torsdag 22 mars 2012

Tack för den fina rosen...

...vem den än kom ifrån!

Den förgyller min dag...

måndag 12 mars 2012

Alla goda ting är tre...

Jag lägger in några klipp som ligger här på bordet och skräpar.
Jag vet helt enkelt inte var jag ska göra av dem.
Det är inte så lätt att svara på frågor när de plötligt ringer och man får dem.
Jag kan följaktljigen inte påstå att svaren är så väldans genomtänkta alla gånger.
Vad skulle ni ha svarat?


Expressen igår 11 mars 2012


Expressen 1 december 2011



Expressen 13 oktober 2011

fredag 9 mars 2012

torsdag 8 mars 2012

Kvinnor tjänar i snitt 2 376 000 kronor mindre än män...

Jag läser Sörmlands Nyheter...



"Män tjänar i genomsnitt 2 376 000 kronor mer än kvinnor"

Löneskillnaden mellan män och ­kvinnor är 14,3 procent. Det kanske inte låter som en enorm skillnad. Men per månad ­betyder det 4 400 kr mindre i plånboken varje månad för kvinnor. Per år blir skillnaden mellan ­kvinnor och män hela 52 800 kronor.

Under ett arbetsliv blir skillnaden ­beroende av det kön man fötts till hela 2 376 000 ­kronor. Ska det vara så i Sverige år 2012? Vill vi ­verkligen att våra döttrar rent statistiskt ska tjäna flera miljoner mindre för sitt arbete än våra söner?
På internationella kvinnodagen går Centerkvinnorna samman med ett stort antal fackförbund, partipolitiska kvinnoförbund och organ­isationer för att protestera mot den strukturella löneskillnaden mellan könen som i stort sett stått stilla de senaste 30 åren, i rörelsen ”15:51-Lön hela dagen!” Rörelsens namn hänvisar till den tid på dagen då kvinnor börjar arbeta gratis, jämfört med sina manliga kollegor (arbetsdag 8-17).
Läs hela artikeln här: http://www.sn.se/partibloggar/nykopingc/1.654524?blogPostAction=view_post&postingId=19.403390
 
 
Jag hinner tyvärr inte kommentera men det är - för jävligt helt enkelt!
Hur ska Per Ström och hans drabanter snacka bort det här då?

söndag 4 mars 2012

Alla mammor älskar bra pappor...

Det pågår en debatt om huruvida insemination på enastående kvinnor ska tillåtas eller inte. Hur diskussionen har uppstått har jag ingen koll på. Däremot har jag rätt bestämda åsikter i ämnet. Det är för mig en självklar rättighet för alla barn att ha två föräldrar vare sig de lever med dem eller inte. Att undanhålla barnet kännedom om en förälder ger definitivt upphov till livslång undran och inte sällan tärande trauman. Det vet alla vi som släktforskar och haft med saken att göra. Det är därför inte rätt i något läge att låta sig insemineras av anonym spermadonator. Barnet har ovillkorlig rätt till faderns identitet. Praktiska ting som om han ska betala underhåll eller ej är världsliga problem som kan göras upp genom kontrakt. Det är inte rätt att beröva en människa halva eller vid adoption hela sitt ursprung.

För kvinnor tickar den biologiska klockan. Vi föds med en depå av ägg och får inga nya. De åldras och efter 35 års ålder ökar risken för missbildningar. Hos män nybildas spermierna hela livet. Det mesta tyder därför på att de utan större problem kan reproducera sig hela livet. Orättvist? Ja, väldigt. Eller hur, Pär Ström & Co. Kan du inte skriva lite om det i din töntiga blogg?

Kvinnor bör med andra ord föda de barn de ska ha före 35 års ålder. Har hon inte funnit sin livspartner i tid eller har en kvinnlig sådan finns risk för en livskris. De flesta och kanske särskilt kvinnor vill trots allt ha barn. Inte alltid som någon slags ägodel utan av kärlek till själva livet. Det ligger i allas vår natur att reproducera oss. Tio procent av oss misslyckas vilket för många innebär livslång sorg.

