Tack Hasse!
måndag 25 februari 2019
torsdag 21 februari 2019
lördag 16 februari 2019
måndag 11 februari 2019
Ann-Louise Hansson och Josefin Glenmark i Radio Österåker
Jag har aldrig jobbat med radio men i fredags intervjuade Christer Ottosson och jag Mello-aktuella Ann-Louise Hansson och Josefin Glenmark en hel timma i Fredagsmagasinet, Radio Österåker. Lite ovant för mig men jättekul förstås.
Programledare: Kurt Hjelte
Reportrar: Christer Ottosson och Monica Antonsson
Musikproducent: Åke Stentoft
Ljudtekniker: Anders Wollgast
Bisittare: Hans Widlund
Inspelning, klippning och omvandling till MP3-fil: Tommy Aperia
Tack alla!
Du kan lyssna på programmet här eller hos Radio Österåker/Fredagsmagasinet 2019-02-08
Själv har jag inte vågat...
Eftersom jag fick kliva in i sändningen helt outbildad i radioprat så grävde jag förstås hemma i arkivet inför intervjun. Jag hittade fyra intervjuer med Ann-Louise som jag gjort tillsammans med åkersbergafotografen Kurt Pettersson.
Gamla klipp är som att träffa gamla kompisar...
Hemmets Journal nr 43/1990 I Stocksundsvillan när Ann-Louise börjat måla tavlor.
Rubrik: "Nu har jag blivit målare - precis som morfar"
Allas Veckotidning nr 30/1991 I Stocksundsvillan som då var till salu inför flytten till Frankrike.
Rubrik: "Bruno rosslade och var alldeles blå - jag var övertygad om att han skulle dö ifrån
mig!" om en dramatisk händelse som höll på att kosta Bruno Glenmark livet.
Hemmets Veckotidning nr 35/1994 i min serie "Mitt första hem" som jag gjorde för HV i flera år med
i stort sett alla då svenska kändisar. Intervjun gjordes på en restaurang på Strandvägen i
Stockholm - Ann-Louise och Bruno bodde då i Frankrike och var bara hemma på besök - till
bilder från deras första hem i Åkersberga. Rubrik: "Natt efter natt smög vi runt huset - till slut
skulle väl inkräktarna lämna oss ifred."
Hemmets Veckotidning nr 28/2009 Intervjun gjordes på makarna Glennmarks sommarställe, en ö i
Stockholms skärgård. De hade just firat midsommar hemma hos Bosse Parnevik och Ann-
Louise hade bidragit till kalaset med lasagne. En hade blivit över så den fick vi vara med och
kalasa på. Rubrik: "Det räckte med en blick för att vi skulle bestämma oss."
Det är tio år sedan nu, så det var kul att ses igen!
Snacka om att jag har haft ett roligt jobb.
Och Josefin... Vilken sångerska! Missa henne inte!
Programledare: Kurt Hjelte
Reportrar: Christer Ottosson och Monica Antonsson
Musikproducent: Åke Stentoft
Ljudtekniker: Anders Wollgast
Bisittare: Hans Widlund
Inspelning, klippning och omvandling till MP3-fil: Tommy Aperia
Tack alla!
Du kan lyssna på programmet här eller hos Radio Österåker/Fredagsmagasinet 2019-02-08
Själv har jag inte vågat...
Eftersom jag fick kliva in i sändningen helt outbildad i radioprat så grävde jag förstås hemma i arkivet inför intervjun. Jag hittade fyra intervjuer med Ann-Louise som jag gjort tillsammans med åkersbergafotografen Kurt Pettersson.
Gamla klipp är som att träffa gamla kompisar...
Hemmets Journal nr 43/1990 I Stocksundsvillan när Ann-Louise börjat måla tavlor.
Rubrik: "Nu har jag blivit målare - precis som morfar"
Allas Veckotidning nr 30/1991 I Stocksundsvillan som då var till salu inför flytten till Frankrike.
Rubrik: "Bruno rosslade och var alldeles blå - jag var övertygad om att han skulle dö ifrån
mig!" om en dramatisk händelse som höll på att kosta Bruno Glenmark livet.
