onsdag 26 september 2012

Rädde sig den som kan...



 
Kommer ni ihåg det så kallade Stockholmssyndromet eller Norrmalmstorgssyndromet som det kallas internationellt respektive lokalt i Sverige.  

Orden myntades i samband med ett rånförsök mot Kreditbanken på Norrmalmstorg där bankrånaren Janne Olsson tog bankpersonalen som gisslan och höll dem kvar dem i bankens källare 23-28 augusti 1973. Han tvingade också polisen att ta dit Clark Olofsson. Allt spelades upp inför öppen ridå och blev ett av Bo Holmströms mest spektakulära reportage.

Det konstiga var att allt eftersom tiden gick började gisslan ta parti för förövaren mot polisen. Det kallas på finare språk ”identifikation med förövaren”. Företeelsen känns också igen från en mängd olika brottssituationer som till exempel kidnappningarna av Patty Hearst och Natascha Kampusch samt en rad andra brott.  

Det är alltså inte ovanligt att brottsoffer lierar sig med sin gärningsman mot såväl rättsvisan som de personer som de kanske egentligen borde ty sig till. Från Norrmalmstorgsdramat vet man att den så kallade solidariteten med gärningsmännen till och med kvarstod i de efterföljande och påtagligt tysta rättsprocesserna.

Denna solidaritet kan, enligt uppgift, ibland leda till riktig delaktighet med gärningsmannen på så sätt att offret plötsligt börjar hjälpa honom eller henne med brottet. 

Man har kommit fram till att det framför allt baserar sig på rädsla för att råka ännu värre ut, ett hopp om och vädjan till någon slags inre godhet hos gärningsmannen som ofta inte finns.

Ju mer energi man investerar i denna typ av förhållande, desto svårare får man att bryta sig loss. Säkert var det därför de drabbade i Norrmalmstorsdramat aldrig ställde upp på några intervjuer. 

Det finns en snarlik variant när flera är drabbade av samme gärningsman/män. Plötsligt kan ett av offren börja sälja ut och förtala de andra offren i hopp om att kunna rädda sitt eget skinn.  

Jag har ett sådant fall i min närhet just nu och kan knappt tänka mig något fulare.
Vederbörande agerar i lönndom, förtalar maximalt, ljuger ohejdat och offrar såväl vem och vad som helst för att nå egna fördelar.
Det är stor egoism, säkert under inflytande av droger, och väldigt svårsmält för dem som drabbas.
 
Jag har väldigt svårt för sånt.
Det är raka motsatsen till civilkurage.
Är det synd om personen och hur kan man i så fall hjälpa?

26 kommentarer:

  1. Oj det var en svår fråga att svara på utan att veta alla detaljer. Retorisk?

    Min ursprungstanke blir nog den egoistiska att tänka på sig själv och de sina först om de står i vägen för stormen. Hålla rent närmast det egna boet innan man hjälper vederbörande, såvida inte att hjälpa blir ett sätt att bli fri.

    Jag har fått hjälpa till md att ta itu med en som notorisk ljög mest för att få egna fördelar. Dt bästa där var att tydligt visa att detta uppförande inte gillades genom att vara tydlig med vad de tycka och sedan ta de tog avstånd tills personen slutat. Men detta var ett enkelt fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är fullt förståligt att man vill rädda sig själv och de sina.
      Det är till och med självklart.

      Men inte på bekostnad av andra!

      I det här fallet utsätter vederbörande andra - alla oskyldiga - för stor fara och dessutom vanära för att nå fördelar själv.

      Det är rakt igenom feghet, som jag ser det. Ren och skär ynkedom men även djävulskt elakt.

      Vederbörande törs inte stå för vad hon själv har gjort och åstadkommit utan lägger hela skulden på andra för att undkomma själv.

      Men jag förstår att det är knepigt att ta ställning när jag inte berättar mer...

      Radera
    2. Med den mycket begränsande infon jag har så blir mitt råd att bara ignorera personen ifråga. Du kan inget göra för att stoppa vad som sker eller inte sker, Så för ditt egen sinnesfrids skull så är det bäst att låtsas som att personen inte finns mer. Tiden brukar lösa upp det som behövs lösas. Distans är bästa redskapet man har i de allra flesta lägen.

      Radera
    3. "Vederbörande törs inte stå för vad hon själv har gjort och åstadkommit utan lägger hela skulden på andra för att undkomma själv."

      I dessa tider kanske rentav ett hen i st f hon hade varit att föredra ...

      Radera
    4. Jag tycker inte det Verutschkow.
      Hen är ett språkligt ogräs, praktiskt men fult.
      Jag kommer att vägra använda det i det längsta.

      Radera
  2. Personligen vet jag att du aldrig skulle ljuga eller förskjuta skuld åt fel håll. Stå på dig, annars gör någon annan det.

