söndagen den 25:e mars 2012

Utnyttjade barn sviks i rättssalen...

Barnen som utsätts för sexövergrepp sviks i rättsalarna.
Brottet har låg prioritet, visar en rapport från barnombudsmannen, BO. Kränkande förhör, utdragna processer och vuxna som inte lyssnar på ropen på hjälp.

Hur fan är det möjligt?!


Tina Harr skrev följande artikel i gårdagens Expressen:

Emma, som egentligen heter något annat, polisanmälde sin pappa för sexuellt utnyttjande och våldtäkt mot barn, då hade det pågått i 13 år.
- Hela rättsprocessen tog fem år och var klar när jag var 18 år. Han blev inte fälld för brotten mot mig utan han blev fälld för barnpornografiskt innehav, säger hon till Sveriges Radios Ekot.
Emma är ett av 34 barn och ungdomar som ingått i Barnombudsmannens, BO:s, rapport som visar att barn som utsatts för våld och sexuella övergrepp inte är prioritet ett.
- En tjej sa till mig att anmäla var det bästa hon hade gjort och att gå upp i rättegång var det värsta hon hade gjort, det sammanfattar ju situationen rätt bra, säger barnombudsmannen Fredrik Malmberg.
Uppemot tio procent av alla flickor och omkring tre procent av alla pojkar har utsatts för sexuella övergrepp någon gång under sin uppväxt. Antalet drabbade barn blir betydligt högre om övergrepp som tafsande eller blottning inkluderas. För­övaren är ofta en släkting, bekant till familjen eller en förälder.

Att inte få upprättelse i form av en rättvis rättprocess riskerar att sätta ännu djupare sår i barnen, enligt Christina Citron, barnpsykiatriker med många års erfarenhet av barn och unga som utsatts för sexuella övergrepp.
- Att få upprättelse är en del i läkningsprocessen, och får man inte det gör det oerhört ont och känns som ytterligare ett svek att inte bli lyssnad på, eller tagen på allvar, säger hon.
Christina Citron menar att det inte går att se på ett barn att det har blivit utsatt för sexuella övergrepp och det finns inte heller några specifika symptom - därför är det extra viktigt att vara uppmärksam om ett barn verkar må dåligt på olika sätt.
- Alla former av våld och övergrepp, psykiska som fysiska, är oerhört allvarliga och sitter ofta i hela livet - och något som tyvärr är ganska vanligt förekommande. Man bör fråga barn hur de mår och vara extra uppmärksam om man märker att ett barn har dålig självbild.
Ett vanligt problem är att barnet ofta upplever sig som delaktigt både när det handlar om sexuella övergrepp och med andra former av trauman - det kan också minska chanserna att det berättar för vuxna runtomkring sig, menar Christina Citron.
- Att ett barn tänker "jag var inte tillräckligt snäll, därför fick jag en smäll" eller liknande, är jättevanligt. Och ju närmare barnet står förövaren, desto svårare blir det att berätta.

Sexuella övergrepp är ett brott där mörker­talet är stort och omkring åtta av tio polisanmälningar leder aldrig till åtal och bara en bråkdel av de fall som kommer upp i domstol leder till fällande domar.

BO:s tre förslag på förändringar i lagstiftningen handlar om tidigare upptäckt, bättre stöd och snabbare rättsprocess.
Först och främst anser BO att socialtjänsten bör reformeras, då den i dag upplevs som frånvarande, passiv och tandlös, och barntjänsten bör inrättas i kommunerna.
- Jag tror att man behöver vara mer proaktiv och marknadsföra sig på ett bättre sätt gentemot barn och unga. Sedan är jag intresserad av att titta på den norska modellen ("barnevernet" som funnits i många år), säger barn- och äldreminister Maria Larsson, KD.
Den andra punkten handlar om att man tycker att det ska införas obligatorisk kunskap om våld och anmälningsskyldighet i yrken där man möter barn eftersom våld och övergrepp kan pågå i många år utan att omvärlden ingriper.
- Det krävs kompetens i alla professioner som möter barn och jag har gett i uppdrag till socialstyrelsen att titta på vilka grupper som kan behöva en utökad kunskap för att våga se och våga agera och dessutom ta reda på hur vi sprider den kunskap som finns, om vi behöver ett nationellt kunskapscentrum är jag intresserad av att veta, säger Maria Larsson.
Sist men inte minst uppger BO att man bör lagstifta om en tidsgräns för barn­förhör, då det i dag bara finns rekommendationer.
Justitieminister Beatrice Ask, M, till Sveriges Radios Ekot:
- Det är viktigt att ärenden handläggs skyndsamt och det finns mer att göra på området. De synpunkter som BO nu lämnar ska jag naturligtvis se till att jag diskuterar med åklagarmyndigheten.
Runt 40 procent av landets åklagarkammare håller inte alltid den tidsfrist på två veckor för det första förhöret som i dag rekommenderas.
Statistik som kan vara miss­visande enligt Marianne Ny, över­åklagare vid utvecklingscentrum i Göteborg.
- Ibland handlar det om att barnet inte är tillgängligt när man tänkt att hålla ett förhör, att barnet är på skollov eller liknande, och det är inte så allvarligt som det framstår i rapporten, säger hon.

Det finns fler alarmerande siffror i rapporten. Var femte åklagarkammare har inte en åklagare närvarande vid barnförhör och en tredjedel av alla åklagarkammare tar aldrig in särskild expertis när det handlar om barn under sex år, trots att man alltid ska överväga det när det handlar om små barn.
- Drar du ut på tiden så finns det risk att barn glömmer och att förövaren hinner gömma undan bevis, tidsfaktorn är jätteviktig, säger Fredrik Malmberg.
Men Marianne Ny menar att de ärenden man tar upp i rapporten verkar vara exceptionella.
- Det är ovanligt och är inte representativt att det tar flera år att utreda brott mot barn och vi blir allt bättre på att hålla tidsfrister, säger hon.
Barn- och äldreminister Maria Larsson, KD, hävdar att det är självklart att hon inte ger ett uppdrag till BO om hon inte vore beredd att lyssna och att det finns alla skäl att ta vara på de förslag som ungdomarna själva lämnar.
- Jag tror att vi har väldigt mycket att göra för att förbättra den sociala barn- och ungdomsvården. Vi kommer att ge extra pengar till kommunerna för att utveckla just sociala barn- och ungdomsvården. 140 miljoner i år är öronmärkta till detta ändamål och 200 miljoner från och med nästa år och det är en varaktig höjning som kommer ligga kvar hos kommunerna, säger hon.