Hemmets Veckotidning nr 35/1994 i min serie "Mitt första hem" som jag gjorde för HV i flera år med
i stort sett alla då svenska kändisar. Intervjun gjordes på en restaurang på Strandvägen i
Stockholm - Ann-Louise och Bruno bodde då i Frankrike och var bara hemma på besök - till
bilder från deras första hem i Åkersberga. Rubrik: "Natt efter natt smög vi runt huset - till slut
skulle väl inkräktarna lämna oss ifred."
Hemmets Veckotidning nr 28/2009 Intervjun gjordes på makarna Glennmarks sommarställe, en ö i
Stockholms skärgård. De hade just firat midsommar hemma hos Bosse Parnevik och Ann-
Louise hade bidragit till kalaset med lasagne. En hade blivit över så den fick vi vara med och
kalasa på. Rubrik: "Det räckte med en blick för att vi skulle bestämma oss."
Det är tio år sedan nu, så det var kul att ses igen!
Snacka om att jag har haft ett roligt jobb.
Och Josefin... Vilken sångerska! Missa henne inte!
söndag 10 februari 2019
Varför är det så viktigt att skydda pedofiler och våldsmän när offren är barn?!
Ja, det måste man verkligen fråga sig.
Man får inte kalla pedofiler för pedofiler trots att
de är just pedofiler.
Och mödrar får inte ens skydda sina barn mot illasinnade förövare.
I varje fall inte om våldsmannen är barnens far.
Monica Dahlström-Lannes debattartikel nedan publicerades i Aftonbladet den 30 december 2002 när Thomas Bodström fortfarande var justitieminister. Därför adresseras han.
Till all sorg och bedrövelse är Monicas artikel fortfarande rykande aktuell. Det är mer än tragiskt.
Debattartikeln återges här med tillstånd av Monica Dahlström-Lannes.
Barn lämnas ut till våldtäktsmän
Svenska myndigheter anser det till och med viktigt att barn genomgår behandling för att lära sig tycka om sin far - trots att han utsätter dem för våld och eller samlar på barnporr.
Barn behöver inte föräldrar som utsätter dem för övergrepp, skriver i dag Monica Dahlström-Lannes, f.d. kriminalinspektör och vice ordförande i ECPAT Sverige.
Justitieminister Thomas Bodström: Skulle du lämna ditt barn till en våldsman?
Debatten om våld mot barn har varit intensiv. Men myndigheter begår själva övergrepp genom att överlämna barn till vålds- och sexualbrottslingar.
”Säkraste sättet att få vårdnaden om ett barn är att förgripa sig på det”, säger en känd advokat. Något överdrivet kan tyckas, men ofta sant numera. För den förälder som försöker skydda sitt barn tycks valet stå mellan att låta barnet utsättas för övergrepp på heltid eller deltid.
Numera handlar det inte om tveksamma fall utan om klara misstankar, starka bevis och till och med fällande domar på våld och övergrepp. Det märkliga är att socialtjänst och domstolar oftast fokuserar på mamman, inte på det verkliga problemet. Kvinnan blir problemet, i stället för mannen som faktiskt misshandlar henne eller barnen. Mamman hamnar i en helt omöjlig situation.
Umgängessabotage är lätt att bevisa. Brott mot kvinnor och barn betydligt svårare. Men även när brott kan styrkas anses våldsamma pappor ha rätt till obevakat umgänge, delad vårdnad eller i värsta fall enskild vårdnad. Och trots att mamman enligt Föräldrabalken skall skydda sitt barn, så straffas hon för detta.
Radio Freja har berättat om en 5-årig flicka. Hennes pappa var polisanmäld nio gånger av olika personer. Flickan tvingades till obevakat umgänge med pappan och efter ett sådant kom hon hem med kraftiga skador i underlivet och ”sörja” i trosorna. Undersökande läkare gjorde ny polisanmälan. Tingsrätten dömde till enskild vårdnad till mammans fördel. Hovrätten tyckte att pappan var mer lämpad och vårdnaden flyttas nu över till honom.
En orolig pappa som har delad vårdnad berättar att hans före detta hustru bor ihop med en dömd pedofil. Hon lämnar barnen utan tillsyn i hans vård. Socialtjänsten tycker inte de kan göra något. Ett annat barn måste umgås med sin pappa som är dömd för innehav av barnpornografi.
