Jag var projektledare för Tjernobyls Barn / Novozybkov inom vilket vi körde hjälpsändningar och renoverade ett sjukhus i den efter Tjernobylolyckan radioaktivt nedsmutsade staden Novozybkov i Ryssland åren 1997-2005.
Jag har rest omkring i den förbjudna zonen och varit framme vid den exploderade reaktor 4 i Tjernobyl fem gånger. Jag har besökt och intervjuat experter och befolkning här hemma såväl som i alla de tre mest berörda länderna - Ukraina, Vitryssland och Ryssland men även Tyskland, Schweiz och Österrike som också fick stora nedfall.
Jag har lärt mig mycket om kärnkraft, dess följder och ekonomiska intressenter - från FN och nedåt - som gör ALLT för att dölja sanningen. Till och med mord har begåtts. Kärnkraftslobbyn är förfärande stark och fullkomligt hänsynslös. Det är den fula sanningen.
Så om du träffar på en kärnkraftsförespråkare - Tro honom inte! Han ljuger eller vet i bästa fall inte bättre.
Missa inte filmen om Fukushima nedan. En härdsmälta i Tjernobyl, tre härdsmältor i Fukushima. Samma story. Om igen. Bara så mycket värre. Allt är dött! Och det döda kommer att döda resten...
SD-politikern Erik Wennerström lämnar sin post efter att - sedan S-ledaren Stefan Löfvén godkänts som statsminiser av riksdagen - ha delat ett inlägg som efterlyser Christer Pettersson, länge misstänkt för mordet på Olof Palme.
”Jag kan hålla med om att det såg olämpligt ut”, säger Wennerström.
"Christer Pettersson, var är du när Sverige behöver dig?"
De har tamejfan inga gränser!
Vad som helst men
ALDRIG Sverigedemokraterna! Läs dessutom Peter Wolodarski om försöken att normalisera skandalfabriken!
KD-ledaren Ebba Busch Thor konstaterade i en tv-debatt förra året att SD är en skandalfabrik utan dess like. Hon hade ett gediget underlag för sin iakttagelse.
Under sensommaren och hösten lämnade drygt 20 SD-politiker sina kandidaturer sedan Expressen och andra medier avslöjat att de på olika sätt hade kopplingar till nazism och hat.
Saudiska tonåringen Rahaf al-Qunun landade i Kanada Publicerad 13 januari 2019
18-åriga Rahaf Mohammed al-Qunun, som säger att hon flytt Saudiarabien i rädsla för sitt liv, har fått ett nytt hem. Med ett färskt kanadensiskt beslut om beviljad asyl har hon nu landat i Toronto.
– Det här är Rahaf al-Qunun, en väldigt modig nybliven kanadensare, sade Kanadas utrikesminister Chrystia Freeland när hon tillsammans med den unga saudiskan mötte pressen på Torontos flygplats.
Fallet Rahaf Mohammed al-Qunun har uppmärksammats stort i såväl traditionella som sociala medier världen över. Den 18-åriga unga kvinnans berättelse om hur hon flytt från familjen i Saudiarabien har skapat stort engagemang.
Anlände med ett leende
Hon flydde nyligen undan sin familj i Saudiarabien, och sade sig vara på väg till Australien för att söka asyl där. Men det tog stopp i Thailand, där myndigheterna till en början hade för avsikt att skicka henne tillbaka till Kuwait.
Så sent som i fredags annonserade Kanadas premiärminister Justin Trudeau att Rahaf al-Qunun skulle få flyktingstatus i landet.
”Konsekvenserna kan vara förfärliga”Publicerad 11 januari 2019
Den saudiska tonåringens gärning och mod har hyllats världen över. Rahaf al-Qunun har trots sin ringa ålder kallats för revolutionär. Men människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) är dock orolig för att hennes, hittills sett framgångar, kan inspirera andra att utsätta sig för stor risk.
– Konsekvenserna är så enorma och farliga att vi inte uppmuntrar till det här, säger Adam Coogle.
Den 18-åriga Rahaf al-Qunun har engagerat en hel värld. Sedan hon tog till Twitter för att vädja om hjälp för att komma undan sina föräldrar, som hon hävdar utsatt henne för fysisk och psykisk misshandel.
Enligt siffror från 2017 lämnar ett tusental kvinnor Saudiarabien årligen, enligt the Economist. Och Human Rights Watch har själva hanterat flera sådana här fall, med både positivt och oklart utfall.
– Kvinnor får inte röra sig fritt i landet eller ens bo på egen hand. Därför kan många känna sig fångade och vilja fly. Men konsekvenserna kan vara förfärliga, säger Adam Coogle, researcher på HRW i Jordanien.
I morgon tar riksdagens ledamöter ställning till om Ulf Kristersson ska bli Sveriges statsminister. Låt oss för en stund lämna det partipolitiska spelet som är milt uttryckt tröttande – och istället fråga oss om Ulf Kristersson kan vara den statsman som representerar Sverige oavsett vilka partier han kan tänkas få med sig?
Jag har aldrig röstat på Moderaterna men kan ändå tillstå att Fredrik Reinfeldt var en sådan statsman. Men Ulf Kristersson är inte det. Hans vuxna liv kantas av mygel och misslyckanden.
Det har påståtts att Ulf Kristersson aldrig haft ett ”riktigt jobb”, utan hela sitt liv varit något av en politisk broiler. Det är inte sant. Han har haft andra jobb. Låt oss titta närmare på hur det gick:
Missa inte Kristerssons meriter i Dick Sundevalls krönika som du hittar här.
Så här slutar den:
När moderaten Beatrice Ask var justitieminister 2013 fick hon en fråga i riksdagen om det inte egentligen var olagligt att agera som Kristersson och hans kollegor hade gjort med den där så kallade avknoppningen.
Justitieministern svarade:
– Det är inte olagligt att vara korkad eller att göra dåliga affärer eller att ha dåligt omdöme.
Det har naturligtvis Beatrice Ask helt rätt i. Men frågan är hur lämpligt det kan vara att ha en sådan person som Ulf Kristersson som statsminister? Som därmed skulle leda en regering som ska hålla ordning och reda på de hundratals miljoner kronor som vi medborgare betalar in i skatt.