Staten ska göra allt som behövs för att skydda barnet, med hjälp av lagstiftning, administration och sociala skyddssystem. Så står det i barnkonventionen i alla fall. Något som bara vart femte barn har kännedom om, enligt en enkätundersökning bland 750 barn i årskurserna 5 och 8 genomförd av barnombudsmannen 2009.
Ett dåligt tecken, enligt Fredrik Malmberg, BO.
- En tjej som jag träffade berättade att hon blivit informerad om faran med rökning och tobak men aldrig något om var man kan vända sig om man utsätts för våld i hemmet. Att det är en rättighet att slippa växa upp med våld borde varje barn känna till, säger han.
Emma berättar för Sveriges Radios Ekot att när hennes pappa ställdes inför rätta för ett par år sedan upplevde hon att hon blev utsatt för ännu ett övergrepp.
Hon visste att det skulle visas barnpornografi men fick höra att hon skulle få gå ut.
- Men domaren bestämde att nu sätter vi i gång det här. Det var både tortyrporr och djurporr med små och lite större barn. De bilderna kommer aldrig försvinna ur mitt minne, säger hon.

http://www.kanal24.info/

http://fatou.se/2011/05/22/sexuella-overgrepp-pa-barn-i-varlden/

torsdagen den 22:e mars 2012

Tack för den fina rosen...

...vem den än kom ifrån!

Den förgyller min dag...

måndagen den 19:e mars 2012

Civilkurage. Sprid vidare!



News Voice i dag
International Trafficking Network for the Elite Revealed – Big Media refuses to Report

[Intro in Swedish: Den största försäljningssuccén genom tiderna för svensk litteratur är Stieg Larssons fiktiva millenniumtrilogi. Det är ironiskt eftersom den handlar om ett smutsigt trafficking-nätverk i Sverige som används och skyddas av samhällets toppskikt. Sedan en tid har ett internationellt traffiking-nätverk från verkligheten avslöjats. Det inkluderar också toppskiktet av makthavare, domstolsväsendet och politiker i England och USA samt andra länder.]

Video above shows Brian Gerrish’s reaction to the Judgement by the Royal Courts of Justice against Hollie Greig. Bill Maloney is asking the questions. Brian Gerrish is especially frustrated that BBC and other main media oulets won’t report on trafficking matters as soon as it involves the higher echelons of society. It’s the same situation in other countries.
”In almost every case of human trafficking for child sex slavery, court proceedings get shut down or diverted when a clear connection to the elite arises”, Jospeh Watson reports for Infowars a US non mainstream media channel.

måndagen den 12:e mars 2012

Alla goda ting är tre...

Jag lägger in några klipp som ligger här på bordet och skräpar.
Jag vet helt enkelt inte var jag ska göra av dem.
Det är inte så lätt att svara på frågor när de plötligt ringer och man får dem.
Jag kan följaktljigen inte påstå att svaren är så väldans genomtänkta alla gånger.
Vad skulle ni ha svarat?


Expressen igår 11 mars 2012


Expressen 1 december 2011



Expressen 13 oktober 2011

fredagen den 9:e mars 2012

torsdagen den 8:e mars 2012

Lämna AB:s kampanj i fred. Dödsorsak: Kvinna har ingen manlig motsvarighet.



Pär Ström,
Med bästa välvilja...

Det är sällan jag läser ditt dravel men Fittstim gjorde mig uppmärksam på ännu ett i raden av tokinlägg på din sida nämligen ”Dödsorsak: Man” som tycks vara någon slags travestering på Aftonbladets serie ”Dödsorsak: Kvinna”.
Jag kan inte låta bli att undra hur du har blivit så förblindad av kvinnohat. Du är trots allt född av en kvinna. Du hade inte ens funnits till utan en kvinna. Är det kanske just det som stör dig? Hur kan du och dina medlöpare så kapitalt ha förlorat förmågan till empati? Du borde inte få vara talesman i så kallade genusfrågor. Som sådan bör du förhålla dig neutral. 
Jag antar att jag bör tycka väldigt synd om er.
Övertygad om att jag argumenterar för döva öron ska jag åtminstone försöka bemöta några av dina värsta grodor. 
”Dödsorsak: Kvinna” handlar inte om mord på kvinnor vilka som helst.
”Dödsorsak: Kvinna” handlar om kvinnor som blivit mördade på grund av kön, alltså av män de har eller har haft en kärleksrelation med.
Du tycks se företeelsen som en gottispåse, något som är till fördel för kvinnor.
Det är det inte.
Följaktligen går det inte att skapa en motsvarighet för män bara för att du är som en avundsjuk femåring och vill ha samma godis.

Det finns inget motsvarande ”Dödsorsak: Man”
Du har inte skapat någon motbild.
Och du belyser verkligen inte ”den obelysta halvan av jämställdhetsfrågan”.
Du bara yrar och förvrider sanningen så att den passar en handfull rättshaverister – ofta till ren och skär lögn - präglad av uppenbar avundsjuka.
Om det inte får vara precis lika synd om dig och dina manskompisar - och helst mer - så ska det förbanne mig inte vara synd om kvinnorna heller hur mördade de än är.
Det är ditt sorgliga besked.
Varför ser ni er själva som någon slags offer?
Du har fel, Pär Ström.
Män mördas som regel av - män.
Män mördas inte - utom i absoluta undantagsfall - av en kvinna de har eller har haft en relation med.
Därför är jämförelsen omöjlig.
Kvinnor utgör som regel inget hot för män.
Män utgör alltid ett visst hot för kvinnor. Den vissheten tvingas varje kvinna leva med ständigt.


När män stupar i krig så har de blivit utkommenderade av krigsherrar = män.
Inte av kvinnor.
Den kvinna är inte född som frivilligt sänder ut sin man och sina söner i krig. Det är män som offrar såväl män som kvinnor hela tiden överallt. Så tag itu med männen, Pär Ström. Det är mansbranschen som är problemet.

Krigsherrar vill helt enkelt inte ha kvinnor i fält.
Ska vi straffas för det?
Krigsherrarna har goda skäl för det nämligen. Kvinnor är fysiskt klenare än män. De har en benägenhet att bli våldtagna, gravida, föda barn och amma. Och var tusan ska armén göra av alla nyfödda ungar om deras mammor måste ut och döda hela tiden? För att inte tala om att de blir som förbytta när de har ägglossning, mensvärk och slabbiga blödningar. Fint krig det skulle bli. Fred antagligen. Det är inte vad krigsherrarna vill. De vill se resultat i form av lemlästade pojkar, våldtagna kvinnor och väldigt mycket plågsam död. Vad är det för manlig egenskap, Pär Ström?


