lördag 6 oktober 2012

Till dig som ringde...


39 kommentarer:

  1. Inget interurbant samtal kan jag tänka.
    Björn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bandat?
      Björn

      Radera
    2. Nej.
      Det är bara fucken som tror att jag bandar alla samtal.
      Och misstänkte bilskojaren Rolle som har erfarenhet av det.

      Det här var en person som grät och som mår fruktansvärt dåligt. Jag har i ärlighetens namn sällan hört någon må så dåligt. Men jag kan inte hjälpa. Jag kan bara önska att det ska gå bra. Ibland kan en hälsning kanske göra sitt. Ovan molnen är nämligen himlen alltid blå.

      Radera
    3. Låter väldigt tråkigt och överreaktivt.
      Mycket lokalt kan tänkas.
      Björn

      Radera
    4. Det är djupt allvarligt.
      Mycket lokalt?
      Vad svarar man på det?
      Sverige.

      Radera
    5. Vi ska inte prata om det, Björn.
      Men det är alltid tråkigt när någon mår dåligt och man inte kan hjälpa.
      Jag ville bara sända lite kraft och styrka.

      Jag är utbildad healer faktiskt. Av lägsta graden men ändå. Jag fick kursen av en riktig reiki healer för många år sedan. Du skulle bli förvånad om du fick veta vad man kan uppnå. Men det är inget jag utövar. För att kunna göra det måste man ha lugn och ro omkring sig. Och det har dessvärre inte jag.

      Men lite uppmuntran kan man ju alltid skicka...

      Radera
    6. Healer av lägsta graden kanske kallas för low healer. Har man i så fall LOW HEELS ? Och har en healer av högre grad följdaktligen HIGH HEELS ?

      Ursäkta mitt dåliga försök att skämta, men ibland har jag lätt för att märka ord och uttryck.

      Radera
    7. Reiki är faktiskt intressant.
      Jag gick kursen för att kunna skriva om det men befanns ha vissa talanger och hade kunnat fortsätta om inte livet tagit andra vägar. Det var mycket New Age på den tiden och jag har provat på lite av varje - ofta med minst sagt förvånande resultat - bland annat reinkarnation under hypnos vilket är en outstanding upplevelse och god väg till självkännedom, läkning, välbefinnande och tålighet för yttre påfrestningar - vilket kanske skulle kunna vara något för personen jag adresserar i inlägget.

      Om du bär ett barn i din famn, en katt eller en hund och fara hotar så trycker man instinktivt den lilla varelsen man vill skydda hårdare mot sin egen kropp. Det brukar vara ett säkert sätt att överföra trygghet.
      Det är healing.

      Om du gjort illa armen eller någon annan kroppsdel så tycker man ofta att smärtan lindras om man trycker en hand mot skadan.
      Det är healing.

      Konstigare än så är det inte. Om någon annan har huvudvärk och du lägger dina händer mot hans/hennes panna en stund så kan smärtan mycket väl avta beroende på om du har någon kraft att överföra eller inte. Det är någon sorts energi, sägs det, men mer än så kan inte jag förklara det.

      Vi var tio eller tolv deltagare på den där kursen. Som sista övning gjorde vi någon slags grupphealing, dvs alla fick ligga på en brits med alla de andras händer stilla på sig under kanske en halvtimma. Då kunde man jämföra deltagarnas olika förmågor. Somliga händer var, till åtminstone min förvåning, tämligen likgiltiga och iskalla, Andras var varma eller till och med i någont fall heta. Ju varmare desto mer energi.

      Reiki healing, som handlar om positiv och läkande energiöverföring, indelas i huvudsak i tre olika grader.

      Reiki 1 är själva läran om handpåläggning, dvs överföring av någon slags läkande energi till andra som behöver det.

      Reiki 2 handlar framför allt om så kallad avståndshealing, att man alltså mentalt kan sända läkande kraft på distans.

      Reiki 3 är en vidareutveckling av healerns färdigheter. Efter det är man så kallad master och kan undervisa andra.

      Pröva gärna på!
      Godhet kan man inte få för mycket av.

      Radera
  2. Överreaktivt?
    Hur cynisk får man vara?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom Björn inte vet vad det handlar om så var han nog inte cynisk.
      Överreagera inte, som sagt.
      Tag det bara lugnt.
      Ät något gott men drick inget vin...

