måndag 10 september 2012

Vem tusan tror Jan Guillou att han är?

Jag läser Jan Guillous krönika i Aftonbladet idag...


Publicerad: 2012-09-09
Jag blir skurken när Holmérs allvarliga kurdjakt försvaras

Ville ha kvar Holmér Författaren Ann-Marie Åsheden driver tesen att spaningsledaren Hans Holmérs jakt på kurder under Palmeutredningen var rätt. Foto: Norstedts

Att ärerädda Hans Holmér är omöjligt. Han bär det tyngsta ansvaret för att polisutredningen efter mordet på Olof Palme blev ett fiasko och att ingen mördare kunde dömas.

Han förvandlade utredningen till en besinningslös förföljelse av ­kurder runt om i landet, han upp­visade efter hand alltmer besynnerliga manér, höll förvirrade tal till ­nationen i tv, omgav sig med biffiga livvakter med specialimporterade automatvapen (som en k-pist dold i en dokumentportfölj) och lät förse ”spaningsledningens” sammanträdesrum med skottsäkert pansarglas, förklarade sig vara ”95 procent ­säker” på sitt kurdspår och krävde att få disponera Stockholms stadion som koncentrationsläger för insamlade kurder. Han verkade kort sagt spritt språngande.

Men allvarligare var förstås att ett helt år av jakt på Olof Palmes ­mördare gick till spillo innan han äntligen sparkades.

Ingen borde således kunna komma på den befängda idén att försvara denne man och hans kurdjakt. Men det är just vad förra DN-journalisten Ann-Marie Åsheden har företagit sig. I en hel bok dessutom (”Förbannelsen”, Norstedts förlag).

Där driver hon på fullt allvar tesen att Holmérs kurdspår var det rätta och att statsministermordet hade kunnat klaras upp om Holmér bara fått sitta kvar som spaningsledare. Men i stället föll han alltså offer för svaga formalistiska åklagare, veliga byråkrater och politiker som i sin tur hetsades av ett anti-holmérskt ­mediedrev. Som värste skurk i detta mediedrev pekar hon ut mig. Det är mycket hedrande.

Sant är att medierna var uppdelade i två läger. Holmérs anhängare i medievärlden var det största lägret, anförda av Expressen som med namn och bild hängde ut än den ene än den andre misstänkte kurden. Till den kritiska minoriteten hörde framför allt Aftonbladet och Rekord-­Magazinet, det samhällsprogram i SVT där jag gjorde fyra mycket kritiska program som Åsheden tillmäter avgörande ­betydelse för Holmérs fall. Det är återigen mycket hedrande.
Läs hela krönikan här.
 
***

Man måste fråga sig följande:
Vem tusan är Jan Guillou? Eller rättare sagt, vem tror han och Aftonbladet att han är? Vad har han som inte alla andra har? Vi lever trots allt i en demokrati. Har Jan Guillou någon slags hemlig, officiell befattning som ger honom dessa monstruösa fördelar som andra inte har? Att han är kontroversiell är det väl ingen tvekan om. Att han är en offentlig person stämmer ju också. Men varför i all världen har Jan Guillou en privat krönika i Aftonbladet där han - mot fet betalning - konstant har fritt utrymme att såväl göra reklam för sig själv och sina böcker som att hacka på och förtala alla och envar som han anser vara hans fiender. Och det utan att de får minsta chans att gå i svaromål. Det är fegt. Som att sparka på en som redan ligger.  
 
Så gjorde han i sitt försvar för Liza Marklund sedan jag haft fräckheten att avslöja hennes lögner och bedrägerier och så gjorde han när Expressen avslöjade hans samröre med ryska KGB. Den här gången dömer han ut såväl Hans Holmér (som är död och inte kan försvara sig) som DN-journalisten och författaren Ann-Marie Åsheden som haft fräckheten att skriva ofördelaktigt om hans journalistiska metoder i samband med Palmemordet. Hur kan hon, dundrar Jan Guillou, den journalistiska gudfadern.
 
Aftonbladet borde ha bättre omdöme än så här. Jan Guillou har förvisso gott om stålar och han lever gott på minnet av IB-affären fast han egentligen borde ha heder nog att dela "äran" med en handfull andra. Det finns inget som helst skäl till att han på krönikeplats - som inte ens PO ställer till ansvar - får sitta och fritt kritisera andra som alltså inte får gå i svaromål. Det är journalistiskt sett ohederligt. Guillou borde veta bättre. Och det gör han naturligtvis. Han är helt enkelt iskall och utnyttjar - egoistiskt - situationen till sin fördel. 


