fd jämställdhetsminister Margareta Winberg (S). De fick köra sitt race utan kontroll vilket födde ett kvinnohat utan ett like bland män som kände sig kollektivt utpekade.

Det var minst sagt lika illa för jämställdheten och den svenska feminismen som häxjakten på Fredrik Virtanen och Martin Timell mfl är förödande för Metoo. 

Man kan bara konstatera att den goda och alldeles nödvändiga feminismen än en gång har bitit sig själv i röven. Jag kan bara mana till skärpning!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar