onsdagen den 15:e februari 2012

De högerextrema krafterna måste stoppas!

Maria Sveland
Många har redan skrivit om den och det har gått några dagar sedan Maria Sveland den 8 februari skrev sin artikel ”Hatet gör mig politiskt deprimerad” men jag ska göra ett inlägg om den ändå. Den är nämligen något av det bästa och mest upprörande jag läst.


- Går vi ett nytt 30-tal till mötes, undrar Maria Sveland och noterar den ­hatiska tonen ­som skruvats upp bland svenska krönikörer och nätdebattörer.
Och det vet vi ju bara alltför väl vi som håller till i denna avkrok av internet.

- I land efter land växer sig ­högerextremismen allt starkare, med sin rasism och anti­feminism, konstaterar Sveland.
Och så tycks det dessvärre vara på väg att bli även i Sverige. Vi måste därför se till att samhället sätter klacken i backen och stoppar det. Nu!

Artikeln har sin upprinnelse i Magnus Lintons reportagebok ”De hatade” om de mycket otäcka högerradikala krafter som tycks var på frammarsch i Europa och som vi alltså måste göra processen kort med. Nu är verkligen inte tid att likt strutsar stoppa huvudet i sanden vilket onekligen känns mest lockande. Sånt här vill man inte ens se. Snarare tvärtom. Extrema krafter som dessa - oftast fegt anonyma och lurandes bland skuggor - är inte acceptabelt i ett modernt demokratiskt samhälle.

Maria Sveland skriver exempelvis om galningen i Oslo:
De värsta förrädarna i Breiviks värld är kvinnor och framför allt feminister eftersom de underblåser multikulturalism och har feminiserat västerländska män som nu vet hur man byter blöjor men inte hur man slåss. Breivik skriver i sitt manifest: ”Den europeiska civilisationens öde vilar ytterst på de europeiska männens handfasta motstånd mot den politiska korrekta feminismen”.

Jag vet var jag känner igen det från!

Maria Sveland:
Just hatet mot det så kallat politiskt korrekta, eller kulturmarxismen, är ett genomgående tema bland antifeministiska bloggare som Pär Ström och Pelle Billing. I deras värld råder en stats- och medie­feminism som utövar en hegemonisk kontroll över åsikter och värderingar. Och eftersom gränserna långsamt förskjutits kallar ingen Pär Ström eller Pelle Billing för de extremister de faktiskt är, tvärtom bjuds de in till tv-soffor och debatter och erbjuds utrymme på olika forum.

Under hösten har attackerna mot feminismen varit regelbundna och mer aggressiva och hatfyllda än någonsin, något som nättidningen Feministiskt Perspektiv som enda medium uppmärksammat genom en ambitiös kartläggning och granskning av antifeministerna. Genom att närläsa nättrådar och bloggar urskiljs vissa gemensamma nämnare, som att hatet mot muslimer, judar, svarta och homosexuella går hand i hand med kvinnohatet och antifeminismen. De tillhör samma tankekomplex, skriver Paula Melkerson (Feministiskt Perspektiv 13/1) och beskriver uppsättningen ”Skärpning gubbar” som var en scenisk läsning av en högerextrem nättråd på Teater Galeasen.
”I nättråden omtalades kvinnor som ’sliddjur’ vars enda existensberättigande bestod i att reproducera rasen. Och till och med den funktionen ifrågasattes, eftersom svenska kvinnor ansågs ’rasblanda’ för mycket och därför borde avrättas för förräderi.”

Hatet mot Turteaterns uppsättning av Scum-manifestet gick i samma anda. Både Pär Ström och Pelle Billing skapade ett drev på sina bloggar som flera andra antifeministiska bloggare snabbt anslöt sig till och skrev egna texter på samma tema. Förutom en våg av protester och demonstrationer uttalades rena dödshot. Längst gick bloggaren ”Medborgare X” som skrev:
”För visst är det så att inte enbart en våldtagen feminist är en bra feminist. En mördad feminist är en ännu bättre feminist. Varför inte börja med Andrea Edwards själv. Henne kan man hitta på följande adress.”

