Peter Althin och Sven-Erik Alhem räddar rättsstaten?

Expressen

Rättssäkerheten hotad efter utpekandet av Skandiamannen

Publicerad 15 jul 2020 kl 06.15

Palmeåklagarens utpekande av Skandiamannen som Olof Palmes sannolike mördare har satt rättsstaten Sverige i obehaglig gungning.
Riksåklagaren måste nu reagera.
Det här är första gången i våra karriärer som vi är överens, skriver advokat Peter Althin och Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare.

DEBATT. 

I en demokrati måste medborgarna kunna känna tillit och förtroende för rättsväsendet. Ett sådant förtroende kan ta lång tid att bygga upp men det kan dessvärre snabbt raseras.
Det har nu förflutit en tid efter den anmärkningsvärda presskonferensen där chefsåklagaren Krister Petersson avslutade den jättelånga Palmeutredningen med ett nedläggningsbeslut.
Förväntningarna var enorma på att avslöjande nytillkommande bevisuppgifter om vapen med mera hade framkommit och skulle presenteras.
Därav blev emellertid intet.

Inga konkreta bevis
Under presskonferensen pekade i stället åklagaren – utan några som helst konkreta bevis – ut och namngav den så kallade Skandiamannen som Palmes sannolike mördare.
Ett sådant rättsvidrigt utpekande från en åklagare med ovillkorlig objektivitetsplikt är helt oförenligt med allt vad rättssäkerhet och anständighet kräver.
Rättsstaten Sverige sätts i obehaglig gungning. Därtill öppet inför världens medier.
Grundläggande rättsprinciper måste gälla i alla mål.
Palmeutredningen kom tidigt av vissa ansvariga att betraktas stå i en särställning. Viktiga rättsprinciper åsidosattes åtminstone delvis, exempelvis i hanterandet av det så kallade PKK-spåret.

Likheter med Kevinfallet
Åklagaransvaret för Palmeutredningen borde varit en garanti för fullständig objektivitet från utredningens början och ända in i mål.
Objektivitetskraven utesluter att åklagaren i samband med nedläggningsbeslutet offentliggör sin egen uppfattning om vem den sannolike mördaren är.
Att Palmeåklagaren likväl tog sig rätten att göra så är särskilt märkligt eftersom vi alla har upplevt de katastrofala och rättsvidriga följderna i det synnerligen uppmärksammade så kallade Kevinfallet.
Där pekades vid en presskonferens två minderåriga pojkar grundlöst ut som skyldiga till ett barns död. De utpekade gärningspersonerna, liksom deras anhöriga, fick leva med konsekvenserna av det rättsvidriga utpekandet under cirka tjugo års tid.
Sedan en ny utredning därefter kommit fram till att de utpekade barnen var oskyldiga har ett skadeståndsärende nyligen aktualiserats.

Åklagaren måste alltid värna rättsstaten och rättssäkerheten
Skandiamannen har ingen möjlighet att nu gå till angrepp mot utpekandet, eftersom han har varit död sedan år 2000. Enligt uppgift saknar han nära anhöriga.
Oavsett vem som berörs måste en brottsutredning alltid bygga på objektivitet och rättvisa.
En allmän åklagare ska aldrig, efter ett beslut att lägga ner en förundersökning, tillåta sig föra ett analyserande resonemang i skuldfrågan och efter subjektiv bedömning fastställa skuld. Det gäller även om ett utpekande sker med en sannolikhetsreservation.
En presskonferens får aldrig ersätta en domstolsprövning. När en sådan prövning är utesluten ska åklagaren anständighetsvis avhålla sig från att uttala sig i skuldfrågan.

Riksåklagaren måste reagera
Riksåklagaren (RÅ) har varit väldigt tyst i ärendet.
Enligt uppgift föredrog Palmeåklagaren ärendet för RÅ före presskonferensen. Det bör också rimligen ha inneburit att RÅ var medveten om att ett utpekande av den sannolike förövaren skulle ske. Vi har svårt tro att föredraganden skulle ha utelämnat denna viktiga omständighet.
Oavsett vad som förekom under föredragningen känns det viktigt att veta hur landets högsta åklagare nu ser på utpekandet av Skandiamannen.
Även om vi under vår aktiva tid som försvarsadvokat respektive åklagare ofta haft olika uppfattning i till exempel bevisfrågor är vi i denna för rättssäkerheten fundamentala fråga helt eniga.
Åklagaren måste alltid värna rättsstaten och rättssäkerheten.

Avfördes från utredningen
Åklagarmyndighetens osakliga utpekande av Olof Palmes sannolike mördare bör därför föranleda en uppföljning av rättssäkerheten.
En rättvis rättegång förutsätter att hela förundersökningen varit rättvis.
I Palmeutredningen har – såvitt vi erfarit – den så kallade Skandiamannen aldrig medan han varit i livet delgetts skälig misstanke om att uppsåtligen ha berövat Olof Palme livet.
Under sådana förhör hade han haft alla möjligheter att biträdd av försvarsadvokat freda sig från den synnerligen allvarliga brottsmisstanken.
För oss är det i högsta grad rättsvidrigt att Palmeåklagaren under en presskonferens agerar med ett ensidigt domstolsliknande förfarande och pekar ut en namngiven avliden person som sannolik mördare av Olof Palme.
Det är enligt vår mening långt ifrån att värna rättssäkerheten.

Av Peter Althin
Advokat

Sven-Erik Alhem
Tidigare överåklagare


Det sundaste jag läst på väldigt länge!

Engström kan inte försvara sig på grund av eget dödsfall 2020. 

Han har tydligen inga släktingar som i domstol kan hävda förtal av avliden. 

Han är med andra ord helt försvarslös i den världsomfattande smutskastningskampanj som bedrivs om honom.

Det är otillständigt. 

Man borde därför kunna granska åklagaren Chrster Petersson som faktisk spridare av grovt förtal. En polisutredning är följaktligen på sin plats.