Tillägg:

Läs gärna Ramona Fransonss inlägg om att vi - faktiskt - måste kunna diskutera religioner som exempelvis islam. Jag delar hennes uppfattning men tar avstånd från rasism. Hon hoppas på en rejäl rebatt och jag hoppas att hon lyckas!

22 kommentarer:

  1. Jan,Sverre,Guillou lever i sin egen bubbla, där allt är som han vill att det ska vara. Konstigt nog går hans böcker bra, ligger ofta på topplistan. Själv har jag läst en enda och är nöjd med det!

    SvaraRadera
  2. Vem tusan tror du att du är som kan döma Jan Guillou ? . Man kan tycka mycket om J.G, men hur man än ser på saken så är det ofrånkomligt att J.G är en av våra mest pålästa och kunniga journalister, men vem är du ? .

    SvaraRadera
  3. Jag har ingen exklusiv gräddfil i vilken jag kan kasta skit på mina medmänniskor utan att de får chansen att gå i svaromål, därför behöver jag heller inte visa vem jag är.

    Jag har exakt samma värde som du och följaktligen också samma rätt att hävda att vare sig Guillou eller någon annan har högre värde.

    Som den kunniga journalist han är ska han naturligtvis ha en krönika i Aftonbladet. Men han ska definitivt inte använda utrymmet till att kasta skit på andra för inbillade oförrätter eller bedriva någon slags privatdomstol i vilken han och endast han äger sanningen. Det sätt på vilket han - som vore han gudfadern själv och mot betalning till och med! - bedriver kränkande propaganda mot andra - som inte kan försvara sig - är fegt och orättfärdigt.

    SvaraRadera
  4. Krister Steiner

    Vad lustigt, när jag kritiserade Guillou i en helt annan fråga (i stort sett håller jag nog med honom om Holmér!) fick jag en massa ettriga svar av en person som inte visste något, eller ens hade någon åsikt, om sakfrågan, men tyckte som du att ingen ska få gå emot Guillou. Eftersom han är "påläst" och "kunnig" etc. Felet hos mig var uppenbarligen inte mina åsikter i sig, utan det faktum att jag vågade gå emot Guillou.

    Uppernbarligen har Guillou en mycket aktiv fan klubb.

    Nåväl, mycket ofta är Guillou vare sig "kunnig" eller "påläst". Se http://kiremaj70.blogspot.se/2012/09/guillou-stoder-sig-pa-pedofil-lobbyist.html

    Dessutom har han en hel del andra obehagliga sidor, se http://kiremaj70.blogspot.se/2012/09/jan-guillou-ar-ett-krak.html

    Så om det något jag inte riktigt kan fatta så är det kulten av Guillou…

    SvaraRadera
  5. Sorry, mina slarvfel blir mer och mer pinsamma. Det heter "fan club", jag vet det.... /rodnar generat/

    SvaraRadera
  6. Det är just det, Erik.
    Guillou är grabbarnas grabb och omger sig med enbart ja-sägare. Ja, han kräver det faktiskt. Fan ta den som är av annan åsikt.
    För min del spelar det ingen roll om han har rätt när det gäller Holmér. Det är inte utom tvekan klarlagt och han kan inte försvara sig.
    Min poäng är bara att när krönikörer börjar skriva i egen sak - vilket INTE är journalistiskt okej - så blir det fel.

    Om den drabbade anmäler en krönika så tvår pressombudsmannen å ansvarige utgivarens vägnar sina händer med motiveringen att krönikor är privata och liksom inte tillhör tidningen.

    Krönikören å sin sida är inte heller skyldig. Hans alster är i en tidning med ansvarig utgivare. Och så håller det på så där. De hänvisar till varandra och ingen tar ansvar för det skrivna. Det är hur märkligt som helst. Här finns tveklöst ett journalistiskt träsk - i vilket somliga tar sig grova fördelar - att rensa upp.

    Det har inte ett skvatt med Guillous böcker och andra framgångar att göra.