Det är tydligt för alla här att dessa högerextremister är desamma som vi brukar kalla papparättshaverister. Det är här på nätet de håller till. Det är härifrån de driver sin ofta av självgodhet drypande propaganda. 
- De har absolut ingenting gemensamt med normala män och vanliga farsor.
- De utgör mindre än tre procent av landets alla frånskilda föräldrar eftersom 97 % aldrig hamnar i vårdnadstvister och att merparten av de kvarvarande lyckas komma till rätta med problemen med hjälp av domstol.
För övriga (alltså mindre än tre procent) finns antagligen goda skäl att åtminstone ifrågasätta umgänge. Annars skulle samhället inte göra det.  
- Barn är ingen rättighet.
- Barn är enbart skyldigheter.
Föräldrar har till uppgift att i alla lägen gagna sina barn. Ingenting annat. Det är följaktligen aldrig okej att hänga ut dem och deras anhöriga genom att publicera vårdnadsutredningar och som är privat på nätet.

Jag intervjuade häromdagen en riksdagsman som är lärare i det civila.
- Som lärare är det svårt att inte vara feminist, sa han. Det är så uppenbart för oss hur könsrollerna hindrar människor. Bland grabbarna anses det inte vara tufft att plugga. De ser ingen mening med studier eller bara ger upp. För tjejer är det ofta tvärtom. För att lyckas tror de att de måste vara bäst på alla prov och ha högsta betyg. De sätter en oerhörd press på sig och riskerar att rasa samman.

Han menade att könsroller är oerhört destruktivt. Som ett exempel på det sa han följande om sin egen lilla dotter:
- Även om det tar 30 år innan hon får sitt första jobb så kommer hon att alltid värderas lägre än killarna hon växer upp med.
Groteskt? Verkligen.
Om rashat berättade riksdagsmannen att den nu aktuella hetsen mot muslimer går igen historiskt genom hela 1900-talet. Förr var det tattare och judar man skulle värja sig emot och som skulle ut ur landet.
- Man skrev om dem att invandringen måste begränsas. Annars skulle de föröka sig och till sist bli flera än svenskarna. Har man historien klar för sig så kan man lättare förstå det  som händer i dag. Det man sa om judarna då säger man om muslimerna idag.
Med tanke på de högerextrema vindarna måste man ställa sig frågan om inte Sverige är på god väg att ta några kliv bakåt efter alla framgångssteg de senaste hundra åren. Det finns helt enkelt högerkrafter som inte har klarat av jämställdheten, som är så underutvecklade att de måste trycka ner och känna sig bättre än andra för att kunna känna sig tillfreds. 

Hur ska man annars förklara IC:s Tryckfrihetssällskapet som hon – ivrigt påhejad av just de högerextrema papparättshaveristerna – har satt Malmö på kartan med?

Maria Sveland skriver:
- Frågan är inte om denna aggressiva, hatiska ton påverkar oss utan hur den påverkar oss.
Det har hon alldeles rätt i.
Dessa högerextrema människor tycks lida av ett känslomässigt handikapp genom att inte hysa empati för andra än sig själva. Det är viktigt att inse det. Dessa destruktiva krafter måste drivas på flykten. Att de kallar sig jämställdister är bara cyniskt trams.

http://sanningenompapparattsrorelsen.wordpress.com/2012/02/09/det-hogerextrema-kvinnohatets-fanbarare/
http://fittstimm.wordpress.com/2012/02/08/ajja-bajja-sveland/
http://shedlight.bloggplatsen.se/2012/02/08/7283658-granserna-forskjuts-mer-kvinnohat-tillats/

http://feministisktperspektiv.se/2012/02/10/antifeminism-farrell-till-sverige/
http://feministisktperspektiv.se/2012/01/13/antifeminism-liten-krets-koordinerade-drev/

http://www.aftonbladet.se/ledare/article14356114.ab

23 kommentarer:

  1. Fy så fruktansvärt hemskt!
    Blir mer än mörkrädd!

    Sliddjur? Vilken sjuk hjärna kan komma på något dylikt?

    Så för att få finnas till och passa in så ska man vara en vit, blåögd hetro man.
    Låter väldigt mycket nazityskland. Skrämmande!

    SvaraRadera
  2. Vi är många som lider av politisk depression! Den har påverkat min utmattningsdepression och försämrat mitt hälsotillstånd precis som den gör för många andra.
    När det personliga och privata mörkret ligger kompakt och man inte ser någon ljusning i den politiska livet heller så blir det snudd på outhärdligt. Men då kommer den kraftigt nedmonterade vården ordinerar antidepressiva läkemedel som tar udden av alla känslor. Var och varannan människa knaprar dess piller.
    På så sätt blir det inte så tydligt hur illa folk far och man tar udden även på kritiken. Folk blir mer lätthanterliga helt enkelt och nöjer sig med att ägna sig åt sina privata angelägenheter. Som att renovera köket t ex.

