Arbetarna instängda och utmattade i Tjernobyl – oro för katastrofala följder

Expressen

Arbetarna instängda och utmattade i Tjernobyl – oro för katastrofala följder

Tjernobyl.

Ett 90-tal arbetare är fast på kärnkraftverket i Tjernobyl sedan en vecka.
Med brist på mat, utan ombyte, tvättmöjligheter och sängar att sova i arbetar de med att kyla använt kärnbränsle.

Samtidigt utsätts de för strålning som är långt över gränsvärdena.

Ingenjören Vadym Pobiedin, som varit med att utveckla mellanlagret, är orolig för att något ska gå fel i kylbassängerna.

– Då kommer fruktansvärda saker att hända, säger han till Expressen från Slavutytj, några mil från Tjernobyl.

När Ryssland inledde sin invasion av Ukraina den 24 februari intogs snabbt det nedlagda kärnkraftverket Tjernobyl, nära gränsen mot Belarus i norr. Den sista reaktorn togs ur drift år 2000 men platsen används fortfarande för mellanlagring av använt kärnbränsle.
Dagen därpå meddelade Ukraina att man uppmätt förhöjda strålningsnivåer, medan Ryssland hävdade att de var fortsatt normala.

I ett möte med ledningen för atomenergiorganet IAEA på onsdagen sade organisationens chef Rafael Mariano Grossi att han är ”djup oroad”.
– Det är första gången en militär konflikt sker mitt bland anläggningarna i ett stort, etablerat kärnkraftprogram, vilket i det här fallet inbegriper platsen för kärnkraftolyckan i Tjernobyl, sade Grossi.

På torsdagen kom rapporter om att ryska trupper också intagit Europas största kärnkraftverk, Zaporizjzja, i sydöstra Ukraina.

Den personal som var i tjänst i Tjernobyl när de ryska soldaterna kom, ett 90-tal män och kvinnor på nattskiftet, har tvingats vara kvar sedan dess. Det uppger Vadym Pobiedin, som är ingenjör och har arbetat med flera internationella projekt kring avvecklingen av kärnkraftverket Tjernobyl.
Cirka 100 ukrainska soldater, som hade i uppdrag att skydda anläggningen, är också fast på platsen, säger han till Expressen.

”Mentalt riskabelt”
Liksom de flesta av arbetarna bor Vadym Pobiedin i den lilla staden Slavutytj några mil från kärnkraftverket. Staden som byggdes upp som ersättning för Pripjat, som blev obeboelig efter reaktorhaveriet 1986.

Nattpersonalen arbetar normalt i tolv timmar och tar sedan tåget hem. Nu har de varit på jobbet i en vecka.
– Det är mentalt riskabelt för dem. De får ingen normal sömn eftersom de tvingas sova på bänkar, bord och i stolar. De blir fysiskt utmattade av det arbete de måste utföra, som normalt utförs av personal från dagskiftet, säger Vadym Pobiedin.

Han har utbildat flera av arbetarna och känner dem väl. En av dem är hans egen styvfar.
– Jag kunde höra på hans röst att han var utmattad, säger han om deras senaste telefonsamtal.

Personalen har inget ombyte och kan inte tvätta sig eftersom tvålen är slut. Nu har maten börjat tryta, och skiftbasen har beordrat att alla skåp ska brytas upp i jakt på livsmedel.
– När min styvpappa skulle gå till kantinen var det kö från andra våningen till utgången. Ryska och ukrainska soldater och anställda stod alla i i matkön. När min pappa kom fram fick han någon sorts soppa med kött. Det var allt, säger Vadym Pobiedin.

Utsätts för strålning
Enligt honom har arbetarna efter en vecka utsatts för radioaktiv stålning som är sju gånger högre än den tillåtna enligt ukrainsk lag.

Men riskerna är ännu större för de ryska soldaterna, som rör sig obehindrat på området, säger han.
– De förstår inte var de är. Vissa delar av området är rena, andra är kontaminerade. Om de rör marken i de kontaminerade områdena och sedan rör sina ansikten blir de själva kontaminerade.

Vadym Pobiedin uppger att kärnkraftverkets ledning har begärt att arbetarna ska få åka hem men fått nej av den ryska krigsmakten. Även om det vore tillåtet skulle det i nuläget vara svårt att ta sig hem eftersom bron över floden Dnepr är sprängd.

– Det vore praktiskt möjligt. Men det behövs en ömsesidig överenskommelse, kanske med hjälp av någon humanitär organisation, för att det ska ske.

”Då kommer fruktansvärda saker att hända”
Kärnbränslet kräver kontinuerlig kylning. Om det jobbet inte görs kan följderna bli ”katastrofala”, enligt Vadym Pobiedin.
– Om de rätta förhållandena inte upprätthålls tar det kanske 10–15 timmar innan vattnet blir kritiskt hett. 

Då kommer fruktansvärda saker att hända.

Ett problem är att inga specialister är på plats eftersom de arbetar dagskift.
– Om något skulle gå sönder finns det ingen som kan laga det.

Egentligen behövs också specialutbildad personal som ska hålla koll på att alla kemiska och tekniska parametrar upprätthålls i kylvattnet.
Brandingenjören Jonas Svensson arbetade mellan 2006 och 2011 med att brandskydda en byggnad som tillhör den havererade reaktorn. Han är starkt berörd av den humanitära situationen för arbetarna.
– När de gör sina arbetsuppgifter blir deras kläder kontaminerade. Då behöver man tvätta dem och byta mot rena kläder. Men det finns inte några rena kläder att byta till, säger han.
– Det här är människor som bor i ett område som under lång tid har utsatts för mer strålning än de flesta av oss, säger han.

Jonas Svensson är också mycket oroad över säkerheten.
– Om underhållsarbetet inte kan utföras kan det hända saker.