Visar inlägg med etikett Pär Ström. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pär Ström. Visa alla inlägg

torsdag 15 november 2012

Det hade varit hederligare att erkänna att de hade fel...


Hoppas du håller ditt löfte,
Pär Ström!
I förra veckan fick vi se Pär Ström gnälla i Debatt och kalla sig mobbad. Ja, så illa behandlad hade han minsann blivit av framför allt kvinnliga journalster att han aldrig mer ska debattera genusfrågor offentligt.
Tack för det, säger jag.
Kan vi verkligen lita på det?

Pär Ström har hela tiden varit ett högst osannolikt ogräs i debatten. En tistel, om man så vill. Absolut ingen utom möjligen Billing är så felnavlad i genusfrågor som just Pär Ström. Det har han visat inte minst genom sina lika märkliga som obehagliga böcker som alla går ut på att män är det minsann synd om. De är mycket mer förtryckta än kvinnor, envisas han.

Vad i all världen har gjort honom så totalt felorienterad i verkligheten? De enda han tilltalat med sina drapor är papparättshaveristerna som inte heller har hittat rätt i tillvaron och rättssystemet utan seglar på i sin enfald utan möjlighet att hitta rätt.

Debattredaktionen tycker uppenbarligen att Pär Ström är bra tv fast han egentligen inte borde släppas fram i media överhuvud taget.
Jag hade heller tänkt beröra ämnet. Han är helt enkelt inte värd det. I dag skriver emellertid en av mina favoriter, den alltid så kloke kulturjournalisten Andreas Ekström på Sydsvenskan, följande i tidningen Journalisten:

Andreas Ekström
Det har nu i olika nyhetsartiklar hetat att den stackars debattören Pär Ström har mobbats bort från offentligheten – underförstått av rabiata feminister och manshatare.
Låt mig då påpeka detta: Det som "jämställdisten" Pär Ström har utsatts för är inte huvudsakligen mobbning, även om det absolut förekommit, och givetvis är totalt förkastligt. Vad som har hänt är att han har torgfört åsikter som är illa argumenterade och saknar understöd av vetenskaplig empiri. Han har då fått kraftfulla mothugg av människor som har bättre argument och fakta på sin sida.
Detta är inte mobbning. Detta är öppen debatt. I en sådan prövas argumenten, varpå de befinns hållbara eller inte.
Jag har talat med Pär Ström någon gång i hans roll som "integritetsombudsman"; han sysslar ju inte bara med antifeminism. Han slog mig som en hyfsat skärpt och mycket vänlig person.
Just därför antar jag att de goda argumenten har bitit även på honom, att han någonstans i bakhuvudet börjar inse att hans världsbild och verkligheten inte är riktigt samma sak. Så om han är trött, så gissar jag att det finns en helt annan anledning än nätmobbning till det.
För en tänkande människa är det nämligen betydligt mer tröttsamt att gradvis tvingas inse: Jag hade i allt väsentligt fel i sak.

Jag kan bara säga tack!
Det känns oerhört bra att du, Andreas, satte ord på vad vi alla vet är sant.
Det konstiga och närmast skämmiga är att inga andra män har gjort det. Det är ju så självklart.


Sanningen, som sagt.
Tistel
Och nu har NoBoyToy meddelat att hennes/hans blogg läggs ned. Ja, så är det. Somliga menar nu att hon kanske är en han, även om jag personligen har svårt att tro det.
- Vill man skapa hat mot feminister i synnerhet och kvinnor i allmänhet på nätet är förstås bästa sättet att driva just en blogg som NoBoyToys, säger en vän i ett mail. Vad vet man om sina anonyma medmänniskor egentligen? Ingenting faktiskt.

NoBoyToy har hela tiden kallat sig feminist vilket inte alltid har varit positivt för andra kvinnor. Hon har väckt hat och avsky bland papparättshaveristerna och det har ibland gått ut över andra. Särskilt när hon har beskrivit sex mellan man och kvinna som att män enbart r-ar av sig i kvinnors kroppar har det känts tungt. Det har inte direkt känts som ett kvinnligt sätt att uttrycka saken. Hon har oftast haft rätt i sak - och jag har verkligen gillat hennes civilkurage - men visst har hon tvingat mig att då och då blunda med åtminstone ena ögat.

