Så känner du igen en psykopat...

Om vårdnadstvister...

Jag hittade en artikel om vårdnadstvister från hösten 2012.

Varje år är 50 000 barn i Sverige med om att föräldrarna separerar. Det är för alla inblandade en akut kris. Men kriser ser olika ut. Den ena föräldern har kanske funderat länge på skilsmässa och är väl förberedd. Den andra drabbas kanske som av en blixt från klar himmel. Om det finns svek och otrohet med i bilden är det extra svårt och allra svårast är det för barnen.

- Det är viktigt att förstå det, säger utredare Gunilla Cederström som arbetar med familjerättsfrågor vid Socialstyrelsen. Men det är ändå klokt att försöka ta det lite lugnt och hitta lösningar som passar alla parter. De behöver ju inte vara för evigt. När allt har stabiliserats och livet gått in i en ny fas vill man kanske ha det på ett annat sätt. Men det får man ta itu med då. Det viktigaste är att så långt som möjligt försöka hålla barnen utanför konflikterna.

Gifta föräldrar behåller automatiskt sin gemensamma vårdnad om barnet. För ogifta gäller att mamman är ensam vårdnadshavare tills faderskapet är fastställt. Då kan de välja gemensam vårdnad, om de vill och dela såväl rättigheter som skyldigheter. Går mamman inte med på det kan pappan stämma henne i en vårdnadstvist och få sin sak avgjord i domstol. Sak samma efter en skilsmässa om någondera parten inte längre vill ha gemensam vårdnad.

Efter separationen bor barnet vanligen hos den ena föräldern medan den andra har umgängesrätt. Växelvis boende fungerar numera utmärkt i drygt 30 procent av alla fall men förutsätter att föräldrarna bor nära varandra och kan samarbeta.

- De allra flesta löser sina problem själva, säger Gunilla Cederström. De som inte kan komma överens söker sig som regel till familjerätten för att få hjälp med så kallade samarbetssamtal. De flesta inser att de kanske inte kan få sin vilja igenom helt och hållet och att det handlar om kompromisslösningar.  Fungerar inte det föreligger en vårdnadstvist. Den ena parten stämmer den andra och ärendet hamnar i domstol.

Domstolen beslutar som regel att parterna genom samarbetssamtal ska försöka hitta frivilliga lösningar. Går inte det begär domstolen att socialtjänsten ska göra en vårdnadsutredning. Omkring 7000 barn är varje år berörda av en sådan.

- Kvarstår tvisten dömer domstolen med stöd av socialtjänstens yttrande och annan information med barnets bästa för ögonen. Utgångspunkten är att båda föräldrarna ska vara så delaktiga i barnet som möjligt och att barnet ska ha ett omfattande kontakt med båda.

Försvårande omständigheter kan vara våld, missbruk, psykiska eller andra svårigheter hos någon av föräldrarna. Det kan i värsta fall leda att han eller hon inte ska ha något umgänge alls med barnet. Ibland kan domstolen också besluta att umgänge ska ske tillsammans med en tredje person, ett så kallat umgängesstöd, eller att det ska ske på en viss plats.

- Då är tanken att umgänget så småningom ska kunna normaliseras.

Socialtjänsten och domstolen ska, enligt föräldrabalken, alltid bedöma om barnet eller någon annan i dess närhet löper risk för våld eller övergrepp eller om det finns risk att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar exempelvis utomlands. Det är också viktigt att man kan försörja barnet. Men om lägenheten är liten eller stor spelar mindre roll. Man lägger ingen större vikt vid ekonomin.

- Tycker detta är lite knepigt vet inte hur man kan formulera det men man lägger vikt vid barnet behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna och försöker utreda vem av föräldrarna som bäst kan tillgodose de behov det enskilda barnet har. Det handlar alltså om barnets relation till respektive förälder. Barnets egna tankar och önskemål har också betydelse för bedömningen av vad som är bäst för barnet.

