Det förtjänar att upprepas...

Sydsvenskan 

Läsartext: 

Alice Babs öde kan drabba oss alla

En av vinterns mest omtalade dokumentärer fick mig att storgråta. 
Vredens tårar.

En av vinterns mest omtalade dokumentärer fick mig att storgråta. Vredens tårar. Den hette ”Alice Babs förlorade rättigheter”.
Filmen dokumenterar en åldrande kvinnas tillvaro då hon drabbats av demens och hennes vänners kamp för att få besöka henne, kanske spela lite musik. De vill få finnas kvar för henne. Men en förvaltare har utsetts. Förvaltaren har utfärdat besöksförbud. Denna maktfullkomliga kvinna skrämmer mig lika mycket som syster Ratched i filmen Gökboet gjorde. Hon är ohämmat stolt över att vara den som anser sig ha rätt att bestämma precis allting åt den hon ändå kallar sin ”huvudman”.

När filmaren, Anna-Lena Lodenius, frågar förvaltaren om Alice vet om besöksförbudet, pekar hon belåtet på sig själv och säger: det är jag som bestämmer och jag får slita så att det blir som jag vill. ”Besöksförbudet har gjort henne mer hanterbar.”
Jo, det är väl det saken handlar om: att göra den åldrande människan mer hanterbar. I andra länder finns det åtminstone en slags ambition att den som sätts under förmyndarskap, som det hette förr, ska ha någonting att säga till om vid valet av sådan. Besöksförbudet motiveras av att det hänt att Alice efter besök blivit ledsen och upprörd. När jag var liten förbjöds föräldrar att besöka sina barn som låg på sjukhus. Barnen kunde ju bli ledsna efter besöket. Tillhör det inte de mänskliga rättigheterna att få ha känslor, att få bli glad, ledsen, arg? Små barn är inte så bra på att artikulera sig, de kanske bara gråter eller skriker. Det händer att vi förlorar en del verbala förmågor när vi blir gamla. Men känslor och minnen kan fortfarande rymmas i vår kropp.

Förvaltaren förbjuder att Alice i rullstol tas till en musikkonsert i kyrkan. En av de mest rörande scenerna i filmen är en episod (före besöksförbudet) då Alice med stöd av en gammal vän tar sig upp på altarringen där orkestern självklart, följsamt och varmt leende ackompanjerar henne i ett par (ordlösa) sånger. Alice var gammal redan då. Men i musiken och gemenskapen fick hon finnas. En liten stund. Tills förvaltaren satte stopp. Hon ville väl skydda bilden av den Alice en gång var, vilket innebar en fullständig respektlöshet mot den människa som ännu finns kvar – om än i en bräcklig skepnad.
Det är inte bara den gamla kvinnan som berövas sitt självbestämmande, när andra tar sig rätten att veta vad som är bäst för henne. Maktutövandet drabbar också hennes musikerkollegor och deras mänsklighet. De förbjuds att visa sin omsorg.

Det har skrivits en del om filmen, för att den handlar om en kändis. Men filmen handlar om något allmänmänskligt. Den visar vad som kan drabba var och en av oss. Åldrandet kommer vi inte undan. Ska vi då gömmas undan och locket läggas på, som förvaltaren säger?
Jag finner det oanständigt att diskussionen kring filmen tycks ha missat det budskap som en av vännerna, Jan Malmsjö, uttryckte ungefär så här: Det är för jävligt att helt ta ifrån en gammal människa hennes mänskliga rättigheter.
Rosmari Eliasson-Lappalainen

Alice vän, Lasse Zackrisson, 

påminner och slår larm på nytt.

Larm om ytterligare brister på Sjötäppan

Nacka Värmdö posten, Saltsjöbaden/Fisksätra

15 augusti 2017

Trots åtgärdsplaner har man inte kommit tillrätta med alla brister på seniorcenter Sjötäppan i Saltsjöbaden. Nu har en ny ledning tillsatts. ”Vi ställer högre krav på den här ledningen — vi har krävt snabba och effektiva åtgärder”, säger kommunens äldredirektör Anne-Lie Söderlund.

