söndag 5 augusti 2012

Och vad tusan är statsfeminism...

Tillägg:
Först bara ett litet förtydligande som visat sig påkallat. När jag talar om mansbranschen, papparättshaverister, pappanissar och liknande använder jag ord som inte finns.
Det är naturligtvis inte bra men ett sätt att skilja en viss sorts mycket udda män från alldeles vanliga karlar som aldrig någonsin ska behöva känna sig besläktade med de förstnämnda.  

Vilken grupp man eventuellt tillhör kan man välja själv, om man så vill.

Inlägget handlar för övrigt om ORDET statsfeminism som
1) inte finns och som
2)används för illasinnade beskrivningar av Sverige.
Det är inte bara fel, det är oförskämt också.
Inlägget handlar även om jämställhet men däremot inte om feminism.


Ordet statsfeminism, som mansbranschen (läs: kvinnohatande icke normala män med bihang) svänger sig med, är egentligen ett omöjligt ord.
Jag har en tid undrat var det kommer ifrån. Det enda som står klart är att män som av någon anledning känner sig förfördelade i exempelvis vårdnadstvister använder sig av det.


När alla möjliga prominenta personer började kalla sig feminister för några år sedan, tänkte jag att nu kan det nog ta hus i helsike för kvinnorörelsen som egentligen bara arbetar för rättvisa och jämställdhet. Att varenda gubbe med poliska ambitioner plötsligt kallade sig feminist var liksom inte riktigt trovärdigt. Men okej, det var ju bra att de hade kommit till insikt. Att det skulle leda fram till att ordet feminist blev ett skällsord är väldigt tragiskt. Man liksom kidnappade ordet och hela dess innebörd för att ta personliga poäng. Samtidigt gav man legitimitet till ett kvinnohat som skrämmer.

Statsfeminism, vad tusan är det?
För att få svar på det bestämde jag mig för att gräva lite på nätet. 
I Nationalencyklopedin finns det inte ens!
Det är avgörande faktiskt.
Alltså existerar det inte. 

Själv har jag aldrig sett ordet någon annanstans än på nätet. Det används frekent av kvinnohatare som exempelvis papparättshaverister i vårdnadstvister men vad betyder det egentligen?
Att staten, dvs hela det svenska samhället, skulle vara hi-jackat av feminister är naturligtvis bullshit.
I så fall skulle samhället ha varit jämställt och rättvist för länge sedan.


Så vad står det då för?
Wikipedia:
Den norska genusforskaren Helga Hernes (1988) definierar statsfeminism som "feminism uppifrån i form av jämställdhet mellan könen och socialpolitiska åtgärder, samt en feminisering av yrken som är relevanta ur ett välfärdsstatligt perspektiv". I Socialdemokratiska studentförbundets debattidskrift Libertas definierar Katrine Kielos (2005) statsfeminism enligt följande: "När statliga organ och myndigheter bedriver feministiskt förändringsarbete med reformer och lagstiftning." Vanligtvis görs också en koppling mellan statsfeminism och radikalfeminism.


Det låter ju inte så farligt.
Det är uppenbarligen bara ett antal enskilda individer - varav den mest tongivande alltså är norsk - som definierat ordet. Det innebär ju inte att det (statsfeminismen) faktiskt existerar. Tvärtom! Det kan lika gärna vara en utopisk dröm, en förflugen tanke eller rent av en vanföreställning.


När papparättsnissarna spyr ut ordet låter det både otäckt och hotfullt. Hur kan det komma sig? Det används närmast som vore det en beskrivning av diktaturen Vitryssland. 

Varför?
Det är ju inte sant.

Det beskriver ju, enligt dem som faktiskt har definierat ordet, ett samhälle där jämställdhet råder.
Och det måste ju vara bra. Vad annars?
Finns det verkligen någon som inte tycker det? Vem då i så fall?
Och om de finns, varför skulle samhället - vi andra - bry sig om dem?

Vi lever trots allt i en demokrati där alla utan undantag är lika mycket värda.
Alla!
Så varifrån kommer denna vanföreställning?

Jag letar vidare och hittar följande citat i bloggen "Tysta tankar" vars skribent är fegt anonym och hänvisar till betänkandet "Jämställd förskola" 2006:75 (sid 27) om svenska dagis:

Begreppet statsfeminism har angetts som ett kännetecken för den svenska välfärdsstaten. Det betecknar i Helga Hernes definition "feminism uppifrån" i form av jämställdhet mellan könen och socialpolitiska åtgärder, samt en feminisering av yrken som är relevanta ut ett välfärdsstatligt perspektiv.
Statsfeminismen har varit avgörande för förskolan som formell struktur och som välfärdsstatlig åtgärd för jämställdhet. Jämställdhet som informell struktur knuten till den inre verksamheten i förskolan, har i sin tur varit avhängig av en aktivism som kan betecknas som skolmyndighetsfeminism. Det har funnits en skolmyndighetsfeminism inom institutioner som Skolverket, Utbildningsdepartementet och fackliga lärarorganisationer. Jämställdhetsarbetet har styrts och formulerats från dessa institutioner och myndigheter.

Skribenten försöker påvisa att ordet statsfeminism inte är ett antifeministiskt påhitt vilket det naturligtvis är. Det är minsann inte ens säkert att det är ett skällsord, menar han. Men det är det förstås.
Samtidigt redovisar han en enkätundersökning som visar att 90.91% av bloggens läsare känner sig arga på ordet stadsfeminism medan 6.82 % är neutrala och bara 2.27 % är glada.
Det är vidare ingen tvekan om att "Tysta tankar" sympatiserar med Pelle Billing - som Vikiga i dag föreslog borde kallas Prilling - och som definitivt är en av detta förhatliga ords insiftare och mest ivriga förespåkare.

I citatet ovan är det framför allt formuleringen "feminisering av yrken som är relevanta ut ett välfärdsstatligt perspektiv." man hänger upp sig på.
Och vips drar man slutsaten att det
1) gäller förskolläraryrket och
2) att detta ligger till grund för att utredningen i fråga är starkt negativ till rekryteringen av män till förskolläraryrket.
Så kan man inte göra för så står det inte.
Jag vet inte om rapporten "Jämställd förskola" har någon auktoritet alls eller vem som har skrivit den. Den behöver verkligen inte vara av betydelse. Jag tycker vidare att det är högst märkligt att författaren använder begreppet statsfeminism i en statlig utredning då uttrycket alltså inte finns utan är udda tankegods. Det gör, enligt min mening, hela utredningen tveksam.