Du kallar dig jämställdist och vill ha rättvisa.
Fine!
När ska du klämma fram en unge och börja amma?
Kvinnor har alltid förstått att krig är meningslöst och eländigt. Varför förstår inte män det? Sverige har inte haft krig på 200 år. Ändå sitter du där, Pär Ström, och tycker synd om dig själv för att män tvingas göra värnplikten och löper en liten men dock risk för att tas ut i krig – av andra män. Inte av kvinnor.
- Varför i all världen ställer män upp på att bli soldater? Varför lägger ni inte bara ner vapnen, höjer fingret i luften åt generalen och går därifrån? Menar du att ni offrar er för kvinnor och barn? Är det inte i stället så att ni inte törs säga nej av rädsla för – andra män?!

Män dör inte som offer för kvinnor och barn
Ni i den så kallade mansbranschen brukar tycka att kvinnor haft det så bra medan de stackars männen har slitit ont och dödats i krig. Det är naturligtvis inte sant. När männen drog ut i krig slet kvinnor och barn väldigt, väldigt ont. Sanningen är att den lilla människan alltid har tryckts ned av de mer besuttna – männen. Samhället har alltid varit byggt av och för män. Kvinnor har alltid levt på undantag och det vill du och dina kompisar att vi ska fortsätta göra. Så att ni får känna er lite bättre och mer betydselsfulla än ni är. 
Sorry! Du lever i fel tidevarv.
Du får finna dig i att förlora fördelar tills du är bara jämställd. Där först upphör det.

En Lasse i ditt kommentarsfält kallar AB:s kampanj ”En “spottloska” i ansiktet på alla män som dött för att skydda och försörja sina familjer.”
Vad är det för dravel?
Så det är helt okej då att fega män mördar sina kvinnor!
För att män har mördats för länge, länge sedan på grund av andra män!
Men hallå!
Ni män som har döttrar bör tänka till lite här!
Eljest så bör ni inte ha några döttrar.
Mord är aldrig okej. Inte krig heller. Jag tycker att vi avskaffar bådadera. Okej?!
Nio av tio som dör i arbetsplatsolyckor är män, skriver någon i din blogg. Okej, män må ha de farligaste jobben. Frågan är varför. Det har alltid varit fritt fram för alla – män (inte kvinnor) - att bli skomakare, skräddare och bagare som är tämligen ofarligt. Man behöver inte bli gruvarbetare eller bygga höghus. 
Försök inte inbilla mig att de män som tar de farliga jobben gör det för kvinnornas skull. De gör det för att de själva vill och för att de tjänar bra. En undersköterska tjänar kanske 15 000:- per månad, en pilot i SAS tjänar det tiodubbla. Vem skulle inte vilja ha det jobbet? Självklart är det farligare men det ingår i kalkylen. Så nej, män väljer inte farliga yrken för att skydda kvinnorna. De väljer farliga yrken av eget intresse. Christer Fuglesang till exempel. Och Neil Armstrong. Inte sjutton åker de omkring i rymden för att skydda sina familjer.


Farliga uppdrag utförs av - män
Det roar mig att du drar in DC-3:an i dina vilsna teorier sedan du läst en bok. Detta för att visa att män är hjältar som dör på jobbet gubevars.

Du har uppenbarligen ingen koll på att kvinnor över hela världen i alla tider har dött när de fött barn. Det är knappast en hobby. Det är en del av vårt (obetalda) jobb inklusive förlust av alla sociala förmåner under tiden vilket resulterar i exempelvis lägre pension.
  
Kvinnor har i alla tider fött barn tills de dött varpå männen tagit sig nya fruar som fött barn tills de dött och så vidare.
Det är märkligt med det där. Allt sånt som graviditet och barnafödande räknas liksom inte i mansbranschen. Det är inte värt något. Det är något som kvinnor bara ska göra som service åt män verkar det som. Sorry! Där biter ni er i rumpan.
Vad gäller statistiken så vet man tämligen väl att det föds 51 procent pojkar och 49 procent flickor men att det rätt snart jämnar ut sig. Det antas ha att göra med att flera pojkar än flickor dör rätt tidigt. Man vet tämligen väl att män är våghalsigare än kvinnor och därför råkar ut för flera olyckor. Det behöver inte alltid vara för att de har tyngre och tuffare jobb eller för att de har offrat sig för kvinnor. Det kan lika gärna bero på att de i större utsträckning tar risker, oftare är fulla, bråkar och slåss.

Att fler män finns i riskyrken även ha andra orsaker. De är fysiskt starkare, behöver inte föda barn och kan därför göra karriär på ett annat sätt. De är mer karriärslystna och mer hungriga på att tjäna pengar. Särskilt viktigt är att tjäna mer pengar än frun. Ingenting är så knäckande för en man som en fru med högre lön. Det vet alla som har sett det på nära håll.
Men åter till DC-3:an.
Du skriver:
” Det var ju inte direkt någon slump att alla ombord var män. Detta här var ett farligt uppdrag, i gränslandet mellan militär verksamhet och underrättelsetjänst, när det kalla kriget var som kallast. Och när jobb är riktigt farliga vet vi ju alla hur könsfördelningen brukar se ut.”


