1) Följderna av uranbrytning i naturen och hos människan i form av sjukdom.
De svenska kärnkraftsverken förbrukar ca 225 ton kärnbränsle per år vilket medför gigantiska gruvhål och omfattande landskapsförstörelse. Det kräver enorm energi i form av maskiner och transporter, en verksamhet som släpper ut stora mängder växthusgaser. Då är utsläpp av växthusgaser i samband med konstruktion av kärnkraftsverk, demontering och förvaring inte ens medräknade. Läs mer om det här.
I Sverige är uranbrytning förbjudet. Vi importerar vårt uran från andra länder som tex Uzbekistan där vi slipper se förödelsen.
För ett (1) kilo kärnbränsle krävs att ca 1,5 miljoner ton malm grävs fram och krossas. Det är lika mycket som en kub med 80 meters sida vilket kan jämföras med Stockholms stadshus som är 100 meter högt.
Det uran (bränslet) som finns räcker för övrigt bara i 40-70 år.
Enligt Naturskyddsföreningen är uranbrytning en mycket miljöfarlig verksamhet. Uran är i sig mycket giftigt och i brytningen uppstår stora mängder radioaktivt restmaterial som riskerar att läcka ut i vattendragen. Uranbrytning är en allvarlig hälsofara för både gruvarbetare och lokalbefolkning. Dessutom är frågan om avfallshantering inte löst.
2) Ingen kan stoppa eller på annat sätt åtgärda en kärnkraftsolycka
om en härdsmälta skulle inträffa. Det händer inte i Sverige, säger du. Jodå, det kan mycket väl hända. Så sent som 2006 slogs tolv säkerhetssystem i Forsmark ut av ett enda fel. En enskild tekniker räddade oss från en kärnkrafsolycka med härdsmälta den gången.
- Det var bara tur att det inte slutade i en katastrof värre än Tjernobyl, säger Lars-Olov Höglund fd konstuktionschef på Forskmark.
För fyra år sedan blev personal på Forsmark nedsprutade med radioaktivt reaktorvatten. Och så sent som i januari 2022 sågs främmande drönare kretsa över Forsmark. Vårt försvar lyckades inte ens identifiera dem. Läs om det här och här.
Allvarliga incidenser inträffar ständigt i våra kärnkraftsverk. Det är bara frågan om när vi alla direkt kommer att drabbas av radioaktiva utsläpp.
Om till exempel Putin skulle vilja förstöra Stockholm så bombar han helt enkelt bara Forskmark. Vill han förstöra hela landet så tar han de andra kärnkraftverken också. Han behöver inte ens bomba. Alla verken ligger vid kusten. En ubåt fixar landets kärnkraftsverk på ett litet kick.
- Det händer inte här, säger du.
Men vi har sett i Ukraina hur han gör. Putin är ett livs levande bevis på illasinnade dårars existens.
Kärnkraftverket i Tjernobyl var det första han tog när han gick in i Ukraina. Gissa varför! Strax därpå tog han även Zaporizjzja som är Europas största kärnkraftsverk med sex reaktorer i drift.
Putin behöver inga kärnvapen för att ödelägga världen. En helt vanlig bomb i Zaporizjzja och Europa är förstört. Ska vi verkligen göra oss så sårbara?!
3. Det existerar inga metoder att rena vatten, jord och luft från radioaktivitet
som sluppit ut. Bland kanske 25 olika radioaktiva ämnen som förorenar världen efter en kärnkraftsolycka är kanske Strontium-90 och Cesium-137 (med halveringstider på 29 respektive 30 år) de mest kända.
Det tar 600 år innan dessa dödliga ämnen har försvunnit. Räkna själv och se. Och vad sägs om Plutonium-239 som har en halveringstid på 24 100 år. För att inte tala om Uran-235 och Uran-238 med halveringstider på 710 miljoner år respektive 4,5 miljarder år.
Svenska myndigheter ger ut ett antal foldrar om hur sanering ska gå till efter en kärnkraftsolycka. Man invaggar befolkningen i falsk trygghet. Det är nämligen samma metoder som förvirrade ryssar använde efter Tjernobyl 1986. Det kommer inte att fungera i framtiden heller.
Det finns inga tillåtna gränsvärden som är ofarliga
när det gäller radioaktivitet.
Varje dos är en överdos!