      Radera
  3. Min avsikt är inte att vara cynisk men det finns inte så många det kan vara som är utsatta för höghusmonstret just nu. Monstret förtjänar verkligen inte några överreaktioner. Monica står emot men det gör inte alla. Men som sagt jag vet inte vad det handlar om.
    Saliga äro de ovetande! De tror.
    Björn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utan att på något vis bekräfta måste jag säga att HÖGHUSMONSTRET var ett jäkla bra namn. Fanskapet fyller år idag. 56. Hoppas han sätter tårtan i halsen...

      Radera
    2. Och trillar av pinn!

      Radera
  4. cattasbubbla skriver om systerdyster?! Stämmer det som står?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har läst bubblan men kan av någon anledning inte gå in i kommentarsfältet där. Jag måste starta om datorn varje gång. Så jag vet inte om det som står där stämmer.

      Jag undrar varför du ställer frågan till mig? Om det beror på inlägget här så riktar det sig inte till henne. Det kunde ha gjort det om jag vetat men det gjorde jag inte.

      Jag fick i går kväll tråkiga rapporter från flera håll om uttryck som "vila i frid" på hennes Facebook men det är allt. Jag kan bara beklaga.

      Radera
    2. Det är antagligen något virus som Catta laddar ner på din dator. Kanske för att kunna se alla filer och alla dina mail. Var försiktig med henne.

      Radera
    3. Jag förstår att du försöker göra dig lustig.

      "Ett fel har uppstått i skriptet på den här sidan", står det.
      "Åtkomst nekad"

      Det går därefter inte att komma därifrån med mera än att jag startar om.
      Det spelar i och för sig ingen roll. Jag är inte så intresserad.

      Radera
    4. Nu kom jag plötsligt in i kommentarsfältet hos Catta och såg att Viktiga Lena har skrivit sin berättelse om sitt sista samtal med Syster Dyster där.

      Det var Lena som ringde mig igår och berättade att Syster Dyster antagligen gått bort. Hon berättade att hon läst på facebook att Karin satt och grät på Skavsta och att hon ringt upp men inte förstått hur illa det var. Syster Dyster hade erbjudit sig att i stället trösta Lena.

      Jag pratade senare med en annan gemensam vän som bekräftade det hela.
      Det är verkligen sorgligt.

      Radera
  5. Nej, jag drog inga sådana slutsatser. Tänkte att du känner/kände henne. Tråkiga nyheter i alla fall. Jag kände henne inte. Har bara "pratat" över nätet med henne. Ja, jag beklagar också! Sorgligt!

    SvaraRadera
  6. Det var jag MoiMarie som frågade. Man blir lite chockad, trots att man/jag egentligen inte kände systerdyster :( Detta inlägg behöver du ju inte publicera, eller du gör som du vill :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har träffats och talats vid på telefon några gånger men jag kan inte säga att jag kände henne.
      Jag tog en väldig strid för henne när papparättsnissarna hotade lyncha henne men det hade jag gjort för vem som helst.

      Radera
  7. Jag beklagar också!
    Hade en gång lite utbyte med henne på hennes blogg,om svenskautbildning för läkarsekreterare, som jag var tillfälligt inblandad i hos Medlearn. Kommenterade senast hennes inlägg om undersköterskor i äldrevården som jag också tyckte var mycket intressanta.

    / Alexis

    SvaraRadera
  8. Ja, det minns jag Monica. Skrev till Dig för det var mest här och hos Maja jag uppehöll mig när det begav sig. Har skrotat mitt konto därför jag skriver som anonym. Går ibland in här och läser och på en del andra ställen, men har nog aldrig varit aktiv hos catta i bubblan /MoiMarie

    SvaraRadera
  9. Vad har hänt henne? Det här är ju förfärligt!
    Jag kände henne lite eftersom vi jobbat på samma arbetsplats tidigare och haft sporadisk kontakt via hennes blogg.
    Så tragiskt! Hon som slet hela sitt liv för andra, sina barn och för patienter. Och så blev inte livet längre än såhär.
    Hon hann inte få det som hon förtjänade.
    Sååå ledsamt!