Hjältemod eller dumdristighet
Jag vet inte hur man ska tolka dina formuleringar här. Ska man tolka dem som att kvinnor inte duger för farliga uppdrag eller ska vi kanske rent av konstatera fakta - att könsrollerna var sådana 1952. Gifta kvinnor hade närmast yrkesförbud i vad som ansågs vara manliga yrken. Det fanns ingen barnomsorg vilket tvingade kvinnorna att stanna i hemmet. Män kunde definitivt inte nedlåta sig till att vara hemma med barn. De kunde inte ens gå ut och gå med en barnvagn på den tiden. Så hur tycker du att vi ska tänka om detta? Hade du glömt att det var så eller kände du kanske inte ens till det? Hade tiden varit jämställd – vilket den inte ens är nu - så hade besättningen lika gärna kunnat vara kvinnlig. Det kanske rent av hade gått bättre då.
Du lägger ut bilder på de åtta försvunna ”hjältarna” som deltog i uppdraget ”i gränslandet mellan militär verksamhet och underrättelsetjänst”.
Men hallå!
Är det inte dags att ta bladet från munnen och säga som det är.
Besättningen är värda all heder men de var ute på spionageuppdrag för USA:s räkning. Det är inget att hymla om längre. Gränslandet du nämner är tämligen genomskinligt.
De kunde inte drömma om att ryssarna skulle skjuta ner dem. Exakt hur mycket de töjde på reglerna och kränkte ryskt territorium får vi aldrig veta men det är inte helt omöjligt att ryssarna hade fog för nedskjutningen. 
Var de åtta ombord i så fall hjältemodiga eller dumdristiga?
Vad tror du att kvinnor hade gjort i  samma situation? Varit mindre modiga? Det tror inte jag. Men de kanske hade varit lite mer försiktiga.
Skamligt, Pär Ström!
Besättningen ombord på DC-3:an har fått ett hjältemodigt eftermäle och det ska de  ha. Det är gott och väl.
Deras familjer har emellertid behandlats illa. Mycket illa. De har levt i ett livslångt trauma mest på grund av svenska myndigheter. Så kom för all del inte och säg att dessa kvinnor och barn hade det bra. Det är nämligen inte sant. De var maktlösa offer från början till slut.
Du skriver.
Det finns en väldig symbolik i nedanstående bild, hämtad ur boken. Den visar hur en vigselring tillhörig en av besättningsmedlemmarna hittas i flygplansvraket. Symboliken ligger i att den manliga ringen har legat på havets botten i drygt 50 år, medan den kvinnliga motsvarigheten har suttit på en människa som fortsatt sitt vanliga liv. Det symboliserar skillnaden mellan mäns och kvinnors risktagande i samhället.
Kommer du att säga detta rakt i ögonen på änkan om du möter henne? Eller fegar du ur då? Tänk om hon läser din blogg! Du har faktiskt ingen aning om hur hon har haft det. Tycker du att hon ska ha dåligt samvete för att hon bar sin ring på ett levande finger? För att hon andades? Hur kan du, Pär Ström? Hela ditt resonemang är vämjeligt. 


Catalinaaffären
Du länkar till Catalinaffären men glömde nämna det plan – en Catalina - som några dagar efter DC-3:ans försvinnande gav sig ut att söka efter det. De blev också nedskjutna av ryssarna men överlevde mot alla odds. Jag är antagligen den enda journalist som har träffat dem alla tillsammans i modern tid. Och för varje gång fick jag veta mera. I motsats till dig har jag alltså min information från förstahandskällor.

Vi lever i en fantastisk del av världen. Sverige. Vi har det bäst av nästan alla och borde vara lyckliga och nöjda med det. Alla har samma chanser att förverkliga sina drömmar. Hur kan det komma sig att det här på nätet har samlats ett gäng missnöjda, grymt avundsjuka och ofattbart lättkränkta män som för sitt eget välmående absolut måste trycka ner och förnedra kvinnor? 
Varför, Pär Ström?
Vad är det för kick ni får av det.

Varför ens orka må illa av klappande kvinnohjärtan?
I stället för att tjura över att det i dag - den 8 mars - har dragits igång en kampanj för kvinnohjärtan – för att läkarna ska bli lika duktiga på kvinnohjärtan som på manshjärtan - så borde du glädja dig åt det. Vad är det för fel på dig som inte gör det? Även du måste rimligtvis ha någon någon med kromosomuppsättningen 46,XX som du bryr dig om. Eller? 

Om inte så får du väl bara tugga i dig att kloka kvinnor åtminstone försöker tillvarata dessa förhatliga könsvarelsers intressen – trots att du mår illa och blir 14 år på nytt. Om inte annat så kan du väl sända en tacksamhetens tanke till den kvinna som gav dig liv. Vi kvinnor har precis samma rättigheter och skyldigheter som du. Vi betalar också skatt. Vi omfattas också av lagen. Det är ingen skillnad = du och dina manskompisar är inte ett dugg bättre än någon kvinna.
Vad spelar det för roll att kampanjledaren kallar äldre män för gubbar? Det är inte troligt att hon menar din pappa som bara blev 49 år. Det är högst troligt att det tvärtom bara är ett glättigt tillrop. Vi kvinnor får ständigt finna oss i att kallas tanter och kärringar om inte värre. Är det verkligen något att hänga upp sig på, tycker du? Det är tragiskt att du förlorat en nära anhörig i hjärtinfarkt. Absolut. Men det har vi alla. Ingen har klarat sig undan det. Du är inte ett dugg unik, bara bitter, empatilös och väldigt trist.
Jag skulle vara oerhört tacksam om du ville vara så snäll och sluta skriva så mycket strunt och börja sprida lite glädje omkring dig istället.
Men det är väl att hoppas för mycket, antar jag.
Kvinnohat är uppenbarligen ditt livselixir.
Du har en hel blogg bara för det.
Känns det sunt, tycker du?  


Som auktoritet betraktad har Pär Ström inget förtroendekapital, visar det sig.
Tur det. Läs här den vetenskapliga totalsågningen av hans vidlyftiga påståenden.
Han bör därför inte ges något mediautrymme som syftar till opinionsbildning.


Svenska Dagbladet skriver
om specialsighten "Dödsorsak: kvinna" vilket är hedersamt eftersom en konkurrent, Aftonbladet, initierat den. Läs artikeln här.

Sanna Lundell skriver i AB:
Våld mot kvinnor är en människorättsskandal
Bland annat skriver hon om bland annat först om "Himmel" och sedan om "Helvete" dvs Pär Ström:

"GenusNytt, Pär Ströms absurda sajt där han för en idog kamp mot feminister som han menar är ett gäng manshatare som står för ­antijämställdhet och tycker att män är”en skock lata och egoistiska härskare som ­super, slår sina fruar och konspirerar i bastun om hur kvinnor bäst kuvas”. Jo, han skriver så i sin bok. Den här sajten är ett enda stort slag i ansiktet på alla kvinnor OCH män."

Läs hela krönikan här.


Det är så sant som det är sagt!

Kvinnor tjänar i snitt 2 376 000 kronor mindre än män...

Jag läser Sörmlands Nyheter...



"Män tjänar i genomsnitt 2 376 000 kronor mer än kvinnor"

Löneskillnaden mellan män och ­kvinnor är 14,3 procent. Det kanske inte låter som en enorm skillnad. Men per månad ­betyder det 4 400 kr mindre i plånboken varje månad för kvinnor. Per år blir skillnaden mellan ­kvinnor och män hela 52 800 kronor.

