torsdag 7 juni 2012

Det är så lätt att glömma hur det var och att ta saker för givet...

Jag gjorde en intervju med Anna-Greta Leijon nyligen , en fantastisk kvinna och förebild som ju har varit både arbetsmarknads-, integrations- och justitieminister.
Vi pratade om hennes liv och hon nämnde sitt första jobb som amanuens på Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, 1964-1972 där hon hade väldigt spännande arbetsuppgifter.
- Särskilt det här med kvinnors utträde på arbetsmarknaden, sa hon.

Det ringde en ytterst svag klocka hos mig och den var väldigt långt borta, så jag frågade vad hon menade med det.

- Kvinnors rätt att få jobb! När jag började på AMS var det fortfarande så att en väldigt liten del av alla gifta kvinnor förvärvsarbetade. De hade ju så usla villkor. Lagstiftningen om att kvinnor måste sluta arbeta (statligt, tror jag/ma) när de gifte sig var visserligen borta men det var jättemånga andra hinder. Väldigt få arbetsgivare ville anställa kvinnor. Och det fanns nästan inga dagis alls. Vi hade totalt 10 000 dagisplatser i Sverige i början av 60-talet och det förslog ju inte.
Ann-Greta var en av dem som såg till att alla barn fick rätt till dagisplatser. Hon jobbade också för bättre kommunikationer och att kvinnor som varit hemma med barn några år skulle få en chans till utbildning.

- Är man sjuksköterska men har varit hemmafru en massa år så måste man se till att det finns en reaktiveringskurs så att de kan få tillbaka de kunskaper som ligger slumrande. Allt sånt höll Arbetsmarknadsverket på med. Det gällde att påverka företagen att inte vara så fördomsfulla när det gällde kvinnor. Så här efteråt kan man säga att det har gått väldigt fort och väldigt långsamt men fortfarande är det inte jämlikt på arbetsmarknaden.

Jag berättar det här av flera skäl. Dels för att det inte kom med i min artikel och dels för att det väl närmast är glömt hur det faktiskt var en gång, vilka krafter som motarbetade och tryckte ner kvinnor. Det är helt enkelt inte klokt hur kvinnor har haft det.
Och det är verkligen inte länge sedan. 

Så tack Anna-Greta och alla ni andra som slet för kvinnors rätt!
Och tack för intervjun.
Du är toppen!

PS. Föräldrapenningen är väl fortfarande inte pensionsgrundande, såvitt jag vet?
Till exempel. DS.

***
För lite underhållande läsning rekommenderar jag:
 Julian och rättvisan
Hellre helvetet än Sverige, tänkte Julian Assange, där han nervöst satt utanför himmelrikets portar och kliade eksemet under fotbojan.
Trevlig läsning!
Slutligen meddelas:
Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri.
Svenskt ordspråk.

19 kommentarer:

  1. Apropå det här med kvinnors arbete drar jag mig till minnes en liten lustighet ur den skoltidning som existerade under min gymnasietid :

    Q: Och modern förvärvsarbetar ?
    A: Nja, förvärvsarbetar är kanske inte rätta ordet ...

    Roligt ?

    SvaraRadera
  2. En av redaktörerna avled f ö nyligen vid strax över 50 års ålder så honom lär vi inte kunna fråga ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både du och jag vet naturligtvis svaret.
      En hemmafru ansågs inte arbeta. Hemmafrulivet sågs som en sorts snyltande på mannen eller prostitution, om du så vill. Det arbete hon utförde var obetalt och ansågs följaktligen inte som arbete. Som "tack" för att mannen försörjde henne måste hon alltså arbeta gratis med sysslor som ansågs värdelösa och "ställa upp" på sex närhelst mannen så önskade. Det var till och med tillåtet med våldtäkt inom äktenskapet. Misshandel av kvinnan ansågs vara mannes skyldighet till och med, så kallad husaga.
      Inte nog med att kvinnorna hade yrkesförbud och inte fick arbeta, de förväntades också acceptera att bli såväl kränkta som utsatta för övergrepp i hela sitt vuxna liv.
      Jag förstår att du skojade.
      Men det är inte roligt.

      Radera
    2. Nja, egentligen tror jag man syftade på någonting annat. Men jag tror inte att jag kan leta
      upp tidskriften i fråga utan stora ansträngningar. Dock lär den finnas i arkivet.

      Dessutom är jag inte så mycket yngre än du, Monica, och därför har jag en del egna minnen som jag inte tänkte dela med mig av ...

      Radera
    3. Hm... Jag tog i lite kanske. Men sant är det ändå.
      Låt du tidningen vara. Ansträng dig för allt i världen inte. :D
      Den sortens arkiv (som jag också har) samlar bara damm. Släng bort!
      Varför inte dela med dig av dina minnen?

      Radera
  3. Håller med om att folk i allmänhet redan har glömt att det inte var länge sedan som allt såg annorlunda ut för kvinnor.Det tillsammans med att folk verkar förtränga att "alla" kvinnliga epitet används i förminskande/ nervärderande syften än idag.

    SvaraRadera
  4. Den som gräver en grop åt andra skall ha full kommunalarbetarlön (naturligtvis även kvinnor!).

    / Alexis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha ha...
      Den var kul, Alexis.
      Allt bra med dig?

      Radera
  5. Sånt här skulle vi höra mer om idag!
    Det är inte så länge sedan som det inte fanns dagis.
    Definitivt inte nattis. Med en nattarbetande ensamstående mor så vet jag att det enda alternatiet var att lämna barnen (mellan 5-8år) ensamma på kvällen men försöka styra upp tillvaron med lappar och förberedd kvällsmat.
    Så här i efterhand förstår jag att det tog hårt på henne, men hon hade inget val.
    Och det gick bra. Men tack och lov för att världen ser annorlunda ut.
    Både nattis och dagis behövs idag.