Föräldrar har ingen rätt till sina barn. Det är barnen som har rätt till sina föräldrar. Ändå tvingas barn mot sin vilja till umgänge och vårdnad. Under ett par veckors umgänge med pappan gick två bröder ned fem kilo var. Den yngste som var tio år började få grått hår. Barnen har ont i magen, kräks och skriker av förtvivlan. En del vill inte leva. Inget hjälper.
Socialtjänsten föreslår på fullt allvar att annars välfungerande barn skall tvångsomhändertas enligt LVU. Detta för att genomgå behandling så att de lär sig tycka om sin pappa som utsätter dem för våld och sexuella övergrepp. Socialtjänsten föreslår också ofta samarbetssamtal mellan föräldrarna trots att mannen dömts för misshandel av kvinnan.
De föreslår också polishämtning, inte av de misstänkta, utan av minderåriga offer. Ibland skiljs barn från sina syskon som de växt upp med och placeras hos en för dem helt främmande person, som visserligen är deras pappa, men en person de inte känner och inte haft någon som helst relation till. Ibland kan barnet inte ens den nya vårdnadshavarens språk!
”Har barnet en snäll pappa som ibland gör dumma saker? Eller en dum pappa som ibland gör snälla saker?” Den frågan ställer en terapeut på Rädda Barnens krismottagning. Ibland måste man förklara för barnen att man inte kan låta dem träffas för att man inte vet när pappan förvandlas från den snälle till den dumme. Hur förklarar man detta för svenska domstolar?
Barn behöver båda sina föräldrar, men de behöver inte föräldrar som utsätter dem för övergrepp. Ibland har pappan heller inget som helst intresse av barnet, utan vill bara behålla kontrollen över mamman, den kvinna som han tidigare misshandlat.
Dessa kvinnor som ofta tvingas till gemensam vårdnad måste därmed också uppge var de och barnen bor. Därmed är det fritt fram för exmannen att fortsätta misshandeln. Senaste åren har flera barn blivit vittnen till hur deras mamma blivit mördad framför ögonen på dem.
De flesta polisutredningar läggs ned, trots att bevis finns. Och även om barnen är fullt kapabla att berätta så förhörs de i många fall inte. Polisen har brist på resurser. Men hur kan det komma sig att det finns poliser för att hämta barn till våldsamma föräldrar, men inte poliser för att skydda och utreda brott mot barn som begås av samma vuxna? Ibland polishämtas barnen med våld. I värsta fall får de se sin mamma utsättas för samma behandling.
Barn tvingas också umgås med den misstänkte under pågående polisutredning. Inte ens då får de en frizon så att de vågar berätta.
Att brott inte går att bevisa behöver inte betyda att brott inte ägt rum. Socialtjänsten skall göra en fristående utredning som inte enbart skall vila på en polisutredning eller en dom. Men trots att det inte är samma beviskrav när det gäller att skydda barn som när det gäller brott mot barn, så krävs numera en fällande dom. Men ofta räcker inte ens det. Barn kan tvingas till umgänge och att leva med en person som bevisligen begått vålds- och sexualbrott. Den som mördat barnets mamma kan få behålla vårdnaden om barnet.
Vi har bra lagar i Sverige men de tillämpas inte och trots FN:s barnkonvention utsätts barn för kränkningar utan motstycke.
Jurister tolkar ofta lagen utan förmåga att sätta sig in i barnens situation. I vissa fall skulle sunt förnuft räcka. Barn är levande varelser, men används som pjäser i vuxnas schackspel. En våldtagen kvinna skulle aldrig tvingas att bo ensam hos en våldtäktsman. Men skyddslösa barn överlämnas till personer som med stor sannolikhet begått övergrepp på barnen, med säkerhet misshandlat deras mamma och i vissa fall också dödat mamman.
Samhället är fullt av barn som blivit illa behandlade. Vi behöver inte fler unga som hatar ett samhälle som aldrig hjälpt dem, aldrig skyddat dem och fortsätter blunda för den verklighet de lever i. Vi vill att barn skall följa samhällets spelregler, men samtidigt visar vi att reglerna inte gäller dem.
Varje socialarbetare, varje polis, varje domare, varje politiker måste ställa sig frågan: Skulle jag behandla mitt eget barn på det här sättet? Skulle jag överlämna mitt eget barn till en känd våldsman? Hur skulle du göra, Thomas Bodström?