Under ett arbetsliv blir skillnaden ­beroende av det kön man fötts till hela 2 376 000 ­kronor. Ska det vara så i Sverige år 2012? Vill vi ­verkligen att våra döttrar rent statistiskt ska tjäna flera miljoner mindre för sitt arbete än våra söner?
På internationella kvinnodagen går Centerkvinnorna samman med ett stort antal fackförbund, partipolitiska kvinnoförbund och organ­isationer för att protestera mot den strukturella löneskillnaden mellan könen som i stort sett stått stilla de senaste 30 åren, i rörelsen ”15:51-Lön hela dagen!” Rörelsens namn hänvisar till den tid på dagen då kvinnor börjar arbeta gratis, jämfört med sina manliga kollegor (arbetsdag 8-17).
Läs hela artikeln här: http://www.sn.se/partibloggar/nykopingc/1.654524?blogPostAction=view_post&postingId=19.403390
 
 
Jag hinner tyvärr inte kommentera men det är - för jävligt helt enkelt!
Hur ska Per Ström och hans drabanter snacka bort det här då?

söndagen den 4:e mars 2012

Alla mammor älskar bra pappor...

Det pågår en debatt om huruvida insemination på enastående kvinnor ska tillåtas eller inte. Hur diskussionen har uppstått har jag ingen koll på. Däremot har jag rätt bestämda åsikter i ämnet. Det är för mig en självklar rättighet för alla barn att ha två föräldrar vare sig de lever med dem eller inte. Att undanhålla barnet kännedom om en förälder ger definitivt upphov till livslång undran och inte sällan tärande trauman. Det vet alla vi som släktforskar och haft med saken att göra. Det är därför inte rätt i något läge att låta sig insemineras av anonym spermadonator. Barnet har ovillkorlig rätt till faderns identitet. Praktiska ting som om han ska betala underhåll eller ej är världsliga problem som kan göras upp genom kontrakt. Det är inte rätt att beröva en människa halva eller vid adoption hela sitt ursprung.

För kvinnor tickar den biologiska klockan. Vi föds med en depå av ägg och får inga nya. De åldras och efter 35 års ålder ökar risken för missbildningar. Hos män nybildas spermierna hela livet. Det mesta tyder därför på att de utan större problem kan reproducera sig hela livet. Orättvist? Ja, väldigt. Eller hur, Pär Ström & Co. Kan du inte skriva lite om det i din töntiga blogg?

Kvinnor bör med andra ord föda de barn de ska ha före 35 års ålder. Har hon inte funnit sin livspartner i tid eller har en kvinnlig sådan finns risk för en livskris. De flesta och kanske särskilt kvinnor vill trots allt ha barn. Inte alltid som någon slags ägodel utan av kärlek till själva livet. Det ligger i allas vår natur att reproducera oss. Tio procent av oss misslyckas vilket för många innebär livslång sorg.

Somliga löser problemet genom låta sig befruktas av någon kompis som ställer upp mot löfte om anonymitet. Homosexuella kvinnor gör ofta avtal med homosexuella män och tvärtom. Och så hjälps de åt med själva befruktningen till samtliga inblandades gemensamma förtjusning. Insemination kan följaktligen också vara motiverad förutsatt att barnet när det så önskar kan ta del av info om sin biologiske pappa. De kanske till och med kan utveckla ett vettigt umgänge. Det kan alltså aldrig bli frågan om uteslutning av män. Det är superviktigt att barn inte stympas genom att de berövas hälften av sitt biologiska arv.


För pappor är viktiga. I förlängningen precis lika viktiga som mammor. Förutsatt att pappor är pappor och inte bara någon slags biologisk funktion som kräver en massa rättigheter för egen del. Pappor står för hälften av rötterna och det är de som är viktiga. Om pappan inte fungerar så går ändå inte hans släkt och ursprung att ersätta. Inte för barnet.  

Att ha kännedom om det biologiska arvet kan till och med vara direkt livsavgörande. Om barnet föds med eller drabbas av en ärftlig sjukdom måste släkten kunna kartläggas medicinskt. Det kan också bli aktuellt med organtransplantation under livet. Om hälften av släkten då är okänd kanske man inte hittar någon lämplig donator vilket kan leda till för tidig död.

Det kan dessutom finnas ärftliga sjukdomar i pappans släkt att ge akt på, sjukdomar som kan bromsas om man känner till dem. Är man disponerad för att exempelvis få barn med Cystisk fibros, Downs Syndrom, blödarsjuka, dvärgväst eller annan ärftlig sjukdom är det en fördel att känna till det. Särskilt som flera ärftliga åkommor numera behandlas redan i moderlivet. Känner man inte ens till att man bär på anlaget är risken stor att diagnosen inte blir ställd förrän det är för sent.

För mig som har fostrat två barn till en totalt ointresserad pappa stod hans betydelse för barnen förfärande klar på ett tidigt stadium. Man kan jobba häcken av sig på alla sätt. Det går ändå inte att kompensera en förlorad förälder. Det går helt enkelt inte.

Man kan åstadkomma någon slags familj och täppa till de värsta bristerna men det är ungefär allt. Somliga kommer att nöja sig med det men förr eller senare kommer tankarna. Varför valde han bort mig? Och lidandet är livslångt. Det skulle förvåna mig om inte alla övergivna barn bär med sig ett stort svart hål av sorg och saknad som bara den saknade föräldern har en för varje dag som går krympande möjlighet att lappa ihop. Hur stort det är och hur ont det gör varierar men det finns där. Jag är den första att beklaga det.

Sen finns förstås pappor som faktiskt inte är någon tillgång för barnen. De kanske super och slåss, sitter i fängelse och gör dåliga saker. De ska barnen vara glada att de slipper umgås med. Saknade finns där ändå men ser annorlunda ut. Då saknar de en pappa som är trygg och bra, en sån där man kan göra kul saker med och som alltid ställer upp.

De allra flesta pappor är hur bra som helst. Jag älskar dem. Alla kvinnor älskar dem. Vilken sorg det är att mina barn inte fick en sådan pappa. Han verkade ju vara så bra. Synd att han spelade med dolda kort. Så mina barn fick ingen pappa. Jag kommer ihåg en kväll när de var fyra och sju år.
- Vi vill tala med dig mamma, sa Tvåan.
- Jaha?
- Vi vill faktiskt ha en pappa. Nu vill vi att du skaffar en…
Ettan höll med.
- Men det är inte så lätt förstår ni…
- Det är väl bara att gå ut på vägen och ta en!