Kanske har bloggaren Helene Bergman rätt? Hon som i många år ledde SR:s legendariska kvinnoprogram Radio Ellen, rätt? Att kvinnokampen helt enkelt kidnappades och förvrängdes till statsfeminism som hon uppenbarligen menar existerar. Hon skriver:
En radikalfeminism som totalt saknar samhällsanalys och istället lierat sig med makten, såväl rättsväsendet, forskningen som media. En radikalfeminism som inte solidariserar sig varken med tredje världens kvinnor eller de förtryckta kvinnorna i Sverige.
För mig är det icke-feminism och egoism!

Det låter ju förskräckligt!
Läs gärna hela texten om hur vi som var med på 1970-talet såg på saken då och hur kampen såg ut.
Helene Bergman skriver också:


Hur kunde den sexuella och feministiska revolutionen på 70-talet förvandlas till en förtryckande maktapparat på 2000-talet, där våra män och söner utmålas som potentiella fiender och hot mot staten? Där de som kritiserar rådande system inte får komma till tals i mainstreammedia.
Den fria feminismen kidnappades i slutet av 1980-talet; avväpnades och döptes om till jämställdhet och införlivades i maktapparaten. Jämställdhet upphöjdes till statlig norm och ideologi och blev en karriärstege inte minst inom politiken, byråkratin och rättsväsendet.

Det är tänkvärt.
Men sedan gör Helene Bergman en tankevurpa och hamnar snett när hon på Newsmill skriver att "Feministerna i Assange-härvan gör våld på feminismen".

Hon skriver:
Vi finns faktiskt. Vi som älskar män och våra söner. Men efter att ha läst förundersökningsprotokollet känner jag ett behov av att varna sönerna för att hoppa i säng med okända svenska kvinnor i Sverige. Herrgud det kan ju sluta i ett våldtäktsmål. Aldrig kunde jag drömma om att en berättigad kamp för jämställdhet skulle slå över i en statsfeminism som fullständigt tappat vett och sans. En statsfeminism som reglerar sexet i sängkammaren. Där målsägaren A kan säga i ett förhör om förhållandet med Assange:
"Jag var ju skitstolt, får världens häftigaste man i säng och som bor i min lägenhet". Sedan går hon till polisen.
Det verkar som om kvinnor/feminister i produktiv ålder har slutat ta ansvar för de sexuella förhållanden de ger sig in i. Istället förlitar de sig på rättsväsendet, sjukvården och dagen efterpiller.


Det är ingen tvekan om att Helene Bergman tillmäter sig själv en väldigt stor betydelse i 70-talets kvinnokamp. Dessvärre tycks hon vara kvar där. Hon påstår att:

På 70-talet slogs vi feminister för vår rätt till lust och sexualitet, inte för att göra männen till gärningsmän utan för att kunna njuta tillsammans med dem. Dessutom lärde vi oss att lita på vår egen självbevarelsedrift och instinkt. Vår egen förmåga att kunna hävda ett nej, att stå på sig. Feminismen går ut på att stärka kvinnors självkänsla inte att göra dem till statens offer.


Jag är inte alls säker på att det var just det vi slogs för.
Hon kanske gjorde det men inte majoriteten.
Kampen gällde jämställdhet på alla plan och lika lön för lika arbete.
Sex har i allsin dar alltid varit en privatsak. Och det där att vi lärde oss lita på vår egen självbevarelsedrift får väl närmast översättas med att kvinnor stoppade i sig en massa farliga p-piller med vådliga biverkningar medan män avstod. Det fanns faktiskt p-piller för män också men läkarna ville inte ta några risker med biverkningar på män så de salufördes aldrig.
Det blev som vanligt kvinnor som fick offra sig som försöksdjur.
För dem som stod i valet mellan p-piller och abort (när det väl blev tillåtet) - det vill säga kvinnorna - var valet självklart. Att män kunde använt kondom - äta kola med papper på - var aldrig något alternativ. De struntade ändå i det. De riskerade ju inte att bli gravida. Kvinnorna fick ta hand om den saken också. Det mesta man hörde från män vid graviditet var att de inte ville betala för barnet.
Inget är nytt under solen.

Att kvinnor och män i dag vänder sig till polisen vid övergrepp är fullständigt självklart. Det finns ingen anledning i världen att avstå från det. Det är inte detsamma som att bli "statens offer". Det är att utnyttja sin samhälleliga rätt som såväl kvinnor som män betalar skatt för. Har man varit utsatt för brott så har man rätt till myndigheternas beskydd. Då ska gärningsmannen fångas in och ställas inför rätta.

Vad tycker Helene Bergman att de två kvinnorna som tyckte sig ha blivit utsatta för brott av Assange borde ha gjort?
Borde de i stället för att anmäla ha ägnat sig åt att "stärka" sin självkänsla? Hur då i så fall?
Borde de ha litat på sin självbevarelsedrift och instinkt och kanske skjutit karln?
I så fall har hon fel.
De två kvinnorna gjorde helt rätt som vände sig till polisen.

Ingen har rätt att göra något med en annan människas kropp mot hennes vilja. 
Oavsett vad.

Vad Helene Bergman tycker om själva brottet är helt ointressant.
Det väsentliga är att polis och åklagare tycker att det finns fog för vidare undersökning.
Assange ska därmed ställa sig till samhällets förfogande.
Det Helene Bergman med sin artikel gör mot de två kvinnorna är kränkande.


Helene Bergman använder ordet statsfeminism (som alltså inte finns) på ett rätt otäckt sätt, tycker jag. Visst var kvinnorna på 70-talsbarrikaderna fantastiska men åren har gått och fantastiska är även dagens kvinnor.
Helene Bergman "kämpade" för att njuta av sex tillsammans med män, skriver hon. Och nu tycker hon att kvinnor ska kämpa själva när de är brottsoffer och inte begära någon hjälp av de myndigheter vi gemensamt finansierar. 
Det är ett hemskt synsätt. Ingen skulle säga så till en man.
Alla - kvinnor såväl som män - har samma värde.
Ingen ska behöva kämpa ensam.
Alla har rätt till samhällets beskydd.


Helene Bergmans drapa på Newsmill är det man först får upp när man googlar på ordet statsfeminism. Därefter kommer Pelle Billings hemsida flera gånger om och bloggen Mattematik som också hör hemma bland papparättshaveristerna.