Monica Dahlström-Lannes
Barn lämnas ut till våldtäktsmän
Skulle du lämna ditt barn till en känd
våldsman? Svaret är självklart.
Men om den kände våldsmannen är barnets far?
Men om den kände våldsmannen är barnets far?
Svenska myndigheter anser det till och med viktigt att barn genomgår behandling för att lära sig tycka om sin far - trots att han utsätter dem för våld och eller samlar på barnporr.
Barn behöver inte föräldrar som utsätter dem för övergrepp, skriver i dag Monica Dahlström-Lannes, f.d. kriminalinspektör och vice ordförande i ECPAT Sverige.
Justitieminister Thomas Bodström: Skulle du lämna ditt barn till en våldsman?
Debatten om våld mot barn har varit intensiv. Men myndigheter begår själva övergrepp genom att överlämna barn till vålds- och sexualbrottslingar.
”Säkraste sättet att få vårdnaden om ett barn är att förgripa sig på det”, säger en känd advokat. Något överdrivet kan tyckas, men ofta sant numera. För den förälder som försöker skydda sitt barn tycks valet stå mellan att låta barnet utsättas för övergrepp på heltid eller deltid.
Numera handlar det inte om tveksamma fall utan om klara misstankar, starka bevis och till och med fällande domar på våld och övergrepp. Det märkliga är att socialtjänst och domstolar oftast fokuserar på mamman, inte på det verkliga problemet. Kvinnan blir problemet, i stället för mannen som faktiskt misshandlar henne eller barnen. Mamman hamnar i en helt omöjlig situation.
Umgängessabotage är lätt att bevisa. Brott mot kvinnor och barn betydligt svårare. Men även när brott kan styrkas anses våldsamma pappor ha rätt till obevakat umgänge, delad vårdnad eller i värsta fall enskild vårdnad. Och trots att mamman enligt Föräldrabalken skall skydda sitt barn, så straffas hon för detta.
Radio Freja har berättat om en 5-årig flicka. Hennes pappa var polisanmäld nio gånger av olika personer. Flickan tvingades till obevakat umgänge med pappan och efter ett sådant kom hon hem med kraftiga skador i underlivet och ”sörja” i trosorna. Undersökande läkare gjorde ny polisanmälan. Tingsrätten dömde till enskild vårdnad till mammans fördel. Hovrätten tyckte att pappan var mer lämpad och vårdnaden flyttas nu över till honom.
En orolig pappa som har delad vårdnad berättar att hans före detta hustru bor ihop med en dömd pedofil. Hon lämnar barnen utan tillsyn i hans vård. Socialtjänsten tycker inte de kan göra något. Ett annat barn måste umgås med sin pappa som är dömd för innehav av barnpornografi.
Föräldrar har ingen rätt till sina barn. Det är barnen som har rätt till sina föräldrar. Ändå tvingas barn mot sin vilja till umgänge och vårdnad. Under ett par veckors umgänge med pappan gick två bröder ned fem kilo var. Den yngste som var tio år började få grått hår. Barnen har ont i magen, kräks och skriker av förtvivlan. En del vill inte leva. Inget hjälper.
Socialtjänsten föreslår på fullt allvar att annars välfungerande barn skall tvångsomhändertas enligt LVU. Detta för att genomgå behandling så att de lär sig tycka om sin pappa som utsätter dem för våld och sexuella övergrepp. Socialtjänsten föreslår också ofta samarbetssamtal mellan föräldrarna trots att mannen dömts för misshandel av kvinnan.
De föreslår också polishämtning, inte av de misstänkta, utan av minderåriga offer. Ibland skiljs barn från sina syskon som de växt upp med och placeras hos en för dem helt främmande person, som visserligen är deras pappa, men en person de inte känner och inte haft någon som helst relation till. Ibland kan barnet inte ens den nya vårdnadshavarens språk!
”Har barnet en snäll pappa som ibland gör dumma saker? Eller en dum pappa som ibland gör snälla saker?” Den frågan ställer en terapeut på Rädda Barnens krismottagning. Ibland måste man förklara för barnen att man inte kan låta dem träffas för att man inte vet när pappan förvandlas från den snälle till den dumme. Hur förklarar man detta för svenska domstolar?
Barn behöver båda sina föräldrar, men de behöver inte föräldrar som utsätter dem för övergrepp. Ibland har pappan heller inget som helst intresse av barnet, utan vill bara behålla kontrollen över mamman, den kvinna som han tidigare misshandlat.