Så dök Leroy upp och No BoyToy blev som förbytt. Debatten startade här där den på hans initiativ uteslutande handlade om hans uppförande visavi hustrun och älskarinnan. Den som gång på gång envist ledde in diskussionen på hans vårdnadstvist var just NBT. Det kan vem som helst konstatera. Det och hans förfärliga mail till mig om älskarinnan ledde till att jag stängde kommentarsfältet. Särskilt som jag såg att NBT och Leroy hade bildat par och i samförstånd diskuterade hans vårdnadstvist i hennes blogg. Då kunde ju diskussionen i sin helhet lika gärna bedrivas där. 
En tvist kan INTE debatteras
från enbart den ena partens
horisont. 
Debatten hos NBT kom uteslutande att handla om själva vårdnadstvisten. Den fd älskarinnan förtalades gränslöst medan mina och andras spekulationer om både ditt och datt förvandlades till "sanningar" som vi minsann skulle stå till svars för. Alltihop gick ut på att friförklara Leroy från allt eget ansvar och att ohejdat smutskasta fd älskarinnan.

Plötsligt sågs en papparättshaverist frekventera bloggen. Motståndet blev stort och omfattande. Vad annars? Hon hade ju fel. Och fast hon gång på gång blev överbevisad om detta, stod hon hårdnackat på sig. Jag vet inte om det är ett karaktärsdrag vi tidigare inte har sett eller något annat obegripligt. Man ska självklart kunna ha olika åsikter och ändå respektera varandra. Dessvärre blev det inte så och till sist flydde debattörerna. 

Och nu lägger hon alltså ner!
För att i stället omhuldas av papparättsrörelsen. Det går inte ens att kommentera i bloggen vilket gör åtminstone mig väldigt besviken. Man hade ju velat säga hej och tack för god match eller nåt. Vad var det som hände? Vem var hon egentligen? Vilken agenda hade hon? Dyker hon upp någon annanstans nu under annat namn? Här kan hon ju knappast fortsätta med mindre än att hon åtminstone uttalar någon slags respekt för andras åsikter. Det förstår jag mycket väl. Men det förändrar inte saken. Att hon lägger ner är verkligen synd. Varför?

Daddy är tydligen också på väg att kasta in handduken att döma av ett antal kommentarer under föregående inlägg. Så jag tog mig en titt och såg att nu blir det bok. Bra! Det har jag sagt hela tiden att han bör göra.
Fredlös, ska den tydligen heta.
Snacka om att missa målet redan i titeln.
Rättslös hade kanske varit mer korrekt.
Nu tigger han pengar. Som vanligt vill han att andra ska försörja honom. Men det går säkert bra.
Lycka till, säger jag med hänvisning till rubriken.

torsdag 8 mars 2012

Lämna AB:s kampanj i fred. Dödsorsak: Kvinna har ingen manlig motsvarighet.



Pär Ström,
Med bästa välvilja...

Det är sällan jag läser ditt dravel men Fittstim gjorde mig uppmärksam på ännu ett i raden av tokinlägg på din sida nämligen ”Dödsorsak: Man” som tycks vara någon slags travestering på Aftonbladets serie ”Dödsorsak: Kvinna”.
Jag kan inte låta bli att undra hur du har blivit så förblindad av kvinnohat. Du är trots allt född av en kvinna. Du hade inte ens funnits till utan en kvinna. Är det kanske just det som stör dig? Hur kan du och dina medlöpare så kapitalt ha förlorat förmågan till empati? Du borde inte få vara talesman i så kallade genusfrågor. Som sådan bör du förhålla dig neutral. 
Jag antar att jag bör tycka väldigt synd om er.
Övertygad om att jag argumenterar för döva öron ska jag åtminstone försöka bemöta några av dina värsta grodor. 
”Dödsorsak: Kvinna” handlar inte om mord på kvinnor vilka som helst.
”Dödsorsak: Kvinna” handlar om kvinnor som blivit mördade på grund av kön, alltså av män de har eller har haft en kärleksrelation med.
Du tycks se företeelsen som en gottispåse, något som är till fördel för kvinnor.
Det är det inte.
Följaktligen går det inte att skapa en motsvarighet för män bara för att du är som en avundsjuk femåring och vill ha samma godis.

Det finns inget motsvarande ”Dödsorsak: Man”
Du har inte skapat någon motbild.
Och du belyser verkligen inte ”den obelysta halvan av jämställdhetsfrågan”.
Du bara yrar och förvrider sanningen så att den passar en handfull rättshaverister – ofta till ren och skär lögn - präglad av uppenbar avundsjuka.
Om det inte får vara precis lika synd om dig och dina manskompisar - och helst mer - så ska det förbanne mig inte vara synd om kvinnorna heller hur mördade de än är.
Det är ditt sorgliga besked.
Varför ser ni er själva som någon slags offer?
Du har fel, Pär Ström.
Män mördas som regel av - män.
Män mördas inte - utom i absoluta undantagsfall - av en kvinna de har eller har haft en relation med.
Därför är jämförelsen omöjlig.
Kvinnor utgör som regel inget hot för män.
Män utgör alltid ett visst hot för kvinnor. Den vissheten tvingas varje kvinna leva med ständigt.