Hos Jan Milld kan man läsa att Susanna Popova 2004 gav ut boken "Elitfeministerna" om ett antal välkända sådana varpå han (Jan Milld) skriver:
Boken utgör en bredsida mot statsfeminismen – skattefinansierad och baserad på tvivelaktiga forskningsmetoder, kvoteringspropagerande utifrån ett sjukt rättvisetänkande.

Jag vet inte om de nämns i boken men jag gillar inte heller Eva Lundgren, Tiina Rosenberg och allt vad de heter, de som jag ofta har kallat både tokfeminister och extremfeminister. De må ha / ha haft fördelaktiga positioner i samhället att verka från men de är i första hand enskilda individer med extrema åsikter. Sånt kan och måste man nog leva med. Olika åsikter om saker och ting är inte av ondo. Möjligen kan man sura över att somliga extremer tilldelas höga positioner i maktställning men tro mig, dessa kvinnors manliga motsvarigheter är både flera och värre. De återfinns i den ovan nämnda kvinnohatande mansbranschen.

I olika sammanhang snubblar man förstås också över Pär Ström i google-listan, mannen som har skrivit ett antal föraktfulla böcker som speglar hans kvinnohat och som han gett ut på eget förlag.
Han skäms inte ett dugg över att utnyttja såväl sin gamla mamma som sin importerade hustrun i bolaget. Då duger kvinnor tydligen.

Det är direkt kränkande att han och hans tillskyndare kallar sig jämställdister. Det är lika fräckt som att moderaterna kallar sig det nya arbetarepartiet. Företeelser bör kallas för sitt rätta namn och ingenting annat. Pär Ström & Co sysslar med kvalificerat kvinnohat och bör stå för det också. Det är det minsta man kan begära.
Han håller förstås inte med om att den "nordiska statsfeminismen" var det främsta målet för Anders Bering Breivik. Självklart inte. Var på kvinnohatarskalan hade det placerat honom själv?

Jag läser Daniel Jangmyr (styrelseledamot och pressekreterare i Fi) artikel på Newsmill om att
hatet mot feminister inte kan rättfärdigas med hänvisning till yttrandefrihet.
Detta på grund av att Maria Sveland i våras gick till hårt angrepp mot antifeminister på DN kultur.
Och  Anna Bergengren konstaterar att debattsidor som Newsmill till och med bidrar till hatet.
Hon har antagligen rätt.

Marcus Svensson, gymnasielärare och genuspedagog, blir mitt ljus i mörkret när han konstaterar att kvinnohat bör bekämpas lika hårt som rasism.
Eftersom kvinnohat kan få samma fruktansvärda konsekvenser som just rasism.

Att den feministiska kampen bemöts med hat är nu en logisk och förväntad konsekvens när makten utmanas. Att de som riskerar att förlora företrädesrätter och ensamrätter slår tillbaka får vi räkna med. Jag är dock inte säker på att Bratts analys om att hatet växer är helt korrekt. Har hatet inte alltid funnits där? Är inte hat mot kvinnor som ”sticker upp” i själva verket en byggsten i vår kulturhistoria?

Att vara feminist innebär däremot att jag erkänner samhället som ojämställt, att det gynnar män på kvinnors bekostnad, och det vill jag göra någonting åt.

I själva verket är det omöjligt att inte tillstå vårt samhälles långa historia av kvinnoförtryck, i alla fall om man är någorlunda bevandrad i vår kulturs utveckling. En genomgång av historien avslöjar också den vidriga kvinnosyn som så många av historiens mäktiga män burit på.

Tänkvärt.
Men resten är en rätt förfärande läsning.
Jag kommer efter detta aldrig mer att acceptera hyllandet av exempelvis August Strindberg. Det spelar ingen roll att han skrev bra. Hans böcker borde i ärlighetens namn brännas och hans minne begravas i välgörande glömska.

Så hur bör man efter denna genomgång betrakta mänskligheten?
Som bestående av enbart män?
Eftersom resten är kvinnor, invandrare, homosexuella, halta, lytta och färgade och betraktas som någonslags minoriteter - för män att hata och älska efter behag?
Mot rasister finns handlingsprogram.
Mot all annan form av diskriminering och hatbrott likaså.
Men inte mot kvinnohat!
Djurskyddslagen är i praktiken mycket starkare än alla andra lagar som finns till skydd för kvinnor.
Kvinnor förväntas stå pall för mäns olika övergrepp genom stärkt självkänsla, självbevarelsedrift, instinkt och genom att stå på sig.
Att en kvinna mördas av sin man var tionde dag är liksom smällar man får ta.

Det är en fruktansvärd slutsats som inte hör hemma i ett modernt samhälle.

De män som drivs av kvinnohat och drömmer om ett svenskt Talibanistan har helt enkelt inget berättigande.
Man får verkligen hoppas att dagens mödrar verkligen tar tag i och uppfostrar sina söner.
Och att unga kvinnor med förståndet i behåll avstår helt från den sortens män eller åtminstone kärleksvägrar tills de begriper bättre.

Ordet statsfeminism är obehagligt.

Det är ondsint i avsikt att förtrycka halva mänskligheten.
Om en kvinna sticker upp är det i dag fullt legitimt att avfärda henne som feminist. Därmed är hon tillåtet villebråd för vilka dårar som helst i debatten. Jag gillar det inte alls. Det kan störta hela vårt fina samhälle i fördärvet.
Det finns nämligen ingen statsfeminism.
Ingen regering har antagit en sådan regeringsform och inga lagar har stiftats med annat än rättvisa, jämställdhet och den enskildes väl för ögonen.
De som misslyckats i livet och av någon anledning känner sig förfördelade och gapar om statsfeminism - det är sannolikt också deras eget fel -  är helt enkelt ute och cyklar.




Jag har absolut ingenting att invända mot vad Paulo Roberto säger i den här intervjun - förutsatt att man lyssnar på hela intervjun.
Utom möjligen på en punkt. Jag gillar Gudrun Schyman. Skickligare debattör får man leta efter. Det har heller ingenting med feminism att göra.


Jag har träffat och ätit lunch med Paulo Roberto och upplever honom som en väldigt ödmjuk och vänlig kille med en stor portion humor och självironi.
Han är fullt medveten om sin styrka på olika plan och behöver inte ägna sig åt att bevisa det.
Mot den bakgrunden tolkar jag också det han säger här.
Han är rättfram och ärlig.
Och jag håller med.
Han har nämligen helt rätt.