    Tack Anna-Greta Leijon för din kamp och tack Monica för att du skriver om denna kamp som vi måse fortsätta och fortsätta...
    Nu när KD och andra könskonservatister vill dra klockan tillbaka och få det till att dagis är av ondo och mamman ska vara hemmafru av "fritt" val.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din berättelse.
      Ja, vad skulle din mamma göra?
      Ett öde hon delade med miljoner mammor genom tiderna.

      Radera
  6. Jodå, det knallar och går, Monica. Lena har börjat gå ner på stan och jag får inte följa med. I tisdags var hon på restaurang med några väninnor.

    Ps. Med "full kommunalarbetarlön" menades inte lönen för en full kommunalarbetare. Det fanns ett par sådana när jag själv knegade i yrket i Lund. Ds.

    / Alexis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt, Alexis.
      Hälsa så gott!

      Radera
  7. "Ropen skalla, daghem åt alla" ropade vi när vi demonstrerade för en utbyggnad av dagis så man kunde jobba. Utbyggnaden av dagis var inget som liksom bara kom av sig självt, det var något man fick slåss för.

    Eftersom det inte fanns någon barnomsorg så jobbade jag natt som ensamstående mamma. Jag hade en pappa till barnet som var vänlig nog att tänka sig att ta hand om barnet de nätter jag jobbade. Jag fick då ta bussen till honom och lämna barnet och sedan åka tillbaka till min hemkommun och jobba. Efter avslutat arbetspass på 10 timmar var det till att ta bussen och hämta den lilla för sedan tillbringa dagen med att ta hand om barnet och passa på att sova när h*n sov middag. Det blev inte mycket sömn de perioder när man jobbade flera nätter i rad.
    Han var lärare och slutade ju hyfsat tidigt på dagarna och han hade bil, men att han skulle transportera barnet fanns inte i hans sinnevärld.
    Gud så jag slet och så trött jag var!
    Vid barnet sjukdom kunde han aldrig vara hemma, han var väl så oumbärliga antar jag. :D Det var alltid jag som fick vara hemma och med nattjobb, som är ett deltidsjobb eftersom ingen kan jobba heltid på natten, så blev mitt löneavdrag mycket högre än det blivit för honom. Det var svindyrt för mig att vabba och knäckte budgeten varje gång.
    Underhållet smet han ifrån, han berättade att han gärna betalade till sitt barn men var så rädd att hans pengar skulle gynna mig. Hans dåliga kontakt med sitt barn var också mitt fel, bara det faktum att jag existerade var ett problem för honom, han ville inte träffa sitt barn pga mig.
    Det är sånt här jag inte vill tänka tillbaka på, vill inte minnas. Jag blir bara förbannad och vill döda!

    För att återgå till det egentliga ämnet: Idag får kvinnor jobb men de nedvärderas likförbannat genom att man ger en förolämpning till lön i traditionella kvinnobranscher.
    Man blev trots motståndet till slut tvungna att anställa kvinnor men man ville ändå fortsätta nedvärdera kvinnor i arbete och det gör man fortfarande genom lönesättningen och arbetsvillkoren. Kvinnor är än idag inte lika mycket värda på arbetmarknaden. Trots att väldigt många kvinnor jobbar inom landets viktigaste arbetsområden, vård, skola och omsorg, så vill man inte förändra löner eller arbetsförhållanden. Dessa områden som är så viktiga att de blir valfrågor och kan avgöra vilka som ska få regera landet. Men betala löner eller göra det möjligt att ha en fungerande fritid vill inget av de politiska partierna göra, det är ju ändå mest bara kvinnor som jobbar där.

    Det ser mer ut som man försämrar inom de kvinnodominerade områdena. Idag får man lov att ge gravida och föräldralediga kvinnor sparken. det fick man inte under en period.
    Så blir det förstås när man har en reaktionär regering.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men är det sant?
      Det där sistnämnda? Är det möjligt att avskeda kvinnor på grund av graviditet och föräldraledighet?
      Det kan väl ändå inte vara möjligt?

      Radera
    2. Tack för en väldigt bra berättelse!
      I min värld är pappor precis som du berättar.
      De vill ha alla rättigheter men inga skyldigheter. Framför allt vill de inte betala.

      Radera
    3. De här pappan ville ha delad vårdnad och det fick han. Men han ville inte betala underhåll så jag, eller snarare barnet, fick stämma honom. Det var på den tiden som man fortfarande kunde stämma en pappa för uteblivet eller för lågt utbetalt underhåll. Nu har man ju tagit bort den möjlighet till rättshjälp för dem som behöver den för att få pappan att betala. Nu får man betala juristen helt själv och den ensamstående mamman har naturligtvis inte det utrymmet i sin ekonomi.
      På så sätt kan få tyst på gapiga kvinnor som tror att pappor ska bidra till barnens uppehälle.

      Jag har sett att man passar på att "omorganisera" så föräldralediga kvinnor blir övertaliga. I praktiken är det samma sak som att sparka dem som är hemma för att ta hand om de nya barnen. Man kan inte ange föräldraskap som anledning för avsked, vilket man ju fick förut, men i praktiken fungerar det annorlunda.
      På samma sätt som man gör vid långtidssjukdom som man ju heller inte får ha som skäl avsked men där man genom en smärre eller större omorganisation åstadkommer samma effekt. Det finns mängder av exempel på det.

      Radera