Det är fanimej oförskämt!
De kräver - med stadens renhållning som gisslan - ett lönelyft till 40 000 kronor per månad. Samtidigt kommer rapporter om rena maffiametoderna inom skrået. Se nedan. Nu vägrar de till och med lämna ut de fastighetsnycklar som bolaget bara har till låns och som hindrar att andra - i deras ögon säkert strejkbrytare - ska kunna skydda stadens invånare mot den medicinska hälsofara som ansamlingen av sopor tveklöst medför.
Det är fanimej oförskämt! Som sagt.
De har själva valt sitt yrke. Vad tjänar undersköterskor? Städerskor? butiksbiträden? Kontorister? De flesta kan inte ens drömma om en månadslön på 40 000 kronor. Jag rekommenderar sopgubbarna att dra sig tillbaka och sadla om. Det finns massor av folk som både vill och kan ta över och som skulle vara glada för en lön på 35 000 kronor.
Jag kan bara hoppas att Arbetsdomstolen sätter stopp för eländet redan idag.
Tidningen Arbetaren:
I huvudet på en stridbar sopgubbe
Överläggningarna mellan RenoNorden och de strejkande sophämtarna ledde inte framåt. På onsdagsmorgonen sa de runt 50 sopgubbar som under en veckas tid strejkat upp sig. Arbetaren sitter ned med Francisco Acosta, en stolt sopgubbe som håller hårt på att kollektivet går före pengarna.
”När man hittar det där kollektivet med människor som känner samma sak och som vågar säga emot – det är starkt. Vi fick en kick uppåt och då kunde vi fortsätta”, säger sophämtaren Francisco Acosta om den senaste tidens sopkonflikt i Stockholm.
Foto: Sarah Liz Degerhammar
Omkring 50 sopgubbar på renhållningsföretaget RenoNorden har i dag lämnat in sina avskedsansökningar på företagets kontor i Årsta i Stockholm.
De förklarar att gårdagens möte var droppen. Efter sju dagar av strejk, förhandlingar, möten och ständiga diskussioner är Francisco Acosta, som jobbat i branchen i 15 år, väldigt nöjd med striden.
– Vad vi har vunnit? Kollektivet! Det är det som varit ett argument för att hålla ut alla de här dagarna. Agerar vi som kollektiv så vinner vi, säger han och skrattar.
Vad vi har vunnit? Kollektivet! Det är det som varit ett argument för att hålla ut alla de här dagarna.
Francisco Acosta, sophämtare sedan 15 år tillbaka
Strejken utbröt förra onsdagen, då arbetarna sa nej till en påtvingad nyckelinventering som RenoNorden och Stockholm vatten och avfall krävt. Det var så allt började. Enligt Acosta skulle sopgubbarna gjort sig alldeles för sårbara i löneförhandlingarna om de gav iväg nyckelinformationen.
– De krävde att vi skulle göra nykelinventeringen samtidigt som vi är i en förhandling om ett nytt avtal. Det gör de så att kan de lätt byta ut oss om vi inte skulle komma överens.
Sopgubbarna hindrade aldrig företaget att göra nyckelinventeringen, men de vägrade själva att följa med, och på den punkten fick de uppbackning från deras fack, Transportarbetareförbundet, enligt Acosta.
– Trots att Transport inte stöttade den vilda strejken så meddelade de att vi har juridiskt rätt vad gäller nycklarna. I det läget krävde vi en löneförhandling, sedan skulle de få en nyckelinventering.
Det blev förhandlingar som pågick i två dagar. Men enligt Acosta var det omöjligt att komma överens.
– Företaget var aggressiva i samtalen och sa att vi skulle få ångra oss, att vi kommer få väldigt svårt att få jobb i framtiden och att ”vi alla företagare känner varandra”. Det var mer hot än förhandlingar.
– Jag fick ont i magen varje gång jag såg en sopbil. Jag tänkte att de kunde komma in och döda mig.