    SvaraRadera
  10. Monica, det var så du och jag fick kontakt. Jag tog kontakt med dig när papparättsnissarna med Daddy i spetsen anklagade "Syster Dyster" för att vara HenrikJ i sitt drev, jag tog även kontakt med Catta i Cattasbubbla. Hennes dubbelspel har jag redan redogjort för, det behöver inte upprepas.
    Daddy jublar och glorifierar anonymous idag men han tycker inte att andra ska ha rätt att vara anonyma, något jag håller hårt på, alltid. OCH det sistnämnda var något "Syster Dyster" accepterade.
    Vad ni inte vet är att jag och Syster Dyster hade tämligen nära kontakt, hon visste vem jag är och jag visste om hennes intentioner att möta Daddy och säga som hon gjorde, det var helt ok. Hon behövde göra så och hon var en varm och go människa. Jag önskar att jag hade kunnat ge henne mera än det jag kunde, det är nog fler än jag som önskar. Men hon blev utnyttjad av pappanissarna för deras ändamål i "jakten på henrikj" där hon skulle bli det triumfkort hon aldrig velat bli. Fy Fan säger jag bara, må Joakim må bra över hur han beskrev deras kontakt för det var inte så syster dyster i det trängda läge hon befann sig uppfattade detsamma. De hjälpte verkligen inte henne i det hon mådde dåligt över, snarare drev på, är de nöjda nu?
    Mitt varmaste deltagande till Karins närmaste och Karin min vän, jag kommer aldrig sluta tänka på dig och alla givande samtal vi haft.
    /HenrikJ

    SvaraRadera
    Svar
    1. HJ:Nu är jag verkligen inte bevandrad i hela den här soppan, man jag vill bestämt minnas att syster dyster hävdade att hon inte alls vet vem du är. att du rör runt i den här soppan och hävdar saker som aldrig mer kan bevisas är rätt osmakligt. Framförallt som att hon troligen inte ens har kommit i jorden.

      Om du u vill köra på din vendetta, vilket jag själv tycker börjar bli tröttsamt, så ha åtminstone lite heder i kroppen och lämna någon som inte längre kan svara för sig utanför det här.

      Och ang vad och hur syster dyster kände den sista tiden har väl bara hennes närmast sörjande med att göra, såvida vi inte använder det som det påminnelse att vara snällare mot varandra.

      Radera
    2. Hmm. Kunde inte säga det bättre själv!
      HJ. Hur har du bara mage att skriva så om henne? Kryp under närmsta sten och försvinn!

      Radera
  11. Henrik J
    Jag kan inte säga att jag är särskilt glad i dig.
    Jag har tidigare i dag läst igenom kanske 20 mail från Syster Dyster från den tiden när hon förlorade jobbet på grund av Jocke och senare när han och hans mobb höll på att lyncha henne totalt. Hon var livrädd. Varken mer eller mindre.
    För din skull, Henrik J.
    Jag och flera andra har varit drabbade av samma misstanke.
    För din skull, Henrik J.
    Ändå gav du dig inte till känna.
    Du lät - avsiktligt - andra lida för dina ord.
    Är det snyggt, tycker du?

    Motiverar det anonymitet, tycker du?
    Varför säger du inte som det är? Att du är rädd och bara tänker på dig själv.
    Ge mig ett enda skäl till ditt handlingssätt så att det går att förstå.
    Ett enda!

    Syster Dyster åkte till Göteborg. Hon gjorde vad som krävdes för att få frid. Allt var inte vackert men vad skulle hon göra?
    Jag vet att du har rätt i det.
    Vi som kände hennes privata bekymmer vet att pappanissarna var de sista hon behövde.
    Hon hade mer än nog ändå.
    Kanske var det detta som gjorde att det till slut blev för mycket.

    Jag vill att du ger dig till känna för mig, Henrik J.
    Så att jag kan få en vettig förklaring. Så att din agenda går att förstå.
    Jag vet att vi har åtminstone en gemensam vän - en som jag respekterar mycket och som skulle kunna förklara.
    Varför har du gjort allt det här?
    Så här långt har signaturen Henrik J bara fört elände med sig.

    Syster Dyster är död!
    Hon var olyckligare än någonsin.
    Det gör ont att veta.

    Jocke tar onekligen ett storstilat farväl.
    Jag undrar om han tror sig själv den här gången också.
    Han skriver.
    " Låt oss införa en Lex Karin för att bekämpa det vidriga näthat som är så vanligt i denna del av bloggvärlden."

    Jag hoppas han menar det.
    Och att han börjar med sig själv!

    SvaraRadera
  12. Monica 2.50
    Jag har inte gett mig i Henrik j-frågorna nån gång förut, men jag vill bara såga att jag jag tycker att du har rätt här. Oerhört rätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Erik,
      Jag förstår rädslan, det är inte det.
      Men man utsätter inte oskyldiga för sina egna gärningar. Det är bara ruttet.
      Jag blev till och med anmäld för övergrepp mot barn eller något liknande stolleprov som i sig skulle anmälas om jag bara fick tag i det.
      Men även anmälaren är feg så det stör så det har jag förstås inte fått.
      Om det finns ett högre motiv bakom detta så vill jag veta det.
      Annars tycker jag att Henrik J ska ta sin mats ur skolan och försvinna för gott.