    SvaraRadera
  7. Ja, jag har aldrig förstått varför just krönikörer ska han en sån särställning. Om man angrips i andra typer av artiklar med namns nämnnande får man nästan automatisk replikrätt men det gäller nästan aldrig krönkikor (men jag tror att Claes Borgström fick in ett svar på en av Guillous senaste, men det är ett extremt undantag!).

    SvaraRadera
  8. PS. Ovanstående 15.59 skrivet av mig men jag skrev från Firefox där jag inte är inloggad...

    SvaraRadera
  9. Apropå ingenting så är den aktuella boken indragen. Det håller liksom inte att ljuga i böcker hur som helst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är tillfälligt slut vilket är något helt annat.
      http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?publisher=Norstedts&search_word_small=F%F6rbannelsen

      Radera
    2. Nej den är indragen för att den innehåller faktafel.

      Radera
    3. Det visar sig vara sant att boken är indragen:


      Norstedts drar med omedelbar verkan in hela upplagan av Ann-Marie Åshedens nyutkomna bok ”Förbannelsen” efter faktafel. Det rör sig om 5.000 exemplar.



      I boken påstås att polismännen Walter Kegö och Jan Barrling i hovrätten dömdes för oegentligheter i samband med spaningsarbete på Hans Holmérs uppdrag.

      ”I själva verket frikändes Walter Kegö och Jan Barrling helt i tingsrätten och därför kom ärendet aldrig ens upp i hovrätten”, skriver Per Faustino, tf förlagschef på Norstedts Fakta på Norstedts hemsida. Han beklagar djupt att påståendet ”trots flera faktagranskningar kommit i tryck”.


      Det var ju ett väldigt klantigt fel, måste man säga.

      Det var emellertid inte det inlägget handlade om utan Jan Guillous ohängda sätt att använda sin krönikeplats i AB som privat spottkopp.

      Radera
  10. Indragen bok en dyr historia.
    http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/indragen-bok-en-dyr-historia_7488668.svd

    SvaraRadera
  11. SVD:

    Den tidigare DN-journalisten Ann-Marie Åsheden började tidigt följa mordutredningen ledd av Hans Holmér och släppte i dagarna en bok om spaningsarbetet kring Palmemordet. Men redan har förlaget Norstedts tvingats dra tillbaka hela upplagan.

    – Det här är naturligtvis inte alls bra och jag skulle inte vilja vara i Åshedens kläder just nu. Jag vill knappt vara i mina egna, säger Per Faustino, förlagschef på Norstedts Fakta med över 30 år i branschen.

    I boken påstås att polismännen Walter Kegö och Jan Barrling dömdes i hovrätten för oegentligheter i samband med spaningsarbetet. Men det här är fel då de båda poliserna istället frikändes i tingsrätten.

    – Det är klart att det är grovt att anklaga någon för att blivit dömd i hovrätten. Vi har inte mycket att välja på, det är bara att bita ihop. Vi vill inte bidra till att sprida förtals-liknande uppgifter. Nu har vi bett författaren att granska hela boken för att undvika fler faktafel, säger han.

    Av de 5 000 exemplaren uppskattar Norstedts att 2 500 har skickats ut till butik. Hur många som redan har hunnit är lite för tidigt att säga men Per Faustino tror att det handlar om ett par tusen. Näthandeln är också stoppad.

    • LÄS MER: Stoppad Lindqvist-bok såldes i Åmål

    En indragen bok blir en dyr historia för både förlag och författare menar Per Faustino som ännu inte vet vad slutnotan för Åshedens bok kommer att landa på.

    – Den tekniska kostnaden för att makulera en bok ligger på mellan 15 och 20 kronor per ex. Sen kan vi bara spekulera om hur stort försäljningsbortfallet blir. Det blir ju ett glapp i försäljningen nu, säger han. En annan viktig del är om faktafadäsen kommer att ge Norstedt bad-will.

    – Jag hoppas att det inte kommer att ifrågasätta vårt omdöme, säger Per Faustino.

    Så sent som den 13 augusti stoppade Albert Bonniers förlag Herman Lindqvists nya bok ”Mitt i allt” sedan Lindqvist felaktigt pekat ut en person som nazistsympatisör. Även Norstedts har varit med om att dra in en bok av Herman Lindqvist. Då gällde det serien Hermans historia.

    – Det indraget kostade ett antal hundratusen kronor, säger han.

    Vad händer nu?

