Absolut ingen missunnar Ingrid Carlqvist ett liv i diskbaljan...!

Vi är till och med många som skulle vara tacksamma om du drog dig tillbaka dit!

Och inte behöver du rösta heller. Det vore fantastiskt bra om du lät bli. 

Mammarollen ska du nog inte heller lägga dig i.
Du har ju inga barn och vet inte vad du talar om!
Varför gjorde du inte din "plikt" redan i 20-års åldern som du tycker att andra kvinnor ska göra.
Det är den viktigaste uppgiften en kvinna har, till och med, säger du.
För den gäller väl dig också? Eller är du av någon anledning undantagen?
Så glid nu in framför spisen, visa vägen och tig fortsättningsvis i församlingen,
Som du tycker att kvinnor ska göra.
You go girl!
Det skulle verkligen vara en god gärning.

***

Ingrid Carlqvist beskriver sig själv när hon härmar påstått hysteriska kvinnor.
Lyssna på mig! Lyssna på mig! Lyssna på mig!
Jag vet inte om det är ett sätt för henne att ställa sig in hos rädda män.
Något försörjer hon sig på trots allt. 
I mina ögon är hon ett fenomen. 
Hon berättar själv:

- För mina föräldrar var det aldrig någon som helst tvekan om att mamma skulle sluta arbeta när jag föddes. Men en dag i början av 70-talet kom min pappa hem och sa till mamma: "Varför arbetar inte du? Varför är inte du kvinnosakskvinna? Vi har en kvinna på jobbet som är jätteduktig och försörjer sig själv."
- Hur kunde min för övrigt godhjärtade och kloka pappa häva ur sig en sån idiotisk och förnedrande kommentar till sina barns mor?
- Det skulle senare visa sig att han hade en utomäktenskaplig förbindelse med den kvinna han hyllade. Och kanske handlade det redan då om att han planerade skilsmässa och ville att mamma skulle kunna försörja sig själv. 

Om Ingrid Carlqvists pappa hade varit godhjärtad och klok så hade detta inte hänt. En godhjärtad och klok man gör inte så. Hon har säkert rätt i att han inte längre ville ta ansvar för och försörja sin familj men den egenskapen är inte heller särskilt god. I min värld hade han snarast kallats en tarvlig ynkrygg.   

När en person - som tagit på sig försörjningsbördan - drabbar sin familj på detta sätt krossar han inte bara hustrun utan även barnen. En knäckt fattig mamma därhemma kan få vilket barn som helst att förgås av längtan efter den mer välbärgade glade fadern som plötsligt fått ett nytt och spännande liv på annat håll.  

  

Jag vet inte om det var så, 
men Ingrid Carlqvist har berättat att hennes mor inte ville att hon skulle ha kontakt med fadern och att det blev en omfattande konflikt. Hon har också kallat sin mor psykiskt sjuk. 

Jag gissar att Ingrid Carlqvists barndom formade henne till det unikum hon är, en totalt  verklighetsfrämmande agitator präglad av det djupaste kvinnoförakt. 

I hennes värld ska kvinnor ägna sig åt att föda barn, arbeta i hemmet och vara sliddjur som en av hennes vänner uttryckt saken. De ska vara osjälvständiga, ekonomiskt beroende och inte ha några åsikter om någonting. De ska åtminstone inte framföras. Kvinnor ska hålla käft och fråntas sin rösträtt - för allas bästa. 

Så vilka är då alla? Svenska (icke feminiserade) män och Ingrid Carlqvist. 

Hon är drottningen, männen drönare och resten är arbetsbin. 

Jo jo...

Det märkliga är att Ingrid Carlqvist själv inte uppfyller något av det hon begär av sina medsystrar. Hon har inte fött barn och vet följaktligen ingenting om moderskap och föräldraansvar. I hennes egna ögon har hon därför inte heller gjort sin plikt - för allas bästa. Ingrid Carlqvist påstår att barnafödandet är kvinnans främsta uppgift. Vilken är i så fall mannens, undrar jag. Ska han göra allt annat, stackarn? Och hur i all världen motiverar hon sig själv? 

Ingrid Carlqvist vill alltså att alla kvinnor ska fösas tillbaka i den fålla som så avgörande hårt drabbade hennes egen mor. Allt för att tillfredsställa de rädda icke feminiserade männen. Och hon säger det för att själv komma i fördelaktig dager hos samma män (och några vidhängande kvinnor). Det är tragiskt och obegripligt.   

Att ha ekonomisk kontroll är att ha makt över sitt liv. 

Att inte ha ekonomisk kontroll är att vara beroende av andra för sin blotta överlevnad.
Att önska alla ekonomisk kontroll är att önska alla självständiga och lyckliga liv. 
Det är demokrati och den enda framkomliga vägen. 

Ingrid Carlqvist berättar vidare om sin familj:
- Men jag tror att hans (faderns) agerande också säger något om stämningen på 1970-talet. Kvinnor skulle till varje pris ut på arbetsmarknaden. Det den sluga staten gjorde var att 1971 slopa sambeskattningen i Sverige. Sambeskattningen betydde att om båda två beskattades för den sammanlagda lön man fick - vilket sänkte den totala skatten. Och syftet med att avskaffa sambeskattningen var att man skulle underlätta för kvinnor att själva välja om de ville jobba eller vara hemma. Det ledde till att nu är det omöjligt för alla utom de verkligt rika att välja. Svenska kvinnor har i princip inget val. Alla måste arbeta. På bara 40 år har staten fått alla kvinnor att se det som en självklarhet att de måste arbeta utanför hemmet och att blotta tanken på att uppfostra sina egna barn i det egna hemmet ses som ett öde värre än döden. 

Jag avstår från att kommentera detta. Det är alldeles för dumt. Vem som helst förstår hur det kunde bli om den ene söp upp (eller försvann med) hela inkomsten och den andra ändå måste betala halva skatten. För det var ju inte så att båda per automatik fick dela på inkomsten. Han tjänade pengarna och kunde göra vad han ville med dem men hon tvingades stå för halva skatten. För att bara nämna något av all skit som denna fälla var för kvinnorna.

Vi ska vara väldigt tacksamma mot i synnerhet socialdemokraterna, de som gick före och införde förändringar som befriade mänskligheten - kvinnorna från att vara slavar och sliddjur och männen från att vara oempatiska vandrande plånböcker. Demokratiseringen och feminismen har nämligen även befriat männen som numera - tack och lov - aldrig behöver ta på sig försörjningsbördan för andra vuxna människor.

Om Ingrid Carlqvist och några till vill tillbaka till den mörka tiden så kan de självklart välja det förutsatt att de står för fiolerna själva. Det är inte konstigare än att några kvinnor valde att leva med Hans Scheike och hans risbastu. Nåja... Det var kanske en icke så frisk jämförelse ändå - det heller. Men det är i båda fallen deras privata sak eller problem. Blanda för all del inte in oss andra i eländet.  

I Sverige gäller att: 

Var och en sköter sig själv fullt ut. 

Och tillammans tar vi hand om barnen. 

Den som inte gör sin plikt i detta fall är en svikare.

Ingrid Carlqvist borde försöka komma tillrätta med sitt kvinnohat och sin väl bekanta syn på sexuella övergrepp. Det måste finnas någon som kan hjälpa henne med det eller åtminstone få henne att träda tillbaka, så vi andra slipper skämmas. Jag förstår att det är svårt. Är man språkrör för samhällets mest högerextrema och inkrökta krafter så kan det ju vara svårt att hitta en annan födkrok.