      Jag ser att du noterat den sena timman för kommentaren.
      För att Höghusmonstret, som ju av och till tidsstuderar mig, inte ska få något för sig så kan jag avslöja att jag somnade i soffan efter middagen och vaknade vid midnatt. Då kan man ju inte direkt gå och lägga sig. Som tur är så rår jag min tid och tar en tupplur nu i stället.

      Radera
  13. Monica

    Jag tänkte inte på det, men när jag såg din kommentar var det en aha-upplevlse. Och jag blev oerhört upprörd.
    Jag har pratat med Syster Dyster och hon har skrivit mycket fint på min blogg. Jag tyckte hon var en oerhört fin människa.

    Hon förtjänade någpt mycket bättre än det hon fick. Det är så sorgligt,

    /och, nej, jag skulle inte "såga", det ska stå "säga".../

    SvaraRadera
  14. En människa som flera av oss haft kontakt med har gått bort och ni använder det för fortsatt krigföring!?

    Vilket rätt har du Monica att kräva något av en annan person? Är du inte rädd att framstå som en Catta, en morals väktare med fullständiga rättigheter att döma andra?
    Om HenrikJ och SysteDyster hade kontakt så kan det vara så att de haft tid, intresse och kapacitet att reda ut sina mellanhavanden alldeles själv och ingen annan behöver lägga sig i dem. De var/är vuxna.

    Återigen: Det är inte Henrik J som är orsaken till pappisens häxjakt på densamma. Det är pappisen själv som ansvarar för sina egna handlingar och det är hans oförmåga att göra just det som satt honom i den situation han sitter i, redan från början.
    Du get pappsen rätt i hela vendettan.

    Man kan vända på det hela också när det gäller modet. Det är modigt att stå emot papparättshaveristetna och inte ställa upp på deras krav! Men det är inte värt att offra hela familjen och då MÅSTE man vara anonym.
    Vi är flera som verkar anonymt och som är synnerligen angelägna att fortsätta med det av hänsyn till familjer och oss själva.
    För Karin blev inte det möjligt, men jag är fullständigt övertygad om att hon fortsatt välja anonymiteten om det varit möjligt! Men häxjakten fick fram hennes namn.
    Vi är flera som vvidtar extrema flrsiktighetsåtgärder för att inte hamna i den sitsen. Det har vi inte råd med. Vi behöver våra jobb men vi tar oss rätten att verka för det vi anser är rätt.
    Att pappsen inte vet hur man uppför sig och hur man använder sig av demokratiska principer betyder inte att vi måste ge efter för honom eller för någon annan med samma syn.
    Ingen har någon som helst rätt att kräva att få veta vem någon annan på nätet är!
    Vi har alla våra egna skäl att välja anonymitet och har egen kompetens att avgöra om och när det är lämpligt att bryta den principen. HenrikJ lämnade ut lite för mycket info till fel person, vilket fick stora konsekvenser för andra.
    Om ingen den som är ansvarig för häxjakter på identiteter aldrig påbörjat sina eftersökningar hade ingen utom han själv råkat illa ut.
    Han använde maktmedel för att vända på steken och nu ger du honom rätt i den maktutövningen.

    Detta är det enda jag har har att säga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och nu törs du inte ens kalla dig Henrik J.
      Vilken ynkrygg du är!
      Jag har inte krävt något. Jag skrev att jag ville...
      Med vilken rätt undrar du som uppenbarligen inte har förstått någonting.
      Jag är själv drabbad. Av dig.
      Räcker inte det?
      Och jag stred som en liten jävel för Syster Dyster när hon var drabbad.
      Av dig.
      Du förstod inte allvaret då så jag har inget hopp om att du ska göra det nu heller.
      Heder, kallas det. Kurage.

      Bara ynkryggar står stillatigande och ser på när andra tvingas ta ansvaret för ens gärningar.
      Lägre kan man inte ens sjunka.
      Om du är flera än en som "verkar" anonymt för att knäcka en annan (Daddy) så är det ännu värre. Sådana ynkryggar har inget berättigande.
      Skäms!

      Radera
    2. Här är jag åter enig med dig Monica efter allt det som utspelat sig.