Vi blev sambos med en väldigt bra pappa några år senare. Det var förstås toppen men de svarta hålen gick ändå inte att laga. Han är död nu om någon undrar. Cancern tog honom.

Dåliga pappor går alltså bort. Sådana som mammor och barn är rädda för inte minst. Pappor ska vara trygga. Det ligger i själva rollen. Pappor ska arbeta och försörja sina barn. Precis som mammor. Pappor och mammor ska se till att barnen får allt de behöver och lite till av trygghet i form av mänsklig sådan men även i form av bostader, mat och kläder. De ska med engagemang delta i barnens liv på dagis och i skola. De ska se till att de borstar tänderna, kammar håret samt sover och äter på regelbundna tider likaväl som de ska lära dem människors lika värde och uppmuntra till såväl flickor som pojkar till stordåd inom det de har fallenhet för. Pappor och mammor som inte fixar det är inga lämpliga föräldrar. Om inte den ena ställer upp och kompenserar för den som har brister så är regelrätt umgänge tveksamt, tycker jag. Föräldraskap innebär idel skyldigheter.  

Alla barn har emellertid rätt till hela sitt ursprung. En pappa som inte är något vidare som vårdnadshavare kan mycket väl bli en bra kompis i vuxenlivet. Och så har vi ju det här med rötter. Om pappa är knepig så kanske farmor, farfar, faster och farbror kan bli tillgångar i barnens liv. Precis som mormor, morfar, moster och morbror. Pappor utgör hälften av släkten helt enkelt. Hälften av rötterna. Dem har barnen rätt till även vid adoption och insemination.

Hur viktigt det är ser vi varje vecka i Tv4:s Spårlöst. Världen är full av människor som söker sina rötter. I Sverige är det mest adoptivbarnen som känner sig vilsna. Varför lämnade mina föräldrar bort mig? Man kan lätt konstatera att de allra flesta i första hand söker efter sin mor. Det bör få en och annan tanke att slå rot hos papparättsnissarna. Jag är övertygad om att de biologiska banden mellan mor och barn är absolut starkast. Det är mamman man ifrågasätter. Det innebär emellertid inte att pappor är mindre viktiga. Barn har rätt till båda. Hur spermierna kom på plats saknar betydelse.

Jag känner stor tvekan för papparättshaveristerna i den så kallade mansbranschen. Vad är de för slags pappor egentligen? Inget vidare, tycker jag. Flera är tveklöst rena rama katastrofen. Somliga ska inte ens vistas i närheten av barn. Släktskapet är emellertid viktigt. Det får man aldrig missa. Alla ska ha möjlighet att gräva fram sina rötter.

lördagen den 3:e mars 2012

Skicka Assange till USA!

Han har motvilligt skrivit sina memoarer, sägs det.
Hur går det till, undrar jag. Ska vi tro på uppgiften att förläggaren tryckte den mot Assanges vilja. Var den inte tillräckligt berömande måntro? En omvänd läcka alltså, som Expressens Thomas Mattsson skriver. Ja, varför inte. Och med tanke på min egen dåliga erfarenhet av ohederliga förläggare så är kanske han den fula fisken. Men det är samtidigt inte så troligt. Att göra något mot Assanges vilja verkar vara väldigt, väldigt farligt. Det inser vem som helst som följt nyhetsflödet.

Och nu har memoarerna recenserats av Nils Funcke som i mitt tycke uttrycker en rad mycket kloka reflektioner om denne minst sagt konspiratoriske och av sin grandiosa självuppfattning tämligen uppblåste person.  

Det är Julian Assange och hans Wikileaks mot resten av världen. USA vill ha honom på Guantanamo. Tidningar han samarbetar med är beredda att utdela "nådastöten". Bananrepubliken Sverige skulle sannolikt lämna ut honom till USA. Nära medarbetare som kritiserat hans sätt att driva verksamheten betraktas som renegater. Västerländska journalister kallas idioter medan franska sjuksköterskor ges epitetet fascister. Själv lever han självuppoffrande i kappsäck.”

Och:

Det är när han beskriver vad Wikileaks åstadkommit som boken känns engagerande. Eftersom Assange inte gör det finns det anledning att erinra om att tekniken i Wikileaks och svenska Radio­leaks må vara den starkaste länken i kedjan mellan källan och mottagaren. Men uppgifter ska inte bara befordras utan också anskaffas, kontrolleras och publiceras. Det kräver försiktighet och omdöme för att källan ska förbli anonym. 
Läs hela artikeln här.

Jag säker bara en sak: Bradley Manning, den amerikanske soldaten som är själva ur-läckan. Han är uppgiftslämnaren som Assange och Wikileaks har kastat åt vargarna, den person som alltså åstadkom vad de tar åt sig äran av. Jag är inte säker på att det var så snyggt gjort av 23-åringen men han gjorde det mot löfte att inte sluta som offerlamm. Assange tycks inte ha några skrupler vad gäller det. Ingen kommer till Bradley Mannings undsättning och några pengar till hans försvar lär enligt uppgift inte dyka upp.
Läs om Manning här.

Den 23-årige Manning tvingas vara vaken på bestämda tider, hans sömn övervakas. Avbrottet är en timmes ”motion”, också då iförd kedjor. Naturligtvis håller killen på att bli både galen och självmordsbenägen, vilket lett till ännu strängare restriktioner. Man har tagit ifrån honom glasögonen och han får inte ha andra kläder än underkläder.

Och:
Manning däremot befinner sig i Obamas USA, på något så slutet som en militärbas, utan kändisentourage och jävligt obekvämt inbäddad i det geopolitiska godtyckets rättsosäkerhet.
Men Manning är (om misstankarna stämmer) trots allt den som möjliggjorde att Julian Assange och Wikileaks alls hade något att läcka.
Utan Manning hade inte, exempelvis, svenska medier haft det material som beskrivits som en guldgruva att vaska nyheter ur.
Läs hela artikeln här
Passa också på att ta del av den här.  

Så kom Assange till Sverige och bar sig åt som ett riktigt drägg mot minst två kvinnor. Han blev juridiskt korrekt anmäld vad man än tycker om den saken. Han blev begärd utlämnad till Sverige för att stå till svars för sina egna gärningar.
Läs mina reflektioner här och här och här och här.

Vad händer?
Jo, för sanslöst dyra pengar omger han sig med ett band advokater som i stället borde föräras Bradley Manning. Den fege uslingen vägrar följaktligen att komma hit genom att för att som alla andra stå till svars för sina gärningar. Han marginaliserar och idiotförklarar de berörda kvinnorna (till de extrema kvinnohatarnas stora förtjusning) lyckas till och med påstå att Sverige i så fall skulle lämna ut honom till USA vilket är ett fullständigt orimligt påstående.
Läs även här.