Och varje dos du får i dig accumuleras i din kropp!
Många bäckar små kan alltså få bägaren att rinna över...
Jag ser av svenska myndigheters skrifter som jag länkat till här, att man som regel bara nämner radioaktivt Jod-131, Cesium-134, Cesium-137 och Strontium-90 med en halveringstid på 8 dagar respektive 2, 30 och 29 år.
Det är att lura befolkningen.
Plutonium-239 har en halveringstid på 24100 år. Det uran som finns i naturen består till 0,71 procent av uran-235. Resterande del är uran-238 och uran-234. Uran-235 har en halveringstid på 710 miljoner år.
För att bara nämna några av de omkring 25 olika radioaktiva ämnen som släpptes ut ur reaktor 4 i Tjernobyl. Ca 5% av dem fördes med vindarna till Sverige. Det är fortfarande mätbart i såväl naturen som i vilda djur och då främst vildsvin.
4. Det existerar inga säkra behandlingsmetoder mot så kallad strålsjuka eller till människor och djur som drabbats av strålning av varierande grad i samband med en kärnkraftsolycka. Skulle en sådan inträffa tvingas sjukvården experimentera. Det gäller offren själva men även kommande generationer.
5. Fjärde generationens kärnkraftsverk ingen tröst. Ivriga kärnkraftsförespråkare talar sig i dag varma för vad som kallar fjärde generationens känkraftsverk som ska drivas med återvunnet dvs upparbetat kärnbränsle (tex Mox) och få ett mer lätthanterligt radioaktivt avfall. Det här är att leka med elden. Den inte minst för omvärlden våghalsiga processen av kärnbränslecykeln kan lika gärna ge en produkt avsedd att ladda kärnvapen. Vad gäller slutförvaringen förkortas tiden till ett par århundraden i stället för årtusenden. En klen tröst för framtidens ättlingar.
Hela världen försöker hitta ett sådant. Det går framåt, påstår man, men än har ingen funnit någon säker lösning. Absolut ingen vet vad som kommer att hända i slutna bergrum om kanske hundra eller två hundra år. För närvarande satsar man på att förvara avfallet i - vatten! Det ämne som är förutsättningen för liv på jorden. Håhåjaja så smart...
Kärnkraft är ungefär lika säkert och vetenskapligt underbyggt som att operera in plaststrupar i människor och hoppas att det ska fungera. Risken är överhängande att patienten dör...
För att inte tala om vilket säkerhetsrisk ett kärnkraftsverk är!
Det visar inte minst Rysslands krig i Ukraina där man började med att ockupera Tjernobyl. Sju bussar med strålsjuka soldater fick småningom fraktas bort därifrån till specialsjukhus i Vitryssland. Man måste fråga sig varför ryssarna lämnade tillbaka kärnkraftsverket till Ukraina. Här ligger minst en hund begraven. Det finns faktiskt ingenting som säger att de inte har minerat kärnraftverket - som de gjort i Zaporizjzja - innan de drog - fördigt att sprängas i luften vid lämpligt tillfälle.
Därefter har man också ockuperat Europas största kärnkraftsverk i Zaporizjzja med sex aktiva reaktorer, en anläggning som nu är minerad färdig att sprängas i luften och där strider i detta nu pågår. En kärnkraftsolycka här kan förstöra hela Europa beroende på vart vindarna blåser.
Och det finns absolut ingenting som säger att Putin inte tar Forsmark, Ringhals och Oskarshamn nästa gång. Kärnkraftsanläggningar är en uppenbar risk för total ödeläggelse för all framtid oavsett var de anläggs. Vi måste därför avstå från den typen av kraftkällor.
Aftonbladet 1 aug 2022
Ryska knepet: skjuter raketer från kärnkraftverket
Ryssland använder Europas största kärnkraftverk för att skjuta raketer mot Ukraina, skriver The New York Times. På så vis kan ukrainska styrkor inte svara på attackerna. – Att använda ett sådant objekt som sköld är väldigt farligt, säger Oleksandr Sayuk, borgmästare i närliggande staden Nikopol.
Det misstänks vara Vladimir Putins egentliga mål för
kärnkraftverket i Zaporizjzja.
Explosionerna är en del av planen.
Det är en situation mänskligheten aldrig tidigare stått inför.
Krig och strider kring ett kärnkraftverk.