    SvaraRadera
  3. Vi har alla ett mycket stort ansvar när det gäller detta.
    Det är att se till att inga av våra döttrar någonsin hamnar i klorna på den här typen av män.
    De könsförädare som ändå gör det måste förbli få, så få som möjligt.
    Aldrig någonsin ska detta få ett genomslag.

    SvaraRadera
  4. Jag gick in och tittade på Tryckfrihetssällskapets FB-sida där det debatteras friskt, eller kanske inte direkt debatteras eftersom de som inte har samma åsikt som övriga slängs ut.
    Uppdrag som krönikör och liknande lär inte direkt hagla över IC framöver.

    SvaraRadera
  5. "Politisk depression" - ett lite kul uttryck.
    Det har nog alltid varit så att av och till har människor organiserat sig i motstridiga styrkor, oförväget ordnade till avgörande drabbning om seger eller nederlag. Länge var det "klass"kampen mellan besuttna och obesuttna, också ett par världskrig, men nu har allt detta ebbat ut i västvärlden - dock inte i U-världen - och således lyfts något nytt eller rättare sagt nygammalt upp på agendan av nya, av någon mystisk feministsammansvärjning föregivet "förtryckta" kämpar in spe. De trivs och känner sig mycket betydelsefulla, det är bara de maktlösa åskådarna till galenskaperna som känner "politisk depression". En lösning kan vara att renovera köket, helt riktigt.

    / Alexis

    SvaraRadera
  6. Hej Alexis
    Jag har hört att du får på moppe borta i träsket. Tur att du är en sån cool kille som du är. Annars kan man ju strunta i dem. De betyder ändå ingenting i det stora hela. De är bara tragiska.

    SvaraRadera
  7. Monica; Som du vet hemsöks jag ofta av alltför lågt blodtryck. Det hjälper få upp trycket genom att gå in på ett ställe där man kan undfå babblande försök till hundkränkningar av flashigt interrektuella (av inter rectum=latin) moderatriser t ex.
    Tyckte jag såg Henkepojken när jag skottade lite snö. Tror att en enbent fjärdingsman på cykel lätt skulle hitta honom om fjärdingsmannen själv vore insatt i materialet. Men det skulle väl inte passa in i fälttågsplanen...
    Ok, nog om det. Skall kolla eventuella renoveringsbehov i köket.

    / Alexis 113/71

    SvaraRadera
  8. Alexis
    Ja, gör det.
    Och du, det har nog blivit lite väl mycket köttben för dig på sistone. Vi får slå på stort idag. Vad sägs om hemmagjorda kroppkakor eller bruna bönor med fläsk? Om inte det faller på lappen (eu-svenska) så kan vi slå till med Tournedos Rossini eller Buff Bourgogne. Bara beställ. Levereras direkt hem till dig coh din gulliga Lena.

    Inter rectum moderatriser... Hm... låter som lilla Ann. Hon menar inget illa. Hon kan inte hjälpa det.
    De andra tanterna (av båda könen) är värre.

    SvaraRadera
  9. Alexis
    Lena har för tjocka fingrar och kan inte skriva själv just nu.
    Hon hälsar och jag instämmer i följande:

    Lena och Alexis!
    Välkomna till huvudstaden valfri dag efter ök. Vi bjuder på libanesisk restaurang Lebanon, Hamngatan 6 i Estocolmo. Det är den godaste mat man kan äta i den allra bästa miljö, hälsar Lena.
    Vi tycker du är så cooooool.

    SvaraRadera
  10. Nej, nej Monica. Interrektuellt babblande papegojan (lite omväxling i zoologiska liknelser) är någon annan än Ann1, hon är moderatris på Flashback.

    / Alexis

    SvaraRadera
  11. Skönt att höra.
    Jag hoppas såååå att lilla Ann fortsätter på den inslagna vänliga vägen.
    Håller de alltså fortfarande på på Flashback eller har papegojan rymt?

    SvaraRadera
  12. Papegojan är ingenting. Totalt ointressant. Helt försumbar när väl blodtrycket masat sig uppåt...

    De kulinariska utsvävningarna låter frestande, men jag gör stekta kycklingrullar och pasta till mig och Lena ikväll.
    Restaurang Lebanon låter intressant, även om den enda arabiska jag kommer ihåg är förutom "Tack" frasen som betyder "Håll truten!" (Kanske inte så lämpligt om man blandar ihop det).
    Visst! Men det får bli när det är behaglig vår, t ex April! Lena hälsar!