Den förälder som känner sig missnöjd med domslutet kan överklaga men måste rätta sig i ledet tills han eller hon lyckats få en eventuell ändring till stånd.

- Den som saboterar umgänget genom att exempelvis inte lämna ut barnet till den andra föräldern utan att ha godtagbara skäl för det riskerar att förlora vårdnaden, säger Gunilla Cederström.

Monica Antonsson

PS. Förra året (2011) var 7 419 barn föremål för vå/bo/umg utredningar. Av dem har 32-38% växtelvis boende. 

PAS får inte användas i Sverige. Det har emellertid tillämpats i en enda dom, nämligen T8421-07 i Solna tingsrätt. 

Allmän info:

PAS = parental alienation syndrom

Teori utarbetad av den amerikanska psykiatrikern Dr Richard Gardner som arbetade för att få till stånd en ändring i det som han uppfattade som samhällets alltför moralistiska och dömande reaktioner mot pedofiler. Tog livet av sig när han blev avslöjad som sådan.

http://cincinnatipas.com/richardgardner-pas.html

- Jag hittade ett och annat själv också. En till papparerörelsen mycket kritisk kvinnlig advokat i uppsala bl a. Jag har också sett att riksdagen avvisat försök att få Gardners ”lära” godkänd som terapi eller behandling. Men tydligen försiggick det en hel del utbildnignar ute i kommunderna utifrån den här läran.

Föräldraalienation heter det alltså.

Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6r%C3%A4ldraalienation

(Obs, att Wikipedia inte nödvändigtvis är sann)

PAS = parental alienation syndrom

Teori utarbetad av den amerikanska psykiatrikern Dr Richard Gardner som arbetade för att få till stånd en ändring i det som han uppfattade som samhällets alltför moralistiska och dömande reaktioner mot pedofiler.

Tog livet av sig när han blev avslöjad.

Googla på Richard Gardner. Det finns massor.

http://cincinnatipas.com/richardgardner-pas.html

Dr Phil hade ett program om PAS och redovisade att många mist livet på grund av tillämpningen av PAS.

  

Socialstyrelsen: Det är inte tillåtet använda sig av metoden PAS i Sverige.

Utredaren rekommenderar Eva Kornhalls film på youtube och att möjligen ställa Eva Kornhall mot Lena Hellblom Sjögren mot varandra.

Advokat Eva Kornhall (motståndare till  irrläran PAS): ”PAS är en metod att tysta barn.”

Se absolut ”Advokat i barnens tjänst”: 

http://www.kanal24.info/2011/09/advokat-i-barnens-tjanst/

Det fall hon drar är ”mangamannen” som misstänks ha utsatt sitt barn för övergrepp.

http://www.kornhall.eu/medarbetare-1785737

”Pas är den mest effektiva metoden att tysta ett barn.”

http://www.unt.se/inc/print/barnen-i-klam-i-vardnadstvister-1112934-default.aspx

 Advokat Madeleine Leijonhufvud har slagit larm om hur värnlösa barn har blivit på grund av ny rättspraxis.

HD-dom gör det omöjligt att fälla för sexövergrepp: http://www.dn.se/debatt/hd-dom-gor-det-omojligt-att-falla-for-sexovergrepp

För få anmälningar som leder till fällande dom: http://www.newsmill.se/node/6622

Svårt att bli fälld för sexövergrepp mot barn: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4291093

Tjoho!!!

Äntligen, äntligen, äntligen lyssnar världen!

Det gläder mig oerhört att tv-serien Chernobyl på HBO är en sådan världsomfattande storsuccé. 
Äntligen, äntligen, äntligen lyssnar världen!
Hela 33 år efter explosionen i reaktor 4. 
Äntligen ser världen vad vi som arbetat med katastrofen har vetat hela tiden. 
Tack vare en tv-serie. 
Det är nästan så man blir religiös... 