Somliga löser problemet genom låta sig befruktas av någon kompis som ställer upp mot löfte om anonymitet. Homosexuella kvinnor gör ofta avtal med homosexuella män och tvärtom. Och så hjälps de åt med själva befruktningen till samtliga inblandades gemensamma förtjusning. Insemination kan följaktligen också vara motiverad förutsatt att barnet när det så önskar kan ta del av info om sin biologiske pappa. De kanske till och med kan utveckla ett vettigt umgänge. Det kan alltså aldrig bli frågan om uteslutning av män. Det är superviktigt att barn inte stympas genom att de berövas hälften av sitt biologiska arv.


För pappor är viktiga. I förlängningen precis lika viktiga som mammor. Förutsatt att pappor är pappor och inte bara någon slags biologisk funktion som kräver en massa rättigheter för egen del. Pappor står för hälften av rötterna och det är de som är viktiga. Om pappan inte fungerar så går ändå inte hans släkt och ursprung att ersätta. Inte för barnet.  

Att ha kännedom om det biologiska arvet kan till och med vara direkt livsavgörande. Om barnet föds med eller drabbas av en ärftlig sjukdom måste släkten kunna kartläggas medicinskt. Det kan också bli aktuellt med organtransplantation under livet. Om hälften av släkten då är okänd kanske man inte hittar någon lämplig donator vilket kan leda till för tidig död.

Det kan dessutom finnas ärftliga sjukdomar i pappans släkt att ge akt på, sjukdomar som kan bromsas om man känner till dem. Är man disponerad för att exempelvis få barn med Cystisk fibros, Downs Syndrom, blödarsjuka, dvärgväst eller annan ärftlig sjukdom är det en fördel att känna till det. Särskilt som flera ärftliga åkommor numera behandlas redan i moderlivet. Känner man inte ens till att man bär på anlaget är risken stor att diagnosen inte blir ställd förrän det är för sent.

För mig som har fostrat två barn till en totalt ointresserad pappa stod hans betydelse för barnen förfärande klar på ett tidigt stadium. Man kan jobba häcken av sig på alla sätt. Det går ändå inte att kompensera en förlorad förälder. Det går helt enkelt inte.

Man kan åstadkomma någon slags familj och täppa till de värsta bristerna men det är ungefär allt. Somliga kommer att nöja sig med det men förr eller senare kommer tankarna. Varför valde han bort mig? Och lidandet är livslångt. Det skulle förvåna mig om inte alla övergivna barn bär med sig ett stort svart hål av sorg och saknad som bara den saknade föräldern har en för varje dag som går krympande möjlighet att lappa ihop. Hur stort det är och hur ont det gör varierar men det finns där. Jag är den första att beklaga det.

Sen finns förstås pappor som faktiskt inte är någon tillgång för barnen. De kanske super och slåss, sitter i fängelse och gör dåliga saker. De ska barnen vara glada att de slipper umgås med. Saknade finns där ändå men ser annorlunda ut. Då saknar de en pappa som är trygg och bra, en sån där man kan göra kul saker med och som alltid ställer upp.

De allra flesta pappor är hur bra som helst. Jag älskar dem. Alla kvinnor älskar dem. Vilken sorg det är att mina barn inte fick en sådan pappa. Han verkade ju vara så bra. Synd att han spelade med dolda kort. Så mina barn fick ingen pappa. Jag kommer ihåg en kväll när de var fyra och sju år.
- Vi vill tala med dig mamma, sa Tvåan.
- Jaha?
- Vi vill faktiskt ha en pappa. Nu vill vi att du skaffar en…
Ettan höll med.
- Men det är inte så lätt förstår ni…
- Det är väl bara att gå ut på vägen och ta en!

Vi blev sambos med en väldigt bra pappa några år senare. Det var förstås toppen men de svarta hålen gick ändå inte att laga. Han är död nu om någon undrar. Cancern tog honom.