    – Nu försöker vi snabbt få till en nytryckning. Inte minst med tanke på att författaren har engagemang på bokmässan i Göteborg som äger rum om ett par veckor.



    Det är väldigt konstigt, tycker jag, att förlaget inte har gjort en faktagranskning.
    Och inte är det så dyrt för Norstedts heller. En droppe i havet.
    Det är värst för författaren - fast hon är i gott sällskap (Herman Lindqvist) men boken är snart ute igen.


    Och det var, som sagt, inte boken det handlade om utan kung Guillous trista vana att bedriva försvarstal i Aftonbladets krönika.

    SvaraRadera
  12. Guillou har en vana att ha åsikter om saker han inte har en blekaste aning om. Han sitter bara och tycker saker.
    T ex gick han ut i media och berättade för världen att Unni Drougges fd sambo inte alls var någon kvinnomisshandlare, hur nu herr Guillou kunde veta vad som utspelades bakom andra människors stängda dörrar dit han inte har tillträde.
    Guillou var vid den tidpunkte så "påläst" att han nöjde sig med uppgiften han fått från den fd sambon för att ha en färdig åsikt om saken.
    Han har också brister i sina historiekunskaper men gör ändå dramatiska utspel och har starka åsikter om historiska skeenden.

    Men han har en fan club som inte heller är så noga med fakta. En stöddig framtoning och tvärsäkra uttalanden utan faktaunderlag duger tydligen gott åt den klubben.

    SvaraRadera
  13. Den förredetta sambon till Unni jobbade på piratförförlaget som JG äger tillsammans med en viss författaren som inte skriver faktaböcker. Därför så tog han honom i försvar utan att egentligen inte veta skvattedutten om vad som hänt. Som vanligt med andra ord.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gjorde han ju även med Marklund.
      Samtidigt deklarerade han att han varken läst Gömda eller Asyl och deklarerade för alla som ville höra på på publicistklubben att det där med sanning är ju inte så viktigt.

      Radera
    2. Jo vi vet att Guillou var och är kompis med Kvinnomisshandlaren men det påverkar inte det faktum att Guillou utan att ha minsta aning om vad han babblar om, inte drar sig för att uttala sig offentligt.

      Radera
  14. Som av en händelse hittar jag nedanstående när jag goolar lite på Palmemordet.
    http://home8.swipnet.se/~w-84276/palmemordet2.html



    Epilog:

    Jan Guillou och Olof Palme

    Jan Guillou har ju ondgjort sig över det ”dårfinkeri” som upprepas varje år när olika detektivjournalister presenterar sina teorier i anslutning till Olof Palmes dödsdag.

    Här kan han emellertid få någonting att fundera över – också mellan dödsdagarna.

    Antag för ett ögonblick att vi som tror att det bakom Palmemordet måste ha legat en stor och mäktig stat/organisation, skulle ha rätt. Så länge mordet är ouppklarat är ju detta ändå en möjlighet.

    Men om nu några resursstarka intressen ville få bort Olof Palme, vore väl ändå inte ett mord den första åtgärd man skulle tagit till. Snarare skulle man väl försökt kompromettera honom så att hans ställning som svensk statsminister och internationell fredsmäklare blivit ohållbar.

    Först efter det att försök i denna riktning misslyckats är det väl rimligt att tänka sig att man skulle ha övervägt ett statsministermord.

    Alltså, om denna typ av konspirationsteorier skall vara realistiska, måste vi hitta personliga eller politiska angrepp på Olof Palme i nära anslutning till mordet.

    Här har vi naturligtvis de svenska marinofficerarnas anklagelser mot Olof Palme om undfallenhet emot Sovjetunionen med anledning av de påstådda u-båtskränkningarna.

    Men här finns också den s.k. Harvardaffären där Jan Guillou sommaren 1985 anklagade Olof Palme för att inte ha deklarerat en inkomst för en föreläsning vid Harvarduniversitetet som skulle ha utbetalats på så vis att hans son Joakim fått ett stipendium vid detta universitet.

    När Jan Guillou senare, av en journalist, fick frågan om inte detta var någonting som tagits fram av SAF:s propagandaapparat svarade han efter någon sekunds betänketid att :”Det är ju så det brukar gå till”.

    Det här med SAF skall vi nog inte ta så allvarligt på, det var ju bara en spekulation från en journalists sida. Men det intressanta med frågan och Guillous svar är att de indikerar att någon annan försett honom med dessa uppgifter.

    forts.