Jag skrev följande för några dagar sedan,
närmare bestämt i tisdags:

- Jag har just sett femte och sista avsnittet av tv-serien Chernobyl på HBO. På bara några veckor har den slagit ut allt annat och puttat Game of Thrones till historien. Serien är högst rankad någonsin, skriver The Economist. Baserat på varje avsnitts rankning har The Economist räknat att serien som helhet har 9.7 poäng av 10 möjliga.
- Chernobyl är en stenhård käftsmäll till serie, skriver Aftonbladet som menar att det är en fasansfull tittning som andas och osar av död.

Och jag undrar:
Varför i all världen har de inte sett detta tidigare? Eller lyssnat på oss som gjorde det? Vi är ändå ganska många. Så här var det och så här har det varit hela tiden. Det är ingen nyhet för den som brytt sig om att kolla fakta. 

Fakta går inte att googla fram.
Ryssarna har varit bäst på att dölja sanningen och världen har inte ens frågat efter den.
Man måste åka dit, intervjua folk och kolla själv.
Men hur mycket vi som varit där än har berättat så är det få som verkligen har lyssnat. För att det är för hemskt helt enkelt. För att de flesta som blir oroade väljer att blunda.
Och för att kärnkraftslobbyn är stark. Och livsfarlig.

- Du får aldrig ut det här, sa en vän när jag kom hem efter första resan till Tjernobyl.
Ett 50-tal artiklar har det blivit ändå.
Men få har förstått. Än färre har dragit några slutsatser av det som hänt. Man blundar. Det är enklast så.

Men åter till tv-serien...
Topplistan just nu
Chernobyl (9.7 – 52,000 röster)
Planet Earth II (9.5 – 71,000 röster)
Band of Brothers (9.5 – 317,000 röster)
Planet Earth (9.4 – 147,000 röster)
Breaking Bad (9.4 – 1,200,000 röster)
Game of Thrones (9.4, 1,500,000 röster)
Our Planet (9.4 – 10,000 röster)
The Wire (9.3 – 244,000 röster)
Cosmos (9.3 – 95,000 röster)
Blue Planet (9.3 – 19,000 röster)

Som väl inläst på kärnkraftsolyckan i Tjernobyl och dess följder är jag djupt imponerad av tv-serien. Detta är sanningen helt enkelt.
Fattas nu bara att filmen görs tillgänglig för alla.

Den här serien måste man se innan man bildar sig en uppfattning Sovjetmaktens vidriga styre och om kärnkraft, den galnaste av alla teknologier vi någonsin kommer att ha förpassat till historien - om vi överlever.

De svenska inslagen i tv-serien är särskilt intressanta för oss svenskar. Regissören Johan Renck, mer känd som Stakka Bo och som tidigare regisserat exempelvis avsnitt i serier som "Vikings" har gjort en strålande (!) insats.

I en av huvudrollerna som Boris Jevdokimovitj Sjerbina, vice regeringschef för ministerrådet och bränsle- och energiminister glänser Stellan Skarsgård vid sidan av Emily Watson och Jared Harris. Hennes roll är en påhittad person inspirerad av flera hjältar. Jag har personligen mött flera av dem hon gestaltar. Andra kända ansikten är exempelvis svensk-danske David Dencik som spelar Michail Gorbatjov.

Själv är jag mest imponerad av Fares Fares som tillsammans med bland andra Adam Lundgren spelar soldater med uppgift att gå in i den evakuerade zonen och göra processen kort med de övergivna husdjuren. (Scenen i filmen där en hund springer efter en buss med husse och matte i är genial.) 

I Fares Fares rolltolkning kommer vi för första gången riktigt nära verkligheten genom att scenerna uttrycker den fasa som faktiskt utspelade sig, vilket jag dessvärre kan sakna i andra delar av serien. 

De som sett serien verkar emellertid djupt tagna ändå så det räckte kanske för att förståelsen av vad som faktiskt hände i Tjernobyl. 