När män stupar i krig så har de blivit utkommenderade av krigsherrar = män.
Inte av kvinnor.
Den kvinna är inte född som frivilligt sänder ut sin man och sina söner i krig. Det är män som offrar såväl män som kvinnor hela tiden överallt. Så tag itu med männen, Pär Ström. Det är mansbranschen som är problemet.

Krigsherrar vill helt enkelt inte ha kvinnor i fält.
Ska vi straffas för det?
Krigsherrarna har goda skäl för det nämligen. Kvinnor är fysiskt klenare än män. De har en benägenhet att bli våldtagna, gravida, föda barn och amma. Och var tusan ska armén göra av alla nyfödda ungar om deras mammor måste ut och döda hela tiden? För att inte tala om att de blir som förbytta när de har ägglossning, mensvärk och slabbiga blödningar. Fint krig det skulle bli. Fred antagligen. Det är inte vad krigsherrarna vill. De vill se resultat i form av lemlästade pojkar, våldtagna kvinnor och väldigt mycket plågsam död. Vad är det för manlig egenskap, Pär Ström?


Du kallar dig jämställdist och vill ha rättvisa.
Fine!
När ska du klämma fram en unge och börja amma?
Kvinnor har alltid förstått att krig är meningslöst och eländigt. Varför förstår inte män det? Sverige har inte haft krig på 200 år. Ändå sitter du där, Pär Ström, och tycker synd om dig själv för att män tvingas göra värnplikten och löper en liten men dock risk för att tas ut i krig – av andra män. Inte av kvinnor.
- Varför i all världen ställer män upp på att bli soldater? Varför lägger ni inte bara ner vapnen, höjer fingret i luften åt generalen och går därifrån? Menar du att ni offrar er för kvinnor och barn? Är det inte i stället så att ni inte törs säga nej av rädsla för – andra män?!

Män dör inte som offer för kvinnor och barn
Ni i den så kallade mansbranschen brukar tycka att kvinnor haft det så bra medan de stackars männen har slitit ont och dödats i krig. Det är naturligtvis inte sant. När männen drog ut i krig slet kvinnor och barn väldigt, väldigt ont. Sanningen är att den lilla människan alltid har tryckts ned av de mer besuttna – männen. Samhället har alltid varit byggt av och för män. Kvinnor har alltid levt på undantag och det vill du och dina kompisar att vi ska fortsätta göra. Så att ni får känna er lite bättre och mer betydselsfulla än ni är. 
Sorry! Du lever i fel tidevarv.
Du får finna dig i att förlora fördelar tills du är bara jämställd. Där först upphör det.

En Lasse i ditt kommentarsfält kallar AB:s kampanj ”En “spottloska” i ansiktet på alla män som dött för att skydda och försörja sina familjer.”
Vad är det för dravel?
Så det är helt okej då att fega män mördar sina kvinnor!
För att män har mördats för länge, länge sedan på grund av andra män!
Men hallå!
Ni män som har döttrar bör tänka till lite här!
Eljest så bör ni inte ha några döttrar.
Mord är aldrig okej. Inte krig heller. Jag tycker att vi avskaffar bådadera. Okej?!
Nio av tio som dör i arbetsplatsolyckor är män, skriver någon i din blogg. Okej, män må ha de farligaste jobben. Frågan är varför. Det har alltid varit fritt fram för alla – män (inte kvinnor) - att bli skomakare, skräddare och bagare som är tämligen ofarligt. Man behöver inte bli gruvarbetare eller bygga höghus. 
Försök inte inbilla mig att de män som tar de farliga jobben gör det för kvinnornas skull. De gör det för att de själva vill och för att de tjänar bra. En undersköterska tjänar kanske 15 000:- per månad, en pilot i SAS tjänar det tiodubbla. Vem skulle inte vilja ha det jobbet? Självklart är det farligare men det ingår i kalkylen. Så nej, män väljer inte farliga yrken för att skydda kvinnorna. De väljer farliga yrken av eget intresse. Christer Fuglesang till exempel. Och Neil Armstrong. Inte sjutton åker de omkring i rymden för att skydda sina familjer.


Farliga uppdrag utförs av - män
Det roar mig att du drar in DC-3:an i dina vilsna teorier sedan du läst en bok. Detta för att visa att män är hjältar som dör på jobbet gubevars.