Och inte vilket kärnkraftverk som helst, det finns sex reaktorer i kärnkraftverket intill staden Enerhodar, det största i Europa. Två av dem är i drift för tillfället.
Ryska trupper tog kontrollen över kärnkraftverket i mars efter att kortvarigt ha beskjutit några byggnader på området. Även det något som aldrig inträffat förr.
Men den el som produceras där går via elledningar väster- och söderut till Ukraina.
Cirka 20 procent av landets elförsörjning kommer från Zaporizjzja.
Och det är vad Ryssland vill ändra på. Det är i alla fall vad företrädare för Ukraina och internationella kärnkraftsexperter anser pågå. Och fler anställda vid kärnkraftverket håller med.
Wall Street Journal har talat med flera av dem. Dessa augustiveckor har varit extra dramatiska, med flera explosioner inne på kärnkraftverkets område.
Rätten till hur mycket el som helst vid varje tidpunkt på varje plats finns inte och behövs inte. Konsumenterna och företagen är klokare än så, skriver Wolfgang Ranke.
Den 28 juni berättades i SVT:s Rapport att Vattenfall undersöker möjligheten att bygga två SMR (små modulära reaktorer) vid Ringhals. I bakgrunden visades en schemaritning av en BWRX-300 reaktor. BWRX-300 är en SMR från Hitachi med en elektrisk effekt på 270-290 megawatt som har kommit relativt långt i utvecklingen. 2028 hoppas man att det kan finnas en. Reaktorn har ett passivt nödfallskylsystem och kan därför räknas som generation III-reaktor. För att ersätta en hittills vanlig reaktor behövs fyra BWRX-300.
I alla andra hänseenden är reaktorn konventionell: Den producerar lika mycket avfall per producerad kWh, utnyttjar energiinnehållet i bränslet lika dåligt och behöver anrikad uran som bränsle. Den är ingen bridreaktor som omvandlar uranisotopen U-238 till klyvbart material och den kan inte omvandla transuraner till kortvarigt strålande atomsopor. Den är lika problematiskt som konventionella reaktorer.
Men kan den producera billig el?
Fram tills nu har reaktorerna blivit allt större. Anledningen är att större enheter producerar el billigare än mindre. Detta kallas för "scale effect" och gäller inte bara kärnreaktorer. Som väsentlig fördel med SMR anses att de ska kunna produceras i serie i en fabrik och sedan transporteras helt eller i få delar till uppställningsplatsen. Serieproduktionen ska göra dem billigare.
Tyska Öko-Institut har gjort en omfattande undersökning av alla SMR-koncept som hittills funnits i världen. De försökte även uppskatta hur serieproduktion kan minska elpriset och kom fram till att det behövs en produktion av flera tusen (!) enheter av samma modell för att detta ska leda till billigare el än från stora reaktorer.
Och så måste man komma ihåg att el från nya stora reaktorer just nu uppskattas att kosta ungefär tre gånger priset för el från ny vind- eller solkraft.
Det känns helt omöjligt att kärnkraft någonsin kan konkurrera ekonomiskt med förnybara källor.
Medan vind och sol är gratis är uran inte det.
Malm med hög uranhalt är i stort sett förbrukad och man måste använda malm med all lägre halt.Uran blir därför allt dyrare och eftersom uranbrytning och bearbetning är en ytterst smutsig process som förbrukar mycket fossil energi ökar hela tiden koldioxidutsläppen per kWh från kärnkraft.
Vinden blåser inte och solen skiner inte alltid. I ett elsystem med mycket vind och sol måste det finnas möjligheter att utjämna produktionen eller att anpassa förbrukningen. Dels kan detta åstadkommas genom att använda vattenkraft som reglerkraft, dels genom att koppla ihop elsystemet över stora områden, dels genom att förskjuta förbrukningen till tider med god tillgång och dels genom att lagra energi t ex i form av vätgas.
Alla möjligheter används och utvecklas just nu. Eftersom vind- och solel är så pass billiga finns marginal för det. Rätten till hur mycket el som helst vid varje tidpunkt på varje plats finns inte och behövs inte. Konsumenterna och företagen är klokare än så.