Men det förutsätter en till hundra procent jämställd värld.
Och den har vi inte än.
Det finns dessvärre människor som på inga villkor vill att vi ska få den heller.

41 kommentarer:

  1. Är det inte bättre att; "tända ett ljus än att förbanna mörkret"? Kan ett uttryck kidnappas om vi inte tillåter det? Ska vi sluta använda svenska flaggan för att vissa extremister lagt beslag på den? Jag hakade nog upp mig lite på förklaringen:"...en feminisering av yrken som är relevanta ur ett välfärdsstatligt perspektiv". Vad betyder det? Betyder det att feminiseringen är relevant för att vi ska kunna ha en välfärdsstat, eller att vissa yrken bör feminiseras för att uppnå detta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bättre tända ett ljus än att förbanna mörkret!
      Jag gillar verkligen den formuleringen.
      Så har jag också tänkt.
      Men man kan inte få ordet statsfeminism slängt i ögonen på sig hur länge som helst utan att reagera. Och då ordet uppenbarligen inte ens finns riktigt - åtminstone inte som skällsord - så måste man kunna fråga sig varför det används så.
      Fråga kan man ju alltid, eller hur?

      Vad gäller meningen:

      "en feminisering av yrken som är relevanta ur ett välfärdsstatligt perspektiv"

      så får man ingen förklaring på det i rapporten. Man kan därför inte påstå att det betyder någonting alls. Formuleringen lämnar öppet för egna tolkningar så man kan bara spekulera och så bör det inte vara i den sortens rapporter.

      Hur i all världen ska ett yrke kunna göras mer feminint?
      Och vilka yrken?
      Och hur och varför skulle det vara relevant ur ett välfärdsstadligt perspektiv?
      Och vad är välfärdsstatligt?
      Hur mycket välfärd ska det finnas i en stat för att den ska kunna kallas välfärdsstat?

      Det är snömos helt enkelt.
      Det är, enligt min mening, mycket tveksamt om den där rapporten är relevant överhuvud taget.

      Radera
  2. Jag kan ju tänka att "statsfeminism" skulle kunna vara en slags motsats till den gängse normen, den som är anpassad efter männen. Den borde då kallas "statsmaskulinism", eller något sån't. Vad det kan betyda att "feminisera" eller "maskulinisera" ett yrke vågar jag inte tänka på. När det gäller "välfärdsstat", så kanske man menar att det definieras genom att "det feminina" och "det maskulina" får samma värde. Jag tycker ju också uppdelningen kan vara onödig. Egentligen. Men den kanske behövs för att just manifestera/feministera att man inte anser att rådande omständigheter som ofta gynnar män, är en given norm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bara dumt alltsammans, tycker jag.
      Man kan inte döma människor efter vare sig kön, hudfärg, fysiska och psykiska färdigheter eller sexuell läggning.

      Radera
  3. Nej, så borde det ju vara. Men vi blir ju ständigt bedömda och sorterade efter olika irrelevanta egenskaper. Jag gillar tanken.på att man skulle kunna använda begreppet till något positivt. Måste vi bry oss om vad amöbor tycker?

    SvaraRadera
  4. Ett lysande inlägg Monica! När du skriver som bäst är du fruktansvärt bra.

    /V

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. Det var snällt sagt.
      Jag ska bättra på språket under dagen.

      Radera
  5. Här har ni två som är för fega för att debattera ämnet här.
    De har däremot kopierat det, valt att missförstå det mesta och gjort egna inlägg av det.
    Jag hade tänkt utveckla språket men det kan man ju strunta i då.
    Jag har inte läst dem så noga heller.
    Tala gärna om ifall ni ser något bra.
    Och så undrar jag vad "feminismens taäg-princip är.
    Finns det ens?

    http://trollan.wordpress.com/2012/08/06/tankar-kring-en-annans-tankar-om-stadsfeminismen/

    http://aktivarum.wordpress.com/2012/08/06/monica-antonssons-stollerier-om-statsfeminism-ar-grundade-pa-feminismens-taag-princip/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här har ju Trollan väldigt delvis rätt i:


      “Och jag tänker i mitt stilla sinne att Monica med sitt tjat om “pappanissar”, “papparättshaverister”, förståelse för mammor som kidnappar sina barn och sådan är en av bromsklossarna som inte vill att vi ska få en jämställd värld"



      Jag använder ju också ord som inte finns - för att särskilja en viss sorts män från alla vanliga fina diton. Det är naturligtvis dumt. Så vad ska man kalla dem? Någon?

      Hon har däremot fel vad gäller min förståelese för mammor som "kidnappar" sina barn.
      Det kan lika gärna vara en pappa jag har förståelse för.
      Det är varje förälders plikt att skydda sitt barn för fara även om det innebär flykt.
      Det är dessutom långt från ämnet som är ORDET statsfeminism.

      Radera
    2. Hej Monica,

      Sist jag kommenterade hos dig så svarade du att du inte kände dig bekväm med att jag uppehöll mig på din blogg - och sedan dess har jag respekterat din önskan att inte kommentera här. Det är anledningen till att jag inte har fört diskussionen med dig här.

      Möjligt att jag har missförstått dig - men i diskussionen om Pesar barnen som kidnappades av mamman så uppfattade jag det í din diskussion att det var mammor som skulle kunna använda detta då det enbart är dessa som har instinkt att skydda barnen. Möjligen har du även uttryckt något om fäder - i så fall har jag missat detta.

      För mig är då detta en del av feminismen - att mammor får hjälp att kidnappa barn, hur olämpliga de än är, medan när män ber om hjälp pga kvinnor som har problem så ses det oftast som en del i terapin för mammorna att de får ha kvar barnen. Oavsett hur barnen mår. Därför lägger jag in detta i ämnet statsfeminism.

      Radera
    3. Hej på dej!
      Om jag har skrivit det till dig så hade jag antagligen skäl till det.
      Det gör jag nämligen bara - och högst sällan - om jag tycker att en kommentatorer är väldigt elak, envis och orättvis eller kastar glåpord omkring sig.
      Jag kommer inte ihåg detta. Var det på Pesors tid så är det ju flera år sedan.