Det säger Sofi som sedan några år tillbaka driver ett kafé i Vasastan. Hon heter egentligen något annat, men på grund av det obehag som hon utsatts för vill hon inte ha sitt namn i tidningen.
Allt började när kaféet var nytt och hon frågade sopåkarna hur hon skulle göra med betalning för sophämtningen.
– De svarade att jag skulle betala 300 kronor kontant till dem. Men redan nästa månad ville de ha 500 kronor. När jag frågade efter faktura sa de att det inte behövdes och att ingen annan frågade efter det.
”Det var bara ”ge hit pengarna”.
Utan faktura var det omöjligt att redovisa kostnaden på rätt sätt och Sofi förstod att något var skumt. Hon försökte ta reda på vilken typ av sopavtal hon kunde teckna och talade om för sopåkarna att de inte skulle få några pengar.
– Jag märkte att de inte gillade att bli ställda mot väggen. När de kom började de slå upp dörren hårt – bom! – och det var bara ”ge hit pengarna”. Jag kände att det började gå över styr.
Kaféet vandaliserades
Sofi bad sin man komma till kaféet för att prata med sopåkarna.
– Då sa en av killarna att ”du ska se vad jag kan göra med dig”.
Nästa dag var kaféets lager vandaliserat. All mat hade stulits, extrastolar var sönderslagna och den nya frysen och kylskåpet trasig.
– Det var totalt kaos. Jag blev helt knäckt, säger Sofi.
Även om det inte finns några bevis är Sofi helt säker på att det var sopåkarna som låg bakom vandaliseringen.
– För att komma in till lagret behöver man samma nyckel som går till soprummet. Jag har haft kaféet i tre år och det är alltid jättelugnt här. En gång fick jag en ruta sönderslagen men annars ingenting.
Skadegörelsen upprepades ytterligare en gång. Då vandaliserades också en bil som stod parkerad precis utanför kaféet.
Samtidigt blev hoten grövre.
– En av killarna sa att ”som kvinna skulle jag inte våga göra det du gör”.
Samlade bevis mot sopåkarna
Historien vände först när Sofi fick besök av en inspektör från Miljö- och hälsoskyddsenheten och kunde berätta vad som hänt. Sofi började samla bevis och dokumentera vad som hände. Mitt i har tagit del av material där det tydligt framgår att sopåkarna pressade henne på pengar.
Sopåkarna, som var anställda av företaget Liselotte Lööf, fick sluta. Polisanmälan lades dock ner utan att förundersökning inleddes.
– Om man inte har tid att lösa sådana här brott är det farligt. De här killarna är kriminella, men jobbar för kommunen. Det är skrämmande, säger Sofi.
Liknande fall har gått till åtal
Sofis historia liknar på många sätt ett annat aktuellt fall där två andra sopåkare på Liselotte Lööf, mot sitt nekande, åtalas för att ha pressat en restaurangägare på pengar under flera års tid. I polisförhör har restaurangägaren berättat att han i över tjugo år tvingats betala sopåkare svarta pengar trots att han haft avtal med staden.
När han till slut vägrade försvann hans sopkärl två gånger, sopor dumpades utanför restaurangen och en bardisk som stod på lagret stals.
Läs hela artikeln här.
Och missa inte:
Lokaltidningen Mitti:
Sopåkare krävde restaurang på pengar - åtalas
Att ett ärende av det här slaget går till åtal är unikt. Det säger åklagaren Johan Lindmark på riksenheten mot korruption. Han menar att bevisläget är gott.
– De viktigaste bevisen är de berörda personerna på restaurangen.
Vad skulle en fällande dom betyda?
– Svår fråga, men förhoppningsvis sänder det ut en signal om att det här inte är okej och att fler restaurangägare kan träda fram och berätta, säger Johan Lindmark.
”Rena maffiametoderna”
Det är svårt att säga hur stort problemet med svarta pengar är inom sopbranschen. Mitt i har talat med en person med mycket god insyn i branschen som menar att svarta pengar är ett utbrett problem.