    SvaraRadera
  15. forts

    Nu var ju för all del inte de här anklagelserna så allvarliga. Visst blev Olof Palme skakad, men hans ställning som politiker med internationellt anseende hotades aldrig. Förmodligen hade man hoppats på att få fram mer graverande uppgifter, men när detta inte gick lät man ändå Jan Guillou presentera vad man fått fram.

    Den fråga som hänger i luften är naturligtvis om den store Jan Guillou, som nästan kommit att personifiera den fria och kritiskt granskande journalistiken, här agerat som ett viljelöst redskap åt samma dunkla krafter som ytterst låg bakom mordet av Olof Palme. Detta i sin iver att få till stånd en vendetta för de oförrätter som han ansåg sig ha blivit utsatt för i samband den s.k. IB-affären och som han menade att Olof Palme var ansvarig för.

    Är då inte detta att dra för långtgående slutsatser av ett ganska tunt material? Ja kanske, men det är ändå en möjlighet. Och visst är det bestickande att de två ändå tyngsta massmediala attackerna mot Olof Palme (i vart fall under hans livstid ) inträffade inom en åttamånadersperiod före mordet.

    Vidare tycker jag inte detta är värre än det angrepp på Olof Palme som Jan Guillou levererade i Aftonbladet 1997-09-08 under rubriken ”Sverige spionerade på Vietnam åt USA”.

    Här menade Guillou att Sverige på 1970-talet bedrev ett dubbelspel i Vietnamfrågan på så vis att man samtidigt med Olof Palmes USA-kritiska tal försåg amerikanerna med uppgifter om nordvietnamesisk militär aktivitet. Dessa uppgifter skulle ha lämnats ut av utrikesminister Sven Andersson.

    Vad detta förmodligen handlade om, och som Olof Palme givit offentligt uttryck åt, var att man med vietnamesernas samtycke skulle lämna ut information som visade att de amerikanska propagandauppgifterna om en förestående nordvietnamesisk storoffensiv var felaktiga.

    Möjligen kan den mer västvänlige Sven Andersson ha dragit lite för stora växlar på detta, vilket kan ha varit ett skäl till att ingen inom socialdemokratin här kommit till Palmes försvar.

    Jan Guillou skriver ju också mycket försåtligt i sin artikel: "Om Sven Andersson inte hade Olof Palmes uttryckliga tillstånd att lämna ut spioneriuppgifter till USA så gjorde han sig själv skyldig till brott. Hade han Olof Palmes tillstånd så var det helt okej, i laglig mening". Hur kan nu någon försvara Olof Palme utan att samtidigt angripa Sven Andersson?

    Jag är också övertygad om att ingen hade kunnat rikta en anklagelse av detta slag mot Olof Palme medan han ännu var i livet.

    SvaraRadera
  16. Bland det värsta Guillous gjort är när han dundrade "menederskan" i svarta rubriker om dagboksvittnet i Da Costa-rättegången på 80-talet. Han hade ingen aning om vad han skrev om då. Heller. Han slog bara blint mot den som var svagast då, av enbart ideologiska skäl.
    Jag är så trött på medias underdåniga inställning till denne person.
    Påminner om undfallenheten mot Bildt; båda är från överklassen och lika raljanta och otrevliga.

    SvaraRadera
  17. Apropå det här med Harvardaffären så har jag i färskt (nåja) minne P3programmet "Natti natti" från 1985. Där skulle partiledarna (det var bara 5 st då) ringas upp och intervjuas av journalister vars namn de inte kände på förhand. Och gissa vem som fick ringa upp Olof Palme ? Jan Guillou ! Och gissa vad han frågade om ? Harvardaffären, den som Palme dittills undvikit att prata om. Men nu var han ju så illa tvungen ! Men jag tror inte direkt det kom fram något graverande utan det var mest bara underhållning och visst var det lite kul att Palme s a s gick i fällan.

    Mina övriga minnesbilder av "Natti, natti" är att dåvarande centerledaren, den ständigt skrattande Olof Johansson bl a tillfrågades (jag minns inte av vem) vilket parti han tänkte rösta på och att "Gonna get close to you" med Lisa dalBello utsågs till världens 6igaste låt ...

    SvaraRadera