      Jag har aldrig kallat mig feminist. Du ska följaktligen inte sprida en sådan uppfattning. Det enda jag förespråkar är rättvisa och jämställdhet. För alla. Främst barn.
      Det är ju trist om du har uppfattat något annat.
      Jag har trots allt skrivit en hel bok till försvar för en man i ett sådant drama och det vet ju du. Han är dessutom muslim så jag är inte rasist heller.

      Men det är trots allt oftare män/pappor som våldför sig på barn och mammor som flyr med dem. Det har ingenting med feminism att göra. Ej heller med orättvisor och icke demokrati. Det har med skyddsvärn att göra.
      Vad det beror på vore intressant att få veta. Varför kan så många fler män än kvinnor inte behärska sig? Var tionde dag mördas en kvinna av sin partner. Det är fan sjukt. Och senast i morse fick vi nyheten om att en manlig pedofil som förgripit på flera barn gripits i Norrtälje.

      Viktigast i sammanhanget är emellertid barnen.
      Om mamma utövar våld och begår övergrepp och pappa flyr med barnet så är det - självklart - lika motiverat som om pappa förgripit sig på barnet och mamma flyr.
      Hur i all världen kan du ha fått för dig något annat?
      Och det är inte detsamma som att kidnappa barn.
      Det är skyddsvärn.

      Alla föräldrar oavsett kön har ansvar för sina barn.
      Jag har ALDRIG påstått att det är okej för olämpliga mammor att "kidnappa" barn.
      Det är ett huvudlöst påstående.
      Och det du skriver därnäst är för mig helt obegripligt.
      Var har du fått allt det där ifrån?

      Radera
    4. Anser inte att jag var elak - men jag skrev i alla fall ned dialogen och diskussionen som skedde om du är intresserad.
      http://trollan.wordpress.com/2010/02/28/svar-pa-tal-eller-nat/

      Och ja - det var några år sen, men jag har ganska gott minne. Självklart kan folk ändra uppfattning med åren, och förändra hur de ser på saker och ting. Men jag tycker fortfarande att just Pesors fallet visades det väldigt tydligt att det var en mamma med en skev verklighetsuppfattning. Och där visade du förståelse för henne. Frågan är då om vi har olika uppfattningar om vad som är lämplig eller olämplig.

      Då är vi överens om att det är lika viktigt att en man flyr med barnet. Bra så. Det jag har förstått när det har gällt faktiska fall där män har problem med mammor som har borderline problem/alkoholism att fokusen från samhället är då mer att se till att mammorna fungerar i sin roll. På bekostnad då av barnens trygghet. Det finns inga jourboende för män på de flesta ställen t ex.

      Om mamman säger något om pappan så ser man till att ta bort pappan från barnets liv innan man undersöker det hela, då finns det boende att ta till. Och finns det inga bevis så fäller man hellre än fria. Då med motiveringen att man vill ha tryggare för barnen.

      Att du då kallar förtvivlade pappor som kämpar för sina barn för "papparättshaverister" och buntar ihop dem som onormala människor är väl anledningen till att jag drar slutsatsen att du är emot alla män som blir av med sina barn. Men det är min tolkning av det jag läst av det du skrivit - jag kan ha helt fel i det självklart.

      Vet inte om du kallar dig feminist eller inte. Vissa saker du skriver tycker jag mig läsa in att du ansåg dig vara feminist på 70-talet, eftersom du inte höll med om att "kampen" handlade om sex för majoriteten. För mig känns det som ordet har lika många betydelser som det finns personer. Även om inte stadsfeminism eller radikalfeminism finns som godkända begrepp så känns det som det är ord som används och då har jag inte något problem med dem. Som ord då alltså ;) Lika lite som jag egentligen bryr mig om "papparättshaverister" som du använder. Jag förstår vilka du syftar på, och jag tycker du förenklar frågorna lite väl mycket och placerar folk i fack utan att ha läst vad det är de vill säga. Men oavsett vilken etikett som du väljer att ge dem (oss,jag hamnar säkert med i den högen också) så har du din åsikt klar, och därför kvittar ordet för mig.

      Radera
    5. Ja du Trollan,
      Du har uppenbarligen både gott minne och ett långsint sinne.
      Själv har jag dåligt minne och är inte långsint alls.

      Du har lagt ut valda delar av ett kommentarsfält - du ser ju själv vilka du låter komma till tals - och garnerat anrättningen med ursäkter för dig själv och dömande åsikter om mig. Det är inte så snyggt faktiskt. Antingen redovisar man allt eller inget och kommenterar opartiskt eller erbjuder motparten att komma till tals på samma plats. Men det gör alltså inte du. Sedan låter du eländet ligga kvar på nätet som kvalificerat skitsnack i flera år som vore det av historiskt värde.

      Jag har hela materialet och skulle förstås kunna lägga ut det som en tjurig tonåring men det känns lite väl barnsligt faktiskt. Det skulle aldrig falla mig in att 2,5 år senare leta efter och lägga ut länkar till gamla oförrätter som inte ens är juste refererade.
      Och det du missförstod då sitter du alltså och skriver om än. Man kan bli mörkrädd för mindre.

      Jag kan säga så mycket som att jag känner ett visst obehag vid ditt nick. Mer än så har jag inte lagt dig på minnet.

      DU tycker ALV var en mamma med skev verklighetsuppfattning och att jag därför inte borde ha visat förståelse för henne.
      Jag undrar varifrån du fick din information?
      Från Ingrid Carlqvists blogg och bok?
      Från vissa utvalda domar?
      Från Pesor och hans polare som du ju också citerar?
      Av vilken anledning finner du dem trovärdiga?
      Av vilken anledning ska man inte ifrågasätta dem?

      Tog du kontakt med ALV för att själv bilda dig en uppfattning?

      Det är ingen tvekan om att drevet mot ALV var en första klassens smutskastning och att det rör sig om en mycket stor tragedi till stor del orsakad av detta drev. En dag kommer sanningen fram. Dessförinnan varken kan eller vill jag debattera fallet. Men att ta ställning mot den som redan ligger för att angriparna är skoningslösa och drivs av blodvittring skulle aldrig falla mig in.

      Och även om ALV faktiskt skulle ha lidit av skev verklighetsuppfattning - vilket ju varken du eller jag kan avgöra - så handlade hon enligt sin absoluta övertygelse och inget annat. Är det din sak att döma henne för det?

