Våld i nära relationer - ett misslyckande för samhället

Göteborgsposten

När en kvinna vågar berätta att hon är utsatt för våld måste samhället göra rätt. Att inte göra det kan få dödliga konsekvenser, skriver debattörerna. Bild: Mikael Wallerstedt, Johan Nilsson/TT, NCT

Våld i nära relationer – ett misslyckande för samhället

Debatt

I Göteborg dödades fyra kvinnor på fem månader i fjol av män de hade eller hade haft en relation med. Totalt under 2018 dödades 22 kvinnor i Sverige av närstående män. Varje sådant fall är ett stort misslyckande för samhället. Alla som möter våldsutsatta, inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och rättsvårdande myndigheter, behöver ha kunskaper om våld, skriver Gun Heimer och Åsa Witkowski, Nationellt centrum för kvinnofrid.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

05:00 - 6 okt, 2019

Både män och kvinnor kan vara utsatta för våld, men den stora gruppen våldsutsatta i nära relationer är kvinnor. Enligt Brottsförebyggande rådet anmäldes under 2018 cirka 16 000 misshandelsbrott i Sverige där gärningspersonen var i nära relation med offret.

Anmälningsbenägenheten för våld i nära i relation är dessutom låg, så mörkertalet är stort. På Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) driver vi sedan 2007 Kvinnofridslinjen, den nationella stödtelefonen för våldsutsatta kvinnor. Antalet samtal har ökat stadigt sedan starten och under det första halvåret i år besvarades 110 samtal per dygn. Våldet är alltså utbrett och den yttersta konsekvensen är det dödliga våldet.

Dåden liknar varandra

Det finns många likheter mellan de fall då kvinnor dödas av en närstående. De dödas ofta när de är på väg att lämna eller precis har lämnat mannen. De har även ofta sökt hjälp hos hälso- och sjukvården, socialtjänsten eller andra myndigheter och organisationer dessförinnan. Omkring hälften har dessutom polisanmält mannen för tidigare misshandel eller hot.


Det är en viktig arbetsuppgift att ge professionellt stöd till den som är utsatt, oavsett om man jobbar inom hälso- och sjukvård, socialtjänst eller rättsväsende

Det är en viktig arbetsuppgift att ge professionellt stöd till den som är utsatt, oavsett om man jobbar inom hälso- och sjukvård, socialtjänst eller rättsväsende. 

Det kräver förståelse för våldets komplexitet, uttrycksformer och hur det trappas upp med tiden. Det behövs också insikt om varför en kvinna kan återvända till en våldsam man om och om igen.

Inte bara synliga skador

Att vara utsatt för våld leder inte bara till akuta skador, det är något som påverkar hela livssituationen. Befolkningsundersökningen Våld och hälsa från Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet visar att de som har varit utsatta för allvarligt sexuellt, fysiskt och/eller psykiskt våld i betydligt högre utsträckning har fysisk och psykisk ohälsa senare i livet, till exempel i form av symtom som kan tyda på posttraumatiskt stressyndrom. De har även i högre utsträckning symtom på depression och alkoholmissbruk.


Den som är utsatt för våld i en relation berättar sällan spontant

Den som är utsatt för våld i en relation berättar sällan spontant. Det kan också vara svårt att själv förstå kopplingen mellan våldet och de symtom man söker hjälp för. Det är inte självklart att våldet upptäcks ens i en akut vårdsituation. Det är ofta en lång och riskfylld process att ta sig ur ett våldsamt förhållande och det är vanligt att en kvinna inte svarar ja första gången hon får frågan om hon är utsatt för våld. Men bara det faktum att någon ställt frågan kan senare leda till att personen börjar agera för att förändra sin situation. När en kvinna vågar berätta att hon är utsatt för våld måste samhället göra rätt. Att inte göra det kan få dödliga konsekvenser.

Krävs ökad kunskap

Alla som möter våldsutsatta i sitt arbete behöver ha kännedom om våldets dynamik och effekter, veta hur de ska fråga om våldsutsatthet på ett tryggt sätt och vad de ska göra med svaret. En läkare på en vårdcentral måste veta att våldsutsatthet inte behöver synas utanpå kroppen, men kan vara en bidragande orsak till en lång rad symtom. Personalen inom socialtjänsten måste förstå varför en kvinna återvänder till den våldsamma partnern. En polisanmälan får aldrig läggas på hög. Inom många yrkesområden är tempot högt, personalomsättningen stor och kraven många. Därför måste utbildning om våldet ske löpande.

Personalen inom socialtjänsten måste förstå varför en kvinna återvänder till den våldsamma partnern

Det är inte valfritt huruvida yrkesverksamma ska ha kunskap om våld eller inte. Det är faktiskt ett av kraven i Istanbulkonventionen, Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, som Sverige förbundit sig att följa.

Sverige brister på vissa punkter

Sverige har kommit långt när det gäller lagstiftning och strategiskt arbete kring mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer men det finns brister. Det konstaterar Europarådets kontrollgrupp, Grevio, som har granskat hur Sverige följer Istanbulkonventionen. Ett viktigt steg i att åtgärda bristerna är den förändring i högskoleförordningen som gäller sedan 2018 för åtta olika program: sjuksköterska, tandläkare, tandhygienist, fysioterapeut, socionom, läkare, jurist och psykolog. Programmen ska nu ha en obligatorisk del om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer som ska examineras. Det är ett viktigt steg framåt för att öka kunskapen hos yrkesgrupperna men det är minst lika viktigt att kunskapen omsätts i praktiken genom att ledningen på varje arbetsplats upprättar rutiner för arbetet med våldsutsatta. De ambitioner som uttrycks i konventioner och deklarationer måste även synas i arbetet som sker varje dag.

Det finns metoder för att upptäcka våld och skydda den som är utsatt och de måste användas dagligen

Våldet mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersvåld är några av våra viktigaste samhällsfrågor. De som lever i skräck inför våldet kan inte vänta. Arbetet mot våld är komplext och måste vara fokuserat och uthålligt. Det finns metoder för att upptäcka våld och skydda den som är utsatt och de måste användas dagligen. Det är i vardagen våldet sker och det är i det dagliga arbetet det kan upptäckas.

Gun Heimer, professor, överläkare, chef för NCK
Åsa Witkowski, verksamhetschef på NCK

Till författarna!
Säg bara till om ni vill att jag ska ta bort klippet!