Dåliga pappor går alltså bort. Sådana som mammor och barn är rädda för inte minst. Pappor ska vara trygga. Det ligger i själva rollen. Pappor ska arbeta och försörja sina barn. Precis som mammor. Pappor och mammor ska se till att barnen får allt de behöver och lite till av trygghet i form av mänsklig sådan men även i form av bostader, mat och kläder. De ska med engagemang delta i barnens liv på dagis och i skola. De ska se till att de borstar tänderna, kammar håret samt sover och äter på regelbundna tider likaväl som de ska lära dem människors lika värde och uppmuntra till såväl flickor som pojkar till stordåd inom det de har fallenhet för. Pappor och mammor som inte fixar det är inga lämpliga föräldrar. Om inte den ena ställer upp och kompenserar för den som har brister så är regelrätt umgänge tveksamt, tycker jag. Föräldraskap innebär idel skyldigheter.  

Alla barn har emellertid rätt till hela sitt ursprung. En pappa som inte är något vidare som vårdnadshavare kan mycket väl bli en bra kompis i vuxenlivet. Och så har vi ju det här med rötter. Om pappa är knepig så kanske farmor, farfar, faster och farbror kan bli tillgångar i barnens liv. Precis som mormor, morfar, moster och morbror. Pappor utgör hälften av släkten helt enkelt. Hälften av rötterna. Dem har barnen rätt till även vid adoption och insemination.

Hur viktigt det är ser vi varje vecka i Tv4:s Spårlöst. Världen är full av människor som söker sina rötter. I Sverige är det mest adoptivbarnen som känner sig vilsna. Varför lämnade mina föräldrar bort mig? Man kan lätt konstatera att de allra flesta i första hand söker efter sin mor. Det bör få en och annan tanke att slå rot hos papparättsnissarna. Jag är övertygad om att de biologiska banden mellan mor och barn är absolut starkast. Det är mamman man ifrågasätter. Det innebär emellertid inte att pappor är mindre viktiga. Barn har rätt till båda. Hur spermierna kom på plats saknar betydelse.

Jag känner stor tvekan för papparättshaveristerna i den så kallade mansbranschen. Vad är de för slags pappor egentligen? Inget vidare, tycker jag. Flera är tveklöst rena rama katastrofen. Somliga ska inte ens vistas i närheten av barn. Släktskapet är emellertid viktigt. Det får man aldrig missa. Alla ska ha möjlighet att gräva fram sina rötter.

torsdag 1 mars 2012

En rysk nyhet på googelska...


Jag läste följande i en rysk tidning på morgonkvisten. Översatt till Googleska blev det så här. Ändå anar man en spännande komplott inför ryska valet.

Lyudmila Putin desperat för att förhindra sin make själv

Västerländska analytiker tror att Putin är förberett mig bomb. Blame - Det faktum att den nuvarande premiärministern är främmande för sin fru. Publicering av The Guardian skriver att medan Putin själv fullt förbereda valet, rykten om att Lyudmila Putin "gömda i ett kloster," är mycket skadligt för rykte presidentkandidat nummer ett. När allt ryssarna vill se bredvid deras ledare första dam, hedra de de traditionella värdena, i synnerhet familjen.

Spela mot Putin och ryktena om hans affär med Alina Kabaeva. Olga Kshyshtanovskaya, en expert på den ryska eliten, skriver att "alla typer av antaganden om vad Lyudmila Putin, gömd i ett kloster och är beläget i ett mycket miserabelt skick, mycket dålig effekt på rykte premiärministern." Däremot har Vladimir Putin upprepade gånger förklarat att hans hustru inte kommer att skiljas, har de en familj - lugn och ro.

Det var dock märkt att sista gången offentligt, var Lyudmila Putin närvarande intill sin make så mycket som hösten 2011. Det var under den ryska folkräkningen. Minns att efter rekordet kom på luften, märkte bloggare en onaturlig situation i hemmet av premiärministern och det faktum att mellan man och hustru - ett mycket ansträngt förhållande. Dock är pressen tyst om vad som egentligen händer mellan Vladimir Putin och hans fru. Västerländska analytiker tror att Putin nått en extrem grad av isolering och utanförskap även de närmast dig.