Du har uppenbarligen ingen koll på att kvinnor över hela världen i alla tider har dött när de fött barn. Det är knappast en hobby. Det är en del av vårt (obetalda) jobb inklusive förlust av alla sociala förmåner under tiden vilket resulterar i exempelvis lägre pension.
  
Kvinnor har i alla tider fött barn tills de dött varpå männen tagit sig nya fruar som fött barn tills de dött och så vidare.
Det är märkligt med det där. Allt sånt som graviditet och barnafödande räknas liksom inte i mansbranschen. Det är inte värt något. Det är något som kvinnor bara ska göra som service åt män verkar det som. Sorry! Där biter ni er i rumpan.
Vad gäller statistiken så vet man tämligen väl att det föds 51 procent pojkar och 49 procent flickor men att det rätt snart jämnar ut sig. Det antas ha att göra med att flera pojkar än flickor dör rätt tidigt. Man vet tämligen väl att män är våghalsigare än kvinnor och därför råkar ut för flera olyckor. Det behöver inte alltid vara för att de har tyngre och tuffare jobb eller för att de har offrat sig för kvinnor. Det kan lika gärna bero på att de i större utsträckning tar risker, oftare är fulla, bråkar och slåss.

Att fler män finns i riskyrken även ha andra orsaker. De är fysiskt starkare, behöver inte föda barn och kan därför göra karriär på ett annat sätt. De är mer karriärslystna och mer hungriga på att tjäna pengar. Särskilt viktigt är att tjäna mer pengar än frun. Ingenting är så knäckande för en man som en fru med högre lön. Det vet alla som har sett det på nära håll.
Men åter till DC-3:an.
Du skriver:
” Det var ju inte direkt någon slump att alla ombord var män. Detta här var ett farligt uppdrag, i gränslandet mellan militär verksamhet och underrättelsetjänst, när det kalla kriget var som kallast. Och när jobb är riktigt farliga vet vi ju alla hur könsfördelningen brukar se ut.”


Hjältemod eller dumdristighet
Jag vet inte hur man ska tolka dina formuleringar här. Ska man tolka dem som att kvinnor inte duger för farliga uppdrag eller ska vi kanske rent av konstatera fakta - att könsrollerna var sådana 1952. Gifta kvinnor hade närmast yrkesförbud i vad som ansågs vara manliga yrken. Det fanns ingen barnomsorg vilket tvingade kvinnorna att stanna i hemmet. Män kunde definitivt inte nedlåta sig till att vara hemma med barn. De kunde inte ens gå ut och gå med en barnvagn på den tiden. Så hur tycker du att vi ska tänka om detta? Hade du glömt att det var så eller kände du kanske inte ens till det? Hade tiden varit jämställd – vilket den inte ens är nu - så hade besättningen lika gärna kunnat vara kvinnlig. Det kanske rent av hade gått bättre då.
Du lägger ut bilder på de åtta försvunna ”hjältarna” som deltog i uppdraget ”i gränslandet mellan militär verksamhet och underrättelsetjänst”.
Men hallå!
Är det inte dags att ta bladet från munnen och säga som det är.
Besättningen är värda all heder men de var ute på spionageuppdrag för USA:s räkning. Det är inget att hymla om längre. Gränslandet du nämner är tämligen genomskinligt.
De kunde inte drömma om att ryssarna skulle skjuta ner dem. Exakt hur mycket de töjde på reglerna och kränkte ryskt territorium får vi aldrig veta men det är inte helt omöjligt att ryssarna hade fog för nedskjutningen. 
Var de åtta ombord i så fall hjältemodiga eller dumdristiga?
Vad tror du att kvinnor hade gjort i  samma situation? Varit mindre modiga? Det tror inte jag. Men de kanske hade varit lite mer försiktiga.
Skamligt, Pär Ström!
Besättningen ombord på DC-3:an har fått ett hjältemodigt eftermäle och det ska de  ha. Det är gott och väl.
Deras familjer har emellertid behandlats illa. Mycket illa. De har levt i ett livslångt trauma mest på grund av svenska myndigheter. Så kom för all del inte och säg att dessa kvinnor och barn hade det bra. Det är nämligen inte sant. De var maktlösa offer från början till slut.
Du skriver.
Det finns en väldig symbolik i nedanstående bild, hämtad ur boken. Den visar hur en vigselring tillhörig en av besättningsmedlemmarna hittas i flygplansvraket. Symboliken ligger i att den manliga ringen har legat på havets botten i drygt 50 år, medan den kvinnliga motsvarigheten har suttit på en människa som fortsatt sitt vanliga liv. Det symboliserar skillnaden mellan mäns och kvinnors risktagande i samhället.
Kommer du att säga detta rakt i ögonen på änkan om du möter henne? Eller fegar du ur då? Tänk om hon läser din blogg! Du har faktiskt ingen aning om hur hon har haft det. Tycker du att hon ska ha dåligt samvete för att hon bar sin ring på ett levande finger? För att hon andades? Hur kan du, Pär Ström? Hela ditt resonemang är vämjeligt. 