FOTO: SÖREN ANDERSSON

Insatserna för att komma tillrätta med missförhållandena på Sjötäppan har inte gett det resultat kommunen önskat. Istället har ytterligare en allvarlig händelse uppdagats. Nu har ledningen bytts ut och kraven på snabba förbättringar ökat.

Det var i januari i år som omfattande missförhållanden på äldreboendet Sjötäppan upptäcktes. Tio anställda, inklusive en chef, stängdes av och fick inte återvända till sina jobb på boendet. Under uppföljningen av den handlingsplan som upprättats upptäcktes att punkter inte åtgärdats. Dessutom upptäcktes ytterligare brister. Äldrenämnden i Nacka valde därför att, i juni, utfärda en varning till boendet och kräva ytterligare åtgärder. Vissa skulle vara utförda senast sista juni.
– När vi granskade verksamheten den sista juni såg vi att det hade skett många förbättringar. Till exempel förvarades nycklar och journaler i låsta utrymmen, något som var bristfälligt innan. Vi såg dock att det fortfarande fanns saker som behövde förbättras, till exempel gällande dokumentation. Vi såg att ett arbete hade påbörjats men att ytterligare arbete behövde göras, säger Anne-Lie Söderlund, äldredirektör i Nacka.

Sår behandlades inte rätt
I mitten på juli uppdagades en ny allvarlig händelse. Enligt en rapport utfärdad den 8 augusti av äldreomsorgens produktionsdirektör Anette Böe hade en boende fått åka akut till sjukhus på grund av dåligt allmäntillstånd. Läkare konstaterade att personen uppvisade påtagliga och allvarliga brister i omvårdnaden samt hade ett kraftigt trycksår vilket krävde en akut operation. Personal­en ska ha haft vetskap om såret. Trots det ska det inte ha behandlats på rätt sätt.
– Den boende var smutsig i håret och på kroppen och det fanns ingen dokumentation om att hon ska ha nekat till att vilja duscha, säger Anne-Lie Söderlund.
Kvinnan avled senare, men enligt Anne-Lie Söderlund går det inte att säga om det var på grund av den brist­ande vården eller av ­någon annan orsak.
– Oavsett vad dödsfallet orsakades av är det oacceptabelt att en boende får bristande vård, säger hon.
Internutredningar påbörjades omedelbart efter händelsen. Utredningarna är inte klara men har, enligt rapporten av Anette Böe, hittills visat att det på Sjötäppan finns brister gällande dokumentation, hygien samt efter­följande av rutiner.

Ledningen utbytt
Efter händelsen i mitten på juli slutade den tillförordnade enhetschefen på egen begäran. I juni hade verksamhetschefen valt att sluta.
– En ny ledning har tillsatts och man har även tagit in en mycket erfaren sjuksköterska för att komma tillrätta med problemen. Vi ställer högre krav på den här ledningen — vi har krävt snabba och effektiva åtgärder. Det som har hänt är oacceptabelt och jag beklagat djupt, säger Anne-Lie Söderlund.
Anette Böe menar att den nya ledningen har rätt kompetenser för att åtgärda­
situationen.
– Den ledning jag tillsatt nu har erfarenhet från liknande situationer. Båda cheferna var med och vände en liknande situation på senior­center Talliden för några år sedan.
Anne-Lie Söderlund fortsätter:
– Märker man sedan att det inte går åt rätt håll kan det bli tal om att auktorisationen dras tillbaka, och då kan man inte längre bedriva verksamheten. Då får man se hur man gör, om man ­lägger ner eller byter ut­förare.

Men kommunens ambition är att fortsätta driva verksamheten?
– Ambitionen är först och främst att lösa problemen, nu är det verkligen upp till bevis för den nya ledningen. Sen spelar det mindre roll vilken anordnare som har uppdraget. Det viktigaste är att de boende får en trygg och säker omvårdnad, säger Anne-Lie Söderlund. 

Anna-Karin Blom