      Skillnaden mellan dig och mig är alltså inte olika uppfattningar om lämplighet.
      Hur du är kan jag inte spekulera om. Jag kan bara beskriva mig själv.
      Jag köper inte bara första bästa "sanning" som presenteras och jag försöker alltid stötta den svagaste parten i en konflikt.
      Det kommer jag alltid att göra - även om det är du Trollan som drabbas.
      Då försvarar jag dig.

      Du skriver:
      "Det jag har förstått när det har gällt faktiska fall där män har problem med mammor som har borderline problem/alkoholism att fokusen från samhället är då mer att se till att mammorna fungerar i sin roll. På bekostnad då av barnens trygghet."

      Det har jag också sett. Men då fanns ingen pappa som alternativ. Han hade stuckit och ville inte ta något ansvar alls. Som vanligt då, om du ursäktar. Barnet bad om att få bli fosterhemsplacerad men tvingades härda ut med mamman.

      Frågan är vad det har med mig att göra?
      Det handlar väl i allsin dar om socialtjänsten?

      Och jourboenden,
      De är väl ändå till för att skydda mammor och barn mot våldsamma män.
      Kvinnohus har alltid startats och drivits ideellt av kvinnor.
      Män kan faktiskt göra detsamma.
      Det är bara det att de inte har lust att jobba gratis.
      De vill däremot ha alla bidrag som de ideella kvinnorna har jobbat ihop.
      Sedan sägs det, att flera mansjourer satsar dessa pengar på enskilda pappors rättstvister vilket väl ändå inte var meningen.
      Att de skulle kunna verka för minskat våld och få stopp på alla kvinnomord har de antagligen inte ens funderat på.

      Detta ämne har för övrigt inte heller med mig att göra så varför blandar du in detta?

      forts

      Radera
    6. Du försöker dessutom göra mig ansvarig för rättsväsendet som du påstår fungerar illa. På vilket sätt skulle jag ha med det att göra? Jag tror inte alls att man hellre fäller än friar. Se bara på fallet Lisa här i högermarginalen.
      http://monicaantonsson.blogspot.se/2012/05/vad-kan-man-gora-for-att-stotta-och.html
      Det är precis tvärtom.

      Det är inte förtvivlade pappor jag kallar papparättshaverister.
      Jag tror nämligen inte att en förälder förlorar sina barn utan orsak.

      Jag har i min närhet en mamma som har förlorat sex barn. Hon har trots allt insikt. Hon vet varför och kämpar hårt för att hålla kontakten med sina små på de villkor hon fått. Det är sympatiskt och gör att man vill hjälpa.
      Det skulle aldrig falla henne in att hänga ut barn och pappor på nätet som vore de apor på Skansen. Så gör man bara inte.

      Papparättshaverister är personer som gjort sina rättsprocesser till projekt utan slut och möjlig lösning.
      Det är personer som saknar självinsikt och som hatar, hatar, hatar för att de själva har kommit till korta.
      De är personer som vägrar se att de själva bär största skulden till sin "olycka", den olycka som blivit deras främsta tillgång när det gäller att samla sympatisörer omkring sig och tigga pengar till sin "kamp".

      Barnen har de för länge sedan glömt bort.
      Barnen drar de bara till med när de har nytta av dem.

      Det är föräldrar som inte vill jobba och göra rätt för sig ens för att kunna försörja sina barn och än mindre - hemska tanke - betala underhåll.
      Staten - vi - betalar för deras barn.
      De vill på inga vis uppföra sig som föräldrar ska så att barnen får trygghet och någon att vara stolt över.
      Kort sagt,
      de är icke fungerande föräldrar som gapar och skriker efter rättigheter de redan har förverkat.

      De har absolut ingenting med vanliga män och normala pappor att göra.
      Vanliga män och normala pappor bråkar inte.
      De ser till att de - kosta vad det kosta vill - gör rätt för sig och har fortsatt kontakt med sina barn.

      Nej, jag har aldrig kallat mig feminist. Men som kvinna är man ju det. Även du, antar jag. Man är också mer eller mindre feminin. Det hör liksom till. Men ordet är numera förvanskat till skällsord och därför omöjligt för mig att använda.

      För mig och de allra flesta andra handlade kampen på 70-talet om jämställdhet i alla avseenden. Rättvisa helt enkelt.
      Ord som radikalfeminister, tokfeminister och extremfeminister är helt okej. Alla förstår vad det betyder - feminister (läs: rättvisekämpar som halkat snett och gått för långt).

      Med ordet staTsfeminism är det annorlunda.
      Det handlar om hela staten - Sverige - och är därför omöjligt.

      Jag vet inte om du möjligen har missförstått alltihop eftersom du skriver staDsfeminism.
      Vilken stad menar du?
      Malmö? Luleå?

      Det ordet är ditt eget och även det helt omöjligt. Det finns ingen stad styrd av feminism lika lite som det finns en stat som är det.
      Du får allt tänka om där, Trollan.

      Radera
    7. Hej igen,

      Ja du, vet inte riktigt vilken stad jag syftade. Lite trött tydligen, och då brukar skrivningen bli därefter :)

      Bra minne har jag - på gott och ont. Långsint? För att jag fortsätter respektera att när någon inte vill ha mig här? Vi har lite olika definitioner på vad långsint är då. Jag känner mig inte förfördelad av att du "portade mig" så det är inget jag går runt och är sur på. Jag tycker om nätet och att lära känna människor här. Jag behöver bara veta vad det är de skriver och tankar som man uttrycker och därifrån tolkar jag dem. Och med bra minne så blir det då en större Ibland kan jag själv efter att ha tänkt något och skrivit och får mothugg fundera om - och då även kanske till viss del revidera min uppfattning.

      Du föredrar då att radera bloggar och inlägg och börja om på nytt - vilket självklart är ok. Själv föredrar jag att ha kvar det jag skrivit kanske inte som historiskt dokument då, men för att se hur jag själv har förändrats som person när jag får en anledning att gå tillbaka. Och jag har alltid länkat till inläggen jag tagit ifrån så folk kan få helhetsbilden själv tar jag ut de citat som hör till tråden och jag vill svara på. Nu blir det då knepigt när du tar bort inläggen eftersom - men jag ser inte att någon av oss gör "fel". Det har även varit öppet att kommentera så hade du velat svara så hade det kunnat göra det där.

      Feminin = feminist? Nja, jag är inte helt med på den tolkningen. Men visst - när jag ser någon riktigt sexifierad reklam av typen "sälj det med en tjej" så reagerar väl något inom mig (ej korv då...). Och jag finner det lite lustigt att radikalfeminis och tokfeminism är ok men inte statsfeminism. Men ord är bara etiketter.

