Ja, de var ju vildkatter i Märsta som fångades in av Solgläntans katthem. Jag adopterade dem. De har varit en väldig glädje för mig. Jag hade inte tänkt berätta det men för en vecka sedan blev den röda, underbara Oliver påkörd och dödad av en bil. Det var som solen gått i moln och all glädje försvann. Du vet ju hur det är. Men det blir bättre så småningom...
Åh, nej.... usch vad hemskt... Jag förstår precis hur du känner.
Det har varit min fasa genom åren att man ska hitta, eller ännu värre - inte hitta - dem om de blir överkörda.
De små liven. Som är så betydelsefulla och en så stor del av ens liv. Jag lider med dig Monica. Hoppas att det blir bättre snart. Det går inte en dag utan att jag saknar och tänker på min lille sambo. Och lipar...
Jag vet att du förstår. Det var därför jag berättade. Han blev liggande vid vägkanten en hel dag i 30 graders vämre till djurambulansen plockade upp honom och körde till djursjukhuset. Sedan var det bara att swisha 1110 kr till kremeringen. Så snopet och trist. Den som dödade honom hade ringt polisen och anmält men det var inte deras sak. Jag har avstått från att fråga. Jag ville betala själv. Det var det sista jag kunde göra för min fina lilla vän...
Min andra lille katt är helt förvirrad. Oliver tog hand om honom när de var små och förvildade trots att han var några månader äldre. Han är så ensam nu. Hela tillvaron är förändrad. Men vi gör så gott vi kan...
En del säger att man ska försöka låta dem se sina döda kamrater, både hundar och katter så att de inte ska bli förvirrade av att kompisen bara försvinner, hux flux. För att de ska förstå att de är döda.
Fy vilket tragiskt slut för din lille Oliver. Usch...Jag lider med dig (och din andra lilla hårboll).
Tack snälla... Ja, det är en sorg. Och det är lika hemskt varje gång. Jag vet inte ens hur många gånger jag varit med om det. Men det är många. Oliver var en väldigt fin katt. Men han fick ett gott kattliv åtminstone. Det är en tröst.
Jag vet inte vad jag ska tro om din teori faktiskt. Jag har sett hundar, framför allt i Ryssland, som stått och tjutit bredvid och försökt få liv i sin döda kompis. Det var hemskt.
Så fina hårbollar! Är det dina hittekatter?
SvaraRaderaJa, de var ju vildkatter i Märsta som fångades in av Solgläntans katthem. Jag adopterade dem. De har varit en väldig glädje för mig. Jag hade inte tänkt berätta det men för en vecka sedan blev den röda, underbara Oliver påkörd och dödad av en bil. Det var som solen gått i moln och all glädje försvann. Du vet ju hur det är. Men det blir bättre så småningom...
SvaraRaderaÅh, nej.... usch vad hemskt...
SvaraRaderaJag förstår precis hur du känner.
Det har varit min fasa genom åren att man ska hitta, eller ännu värre - inte hitta - dem om de blir överkörda.
De små liven. Som är så betydelsefulla och en så stor del av ens liv. Jag lider med dig Monica. Hoppas att det blir bättre snart. Det går inte en dag utan att jag saknar och tänker på min lille sambo. Och lipar...
Jag vet att du förstår. Det var därför jag berättade. Han blev liggande vid vägkanten en hel dag i 30 graders vämre till djurambulansen plockade upp honom och körde till djursjukhuset. Sedan var det bara att swisha 1110 kr till kremeringen. Så snopet och trist. Den som dödade honom hade ringt polisen och anmält men det var inte deras sak. Jag har avstått från att fråga. Jag ville betala själv. Det var det sista jag kunde göra för min fina lilla vän...
SvaraRaderaMin andra lille katt är helt förvirrad. Oliver tog hand om honom när de var små och förvildade trots att han var några månader äldre. Han är så ensam nu. Hela tillvaron är förändrad. Men vi gör så gott vi kan...
SvaraRaderaEn del säger att man ska försöka låta dem se sina döda kamrater, både hundar och katter så att de inte ska bli förvirrade av att kompisen bara försvinner, hux flux. För att de ska förstå att de är döda.
SvaraRaderaFy vilket tragiskt slut för din lille Oliver. Usch...Jag lider med dig (och din andra lilla hårboll).
Tack snälla...
SvaraRaderaJa, det är en sorg. Och det är lika hemskt varje gång. Jag vet inte ens hur många gånger jag varit med om det. Men det är många.
Oliver var en väldigt fin katt. Men han fick ett gott kattliv åtminstone. Det är en tröst.
Jag vet inte vad jag ska tro om din teori faktiskt.
Jag har sett hundar, framför allt i Ryssland, som stått och tjutit bredvid och försökt få liv i sin döda kompis.
Det var hemskt.