    / Alexis 118/77

    SvaraRadera
  13. Kikade runt lite och läste om Carkvastens Tryckfrihetsällskap. Nu visar kärringen mer offentligt det jag såg redan från början, nämligen att hon stämmer väl in på Svelands beskrivning som rasist, pedofilförespråkare och kvinnohatare. Det som är riktigt underhållande är att hon nu går ut offentligt och att det alltså är många fler som avslöjar henne.
    Sällskapet har inte varit igång många dagar men redan är grälen i full gång, kritikerna och avhopparna är många liksom de som uteslutits pga att de inte är trogna Ingrids ord.
    Det här ska bli roligt att följa! :D

    SvaraRadera
  14. Hej Anonym 10.43
    Var ser du allt detta?
    Kan du länka?

    SvaraRadera
  15. Ja, en länk här hade varit fint. Säkert intressant läsning!

    SvaraRadera
  16. Svenska talibaner.
    Där ser man, man upphör aldrig att förvånas!

    SvaraRadera
  17. Det var en rätt intressant reaktion som Ann fick när hon frågade Uppsala mansjour om de stödde rörelser som Daddys sverige och NKMR:
    http://levandeliv.blogspot.com/2012/02/var-star-mansjourerna-egentligen.html#comment-form

    SvaraRadera
  18. Skriver på telefonen nu o då grejar jag inte att länka. Gör en snabb hoogling på Trycktihetssällskapet så dyker det upp bloggar bl à. Inne hos Ingrid själv kan läsa hur hon bedyrar att hon inte hatar någon men alla kommentatorer är inte övertygade.
    Sedan ska det finnas en del kul läsning på Fejkan men det orkade jag inte kolla idag.
    Nåt kul ska man väl ha imorgon också!

    SvaraRadera
  19. Tryckfrihetssällskapet Facebook är där IC huserar.........

    SvaraRadera
  20. Jag hittade det inte först men nu har jag sett det.
    Bra att hon har händerna fulla. Och inför öppen ridå också.
    Toppen!

    SvaraRadera
  21. Någon från Council Bluffs i Iowa var igår inne på min med falska virusskyltar försedda illgröna blogg (numera ”Trivsamma original”) och läst:
    1) Rättskämpen hos föreningen Trykkefrihedsselskabet i Danmark
    2) Stalkern Yakida och Daddy och
    3) Blue Media Publishing
    Undrar vad det betyder?

    SvaraRadera
  22. Bra inlägg!

    Maria Svelands utmärkta krönika gör mig inte politiskt deprimerad utan jag känner politisk optimism.
    Hatet mot svagare grupper och kvinnohatet har äntligen fått åtminstone en röst i mainstream media.
    I bloggar och på forum har den kunskap som Sveland nu formulerar så tacknämligt funnits ett bra tag som ett skrämmande faktum.

    Det har varit märkvärdigt tyst i media tidigare och när nu Sveland skriver om de kretsar som finns i Sverige med antifeministisk agenda, så strular tyvärr DN med en gång bort debatten som borde föras om det här. De låter de båda män som är en del av problemet sätta igång en pajkastning och med en gång försvinner möjligheten till en seriös debatt.

    Det handlar inte om dessa båda personer i först hand utan det de representerar: en kvinnosyn som vill förminska kvinnan och driva tillbaka jämställdheten och som är farlig för det hat som dessa kretsar normaliserar.

    Det borde ha varit en debatt om kvinnohat och ultrakonservativa värderingar.

    Att kvinnor kallas sliddjur och the-four-letter-word är fullständigt normaliserat på flash, utan att någon verkar uppröras särskilt.
    När en kvinna en gång frågar sig om män är djur så går mansrättsaktivisterna i taket men att kvinnor kallas sliddjur som ett normaliserat språkbruk i ett stort forum passerar obemärkt.

    På flash är det mängder av unga män, och andra också förstås, som lär sig ett nedsättande språkbruk om kvinnor som något normalt. Unga män som ska bli - eller inte bli - pappor i framtiden.
    Det är ett mycket större problem än bara några % pappor, även om jag hade hoppats att det ”bara” var dem.
    Det är alltså en andel av svenska män oavsett ålder som finns därute och det går inte att undvika dem, ens om man skulle vilja. Dessutom påverkar de utsatta kvinnor/flickor i andra länder, där dessa inte har någon möjlighet att värja sig.

    Det är skrämmande så mer krönikor av Sveland och andra behövs.

    SvaraRadera