Ibland handlar det om så kallad svarthämtning, att sopåkarna hämtar sopor hos restauranger som saknar avtal, men också om ren utpressning där restauranger tvingas betala direkt till sopåkarna trots att de har avtal.
– Alla vet att det är så här det funkar i den här branschen. Det är rena maffiametoderna, säger källan som också uppger att minst ett tiotal sopåkare i Stockholm fått sluta på grund av oegentligheter de senaste åren.
”De är hardcore och bryr sig inte”
I förundersökningen mot de två sopåkarna som nu åtalas framgår det att den bilden delas av tjänstemän på Stockholm vatten. En handläggare säger till polisen att många sophämtare fått sparken, men att det ändå finns folk som fortsätter.
– De är hardcore och bryr sig inte, säger handläggaren.
Han menar också att det finns en hotbild mot restaurangägarna som gör att de inte törs berätta hur det ligger till.
”Svårt att komma åt”
Koncernchefen på Liselotte Lööf tycker att sopavtal borde vara obligatoriskt. Koncernchef på Liselotte Lööf, vill inte säga hur många som sagts upp på grund av oegentligheter, men medger att svarta pengar är ett problem.
– Det har förekommit och förekommer, men det är väldigt svårt att komma åt. Det här inte unikt för vårt bolag utan ett branschproblem, säger han.
Ola Claesson tycker att det borde vara obligatoriskt för restauranger och kaféer att ha sopavtal.
– Det skulle vara en enkel åtgärd, säger han.
Men tycker du att ni gjort tillräckligt för att få bukt med problemet?
– Ja, det tycker jag att vi har gjort, men det finns hela tiden mer att göra. Då och då får vi tips om det här eller så upptäcker vi det själva och då utreder vi det efter bästa förmåga, säger Ola Claesson.
Rättegången mot de två åtalade sopåkarna hålls först i december i år.
Mitt i har sökt sopåkarnas advokater utan framgång.
Läs hela artikeln här.
Tidningen Arbetaren:
I huvudet på en stridbar sopgubbe
Överläggningarna mellan RenoNorden och de strejkande sophämtarna ledde inte framåt. På onsdagsmorgonen sa de runt 50 sopgubbar som under en veckas tid strejkat upp sig. Arbetaren sitter ned med Francisco Acosta, en stolt sopgubbe som håller hårt på att kollektivet går före pengarna.
”När man hittar det där kollektivet med människor som känner samma sak och som vågar säga emot – det är starkt. Vi fick en kick uppåt och då kunde vi fortsätta”, säger sophämtaren Francisco Acosta om den senaste tidens sopkonflikt i Stockholm.
Foto: Sarah Liz Degerhammar
Omkring 50 sopgubbar på renhållningsföretaget RenoNorden har i dag lämnat in sina avskedsansökningar på företagets kontor i Årsta i Stockholm.
De förklarar att gårdagens möte var droppen. Efter sju dagar av strejk, förhandlingar, möten och ständiga diskussioner är Francisco Acosta, som jobbat i branchen i 15 år, väldigt nöjd med striden.
– Vad vi har vunnit? Kollektivet! Det är det som varit ett argument för att hålla ut alla de här dagarna. Agerar vi som kollektiv så vinner vi, säger han och skrattar.
Vad vi har vunnit? Kollektivet! Det är det som varit ett argument för att hålla ut alla de här dagarna.
Francisco Acosta, sophämtare sedan 15 år tillbaka
Strejken utbröt förra onsdagen, då arbetarna sa nej till en påtvingad nyckelinventering som RenoNorden och Stockholm vatten och avfall krävt. Det var så allt började. Enligt Acosta skulle sopgubbarna gjort sig alldeles för sårbara i löneförhandlingarna om de gav iväg nyckelinformationen.