      Inlägget handlade alltså om statsfeminismen och det är bara om detta man får kommentera? Det är inte ok att spinna vidare utifrån det du skriver och förklara sina tankar? Ok för mig, jag kommer inte kommentera här då jag kan ha svårt att hålla mig helt till ämnen. Däremot så kommer jag fortsätta skriva i min blogg det som faller mig in.

      Pesor fallet har redan diskuterats så många gånger så jag känner inte för att dra den igen. Jag anser inte att du är samhället eller ska stå som ansvarig för det, om det är vad du uppfattar.

      Jourboende ja - det finns mycket statliga bidrag till de ideellt arbetande kvinnorna. Hur mycket till mansjourerna? Men det är en annan diskussion och det handlade väl mer om att jag ville visa på vad som leder fram till min tolkning.

      En sista notering är väl att jag tycker ditt bemötande av mig denna gång är mycket bättre och jag får svar från dig, inte korta inlägg som bara talar om att jag är en idiot som är av en annan åsikt. Jag uppskattar detta, även om vi inte är överens.

      Radera
    8. Alltså,
      Jag föredrar inte alls att radera bloggar och börja om.
      Den första - Gömdabloggen - hade sitt eget ämne och står därför på egna ben. Nu får den ligga kvar som ett monument över flydda dagar och ingenting annat.

      Det kom också ett domslut som gör bloggägaren juridiskt ansvarig för alla kommentarer. I de bloggar där jag inte haft kommentarskontroll kan det finnas ett och annat jag inte kan stå för. De är därför stängda. De är däremot inte raderade som du påstår.

      Övriga bloggar stängdes sedan dina kompisar försett dem med falska virusvarningsskyltar.

      Rent allmänt tycker jag att gamla konflikter luktar illa. Varför spara dem? Det är bra mycket bättre att gå vidare.

      Och varför jag inte kommenterat i din blogg…
      Jag har inte läst den helt enkelt. Jag hamnade där igår av ren slump.

      Du skriver:
      ” Och jag finner det lite lustigt att radikalfeminis och tokfeminism är ok men inte statsfeminism”
      Så jag tar det igen.
      Radikal- och tok- är i detta fall adjektiv som talar om hur den feminismen i detta fall är.
      Stats- kan aldrig bli ett sådant adjektiv (utom möjligen statlig då och ägd av alla).
      Det betyder att hela staten – i detta fall Sverige - är dikterad av feminism vilket ju är en grov lögn.

      Och så drar du en sådan där obehaglig slutsats som är ägnat att nedvärdera när du skriver:
      ” och det är bara om detta man får kommentera?”
      Man kan inte blanda ihop äpplen och päron hur som helst. Diskuterar man ett ord och dess betydelse så kan man inte blanda ihop det med allt möjligt annat som kvinnojourer och det svenska rättsväsendet. Ord är inte bara etiketter. Ord har innebörd och betydelser som man ska vara väldigt försiktig med.

      Jag uppskattar emellertid dina kommentarer och tycker man ska respektera varandra även om man inte delar varandras åsikter. Men jag gillar inte lögner. Jag har till exempel aldrig kallat dig idiot.

      Radera
  6. Asch så dumt! Saken är ju den att den statsfeminism som det yras om inte finns. Det är inte ordet som sådant det gäller, för visst måste man få hitta på nya ord, hur skulle det annars se ut? Då skulle vi fortfarande prata medeltidssvenska och inte ha ord som radio och kulspetspenna. Men statsfeminismen finns inte, så enkelt är det. Begreppet är betydelsetomt kan man säga, det är däremot inte papparättshaverister för de finns.

    Det är väl tusan förresten hur många av de där som inte kan skilja på stad och stat. Stadsfeminister? Till skillnad från landsbygdsfeminister då eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var väl en väldigt bra definition.
      Tack för den, 19.38.

      Radera
  7. Blev uppriktigt sagt förvånat....jag surfade in från aktivarums blogg som länkade hit och jag ville kolla källan , och väntade mig en feminist i knappa 20-års åldern. Varför ? För att du generaliserar och förenklar både män och kvinnors egenskaper och gör en svartvitt soppa av ingredienserna

    /Hurtbullen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej på dej!
      Jag kan inte rå för vad du väntade dig. Det beror ju på den person vars alster du läst. Om han ingenting begriper så gör förstås inte du det heller.
      Och du har rätt. Jag är varken 20 eller feminist på annat sätt än att jag förordar jämställdhet och rättvisa. Det är ju det feminister gör och ingenting annat. Men för säkerhets skull - eftersom ordet feminist har blivit ett skällsord - så kallar jag mig hellre humanist om man nu måste ha en etikett. Hur ser din ut? Vad står det på den? Med tanke på din uppenbara avsky för feminister, menar jag.

      Inlägget handlar om ett ord. Eftersom det inte ens finns så resonerar jag mig fram och finner att det används för att beskriva en orättvis stat under feministisk diktatur vilket inte är med verkligheten överensstämmande. Någon sådan finns inte. De som påstår det är sådana som på olika sätt halkat snett i rättssystemet och befinner sig utanför gemenskapen. Det är synd om dem förstås men de har själva ställt sig där och får själva försöka ta sig tillbaka in i samhällsapparaten. Att föra privatkrig är ingen bra idé och väcker inga sympatier alls hos vanligt folk = samhället.

      Jag tycker inte att jag generaliserar "kvinnors och mäns egenskaper" och gör en soppa av ingredienserna. Tacksam exempel på det! Jag kan nämligen inte se att jag diskuterar några egenskaper alls. Och jag har definitivt inte åtagit mig att göra någon utredning om kvinnor och män.

      Jag diskuterar jämställdhet i allmänna termer utan att göra anspråk på att vara komplett. Du generaliserar dock om mig som en 20-årig feminist efter att ha läst vad en anonym pappanisse skrivit någonstans på nätet. Frågan är om du överhuvud taget läst inlägget?

      Radera
  8. Trollan är bara en tämligen enkelspårig bloggare som i sin sviktande blogg andfått försöker detronisera Anna 1 och Madde och själv jobba upp sig till Daddy´s Girl Number One.

    Svavelosande f d boxaren och f d mcklubbsmedlemen Yakida har inte hittils synts till på Drottninggatan i Västerås och Charlie Siringo har nu fått rjänstledigt för att åka till Tucson, Arizona,för att istället kolla läget där.