      Med risk för att åter bli uthängd mm. av sjuk individ eller sjuka individer, för att man väljer att försvara barns rätt till båda sina föräldrar så länge Vilja, lämplighet och förmåga utretts och granskats diskuterats på ett objektivt sätt.

      De som vågat att granska och se de som påstår öga mot öga för att bilda sig egna uppfattningar under en längre tidsperiod. Våga höra alla de parter som har, kan ha releveans i sammanhanget inte bara gå på det en mobb eller enskild hävdar som "Egen" sanning tolkning av allt.

      Håller verkligen med dig. "Skäms!"

      Leroy

      Radera
  15. Henrik J
    Syster Dyster (SD) är ett nick.
    Du envisas med att skriva om personen bakom nicket med hennes rätta namn.
    Som att visa att ni verkligen var vänner.
    Så länge du gör det släpper jag inte in dina kommentarer.
    Låt henne vara nu!

    Du försöker påstå att du inte är Anonym 10.19 som om du höll på med någon slags katt- och råtta lek. Det enda utmärkande med dig, Henrik J, är att du feg och vägrar ta ansvar.

    Du skriver:
    "Det är modigt att stå emot papparättshaveristetna och inte ställa upp på deras krav! Men det är inte värt att offra hela familjen och då MÅSTE man vara anonym.
    Vi är flera som verkar anonymt och som är synnerligen angelägna att fortsätta med det av hänsyn till familjer och oss själva."

    Jag har en nyhet till dig.
    Det är inte modigt att agera anonymt. Det är fegt.
    Och att skylla på familjen för att man är feg är ännu värre.

    Om man anser att det man håller på med är så viktigt men samtidigt så farligt att ens familj måste skyddas så bör man:
    1) se till att man har en fet lön typ säpo så att man har råd att betala för familjens beskydd eller
    2) hålla tyst och inte agera alls.
    Man spelar inte roulette med andra människors liv!

    Att agera så att andra råkar illa ut går bort helt.
    Så gör man bara inte.
    Det finns inte på kartan!
    Och att inte ge sig till känna OM andra ändå skulle råka drabbas är uslare än värst.
    Ingen ansvarskännande person gör så.
    Ingen!

    Så Henrik J,
    Kan du vara så vänlig att tala om vad du med ditt långvariga korståg och självpåtagna uppdrag har lyckats med.
    Något?
    Mer än att du har skadat människor alltså.

    SvaraRadera
  16. ”Syster Dyster” är ett nicknamn. Densamma ”Henrik J”.
    Nicknamnet ”Syster Dyster” är död. Samtidigt var nicknamnet ”Syster Dyster” det enda som kunde avslöja nicknamnets ”Henrik J” verkliga identitet, så vitt jag har förstått.
    En knepig ”moment 22” på traven…
    Nicknamnets ”Henrik J” historia liknar mer och mer ett hollywoodskt filmscenario.

    I övrigt kan bara hålla med dig Monica:
    Det är fegt att agera anonymt och fantisera ihop olika ursäkter typ att skylla på familjen för att man är feg gör saken ännu värre…
    Värst blir det när de som påstår kämpa för transparens gömmer sig bakom usla, provokativa nicknamn.

    SvaraRadera
  17. Monica: Kan du inte ta bort allt som står skrivet i den här tråden från och med HJs kommentar fram till hit med möjligt undantag från de fina orden Erik skrev om syster dyster? De som ville säga något har fått gjort det men det behöver väl inte stå kvar för all framtid? Vem vet barnen kanske gogglar hennes nick om ett litet tag och då är detta inte så särskilt hedervärt av vuxna människor att sitta och raljera om någon så nyligen gått bort. Vi kan väl låt henne få ett finare eftermäle än så?

    När och om du gör det ta gärna med den här kommentaren då också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag avvaktar lite med det med anledning av aktuellt inlägg.

      Att en person är död innebär inte att man inte ska kunna nämna henne längre eller diskutera hennes gärning. Man kan ju inte utplåna den och försöka låtsas som om hon aldrig funnits.
      Vi får vara glada över att hon fanns och att vi fick ta del av det hon gjorde.
      Det kan säkert mana till eftertanke också.
      Syster Dyster var en duktig vårdmänniska som skrev mycket i ämnet, inlägg som antagligen borde läsas av många.
      Och hon var bloggare som framförde sina åsikter likaväl som hon hyllade respektive kritiserade andras. Det måste kunna nämnas.
      Men då hon valde att ha ett nick i stället för att gå under eget namn så kan man ju av respekt välja att använda det.

      Radera