Dessa kvinnor som ofta tvingas till gemensam vårdnad måste därmed också uppge var de och barnen bor. Därmed är det fritt fram för exmannen att fortsätta misshandeln. Senaste åren har flera barn blivit vittnen till hur deras mamma blivit mördad framför ögonen på dem.
De flesta polisutredningar läggs ned, trots att bevis finns. Och även om barnen är fullt kapabla att berätta så förhörs de i många fall inte. Polisen har brist på resurser. Men hur kan det komma sig att det finns poliser för att hämta barn till våldsamma föräldrar, men inte poliser för att skydda och utreda brott mot barn som begås av samma vuxna? Ibland polishämtas barnen med våld. I värsta fall får de se sin mamma utsättas för samma behandling.
Barn tvingas också umgås med den misstänkte under pågående polisutredning. Inte ens då får de en frizon så att de vågar berätta.
Att brott inte går att bevisa behöver inte betyda att brott inte ägt rum. Socialtjänsten skall göra en fristående utredning som inte enbart skall vila på en polisutredning eller en dom. Men trots att det inte är samma beviskrav när det gäller att skydda barn som när det gäller brott mot barn, så krävs numera en fällande dom. Men ofta räcker inte ens det. Barn kan tvingas till umgänge och att leva med en person som bevisligen begått vålds- och sexualbrott. Den som mördat barnets mamma kan få behålla vårdnaden om barnet.
Vi har bra lagar i Sverige men de tillämpas inte och trots FN:s barnkonvention utsätts barn för kränkningar utan motstycke.
Jurister tolkar ofta lagen utan förmåga att sätta sig in i barnens situation. I vissa fall skulle sunt förnuft räcka. Barn är levande varelser, men används som pjäser i vuxnas schackspel. En våldtagen kvinna skulle aldrig tvingas att bo ensam hos en våldtäktsman. Men skyddslösa barn överlämnas till personer som med stor sannolikhet begått övergrepp på barnen, med säkerhet misshandlat deras mamma och i vissa fall också dödat mamman.
Samhället är fullt av barn som blivit illa behandlade. Vi behöver inte fler unga som hatar ett samhälle som aldrig hjälpt dem, aldrig skyddat dem och fortsätter blunda för den verklighet de lever i. Vi vill att barn skall följa samhällets spelregler, men samtidigt visar vi att reglerna inte gäller dem.
Varje socialarbetare, varje polis, varje domare, varje politiker måste ställa sig frågan: Skulle jag behandla mitt eget barn på det här sättet? Skulle jag överlämna mitt eget barn till en känd våldsman? Hur skulle du göra, Thomas Bodström?
Monica Dahlström-Lannes
f.d. kriminalinspektör författare och vice ordförande
i ECPAT Sverige
Man måste fråga sig varför det är så här?
Vilken idiot som helst inser att:
alla vuxna alltid har skyldighet att skydda alla barn från alla sorters övergrepp.
Från det ansvaret finns inga undantag.
Så hur har det kunnat bli så här?
Är det papparättsrörelsens lobbyister som har lyckats infiltrera rättsapparaten så till den grad att domare förlorat vettet och våra allra minsta offras på manspakternas altare?
Jag vill inte tro att det är så. Men så här kan det inte fortsätta...!!!!!!
Man måste fråga sig varför det är så här?
Vilken idiot som helst inser att:
alla vuxna alltid har skyldighet att skydda alla barn från alla sorters övergrepp.
Från det ansvaret finns inga undantag.
Så hur har det kunnat bli så här?
Är det papparättsrörelsens lobbyister som har lyckats infiltrera rättsapparaten så till den grad att domare förlorat vettet och våra allra minsta offras på manspakternas altare?
Jag vill inte tro att det är så. Men så här kan det inte fortsätta...!!!!!!
ALLA BARN ÄR ALLAS ANSVAR!
Varken mer eller mindre.
Tack Monica för allt du gör för barnen!
Tack Monica för allt du gör för barnen!
söndag 3 februari 2019
Idag kan man säga att vi är lite insnöade här...
Tur att man inte behöver gå ut...
Och att någon vänlig själ har skottat vägen utanför...
fredag 1 februari 2019
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)