– De krävde att vi skulle göra nykelinventeringen samtidigt som vi är i en förhandling om ett nytt avtal. Det gör de så att kan de lätt byta ut oss om vi inte skulle komma överens.
Sopgubbarna hindrade aldrig företaget att göra nyckelinventeringen, men de vägrade själva att följa med, och på den punkten fick de uppbackning från deras fack, Transportarbetareförbundet, enligt Acosta.
– Trots att Transport inte stöttade den vilda strejken så meddelade de att vi har juridiskt rätt vad gäller nycklarna. I det läget krävde vi en löneförhandling, sedan skulle de få en nyckelinventering.
Det blev förhandlingar som pågick i två dagar. Men enligt Acosta var det omöjligt att komma överens.
– Företaget var aggressiva i samtalen och sa att vi skulle få ångra oss, att vi kommer få väldigt svårt att få jobb i framtiden och att ”vi alla företagare känner varandra”. Det var mer hot än förhandlingar.
Läs hela artikeln här.
Lokaltidningen Mitti:
”Sofi” blev pressad på pengar av sopåkare
NYHETER När Sofi vägrade betala svarta pengar till sopåkare blev hon hotad. Strax efteråt blev hennes kafé vandaliserat.
Flera sopåkare har de senaste åren fått sluta efter att ha krävt restauranger på pengar och i ett unikt åtal misstänks nu två sopåkare för ocker och tagande av muta.
Lokaltidningen Mitti:
”Sofi” blev pressad på pengar av sopåkare
NYHETER När Sofi vägrade betala svarta pengar till sopåkare blev hon hotad. Strax efteråt blev hennes kafé vandaliserat.
Flera sopåkare har de senaste åren fått sluta efter att ha krävt restauranger på pengar och i ett unikt åtal misstänks nu två sopåkare för ocker och tagande av muta.
– Jag fick ont i magen varje gång jag såg en sopbil. Jag tänkte att de kunde komma in och döda mig.Det säger Sofi som sedan några år tillbaka driver ett kafé i Vasastan. Hon heter egentligen något annat, men på grund av det obehag som hon utsatts för vill hon inte ha sitt namn i tidningen.
Allt började när kaféet var nytt och hon frågade sopåkarna hur hon skulle göra med betalning för sophämtningen.
– De svarade att jag skulle betala 300 kronor kontant till dem. Men redan nästa månad ville de ha 500 kronor. När jag frågade efter faktura sa de att det inte behövdes och att ingen annan frågade efter det.
”Det var bara ”ge hit pengarna”.
Utan faktura var det omöjligt att redovisa kostnaden på rätt sätt och Sofi förstod att något var skumt. Hon försökte ta reda på vilken typ av sopavtal hon kunde teckna och talade om för sopåkarna att de inte skulle få några pengar.
– Jag märkte att de inte gillade att bli ställda mot väggen. När de kom började de slå upp dörren hårt – bom! – och det var bara ”ge hit pengarna”. Jag kände att det började gå över styr.
Kaféet vandaliserades
Sofi bad sin man komma till kaféet för att prata med sopåkarna.
– Då sa en av killarna att ”du ska se vad jag kan göra med dig”.
Nästa dag var kaféets lager vandaliserat. All mat hade stulits, extrastolar var sönderslagna och den nya frysen och kylskåpet trasig.
– Det var totalt kaos. Jag blev helt knäckt, säger Sofi.
Även om det inte finns några bevis är Sofi helt säker på att det var sopåkarna som låg bakom vandaliseringen.
– För att komma in till lagret behöver man samma nyckel som går till soprummet. Jag har haft kaféet i tre år och det är alltid jättelugnt här. En gång fick jag en ruta sönderslagen men annars ingenting.
Skadegörelsen upprepades ytterligare en gång. Då vandaliserades också en bil som stod parkerad precis utanför kaféet.
Samtidigt blev hoten grövre.
– En av killarna sa att ”som kvinna skulle jag inte våga göra det du gör”.