Och när inte det hjälper honom börjar han hota (!) Sverige som nation genom att sprida grovt osant förtal om vårt land. Hemliga regeringsdokument ska offentliggöras, ambassader och konsulat blockeras av demonstranter och svenska företag utsättas för en internationell bojkottnings­kampanj.

Vem fan tror han att han är?!

- Utlämnas han fruktar vi för hans liv, det ska Sverige betala ett högt pris för, hävdar en person med insyn i Wikileaks.

Och:
Men flera av de åtgärder som listades i den Wikileaks-PM som Expressen fick se i december har sedan dess offentliggjorts eller redan blivit verklighet. Bland annat Assanges TV-intervjuer med internationella, USA-kritiska makthavare - och så sent som för några dagar sedan lanserades den propagandasajt som Assanges svenska PR-konsult Harald Ullman ligger bakom.

Av PM:n framgår också att Wikileaks planerar att starta ett stort forum bestående av journalister, jurister och människorättsgrupper och inleda en "upplysningskampanj".

- Jag har inga kommentarer till uppgifter som ni fått från källor. Men det är väl ganska självklart att personer som stöder Julian Assange kommer att vidta åtgärder, sa i går kväll Wikileaks talesman, Kristinn Hrafnsson, till Expressen.

Jag är en av dem som före jul blivit uppringd och uppmanad att förtala Sverige. Jag avböjde till den uppringande personens mycket ljudliga förtret.

Juridiskt görs ett utomordentligt stort arbete av vänner i Sverige för att bevisa att anklagelserna om sexuella övergrepp och våldtäkt är fabricerade och har dolda politiska motiv, samt att det finns svenska grupper som är direkt involverade i saken.
- Det handlar om polisen, personer inom media och politiker, uppger en person inom Wikileaks.

Och:
De grupper som är involverade i diskussionerna om vilka åtgärder som bör vidtas mot svenska myndigheter är inställda på att få den svenska regeringen och svenska beskickningar världen över att isoleras och att utsättas för så stora problem att makthavarna tvingas känna ett direkt ansvar för det som Assange utsätts för. Man har i detalj diskuterat de steg man ska ta för att omringa svenska ambassader i de flesta av världens huvudstäder och för att hindra svenska diplomater från att utföra sitt arbete.

Vad säger Säpo om det?

Wikileaks glömde nämna alla de blodtörstande papparättshaveristerna och sammanslutningar som IC:s Tryckfrihetssällskapet som gärna gör vad som helst för att synas och höras om det än innebär att de sågar av grenen de sitter på genom att riskera det samhälle som föder dem. Därav all anonymitet.
Läs hela artikeln här.
Och i England görs han till någon sorts hjälte!

Assange påstår vidare att utrikesminister Carl Bildt är USA-informatör och att uppgifterna han har kommer att tvinga Bildt att avgå. Han dementerar förstås.
Läs här och här och här och här.  

- Jag är orolig om det finns de som ägnar sig åt smutskastningskampanjer, om Wikileaks ägnar sig åt det säger det mer om Wikileaks än något annat, säger Carl Bildt.

Och det har han helt rätt i. För att kunna klämma åt Carl Bildt i lilleputtlandet Sverige så har man hackat mail från Tankesmedjan Stratfor i USA!
Läs även här och här och här och här och här.

Smutskastningskampanjer är mycket ondskefullt och väldigt, väldigt sjukt.

Wikileaks kritiker beklagar sig nu över att organisationen som svårt skadeskjuten, dels på grund av de svenska anklagelserna mot Julian Assange om misstänkta sexbrott, men framför allt på grund av att Wikileaks finansiering strypts efter bojkott från amerikanska finansiella institut.

Så det är landet Sverige som helt unikt begär att han som alla andra människor i hela världen ska ta ansvar för sina gärningar? Inbillade han sig att han hade någon slags frikort för sexuella trakasserier mot enskilda? På toppen av allt tycker han tydligen att det är konstigt att Wikileaks bojkottas av amerikanska finansiella institut.

Tror han att han är Gud eller?

Han ser inbillade fiender överallt
Som vissa andra här i vår närhet

Och nu har Wikileaks i all hemlighet också kartlagt ett antal svenska journalister!!!
Det handlar bland annat om Expressens Thomas Mattsson och Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutsson. Hur sjukt är inte det?!
Läs här på engelska och här på svenska. 

Det handlar kanske rent av om ringa personer som jag som faktiskt strax före jul vänligt men bestämt avstod från att på deras uppmaning förtala Sverige.
I så fall har de ju en väldigt trovärdig kartläggning att hämta hos dig, Fucken.
Inte ett ord som är sant eller ens träffar i närheten.
De ytterst få kommentarer som Ulrika Knutsson har fällt om Assange är vid jämförelse i princip - ingenting.
Läs om avslöjandet här.

Om det är ett mått på vad Assange tål så tål han i stort sett ingenting annat än en grandios och intill besatthet absolut beundran.
Precis som vissa andra här i bloggvärlden.
Eller hur?

En möjlig förklaring till att Wikileaks kartlagt Knutson kan vara att hon uttryckt kraftfull offentlig kritik mot Wikileaks svenske representant, frilansjournalisten Johannes Wahlström.
Och:
I en krönika i tidskriften Fokus den 9 december 2010 konstaterade hon att Wahlströms omdöme tidigare ifrågasatts, och sammanfattade:
"Vi kan bara hoppas att förtrollningen släpper och att Johannes Wahlström någon gång kommer att granskas med röntgenapparat."
De svenska journalisternas ekonomi och privatliv har granskats, visar det material som Expressen har fått se.
- De har smygtagit bilder på personer som misstänks vara involverade i konspirationen mot Assange, de har samlat information från offentliga register och de har också kommit över hemligt material från myndigheters databaser.

I Wikileaks spaningsmaterial finns också bilder på Expressens chefredaktör Thomas Mattssons bostad i Stockholm, tillsammans med information om honom som ser ut att komma från offentliga register.

Expressen har varit i fokus för Wikileaks kritik sedan tidningen i augusti 2010 avslöjade att Julian Assange anhållits misstänkt för sexbrott under ett Sverigebesök. Däremot verkar Wikileaks faktakontroll brista, i åtminstone det material som rör Thomas Mattsson.