Det finns en allmän uppfattning att om man arbetar med en fråga så kommer man så småningom att lösa den. Men detta gäller inte alla frågor. Ibland visar sig bara nya frågor när man har löst en på vägen. Ibland verkar det bli en Pandoras ask: Lyfter man locket tränger det fram problem efter problem. En sådan fråga är kärnkraften. Jag förstår inte varför vissa inte kan släppa den.
Gå inte i kärnkraftsfällan. Det finns bättre alternativ.
Uranbrytning och anrikningen av uran är energikrävande. Det gör att denna energikälla inte är koldioxidfri, skriver teknologie doktor, Göran Bryntse. Det tyska Öko-institutet har med hjälp av livscykelanalyser kommit fram till att kärnkraft orsakar utsläpp av växthusgaser som motsvarar 64 gram koldioxidekvivalenter/kWh.
Räknat på nuvarande svensk kärn-kraft, cirka 65 TWh, motsvarar det utsläpp på totalt 4 miljoner ton koldioxid per år, runt 7 procent av hela Sveriges utsläpp av växthusgaser. Det beror bland annat på att både uranbrytningen och urananrikningen är energikrävande. Anrikningsanläggningen i Kentucky, USA, drivs exempelvis av två kolkraftverk om 1 000 MW vardera.
De enorma kylvattensutsläppen från kärnkraften på grund av dess dåliga verkningsgrad leder dessutom, enligt ryska forskare, redan nu till en miljöskadlig uppvärmning av Östersjön med förvärrad algblomning som följd. Denna så kallade termiska nedsmutsning påverkar också klimatet, enligt professor Bo Nordell i Luleå.
Kärnkraften är således ingalunda klimatneutral. Forsmark och Oskarshamn släpper ut flera tusen gånger mer radioaktivitet än motsvarande ryska kärnkraftverk Sosnovij Bor som ligger utanför S:t Petersburg.
Östersjön är världens mest radioaktiva hav och de svenska kärnkraftverken är i dag de största utsläppskällorna. Talet om den relativt rena svenska kärnkraften klingar därför ihåligt, i verkligheten är det tvärtom. Radioaktiviteten hos fisk som fångats vid den svenska Östersjökusten är nu nästan uppe i 300 Bequerel per kilo.
De svenska kärnkraftverkens skydd mot terrorister är också undermålig, vilket påpekats av Miljödomstolen och Foi. Säkerhetskulturen i kärnkraftsindustrin är som helhet oroväckande dålig i Sverige, vilket är en orsak till de återkommande incidenterna vid svenska kärnkraftverk.Forsmarkshändelsen visade att Statens Kärnkraftsinspektion, SKI, inte har säkerhetsläget under kontroll.
Dess kontroll av säkerheten försämras också av vänskapen med kraftindustrin. Ett väl motiverat förslag är därför att komplettera SKI med en internationellt sammansatt oberoende expertgrupp, som har till uppgift att regelbundet granska säkerheten vid kärnkraftverken.
Kärnkraften lämnar efter sig ett högaktivt avfall som är livsfarligt i minst 100 000 år och som inte går att slutförvara på ett säkert sätt.
KBS-metoden, som den svenska kärnkraftsindustrin förordar, ska lagra avfallet i grundvatten 500 meter ner under Oskarshamn och Östersjön.
Metoden är inte värd att ta på allvar som ett slutförvar. En bättre metod är DRD-metoden, Dry Rock Deposit, lanserad av seismologexperten docent Nils-Axel Mörner. Metoden möjliggör dess-utom återtagbarhet om något oförutsett skulle hända de närmaste 100 000 åren, som en istid eller jordbävningar. I anslutning till istiden för cirka 10 000 år sedan drabbades Sverige av många stora jordbävningar.
Hållbara energislag, som solenergi och vindkraft är på stark teknologisk och ekonomisk frammarsch, liksom bio-energin. Inom de närmaste åren kommer dessa alternativ sannolikt att vara kommersiellt tillgängliga i så stor utsträckning att vår kärnkraft blir onödig. Sverige bör samtidigt satsa på effektiv energianvändning.
En tredjedel av Sveriges elförbrukning kan faktiskt sparas bort med energisnål teknik.
Göran Bryntse teknologie doktor,
Ordförande i Folkkampanjen mot kärnkraft/kärnvapen
Slutligen,
Missa inte dessa herrar som i en kanonbra text verkligen säger Sanningen!
.jpg)
.jpg)