Det är viktigt att påpeka, att Tjernobylkatastrofen inte är något som hände för länge sedan. Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl är en pågående katastrof. Ingen ska förledas att tro, att det är lugn som råder under den nya sarkofagen. 

Ljudmila som spelas av tämligen porträttlika Jessie Buckley är en välkänd person för alla som satt sig in i katastrofens följder. 

Jag såg och fotograferade henne på elvaårsdagen av olyckan. Platsen var Mittinokyrkogården i Moskva där de första offren är begravda i blykistor under halvmetertjock betong på grund av strålningsrisken. Högtidstal och parader. Blåsorkester, pompa och ståt. 

Jag visste inte då vem hon var, hade aldrig hört hennes berättelse och missade därför en världsunik intervju. 

Senare fick vi kontakt men flera möten gick om intet i både Göteborg och i Kiev för att våra vägar och tider helt enkelt inte har passade ihop. I dag är hennes historia väl känd och hon har slutat berätta. 

Vi blev inviterade till en stor välgörenhetsföreställning på Bolsjojteatern samma kväll och kalas efteråt med Patriarken av Moskva, Aleksij II, i festvåningen. Det är nog få svenskar som fått vara med om det.

- Du får inte fotografera, sa Kommendanten av Kreml diskret och med ens förstod jag förmånen med att kunna säga: "No comprende" eller vad man nu sa på ryska. Fyra bilder blev det i alla fall. 

Vi smugglade ut bröd, ett äpple och några rödmålade kokta ägg till vår stackars chaufför som inte hade fått någon mat på hela dagen, minns jag. Han fick inte lämna bilen förrän vi var i säkerhet tillbaka på hotellet.  

Men åter till Ljudmila. 

Omkring 2001 gjordes en svensk dokumentärfilm om henne och i samband med det skrev Gunnar Bergdahl "Ljudmilas bok", en rörande historia väl värd att läsa. 
Nu på Svt play. 

I Minsk, Vitryssland, sitter nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj och surar för att hon inte avtackas i tv-serien, trots att HBO tydligen köpt rättigheterna till hennes bok "Bön för Tjernobyl" - boken man bör välja om man bara ämnar läsa en enda bok i livet. Johan Renck har rättat till det hela och nu står hon med i eftertexten till alla kopior som går ut. 

Lite löjligt, tycker jag nog. 

Jag kan inte se att tv-serien använder sig av hennes bok alls trots att de har köpt rättigheterna. Johan Renck säger att de har hämtat "stämningen" ur boken och att manusförfattaren har hämtat "stoff" ur densamma. Jag gissar att det blir minst en omgång till då "Bön för Tjernobyl" inte handlar om olyckan utan om hur det för människorna blev efteråt. 

Svetlana Aleksijevitj har intervjuat folk i sin bok. Stämningen - det sätt på vilket de skildras - är, enligt min mening, lite väl loj såväl i boken som i tv-serien. Det var de intervjuades historier - Sanningen - som gav henne Nobelpriset. Men hon var inte ensam. Andra har gjort samma stordåd. Till exempel Alla Yaroshinskaya som fick Lilla Nobelpriset för sin "Chernobyl, the Forbidden Truth". Den förbjudna sanningen.

Jag har träffat båda och kan bara beklaga att Alla Yaroshinskayas böcker aldrig har översatts till svenska. Om så hade skett, så hade vi alla känt till henne. Svetlana Aleksijevitj blev översatt och lyckades ända fram. Hon äger varken sanningen eller stoffet. Men visst kan hon som Nobelpristagare ge lite extra glans åt tv-serien.
Huvudsaken är att sanningen äntligen kommer fram...

Att HBO köpt rättigheterna till "Bön för Tjernobyl" tyder, som sagt, på en fortsättning.
Hoppas, hoppas, hoppas...

Typiskt töntigt, ryssar...

