Jag kanske var först...

Lokaltidningen vecka 23, 1996

Någon skickade mig det här klippet.

Som de tjatade! Redaktionen sa nej först. De vill ha reklam, de får annonsera!
Jag bevakade både Täby och Vallentuna på den tiden och hade, som man säger, jämt skägg. Det kunde bli 30 samtal in på en dag om man hade otur. Om dagisavgiften höjdes i Vallentuna så ringde två. Det var folkstorm. Hände samma sak i Täby så ringde telefonen non stop i flera veckor. Skriva fick man göra på nätterna.

Fredrik Reinfeldt ringde.
- Varför skriver ni inte. Ingen har någonsin haft en sådan stödgrupp tidigare. Det här är nytt!
Men redaktionen var stenhård så jag sa: Du får annonsera!

Jag kommer inte ihåg vad för påtryckningar som fick Redaktionen att ändra sig men intervjun blev uppenbarligen gjord.

Och så här gick det alltså till när Fredrik Reinfeldt lobbades in för att bli statsministerkandidat. Sju tunga Täby-moderater slog näven i bordet och såg helt enkelt till att det blev så. Fredrik Reinfeldt har med andra ord seglat på en räkmacka i hela sitt liv.

Med närmare 15 miljoner på banken berättar han för oss att vi ska jobba till 75. Och det är bara början.

Det är ju märkligt att han aldrig öppnar sitt hjärta för oss...



Newsner

Greiders vrede efter förslaget att jobba till 75: ”Reinfeldt har aldrig pratat med någon kommunalanställd”

– Han har en norm i huvudet, och det är den högre tjänstemannens som är normen för hur han tänker här. Och det är oansvarigt, det här är en jättefråga. Den enda lösningen på lång sikt, om man ska få det hela att gå ihop så att säga, är att vi förbättrar arbetsmiljön dramatiskt i flera olika yrken. Så att folk orkar jobba längre.