Catalinaaffären
Du länkar till Catalinaffären men glömde nämna det plan – en Catalina - som några dagar efter DC-3:ans försvinnande gav sig ut att söka efter det. De blev också nedskjutna av ryssarna men överlevde mot alla odds. Jag är antagligen den enda journalist som har träffat dem alla tillsammans i modern tid. Och för varje gång fick jag veta mera. I motsats till dig har jag alltså min information från förstahandskällor.

Vi lever i en fantastisk del av världen. Sverige. Vi har det bäst av nästan alla och borde vara lyckliga och nöjda med det. Alla har samma chanser att förverkliga sina drömmar. Hur kan det komma sig att det här på nätet har samlats ett gäng missnöjda, grymt avundsjuka och ofattbart lättkränkta män som för sitt eget välmående absolut måste trycka ner och förnedra kvinnor? 
Varför, Pär Ström?
Vad är det för kick ni får av det.

Varför ens orka må illa av klappande kvinnohjärtan?
I stället för att tjura över att det i dag - den 8 mars - har dragits igång en kampanj för kvinnohjärtan – för att läkarna ska bli lika duktiga på kvinnohjärtan som på manshjärtan - så borde du glädja dig åt det. Vad är det för fel på dig som inte gör det? Även du måste rimligtvis ha någon någon med kromosomuppsättningen 46,XX som du bryr dig om. Eller? 

Om inte så får du väl bara tugga i dig att kloka kvinnor åtminstone försöker tillvarata dessa förhatliga könsvarelsers intressen – trots att du mår illa och blir 14 år på nytt. Om inte annat så kan du väl sända en tacksamhetens tanke till den kvinna som gav dig liv. Vi kvinnor har precis samma rättigheter och skyldigheter som du. Vi betalar också skatt. Vi omfattas också av lagen. Det är ingen skillnad = du och dina manskompisar är inte ett dugg bättre än någon kvinna.
Vad spelar det för roll att kampanjledaren kallar äldre män för gubbar? Det är inte troligt att hon menar din pappa som bara blev 49 år. Det är högst troligt att det tvärtom bara är ett glättigt tillrop. Vi kvinnor får ständigt finna oss i att kallas tanter och kärringar om inte värre. Är det verkligen något att hänga upp sig på, tycker du? Det är tragiskt att du förlorat en nära anhörig i hjärtinfarkt. Absolut. Men det har vi alla. Ingen har klarat sig undan det. Du är inte ett dugg unik, bara bitter, empatilös och väldigt trist.
Jag skulle vara oerhört tacksam om du ville vara så snäll och sluta skriva så mycket strunt och börja sprida lite glädje omkring dig istället.
Men det är väl att hoppas för mycket, antar jag.
Kvinnohat är uppenbarligen ditt livselixir.
Du har en hel blogg bara för det.
Känns det sunt, tycker du?  


Som auktoritet betraktad har Pär Ström inget förtroendekapital, visar det sig.
Tur det. Läs här den vetenskapliga totalsågningen av hans vidlyftiga påståenden.
Han bör därför inte ges något mediautrymme som syftar till opinionsbildning.


Svenska Dagbladet skriver
om specialsighten "Dödsorsak: kvinna" vilket är hedersamt eftersom en konkurrent, Aftonbladet, initierat den. Läs artikeln här.

Sanna Lundell skriver i AB:
Våld mot kvinnor är en människorättsskandal
Bland annat skriver hon om bland annat först om "Himmel" och sedan om "Helvete" dvs Pär Ström:

"GenusNytt, Pär Ströms absurda sajt där han för en idog kamp mot feminister som han menar är ett gäng manshatare som står för ­antijämställdhet och tycker att män är”en skock lata och egoistiska härskare som ­super, slår sina fruar och konspirerar i bastun om hur kvinnor bäst kuvas”. Jo, han skriver så i sin bok. Den här sajten är ett enda stort slag i ansiktet på alla kvinnor OCH män."

Läs hela krönikan här.


Det är så sant som det är sagt!