Det fina med tv-serien Chernobyl är att den
1) berättar sanningen och
2) blottar den pinsamma sovjetiska mörkläggningen.
Missa den för all del inte! Den är livsviktig!!!

Men jag måste säga, jag trodde faktiskt inte att ryssarna skulle vara så urbota korkade att de fortsätter ljuga och lägga ut dimridåer. Eller är de blåsta allihop?! Skulle inte tro det. De ljuger! 

Pinsamt är bara förnamnet!

När jag första gången - 1997 - klättrade upp för alla trapporna i hotell Pollissia i Pripyat fanns där på toppen av huset, alldeles intill den stora utkiksterassen, en föreläsningssal. Där stod åhörarnas stolar fortfarande framställda och framför dem en skärmutställning om atombombshotet från Väst. Från åhörarplats kunde deltagarna titta ut genom fönstret och se kärnkraftsverket i Tjernobyl bortom skogen. Föga anade de då att det var därifrån hotet skulle komma. Ingen av dem kunde ens tänka tanken att det var sovjetregimen - och inte amerikanarna - som av ren dumhet hotade världen. 

För varje gång jag sedan återvände till Pripyat och dess hotell förstördes interiören allt mer av väder och vind för att slutligen gå under helt. I dag är det bara vi som har varit på plats och sett den med egna ögon som vet att den en gång stod där. 

Och nu får vi alltså läsa att ryssarna fortfarande har USA på hjärnan och har hittat på en amerikansk spion som nu ska få skulden för den 33 år gamla olyckan. Pinsamt, som sagt. Men låt dem för all del hållas. Den här gången kommer ingen att tro dem.   

Stellan Skarsgård och Emily Watson i HBO:s Chernobyl Foto: HBO/Imdb

Kritik mot tv-serien Chernobyl – Ryssland gör egen version

Publicerad idag 11.58
SVT Nyheter
https://www.svt.se/kultur/kritik-mot-tv-serien-chernobyl-ryssland-gor-egen-version

Tv-serien Chernobyl älskas av tittare – men förkastas av ryska medier.
Nu görs en ny serie om kärnkraftkatastrofen i Ryssland. I den står inte forskare, utan amerikanska spioner i centrum.

HBO:s miniserie Chernobyl har slagit rekord som historiskt omtyckt på film- och tv-sajten Imdb. Drygt 170.000 recenserande tittare ger serien 9,7 av 10 möjliga i betyg.

Men alla älskar inte Craig Mazins berättelse om kärnkarftskatastrofen 1986.

The Moscow Times-journalisten Ilya Shepelin, skriver att Kreml-vänliga mediebolag i Ryssland nu bedriver ett litet korståg mot tv-serien, som avfärdas som en karikatyr av Sovjet. Dessutom arbetar tv-kanalen NTV och regissören Alexei Muradov med en egen Tjernobylproduktion. 

Enligt The Moscow Times kretsar handlingen, liksom i HBO:s Chernobyl, om händelseförloppet efter explosionen. I den ryska versionen infiltrerar en amerikansk spion kärnkraftverket, och KGB-agenter försöker avslöja sanningen genom påstötningar mot CIA.
Överdrivna hjälteporträtt

Författaren och New Yorker-skribenten Masha Gessen, skriver att Chernobyl visserligen är mycket trovärdig i sin estetiska framställning av 80-talets Sovjet, men att den innehåller tendentiösa antaganden och felaktigheter.

“Några fruktansvärda män åstadkommer katastrofen, och några modiga allvetare räddar Europa från att bli obeboeligt och berättar sanningen för världen”, skriver Gessen i The New Yorker och fortsätter:

“Det stämmer att Europa överlevde, det stämmer inte att någon berättade sanningen”.

Hjälteporträttet av forskarna och demoniseringen av politikerna – som hotar med ett nackskott och tar ett glas vodka i en mening är överdrivet, enligt Masha Gessen.

Hasse i hönsgården...

Tack Hasse!