Wikileaks påstår i kartläggningen att Thomas Mattsson äger en bostad som är värd motsvarande 14 000 000 kronor, vilket är väsentligt högre än det verkliga marknadsvärdet.

Wikileaks slår i materialet fast att Mattssons chefredaktörslön är otillräcklig för att få ett så stort bolån. Wikileaks slutsats är därför att Mattsson tagit emot pengar från annat håll.

Det här håller samma höga klass som en här välkänd stalkers privatspaningar.
Inte en siffra rätt alltså.
Sanningen är att Assange bedriver en privat vendetta mot just Expressen.

- Sverige beter sig som ett dagis, säger han till tidningen på en presskonferens han själv kallat till. I själva verket har han själv inte ens lärt sig gå än mindre växt ur blöjorna. Men pippa brudar kan han göra, så många som möjligt och nya varje dag. Utan minsta sympati med sina offer ägnar han sig dessutom åt sexuella trakasserier och möjligen också våldtäkt.
Läs här och här och här.

Oj, vad jag känner igen detta. Undrar just om även Assange har en så kallad analysmetod kallad Ankan?

Thomas Mattsson, som förefaller vara en klok karl, säger precis som det är: 
Och det är precis vad det är.
Att kartlägga andra människor över huvud taget är förföljelsemani.

Wikileaks har spelat en viktig roll i blottläggandet av hemska hemligheter som exempelvis USA:s militära övergrepp i Irak och Afghanistan.
Men organisationen är också konspiratorisk. Och förföljelsemani är sällan en bra följeslagare på den mödosamma vägen mot Sanningen.
 

Thomas Mattsson:
Wikileaks är viktigt. Men Assange är ansvarslös när han kritiserar oberoende medier så här.
Försöken att kartlägga svenska publicister, som Ulrika Knutson och mig, i förhoppning om att kunna blottlägga en konspiration där journalister tar emot pengar för att skriva negativt om Wikileaks, visar tyvärr också på en total okunskap om hur oberoende nyhetsförmedling fungerar.

Branschorganisationen Tidningsutgivarna håller med Thomas Mattsson:
– Det är ett tecken på att det är någon som vill honom (Thomas Mattsson) och andra journalister illa.

Det känner vi också mycket väl igen.

Journalistförbundet:
– Om man kartlägger svenska journalister för att få fram att de drivs av dold agenda att misskreditera Wikileaks har man gjort fel analys av hur svenska nyhetsredaktioner fungerar, säger han.

Ulrika Knutsson tycker sig i Expressen känna en mycket unken doft:
Så här skriver hon om att hon kartlagts av Wikileaks:

Känner mig som någon i en konstig bok; Kafkas Processen kanske, eller Orwells 1984, eller en av Solsjenitsyns tegel- stenar. Han gillade också konspirationsteorier. Hade knappt hunnit slå ihop Wikileaksgrundaren Julian Assanges ofrivilliga självbiografi: Memoarer är prostitution, förrän telefonen ringde.

Det var Expressens reporter som påstod att det fanns belägg för att jag var en av fem svenska journalister kartlagda av Wikileaks.

Någonstans surrar ryktet om tron på en stor konspiration där svenska politiker, advokater och journalister – finansierade av USA – stämplar mot Julian Assange.

Ska man skratta eller gråta? Jag lutar åt leendet. OM detta är sant – hur prioriterar gänget på Wikileaks? Med fiender som Pentagon vem behöver Publicistklubbens ordförande? I Sverige?

Det är udda. Som kolumnist har jag konsekvent försvarat Wikileaks i yttrandefrihetens namn. De har avslöjat väsentliga fakta, framförallt om USA:s krigsbrott. Vid sidan av detta har jag ibland kritiserat Assange och några av hans vänner för att ha en väl konspiratorisk världsbild. Normal debatt, alltså.

Om det är sant att Wikileaks har försökt kartlägga mig som en fiende till organisationen, så är det bara ett belägg för att deras konspirationsteorier är vildare än vad jag trodde.

Det är klart att jag läser Assanges motvilliga självbiografi med större glöd än förut. Vi delar tydligen öde. Och många av hans knäppa älsklings-författare är också mina, alltså Kafka, Orwell, Oscar Wilde och Solsjenitsyn. Han strösslar generöst med lästips i sina motvilliga, och mycket läsvärda, memoarer.

Intressant är inte minst hans hatkärlek till journalister. Han kallar sig en redaktör, beroende av vad journalister kan uträtta. Och han känner murvlarnas svagaste punkter, som sina egna:

"En tidningsjournalists högfärd fyller samma funktion som parfymen horor använder: den är ett sätt att slippa känna stanken av sig själv."

Det är ett bra citat, tänkvärt inte minst nu när Wikileaks verkar ha gjort självmål. Fast Julian Assange själv doftar väl inte enbart av ros och viol.

Ulrika Knutson

Det är ett tankeväckande uttryck minst sagt:
"Intressant är inte minst hans hatkärlek till journalister. Han kallar sig en redaktör, beroende av vad journalister kan uträtta."



Jag vet förresten en som kallar sig redaktör utan att begripa vad han håller på med.  
Och en som kallar sig journalist men i praktiken bara är journalest.
Ni vet säkert vilka jag menar.
Men åter till Assange:


"Och han känner murvlarnas svagaste punkter, som sina egna:
"En tidningsjournalists högfärd fyller samma funktion som parfymen horor använder: den är ett sätt att slippa känna stanken av sig själv."

Hur fan kan man uttrycka sig så?

Är det så du tänker, J?
Dina skriverier, ditt av gränslösa grova förtal som ständigt utökas och förfäktas är till för att du ska slippa känna stanken av dig själv. 
Ja, jag kan tänka mig det.  
Och backa kan du inte heller.
Du dör hellre än erkänner att du är besatt av en galen idé. Eller hur?
Det brukar vara så med mycket små människor.

Men åter igen till Assange.
Har han fått storhetsvansinne eller har han alltid haft det?
Och är det så bra det här med alla hans avslöjanden egentligen? Särskilt nu här han använder sig av Wikileaks i en rent av kriminell verksamhet?
Oavsett vad så har han förverkat alla sina möjligheter till sympatier från vanligt folk.  

För min del kan de gärna skicka honom direkt till USA.
Det vore inte mer än rätt med tanke på Manning, alla hotelser och allt ont han gjort.
De kan ta några av hans gelikar härifrån också.

Det skulle inte förvåna mig om de kom på att Assange är Henrik J också!