    / Alexis, VD Skånska Dryckfrihetssällskapet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk så mycket man inte vet, Alexis.
      :-)

      Radera
    2. Alexis: Jag tror nog att Trollan har lite för lite tid att bli Daddy's girl #1 då hon ar fult upp med att ta hand om sin sjuke make.

      Och är det så att bara för att man ger någon rätt i vissa frågor så blir man automatiskt ett fan? I så fal så blir hon automatiskt en fiende till Daddy också då hon nästan lika ofta har kritiserat honom.

      Radera
    3. Hmm
      Jobba upp sig till Daddy's girl #1 förutsätter troligen bristande social kompitens samt empatistörning, enkelspårig med grovt bristande förmåga se igenom lögner, tragisk uppväxt med avsaknad kärlek och respekt, manisk och så vidare.

      Trollan uppfyller inte dessa kriterier efter vad min tolkning av det Trollan skriver.

      Radera
    4. Samt som Hmm nämner som tyngsta biten till Alexis: TID

      Jobba sig upp till Daddy's girl #1 är troligen ingen deltidssysselsättning varför personen då säkert inte kan ha en vanlig anställning utan livnär sig genom,,,, ?

      Radera
  9. Bra att du står upp mot pedofilpapporna som driver en våldsam och aggressiv kampanj mot Sveriges alla fina kvinnor. De vill ta bort rösträtten för oss kvinnor och tvinga tillbaka oss till spisen. Papparättsnissarna är livsfarliga. Bokstavligt talat. De måste stoppas omedelbart.

    SvaraRadera
  10. Hej,
    Bra inlägg. Beträffande Helene Bergman noterade jag hennes inlägg tidigare via Pelle Billing och kan säga att jag inte klappade i händerna. Det är så uppenbart tydligt inlästa åsikter, så väl matchande med anhängarna från Pelle Billing, Ström och Aktivarums blogg. Kan nästan undra om inte vissa av dessa kvinnor runt dem får betalt av dessa hycklande mansbloggare.

    Trollan en bloggerska/bloggare(?) som tydligt springer Aktivarums och Billings ärenden. Hon jobbar även väl med att tillsammans med Aktivarum smutskasta mig, genom att mejla Catta med förvrängda kommentarer som Aktivarum bakade ihop av min kommentarer till en oläslig massa på hans blogg, där jag dessutom blev påhoppad av hans hatiska kamrater.

    Precis som du säger så uppskattar de här typerna av män inte självständiga kvinnor, utan dem ska de trycka ner. Jag förstår mycket väl varför huvuddelen av där det gänget är anonyma. Slutligen har även jag med många andra undrat över denna barocka överdrift och slängande med det nytillkomna skällsordet "Stadsfeminismen"!?. Handlar det inte egentligen om män som saknar riktig problem i livet och som enda syssla har att gräma sig över hur mycket statligt bidrag organisationer får, som hjälper utsatta kvinnor. Är inte det även höjden av småsinthet!? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är det verkligen.
      Tack för en intressant inblick.

      Radera
    2. Skulle nog ta den inblicken från Lena med en nypa salt. Hon har en viss tendens att bli avstängd även hos de mest toleranta bloggarna.

      Och att Trollan springer någons ärenden är lågt ifrån sanningen. Hon är mer som jag. Håller med den ena en dag som att hon nästa inte håller med denna alls. Ibland håller jag med Trollan och ibland inte.

      Radera
  11. SAOL, svenska akademins ordlista, har en ganska underfundig tolkning av ordet statsfeminism.

    SvaraRadera
  12. Kan du utveckla, slutadaltanu?
    Jag kan inte se att det finns alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, en helt blank sida. Då är det väl fri tolkningsrätt, då.För det står ju inte uttryckligen att det inte finns..:-)

      Radera
    2. Jag slog i SAOL i går. Då fanns ordet inte.

      Radera
    3. SAOL lämnar det öppet. Ta det inte så allvarligt.:-)

      Radera
    4. Oroa dig inte.
      Jag skulle bara vilja se det men jag fick inte upp ordet.

      Radera
    5. Nej, det är klart att du inte får upp det, eftersom det inte anses definierat. Precis som Jensan skriver fast tvärtom. Ordet finns, men inte betylsen. Det är liksom ett "oord", som en norrlänning skulle säga. Det kan alltså inte egentligen påstås vara vare sig positivt eller negativt. Det är liksom fritt fram. Jag ser som sagt var flera möjligheter. Är alla ord med innehållet feminist negativt?

      Radera
    6. Absolut inte. Tvärtom. Det är just det som är fel. Pappanissarna använder uttrycket "statsfeminism" som något negativt. Allt elände är statsfeminismens fel. Mjölken är sur, bensinen för dyr och hela samhället är fel på grund av statsfeminismen.

      Men om man ska definiera ordet så består det av två delar:
      - stats som betyder att det som följer efter omfattar staten = samhållet = Sverige
      - feminism som betyder rättvisa, jämställdhet och demokrati för kvinnor = rättvisa, jämställdhet och demokrati för män = rättvisa, jämställdhet och demokrati för alla och att det är ett rättesnöre som präglar hela staten - samhället - Sverige = allt.
      Bara bra alltså.

      Men det är som sagt inte så det används.

      Radera
    7. Det är väl bara att sätta igång att använda ordet i den positiva kontext du beskriver då. Sedan när blev papparörelsen norm i samhället? Det är förstås skrämmande att de ska få ge ut studentlitteratur. Men för att återgå till frågan. Det säger väl mer om deras inställning än något, om de går emot det mesta som är positivt?! De.kan inte använda ord som t.ex. demokrati, då det skulle avslöja dem direkt.

      Radera
  13. "Ord som inte finns"?
    Ord finns naturligtvis inte innan de har blivit uppfunna, och det står var och en fritt att introducera precis vilka nya begrepp som helst. Om de vinner i popularitet så kommer de såsmåningom in i ordlista och uppslagsverk. Hur skulle annars nya ord som t.ex. "blogg" uppstå om det inte börjar med att någon introducerar det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jensan
      Det har du helt rätt i. Så går det naturligtvis till.
      Men ord som används för att beskriva det svenska statsskicket - särskilt i negativa och hatiska ordalag - måste man vara ytterst försiktig med. Det är inte vilket ord som helst liksom.

      Radera