    SvaraRadera
  3. Tack Damien.
    Det den här personen sysslar med skulle få till och med dig att tappa hakan.
    Det är helt sanslöst faktiskt.
    Jag vet inte vad man ska göra åt det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trodde systerdyster var bottennappet. Men tydligen finns det falskare typer. Trist men man ska absolut inte göra något alls. Bara vara den man är. Typerna visar sitt rätta jag förr eller senare.

      Damian

      Radera
    2. Systerdyster är fortfarande bottennappet. Det hon gör är av ren elakhet. Hon har ingen vinning av det själv. Vem vet om hon inte har ett finger i det här spelet med. För var ska sleven vara om inte i grytan. Hon har också försvarat fucken på flashback.

      Radera
    3. Och henne har man försvarat med näbbar och klor.
      Hon är ännu en förlorad illusion.
      Hon gjorde bloggen Sanningen om Daddy
      Är det någon som tror att hon inte också låg bakom den samtida Sanningen om MA?
      Även den fylld av lögner och spekulationer.
      Min kompis visste det hela tiden.
      Och vi åt till och med middag ihop.
      Snyggt va!

      Radera
  4. Ta det med en viss ro, Monica. I bloggarnas pseudovärld blåser vinden hit och dit och ibland vänder den . och ibland vänder den igen...

    / Alexis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lugnt, Alexis.
      Jag borde inte ha snålat. Jag borde ha skaffat mig en ny puckoradar för länge sedan. Jag gillar mina illusioner men innerst inne visste jag. Det gör mig inget. Jag tycker bara det är tragiskt.

      Radera
  5. Bästa Monica,
    det här var verkligen tråkigt att höra, det kan jag säga utan att veta ett dugg vad det handlar om. Det är inget helt ovanligt att förföljda i tider av förföljelse vänder sig mot varandra. Men det gör det inte mindre sorgligt.
    Kram från Anna-Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Framför allt så gynnar det bara gärningsmannen.
      Kram tillbaka.

      Radera
  6. När Bang stack ut hakan så existerade inte möjligheten att genmäla eller förfölja via sociala media. Undrar just hur tilltuffsad hon hade blivit om hon levt i dag.
    Stå på dig du förtjänar äran av att våga fäktas mot dårskapen, bara det inte koster dig för mycket.
    Björn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är dårskap på så låg nivå att man inte ens vill ta i den.
      Jag har ingen avsikt att fäktas.
      Jag har bara rättat till min puckoradar.
      Luttrad går jag vidare och hoppas att de andra drabbade kan göra det också.

      Radera

  7. Vad är det för Råd Djävulen i Sumpan sitter i? Något som har med kommunal översyn och närinspektion av häckar att göra? Han verkar ju ha fallenhet för sådant, när han inte är upptagen av att trakassera och försöka skrämma kvinnor (eller i samband med sådan verksamhet).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte den blekaste aning faktiskt.
      Jag hade visserligen ett långt och mycket trevligt samtal med Annika i går men det talade vi inte om. Hon är ju en väldigt duktig och väl ansedd journalist så vi har mycket att bubbla om. Vi får väl se. Hon kanske kommer med ett avslöjande. Själv är jag väldigt trött på fucken just nu. Men han är väl på bokmässan och lanserar sin "bok" kan jag tro. Så det blir kanske lugnt över helgen. Jag håller tummarna att upplagan räcker till det där recensionsexemplaret som jag har bett om till JK. Annars får han väl trycka en ny.

      Radera
    2. "Djävulen i Sumpan" är förresen en bra boktitel. Annika föreslog "Män som älskar att hata". Den är inte så dum den heller.

      Radera
    3. Själv har jag väl föreslagit "Satan i Storskogen" en gång för länge sedan. Allitteration fungerar ofta rätt bra ...

      Radera
    4. "Enslingen i höghuset" är också rätt ok.
      Kan bli en bra deckare...

      Radera
    5. Och det är han som tas av daga på slutet!

      Radera
  8. Jag håller med kloka Anna-Karin, det är tyvärr vanligt att förföljda vänder sig mot varandra just på grund av att de inte vill vara i den situationen de är i. Stockholmssyndromet existerar i allra högsta grad. Det är också så att den förföljde oftast vänder sig mot den starkaste av de drabbade av den enkla anledningen att det är där de kan få flest pluspoäng hos förövaren.

    Vad man kan göra är precis det du gör nu, prata om det, peka på det. Den där stackars människan som du inte nämner är ett dubbelt offer, både utsatt och i rädsla utnyttjad av den som är förövare. På sikt kan den personen komma till sans om man inte normaliserar det destruktiva tillstånd som personen befinner sig i.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där var nog väldigt klokt sagt, Bente.
      Vederbörande mår mycket dåligt.
      Omgivningen är emellertid försatt i en situation att det såvitt jag kan se inte går att hjälpa. Man orkar väl inte heller direkt.

      Radera
  9. Sleven i grytan ja kanske det. Jag läste Annikas inlägg igår. Kommentarerna som angrep Monika lät inte som X på språket. Inte alls. Det var mycket likt systerdysters däremot.

    SvaraRadera