Samlade bevis mot sopåkarna
Historien vände först när Sofi fick besök av en inspektör från Miljö- och hälsoskyddsenheten och kunde berätta vad som hänt. Sofi började samla bevis och dokumentera vad som hände. Mitt i har tagit del av material där det tydligt framgår att sopåkarna pressade henne på pengar.
Sopåkarna, som var anställda av företaget Liselotte Lööf, fick sluta. Polisanmälan lades dock ner utan att förundersökning inleddes.
– Om man inte har tid att lösa sådana här brott är det farligt. De här killarna är kriminella, men jobbar för kommunen. Det är skrämmande, säger Sofi.
Liknande fall har gått till åtal
Sofis historia liknar på många sätt ett annat aktuellt fall där två andra sopåkare på Liselotte Lööf, mot sitt nekande, åtalas för att ha pressat en restaurangägare på pengar under flera års tid. I polisförhör har restaurangägaren berättat att han i över tjugo år tvingats betala sopåkare svarta pengar trots att han haft avtal med staden.
När han till slut vägrade försvann hans sopkärl två gånger, sopor dumpades utanför restaurangen och en bardisk som stod på lagret stals.
Läs hela artikeln här.
Och missa inte:
Lokaltidningen Mitti:
Sopåkare krävde restaurang på pengar - åtalas
Att ett ärende av det här slaget går till åtal är unikt. Det säger åklagaren Johan Lindmark på riksenheten mot korruption. Han menar att bevisläget är gott.
– De viktigaste bevisen är de berörda personerna på restaurangen.
Vad skulle en fällande dom betyda?
– Svår fråga, men förhoppningsvis sänder det ut en signal om att det här inte är okej och att fler restaurangägare kan träda fram och berätta, säger Johan Lindmark.
”Rena maffiametoderna”Det är svårt att säga hur stort problemet med svarta pengar är inom sopbranschen. Mitt i har talat med en person med mycket god insyn i branschen som menar att svarta pengar är ett utbrett problem.
Ibland handlar det om så kallad svarthämtning, att sopåkarna hämtar sopor hos restauranger som saknar avtal, men också om ren utpressning där restauranger tvingas betala direkt till sopåkarna trots att de har avtal.
– Alla vet att det är så här det funkar i den här branschen. Det är rena maffiametoderna, säger källan som också uppger att minst ett tiotal sopåkare i Stockholm fått sluta på grund av oegentligheter de senaste åren.
”De är hardcore och bryr sig inte”
I förundersökningen mot de två sopåkarna som nu åtalas framgår det att den bilden delas av tjänstemän på Stockholm vatten. En handläggare säger till polisen att många sophämtare fått sparken, men att det ändå finns folk som fortsätter.
– De är hardcore och bryr sig inte, säger handläggaren.
Han menar också att det finns en hotbild mot restaurangägarna som gör att de inte törs berätta hur det ligger till.
”Svårt att komma åt”
Koncernchefen på Liselotte Lööf tycker att sopavtal borde vara obligatoriskt. Koncernchef på Liselotte Lööf, vill inte säga hur många som sagts upp på grund av oegentligheter, men medger att svarta pengar är ett problem.
– Det har förekommit och förekommer, men det är väldigt svårt att komma åt. Det här inte unikt för vårt bolag utan ett branschproblem, säger han.
Ola Claesson tycker att det borde vara obligatoriskt för restauranger och kaféer att ha sopavtal.
– Det skulle vara en enkel åtgärd, säger han.
Men tycker du att ni gjort tillräckligt för att få bukt med problemet?
– Ja, det tycker jag att vi har gjort, men det finns hela tiden mer att göra. Då och då får vi tips om det här eller så upptäcker vi det själva och då utreder vi det efter bästa förmåga, säger Ola Claesson.
Rättegången mot de två åtalade sopåkarna hålls först i december i år.
Mitt i har sökt sopåkarnas advokater utan framgång.
Läs hela artikeln här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar